1.1  Lag om fristående tillandningars upphörande som fastigheter

1 §.Tillämpningsområde. I denna paragraf föreslås bestämmelser om lagens tillämpningsområde. Enligt 1 mom. tillämpas lagen på tillandningar som har uppstått när ett vattendrag sänkts med behörigt tillstånd före den 1 mars 1903 och som antingen med stöd av en bestämmelse i sänkningstillståndet eller genom ett skifte som verkställts av en myndighet eller genom enskilt skifte kommit i någons ägo utan att höra till någon lägenhet. Lagen gäller även tillandningar som har uppstått på ovan anfört sätt och som har hört till en lägenhet och överlåtits till någon annan utan att ha avskilts från lägenheten. I lagen avsedda fristående tillandningar har inte längre kunnat uppstå efter det att lagen om vattenrätten från 1902 trädde i kraft den 1 mars 1903, eftersom de hemmansägare som med stöd av 4:14 och 3:11 § i lagen deltagit i sjösänkning inte längre i sin ägo kunde få andelar i en tillandning som uppstått genom sänkning av en sjö som tillhörde sådana hemman som inte hade deltagit i sjösänkningsprojektet. 

Enligt 2 mom. krävs dessutom för att lagen ska tillämpas att de förutsättningar som avses i 1 mom. har förelegat före den 13 november 1911 och alltjämt föreligger. Det har varit möjligt att bilda de i lagen avsedda fristående tillandningarna till lägenhet först efter den 13 november 1911, då Nådig förordning angående fristående tillandningars bildande till själfständiga lägenheter, som utfärdades den 17 oktober 1911, trädde i kraft. Lagen inverkar inte på äganderätten till sådana redan bildade lägenheter eller tomter som historiskt sett till sin juridiska status har varit ovan i lagens 1 § specificerade fristående tillandningar innan de bildades till lägenheter eller tomter. 

2 §.Utredning av äganderätten till en fristående tillandning. I paragrafen föreslås bestämmelser om det förrättningsförfarande som ska iakttas vid utredning av äganderätten till fristående tillandningar. Vid förfarandet utreds äganderätten till fristående tillandningar enligt 2 § 1 mom. 8 punkten i fastighetsregisterlagen som införts i fastighetsregistret som fastigheter och även äganderätten till i 1 § avsedda fristående tillandningar som inte har införts i fastighetsregistret som fristående tillandningar. I den gällande fastighetsbildningslagen (FbL 101 § 2 mom.) föreskrivs att ägaren till ett område som med stöd av lagstiftning som gällde före den 1 januari 1917 vid en lantmäteriförrättning har bibehållits eller avskilts som allmänt eller samfällt område att användas för ett ändamål som går utöver behovet för de lägenheter som hör till skifteslaget ska utredas och avgöras genom fastighetsbestämning. 

Enligt paragrafens 1 mom. utreder Lantmäteriverket på tjänstens vägnar äganderätten till en fristående tillandning vid en fastighetsbestämning enligt 11 kap. i fastighetsbildningslagen. Fastighetsbestämning för att utreda äganderätten får även sökas av den vars fångesman har fått den fristående tillandningen i sin ägo på det sätt som avses i 1 § och av den som själv besitter tillandningen i egenskap av ägare. De som besitter en fristående tillandning i egenskap av ägare kan sällan förete något dokument för att bevisa sin äganderätt. Detta beror på att fristående tillandningar har karaktären av ett ägarobjekt som är av samma typ som lös egendom. Eftersom fristående tillandningar i rättspraxis har betraktats som ägarobjekt som är av samma typ som lös egendom, har av överlåtelsehandlingarna inte förutsatts den form som avses i 1 kap. 2 § i jordabalken från 1734. Även en muntlig överlåtelse har varit giltig. Bestämmelsen om en ägares och besittares rätt att söka fastighetsbestämning motsvarar delvis till sitt innehåll bestämmelsen i 39 § i FbL om en ägares och besittares rätt att söka bildande av en fristående tillandning till en lägenhet eller fogande av en fristående tillandning till en fastighet. 

Bestämmelser om hur det ska informeras om en fastighetsförrättning som avses i fastighetsbildningslagen finns i 168 och 169 §. Enligt bestämmelserna ska förrättningen även tillkännages i en tidning med spridning på orten för att sakägarna i förrättningen ska nås. Eftersom syftet med fastighetsbestämning är att klarlägga ägarna till fristående tillandningar och eftersom en fristående tillandning kan bli fogad till en angränsande registerenhet fastän ägaren förblir okänd, ska det för att sakägarna ska nås informeras om förrättningen på ett sätt som är mer omfattande än det förfarande som nämns i fastighetsbildningslagen. Enligt 2 mom. ska Lantmäteriverket utöver det som föreskrivs i 168 och 169 § i fastighetsbildningslagen informera om en förrättning genom en kungörelse som publiceras i den officiella tidningen för att nå samtliga som är sakägare vid förrättningen på det sätt som föreskrivs i 62 § i förvaltningslagen. Lantmäteriverket ska genom kungörelsen kalla den som anser sig vara ägare till en fristående tillandning på fastighetsbestämningens målområde att lägga fram en utredning över sin äganderätt till den fristående tillandningen inom sex månader från det att kungörelsen publicerades i den officiella tidningen. Om en utredning över äganderätten till en fristående tillandning inte har lagts fram, kan den fristående tillandningen i samband med fastighetsbestämningen fogas till en angränsande registerenhet eller bildas till ett nytt samfällt område i den vattenrättsliga by inom vilken tillandningen har uppstått genom sänkning av ett vattendrag. Om man inte känner till vilka alla som är sakägare vid förrättningen eller deras hemorter, ska möteskallelsen inte endast publiceras i en tidning med spridning på orten utan även i en rikstidning för att sakägarna ska nås. 

Eftersom frågan om äganderätten till en fristående tillandning kan bli stridig vid förrättningen, föreslås det i 3 mom. att 184 § i fastighetsbildningslagen ska tillämpas på tvist som uppstår om äganderätten. Enligt den paragraf som det hänvisas till ska en tvist som uppstått efter det att förrättningen har inletts och som inverkar på förrättningens slutresultat avgöras vid förrättningen. 

Det att ägarna till tillandningar eventuellt inte kan nås i alla situationer kan bero på ägarnas passivitet eller på att informationen om äganderätten till en fristående tillandning har kommit bort. Eftersom värdet på en fristående tillandning kan vara ringa i förhållande till de kostnader som föranleds ägaren av att tillandningen bildas till lägenhet, och om nyttjandet av tillandningen dessutom har kunnat vara besvärligt eller om det förhindras i och med att tillandningen är belägen skilt från ägarens ägor, har ägaren till tillandningen saknat intresse att aktivt besitta den. Eftersom fristående tillandningar till största delen har uppstått vid sjösänkningar på 1800-talet och dessa inte har omfattats av jordbeskattningen och eftersom överlåtelse av dem inte har omfattats av lagfartsskyldigheten och bestämmelserna om formbundenhet för fastighetsöverlåtelse och eftersom de även har kunnat överlåtas muntligt, har informationen om äganderätten kunnat försvinna på grund av att handlingarna saknas. 

