Bakgrund
Propositionen har ett nära samband med den pågående regionförvaltningsreformen (RP 13/2025 rd — MiUU 4/2025 rd), där det föreslås att det inrättas ett nytt tillstånds- och tillsynsverk som föreslås få uppgifter också genom denna proposition. Propositionen har också ett nära samband med regeringens proposition med förslag till lagar om tillståndsförfaranden för produktionsanläggningar för förnybar energi (RP 42/2025 rd — MiUB 9/2025 rd). Genom regionförvaltningsreformen inrättas ett nytt statligt tillstånds- och tillsynsverk samt regionala livskraftscentraler. Tillstånds- och tillsynsverket ska ta över merparten av de miljöuppgifter som skötts av regionförvaltningsverken och närings-, trafik- och miljöcentralerna, vilka nu föreslås bli nedlagda. Sammantaget anser utskottet att propositionen behövs och fyller sitt syfte. Utskottet tillstyrker lagförslagen med ändringar och lyfter fram följande aspekter.
Syftet med propositionen är att genomföra målet i regeringsprogrammet för regeringen Orpo att stifta lagar som främjar modellen med ett enda serviceställe. Behandlingen av miljöärenden vid det nya Tillstånds- och tillsynsverket främjar genomförandet av modellen och också en enhetlig och smidig behandling av tillståndsärenden. När modellen omsätts i praktiken ska de viktigaste miljörelaterade tillståndsförfarandena, såsom uppgifterna enligt miljöskyddslagen, vattenlagen, naturvårdslagen och lagen om förfarandet vid miljökonsekvensbedömning skötas vid en myndighet, och de tillstånd som hänför sig till dem ska sökas på ett ställe via ett elektroniskt ärendehanteringssystem. Det nya Tillstånds- och tillsynsverket ska försöka främja smidiga processer och se till att de utredningar som behövs i anslutning till tillståndsförfarandet sammanställs.
Utskottet har konsekvent understött utvecklingen av lagstiftningen och betonat att det en centralisering av verksamheten till en enda riksomfattande miljömyndighet kan ge funktionella och processuella fördelar. Utskottet har ansett det vara ett centralt krav att åtgärderna för att göra förvaltningen smidigare inte får äventyra en hög miljöskyddsnivå och att medborgarnas rätt att delta i beslut som gäller miljön tryggas. Utskottet anser att propositionen är välkommen och förenlig med utskottets långsiktiga linje. Också ekonomiutskottet välkomnar propositionen och betonar betydelsen av att servicen tillhandahålls vid ett enda serviceställe. Detta med tanke på företagens konkurrenskraft och projektet som helhet. För att det ska kunna genomföras är det viktigt att det finns dels ett genomförandeprojekt, där modellen med ett enda serviceställe integreras i verksamhetsmodellerna inom miljöbranschen, dels digitala lösningar i anslutning till detta.
I propositionen föreslås det att det stiftas en ny lag om behandling av vissa miljöärenden vid Tillstånds- och tillsynsverket (lagförslag 1). Den föreslagna lagen ersätter den gällande lagen om behandling av miljöskydds- och vattenärenden vid regionförvaltningsverken (898/2009), som avses bli upphävd i och med reformen. Motsvarande bestämmelser från den upphävda lagen föreslås bli införda i den nya lagen i fråga om sakkunskapen vid behandlingen av ärenden, företräde för vissa tillståndsansökningar och sammansättning vid avgörande. Dessutom föreslås lagen få bestämmelser som bidrar till att styra Tillstånds- och tillsynsverkets verksamhet som ny myndighet och som gäller proaktiv styrning och myndigheternas samverkan, elektronisk kommunikation, uppskattning av handläggningstiderna, gemensam behandling av vissa miljörelaterade tillstånd och samordning av vissa tillståndsärenden, företräde för grön omställning samt kontaktpunktsmyndighet enligt EU-rättsakterna.
Genom att statens tillstånds-, styrnings- och tillsynsuppgifter som gäller miljön samlas vid Tillstånds- och tillsynsverket skapas förutsättningar för ett mer kundorienterat, smidigt, kostnadseffektivt och enhetligt genomförande av uppgifterna än för närvarande. Modellen med ett riksomfattande ämbetsverk gör det också möjligt att rikta resurserna flexiblare och i större utsträckning än för närvarande specialisera sig på de sakområden som behövs vid respektive tidpunkter. I miljöuppgifter behövs det en riksomfattande myndighet för att garantera att tillståndsuppgifterna sköts på behörigt sätt och att miljöns tillstånd inte försämras.
En central utgångspunkt i propositionen är att lägga vikt vid proaktiv styrning, som bedöms ha stor betydelse till exempel för ett smidigt prioriteringsförfarande, stärkande av den gemensamma behandlingen, behovet av samordning eller komprimerande av MKB-förfarandet i praktiken. Det föreslås också att det i lagen om behandling av miljöärenden tas in bestämmelser om Tillstånds- och tillsynsverkets proaktiva styrning och samarbete samt anknytande sakkunskap. Syftet med bestämmelsen om proaktiv styrning och samverkan är att belysa behovet av att i ett inledande skede identifiera och styra de centrala frågor som anknyter till beredningen och behandlingen av miljöärenden så att de bedömningar, utredningar och andra behövliga uppgifter som krävs för olika projekt, åtgärder och planer ska kunna behandlas på ett enhetligt, flexibelt och smidigt sätt. Även ekonomiutskottet anser i sitt utlåtande att det är av avgörande betydelse för att målen för reformen ska nås att den proaktiva styrningen och samverkan fungerar i praktiken.
