1.1  Bakgrund

Under de senaste åren har mängden handel som sker på digitala plattformar snabbt ökat och blivit mångsidigare och utvecklingen har gjort det svårare för skattemyndigheterna att få information om inkomster som skattskyldiga har erhållit via digitala plattformar. OECD:s arbetsgrupp för utbyte av beskattningsuppgifter och efterlevnad av skatteregler (Working Party No. 10 on Exchange of Information and Tax Compliance) började år 2019 utarbeta modellregler för att göra det möjligt för jurisdiktioner att samla in information om försäljning och uthyrning via digitala plattformar. Arbetet inleddes i och med det samarbetsprojekt som OECD:s samarbetsforum för skatteförvaltning (Forum on Tax Administration) kom överens om 2017, och även OECD:s arbetsgrupp Task Force on the Digital Economy (TFDE) uttryckte 2018 sitt stöd för utvecklandet av gemensamma modellregler. 

De modellregler för rapportering av plattformsoperatörer avseende säljare i delnings- och gigekonomin (Model Rules for Reporting by Platform Operators with respect to Sellers in the Sharing and Gig Economy, nedan DPI-modellreglerna ) godkändes i juni 2020 av OECD:s och G20-ländernas Inkluderande ramverk mot urholkning av skattebasen och överföring av vinster (Base erosion and Profit Shifting, BEPS) (OECD/G20 Inclusive Framework on BEPS). DPI-modellreglerna gäller skyldigheten för aktörer inom digital plattformsekonomi att samla in upplysningar om försäljning av personliga tjänster och uthyrning av fast egendom på sina plattformar samt skyldigheten att lämna dessa upplysningar till skattemyndigheterna.  

Ett tillägg till modellreglerna (Model Reporting Rules for Digital Platforms: International Exchange Framework and Optional Module for Sale of Goods) godkändes i juni 2021. Detta tillägg, vars tillämpning var valfri för jurisdiktionerna, kom till följd av ett intresse från flera jurisdiktioner att utvidga rapporteringsskyldigheten till att förutom försäljning av personliga tjänster och uthyrning av fast egendom även gälla försäljning av varor och uthyrning av transportmedel via digitala plattformar. 

Modellreglerna innehåller också en kommentarsdel som styr tolkningen av modellreglerna. 

I samband med utarbetandet av modellreglerna utvecklade OECD ett multilateralt avtal mellan behöriga myndigheter som gör det möjligt för jurisdiktioner att utbyta upplysningar som plattformsoperatörerna enligt modellreglerna ska lämna till skattemyndigheten på sin hemort. Det multilaterala avtalet mellan behöriga myndigheter om automatiskt utbyte av upplysningar om inkomster som erhålls genom digitala plattformar (FördrS 34/2025), nedan det multilaterala DPI-avtalet , innehåller detaljerade bestämmelser om utbytet av upplysningar mellan jurisdiktioner.  

Finland undertecknade det multilaterala DPI-avtalet den 9 november 2022. Avtalet har hittills undertecknats av 31 jurisdiktioner. Avtalets ikraftträdande förutsätter bland annat att modellreglerna har implementerats i lagstiftningen och att koordineringsorganets sekretariat vid OECD informeras om att villkoren har uppfyllts. 

Det multilaterala DPI-avtalet har ingåtts med stöd av artikel 6 i Europarådets och OECD:s konvention om ömsesidig handräckning i skatteärenden (FördrS 21/1995, ändringsprotokoll FördrS 40/2011), nedan konventionen . Enligt artikeln ska två eller flera parter automatiskt utbyta sådana upplysningar som anges i artikel 4 i fråga om sådana kategorier av fall och i enlighet med de tillvägagångssätt som de ska bestämma genom ömsesidig överenskommelse. Enligt artikel 4 i konventionen ska parterna bland annat utbyta upplysningar som är förutsebart väsentliga för förvaltning eller verkställande av deras interna lagstiftning i fråga om skatter som omfattas av konventionen.  