3 §.Fogande av en fristående tillandning till ett samfällt vattenområde eller till en fastighet eller bildande av den till ett nytt samfällt område. I paragrafen föreslås bestämmelser om hur en fristående tillandning vars äganderätt inte har kunnat klarläggas vid fastighetsbestämning ska införlivas med systemet med hemman och lägenheter i fastighetsregistret. Huvudregeln är att en fristående tillandning återförs till den registerenhet inom vilken den ursprungligen har uppstått. Återförandet kan ske antingen genom att foga den fristående tillandningen till den angränsande ursprungliga registerenheten eller genom att bilda den till ett nytt samfällt område för det ursprungliga samfällda vattenområdets delägarfastigheter. 

Enligt 1 mom. återförs en sådan fristående tillandning vars äganderätt inte har kunnat klarläggas genom fastighetsbestämning och som gränsar till det samfällda område eller till den fastighet (vattenäga) inom vilken den har uppstått genom förrättningsbeslut till detta ursprungliga samfällda vattenområde eller med samtycke av fastighetens ägare till denna ursprungliga fastighet, inom vilken den ursprungligen har uppstått. Om fastighetens ägare inte ger sitt samtycke till att en fristående tillandning som har uppstått inom en fastighet (vattenäga) som är i hans ägo återförs till den mark som han äger, ska den fristående tillandningen fogas till det samfällda vattenområde som den annars gränsar till. Äganderätten till en fristående tillandning, som direkt med stöd av lagen eller med anledning av en sjösänkning som genomförts utifrån ett tillstånd har överförts från ägarna till det samfällda vattenområdet eller från ägarna till en privat vattenäga (lägenhet) till delägarna i sjösänkningsprojektet, återförs således till de fastigheter inom vilkas samfällda vattenområde eller lägenhets vattenområde den fristående tillandningen i tiderna har uppstått. När en del av den mottagande fastigheten påförs en lagfartskostnad kräver fogandet samtycke av ägaren till den mottagande registerenheten. 

Bestämmelsen i 2 mom. gäller en situation där en sjö efter genomförd sjösänkning har torkat ut helt och hållet. Om äganderätten till en fristående tillandning inte kan klarläggas, ska tillandningen enligt förslaget bildas till ett nytt samfällt område för fastigheterna i den vattenrättsliga by inom vars samfällda vattenområde den har uppstått. 

Enligt 3 mom. bildas en fristående tillandning vars äganderätt kan klarläggas genom fastighetsbestämning till en lägenhet för ägaren eller fogas till en lägenhet som tillhör ägaren. 

Om det dessutom finns byggnader och konstruktioner på en fristående tillandning, ska inte enbart organiseringen av ägandeförhållandena på området utan också av ägandeförhållandena i fråga om annan egendom på området genomföras i samband med fastighetsbestämningen. 

Om ägaren till någon annan registerenhet som gränsar till den fristående tillandningen än den ursprungliga registerenhet inom vilken tillandningen har uppstått vill lösa in den fristående tillandningen i samband med fastighetsbestämningen och foga den till sina ägor, tillämpas gällande bestämmelser om inlösen av fristående tillandningar i fastighetsbildningslagen på inlösningen. 

4 §.Bestämmande av registerenhet för en fristående tillandning. I paragrafen föreslås att registerenheten för en fristående tillandning ska bestämmas. Registerenheten för en fristående tillandning kan klarläggas entydigt i nästan alla fall med hjälp av arkivundersökningar. Den ursprungliga registerenheten för en fristående tillandning kan dock i vissa enskilda fall bli oklar på grund av att det finns fler än ett alternativ till ursprunglig registerenhet. Därför föreslås i paragrafen en bestämmelse om att en fristående tillandning i ovan nämnda situation ska fogas till det samfällda vattenområde eller bildas till ett nytt samfällt vattenområde i den vattenrättsliga by till vars ägor den mest sannolikt ska anses höra. 

5 §.Ersättning för en fristående tillandning. I paragrafen föreslås bestämmelser om ersättning för en fristående tillandning. Enligt paragrafen sker fogandet av en fristående tillandning till den ursprungliga registerenhet inom vilken den har uppstått eller bildandet till ett nytt samfällt område för det ursprungliga samfällda områdets delägarfastigheter utan ersättning, om den fristående tillandningen återförs till det samfällda vattenområde eller den fastighet där den ursprungligen har uppstått till följd av sjösänkning. Det område som utgörs av den fristående tillandningen återförs i detta fall till de fastigheter i vars ägo den ursprungligen har varit före sjösänkningen, antingen som en del av det samfällda område i vilket fastigheten har haft en andel enligt sitt andelstal eller som en regional del av en fastighet. Eftersom personer som inte har ägt mark inte har kunnat delta i de sjösänkningsprojekt som genomförts efter 1868, dvs. i praktiken sådana personer som inte samtidigt var ägare till den sjö som sänktes med hjälp av projektet genom den gemensamma andel som hör till den fastighet som de äger, är det sannolikt att de ägare till en fristående tillandning eller de ägare till en delandel som vid fastighetsbestämningen förblivit okända också är delägare i det samfällda vattenområde till vilket den fristående tillandningen ska fogas. Det bör även observeras att tillandningar som uppstod i samband med sjösänknings- och torrläggningsprojekt som genomfördes före 1868 överfördes utan ersättning från vattenområdets ägare till delägarna i projektet, av vilka förmodligen en stor del också var ägare till den sjö som skulle sänkas. 

Det är motiverat att fristående tillandningar som inte har fått äganderätten klarlagd återförs till den ursprungliga enheten utan ersättning även på grund av deras ringa värde. Värdet på fristående tillandningar som jord- och skogsbruksmark är ringa på grund av att marken är vattensjuk. De har inte heller något värde som byggnadsmark. Som skogsmark räknas de främst till torvmark och impediment och som höland för jordbruket är de betydelselösa. Eftersom de dessutom ofta är små till arealen, kan den eventuella ägaren inte utnyttja dem ekonomiskt som separata enheter på ett förnuftigt sätt. Om egendomen av ovan nämnda orsaker inte heller har något ekonomiskt värde som föremål för byte och inte någon betydelse som föremål för säkerhet, kan fogande av en fristående tillandning eller bildande till samfällt område utan ersättning inte anses orsaka betydande försämring av den ekonomiska ställningen till följd av förlorad äganderätt när det gäller en sådan ägare till en fristående tillandning som förblivit okänd vid fastighetsbestämningen. 

Om ägaren till en fastighet som gränsar till en fristående tillandning vill lösa in den fristående tillandningen, fastställs full ersättning för den fristående tillandningen som betalas av inlösaren så som föreskrivs i fastighetsbildningslagen. Vid inlösen ska den fristående tillandningen fogas till någon annan enhet än den inom vilken den ursprungligen har uppstått. 

6 §.Fastighetsförrättningsavgift. När syftet med en i lag avsedd fastighetsbestämning och fastighetsförrättningar som verkställts i samband med den är att förbättra fastighetsdatasystemet så att det i fastighetsregistret inte ska finnas sådana registerenheter vars ägare är okänd, föreslås det att förrättningarna verkställs med statliga medel. Den grundliga förbättringen av fastighetsdatasystemet genomförs med statliga medel till den del det vid förrättningen är fråga om åtgärder som främjar fastighetsdatasystemets tillförlitlighet och klarhet. Det är motiverat att verkställa de i lagens 3 § avsedda fastighetsförrättningarna med statliga medel, eftersom de är av allmänt intresse i och med att de främjar fastighetsdatasystemets tillförlitlighet och klarhet i egenskap av det system som ska visa ägandeförhållande i fråga om mark- och vattenområden. 

Om det i samband med fastighetsbestämningen verkställs en i fastighetsbildningslagen avsedd inlösningsförrättning av den fristående tillandningen, fastställs för den en fastighetsförrättningsavgift som inlösaren ska betala på det sätt som föreskrivs i fastighetsbildningslagen. 

