Denna sida använder kakor (cookies). Läs mer om kakor
Nedan ser du närmare vilka kakor vi använder och du kan välja vilka kakor du godkänner. Tryck till slut på Spara och stäng. Vid behov kan du när som helst ändra kakinställningarna. Läs mer om vår kakpolicy.
Söktjänsternas nödvändiga kakor möjliggör användningen av söktjänster och sökresultat. Dessa kakor kan du inte blockera.
Med hjälp av icke-nödvändiga kakor samlar vi besökarstatistik av sidan och analyserar information. Vårt mål är att utveckla sidans kvalitet och innehåll utifrån användarnas perspektiv.
Hoppa till huvudnavigeringen
Direkt till innehållet
Granskad version 2.0
Riksdagen remitterade den 17 april 2002 en proposition med förslag till lag om ändring av miljöskyddslagen (RP 51/2002 rd) till miljöutskottet för beredning.
Utskottet har hört
regeringssekreterare Mika Seppälä, miljöministeriet
direktör Aino Turpeinen, Västra Finlands miljötillståndsverk
miljöexpert Vesa Valpasvuo, Finlands Kommunförbund
direktör Markku Tornberg, Centralförbundet för lant- och skogsbruksproducenter MTK r.f.
avdelningschef Jukka Luokkamäki, Industrins och Arbetsgivarnas Centralförbund TT
I propositionen föreslås att miljöskyddslagen ändras för att mer exakt stämma överens med rådets direktiv om samordnande åtgärder för att förebygga och begränsa föroreningar. Miljöskyddslagen får en definition av utsläppsgränsvärde och bestämmelser om användningen av utsläppsgränsvärdet i tillståndsvillkor. Användningen av bästa tillgängliga teknik, kontrollvillkoren och bestämmelserna om tillståndens giltighet preciseras.
Den föreslagna lagen avses träda i kraft senast den 1 juli 2002.
Av de orsaker som nämns i propositionen och på grundval av erhållen utredning tillstyrker utskottet de föreslagna ändringarna i miljöskyddslagen. Propositionen preciserar lagen för att den bättre skall motsvara rådets direktiv om samordnade åtgärder för att förebygga och begränsa föroreningar (IPPC-direktivet).
Utskottet tillstyrker lagförslaget, men vill påpeka följande.
I 43 § föreskrivs om tillståndsvillkor för att hindra förorening. Enligt 3 mom. skall tillståndsvillkor som gäller utsläppsgränsvärden samt hindrande och begränsning av utsläpp vara baserade på bästa tillgängliga teknik. Bestämmelserna om tillämpning av bästa tillämpliga teknik preciseras i propositionen med en ny bestämmelse med hänvisning till IPPC-direktivet. Den nya bestämmelsen säger att verksamhetsutövaren dock inte får åläggas att använda bara en viss bestämd teknik.
I lagförslaget är förbudet att ålägga verksamhetsutövaren att använda en viss teknik formulerat som en fristående bestämmelse. Detta väckte debatt i utskottet, som frågade sig om den nya bestämmelsen kan tolkas som en begränsning i rätten att utfärda tekniska bestämmelser också i andra fall än när bestämmelserna gäller utsläppsgränsvärden och förebyggande av utsläpp eller begränsningsbestämmelser på grundval av den bästa tillgängliga tekniken.
I den nya bestämmelsen i den finska lagtexten syftar ordet "kuitenkaan" tillbaka på satsen innan och det bör därför inte uppstå några tolkningsproblem. Den nya bestämmelsen avser bara rätten att utfärda tekniska bestämmelser om utsläppsgränsvärden och om hindrande och begränsning av utsläpp utifrån bästa tillgängliga teknik.
Vad gäller tillståndsvillkoren för att förhindra förorening av miljön vill utskottet dessutom lyfta fram den sista bestämmelsen i 3 mom. där det sägs: "Dessutom skall vid behov beaktas energianvändningens effektivitet samt beredskapen att förebygga olyckor och begränsa verkningarna av sådana".
Dessutom har utskottet blivit uppmärksamgjort på 46 § och tolkningen av kontrollerna på grundval av IPPC-direktivet, när kontrollen gäller konsekvenserna av en verksamhet. Enligt uppgifter till utskottet är det inte alltid möjligt eller ens lämpligt att lösa frågan om kontrollen av konsekvenser när miljötillstånd beviljas. Detta gäller särskilt så kallad samordnad kontroll, där det ofta ingår tillstånd från olika myndigheter och myndigheterna och verksamhetsutövaren tillsammans planerar kontrollen. Erfarenheterna har visat att samordnad kontroll är en bra lösning. Därför understryker utskottet att ändringarna i 46 § inte får tolkas så att samordnad kontroll blir omöjlig i framtiden.
Avslutningsvis vill utskottet också påpeka att miljötillståndsmyndigheterna måste få adekvata resurser. Det är viktigt att den nya miljöskyddslagstiftningen inte sätts på spel till följd av alltför snålt tilltagna resurser för myndigheterna.
På grundval av det ovanstående föreslår miljöutskottet
att lagförslaget godkänns utan ändringar.
Helsingfors den 26 april 2002
I den avgörande behandlingen deltog
Sekreterare var
utskottsråd Salme Kandolin