1
Överenskommelsernas innehåll och förhållande till lagstiftningen i Finland
Det centrala innehållet i överenskommelserna beskrivs nedan temavis. Båda överenskommelserna är resultatet av bilaterala förhandlingar och därför skiljer sig temaindelningen i artiklar och artikelnumreringen åt en aning. För varje temaområde anges till vilken artikel området hänför sig i överenskommelserna.
Ingress, tillstånd för förvärvsarbete och reciprocitet i beviljande av tillstånd. I ingressen eller i en särskild artikel om detta uttrycker parterna i överenskommelserna sin önskan att tillåta fritt utövande av förvärvsarbete för familjemedlemmar till medlemmar av diplomatiska eller konsulära beskickningar samt i vissa fall för familjemedlemmar till medlemmar av representationer vid internationella organisationer i tjänsteuppdrag inom deras territorier. Tillstånd för förvärvsarbete beviljas på reciprocitetsbasis.
Bestämmelser om reciprocitet när det gäller att tillåta förvärvsarbete och bevilja tillstånd finns i ingressen och i artikel 2 punkterna 1–4 i överenskommelsen mellan Finland och Sydafrika och i artikel 1 punkterna a, c och d i överenskommelsen mellan Finland och Indien.
Definitioner. I artikeln definieras överenskommelsens centrala termer. Centrala begrepp för tillämpningen av överenskommelser om familjemedlemmar och makar är ”anställd”, ”familjemedlem” och ”förvärvsarbete”. För tydlighetens skull definieras i överenskommelserna också termen ”anställd”, med vilket den krets av utsända anställda på vilkas familjemedlemmar överenskommelsen är tillämplig exakt beskrivs.
Med ”familjemedlem” avses en make eller därmed i enlighet med den sändande statens lagstiftning jämförbar person till en utsänd anställd, samt den anställdas ogifta barn under 18 år i beroendeställning. Hänvisningen till den sändande statens lagstiftning formar innehållet i definitionen av familjemedlem i fråga om anställda och deras familjemedlemmar utsända av Finland enligt lagstiftningen i Finland, medan den i fråga om anställda och deras familjemedlemmar utsända av fördragsstaterna på motsvarande sätt formar innehållet enligt dessa länders lagstiftning. I Finland framgår definitionen av familjemedlem av 37 § i utlänningslagen. Hänvisningen till den sändande statens lagstiftning syftar främst till att säkerställa jämlika möjligheter för par av samma kön att söka sig till Finlands beskickningar runtom i världen genom att göra makens förvärvsarbete i stationeringslandet möjligt också när den mottagande statens lagstiftning inte erkänner parförhållanden mellan personer av samma kön.
Enligt 37 § i utlänningslagen (380/2006) är en familjemedlem maken till en i Finland bosatt person samt ett ogift barn under 18 år vars vårdnadshavare den i Finland bosatta personen eller dennes make är. Familjemedlem är också en person av samma kön, om partnerskapet har registrerats nationellt. Med makar jämställs personer, oavsett kön, som fortlöpande lever i gemensamt hushåll under äktenskapsliknande förhållanden. En förutsättning för jämställandet är att de har bott tillsammans i minst två år. Boendetid förutsätts inte, om de berörda personerna gemensamt har vårdnaden om ett barn eller om det finns andra vägande skäl. Vägande skäl har i praktiken varit ett officiellt meddelande från representationen om familjebandet. Med ett barn jämställs också ett ogift barn under 18 år som barnets vårdnadshavare har den faktiska vårdnaden om, och som är i behov av faktisk omvårdnad den dag då ansökan om uppehållstillstånd avgörs, men för vilket det inte kan fås någon officiell utredning om vårdnadsförhållandet (fosterbarn).
I artikel 1 i överenskommelsen mellan Finland och Sydafrika avses med ”make” en person som medföljer en anställd och som den sändande staten enligt sin nationella lagstiftning erkänner som make. I artikel 2 i överenskommelsen mellan Finland och Indien är definitionen av ”familjemedlem” bredare såtillvida att definitionen av ”familjemedlem” avser en make, enligt den mottagande statens nationella lagstiftning, till en medlem av en diplomatisk eller konsulär beskickning, och barn i beroendeställning som inte ingått äktenskap, i den diplomatiska eller konsulära beskickningsmedlemmens hushåll som av beskickningen i fråga anmäls till och godkänns av den mottagande staten. En noggrannare definition av familjemedlemsbegreppet blir här föremål för godkännande i efterhand. När det gäller familjemedlemmar till diplomatisk personal i Finland utgår tolkningen från 37 § i utlänningslagen. Eftersom familjemedlemsbegreppet är definierat i 37 § i utlänningslagen, hör definitionen av familjemedlem till området för lagstiftningen.