7 §.Registrering av äganderätten. Ägaren till en fristående tillandning har sällan ett dokument med vilket han eller hon kan bevisa sin äganderätt till tillandningen. Därför föreslås i paragrafen en bestämmelse som motsvarar 40 § 2 mom. i fastighetsbildningslagen om att den beskrivning som uppgjorts vid förrättningen ska utgöra tillräcklig utredning över ett fång. När lagfart beviljas ska enligt bestämmelsen det utdrag ur den beskrivning som uppgjorts vid förrättningen utgöra tillräcklig utredning över ett fång för den som enligt ett avgörande som har fattats vid en i denna lag avsedd fastighetsbestämning är ägare till en lägenhet som har bildats av en fristående tillandning eller till ett område som har fogats till en fastighet. 

8 §.Tillämpning av fastighetsbildningslagen. Det föreslås hänvisningar i paragrafen angående tillämpningen av bestämmelserna i fastighetsbildningslagen på bildande av en fristående tillandning till lägenhet och fogande av en fristående tillandning till en fastighet. 

Enligt 1 mom. tillämpas vid bildande av en fristående tillandning till lägenhet vad som föreskrivs om styckning av ett outbrutet område till en särskild lägenhet i fastighetsbildningslagen och vid fogande av en fristående tillandning till en fastighet vad som föreskrivs om överföring av ett outbrutet område till en annan fastighet genom styckning i fastighetsbildningslagen. Bestämmelserna ska tillämpas i sådana situationer vid en förrättning där äganderätten till den fristående tillandning som är föremål för förrättningen kan klarläggas. 

Enligt 2 mom. ska vid bildande av en fristående tillandning till ett samfällt område och vid fogande av en fristående tillandning till ett samfällt område tillämpas vad som i fastighetsbildningslagen föreskrivs om bildande av ett samfällt område och fogande av ett område till ett samfällt område. 

9 §.Ikraftträdande. Paragrafen innehåller en bestämmelse om lagens ikraftträdande. Lagen föreslås träda i kraft 2016. 

1.2  Fastighetsbildningslagen

3 §. I 2 mom. föreskrivs om den statliga och den kommunala fastighetsbildningsmyndighetens regionala behörighet. Det föreslås att 2 mom. justeras tekniskt med anledning av den ändring som föreslås i 5 § så att hänvisningen till 5 § 3 mom. i den gällande lagen slopas. 

5 §. I paragrafen föreskrivs om förrättningsingenjörens behörighet och befogenhet att verkställa vissa slag av fastighetsförrättningar i enlighet med den regionala behörighetsfördelningen mellan den statliga och den kommunala fastighetsbildningsmyndigheten enligt 3 §. 

Enligt 5 § 1 mom. i den gällande lagen kan förrättningsingenjören vara en vid Lantmäteriverket anställd diplomingenjör med för uppgiften lämplig lantmäteriexamen, eller ingenjör eller tekniker med för uppgiften lämplig examen som avlagts vid en yrkeshögskola eller en teknisk läroanstalt samt kommunens fastighetsingenjör eller en hos kommunen i tjänsteförhållande anställd ingenjör eller tekniker som har avlagt en ovan avsedd examen. Eftersom en förrättningsingenjör utövar offentlig makt när han eller hon verkställer en fastighetsförrättning, ska han eller hon vara anställd i tjänsteförhållande antingen vid Lantmäteriverket eller hos en kommun. 

I 5 § 2 mom. i den gällande lagen föreskrivs om en vid Lantmäteriverket i tjänsteförhållande anställd förrättningsingenjörs till lantmäteriexamen bundna behörighet att verkställa vissa slag av fastighetsförrättningar. En diplomingenjör som har avlagt lantmäteriexamen som lämpar sig för en förrättningsingenjörs uppgifter har allmän behörighet att verkställa samtliga fastighetsförrättningar. Genom bestämmelsen begränsas en vid Lantmäteriverket anställd ingenjörs eller teknikers behörighet att verkställa vissa slag av fastighetsförrättningar så att han eller hon kan vara förrättningsingenjör vid styckning, frivilligt ägobyte, servitutsförrättning, sådan fastighetsbestämning som avses i 101 § 1 mom. 1 och 3—5 punkten, sådan förrättning enligt 131 a § som verkställs för fogande av samfällt område till en fastighet, sådan fastighetsbestämningsförrättning enligt 277 § 1 mom. som gäller en i detta moment avsedd förrättning, ledförrättning enligt terrängtrafiklagen (1710/1995), bildande till lägenhet av ett fristående område, överföring och bildande till lägenhet av en andel i ett samfällt område, sådan vägförrättning som avses i lagen om enskilda vägar (358/1962), bildande av samfällt område och fogande av ägor till en samfälld skog i enlighet med 99 §, när avtalet därom upptar en överenskommelse om det som avses i 2 mom. i den nämnda paragrafen. I fråga om de i bestämmelsen uppräknade förrättningarna har man ansett att en ingenjörs- eller teknikerexamen som avlagts inom studielinjen för lantmäteriteknik har gett tillräckliga färdigheter för att förrättningarna ska kunna verkställas. 

I 5 § 3 mom. i den gällande lagen föreskrivs om en hos kommunen anställd fastighetsingenjörs, ingenjörs eller teknikers behörighet att verkställa vissa slag av fastighetsförrättningar inom ett detaljplaneområde, om kommunen i enlighet med 5 § i fastighetsregisterlagen för fastighetsregister på detaljplaneområdet. En fastighetsingenjör, ingenjör eller tekniker som är anställd i tjänsteförhållande hos en kommun kan verkställa motsvarande förrättningar på ett detaljplaneområde som en ingenjör eller tekniker som är anställd i tjänsteförhållande vid Lantmäteriverket, med undantag för en förrättning vid vilken ett samfällt område bildas och sådant fogande av ägor till samfälld skog enligt 99 §, i fråga om vilket gäller ett avtal i vilket parterna har enats om det som avses i nämnda paragrafs 2 mom. En hos kommunen i tjänsteförhållande anställd ingenjörs eller teknikers behörighet att verkställa ovan nämnda fastighetsförrättningar har dessutom begränsats i paragrafens 4 mom. så att om det i samband med en förrättning är nödvändigt att vidta en åtgärd som gäller något annat än fastighetsbestämning eller servitut eller en åtgärd som avses i 156 § 3 mom. ska förrättningsingenjören vara diplomingenjör. Enligt 3 mom. är fastighetsingenjören förrättningsingenjör även vid klyvning av tomter inom ett detaljplaneområde, vid tvångsbyte av ägor, vid en förrättning enligt 62 § som verkställs i samband med styckning samt vid fastighetsbestämningsförrättningar enligt 101 eller 277 §. 

Fastighetsförrättningar förutsätter god kännedom om fastighetsbildnings- och förvaltningslagstiftningen samt goda kunskaper om de rättsprocesser som gäller fastighetsbildning. I praktiken är förrättningsslaget dock inte alltid avgörande i fråga om hur krävande förrättningen är. Exempelvis redan i samband med en basförrättning kan frågan om äganderätten till en fastighet aktualiseras. Eftersom de beslut som fattas vid förrättningarna påverkar sakägarnas rättigheter och skyldigheter förutsätter ett tillräckligt tillgodoseende av rättssäkerheten för sakägarna vid förrättningar att behörighetsvillkoret för en förrättningsingenjör är en för uppgiften lämplig examen som avlagts vid en yrkeshögskola eller teknisk läroanstalt eller en för uppgiften lämplig diplomingenjörsexamen. 