Utskottet betonar att när ett enhetligt riksomfattande ämbetsverk inrättas är det samtidigt viktigt att säkerställa att tillräcklig uppmärksamhet fästs vid kännedomen om de lokala förhållandena och de regionala särdragen. I propositionen har de regionala aspekterna beaktats till exempel i bestämmelserna om den sakkunskap som behandlingen av ärenden kräver (4 § i lagförslag 1) och i bestämmelserna om sammansättning vid avgörande (13 § i lagförslag 1). Till exempel vid bedömningen och tillämpningen av den sakkunskap som ärendets art kräver ska man vid behov också fästa uppmärksamhet vid projektets eller verksamhetens placering. På motsvarande sätt är det nödvändigt att i den proaktiva styrningen beakta till exempel regionala särdrag, såsom placeringen av ett projekt eller en verksamhet i ett område som kräver särskild kompetens eller särskilda utredningar. Utskottet betonar att även om det nya Tillstånds- och tillsynsverket är riksomfattande och främjar en enhetlig behandling, är det samtidigt multilokalt och beaktar också de regionala särdragen.
Reform av administrativa förfaranden
Förslagen i propositionen gäller i huvudsak bestämmelser om en enhetlig och smidig behandling av miljöärenden och tillståndsförfaranden. Syftet är att förbättra beredningen och behandlingen av miljörelaterade ärenden genom att stärka såväl myndighetens proaktiva styrning och samarbete som en bred sakkunskap i beslutsfattandet. Ändringarna gäller procedurbestämmelserna. Det föreslås inga ändringar i de materiella bestämmelserna om miljö och naturvård. I samband med reformen har det också fastställts att det i myndigheternas behörighet inte görs andra tvingande ändringar än de som reformen medför. Förslagen ändrar inte uppgiftsfördelningen mellan staten och kommunerna i miljöfrågor.
Utskottet betonar att bestämmelserna om en god miljöstatus förblir oförändrade, även om man genom snabbare och smidigare tillståndsprocesser strävar efter en snabb behandling av projekt för omställning till ren energi ur projektaktörernas synvinkel. Genomförandet av reformen avgör i praktiken i stor utsträckning hur väl man de facto lyckas uppnå målet att göra tillståndsförfarandena smidigare. För att locka investeringar i omställningen till ren energi har en smidig behandling av tillstånd indirekt också en mer omfattande inverkan på miljöns tillstånd och på takten i utvecklingen mot koldioxidsnålhet. Med avseende på miljökonsekvenserna bedöms Tillstånds- och tillsynsverket främja tydliga tillståndsförfaranden, stärka sakkunskapen och en enhetliga behandling av miljörelaterade uppgifter och utredningar, vilket indirekt också främjar en bättre bedömning av miljökonsekvenserna och kan bidra till att säkerställa ett högklassigt miljöskydd.
Tidsfrister
Ett sätt att främja smidig tillståndsprocess är att föreskriva om tidsfrister inom vilka myndigheten ska behandla tillståndsansökan. Det är inte ändamålsenligt att fastställa en gemensam tidsfrist för alla projekt på grund av betydande variationer i projektens storlek och karaktär. EU-lagstiftningen har under de senaste åren tagit in bestämmelser om tidsfrister, som delvis grundar sig på förordningar och är direkt tillämpliga utan något nationellt handlingsutrymme. Detta har ändrat vår lagstiftningstradition, där det inte tidigare har varit brukligt att föreskriva om tidsfrister vid sidan av förvaltningslagens bestämmelser om behandling utan dröjsmål.
I propositionen föreslås det i fråga om behandlingstiderna en helhet som anses ändamålsenlig och som innehåller flera bestämmelser av olika grad med olika bindande verkan. I fråga om alla tillståndsärenden blir det obligatoriskt att bedöma behandlingstiden och uppdatera den, om tidtabellen ändras avsevärt. En separat tidsfrist på 12 månader gäller företrädesprojekt för den gröna omställningen. Den tredje helheten är projektspecifika och direkt förpliktande tidsfrister som härrör från EU-lagstiftningen.
Enligt 7 § 4 mom. i lagförslag 1 är behandlingstiden för en tillståndsansökan som gäller företräde för den gröna omställningen 12 månader. I den gällande lagen ingår tidsfristen i propositionsmotiven, men nu föreslås det att detta ska föreskrivas på lagnivå. Praxis har visat att behandlingstiden på 12 månader är realistisk och att tillståndsbehandlingen kan gå snabbare än så. Utskottet föreslår vissa tekniska preciseringar i paragrafen, enligt det som sägs i detaljmotiven.