Parallellt med arbetet inom OECD fördes en liknande diskussion i EU på basis av kommissionens förslag. Diskussionerna ledde till en ändring av rådets direktiv 2011/16/EU om administrativt samarbete i fråga om beskattning och om upphävande av direktiv 77/799/EEG, nedan handräckningsdirektivet , genom rådets direktiv (EU) 2021/514 av den 22 mars 2021 om ändring av direktiv 2011/16/EU om administrativt samarbete i fråga om beskattning, nedan DAC7 . Tillämpningen av DAC7 började vid ingången av 2023 och i och med detta direktiv har man i EU samlat in och utbytt upplysningar i fråga om handel som sker på digitala plattformar med början från 2023 års transaktioner. Innehållsmässigt motsvarar DAC7 DPI-modellreglerna, inklusive tillägget, med undantag för vissa detaljer. De upplysningar som ska rapporteras enligt DAC7 är dock begränsade till säljare som är bosatta i EU och fast egendom som är belägen i EU.  

Handräckningsdirektivet har ändrats genom rådets direktiv (EU) 2023/2226 av den 17 oktober 2023 om ändring av direktiv 2011/16/EU om administrativt samarbete i fråga om beskattning, nedan DAC8 , som särskilt gäller upplysningsskyldigheten för leverantörer av kryptotillgångstjänster. DAC8 medförde också vissa ändringar i fråga om upplysningsskyldigheten för aktörer inom digital plattformsekonomi.  

1.2  Beredning

Propositionen har beretts vid finansministeriet. Beredningen har gjorts i samarbete med Skatteförvaltningen. Propositionen var på remiss mellan den 25 juni och den 15 augusti 2025 och utlåtanden om den har begärts av de viktigaste intressentgrupperna. Beredningsunderlaget för propositionen finns i den offentliga tjänsten under adressen valtioneuvosto.fi/sv/projekt med identifieringskod VM070:00/2025 .  

2.1  Internationellt automatiskt utbyte av upplysningar i fråga om beskattning

Bestämmelser om internationellt automatiskt utbyte av upplysningar i fråga om beskattning finns i EU-lagstiftningen och har avtalats om mellan jurisdiktioner i bi- eller multilaterala avtal. 

Finland har gällande inkomstskatteavtal som i stor utsträckning följer OECD:s modellavtal med lite färre än 80 jurisdiktioner. Största delen av dessa inkomstskatteavtal innehåller en artikel om utbyte av upplysningar, som också möjliggör automatiskt utbyte av upplysningar. De behöriga myndigheter som avses i avtalet kan genom ett ömsesidigt avtal närmare komma överens om tillämpningen av artikeln om utbyte av upplysningar, dvs. också om inledande av automatiskt utbyte av upplysningar. Finland har med stöd av skatteavtalet ingått ömsesidiga avtal om utbyte av upplysningar med Italien, Lettland (FördrS 56/2003), Litauen (FördrS 35/2003), Polen (FördrS 36/2004) och Estland (FördrS 37/2004). Man har också kommit överens om internationellt automatiskt utbyte av upplysningar med stöd av avtalet mellan de nordiska länderna om handräckning i skatteärenden (FördrS 37/1991). 

Avtal om internationellt automatiskt utbyte av upplysningar kan ingås också med stöd av den konvention som trädde i kraft 1995. Konventionen ändrades genom ett ändringsprotokoll som trädde i kraft 2011, så att bestämmelserna om utbyte av upplysningar motsvarar OECD:s modellskatteavtal och modellavtalet för utbyte av skatteupplysningar. I och med ändringsprotokollet kan också jurisdiktioner som inte är medlemmar i Europarådet eller OECD ansluta sig till konventionen. Finland har satt i kraft både det ursprungliga avtalet och 2011 års ändring av det. Det automatiska utbytet av upplysningar enligt konventionen, i vilket Finland deltar, är OECD:s automatiska utbyte av upplysningar om finansiella konton (Common Reporting Standard (CRS), motsvarar DAC2) samt obligatoriskt automatiskt utbyte av upplysningar om multinationella företags land-för-land rapportering (Country-by-Country Report (CBC), motsvarar DAC4). 

Finland har dessutom sedan 2015 tillämpat FATCA-avtalet med Förenta staterna om automatiskt utbyte av upplysningar om finansiella konton. (Avtal mellan Republiken Finlands regering och Amerikas förenta staters regering för att förbättra internationell efterlevnad av skatteregler och för att genomföra FATCA, FördrS 25/2015). Avtalet motsvarar till sitt innehåll i hög grad DAC2-direktivet och CRS-standarden, som har utarbetats inom OECD på basis av FATCA-modellavtalet. 

