Motivering
Allmänt
Med hänvisning till propositionen och övrig
utredning anser utskottet att propositionen är nödvändig
och angelägen och tillstyrker lagförslagen i propositionen.
Miljöutskottet anser det mycket önskvärt
att Rotterdamkonventionen antas eftersom den främjar kemikaliesäkerheten,
inte minst i u-länderna. Hanteringen av farliga kemikalier
och okunskapen om riskerna medför fortfarande allvarliga
problem i u-länderna. Konventionen måste antas
på bred bas för att målen beträffande
u-länderna ska kunna nås.
Farliga kemikalier kan transporteras mellan kontinenter genom
strömningarna i atmosfären. Det innebär
att farliga kemikalier som används i u-länderna
kan ha skadliga konsekvenser till exempel i Europa och förorsaka
långsiktiga problem för människor och
organismer i naturen.
De kemikalier som nämns i konventionen tillverkas inte
i Finland för export, men EU är en stor exportör
av kemikalierna. Kemikalieindustrin i EU tillverkar och exporterar
flera av kemikalierna till länder utanför EU.
Bland dem märks särskilt arsenikföreningar,
koltetraklorid, kloroform, bentsen och permetrin. I detta sammanhang
vill utskottet särskilt betona att EU-fördraget
föreskriver att miljö- och hälsomål
alltid ska ha företräde framför den fria
rörligheten för varor när motstridiga
intressen uppstår.
EU har genomfört konventionen genom Europaparlamentets
och rådets förordning 304/2003/EG
om import och export av vissa farliga kemikalier. Förordningen
kräver att medlemsstaterna utser en nationell myndighet
och föreskriver om adekvata påföljder
vid överträdelser av bestämmelserna i
förordningen. I Finland kommer Finlands miljöcentral,
som var nationell myndighet för gemenskapens tidigare kemikalieförordning,
att utses till nationell myndighet.
Straffbestämmelserna
Regeringen föreslår att 52 § om kemikalieförseelse
i kemikalielagen och 48 kap. 1 § om miljöförstöring
i strafflagen ändras för att Finland ska ha korrekta
påföljder i enlighet med gemenskapsförordningen
och konventionen.
Med hänvisning till inkommen utredning framhåller
utskottet att den föreslagna ändringen i 52 § är
svårläst när den direkt hänvisar
till de komplicerade artiklarna i gemenskapsförordningen.
Bestämmelsen kan dock accepteras eftersom kemikalieexportörer
ofta är professionella företag med anställda
som måste förutsättas förstå de
svårtydda och komplicerade förpliktelserna. Bestämmelsen
förväntas inte medföra några
större problem i Finland eftersom de kemikalier som nämns
i konventionen över huvud taget inte har exporterats från
Finland sedan kemikalielagen trädde i kraft 1990. Rent
principiellt sett är bestämmelsen komplicerad
eftersom den hänvisar till beslut av en utländsk
myndighet som lämnar information om förbud mot
import av vissa kemikalier. Överlag är det svårt
att acceptera en straffrättslig ordning där straffbarheten är
beroende av en utländsk myndighets synpunkter. Att det är
en myndighet i det mottagande landet som fattar beslutet ingår
i en internationell mekanism. Därför måste
den föreslagna regleringen kunna godtas.
Förslaget till ändring i 48 kap. 1 § i
strafflagen är likaså komplicerat eftersom brottsrekvisitet
för miljöförstöring, skador
på människors hälsa eller förstörelse
i miljön, knappast kan uppfyllas bara genom att farliga
kemikalier importeras eller exporteras trots förbudet.
I och med att import eller export av kemikalier alltid har samband
med användning eller hantering av kemikalier kan detta
faktum vägas in som en premiss när det bedöms
om ett förfarande i enlighet med brottsrekvisitet har varit ägnat
att orsaka miljöförstöring eller hälsorisker.
Därigenom kan den föreslagna straffrättsliga
regleringen trots vissa avvikelser anses vara godtagbar och den
enda tillräckligt enkla regleringsmetoden.