Det föreslås att paragrafen ändras så att den till examen bundna behörigheten för en förrättningsingenjör att verkställa vissa slag av fastighetsförrättningar slopas i lagen. Genom förslaget görs dock inga ingrepp i den till arbetsgivaren bundna skillnaden i behörigheten att verkställa vissa slag av fastighetsförrättningar mellan ingenjörer och tekniker samt mellan diplomingenjörer som är anställda i tjänsteförhållande vid Lantmäteriverket och som arbetar som förrättningsingenjörer och kommunernas fastighetsingenjörer. I paragrafen finns en bestämmelse som motsvarar den gällande lagen om vilka slag av fastighetsförrättningar fastighetsingenjörer, ingenjörer och tekniker som är anställda i tjänsteförhållande hos en kommun får verkställa på detaljplaneområde som förrättningsingenjör vid en fastighetsförrättning. Det föreslås att den gällande lagen även ändras vad beträffar kommunernas förrättningsingenjörer så att hos kommunerna anställda ingenjörers, teknikers och fastighetsingenjörers behörighet att verkställa vissa slag av fastighetsförrättningar ska vara densamma. 

Enligt det föreslagna 1 mom. kan förrättningsingenjören vara en vid Lantmäteriverket i tjänsteförhållande anställd diplomingenjör med för uppgiften lämplig lantmäteriexamen, eller ingenjör eller tekniker med för uppgiften lämplig examen som avlagts vid en yrkeshögskola eller en teknisk läroanstalt samt på kommunens detaljplaneområde en hos kommunen anställd fastighetsingenjör och en hos kommunen i tjänsteförhållande anställd ingenjör eller tekniker som har avlagt en ovan avsedd examen, om kommunen i enlighet med 5 § i fastighetsregisterlagen för fastighetsregister på detaljplaneområde. 

Enligt 2 mom. kan en hos kommunen anställd fastighetsingenjör, ingenjör eller tekniker på detaljplaneområde vara förrättningsingenjör vid styckning, frivilligt ägobyte, servitutsförrättning, sådan förrättning enligt 131 a § som verkställs för fogande av samfällt område till en fastighet, ledförrättning enligt terrängtrafiklagen, bildande till lägenhet av ett fristående område, överföring och bildande till lägenhet av en andel i ett samfällt område, sådan vägförrättning som avses i lagen om enskilda vägar, klyvning av tomter inom ett detaljplaneområde, tvångsbyte av ägor, en förrättning enligt 62 § som verkställs i samband med styckning, fastighetsbestämningar enligt 101 § och fastighetsbestämningsförrättningar enligt 277 §. 

Eftersom det föreslås att den på förrättningsingenjörernas grundutbildning baserade behörighetsfördelningen att verkställa vissa slag av fastighetsförrättningar ska slopas i lagen och eftersom förrättningsslaget i sig inte alltid avgör hur krävande en enskild förrättning är, ska Lantmäteriverket genom ett internt behörighetssystem se till att den förrättningsingenjör som förordnas till förrättningsingenjör för en viss förrättning har tillräckliga färdigheter att verkställa förrättningen. Detta har en central betydelse även för sakägarnas rättssäkerhet. 

För att man ska kunna försäkra sig om förrättningsingenjörernas tillräckliga yrkeskompetens ska förrättningarna definieras som förrättningar på grundnivå, krävande nivå och specialiserad nivå utifrån på förhand fastställda kännetecken. På grundnivå finns i första hand sådana förrättningar om vilka det i lag föreskrivs att de verkställs utan gode män och att avtal mellan sakägarna fullföljs med hjälp av dem. Kännetecknande för förrättningar på krävande nivå är utförande av olika uppgifter av samma typ som hänför sig till värdering av fastigheter och på dessa uppgifter grundad handläggning av ersättningsärenden vid förrättningar. Det typiska för förrättningar på specialiserad nivå är samhällelig betydelse och omfattning. Förrättningarna gäller många sakägare och de upprepas inte i samma form. 

Behörighetssystemet ska grunda sig på förrättningsingenjörsexamen, Lantmäteriverkets egen interna utbildning och extern kompletterande utbildning som skaffas av läroanstalter samt på praktisk förrättningserfarenhet som fåtts genom uppgiftsrotation. Behörighetssystemet gör det möjligt för förrättningsingenjörerna att inhämta en omfattande kompetens för att verkställa de allra vanligaste förrättningarna. Det är å andra sidan möjligt att koncentrera verkställandet av sådana förrättningsslag som kräver snabba åtgärder och som är relativt ovanliga hos de förrättningsingenjörer som är specialiserade på sådana. 

Behörighetssystemet föreslås innehålla sådana utbildningshelheter som en förrättningsingenjör först kan avlägga och därefter övergå till att verkställa basförrättningar på en högre kravnivå. Utbildningshelheterna ska utöver Lantmäteriverkets egen utbildning dessutom innefatta studieperioder som ingår i högskoleexamina och exempelvis avläggande av auktorisering i fastighetsvärdering. 

5 a §. I 1 mom. föreskrivs att en hos kommunen anställd fastighetsingenjör, ingenjör eller tekniker kan vara förrättningsingenjör vid en förrättning som verkställs utanför ett detaljplaneområde och i 2 mom. föreskrivs på motsvarande sätt att en vid Lantmäteriverket i tjänsteförhållande anställd förrättningsingenjör kan vara förrättningsingenjör vid en förrättning som verkställs på kommunens detaljplaneområde. 

Det föreslås att paragrafen ändras med anledning av förslagen till ändring av 3 och 5 § så att enligt paragrafens 1 mom. kan en hos kommunen i tjänsteförhållande anställd fastighetsingenjör, ingenjör eller tekniker inom den egna kommunens område med samtycke av kommunen förordnas att vara förrättningsingenjör vid en förrättning som verkställs utanför ett i 3 § avsett detaljplaneområde. Enligt 2 mom. kan en vid Lantmäteriverket i tjänsteförhållande anställd förrättningsingenjör som avses i 5 § 1 mom. med samtycke av Lantmäteriverket förordnas att vara förrättningsingenjör vid en förrättning som verkställs på ett i 3 § avsett detaljplaneområde. 

10 a §. I 1 mom. föreskrivs om ersättning för olycksfall som inträffat eller yrkessjukdom som ådragits vid skötseln av uppgiften som god man. Hänvisningsbestämmelsen i 1 mom. ändras till en hänvisning till lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar, som träder i kraft den 1 januari 2016. Det föreslås dessutom att bestämmelsen i 1 mom. preciseras så att rätten till ersättning utöver olycksfall också ska omfatta yrkessjukdomar. Enligt bestämmelsen betalas för olycksfall som inträffat eller yrkessjukdom som har ådragits vid skötseln av uppgiften som god man ersättning av statens medel enligt samma grunder som gäller för olycksfall i arbetet eller yrkessjukdom enligt lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar. Ersättning betalas till den del som den skadade inte med stöd av någon annan lag har rätt till ersättning enligt lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar. 