Finland har ingått cirka 40 avtal om utbyte av upplysningar i fråga om beskattning. Dessa avtal innehåller bestämmelser om utbyte av upplysningar på begäran. För att dessa avtal skulle möjliggöra automatiskt utbyte av upplysningar skulle de behöva ändras. 

I Finland finns ingen separat lag som reglerar det internationella administrativa samarbetet på skatteområdet. Finland har flera avtal som förpliktar till utbyte av beskattningsuppgifter med andra jurisdiktioner. Skatteförvaltningen samlar in behövliga uppgifter med stöd av 3 kap. i lagen om beskattningsförfarande (1558/1995) och lämnar dem till den behöriga myndigheten inom jurisdiktionen. 

EU-medlemsstaterna har sedan den 1 januari 2013 tillämpat handräckningsdirektivet, genom vilket direktiv 77/799/EEG om ömsesidigt bistånd av medlemsstaternas behöriga myndigheter på direktbeskattningens område, som tillämpades till utgången av 2012, upphävdes. Handräckningsdirektivet har ändrats flera gånger för att förbättra transparensen och det omfattar alla skatter som tas ut av en medlemsstat eller av medlemsstatens territoriella eller administrativa underenheter, inklusive dess lokala myndigheter, eller på dessas vägnar, om de tas ut inom ett territorium på vilket Europeiska unionens fördrag tillämpas. Tillämpningsområdet omfattar emellertid inte mervärdesskatt, tull och punktskatt, för vilka det finns separata EU-bestämmelser om samarbete, och inte heller obligatoriska socialskyddsavgifter och vissa andra avgifter. 

Handräckningsdirektivet förpliktar EU:s medlemsstater att automatiskt sända varandra upplysningar för beskattningen. Från och med 2015 har medlemsstaterna varit skyldiga att lämna varandra tillgängliga uppgifter om arbetsinkomster, pensioner, styrelsearvoden, livförsäkringsprodukter, ägande och inkomst som härrör från fast egendom och från och med 2023 uppgifter om royaltyer för personer bosatta i andra medlemsstater. Bestämmelserna om utbyte av upplysningar om finansiella konton har varit tillämpliga från och med 2016 (det så kallade DAC2), bestämmelserna om utbyte av upplysningar om ett automatiskt utbyte av förhandsbesked i gränsöverskridande skattefrågor och förhandsbesked om prissättning mellan medlemsstaterna från och med 2017 (det så kallade DAC3), bestämmelserna om utbyte av upplysningar om stora multinationella koncerners rapportering av uppgifter om sin verksamhet i respektive medlemsstat från och med 2017 (det så kallade DAC4), bestämmelserna om gränsöverskridande arrangemang som eventuellt går ut på aggressiv skatteplanering från och med 2020 (det så kallade DAC6) och bestämmelserna om utbyte av upplysningar om inkomster som erhållits via digitala plattformar från och med 2023 (det så kallade DAC7). Dessutom tillämpas från och med 2026 bestämmelserna om utbyte av upplysningar om kryptotillgångar (det så kallade DAC8). 

2.2  Utomståendes skyldighet att lämna uppgifter enligt den nationella lagstiftningen

Handräckningsdirektivet har satts i kraft genom lagen om det nationella genomförandet av de bestämmelser som hör till området för lagstiftningen i rådets direktiv om administrativt samarbete i fråga om beskattning och om upphävande av direktiv 77/799/EEG (185/2013), nedan lagen om genomförande av handräckningsdirektivet . Ändringarna i direktivet har genomförts genom lagändringarna 1703/2015 (DAC2), 1488/2016 (DAC3 och DAC4), 1561/2019 (DAC6) och 1271/2022 (DAC7) i samma lag.  