I 35 § i naturvårdslagen (lagförslag 6) föreslås det att tidsfristen för myndighetens utlåtande i fråga om Naturabedömningar förkortas från 6 till 3 månader. Med tanke på målet att främja smidiga förfaranden är den kortare tidsfristen motiverad och tydlig för sökanden. Det riksomfattande utnyttjandet av Tillstånds- och tillsynsverkets sakkunskap och kompetens samt effektiviseringen av de interna rutinerna möjliggör en smidigare utlåtandeförfarande. En kortare tidsfrist försämrar inte kvaliteten på utlåtandena, eftersom hela ämbetsverkets kompetens kan utnyttjas på ett sakligt och regionalt ändamålsenligt sätt. En tydlig tidsfrist för att lämna utlåtande är till nytta för alla parter.
Det är motiverat att förkorta tidsfristen också för att antalet utlåtanden minskar i och med regionförvaltningsreformen. I situationer där Tillstånds- och tillsynsverket självt är en i momentet avsedd myndighet som beviljar tillstånd eller godkänner planen finns det inte längre något internt utlåtandeförfarande inom verket. Detta är ändamålsenligt och motiverat. Utskottet framhåller att de väsentliga aspekterna trots det i enlighet med propositionen i princip ska dokumenteras skriftligt inom ämbetsverket. På så sätt säkerställs det att de lagstadgade förutsättningar som gäller tillstånd och andra ärenden uppfylls. Exempelvis ändamålsenligheten i Natura 2000-bedömningar och eventuella aspekter som gäller brister i bedömningarna kommer att integreras i sin helhet i beslutsfattandet och också kunna verifieras i efterhand, även vid ändringssökandet.
Företräde för projekt för grön omställning
Det föreslås att temporärt företräde (7 §) för vissa projekt för grön omställning som föreskrivs i lagen om behandling av miljöärenden ska gälla till utgången av 2030 i stället för nuvarande 2026. Det föreslås att det ska föreskrivas om en maximitid på 12 månader för företrädesförfarandet. Företräde tillämpas enligt 7 § på tillståndsärenden enligt miljöskyddslagen och vattenlagen samt på tillståndsärenden som avgörs i samband med dem vid gemensam behandling enligt 9 §. Tillståndsärendena tar hänsyn till principen om att inte orsaka betydande skada. Företräde ges med stöd av 7 § 1 mom., precis som enligt den gällande lagen, för följande anläggningar eller verksamheter: projekt som främjar förnybar energi, elektrifieringsprojekt för att ersätta användningen av fossila bränslen eller råvaror inom industrin, framställning och utnyttjande av väte, avskiljning, utnyttjande och lagring av koldioxid, tillverkning, tillvaratagande och återanvändning av ackumulatormaterial, samt ackumulatorfabriker.
Utöver dessa föreslår regeringen att det gällande företrädesförfarandet för den gröna omställningen utvidgas till att gälla också serverhallar, dvs. datacentraler, vars spillvärme till största delen utnyttjas. Den betydande värmemängd som uppstår i serverhallarnas verksamhet kan utnyttjas till exempel som fjärrvärme och samtidigt ersätta fossil eller annan fjärrvärmeproduktion som baserar sig på förbränning. Argumentet för att datacentraler ska läggas till är att det med hjälp av spillvärme är möjligt att främja utsläppsfriheten för fjärrvärme och därigenom uppnåendet av kommunernas klimatmål. Ett tillägg jämfört med den nuvarande regleringen är att företräde kan också sökas av den som ansöker om tillstånd för ett kärnkraftverk. Utskottet välkomnar den här utökade räckvidden. Det är motiverat att utvidga bestämmelserna om företräde till datacentraler och kärnkraftverk med beaktande av målet att främja grön och ren omställning samt erfarenheterna hittills av det gällande företrädet.
Samtidigt förlängs giltighetstiden för de temporära bestämmelserna om skyndsam behandling av besvär som anförts över beslut som meddelats vid företrädesförfarandet till utgången av 2032. Den skyndsamma behandlingen av besvärsärenden ska i fortsättningen också gälla ärenden som behandlats i företrädesförfarandet för strategiska projekt enligt EU-förordningarna. Enligt uppgifter till utskottet har förlängningen av det temporära företrädesförfarandet inga nämnvärda konsekvenser för förvaltningsprocessen. Hittills har det funnits relativt få projekt vid förvaltningsdomstolarna och i högsta förvaltningsdomstolen bara ett fåtal under de senaste tre åren.
Utskottet noterar att många projekt för grön omställning och kritiska mineraler med stöd av EU-lagstiftningen redan har garanterats företräde vid tillståndsbehandlingen och när ändring söks. Utskottet hänvisar till sitt tidigare betänkande (MiUB 3/2025 — RP 211/2024 rd) och påminner om behovet av att kontinuerligt bedöma myndigheternas resurser i förhållande till antalet tillståndsansökningar. Detta dels för att resurserna ska räcka till för att få faktiskt företräde, dels för att behandlingen av tillstånd för andra projekt inte ska fördröjas oskäligt mycket på grund av detta. Hittills har situationen varit god, men det är svårt att bedöma resursbehovet från och med 2026.
