Motivering
Utskottet har granskat statsrådets redogörelse utifrån
sitt ansvarsområde med fokus på miljöaspekten
och beaktat att statens skatteintäkter har rasat på grund
av recessionen och att den offentliga sektorns skuldsättning ökar
i snabb takt. Statsrådet har förbundit sig till
utgiftsramarna, men också till att utgiftsnivån
tills vidare inte ska sänkas av konjunkturrelaterade orsaker.
Utskottet uppmärksamgör finansutskottet på att
miljöministeriets ram redan flera år i rad har krympt
och att den enligt redogörelsen fortsätter att
krympa 2010—2013. Samtidigt har miljöförvaltningens
uppgifter och behovet av att följa upp miljöstatus
hela tiden ökat, framför allt efter det att åtgärderna
mot klimatförändringen har satts i fokus inom
den internationella politiken. Klimat- och energipolitiken nämns
också som en av rambeslutets prioriteringar. Utskottet
oroar sig för att ramarna inte innehåller reserveringar för
de finansiella krav som den internationella klimatkonvention som
ska gälla tiden efter 2012 och som nu är under
förhandling ställer. Adekvata medel för
utveckling och överföring av teknik och för
anpassning av u-länderna till klimatförändringen
kommer i alla fall att ha avgörande betydelse för
en eventuell global konvention, och därför måste
också Finland vara berett på att täcka
kostnaderna.
Utskottet konstaterar att anslagsramen för miljöministeriets
förvaltningsområde under ramperioden är
ungefär 0,6—0,8 procent av den statens totala
finansieringsram. Anslagen för miljöskydd och
för att stävja klimatförändringen
finns dock inte enbart under miljöministeriets huvudtitel,
utan enligt integrationsprincipen genomför alla förvaltningsområden
för sin del principen om hållbar utveckling och
vidtar åtgärder enligt klimatpolitiken. Därför är
det svårt att bedöma statsbudgeten ur miljö-
eller klimatpolitik synvinkel. I samband med statens regionalförvaltningsreform
har det föreslagits att statens miljötillståndsförvaltning,
de regionala miljöcentralerna och miljötillståndsverken
ska bli en del av närings-, trafik- och miljöcentralerna och
regionförvaltningsverken ordnas in under arbets- och näringsministeriet
och finansministeriet. Utskottet anser det vara viktigt att statsbudgetens
struktur och uppställning utvecklas så att dess
miljö- och klimatkonsekvenser kan presenteras på ett överskådligt
sätt. Det är inte så lätt, men
man bör till en början eftersträva det åtminstone
på ett allmänt plan. I synnerhet ska budgetens
miljöskadliga mekanismer kunna gå att identifiera
och bedöma bättre än i nuläget.
Det är nödvändigt med djupare insikter
i de olika anslagens miljökonsekvenser, och i den första
fasen särskilt i de skadliga miljökonsekvenser
som olika incitament eventuellt kan ha, om man vill gå vidare
med den ekologiska skattereformen. Enligt rambeslutet ska miljöskatterna
höjas med 750 miljoner euro från och med 2011.
Finansministeriet har tillsatt en arbetsgrupp för utveckling
av beskattningen med uppgift att bedöma om skattesystemet
behöver ändras till följd av det nuvarande
skattesystemet och förändringarna i den ekonomiska
omvärlden. Målet är också att
skattesystemet bättre än nu ska stödja
en hållbar ekonomisk tillväxt och samtidigt en
hållbar finansiering av offentliga tjänster och
förmåner med hänsyn också till
ekologisk hållbarhet. För att genomföra
en ekologisk skattereform skyndar utskottet på åtgärder för
att flytta tyngdpunkten i beskattningen från arbete till
konsumtion och miljöbelastning i syfte att främja
ett utsläppssnålt samhälle.
Regeringen förbereder omallokeringar på 200 miljoner
euro inom utgiftsramen för budgetpropositionen 2010. Medlen är
avsedda att användas till de nya utgiftsprioriteringarna.
Utskottet poängterar att omallokeringarna måste
ske dels så att stimulans uppnås, dvs. så att åtgärdernas sysselsättande
verkan är så stor som möjligt, dels så att
de kan motiveras ur miljösynvinkel. Tills vidare har miljö-
och klimatpolitiska mål uppmärksammats ganska
lite i stimulansåtgärderna. Målet bör
vara att finansieringen dras ner för incitamenten med de
mest negativa konsekvenserna för miljön och tilldelas
de bästa objekten med tanke på miljö och
sysselsättning. Till dem räknas i synnerhet miljövårdsarbeten. Med
hjälp av anslagen för miljövårdsarbeten
har det varit möjligt att effektivt sysselsätta
svårsysselsatta personer i regioner med hög arbetslöshet
och sanera förorenade markområden. Dessutom har
belastningen på vattendragen kunnat minskas genom anläggning
av matarledningar. Utskottet poängterar att man genom att
sanera förorenade markområden hindrar avsevärt
högre framtida kostnader för förorenat
grundvatten till följd av förorenade markområden.