Bestämmelser om utomståendes skyldighet att lämna uppgifter finns i 3 kap. i lagen om beskattningsförfarande samt i 29–31 § i lagen om beskattningsförfarandet beträffande skatter som betalas på eget initiativ (768/2016) och i Skatteförvaltningens beslut om utomståendes allmänna skyldighet att lämna uppgifter som utfärdats med stöd av dem. Bestämmelser om utomståendes allmänna skyldighet att lämna uppgifter finns i 15, 15 a–15 e, 16, 17 och 17 a–17 f § i lagen om beskattningsförfarande samt i 29 § i lagen om beskattningsförfarandet beträffande skatter som betalas på eget initiativ. Med utomståendes allmänna skyldighet att lämna uppgifter avses i regel massutlämnande av uppgifter, som sker regelbundet och ofta varje skatteår. Sådant utlämnande av uppgifter gäller till exempel uppgifter om inkomster och löner, uppgifter om slutliga mottagare av dividender på förvaltarregistrerade aktier samt uppgifter om finansiella konton som lämnas till Skatteförvaltningen i form av årsanmälningar. 

Bestämmelser om rapportering av berörda verksamheter som förmedlas via aktörer inom digital plattformsekonomi samt om skyldigheter avseende åtgärder för kundkännedom, registreringsskyldigheter och övriga skyldigheter enligt DAC7 finns i lagen om skyldighet för aktörer inom digital plattformsekonomi att lämna upplysningar i fråga om beskattning (1267/2022). 

Lagen förpliktar rapporteringsskyldiga plattformsoperatörer enligt DAC7 att lämna Skatteförvaltningen de upplysningar som behövs för tillämpningen av direktivet och att iaktta de skyldigheter och de förfaranden för kundkännedom som direktivet ålägger de rapporteringsskyldiga plattformsoperatörerna. Skyldigheten att lämna upplysningar gäller berörda verksamheter som fysiska personer och enheter utför via digitala plattformar. Sådana verksamheter är försäljning av varor och personliga tjänster samt uthyrning av bostadslägenheter och affärslokaler, parkeringsplatser, fast egendom och transportmedel. På grund av skyldigheten att lämna in nolldeklarationer har skyldigheten att lämna upplysningar nationellt med avvikelse från DAC7 utvidgats till att gälla också sådana situationer där plattformsoperatören inte alls har några uppgifter att rapportera från rapporteringsperioden. 

Rapporteringsskyldiga plattformsoperatörer är plattformsoperatörer som antingen har sin skatterättsliga hemvist, sin plats för företagsledning eller ett fast driftställe i en medlemsstat i Europeiska unionen eller som är registrerad i enlighet med lagstiftningen i en medlemsstat i Europeiska unionen. Rapporteringsskyldiga i Finland är sådana plattformsoperatörer som nämns ovan och som har nämnda anknytning till Finland. Dessutom är plattformsoperatörer utanför EU i vissa fall rapporteringsskyldiga, och av dessa är de som har valt Finland som rapporteringsstat bland EU:s medlemsstater rapporteringsskyldiga i Finland. 

Plattformsoperatörer utanför EU är undantagna från rapporteringsskyldigheten i EU när motsvarande uppgifter är tillgängliga för alla EU-medlemsstater genom utbyte av upplysningar. I sådana fall förutsätts det att plattformsoperatören har skatterättslig hemvist eller sin plats för företagsledning i en kvalificerad jurisdiktion utanför EU eller att plattformsoperatören är registrerad i enlighet med lagstiftningen i en sådan jurisdiktion. Med kvalificerad jurisdiktion utanför EU avses en jurisdiktion som har aktiverat det multilaterala avtalet mellan behöriga myndigheter om automatiskt utbyte av upplysningar med alla EU-medlemsstater. Avtalet mellan behöriga myndigheter ska uppfylla de villkor som gäller enligt direktivet och som kommissionen beslutar om genom en genomförandeförordning. Tills vidare har kommissionen utfärdat tre sådana genomförandeförordningar där den fastställer att de upplysningar som Förenade kungariket (kommissionens genomförandeförordning 2023/2389), Kanada (kommissionens genomförandeförordning 2024/432) och Nya Zeeland (kommissionens genomförandeförordning 2023/2693) utbyter i enlighet med det multilaterala DPI-avtalet motsvarar bestämmelserna i DAC7. Inte heller dessa stater betraktas för närvarande som sådana kvalificerade jurisdiktioner utanför EU som avses i direktivet, eftersom detta skulle förutsätta att jurisdiktionerna och alla EU-medlemsstater skulle aktivera det multilaterala DPI-avtalet. 