Utvidgning av gemensam behandling
I propositionen föreslås det att den gemensamma behandlingen av vissa miljötillstånd utvidgas (9 och 10 § i lagförslag 1). En utvidgning av den gemensamma behandlingen är ett av propositionens centrala förslag och baserar sig också på regeringsprogrammet. Med detta avses att tillståndsansökningar som omfattas av Tillstånds- och tillsynsverkets behörighet i fråga om undantag som gäller samma projekt eller verksamhet enligt miljöskyddslagen, vattenlagen och naturvårdslagen behandlas av en enda myndighet, genom ett enda beslut och omfattas av ett enda ändringssökande. Utvidgningen av den gemensamma behandlingen förutsätter samtidigt att bestämmelserna om ändringssökande preciseras särskilt när en ansökan om undantag enligt naturvårdslagen omfattas av gemensam behandling. Bestämmelser om förfarandet vid gemensam behandling och om besvärsrätt föreslås i lagen om behandling av miljöärenden (11 § i lagförslag 1). Bestämmelsen behövs för att grunden för bestämmande av besvärsrätten ska vara tydlig i fråga om ärenden som avgjorts vid gemensam behandling.
Konsekvenserna av att den gemensamma behandlingen utvidgas hänför sig i första hand till undantag enligt naturvårdslagen, eftersom gemensam behandling av tillstånd enligt miljöskyddslagen och vattenlagen redan är etablerad praxis och till denna delar föreslås inga betydande ändringar i regleringen. Det bör dock påpekas att även när det gäller miljöskyddslagen och vattenlagen utvidgas tillämpningsområdet något och omfattar i princip vid sidan av verksamhet som orsakar risk för förorening av vatten även andra potentiella anmälningar enligt miljöskyddslagen och vattenlagen som gäller samma verksamhet eller projekt, om inte gemensam behandling ska anses onödig. Utskottet understöder förslaget, även om utvidgningen enligt bedömningar dock inte medför någon betydande förändring jämfört med nuläget. Premisserna för gemensam behandling kan bedömas redan innan ansökningarna anhängiggörs, exempelvis i samband med den proaktiva styrning och samverkan som avses i 3 § i lagförslag 1. I vissa situationer är det eventuellt inte nödvändigt eller motiverat att behandla tillståndsansökningar enligt olika lagar samtidigt, men med tanke på förutsägbarheten och smidigheten i tillståndsförfarandet är det bra att identifiera detta i ett så tidigt skede som möjligt. Även om avsikten är att tillståndsansökningar som gäller samma verksamhet eller projekt i princip ska behandlas och avgöras gemensamt behöver det ses till att förfarandet blir ändamålsenligt och tillräckligt flexibelt.
En utvidgning av möjligheten till gemensam behandling jämfört med nuläget bedöms i princip inte medföra några utmaningar i en situation där Tillstånds- och tillsynsverket är tillståndsmyndighet. Ett bredare tillämpningsområde kan tvärtom göra det lättare att greppa projektens miljökonsekvenser. Å andra sidan bör det noteras att vid gemensam behandling avgörs endast två olika tillstånd genom ett enda beslut. Till denna del måste man inse att om tillstånden gäller mycket omfattande projekthelheter, kan upphävandet av tillståndsbeslutet i ett sekundärt ärende till följd av ändringssökande leda till att också det andra omfattande tillståndsärendet upphävs. Enligt den föreslagna bestämmelsen ska gemensam behandling dock inte iakttas, om det av särskilda skäl ska anses onödigt. Utskottet anser dock att målet att utvidga den gemensamma behandlingen är viktigt med tanke på smidigare behandling. Utvidgningen av tillämpningsområdet har ansetts vara motiverad för att genomföra modellen med ett enda serviceställe och ett enda beslut, även om detta i vissa situationer kan leda till delvis oklara tolkningssituationer. Om det i praktiken till denna del uppstår oklarhet, bör regleringen eller anvisningarna preciseras.
Sakkunniga har lyft fram den möjliga tolkningen att tillståndsansökningar som gäller samma verksamhet eller projekt enligt miljöskyddslagen och vattenlagen och tillståndsansökningar som gäller samma verksamhet eller projekt och som hör till kommunens behörighet kan anses bli överförda från kommunen till Tillstånds- och tillsynsverket för behandling i och med bestämmelserna om gemensam behandling i 9 §. Utgångspunkten för den föreslagna lagen har dock varit att det inte föreslås några ändringar i de behöriga myndigheterna för tillstånden. Syftet med bestämmelserna i 9 § 3 mom. är att möjliggöra gemensam behandling i sådana marktäktsprojekt som förutsätter att den statliga tillståndsmyndigheten har behörighet i enlighet med miljöskyddslagstiftningen. Till denna del föreslås således ingen ändring i rättsläget. Utskottet anser att tillämpningen av lagen bör följas upp också till denna del och vid behov preciseras senare. Utskottet föreslår vissa tekniska preciseringar i 9 §, enligt det som sägs i detaljmotiven.
