Finansminister Eero Heinäluoma (översättning): En stor förändring när det gäller vår alkoholpolitiska omvärld inträffade 1995 när Finland anslöt sig till Europeiska unionen. Vi anslöt oss till unionen medvetna om att den gemensamma marknaden också omfattar alkoholdrycker. Vi lyckades dock hålla fast vid rätten att begränsa tillgången till alkohol genom att deltaljhandeln med viner och starka drycker hölls kvar i det statsägda monopolbolaget. Dessutom begärde och fick Finland rätt att begränsa resandeinförseln fram till utgången av 2003. I enlighet med anslutningsfördraget slopades restriktionerna för införseln av alkohol mellan Finland och de övriga EU-länderna vid ingången av 2004.

En i praktiken ännu större förändring ur vår synvinkel inträffade när Estland anslöt sig till unionen. Från ingången av maj 2004 var det möjligt att från vårt grannland föra in alkoholdrycker för eget bruk utan traditionella restriktioner. Frestelsen till en omfattande resandeinförsel var uppenbar: prisnivån på alkohol i Estland var ju bara cirka en tredjedel av prisnivån i Finland. År 2003 var priset på en liter Koskenkorva ungefär 30 euro i Finland och 10 euro i Estland. Samma år företogs tre miljoner båtresor mellan Finland och Estland, och därmed fanns det förutsättningar för ett omfattande spritrally.

År 2003 föreslog regeringen ändringar av alkoholbeskattningen med tanke på en anpassning till öppnandet av gränserna och i syfte att stävja den ökande resandeinförseln. Skatteändringen var avsedd att styra en så stor andel som möjligt av den fruktade konsumtionsökningen till laglig försäljning och konsumtion i Finland. Utgångspunkten var också att förebygga illegal handel, svart införsel och brottslighet samt att trygga arbetsplatser i Finland både inom industrin, handeln och på restauranger.

Skatteändringarna var störst i fråga om de starka dryckerna, eftersom resandeinförseln av dessa antogs öka allra mest. En sådan mängd sprit som motsvarar genomsnittskonsumtionen under ett helt år kan om så önskas transporteras som handbagage.

Propositionens konsekvenser bedömdes på basis av ett flertal undersökningar. Forsknings- och utvecklingscentralen för social- och hälsovården (Stakes), Statens ekonomiska forskningscentral (Vatt) och Företagsekonomiska Forskningsinstitutet (LTT) utvecklade modeller för alkoholpolitisk forskning. Statsrådet lät göra en utredning av de samhälleliga verkningarna av en sänkning av prisnivån på alkoholdrycker. Statens ekonomiska forskningscentral och finansministeriets ekonomiska avdelning redde ut de samhällsekonomiska verkningarna av skattesänkningen. Dessutom gjordes en bedömning av verkningarna med hjälp av de utredningar som Stakes har gjort i samarbete med Tullstyrelsen. Regeringen hörde forskare och lät göra bedömningar.

Slutsatserna av bedömningarna var klar: när gränserna öppnas kommer konsumtionen i vilket fall som helst att öka. Detta är en följd av möjligheten att i stor omfattning föra in alkohol från de övriga EU-länderna. Riksdagen godkände den regeringsproposition som gällde en anpassning av alkoholskatterna till nivån i de övriga EU-länderna med rösterna 127—44. För en sänkning av alkoholskatten röstade också många sådana riksdagsledamöter som nu tycks ha undertecknat interpellationen.

Sedan införseln släpptes fri och priserna sänktes har alkoholkonsumtionen i stor utsträckning ökat i enlighet med de prognoser som gjordes 2003. År 2004 ökade den totala alkoholkonsumtionen till 10,3 liter hundraprocentig alkohol per invånare. Den icke statistikförda konsumtionen ökade i enlighet med prognosen till 2,1 liter, men ökningen i den statistikförda konsumtionen, dvs. konsumtionen av den alkohol som säljs och serveras i Finland, stannade på drygt 8 liter i jämförelse med prognosen på knappt 9 liter. År 2005 ökade alltjämt resandeinförseln av alkohol, och den totala alkoholkonsumtionen ökade till 10,5 liter hundraprocentig alkohol per invånare. Den statistikförda (i Finland sålda) alkoholens andel förblev på samma nivå som året innan, dvs. på 8 liter, men konsumtionen av icke statistikförd alkohol (införd närmast från utlandet) ökade till 2,3 liter. Införseln av starka alkoholdrycker ökade synnerligen starkt från 4 miljoner liter 2003 till 7,5 miljoner liter 2005, dvs. införseln nästan fördubblades trots att priserna på starksprit hade sänkts.