Administrativa arrangemang i samband med förvärvsarbetet. Förvärvsarbete med stöd av en överenskommelse om familjemedlemmar och makar förutsätter en anmälan till protokollavdelningen hos den mottagande statens utrikesministerium från den sändande statens diplomatiska eller konsulära beskickning eller representation vid en internationell organisation.
Den sändande staten eller den internationella organisationens representation i Finland underrättar genom notväxling utrikesministeriet om avsikten hos en familjemedlem eller make till en beskickningsmedlem att förvärvsarbeta i Finland. Utrikesministeriet utreder den sökandes status som familjemedlem och övriga villkor för att tillämpa överenskommelsen och meddelar genom notväxling den sändande staten eller den internationella organisationen i fråga att uppehållstillstånd för arbetstagare får sökas hos Migrationsverket. Den sökande ska bifoga utrikesministeriets svarsnot till sin ansökan om uppehållstillstånd som lämnas till Migrationsverket.
Familjemedlemmen eller maken söker uppehållstillstånd för arbetstagare från Migrationsverket i normal ordning (inkl. arbets- och näringsbyråns delbeslut), men ansökningsförfarandet omfattar inte tillgångsprövning. Efter ett positivt delbeslut av arbets- och näringsbyrån utfärdar Migrationsverket ett uppehållstillstånd för arbetstagare till utlänningen, om inte något annat följer av 36 § i utlänningslagen. Är beslutet positivt, får den sökande ett uppehållstillståndskort som bevis på giltigt uppehållstillstånd. Av kortet framgår också rätten att förvärvsarbeta.
Uppehållstillståndet som utrikesministeriet har utfärdat med stöd av 69 § i utlänningslagen återkallas när familjemedlemmen eller maken börjar förvärvsarbeta och denne får ett nytt personkort utan anteckning om uppehållsrätt. Praxis följer principen om ett enda tillstånd vilket ska förhindra eventuella oklarheter som följer av två samtidigt giltiga uppehållstillstånd.
Finländsk praxis för uppehålls- och arbetstillstånd redogörs i avsnitt 2.2 Nuläget.
Tillståndet att förvärvsarbeta upphör i regel när tillståndshavaren inte längre har status som familjemedlem, när anställningen eller uppdraget som tillståndet gällde upphör, när den utsända anställdas tjänsteuppdrag i den mottagande staten upphör eller när endera av parterna i överenskommelsen om familjemedlemmar och makar säger upp överenskommelsen. En familjemedlems diplomatiska status i Finland upphör dock alltid när den utsända anställdas tjänsteuppdrag upphör och den anställda lämnar landet.
Förvärvsarbete enligt en överenskommelse om familjemedlemmar och makar berättigar inte en familjemedlem att fortsätta sin vistelse i den mottagande staten eller att fortsätta förvärvsarbetet i fråga eller påbörja annat förvärvsarbete i den mottagande staten efter att tillståndet för förvärvsarbete har upphört att gälla. Tillfällig vistelse i egenskap av familjemedlem till en diplomat beaktas inte heller som sådan vistelse som enligt 56 § i utlänningslagen krävs för beviljande av permanent uppehållstillstånd, i det fallet att familjemedlemmen senare söker permanent uppehållstillstånd.
Bestämmelser om administrativa arrangemang som gäller förvärvsarbete ingår i artikel 2.2–2.4 och i artikel 7 i överenskommelsen mellan Finland och Sydafrika och i artikel 1 c–d och artikel 3 i överenskommelsen mellan Finland och Indien. Bestämmelser om tillstånd för förvärvsarbete och förfarandet i samband med det finns i 5 kap. i utlänningslagen. Bestämmelsen hör till området för lagstiftningen.
Erkännande av examina, uppdrag som kräver specialkompetens och uppdrag med restriktioner som hänför sig till den nationella säkerheten. En överenskommelse om familjemedlemmar och makar innebär inte ett automatiskt reciprokt erkännande av examina, betyg eller studier mellan parterna. Ett sådant erkännande förutsätter att gällande förfaranden samt relevanta bestämmelser i lag och förvaltning i den mottagande staten följs. Bestämmelsen syftar till att säkerställa att enhetliga yrkeskvalifikationer följs nationellt för uppgifter som kräver specialkompetens.