I paragrafen föreslås ett nytt 2 mom. till vilket sakinnehållet i bestämmelsen i gällande 10 b § föreslås bli överfört i omskriven form. Bestämmelsen i gällande 10 b § föreslås bli upphävd. I det nya 2 mom. föreslås bestämmelser om att ärenden som gäller betalning av ersättning av statens medel med stöd av 1 mom. ska behandlas av Statskontoret. I bestämmelsen föreslås också ett konstaterande om att det som i lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar föreskrivs om arbetstagare, arbetsgivare och försäkringsanstalt på motsvarande sätt ska tillämpas på god man, Lantmäteriverket och Statskontoret. Vad som i lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar föreskrivs i avdelning IV om hur förmåner verkställs, i avdelning VIII om sökande av ändring, omprövning och återkrav samt i avdelning IX om utlämnande, erhållande och hemlighållande av uppgifter, avgiftsfrihet för uppgifter, ersättning som ska betalas för uppgifter om hälsotillstånd, justering av penningbelopp och ersättningar med arbetspensionsindex och lönekoefficient, avrundning av belopp, regressrätt för försäkringsanstalten, rätt för en försäkringsanstalt att få tillbaka fullkostnadsavgiften av en trafikförsäkringsanstalt, jäv, skyldighet att bevara handlingar samt överförings- och utmätningsförbud tillämpas även på ersättning som avses i denna paragraf. 

10 b §. Paragrafen föreslås bli upphävd på de grunder som anges i 10 a §. 

38 §. I paragrafen ges en definition av fristående tillandning. Det föreslås att paragrafen upphävs som obehövlig med anledning av den föreslagna lagen om fristående tillandningars upphörande som fastigheter. 

39 §. I paragrafen finns en bestämmelse om den som ansöker om en förrättning som gäller bildande av en fristående tillandning till en lägenhet eller fogande av en fristående tillandning till en fastighet. Det föreslås att paragrafen upphävs som obehövlig med anledning av den föreslagna lagen om fristående tillandningars upphörande som fastigheter. 

40 §. I 1 mom. finns bestämmelser om det förfarande som ska iakttas vid fogande av en fristående tillandning till en lägenhet och vid bildande av en fristående tillandning till en lägenhet. I 2 mom. finns en bestämmelse om att den beskrivning som uppgjorts vid förrättningen kan godkännas som utredning över fånget när lagfart beviljas. Det föreslås att paragrafen ändras med anledning av den föreslagna lagen om fristående tillandningars upphörande som fastigheter så att utredningen över fånget gäller den lägenhet som har bildats av ett fristående område eller det område som har fogats till lägenheten. Enligt förslaget ska när lagfart beviljas ett utdrag ur den beskrivning som uppgjorts vid förrättningen utgöra tillräcklig utredning över fång för den som enligt ett avgörande som har fattats vid en i detta kapitel avsedd förrättning är ägare till en lägenhet som har bildats av en fristående tillandning eller är ägare till ett område som har fogats till lägenheten. 

235 §. I paragrafen föreskrivs om bestämmande av en ny tidsfrist för en sakägare för sökande av ändring. Enligt 2 mom. ska anhållan om ny tid för sökande av ändring göras genom en skriftlig, till jorddomstolen riktad ansökan, som före besvärstidens utgång i enlighet med 234 § 2 mom. ska tillställas lantmäteribyrån eller kommunens fastighetsregisterförare. Eftersom fastighetsbildningslagen har ändrats genom lagen om ändring av fastighetsbildningslagen (901/2013), som trädde i kraft den 1 januari 2014, så att en besvärsskrift ska tillställas jorddomstolen i stället för lantmäteribyrån eller kommunens fastighetsregisterförare, föreslås att paragrafens 2 mom. ändras så att det motsvarar ovan nämnda fastighetsbildningslag. Enligt 2 mom. ska anhållan om ny tid för sökande av ändring före besvärstidens utgång göras hos jorddomstolen genom en skriftlig ansökan till vilken ska fogas en utredning om grunderna för ansökan. 

287 a §. I 2 mom. föreskrivs om straffrättsligt förverkande och jämkning av förverkande. Eftersom 2 kap. 16 § i strafflagen (39/1889), som det hänvisas till i momentet, har upphävts genom lagen om ändring av strafflagen (875/2001), som reviderade bestämmelserna om förverkande och som utfärdades den 26 oktober 2001 och som trädde i kraft den 1 januari 2002, och eftersom det i 10 kap. i strafflagen efter reformen också finns bestämmelser om jämkning av förverkande, föreslås det att paragrafens 2 mom. upphävs som obehövligt. 

1.3  Fastighetsregisterlagen

2 §. I 2 mom. föreskrivs om registerenheter som införs i fastighetsregistret som andra registerenheter än fastigheter. Enligt momentet införs som andra registerenheter i fastighetsregistret samfällda områden samt biområden som enligt lagen om allmänna vägar (243/1954) besitts med vägrätt. Eftersom det enligt 58 § 2 mom. i landsvägslagen (503/2005), som trädde i kraft den 1 januari 2006 och som upphävde lagen om allmänna vägar, efter att beslutet om inlösen vunnit laga kraft till ett biområde som anvisats i vägplanen uppkommer en sådan vägrätt som motsvarar biområdets användningsändamål, föreslås det att 2 mom. ändras så att det i momentet även beaktas ovan nämnda biområden som besitts med vägrätt med stöd av landsvägslagen. Enligt förslaget införs som andra registerenheter i fastighetsregistret samfällda områden samt i lagen om allmänna vägar och i 58 § 2 mom. i landsvägslagen avsedda biområden som besitts med vägrätt. 

1.4  Lagen om ett fastighetsdatasystem och anslutande informationstjänster

6 §.Utlämnande av uppgifter som informationstjänst. I 6 § föreskrivs om de sätt på vilka utlämnandet av uppgifter ur fastighetsdatasystemet genomförs som informationstjänst. Vid utlämnandet av uppgifter iakttas i tillämpliga delar bestämmelserna i 16 § i lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet (621/1999) om hur personuppgifter ska lämnas ut. Ur en myndighets personregister får med stöd av 16 § 3 mom. lämnas ut en kopia eller en utskrift som innehåller personuppgifter eller kopians eller utskriftens uppgifter i elektronisk form, om mottagaren enligt bestämmelserna om skydd för personuppgifter har rätt att använda sådana personuppgifter. Enligt paragrafens 5 mom. får en personbeteckning utlämnas endast om den som begär personbeteckningen har eller kan ha den i sin besittning med stöd av personuppgiftslagen eller någon annan lag. 

Enligt paragrafens 3 mom. får Lantmäteriverket på ansökan bevilja tillstånd att få och förmedla uppgifter med hjälp av teknisk anslutning även till andra som använder uppgifter ur fastighetsdatasystemet än justitieförvaltningsmyndigheter, regionförvaltningsverk, närings-, trafik- och miljöcentraler, kommuner, Skatteförvaltningen, förundersökningsmyndigheter, myndigheter som sköter fastighetsbildningsuppgifter, myndigheter inom folkbokföringsförvaltningen och köpvittnen. Enligt bestämmelsen får uppgifter lämnas ut och förmedlas med stöd av ett uttryckligt tillstånd till den som behöver uppgifter för samhällsplanering, fastighetsförmedling, fastighetsvärdering eller beviljande av och tillsyn över kredit eller för något annat jämförbart syfte som har samband med fastigheter. På basis av tillståndet kan användaren för de syften som nämns i lagen läsa uppgifterna i fastighetsdatasystemets databas direkt med hjälp av teknisk anslutning i enlighet med den nyttjanderätt som har getts honom eller henne. Den användarprofil som hör till användaridentifikationen avgör om användaren får bläddra i samtliga uppgifter eller endast begränsat i enlighet med användarprofilen. 