Allt som allt berodde 72 procent av förändringen i den totala alkoholkonsumtionen åren 2004 och 2005 på ökningen i resandeinförseln. Det är klart att en bibehållen alkoholskatt inte på något sätt skulle ha minskat denna konsumtionsökning som grundar sig på billig alkohol som köpts utomlands utan tvärtom. Om skatten inte hade sänkts skulle införseln ha ökat ännu snabbare än vad som nu varit fallet. Statens priskontroll skulle säkert ha försvunnit helt och hållet om resandeinförseln skulle ha ökat explosionsartat, vilket framgår av dessa exempel. Det skulle också ha uppstått en omfattande grå marknad jämte alla därtill hörande negativa fenomen. Efter skattesänkningen är priset på en liter Koskenkorva cirka 20 euro på Alko och 10 euro i Estland. Priset i Estland är alltså 10 euro lägre än i Finland. Priset på det billigaste vodkamärket är i Estland lägre än 6 euro. Prisskillnaden är ännu betydande, och den förklarar den ökade införseln, men uppenbarligen är det möjligt att leva med denna skillnad.

Som ett gott resultat av reformen kan man betrakta bekämpandet av den illegala handeln med alkohol. Sänkningen av skattesatsen på alkohol har fått den svarta alkoholmarknaden att krympa och gjort slut på den traditionella smugglingen av stora mått. Utvecklingen märks i synnerhet vid östgränsen. År 2004 fick tullen kännedom om bara ungefär en tredjedel av antalet smugglingar 2003. Endast cirka en procent av den alkohol som finländarna använder är för närvarande illegal, vilket är en skälig mängd i internationell jämförelse. T.ex. i Sverige är den smugglade alkoholens andel cirka 10 procent. Utan skatteändringar kunde marknadsandelen för den illegala handeln — på samma sätt som i Sverige — mycket väl vara den tiodubbla i Finland.

På stormarknadernas parkeringsplatser i Finland säljs i dag inte sprit ur paketbilar. Man har inte gett möjlighet för den organiserade brottsligheten att öka. Att alkoholhandeln bevarats i Finland har tryggat sysselsättningen inom tillverkningen, handeln och utskänkningen. Vi är inte det enda landet som har blivit tvunget att sänka skatterna. Danmark slopade restriktionerna för införsel av öl, vin och mellanprodukter för eget bruk när EU:s inre marknad öppnades vid ingången av 1993. Restriktionerna för införsel av tobak och starksprit från en annan medlemsstat slopades den 1 januari 2004. Danmark sänkte skatten på starka alkoholdrycker med 45 procent den 1 oktober 2003, dvs. tre månader innan restriktionerna slopades. Denna sänkning av skatten på starksprit var större än sänkningen som genomfördes i Finland. Den egentliga orsaken till skattesänkningen var uttryckligen den vilda gränshandeln.

I Sverige ökade resandeinförseln av alkohol rejält ända fram till 2004. Införseln av starka drycker ökade med rentav 87 procent mellan åren 2001 och 2004. Den ökade resandeinförseln ledde till att en större del av konsumtionen av starksprit härstammade från resandeinförseln än från Systembolaget 2004. Försäljningen sker helt tydligt utanför den normala detaljhandeln. I Sverige är den icke statistikförda konsumtionens andel av den totala alkoholkonsumtionen mera än en tredjedel (36 procent), i Finland en femtedel (22 procent).

Regeringen erkänner problemen i anslutning till den ökade alkoholkonsumtionen. Ingen kan ringakta de dödsfall, de olycksfall, det våld och den sociala utslagning som överkonsumtionen av alkohol ger upphov till. Illamåendet i många familjer har också samband med en överkonsumtion av alkohol. Samtidigt måste vi komma ihåg att alla problem i anslutning till alkoholkonsumtionen inte kan förklaras enbart med den öppning av gränserna som skedde för tre år sedan. Alkoholkonsumtionen per invånare har stigit redan i flera årtionden. Den statistikförda konsumtionen har fyrdubblats sedan början av 1960-talet.