Tillstånd för en familjemedlem att förvärvsarbeta med stöd av en överenskommelse innebär inte heller befrielse från normalt tillämpliga krav i ett anställningsförhållande på personliga egenskaper, yrkeskompetens eller annat, från förfaranden eller avgifter. I princip ställs det inga restriktioner på förvärvsarbetets karaktär eller art i överenskommelserna.
I artikel 1 b i överenskommelsen med Indien reserveras den mottagande staten rätt att avslå en ansökan om tillstånd för sådant förvärvsarbete som av säkerhetsskäl endast får utföras av en medborgare i den mottagande staten. Även utan en uttrycklig bestämmelse av detta slag bör det anses att den mottagande staten inte är skyldig att bevilja tillstånd för förvärvsarbete med stöd av en överenskommelse om familjemedlemmar och makar när det gäller uppgifter till vilka det enligt den nationella lagstiftningen endast kan utses medborgare i den mottagande staten. I överenskommelsen mellan Finland och Sydafrika finns inga uttryckliga bestämmelser om säkerhetsrelaterade restriktioner i fråga om arbetet, men restriktionerna i finsk lagstiftning blir likväl tillämpliga på förvärvsarbete i Finland.
Bestämmelser om erkännande av examina och restriktioner som gäller specialkompetens ingår i artikel 2.5 och 2.6 i överenskommelsen mellan Finland och Sydafrika och i artikel 1 b i överenskommelsen mellan Finland och Indien. För erkännande av examina ansvarar i Finland Utbildningsstyrelsen som är nationell kontaktpunkt inom den generella ordningen för erkännande av examina inom EU. Utbildningsstyrelsen ger information om ordningen för erkännande av examina och om förfarandena i sammanhanget. Bestämmelser om erkännande av examina finns till exempel i lagen om den tjänstebehörighet som högskolestudier utomlands medför (1385/2015) och i lagen om erkännande av yrkeskvalifikationer (1093/2007). I statstjänstemannalagen (750/1994) räknas de tjänster upp till vilka endast finska medborgare kan utses och som alltså bildar stommen för uppdrag till vilka arbetstillstånd inte beviljas med stöd av bestämmelserna i överenskommelserna om restriktioner i uppgifter på grund av den nationella säkerheten. Sådana tjänster är bland annat tjänster i ministerierna som kanslichef, statssekreterare och avdelningschef, tjänster inom utrikesförvaltningen, domartjänster, tjänster som chef för ett ämbetsverk, polismanstjänster, tjänster vid försvarsministeriet, försvarsmakten och gränsbevakningsväsendet samt tjänster vid skyddspolisen. Utöver förteckningen över tjänster i statstjänstemannalagen bör det beaktas att även uppgifter inom den privata sektorn kan omfattas av de restriktiva bestämmelserna i överenskommelserna när de innefattar skötsel av uppgifter som påverkar den nationella säkerheten. Bestämmelserna hör till området för lagstiftningen. I regeringens proposition till riksdagen med förslag till lagar om ändring av 7 och 8 c § i statstjänstemannalagen och säkerhetsutredningslagen samt till vissa lagar i anslutning till dem (RP 70/2017 rd) föreslås ändringar i lagens förteckning över tjänster till vilka endast finska medborgare kan utnämnas.
Civilrättslig och förvaltningsrättslig immunitet. Med stöd av bestämmelsen i överenskommelsen har en familjemedlem, som har immunitet med stöd av diplomatkonventionen, konsulärkonventionen eller något annat tillämpligt internationellt instrument, och som förvärvsarbetar i enlighet med en överenskommelse om familjemedlemmar och makar inte immunitet i civilrättsligt eller förvaltningsrättsligt hänseende eller beträffande verkställigheten av domar när det gäller gärningar eller försummelser i samband med förvärvsarbetet i fråga och som faller inom den mottagande statens civilrättsliga eller förvaltningsrättsliga jurisdiktion.
Bestämmelsen innebär inte att man avstår från civilrättslig och förvaltningsrättslig immunitet till andra delar än vad som gäller gärningar och försummelser i samband med förvärvsarbetet.