En fastighet specificeras genom fastighetsbeteckningen (fastighetens registernummer). Fastighetsbeteckningen kombinerad med uppgifter om gränserna visar en enskild fastighets plats och läge i förhållande till övriga fastigheter. Eftersom behovet att använda fastighetsuppgifterna ständigt ökar på grund av att användningen av dem blir mångsidigare, föreslås att paragrafens 3 mom. ändras så att utlämnande av ovan nämnda fastighetsuppgifter kan ske öppet utan tillstånd med hjälp av teknisk anslutning ur fastighetsdatasystemet. Utlämnande av fastighetsbeteckningar och uppgifter om fastigheternas gränser ur fastighetsdatasystemet utan tillstånd försvagar inte skyddet för personuppgifter, eftersom utlämnandet av andra fastighetsuppgifter och ägaruppgifter med hjälp av teknisk anslutning även i fortsättningen kräver ändamålsbundet tillstånd. 

Förmedling av uppgifter med hjälp av teknisk anslutning är en del av fastighetsdatasystemets basservice. Förslaget stöder Lantmäteriverkets grundläggande uppgift att för allmän och omfattande användning sprida uppgifter som samlats in med offentliga medel. Förslaget innebär att användningen av fastighetsdatasystemets datalager ökar och blir mångsidigare. 

Att främja användningen av uppgifter i fastighetsdatasystemet genom att bestämma att en del av uppgifterna är fritt tillgänglig information utan ett uttryckligt tillstånd kräver också ändring av avgiftsbestämmelserna till denna del. 

7 §.Avgifter. I paragrafen föreskrivs om fastighetsdatasystemets prestationer och om de avgifter som tas ut till staten och kommunerna för informationstjänsten. Enligt 1 mom. tas för fastighetsdatasystemets prestationer och informationstjänster till staten och kommunerna ut avgifter på vilka lagen om grunderna för avgifter till staten (150/1992) tillämpas, om inte något annat bestäms särskilt beträffande någon prestation. I 3 mom. föreskrivs att uppgifter i standardformat inom den offentliga förvaltningen som med hjälp av teknisk anslutning lämnas ut för myndighetsverksamheten är avgiftsfria. 

Eftersom de uppgifter som i 6 § föreslås bli åtkomliga i fastighetsdatasystemet utan uttryckligt tillstånd och som motsvarar uppgifterna om identifikation av och gränserna för fastigheter redan nu avgiftsfritt finns allmänt tillgängliga i Lantmäteriverkets nätkarttjänster som kartutskrifter på Kartplatsen och Kartfönstret samt på många städers webbplatser som karttjänst, föreslås i paragrafen ett nytt 4 mom. om avgiftsfrihet för uppgifter om fastighetsbeteckning och fastighetsindelning som lämnas ut med hjälp av teknisk anslutning. Fastän användarrättigheten till ovan nämnda uppgifter är avgiftsfri, tas hos kunderna ut de kostnader som föranleds av utlämnandet av uppgifterna. Den föreslagna avgiftsfriheten effektiviserar användningen av de uppgifter om gränserna som gäller fastighetsbeteckning och fastighetsindelning i fastighetsdatasystemets fastighetsdel och främjar ett så omfattande utnyttjande av Lantmäteriverkets datalager som möjligt i samhället. 

1.5  Lagen om köpeskillingsregister över fastigheter

2 §. Enligt 5 kap. 1 § i utsökningsbalken (705/2007) kan realisering av fastighet ske förutom som försäljning under hand också på auktion som i princip motsvarar exekutiv auktion som reglerats i den upphävda utsökningslagen (37/1895). Det föreslås att uppgifter om sådan överlåtelse av fastighet tas in i köpeskillingsregistret över fastigheter, eftersom det inte finns fog för att lämna överlåtelser av fastigheter av detta slag utanför registret. 

5 §. I paragrafen föreskrivs om den informationstjänst som tillhandahålls ur köpeskillingsregistret och som Lantmäteriverket svarar för. Ändamålet med informationstjänsterna är att tjäna fastställandet av fastigheters värde vid inlösningsförrättningar, planering av markanvändning, beskattning och kreditgivning samt andra värderings- och undersökningsuppdrag. Enligt gällande 1 mom. ska utdrag och andra utskrifter ges ur köpeskillingsregistret på begäran. Enligt 2 mom. får register, vilka som sådana lämpar sig för automatisk databehandling, eller annat omfattande datamaterial inte överlåtas, om inte den som begär uppgifterna tillförlitligt anför ett godtagbart ändamål, för vilket uppgifterna ska användas. 

I det moderna informationssamhället ska det vara möjligt att få uppgifter från informationstjänsten också med hjälp av teknisk anslutning. För att öka användningen av uppgifterna i köpeskillingsregistret bör det vara möjligt att lämna ut uppgifter på basis av tillstånd också för att förmedla dem till olika instanser med hjälp av teknisk anslutning för något ändamål som gäller fastigheter. Utlämnande av uppgifter för att de ska förmedlas vidare stöder även Lantmäteriverkets grundläggande uppgift att få ut datalagren i allmän och omfattande användning. 

På grund av detta föreslås det att 1 mom. ska ändras så att Lantmäteriverket ska kunna lämna ut uppgifter ur köpeskillingsregistret över fastigheter som informationstjänst även med hjälp av teknisk anslutning på basis av tillstånd som beviljas separat. Ett särskilt tillstånd som beviljas på ansökan krävs inte bara för att få uppgifter utan även för att förmedla uppgifter med hjälp av teknisk anslutning till den som behöver uppgifter ur köpeskillingsregistret över fastigheter för ett sådant ändamål som nämns i 1 § 2 mom. eller för något annat därmed jämförbart ändamål. Ett ändamål som jämställs med ovan nämnda ändamål är t.ex. användning av uppgifterna i köpeskillingsregistret vid fastighetsförmedling eller någon annan värdering än sådant fastställande av fastigheters värde som sker vid en inlösningsförrättning. Lantmäteriverket kan med stöd av tillstånd till en sökande lämna ut uppgifter ur köpeskillingsregistret med hjälp av teknisk anslutning även för att uppgifterna ska förmedlas till slutkunden i det fall att slutanvändarens ändamål för att använda registeruppgifterna är godtagbart. I tillståndet kan dessutom tas in villkor om grunden för sökning av uppgifter samt om annan användning av systemet och övervakningen av detta. Tillstånd för att få uppgifter ur köpeskillingsregistret och för att förmedla dem med hjälp av teknisk anslutning kan dock inte beviljas, om inte sökanden lägger fram en tillförlitlig utredning över ett godtagbart ändamål för vilket uppgifterna ska användas. 

Uppgifterna i köpeskillingsregistret över fastigheter är offentliga. Vid utlämnande av uppgifter iakttas i tillämpliga delar bestämmelserna i 16 § i lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet, som iakttas som allmän förvaltningslag. Ur en myndighets personregister får med stöd av lagens 16 § 3 mom. lämnas ut en kopia eller en utskrift som innehåller personuppgifter eller kopians eller utskriftens uppgifter i elektronisk form för ett godtagbart ändamål endast om mottagaren enligt bestämmelserna om skydd för personuppgifter har rätt att använda sådana personuppgifter. Huruvida ändamålet är godtagbart bedöms utifrån registrets användningsändamål. 

