Motivering

Utskottet har koncentrerat sig på de delar i globalisationsutredningen som hänför sig till dess behörighet, dvs. miljöpolitiken. Utskottet anser att miljöpolitikdelen i utredningen är lyckad speciellt med hänsyn till att den hållbara utvecklingen betraktas som en av utgångspunkterna i utredningen och att man konsekvent har strävat efter att skapa en sammanhållning inom olika politikområden. Som en första utgångspunkt för en rättvis och jämlik globaliseringsutveckling nämns i enlighet med FN:s millenniedeklaration och handlingsprogrammet från Johannesburg om hållbar utveckling engagemanget för en mer jämlik och integrerad globaliseringsutveckling där det centrala är att göra slut på fattigdomen i världen och fördela välståndet rättvist.

Att integrera miljösynvinkeln i alla politikområden är nödvändigt. Enbart genom den internationella miljöpolitiken får man inte bukt med seriösa globala miljöproblem, av vilka det största är klimatförändringen. I mars 2005 uppställde Europeiska rådet som mål att medeltemperaturen i världen inte får stiga med över 2 °C till följd av mänsklig påverkan och att detta borde också vara det långsiktiga målet för internationell klimatpolitik. På basis av naturvetenskapliga beräkningar kan man kostatera att på global nivå ska utsläppen minskas med minst 15 procent, möjligen upp till 50 procent, fram till år 2050 jämfört med nivån år 1990. För att uppnå detta mål krävs det gemensamma globala ansträngningar där det i samband med bedömningen av kostnaderna och kostnadsfördelningen också beaktas att anpassningen till klimatförändringen och de skador som klimatförändringen har orsakat genererar kostnader. Enligt den internationella klimatpanelen IPCC drabbas utvecklingsländerna och de fattigaste befolkningsgrupperna i alla länder allra hårdast av klimatförändringen. Därför är utmaningen om att kunna anpassa sig till klimatförändringen en extra faktor också i utvecklingssamarbetet som bygger på den internationella solidariteten. Alla befintliga kalkyler visar att kostnaderna för den internationella klimatpolitiken minskar och hålls på en rimlig nivå om tillvägagångssättet är så övergripande som möjligt och om så många som möjligt deltar. Allra helst ska man sträva efter ett globalt deltagande.

En viktig sak är att kunna integrera den hållbara utvecklingen som en del av investerings- och teknologipolitiken, eftersom bekämpningen av klimatförändringen innebär en omvälvning i energiproduktionen. Den internationella energiorganisationen IEA har beräknat att 16 biljoner USD kommer att behöva investeras globalt inom energiområdet fram till år 2030. Omkring hälften av dessa investeringar kommer att göras i utvecklingsländerna. Med tanke på de miljöpolitiska målen är det av avgörande betydelse vilka energirelaterade former, infrastrukturer och tekniker dessa investeringar riktas till.

Utskottet anser det viktigt att det utvecklas olika tillvägagångssätt som garanterar att den internationella finansieringspolitiken konsevent kan stöda den hållbara utvecklingen och en minskning av fattigdomen. Investeringarna inom industrin, energiproduktionen och byggandet fastställer produktionsmodellerna för flera årtionden framåt och därför är det ytterst viktigt att hållbara produktionsmodeller och den nyaste teknologin kan tas i bruk genom styrning av instituten för utvecklingsfinansiering, utvecklingssamarbetet samt exportkrediterna och exportgarantierna. Det måste anses positivt att den del av utredningen som gäller finansieringen omfattar regeringens ståndpunkt om utvecklandet av strategier genom vilka internationella finansiella flöden kan fås att stödja den hållbara utvecklingen och Finlands globala mål.