Det föreslår att finansutskottet i sitt betänkande
ger akt på om anslaget för miljövårdsarbeten
räcker till och vilka effekter det får och att
det ser till att det finns finansiering för de riksomfattande åtgärder
mot fukt och mögel som nämns i redogörelsen.
Genom att förebygga mögelproblem och sanera är
det också möjligt att uppnå betydande besparingar
i form av minskad ohälsa.
Utskottet lyfter fram behovet av att garantera en fungerande
och högkvalitativ miljöförvaltning i
reformen av statens regionalförvaltning, som ska träda
i kraft i början av 2010. Det är fråga
om en stor omställning i miljö- och miljötillståndsförvaltningen
och då är det mycket svårt att samtidigt
dra ner på personalen enligt produktivitetsprogrammet.
Utskottet anser att det i en tid av omvälvning inom tillståndsförvaltningen är
speciellt svårt att genomföra produktivitetsprogrammet,
och det är viktigt att säkerställa en
högkvalitativ och snabb behandling av miljötillstånd
och en fungerande miljöförvaltning över
lag för att främja miljöskyddet, men
också för att trygga näringslivets villkor.
Med tanke på miljöförvaltningen är
det problematiskt att de allmänna planerings- och utvecklingsresurserna är
knappa samtidigt som det ställs allt högre krav
på genomslag och effektivitet i miljö- och klimatpolitiken.
Utskottet betonar att det måste adekvata forsknings- och
utvecklingsresurser till, eftersom en effektiv och väl
avvägd miljöpolitik kräver tillräcklig
och aktuell information till grund för beslutsfattandet.
Utskottet påminner om att det krävs adekvat finansiering
för att genomföra Metso-programmets mål
för markanskaffning och fridlysning och för
att säkerställa tillgången till service
i skyddsområdena. Finland har åtagit sig att hejda utarmningen
av naturens mångfald och programmet är av avgörande
betydelse för att målet ska nås.
För att beredskapen för oljebekämpning
ska kunna upprätthållas och höjas till
en lämplig nivå måste man räkna
med att investera i oljebekämpningsfartyg. Stommen i bekämpningsmaterielen
utgörs av gemensamma fartyg med Marinen, Gränsbevakningsväsendet
och Rederiverket. I första tilläggsbudgeten för
2009 avsätts 7 miljoner euro för totalrenovering
av oljebekämpningsfartyget Halli. För ramperioden
har man reserverat 4 miljoner euro per år 2010—2012
för att inleda andra grundliga renoveringar och förbereda
upphandling av ett nytt ersättande fartyg. Ramfinansieringen
medger ändå inteupphandling av ett nytt ersättande
fartyg. Utskottet anser att man bör överväga
om omallokerade medel inte bör användas till förbättring
av oljebekämpningsberedskapen och påskyndar samtidigt
en proposition till riksdagen om höjning av oljeskyddsavgiften.
Utskottet noterar att omorganiseringen av Havsforskningsinstitutets
funktioner leder till att ledningen av forskningsfartyget Arandas verksamhet
och dess operativa utgifter fördelas mellan Meteorologiska
institutet och Finlands miljöcentral. I sitt utlåtande
om ärendet underströk utskottet att när
verksamheten resultatstyrs av två ministerier kommer det
att ställa särskilda krav och förutsätta
fungerande samverkansformer. I det sammanhanget fördes
cirka fem miljoner euro över till miljöförvaltningens huvudtitel,
men inget anslag för investeringsutgifter, något
som underhållet av Aranda kommer att kräva.
För att regeringsprogrammets mål för
skyddet av Östersjön ska kunna nås är
det nödvändigt att minska näringsbelastningen
i havet. Målen kräver att man fortsatt minskar
belastningen från jordbruket enligt resultaten från
projektet TEHO, som ser på hur vattenskyddet inom jordbruket
kan göras effektivare och åtgärderna
inriktas. Likaså bör man främja insatser
för att förnya fastighetsvisa system för
hushållsavloppsvatten och för att koncentrera
avloppsvattenshanteringen i tätorter till effektivare enheter.