1.6  Lagen om fastighetsförrättningsavgift

4 §. I paragrafen finns en bestämmelse om delegering av befogenheter och om fördelning av behörigheten, medan det i 3 § i lagen om fastighetsförrättningsavgift finns bestämmelser om de allmänna principerna för fastställande av avgifter. Enligt bestämmelsen utfärdas närmare bestämmelser om de avgifter som fastställs med stöd av 3 § genom förordning av jord- och skogsbruksministeriet, och om avgifterna för fastighetsförrättningar som verkställs på förordnande av kommunens fastighetsregisterförare genom fastighetsförrättningsavgiftstaxan, som kommunfullmäktige beslutar om. Den bestämmelse genom vilken kommunfullmäktige beslutar om fastighetsförrättningsavgiftstaxan avviker från vad som föreskrivs i annan lagstiftning om förfarandet med fastställande av kommunernas taxor. I syfte att förenkla kommunernas förvaltning och förenhetliga bestämmelsen så att den följer de förfaranden för fastställande av taxor som iakttas annanstans i lag föreslås det att bestämmelsen ändras så att kommunen och inte kommunfullmäktige beslutar om fastighetsförrättningsavgiftstaxan. I detta fall blir det enligt bestämmelsen möjligt att delegera utfärdandet av den bestämmelse som gäller fastighetsförrättningsavgiftstaxan. 

1.7  Lagen om ägoreglering i gränskommunerna

1 §. Det föreslås i paragrafen att lagen om ägoreglering i gränskommunerna, vilken utfärdades den 9 juni 1960 och trädde i kraft den 1 juli 1960, ska upphävas. Med stöd av lagen om ägoreglering i gränskommunerna har det varit möjligt att verkställa ägoregleringsförrättningar i byar, vilka till en del blivit kvar på det område, som i enlighet med det den 19 september 1944 i Moskva undertecknade vapenstilleståndsfördraget och det den 10 februari 1947 i Paris undertecknade fredsfördraget avträddes till Socialistiska Rådsrepublikernas Förbund. Syftet med lagen var att underlätta bildandet av en ändamålsenlig fastighetsindelning på sådana områden i gränstrakterna där flyttningen av riksgränsen hade medfört splittring av registerenheter. Med stöd av lagen var det möjligt att verkställa förrättningar i vissa fall där det inte skulle ha funnits förutsättningar för ägoreglering utifrån någon annan skifteslagstiftning. 

Eftersom de oklarheter som berodde på reglering av rikets gränser i östra Finland efter andra världskriget har behandlats vid ägoregleringsförrättningar som verkställts med stöd av lagen om ägoreglering i gränskommunerna, föreslås det att lagen upphävs. 

2 §. Paragrafen innehåller en bestämmelse om lagens ikraftträdande. Lagen föreslås träda i kraft 2016. 

1.8  Lagen om vissa regleringar av vattenägor

1 §. I paragrafen föreslås att lagen om vissa regleringar av vattenägor, som utfärdades den 1 november 1980 och som satts i kraft genom förordning, ska upphävas. Med stöd av lagen har det i vissa kommuner varit möjligt att verkställa ägoreglering av vattenområden och tillandningar i syfte att åstadkomma en ändamålsenlig fastighetsindelning. Med stöd av lagen har lägenheter eller byar kunnat lösa in vattenområden och tillandningar som har varit belägna invid lägenheten eller byn. För ett område som löses in ska full ersättning betalas. 

Eftersom de ägoregleringsförrättningar som har gällt i lagen avsedda oklarheter med vattenägor och som har verkställts särskilt i södra Savolax i tidigare S:t Michels län har avslutats för några år sedan, föreslås det att lagen om vissa regleringar av vattenägor upphävs. 

2 §. Paragrafen innehåller en bestämmelse om lagens ikraftträdande. Lagen föreslås träda i kraft 2016. 

4.1  Lag om fristående tillandningars upphörande som fastigheter

Enligt 15 § i grundlagen är vars och ens egendom tryggad. Bestämmelser om expropriation av egendom för allmänt behov mot full ersättning utfärdas genom lag. Villkor för inlösen är utöver allmänt behov dessutom full ersättning. 

Fristående tillandningar som uppstod för 100—200 år sedan till följd av sänkning eller torrläggning av sjöar bildar som fastighetsslag en helt egen separat grupp i fastighetsregistret. Äganderätten till de registerenheter som hör till denna grupp är inte känd. Eftersom största delen av de fristående tillandningarna är belägna mellan ett vattenområde och ett landområde, försvårar de i egenskap av registerenheter vars äganderätt är okänd ändamålsenlig användning av andra angränsande registerenheter och strandområden. Fristående tillandningar har också i allmänhet ett ringa värde och de har inte heller på grund av sitt läge något självständigt bruksvärde. I praktiken kan de utnyttjas endast i samband med angränsande registerenheter. 

Förslaget till lag om fristående tillandningars upphörande som fastigheter innehåller bestämmelser som avser den privata äganderätten. De bestämmelser som föreslås i lagen är nödvändiga för att förbättra fastighetsdatasystemets klarhet och tillförlitlighet samt rättssäkerheten för ägarna till sådana registerenheter som gränsar till fristående tillandningar. Grundlagsutskottet har i sin tidigare praxis ansett att kravet på allmänt behov inte nödvändigtvis är en förutsättning för att inlösningen sker till gagn för en offentlig sammanslutning, utan mottagaren kan också vara någon annan part (GrUU 28/2000 rd, s. 4/I, GrUU 49/2002 rd, s. 4/II). Ur denna synvinkel utgör inte grundlagen något hinder för de föreslagna bestämmelserna. Genom lagen återförs en registerenhet vars ägare är okänd till den ursprungliga registerenhet vars ägare är känd. Samtidigt arbetar man för att åstadkomma en ändamålsenlig skiftesläggning och ändamålsenlig användning av strandområdena. 

Medan den nu upphävda regeringsformen fortfarande var i kraft hade inom fastighetsbildningslagstiftningen tidigare utfärdats den s.k. dikeslagen, dvs. lagen om lägenheters samfällda vägars och avloppsdikens samt med dem jämförbara områdens upphörande att vara samfälligheter (983/1976). I lagen finns bestämmelser om på vilket sätt en upphävd samfällighet har övergått till en fastighet som gränsar till området eller i kommunens ägo på detaljplaneområde. I 4 kap. i lagen föreskrivs om ett ersättningsförfarande enligt vilket ägare till lägenheter som har haft del i upphävd samfällighet har rätt att få ersättning för mark som hör till en samfälld väg och för växtlighet. Ersättning skulle påföras endast om den samfällda vägen eller avloppsdiket när de upphörde att vara allmän väg eller avloppsdike inte användes för det ändamål för vilket de hade undantagits till ett samfällt område som ägs av fastigheterna. Den som var berättigad till ersättning skulle själv framställa anspråk på ersättning inom fyra år efter lagens ikraftträdande den 1 mars 1977. 

På det sätt som föreskrivs i 67 § i riksdagsordningen (7/1928), som föregick gällande grundlag, har lagen om inlösen vid fastighetsförrättningar (553/1995) stiftats i s.k. grundlagsordning. Med stöd av 1 § ges ett bemyndigande att det genom lag kan föreskrivas om inlösen mot full ersättning vid en fastighetsförrättning även för enskilt behov. Enligt 1 § har det genom lag kunnat föreskrivas bl.a. om inlösen av en enskild tillandning mot full ersättning för att fogas till en fastighet, till en samfälld skog, till ett samfällt område eller till ett sådant outbrutet område som bildas till fastighet i samband med ägobyte eller i samband med en förrättning som avser överföring av ett område. Med stöd av lag 553/1995 utfärdades bestämmelsen om inlösen i 60 § i fastighetsbildningslagen. Med hjälp av den har avsikten varit att på de områden som nämns i bestämmelsen eliminera de olägenheter som föranleds användningen av fastigheten och att främja ändamålsenlig användning av områdena i fråga. Bestämmelsen om inlösen i fastighetsbildningslagen tillämpas med stöd av 2 mom. också på sådana ringa fristående tillandningar som har kunnat användas ändamålsenligt endast i samband med angränsande fastigheter. Ersättningen ska ha deponerats hos regionförvaltningsverket, om ägaren har förblivit okänd vid förrättningen. 