En rapporteringsskyldig plattformsoperatör ska lämna upplysningar om de säljare som erhållit inkomster genom plattformen och om den berörda verksamhet som bedrivs av säljarna. Man samlar in sådana upplysningar om försäljnings- och uthyrningsverksamhet som behövs för beskattning i Finland och, via utbyte av upplysningar, för beskattning i andra medlemsstater. Upplysningarna lämnas årligen före utgången av januari året efter den rapporteringspliktiga perioden. Den första gången sådana upplysningar skulle lämnas till Skatteförvaltningen var före den 31 januari 2024, i fråga om 2023. 

Eftersom det är fråga om utomståendes skyldighet att lämna uppgifter, har skyldigheten att lämna upplysningar inte påverkat inkomsttagarnas egen skyldighet att deklarera sina skattepliktiga inkomster. Inkomsttagarna är fortfarande skyldiga att för beskattningen lämna Skatteförvaltningen uppgifter om alla sina inkomster, även inkomster från utlandet, och om de kostnader som hänför sig till dem. 

Skatteförvaltningen lämnar årligen vid det utbyte av upplysningar som förutsätts i DAC7 upplysningar till andra medlemsstater om säljare som är bosatta i en annan medlemsstat eller om bostadslägenheter eller affärslokaler, parkeringsplatser eller fast egendom som är belägna i en annan medlemsstat. Skatteförvaltningen får motsvarande upplysningar av andra medlemsstater. Utbytet av upplysningar sker årligen inom två månader från utgången av rapporteringsperioden, dvs. före utgången av februari. Utbytet av upplysningar mellan EU:s medlemsstater genomfördes för första gången före den 29 februari 2024 och gällde 2023 års upplysningar. 

För försummelse av utomståendes skyldighet att lämna uppgifter kan det som administrativ påföljd påföras försummelseavgift. Bestämmelser om försummelseavgift finns i 22 a § i lagen om beskattningsförfarande. Försummelseavgiften har graderats i enlighet med hur klandervärt den uppgiftsskyldiges förfarande är. Den maximala försummelseavgiften varierar enligt om det är fråga om smärre bristfälligheter eller fel, väsentliga bristfälligheter eller fel, eller uppsåt eller grov vårdslöshet. Försummelseavgiften är högst 15 000 euro. 

I lagen om transportservice (320/2017) finns en särskild bestämmelse om utrednings- och anmälningsskyldighet för tillhandahållare av förmedlingstjänster. Enligt 15 § 2 mom. ska den som tillhandahåller förmedlingstjänster eller dennes i Finland etablerade företrädare årligen före utgången av januari meddela Transport- och kommunikationsverket totalbeloppen av de ersättningar som tillhandahållarna av transporttjänster har fått för de förmedlade transporterna och som tillhandahållaren av förmedlingstjänster har kännedom om, såvida myndigheten inte har tillgång till uppgifterna utifrån en motsvarande anmälan till Skatteförvaltningen. Med förmedlingstjänster avses enligt 2 § 2 punkten i den lagen förmedling av transporter mot ersättning, dock inte förmedling som gäller enbart tjänsteleverantörens egna transporter eller paketresor och sammanlänkade researrangemang som hör till tillämpningsområdet för lagen om kombinerade resetjänster (901/2017), 

2.3  Bedömning av nuläget

Verkställandet av beskattningen bygger för närvarande i hög grad på Skatteförvaltningens omfattande rätt till information. Skatteförvaltningen får med stöd av bestämmelserna om utomståendes skyldighet att lämna uppgifter inkomstuppgifter och andra uppgifter av arbetsgivare, pensionsanstalter, banker, värdepappersförmedlare och andra utomstående uppgiftslämnare. Utifrån uppgifterna skapar Skatteförvaltningen förhandsifyllda skattedeklarationer. Den skattskyldige är skyldig att kontrollera att de förhandsifyllda uppgifterna är korrekta samt rätta till brister och fel i dem. 