I propositionen föreslås det att den gällande samordningslagen upphävs. Lagen är ett centralt och identifierat utvecklingsobjekt för bestämmelserna om miljörelaterade tillståndsförfaranden och genomförandet av samservicemodellen. Den har tillämpats på endast ett tillstånd efter ikraftträdandet.
Utveckling av genomförandet av MKB-förfarandet
Under beredningen av propositionen har det framgått att den administrativa börda som förfarandet vid miljökonsekvensbedömning, MKB-förfarandet, utgör i praktiken har blivit okontrollerbart stor. Även under sakkunnigutfrågningen i utskottet lyftes det särskilt fram att omfattningen av bedömningsprogrammen och miljökonsekvensbeskrivningarna, liksom också detaljnivån för de uppgifter som krävs vid MKB-förfarandet, har ökat under de senaste tio åren och i synnerhet under de allra senaste åren. Miljökonsekvensbedömningarnas och miljökonsekvensbeskrivningarnas omfattning har ökat och noggrannhetsnivån på de uppgifter som krävs vid MKB-förfarandet har ökat i den grad att det har bedömts att kraven på utredningar inte längre står i rätt proportion till de betydande miljökonsekvenser som MKB-lagen förutsätter.
Utskottet noterar att den gällande lagstiftningen möjliggör, och att den ändring som gjordes vid revideringen av MKB-lagen 2017 rentav förutsätter, att bedömningen inriktas på betydande miljökonsekvenser, men att ändringen i praktiken inte har lett till avgränsningar av MKB-beskrivningarnas innehåll på avsett sätt. I propositionen föreslås ändringar i de krav på MKB-programmets innehåll som föreskrivs i MKB-förordningen. Detta för att åtgärda det utvidgade innehållet i MKB-programmen och MKB-beskrivningarna och den alltför höga noggrannhetsnivå som avkrävs MKB-utredningarna. MKB-förfarandet utvecklas också inom ramen för genomförandeprojektet för ett enda serviceställe. Syftet med projektet är att utveckla och göra MKB-förfarandet innehållsmässigt smidigare samt att utveckla rutinerna för MKB-uppgifterna vid Tillstånds- och tillsynsverket. Utgångspunkten för utvecklingsarbetet är en bättre inriktning av MKB-förfarandet på sannolikt betydande miljökonsekvenser, framför allt utveckling av MKB-programfasen samt utveckling av styrningen av MKB-förfarandet och den riksomfattande samordningen. I projektet förnyas kontaktmyndighetens stödmaterial och utarbetas en ny MKB-guide för de projektansvariga, de konsulter som gör miljökonsekvensbedömningar och de aktörer som deltar i MKB-förfarandet. Vid utarbetandet av materialet hörs också intressentgrupperna.
Ekonomiutskottet konstaterar i sitt utlåtande att propositionen inte innehåller några klara lösningar för att begränsa MKB-förfarandets innehåll i sak. Vid avgränsningen av exakthetsnivån i fråga om de utredningar som krävs stöder sig man på administrativ styrning i och med det nya Tillstånds- och tillsynsverket. Ekonomiutskottet anser det viktigt att göra en heltäckande bedömning av samordningen av förfarandena och utvecklingsbehoven också i fortsättningen. Miljöutskottet anser i likhet med ekonomiutskottet att det är mycket viktigt att utveckla MKB-förfarandet, eftersom ingen har något intresse av att förfarandet okontrollerat sväller ut, varken verksamhetsutövarna, invånarna eller miljöorganisationerna. Kraven i MKB-förfarandet ska stå i rätt proportion till eventuella miljökonsekvenser och den administrativa börda och nytta som bedömningen medför. Onödigt omfattande utredningar kan också ge allmänheten en missvisande bild av vilka omständigheter som de facto beaktas i tillståndsförfarandena. Utskottet anser det viktigt att miljöministeriet har vidtagit åtgärder för att i enlighet med bestämmelsen rikta förfarandet till sannolikt betydande miljökonsekvenser Till stöd för utvecklingsprojektet för miljökonsekvensbedömningen har det gjorts en utredning om omfattningen och exaktheten hos handlingarna i miljökonsekvensbedömningen (Ismo Pölönen och Heikki Salonen), där lägesbilden av MKB-handlingarnas nuläge har preciserats med kvantitativa och kvalitativa undersökningsmetoder. Avsikten är att utredningen i framtiden ska kunna upprepas för att mäta hur målet att fokusera på utredningar med ändamålsenliga miljökonsekvenser har uppnåtts. Utredningen utkommer i serien Miljöministeriets publikationer i början av juni.
Samordning av tillståndsförfarandet och MKB-förfarandet
Den projektansvarige kan i enlighet med 3 § i MKB-lagen till kontaktmyndigheten ta initiativ till att ett bedömningsförfarande inleds också utan ett beslut som avses i 3 mom. I sådana fall ska en i 8 § avsedd förhandsöverläggning anordnas innan programmet för miljökonsekvensbedömning lämnas till kontaktmyndigheten. Vid behov kan kontaktmyndigheten vid förhandsöverläggningen hänvisa projektet till det beslutsförfarande som avses i 3 mom. Utskottet betonar att det är fråga om sökandens initiativrätt, men att den behöriga myndigheten fortfarande har rätt att bestämma om förfarandet lämpar sig för projektet. För att förtydliga detta föreslår utskottet att 3 § i lagförslag 7 preciseras på det sätt som anges i detaljmotiveringen.