Hur är det möjligt att påverka konsumtionen under dessa nya förhållanden? Vilka verktyg har vi? I Finland har konsumtionen traditionellt reglerats genom priset. När gränserna är öppna och införsel för eget bruk tillåten kan vi inte längre fritt fastställa våra egna priser. Om vi höjer vår prisnivå så den är den mångdubbla i jämförelse med våra grannar, är följden bara att inköpen görs i grannländerna. Den ökade konsumtionen och skadeverkningarna därav är också ett faktum i detta alternativ och dessutom får vi alla de risker som hör samman med frestelsen att fritt föra in alkohol och svart sälja den vidare. Billig vodka köpt i Estland är inte farligare för hälsan än Koskenkorva köpt i Finland. Därför har regeringen en klar slutsats i frågan: man måste påverka minimiskattenivån på alkohol på EU:s inre marknad, begränsa utbudet i hemlandet och påverka attityderna och därigenom efterfrågan. Ingen av dessa mediciner är dock lätt att svälja eller snabbverkande.

Finland har i arbetsprogrammet för EU-ordförandeskapet tagit in en höjning av minimiskattenivån på alkohol. Statsministern har tagit upp alkoholbeskattningen på enskilda och gemensamma möten med statsministrarna från de nordiska och baltiska länderna. I egenskap av finansminister har jag tillsammans med mina kolleger utrett sakens betydelse ur Finlands och ett vidare perspektiv. Vi har fått förståelse för en justering av beskattningen. Den enighet som skattebeslutet kräver i de 25 medlemsländerna har ännu inte uppnåtts och regeringen fortsätter sitt arbete med frågan ännu under denna höst.

Regeringen har inte frångått strävan efter att påverka alkoholpriset, även om vi medger att beslutet om priserna inte längre ligger enbart i våra egna händer. Regeringen bedömer möjligheterna att höja vår egen alkoholskatt och tidtabellen för detta när vi känner till om det är möjligt att höja minimiskatterna på alkohol i hela unionen. Unionens beslut inverkar på spelrummet för vår egen skattelösning. Möjligheterna att höja alkoholskatterna redan i början av nästa riksdagsperiod är i vilket fall som helst bättre än de har varit under de senaste åren också på grund av att resandeinförseln verkar ha planat ut.

Det är klart att de skatteändringar som införs i Finland i framtiden måste göras gradvis och med beaktande av förändringar som sker i införseln. Det finns ingen återvändo till den tidigare skattesatsen, och man får inte skapa en bild av att skatteförhöjningar är en lösning som leder till att konsumtionen börjar sjunka.

När alkoholimporten avregleras och konsumtionen ökar håller regeringen hårt fast vid att tillgången till alkohol inte samtidigt ökar. Därför har vi avvisat bl.a. handelns förslag om att överföra försäljningen av vin till livsmedelsaffärerna. Detta skulle, för vinernas del, innebära att 300 försäljningsställen förvandlas till drygt 4000 försäljningsställen.

De förändringar i alkoholpolitiken som ansluter sig till EU-medlemskapet och till öppnandet av gränserna har skrivits in i dels det principbeslut om linjerna för alkoholpolitiken — det första principbeslutet i sitt slag i Finlands historia — som regeringen godkände den 9 oktober 2003, dels i ett lagförslag som i år har godkänts och överlämnats till riksdagen. Målet med principbeslutet var att minska alkoholkonsumtionen. Regeringens alkoholprogram, som fastställts genom principbeslutet och som beretts vid social- och hälsovårdsministeriet, utgör en bra utgångspunkt för de åtgärder som syftar till att påverka attityderna till bruket av alkohol. Social- och hälsovårdsministeriet har samlat aktörer för det allmänna, den tredje sektorn och näringslivet inklusive arbetsmarknadsorganisationerna för att förverkliga målen i alkoholprogrammet. Minister Hyssälä har utfört ett synnerligen ambitiöst och idogt arbete på detta område.