Förändringen i den digitala verksamhetsmiljön har också inverkat på utgångspunkterna för verkställandet av beskattningen. Försäljningen och uthyrningen av olika tjänster och nyttigheter via digitala plattformar har ökat och kan förväntas öka också i framtiden. Traditionellt arbete i anställningsförhållanden har delvis ersatts med arbetsprestationer och tjänster som utförs via digitala plattformar, varvid det inte finns någon inhemsk upplysningsskyldig arbetsgivare. 

Ikraftträdandet av DAC7, som utvidgar utomståendes skyldighet att lämna uppgifter, har visat betydelsen av utbyte av upplysningar i fråga om inkomster från försäljnings- och uthyrningstransaktioner via digitala plattformar. Upplysningar erhölls nationellt i mindre utsträckning redan åren före direktivet började tillämpas, i och med Skatteförvaltningens beslut om allmän skyldighet att lämna uppgifter och bestämmelserna i lagen om transportservice, men då var utomståendes skyldighet att lämna uppgifter snävare än för närvarande. I och med direktivet har Skatteförvaltningens tillgång till upplysningar om inkomster som erhållits via plattformar ökat betydligt. 

Utmaningen med de nuvarande bestämmelserna är att få upplysningar av plattformsoperatörer utanför EU. Många plattformsoperatörer utanför EU kan tillhandahålla sina tjänster i EU utan att vara närvarande i EU. Med tanke på en effektiv insamling av upplysningar och lika konkurrensvillkor och på att förhindra illojal konkurrens är det viktigt att rapporteringsskyldigheten också gäller plattformsoperatörer utanför EU. 

Trots att DAC7 redan nu förpliktar plattformsoperatörer utanför EU att rapportera till EU:s medlemsstater kan man ifrågasätta huruvida upplysningsskyldigheten fullgörs på ett effektivt sätt. Det är oklart i vilken utsträckning dessa plattformsoperatörer utanför EU har kännedom om EU-lagstiftningen, och det är också en utmaning att systematiskt övervaka dessa aktörer. Dessutom är det betydligt svårare att påföra och verkställa påföljdsavgifter för plattformsoperatörer utanför EU jämfört med inom EU. 

Enligt DAC7 ska rapporteringsskyldiga plattformsoperatörer utanför EU välja en EU-medlemsstat att registrera sig i. Hittills har två plattformsoperatörer utanför EU valt att registrera sig i Finland och våren 2025 hade sammanlagt nästan 150 plattformsoperatörer utanför EU registrerat sig i en av EU:s medlemsstater. Skatteförvaltningen har tagit emot upplysningar från cirka en tredjedel av denna grupp plattformsoperatörer utanför EU som är registrerade i medlemsstaterna. 

Man kan dra slutsatsen att om en jurisdiktion utanför EU lokalt skulle reglera skyldigheterna för plattformsoperatörerna inom jurisdiktionen i stället för en EU-medlemsstat, skulle upplysningsskyldigheten fullgöras bättre än i nuläget. 

4.1  De viktigaste förslagen

Genom propositionen utvidgas Finlands deltagande i det internationella automatiska utbytet av upplysningar om inkomster som erhållits via digitala plattformar. Utöver EU:s medlemsstater ska också sådana jurisdiktioner utanför EU som har aktiverat det multilaterala DPI-avtalet med Finland omfattas av utbytet av upplysningar. Enligt förslaget ska man genomföra bestämmelser enligt DPI-modellreglerna, som förpliktar plattformsoperatörerna att iaktta förfaranden för kundkännedom och till Skatteförvaltningen rapportera de upplysningar som krävs om säljare som bor eller hyr ut bostadslägenheter eller affärslokaler, parkeringsplatser eller fast egendom inom en sådan jurisdiktion med vilken Finland utbyter upplysningar i enlighet med det multilaterala DPI-avtalet. 

Det föreslås att DPI-modellreglerna genomförs genom en ändring av lagen om skyldighet för aktörer inom digital plattformsekonomi att lämna upplysningar i fråga om beskattning. Eftersom omfattningen av och innehållet i de upplysningar som samlas in och rapporteras i enlighet med DPI-modellreglerna, inklusive tillägget, med undantag för några få små skillnader, sammanfaller med den gällande lagstiftning som baserar sig på DAC7, är antalet föreslagna ändringar måttligt. 