I propositionen föreslås det att samordningen av tillståndsförfarandet och MKB-förfarandet utvidgas så att tillämpningsområdet för MKB-beskrivningen och det gemensamma hörandet om tillståndsansökan utvidgas till att gälla alla projekt som avgörs av Tillstånds- och tillsynsverket. Enligt 22 a § i MKB-lagen ska den projektansvarige lägga fram ett initiativ om gemensamt hörande till kontaktmyndigheten innan MKB-förfarandet inleds, och saken behandlas under en förhandsöverläggning. Kontaktmyndigheten och tillståndsmyndigheten kan komma överens om gemensamt hörande i enlighet med 5 § i MKB-lagen.
Utskottet noterar att bestämmelsen är avsedd att tillämpas framför allt på ändringar av projekt och sådana nya projekt där planeringsläget är ostridigt, miljökonsekvenserna under kontroll och alternativen få. I praktiken är det möjligt att genomföra gemensamt hörande endast i fråga om sådana projekt där tillståndsansökan blir klar samtidigt som miljökonsekvensbeskrivningen och där det är möjligt att välja ett alternativ för genomförandet av projektet i beskrivningen. Om det ordnas ett gemensamt hörande om beskrivningen och tillståndsansökan är tidsfristen för framförande av åsikter 45—60 dagar. Myndigheten ska fastställa en projektspecifik tid för hörande. Men vid gemensamt hörande är tiden dock alltid minst 15 dagar längre än minimitiden för hörande vid ett sedvanligt MKB-förfarande.
Det är möjligt att inkludera alternativ och bedömningar även i projekt där gemensamt hörande tillämpas. Den projektansvarige kan utreda och bedöma miljökonsekvenserna av alternativen under MKB-förfarandet och de aktörer som deltar i MKB-förfarandet kan ta ställning till dem i samband med hörandet om programmet för miljökonsekvensbedömning och när de yttrar sig om konsekvensbeskrivningen. Som det konstateras ovan måste den projektansvarige vid utarbetandet av konsekvensbeskrivningen välja ut ett alternativ för vilket tillståndsansökan görs upp.
Skillnaden jämfört med ett förfarande där hörandena genomförs separat är att kontaktmyndighetens motiverade slutsats om projektets betydande miljökonsekvenser inte är tillgänglig när man yttrar sig om tillståndsansökan. Den projektansvarige kan inte heller beakta innehållet i den motiverade slutsatsen vid beredningen av tillståndsansökan. Den motiverade slutsatsen, som också ska innehålla en sammanfattning av utlåtandena och åsikterna om miljökonsekvensbeskrivningen, ska dock enligt 26 § i MKB-lagen beaktas när tillståndsärendet avgörs. Utskottet understöder förslaget att föreskriva om möjlighet till gemensamt hörande.
Sammansättning vid avgörande
I 12 § i lagförslag 1 finns det bestämmelser om sammansättning vid avgörande. Den föreslagna bestämmelsen liknar 3 § i den gällande lagen om behandling av miljöskydds- och vattenärenden vid regionförvaltningsverken. Enligt det föreslagna 12 § 2 mom. ska avdelningschefen för miljöavdelningen vid Tillstånds- och tillsynsverket eller någon annan tjänsteman vid avdelningen som avdelningschefen förordnat avgöra ärenden i en sammansättning med en enda avgörare. Till denna del motsvarar paragrafen i stor utsträckning den gällande lagen. Enligt 3 § 3 mom. i den gällande lagen ska chefen för ansvarsområdet bestämma sammansättningen vid avgörandet av ärendet och utser vid behov en ordförande för sammansättningen. Enligt 12 § 4 mom. i lagförslaget ska avdelningschefen för miljöavdelningen vid Tillstånds- och tillsynsverket eller någon annan tjänsteman vid avdelningen som avdelningschefen har förordnat bestämma sammansättningen vid avgörandet av ärendet och vid behov utse en ordförande för sammansättningen. Enligt den föreslagna bestämmelsen kan således också någon annan tjänsteman vid avdelningen som avdelningschefen förordnat bestämma sammansättningar för avgörande, vilket avviker från nuläget.
Det föreslagna 12 § 4 mom. om att inte bara avdelningschefen vid Tillstånds- och tillsynsverkets miljöavdelning utan också någon annan tjänsteman vid avdelningen som avdelningschefen förordnat ska kunna bestämma sammansättningen har enligt uppgift större räckvidd än den gällande bestämmelsen. Detta är avsiktligt och orsaken är att det nya Tillstånds- och tillsynsverket är ett betydligt större ämbetsverk än regionförvaltningsverken. Därför är avdelningschefen ensam inte nödvändigtvis en lämplig aktör när det gäller att bestämma sammansättningen, utan det är nödvändigt att han eller hon kan delegera ärendet till en annan tjänsteman. Närmare bestämmelser om detta kan också utfärdas i ämbetsverkets och/eller avdelningens arbetsordning.
