Allmän motivering

Allmänt

Tingsrättsreformen som ska träda i kraft den 1 januari 2010 medför en del ändringar i de språkliga förhållandena vid tingsrätterna. Nästa år kommer det att finnas 27 tingsrätter och åtta av dem är tvåspråkiga enligt språklagen (). De språkliga förhållandena förändras särskilt i Vasatrakten och Egentliga Finland. I domkretsen för den nya tingsrätten Österbottens tingsrätt är majoritetsspråket svenska och i övriga domkretsar finska. Ålands tingsrätt kommer fortfarande att vara svensk i överensstämmelse med självstyrelselagen för Åland.

Enligt grundlagen ska vars och ens rätt att använda sitt eget språk, antingen finska eller svenska, i domstol tryggas. De språkliga rättigheterna spelar en stor roll för rättssäkerheten och rättvisa rättegångar. Därför är det viktigt att domstolarna har domar som behärskar båda nationalspråken. Samtidigt understryker utskottet också andra åtgärder för att trygga de språkliga rättigheterna bör uppmärksammas, till exempel språkundervisning för tingsdomarna. För att fler språkkunniga människor ska vilja bli domare är det också viktigt att domarkarriären är attraktiv, till exempel lönerna. Dessutom påpekar utskottet att de språkliga rättigheterna inte bara gäller tingsrätterna utan de bör utvärderas i ett vidare perspektiv för alla domstolar.

Språkkunskaper och behörighetskraven

Enligt förslaget ska alla tvåspråkiga tingsrätter ha tillräckligt många tingsdomartjänster där behörighetsvillkoret för språkkunskaper är utmärkta muntliga och skriftliga kunskaper i det språk som är befolkningsminoritetetens språk i domkretsen och nöjaktiga muntliga och skriftliga kunskaper i majoritetsspråket (språkdomare, domare med särskilda språkkunskaper). Genom förordning av statsrådet ska det föreskrivas om antalet sådana tjänster. Kravet är precis det motsatta jämfört med de normala kraven för domare vid tvåspråkiga tingsrätter.

I bestämmelserna är kraven på språkkunskaper kopplade till tjänsten. Det kan ge intryck av att det kommer att inrättas och tillsättas tjänster med särskilda krav på språkkunskaper. Enligt vad utskottet har erfarit är det dock inte tänkt att nya tjänster ska inrättas med nya krav på språkkunskaper. I stället utgår man från att språkdomartjänstjästerna redan finns. Dessutom framgår det av propositionen att tjänsterna inte fortlöpande ska vara språkdomartjänster, utan att kraven på språkkunskaper avgörs när en tjänst blir ledig. Utskottet menar att formuleringarna i lagförslaget inte stämmer överens med detta och ger rum för tolkning i relation till motiven. Dessutom avviker formuleringen från kraven på språkkunskaper i lagen om utnämning av domare (). Där avser kraven på språkkunskaper den person som utnämns till domare. Behörighetskraven i fråga om språkkunskaper bör följaktligen gälla den person som utnämns till tjänsten för att de föreslagna bestämmelserna bättre ska stämma överens med sitt syfte och gällande lagstiftning.

När en tingsdomartjänst blir ledig avgörs det vilka språkkunskaper som ska krävas, säger regeringen. Då är det viktigt att observera att tvåspråkiga tingsrätter alltid måste ha åtminstone så många domare med utmärkta kunskaper i minoritetsspråket som det föreskrivs i förordning av statsrådet. Dessutom bör huvudregeln vara att språkrättsdomartjänsterna, precis som andra tingsrättsdomartjänster, är fasta och också ska tillsättas för fast anställning.

I en bilaga till propositionen finns ett utkast till förordning. Där grundar sig antalet språkdomartjänster på uppgifter från tingsrätterna om behovet på grundval av befolkningsminoritetens språk i domkretsarna och den nuvarande domarsituationen. Ändå anser nästan hälften av lagmännen vid de tvåspråkiga tingsrätterna att de inte har tillräckligt många domare med kunskaper i svenska (Statsrådets berättelse om tillämpningen av språklagstiftningen 2009, s. 54—55). Följaktligen är det viktigt att antalet domare med särskilda språkkunskaper anpassas till de faktiska förhållandena och behoven vid tvåspråkiga tingsrätter. Dessutom bör läget följas upp i fortsättningen.

Språkavdelning

Sedan 2005 har man genom beslut av justitieministeriet kunnat inrätta avdelningar vid tingsrätterna som är särskilt avsedda för att trygga minoritetsspråkets ställning i domkretsen. Domarna på dessa så kallade språkavdelningar ska ha goda muntliga och skriftliga kunskaper i domkretsens majoritetsspråk och utmärkta muntliga och skriftliga kunskaper i det andra språket. Men inga språkavdelningar har inrättats. Enligt propositionen finns det planer på att inrätta en avdelning vid Egentliga Finlands tingsrätt. Det har ansetts viktigt eftersom tingsrätten i Pargas med svenska som majoritetsspråk ska uppgå i Egentliga Finlands tingsrätt.

Det är bra om det finns olika lagfästa möjligheter att tillgodose de språkliga rättigheterna eftersom de språkliga förhållandena vid tingsrätterna är så olika. Språkavdelningarna är ett sätt att behålla befolkningsminoritetens språk som ett levande arbetsspråk i domkretsen. Möjligheterna att inrätta språkavdelningar är ganska ny och det är därför motiverat att bestämmelserna får finnas kvar. Här bör det samtidigt noteras att tingsrätter med språkavdelning dessutom måste ha så många så kallade språkdomare som det sägs i förordning av statsrådet. Därmed tryggas de språkliga rätttigheterna på två sätt. Följaktligen bör det följas upp hur språkavdelningen vid Egentliga Finlands tingsrätt fungerar och utvärdera om språkavdelningarna i fortsättningen behöver finnas kvar vid sidan av domarna med särskilda språkkunskaper.

Den gällande lagstiftningen ändras på den punkten att det inte längre ingår behörighetsvillkor i fråga om språkkunskaper för domarna vid språkavdelningarna. Domarna med särskilda språkkunskaper, språkdomarna, ska inte heller direkt knytas till språkavdelningarna utan de ska också kunna behandla mål från andra avdelningar. För att förkovra sina språkkunskaper ska också domare utan utmärkta kunskaper i minoritetsspråket kunna arbeta vid språkavdelningarna. Alla dessa ändringar tillför tingsrätterna större smidighet. Men det primära syftet med språkavdelningarna får inte vara att de är språkskolor för domarna, utan deras primära mål är att handlägga minoritetsspråksanvändarnas mål och se till rättssäkerheten i domkretsen. Därför måste språkavdelningarna alltid ha tillräckligt många domare med språkkunskaper som räcker till för att behandla målen.