Innan den nuvarande grundlagen trädde i kraft har även lagen om upphörande av vissa servitut (449/2000) utfärdats. Genom lagen upphörde bl.a. servituten för fädrift eller linsänke som stiftats till förmån för fastigheter vid lagens ikraftträdande den 1 juni 2000. Ägaren till en servitutsberättigad fastighet kunde för skada och olägenhet som beror på att ett sådant servitut upphört få ersättning av ägaren till den fastighet som befrias från servitutet, om han eller hon meddelade sitt ersättningsyrkande inom fem år från lagens ikraftträdande. Inom fem år från lagens ikraftträdande kunde en fastighet för vilken fädriftsservitut gällde likaså utan ersättning få vägrätt som avses i lagen om enskilda vägar till det område för vilket fädriftsservitut tidigare hade gällt, om fastigheten behövde det servitutsområde som upphävts genom lag för att använda det som väg. 

Utgångssituationen för den föreslagna lagen om fristående tillandningars upphörande som fastigheter skiljer sig från utgångssituationen för de samfällda områden som upphävdes med stöd av dikeslagen och för lagen om upphörande av vissa servitut på så sätt att ägarna till de fristående tillandningar som lagen gäller är okända. Ägare till de samfällda områden som dikeslagen gällde var de fastigheter (ägare till fastigheterna) till vars samfällda område de aktuella områdena hade bildats vid en förrättning. Servituten för fädrift eller linsänke betjänade ägaren av den fastighet och användningen av denna fastighet för vilken den hade stiftats. 

Fastän ägarna till de områden som upphävts genom dikeslagen och ägarna till de fastigheter som var berättigade till servitut för fädrift eller linsänke som upphävts med stöd av lagen om upphörande av vissa servitut har varit kända, har det inte föreskrivits om de ersättningsfrågor som gäller indragna rättigheter i de ovannämnda lagarna på ett sådant sätt att dessa frågor ska behandlas på tjänstens vägnar. Ersättningshandläggningen har förutsatt att den som varit berättigad till ersättning har framställt krav på ersättning för skada och olägenhet som föranletts av förlust av äganderätten enligt dikeslagen och för upphörande av servitut enligt lagen om upphörande av vissa servitut inom förelagd tid. Även en känd ägare har således kunnat förlora antingen sin äganderätt eller sin servitutsrätt utan ersättning på grund av sin egen passivitet. 

Om man vid förrättningsbehandling enligt den föreslagna lagen inte når ägarna till de fristående tillandningar som lagen avser, är det uppenbart att det faktiskt är fråga om en situation där ett föremål saknar ägare och att det därför inte heller finns någon instans som ersättningen ska betalas till. Eftersom det vid förrättningsbehandling är möjligt att på ett tillförlitligt sätt och i vissa enskilda fall bestämma den sannolika enhet (samfällda område) inom vilken den fristående tillandningen ursprungligen har uppstått och eftersom den fristående tillandningen vid förrättningen återförs till denna sin ursprungliga enhet och ägare, kan införlivandet av den fristående tillandningen med sin enhet ske utan ersättning, i synnerhet som de ägare till den ursprungliga enheten som inte deltog i ett sjösänkningsprojekt i samband med sådana projekt som genomfördes före 1868 inte har fått någon ersättning av dem som deltog i sjösänkningsprojektet eller av de delägare som blev ägare till den fristående tillandningen för förlusten av sin äganderätt till det område som uppstod vid sjösänkningen. Även i sådana enskilda fall där den ursprungliga enheten inte kan klarläggas på ett tillförlitligt sätt kan den dock bestämmas med mycket stor sannolikhet. Det är motiverat att detta sker utan ersättning även därför att en eventuell ägare till en fristående tillandning som förblivit okänd kan vara ägare till en delägarfastighet i den mottagande registerenheten (det samfällda området). I en situation som denna ändras äganderätten till den fristående tillandningen, som även kan bestå av bråkdelar, till rätt som grundar sig på ägande av en delägarfastighet på det samfällda området enligt hur mycket andel fastigheten har i det samfällda området. 

Enligt den föreslagna lagen bildas en fristående tillandning, vars äganderätt har kunnat klarläggas vid en förrättning, alltid till lägenhet för sin ägare eller fogas till en lägenhet som tillhör ägaren från tidigare. När det är uppenbart att ägaren till ett föremål de facto är okänd i en situation där det i samband med förrättningen är omöjligt att klarlägga ägaren och när värdet på de fristående tillandningarna är ringa, tryggas den förmögenhetsställning och rättsliga ställning som grundar sig på äganderätten till föremålet för den eventuella rätta ägaren i tillräcklig utsträckning genom normalt sökande av ändring i förrättningsbeslut och genom extraordinärt ändringssökande så som föreskrivs i 31 kap. i rättegångsbalken. 

Eftersom syftet med den föreslagna lagen är att klarlägga äganderätten till fristående tillandningar och eftersom en fristående tillandning återförs med stöd av lagen till den ursprungliga registerenhet inom vilken den har uppstått och till det ursprungliga ägarsammanhanget, om det inte är möjligt att klarlägga den nuvarande ägaren, är det i en dylik situation inte fråga om expropriation i konstitutionellt hänseende. 

4.2  Lag om ändring av lagen om ett fastighetsdatasystem och anslutande informationstjänster

I 10 § 1 mom. i grundlagen föreskrivs om skydd för privatliv och personuppgifter. Enligt paragrafen utfärdas närmare bestämmelser om skydd för personuppgifter genom lag. Med personuppgiftslagen, som innehåller allmänna bestämmelser om skydd för personuppgifter, tryggas skyddet för privatlivet och den personliga integriteten vid behandling av personuppgifter. Bestämmelser om utlämnande av personuppgifter ur myndigheternas personregister finns även i 16 § 3 mom. i offentlighetslagen. Ur en myndighets personregister får med stöd av 16 § 3 mom. lämnas ut en kopia eller en utskrift som innehåller personuppgifter eller kopians eller utskriftens uppgifter i elektronisk form, om mottagaren enligt bestämmelserna om skydd för personuppgifter har rätt att använda sådana personuppgifter. Enligt paragrafens 5 mom. får en personbeteckning utlämnas endast om den som begär personbeteckningen har eller kan ha den i sin besittning med stöd av personuppgiftslagen eller någon annan lag. 

Det föreslagna utlämnandet av uppgifter om fastighetsbeteckningar och fastigheternas gränser ur fastighetsdatasystemet med hjälp av teknisk anslutning utan tillstånd försvagar inte skyddet för personuppgifter, eftersom utlämnandet av andra fastighetsuppgifter och ägaruppgifter med hjälp av teknisk anslutning även i fortsättningen kräver ändamålsbundet tillstånd. 

Med stöd av vad som anförts ovan anses det att lagen om fristående tillandningars upphörande som fastigheter och lagen om ändring av lagen om ett fastighetsdatasystem och anslutande informationstjänster kan stiftas i vanlig lagstiftningsordning.