Utskottet anser att det är förenligt med den grundläggande riktlinjen att den föreslagna regleringen i stor utsträckning motsvarar den gällande regleringen. Det är också viktigt att frågan vid behov kan preciseras exempelvis genom arbetsordningen. I sitt utlåtande till förvaltningsutskottet om regionförvaltningsreformen (MiUU 4/2025 rd — RP 13/2025 rd) underströk utskottet att vissa aspekter som är viktiga att beakta vid utarbetandet av miljöavdelningens arbetsordning hänför sig exempelvis till hur och med vilken exakthet arbetsordningen i olika ärenden föreskriver om beslutanderätten och dess tillhörighet till en tjänst eller uppgift vid interimistiskt förordnande. Det finns också i den nya förvaltningsstrukturen särskilda förväntningar på att beslutsfattandet är rättvist och oavhängigt, i synnerhet därför att det i miljörelaterade tillståndsärenden och andra ärenden inte är fråga om ett tvåpartsförhållande (dvs. den myndighet som fattat beslutet och en enskild part), utan om ordnande av verksamhetsutövarens och de skadelidandes inbördes rättsliga ställning och rättsförhållanden. I allmänhet är det också fråga om ett flerpartsförhållande, varvid ärendena ofta är omfattande och komplicerade. Å andra sidan måste regleringen vara flexibel för att avgörandet av enkla ärenden inte ska vara onödigt stelbent administrativt sett. Utskottet ser det också som viktigt att uppkomsten av praxis följs upp och att behovet av exakta bestämmelser bedöms när den massiva förvaltningsreformen har inletts.
Resurser
Sakkunniga har på bred front lyft fram behovet av att trygga tillräckliga resurser för förvaltningsreformen. Utskottet ser det som mycket viktigt att regeringen vid ramförhandlingarna den 23 april 2025 i samband med planen för de offentliga finanserna för 2026—2029 har kommit överens om att garantera tillräckliga resurser för den nya tillståndsmyndigheten när denna inrättas. Resursbehoven avses bli avgjorda genom att kostnadsmotsvarigheten för den avgiftsbelagda miljö- och vattenhushållningstillstånden höjs, vilket beräknas ge verket ytterligare avgiftsinkomster. När Tillstånds- och tillsynsverket inleder sin verksamhet bedöms det dock behövas ett tidsbegränsat tilläggsanslag särskilt 2026—2027 för att säkerställa tillståndsförfarandets funktionsförmåga, kontaktpunktsmyndighetens verksamhet och en smidig fortsättning av förfarandet med företräde. Behovet av tilläggsanslag har i regeringens proposition uppskattats till 4,1 miljoner euro för 2026 och 5,1 miljoner euro för 2027. Regeringen säkerställer att Tillstånds- och tillsynsverket har tillräckliga resurser och tilläggsfinansiering i samband med budgeten med beaktande av situationen för höjning av kostnadsmotsvarigheten och dess uppskattade konsekvenser.
När det gäller den proaktiva styrningen har det vid beredningen av propositionen identifierats en fråga om i vilken mån det är fråga om så kallad normal avgiftsfri rådgivning och till vilken del det är fråga om myndighetens andra eventuellt avgiftsbelagda uppgifter som går längre än så. Miljöministeriet tillsatte den 28 mars 2025 en arbetsgrupp med uppgift att utreda grunderna och villkoren för avgiftsbelagda tjänster i fråga om Tillstånds- och tillsynsverkets uppgifter som går ut på proaktiv styrning och samverkan kring miljörelaterade tillstånd.
Beslutet vid ramförhandlingarna om kostnadssamband i förfarandena för miljö- och vattenhushållningstillstånd kommer att öka företagens kostnader eftersom tillståndsavgifterna kommer att höjas. På grund av tidtabellen har dessa konsekvenser inte kunnat bedömas närmare i samband med denna proposition. Utskottet hänvisar till sitt utlåtande om regionförvaltningsreformen (MiUU 4/2025 rd) och påpekar att det vid bedömningen av avgiftsgrunderna är viktigt att beakta att avgiften är skälig i förhållande till de miljötillståndsskyldigas mycket varierande betalningsförmåga. Till exempel har en stor industrianläggning både verksamhet och betalningsförmåga i helt annan skala än en miljötillståndsskyldig jordbruksföretagare som ofta kan jämställas med en privatperson. Också när det övervägs avgifter för den proaktiva styrningen ska avgiftsnivån beroende på sökanden fastställas så att möjligheter inte lämnas outnyttjade på grund av avgiften. Detta skulle belasta myndighetens resurser vid behandlingen då tillståndsansökan är av lägre kvalitet.