Vid sidan av klimatförändringen utgör utarmningen av den biologiska mångfalden ett globalt hot, likaså minskningen av sötvattentillgångarna. De globala problemen hänger nära samman med varandra, eftersom klimatförändringen har bedömts leda till en snabb utarmning av biodiversiteten och en minskning av vattentillgångarna. Det på toppmötet i Johannesburg uppställda målet om att förhindra den fortsatta utarmningen av biodiversiteten fram till år 2010 förutsätter en stark styrning av globaliseringsutvecklingen i enlighet med priciperna om en hållbar användning av naturresurserna. Ett globalt problem ur den hållbara utvecklingens synvinkel är också det att ungefär 1,1 miljard människor saknar tillgång till rent vatten och 2,4 miljarder människor lever helt utan några sanitära förhållanden. Det att uppmärksamhet inte har fästs vid den knappa tillgången på vatten har motiverats med att det snarare är fråga om ett regionalt och lokalt problem som dock är mycket utbrett. Därmed har det inte ansetts nödvändigt att inkludera frågan i statsrådets utredning som koncentrerar sig på globaliseringen. Synvinkeln är en annan om problemet betraktas som ett direkt resultat av klimatförändringen. Av sötvattnet finns 70 procent bundet i glaciärer. Om medeltemperaturen till följd av den globala uppvärmningen stiger med 4 °C fram till århundradets slut, börjar glaciärerna smälta. Detta i sin tur betyder att miljarder människor riskerar att få leva med akut vattenbrist.

I likhet med statsrådets utredning lyfter utskottet fram handelspolitikens roll i främjandet av den hållbara utvecklingen. Handelspolitiken bör stödja en miljömässigt hållbar utveckling. Målet bör vara att EU:s och Finlands handelspolitik främjar spridningen av miljövänliga produkter, teknologier, produktionsmodeller och tjänster globalt. Samtidigt är det möjligt att främja Finlands exportpolitiska intressen, eftersom Finland har specialkunnande i synnerhet vad gäller användningen av hållbara energikällor, ordnandet av vattenförsörjning och sanitära tjänster samt det hållbara skogsbruket.

Undersökningarna visar att hög miljökompetens förbättrar konkurrensförmågan på lång sikt. EU och Finland bör även framöver sträva efter att vara föregångare inom miljöpolitiken.

Finland bör agera aktivt speciellt inom miljöpolitiken. Landet bör alltså inte anpassa sig, vilket tycks vara en av utgångspunkterna i den ekonomiska utredningen "Finland i världsekonomin". I detta hänseende bör uppmärksamhet fästas vid eventuella inre motsättningar mellan de olika globaliseringslinjerna. Som EU-medlem har Finland ett större politiskt inflytande än vad storleken ger anledning att tro. Tack vare EU:s roll som föregångare har också unionen ett betydligt större politiskt inflytande än vad dess storlek egentligen motiverar. Utskottet anser att under sitt ordförandeskap bör Finland kämpa hårt för den internationella miljöpolitiken.

Utskottet anser det angeläget att både Finland och EU jobbar för att förstärka den internationella förvaltningen av den hållbara utvecklingen. Den hållbara utvecklingens synvinkel måste bli en del av de olika politikområdenas internationella verksamhet. Samtidigt kan man bättre ta tillvara synergierna mellan de olika internationella miljöavtalen och stödja utvecklingsländerna. Utvecklingsländerna behöver hjälp och stöd för att kunna förstärka sina nationella förvaltningsmekanismer, eftersom ländernas miljöförvaltning i allmänhet är så svag att att den egna internationella förvaltningens normer inte efterföljs i praktiken. Utskottet stöder förslaget om att FN:s miljöprogram (UNEP) ändras till FN:s miljöorganisation (UNEO).

FN:s reformprocess bör fullföljas, så att systemets koherens, effektivitet och demokrati kan stärkas. Miljöfrågorna och den hållbara utvecklingen bör få ett starkt fotfäste i FN:s centrala organ (generalförsamlingen och ekonomiska och sociala rådet ECOSOC), FN:s kommission för hållbar utveckling (CSD) som sorterar under ECOSOC, multilaterala miljökonventioner (MEA), FN:s operativa organisationer såsom utvecklingsprogrammet UNDP, Världsbanken, Internationella monetära fonden, Världshandelsorganisationen, OECD samt i annat samarbete regeringarna emellan.

Särskild vikt bör läggas vid att miljön och den hållbara utvecklingen inte hamnar i skymundan av sociala frågor på FN:s uppföljningsmöte till milleniedeklarationen.