Bestämmelser om civil- och förvaltningsrättslig immunitet ingår i artikel 3 i överenskommelsen mellan Finland och Sydafrika och i artikel 4 i överenskommelsen mellan Finland och Indien. I Finland regleras rättskipning samt genomsökning, beslag och kvarstad och andra slag av tvångsåtgärder i lag. Rättslig immunitet innebär befrielse från domsrätt. Befrielsen från tvångsåtgärder med avseende på egendom gäller olika slag av administrativa och processuella tvångsmedel och säkringsåtgärder. Överenskommelsernas bestämmelser om civilrättslig och förvaltningsrättslig immunitet hör till området för lagstiftningen.
Straffrättslig immunitet. Hävning av straffrättslig immunitet som utgår från diplomatkonventionen, konsulärkonventionen eller något annat tillämpligt internationellt instrument följer inte direkt av bestämmelserna i överenskommelserna om familjemedlemmar och makar utan kräver en uttrycklig åtgärd från den sändande staten.
När det gäller en familjemedlem som har straffrättslig immunitet med stöd av något av de fördrag som nämns ovan och som åtalas för ett brott begånget i samband med förvärvsarbetet ska den mottagande staten framföra en officiell skriftlig begäran till den sändande staten att häva denna familjemedlems straffrättsliga immunitet och den sändande staten ska då allvarligt överväga att bifalla begäran.
Den sändande statens bifall till att häva den straffrättsliga immuniteten innefattar inte ett bifall som hänför sig till verkställigheten av en eventuell dom. Verkställigheten av en dom förutsätter en separat begäran att häva immuniteten beträffande domens verkställighet, och den sändande statens bifall till denna begäran.
Bestämmelser om straffrättslig immunitet ingår i artikel 4 i överenskommelsen mellan Finland och Sydafrika och i artikel 5 i överenskommelsen mellan Finland och Indien. Den straffrättsliga jurisdiktionen i Finland regleras i strafflagen (39/1889) och i straffprocesslagstiftningen. Bestämmelserna hör följaktligen till området för lagstiftningen.
System för beskattning och social trygghet. På förvärvsarbete som utförs med stöd av överenskommelserna om familjemedlemmar och makar tillämpas lagstiftningen om beskattning och social trygghet i den stat där arbetet utförs.
Bestämmelser om system för beskattning och social trygghet ingår i artikel 5 i överenskommelsen mellan Finland och Sydafrika och i artikel 6 i överenskommelsen mellan Finland och Indien. Artikel 6 i överenskommelsen mellan Finland och Sydafrika innehåller också en specialbestämmelse om hemtagning av tillgångar som härrör från förvärvsarbetet. Också i artikel 6 i överenskommelsen mellan Finland och Indien finns det en bestämmelse om att systemet för valutareglering i det mottagande landet ska följas i samband med förvärvsarbetet. Finsk lagstiftning har inga specialbestämmelser om hemtagning av tillgångar eller om valutareglering med avseende på förvärvsarbete. Grunderna för skattskyldigheten bestäms enligt 81 § i grundlagen (731/1999) genom lag, när det gäller förvärvsinkomster särskilt i inkomstskattelagen (1535/1992). Bestämmelserna om social trygghet är likaså på lagnivå eftersom de gäller individens rättigheter och skyldigheter (80 § i grundlagen).
Tvistlösning. Till den del det har avtalats om tvistlösning ska tvister rörande tolkningen eller tillämpningen av överenskommelserna lösas via diplomatiska kanaler genom ömsesidigt samråd. Bestämmelser om tvistlösning ingår i artikel 8 i överenskommelsen mellan Finland och Sydafrika och i artikel 7 i överenskommelsen mellan Finland och Indien.
Ändring av överenskommelsen. I artikel 9 i överenskommelsen mellan Finland och Sydafrika finns en bestämmelse om ändring av överenskommelsen. Överenskommelsen kan ändras på ömsesidig överenskommelse genom diplomatisk notväxling. På ikraftträdandet av ändringar tillämpas samma förfaranden som på ikraftträdandet av själva överenskommelsen. Överenskommelsen mellan Finland och Indien innefattar inte någon separat bestämmelse om ändring av överenskommelsen.
Ikraftträdande. Förutsättningen för att överenskommelserna ska träda ikraft är att bägge fördragsparter behandlar överenskommelsen i enlighet med sina nationella förfaranden.
Bestämmelserna om ikraftträdande ingår i artikel 10 i överenskommelsen mellan Finland och Sydafrika och i artikel 8 i överenskommelsen mellan Finland och Indien.