Motivering

I många förvaltningsärenden tillämpas redan nu ett omprövningssystem som innebär att en förvaltningsmyndighet på begäran av en part rättar ett fel som begåtts i förvaltningsförfarandet. I så fall får parten inte överklaga ett beslut hos förvaltningsdomstolen förrän efter omprövningen. Propositionens syfte är att ge omprövningen en tydligare och starkare status och karaktär av rättsmedel i första instans. Samtidigt vill regeringen meddela utförligare bestämmelser om vilken befogenhet förvaltningsmyndigheten har och hur myndigheten ska förfara när den behandlar en begäran om omprövning.

Lagutskottet tillstyrker att omprövningen förstärks på det sätt som regeringen föreslår. Om förvaltningsmyndigheten rättar till klara fel i förvaltningen fullföljs rättsskyddet snabbare och minskar parternas och myndigheternas kostnader. Vidare kan omprövningen antas förstärka förtroendet för förvaltningsmyndighetens åtgärder och bidra till att principen om god förvaltning och service fullföljs.

För en rationell resursanvändning är det också lämpligt att klara fel rättas till redan i förvaltningen. Omprövningssystemet ger i sin tur förvaltningsdomstolarna en chans att koncentrera sig på rättsliga tvister i egentlig mening. Lagutskottet framhåller därför i enlighet med propositionen att tanken bakom en stärkt omprövning inte är att flytta över domstolarnas uppgifter på förvaltningen.

Regeringen föreslår inte att det ska vara obligatoriskt med omprövning i alla förvaltningsfrågor. Meningen är att föreslagna nya 7 a kap. i förvaltningslagen () ska vara den allmänna lag som styr tillämpningen av omprövning. Det ska alltså fortsatt lagstiftas särskilt om omprövning för olika förvaltningsområden. Lagutskottet tillstyrker förslaget eftersom omprövning inte lämpar sig för alla förvaltningsfrågor. I frågor där det inte handlar om att rätta ett enkelt och klart fel är det motiverat att ändringssökande i egentlig mening hos domstolen utgör första rättsmedel.

Det är i vilket fall viktigt att bedöma om omprövning kan införas och utvidgas när rättsskyddssystemet i fortsättningen utvecklas inom olika förvaltningar. Det kan också lagstiftas om särskilda frågor när det lagstiftas om olika förvaltningar. I förvaltningen är det till exempel huvudregel att parterna svarar för sina egna kostnader, men inom något särskilt förvaltningsområde ska det i förekommande fall vara möjligt att meddela avvikande bestämmelser.

Med tanke på de mänskliga rättigheterna är det viktigt att se på hur länge rättegångar totalt sett tar. Om man söker ändring efter omprövning förlänger omprövningsfasen ärendets totala behandlingstid. Utskottet anser därför att bestämmelsen om att en begäran om omprövning ska behandlas skyndsamt.

I förvaltningen förekommer det att en tjänsteinnehavare som fattat beslutet i första instans deltar i behandlingen av begäran om omprövning i andra instans. Enligt förvaltningslagen är en tjänsteman i en sådan situation inte jävig att behandla ärendet. Regeringen föreslår inga ändringar i bestämmelserna om förvaltningsjäv. Lagutskottet anser det vara motiverat, för om jävsbestämmelserna skärps, kan det rent praktiskt försvåra för förvaltningsmyndigheterna att fatta beslut. Det ligger inte i parternas intresse heller. Å andra sidan poängterar utskottet precis som propositionen att frågan om jäv bör bedömas särskilt med avseende på om samma tjänsteinnehavares medverkan äventyrar förtroendet för en opartisk behandling eller inte.

Yrkanden som anförs vid ändringssökande är inte bundna av omprövningsyrkandets innehåll, utan den som begär omprövning får enligt propositionen också komma med nya motiveringar. Lagutskottet anser att propositionen också till denna del förbättrar parternas rättsskydd.