Ändringen av lagen om understöd för förbättring av bostadsförhållandena för grupper med särskilda behov innebär att understöd får beviljas för serviceutrymmen knutna till servicehus för äldre som är dimensionerade dels för de boende, dels för andra äldre i området. Det kan vara exempelvis att bygga eller renovera lokaler för matservering, motion eller vård. Propositionen är behövlig och utskottet ställer sig bakom förslagen. Lokaler avsedda för alla äldre i ett område medverkar till större välbefinnande och hjälper de äldre att bo kvar hemma. Bestämmelserna medverkar också till att det uppstår särskilda serviceområden och servicekvarter för äldre. Modellen kommer att bli allt viktigare i framtiden när åldersstrukturen går i den riktningen att befolkningen åldras samtidigt som det föds allt färre barn. Med en försämrad försörjningskvot gäller det att se till att de äldre bor kvar hemma så länge som möjligt, också för att undvika långvarig institutionsvård, som är dyrt. 

I särskilda fall kan understödet också ges ut för att bygga, skaffa eller renovera servicelokaler avsedda för andra grupper med särskilda behov. Det kan exempelvis vara stödpunkter för personer med utvecklingsstörning eller personer inom psykiatrisk rehabilitering. Därmed underlättas integreringen av dem i närmiljön. Utskottet anser att propositionen medverkar till att uppfylla målen med serviceboende, nämligen att bättre integrera grupper med särskilda behov i närmiljön och att den också spelar en roll för att motverka segregation. Sådana aspekter lyfter statsrådet fram i programmet för att förbättra äldres boende 2013–2017 och i principbeslutet om tryggande av individuellt boende och tjänster för personer med utvecklingsstörning. Målet är att personer med utvecklingsstörning efter 2020 inte längre ska bo på institution. Ett annat mål är att personer med särskilda behov huvudsakligen ska bo i vanliga bostäder och få stöd på stödpunkter i stället för att bo i grupp i särskilda hus. Utvecklingen har gått i en sådan positiv riktning, och arbetet för att motverka strukturella problem måste därför fortsätta målmedvetet. Allt fler får möjlighet till individuellt boende. Stödpunkterna kan medverka till att det byggs kvartersliknande bostadsområden, skapas sociala nätverk, ordnas dagverksamhet och satsas på större välfärd för de boende. Samtidigt kan man lindra ensamheten bland de som bor ensamma. 

Kostnaderna för finansiering, underhåll och drift av de lokaler som utnyttjas av utomstående bör täckas med avgifter för servicen och med andra inkomster, framhåller utskottet. Kostnaderna får inte bakas in i hyrorna för de boende, som ska följa självkostnadsprincipen. Det måste finnas separat bokföring av inkomster och utgifter beträffande servicelokaler för utomstående. Eventuell avkastning måste främst användas för de boendes väl, men en del av avkastningen kan gå till att gardera sig för kostnader vid eventuellt underutnyttjande. 

Utskottet välkomnar förslaget att förenkla understödsbestämmelserna. Enligt propositionen ges understöd som regel ut bara på grundval av avvikande utrymmes- och utrustningslösningar som behövs i lägenheterna och på grundval av skäliga boendekostnader, inte på grundval av en grupp med särskilda behov. Här vill utskottet påpeka att ändringen i 3 § 2 mom. i lagförslag 1 inte är en materiell ändring, utan bara ett förtydligande. Följaktligen kan exempelvis bostäder för unga också i fortsättningen få investeringsstöd i den andra stödkategorin för lokaler som behövs för att producera stödtjänster. Det faktum att bestämmelsen om långvarigt bostadslösa personer med missbruksproblem, psykisk ohälsa eller andra liknande problem stryks betyder inte att innehållet i bestämmelserna ändras. Tanken är bara att förtydliga att understöd beviljas på grundval av de utrymmes- och utrustningslösningar som stödobjekten behöver, och alltså inte på grundval av en särskild grupp av boende. Understöden beviljas av Finansierings- och utvecklingscentralen för boendet, som prövar hur stort stödet kan vara med hänsyn till stödkategorierna i lagen och övriga kriterier, det vill säga kvalitet och kostnader, skälig hyra och de boendes ekonomiska möjligheter att betala hyra. 

För att hindra att bostäderna underutnyttjas är det befogat med en viss flexibilitet i kraven på hur bostäderna får användas. På vissa villkor ska de kunna användas som bostäder för andra än den grupp med särskilda behov som nämns i stödbeslutet. 

Lagändringen föreskriver att serviceboendet alltid måste grunda sig på hyresavtal. Ett undantag är personer i behov av vård och omsorg vid temporärt boende i högst tre månader. I sådana fall är det inte meningsfullt att ingå hyresavtal för så kort tid. Utskottet menar att ändringen behövs för att lagstiftningen ska vara samordnad och tydlig. Dessutom skapar ändringen större insyn i kostnadsbildningen, det vill säga vilka kostnader som täcks med hyror och vilka kostnader som beror på tillhandahållen service. Ändringen kan förbättra de boendes rättigheter som hyresgäster när bestämmelser om hyresgästers rättigheter tillämpas på dem. Ett hyresavtal kan ingås av intressebevakaren eller någon annan laglig företrädare om någon inte själv är kapabel att ingå hyresavtal.