Alkoholreklam som riktar sig till barn och unga begränsas i TV och på biografer. Med de varningspåskrifter som föreslås på alkoholförpackningar och alkoholflaskor kan man skydda ofödda barn och påverka attityderna. Med de ökade anslagen för ungdomsarbete har möjligheterna att bedriva förebyggande arbete stärkts. Vid verkstäderna för unga utbildas coacher som tränar i att leva i gemenskap i syfte att skapa klara regler för drogbeteendet. Det minskade antalet ungdomar som provar på narkotika är ett uppmuntrande tecken på ungdomarnas medvetenhet och på en lyckad ungdomsverksamhet.

Regeringen arbetar för att idrottsorganisationerna skall avskaffa alkoholreklamen inom tre år. Avskaffandet av reklamen stöds också genom statsbidragspolitiken. I dagligvaruhandeln förbjuds mängdrabatter på mellanöl och därmed förhindras att alkoholdrycker används som lockvara. Reklamen skall innehålla kaffepaket i stället för ett 12-pack öl. Försäljningen av öl på morgonen begränsas.

Attitydfostran är nu en synnerligen viktig faktor — på den punkten har uppenbara förändringar skett i vårt samhälle. Vår egen statsminister föregår här för egen del med gott exempel. Betydelsen av attitydförändringar skall alltså inte underskattas. Inställningen till tobak är ett bra exempel på attitydförändringens kraft. Det som tidigare var populärt och modernt, är i dag ohälsosamt, motbjudande och allt ovanligare. Lagstiftningen, upplysningen och de obestridliga skadeverkningarna för hälsan har minskat tobaksrökningen på ett berömvärt sätt. Det är inte prispolitiken utan attityderna som har varit avgörande i denna förändringsprocess.

Man kan även skönja positiva förändringar i alkoholpolitiken och attityderna i Finland och hela Europa. Man förhåller sig allt allvarligare till alkoholens skadeverkningar. I många länder i Mellan- och Sydeuropa har man redan nått en mättnadsgräns för alkoholbruket och alkoholen är inte längre en del av det dagliga livet. Kommissionen har fattat beslut om EU:s första gemensamma alkoholstrategi för en månad sedan. Finland har avtalat om de slutsatser från rådet genom vilka riktlinjerna för alkoholpolitiken inom EU dras upp fram till 2012.

Idag har vi vunnit en viktig seger i och med att EG-domstolen har fällt ett avgörande om beskattningen av alkohol som har beställts från ett annat land och som ett transportföretag har levererat. Enligt avgörandet kan skatterna fastställas enligt köparens land, om köparen inte själv transporterar dryckerna i fråga. Det här ger möjlighet att bibehålla nationella begränsningar och gör det lättare fatta besluten om beskattningen i framtiden.

Det under en längre tid allt vanligare bruket av alkohol i Finland överförs inte automatiskt från en generation till en annan. Priset och tillgängligheten påverkar naturligtvis också de unga, men ungdomarnas allmänna benägenhet att dricka alkohol har minskat. Andelen helnyktra unga har ökat och åldern för när man provar på alkohol har stigit. Man kan säga att för en majoritet av ungdomarna är festande i berusningssyfte inte modernt — tvärtom. Förutom hemmet och skolan inverkar också kompisarna på alkoholbruket bland ungdomarna.

Att erkänna fakta är början till all vishet. Vi måste förstå vilka medel som står till vårt förfogande och vilka som inte gör det. Sedan 2004 har Finland inte längre kunnat dra upp gränserna för alkoholkonsumtionen genom att reglera prisnivån. Vi kan alltjämt begränsa försäljningstiderna och försäljningsställena och behålla Alkos försäljningsmonopol. Vi kan begränsa antalet utskänkningsställen, vi kan öka övervakningen av serveringen, ingripa i störande beteende och försöka förebygga problemen. I framtiden kommer alkoholpolitiken i allt större utsträckning att föras genom attitydfostran. Kan finländaren bli en vän av måttlighet? Värdesätter vi helnykterhet? Erkänner vi de hälsorelaterade problem som är förknippade med alkoholen? Vågar vi prata om dessa problem hemma och inom arbetsgemenskapen? Värderingarna och attityderna har en enorm genomslagskraft. Dessa värderingar stipulerar inte den inre marknaden för oss.