Utskottet betonar att det nya tillstånds- och tillsynsverk som inrättas vid regionförvaltningsreformen i princip effektivt och enhetligt kan fungera som riksomfattande tillstånds- och tillsynsmyndighet och kontaktpunktsmyndighet enligt EU-lagstiftningen samt stärka den proaktiva styrningen och rådgivningen för att göra själva tillståndsförfarandet smidigare. Den administrativa reformen tjänar således effektivare än den nuvarande förvaltningsstrukturen möjligheterna att effektivt genomföra också de skyldigheter som följer direkt av EU-lagstiftningen. Utskottet betonar att särskilt resurserna till Tillstånds- och tillsynsverket, personalutbildningen och intressentgruppernas delaktighet är centrala faktorer för att genomförandet av reformen ska lyckas. Det är viktigt att följa konsekvenserna av den omfattande reformen och samtidigt aktivt bedöma också resursernas tillräcklighet.
Utveckling av elektronisk kommunikation
Som ett led i projektet för samservicetjänster utvecklas digitala tjänster. Fungerande elektroniska system är en central förutsättning för att uppnå smidighet och enhetlighet i behandlingen av miljöärenden samt för att genomföra förslagen i propositionen. Förslagen om utveckling av elektronisk kommunikation gäller också en större helhet än propositionen.
Bestämmelsen om elektronisk kommunikation (5 § i lagförslag 1) motsvarar i stor utsträckning till exempel de nuvarande bestämmelserna i miljöskyddslagen och vattenlagen, men den beaktar Tillstånds- och tillsynsverkets samlade uppgifter och den pågående digitala reformen. Utvecklingen av miljöförvaltningens digitala teknik är ett centralt mål, men till alla delar är de elektroniska ärendesystemen eller plattformarna sannolikt inte färdiga i början av 2026, så det behövs flexibilitet också i bestämmelserna. Att utnyttja elektroniska plattformar vid Tillstånds- och tillsynsverket är dock ett centralt mål.
Fortsatt utveckling av lagstiftningen
Regionförvaltningsreformen och den reform som gäller samservicetjänster har skapat en ny ram som främjar kompetent och smidig behandling av tillståndsansökningar. En mer omfattande utveckling av miljölagstiftningen förutsätter dock en sådan grundlig bedömning av de miljörelaterade substanslagarna som förståeligt nog inte har varit möjlig i detta sammanhang. Utvecklingen styrs starkare än tidigare också av den nya EU-regleringen, som delvis är direkt tillämplig och ålägger tvingande skyldigheter att ordna administrativa förfaranden som inte begränsar sig till endast en substanslag. Utskottet anser att en eventuell harmonisering av olika bestämmelser om miljötillståndsförfaranden på längre sikt är ett välkommet, om än krävande, mål.
Avslutningsvis
Utskottet hänvisar till sina betänkanden i frågan (MiUB 14/2024 rd — RP 196/2024 rd och MiUB 3/2025 rd — RP 211/2024 rd) och fäster uppmärksamhet vid att flera typer av projekt för grön omställning och kritiska mineraler med stöd av EU-lagstiftningen har tillerkänts företräde vid tillståndsbehandlingen och vid sökande av ändring. Förfarandet med företräde i tillståndsbehandlingen grundar sig helt befogat på behovet av att lösgöra sig från rysk energi, till följd av Rysslands anfallskrig mot Ukraina, och samtidigt främja den gröna omställningen genom införande av förnybara energikällor. Samtidigt måste man dock kontinuerligt bedöma myndigheternas resurser i förhållande till antalet tillståndsansökningar, dels för att resurserna ska vara tillräckliga för att projekten faktiskt ska kunna ges företräde, dels för att tillståndsbehandlingen för andra projekt inte ska fördröjas oskäligt. Genomförandet av reformen avgör i praktiken i stor utsträckning hur väl man de facto lyckas uppnå målet att göra tillståndsförfarandena smidigare. Företrädesförfarandena belastar förvaltningen. För att locka investeringar i omställningen till ren energi har en smidig behandling av tillstånd indirekt också en mer omfattande inverkan på miljöns tillstånd och på takten i utvecklingen mot koldioxidsnålhet. Därför betonar utskottet vikten av att tillräckliga resurser säkerställs för genomförandet av den omfattande regionförvaltningsreformen och främjandet av samservice. Utskottet framhåller slutligen att det är viktigt att följa upp regionförvaltningsreformen för att bedöma utfallet av de ovan behandlade aspekterna och att uppföljningen förutsätter en systematisk plan redan på förhand särskilt för miljöärendena, där de administrativa ändringarna är störst.
Utskottet noterar att ekonomiutskottet i sitt utlåtande (EkUU 21/2025 rd) lyfter fram att verksamheten vid den enhet för bevakning av allmänintresset som ska inrättas vid det nya tillstånds- och tillsynsverket måste bedömas särskilt med tanke på smidigheten i tillståndsprocesserna och förutsägbarheten i omvärlden. Också grundlagsutskottet anser i sitt utlåtande (GrUU 17/2025 rd) att behörighetsbestämmelserna gällande enheten för bevakning av allmänintresset behöver förtydligas och preciseras i fråga om definitionen av ett annat vägande allmänt intresse. Dessa faktorer har stor betydelse för en smidig behandling av tillstånd och för beaktandet av miljöaspekter.
Miljöutskottet anser det vara viktigt att följa och bedöma vilka konsekvenser såväl regionförvaltningsreformen som regleringen av smidigare tillståndsförfaranden har samt hur lagstiftningen om ett enda serviceställe fungerar.