Enligt det multilaterala DPI-avtalet är tidsramen för plattformsoperatörernas rapportering densamma som den var enligt DAC7, dvs. rapporteringen ska ske inom en månad från utgången av rapporteringsperioden, dvs. kalenderåret, dvs. till denna del finns det inget behov av att ändra lagstiftningen. Enligt det multilaterala DPI-avtalet ska utbytet av upplysningar mellan jurisdiktioner ske senast fyra månader efter rapporteringsperiodens slut, men jurisdiktionerna bör sträva efter att utbyta upplysningar redan två månader efter rapporteringsperiodens slut. Målet är att den första gången det utbyte av upplysningar som föreslås bli utvidgat tillämpas ska det gälla upplysningar från 2026, dvs. plattformsoperatörerna ska första gången rapportera upplysningar som gäller jurisdiktioner utanför EU senast den 31 januari 2027, och att utbytet av upplysningar mellan de behöriga myndigheterna ska ske senast den 30 april 2027. 

Utöver de ändringar som det multilaterala DPI-avtalet förutsätter föreslås det i denna proposition sådana ändringar som DAC8 medför och som hänför sig till DAC7, en precisering av den finskspråkiga definition av plattform som antagits i samband med implementeringen av DAC7 samt vissa ändringar i förfarandebestämmelserna. De ändringar som hänför sig till förfarandebestämmelserna är ändringen av bestämmelsen om plattformsoperatörens skyldighet att lämna upplysningar i lagen om beskattningsförfarande och preciseringen av sättet på vilket upplysningar ska lämnas. Det föreslås också att Skatteförvaltningen bemyndigas att meddela närmare föreskrifter. 

4.2  De huvudsakliga konsekvenserna

Allmänt om konsekvenserna

En utvidgning av skyldigheten att lämna uppgifter och utbytet av upplysningar till att omfatta jurisdiktioner utanför EU ökar Skatteförvaltningens möjligheter att få uppgifter. Upplysningar som hänför sig till plattformsekonomin fås på ett mer heltäckande och säkert sätt och är inte beroende av att plattformsoperatörer utanför EU registreras i och rapporterar till en EU-medlemsstat på ett sätt som är svårare att övervaka. 

Konsekvenser för upplysningsskyldiga

Upplysningsskyldigheterna och skyldigheterna avseende åtgärder för kundkännedom enligt den föreslagna lagstiftningen medför endast små administrativa kostnader för de aktörer inom digital plattformsekonomi som omfattas av lagens tillämpningsområde. I och med implementeringen av DAC7 har rapporteringsskyldiga plattformsoperatörer redan från ingången av 2023 varit skyldiga att identifiera säljare som är verksamma på deras plattformar och säljarnas hemviststater. De har varit skyldiga att samla in sådana upplysningar som förutsätts i lagen om skyldighet för aktörer inom digital plattformsekonomi att lämna upplysningar i fråga om beskattning och att uppdatera sina system för insamling av upplysningar. Den 31 januari 2024 var de rapporteringsskyldiga plattformsoperatörerna likaså skyldiga att för första gången lämna Skatteförvaltningen de upplysningar som förutsätts i den ovannämnda lagen och genomföra behövliga tekniska gränssnitt för detta ändamål. 

I den föreslagna lagstiftningen förblir innehållet i plattformsoperatörernas upplysningsskyldigheter och skyldigheter avseende åtgärder för kundkännedom i praktiken oförändrat. I och med den föreslagna lagändringen utvidgas plattformsoperatörernas skyldighet att samla in och lämna upplysningar till att gälla såväl inom EU som när säljarens hemvist eller uthyrda bostadslägenhet eller affärslokal, parkeringsplats eller fasta egendom är belägen inom en jurisdiktion som har aktiverat det multilaterala DPI-avtalet med Finland. Ändringen kräver således inga omfattande systemändringar. 

Skyldigheten att lämna upplysningar gäller sådana upplysningar som plattformsoperatören i regel också annars har tillgång till. Plattformsoperatören behöver således inte, åtminstone inte i betydande utsträckning, skaffa ytterligare upplysningar om säljarna för att fullgöra upplysningsskyldigheten. 

Denna proposition kan bedömas jämna ut konkurrensläget mellan digitala plattformsoperatörer. I och med att utbytet av upplysningar utvidgas förbättras Skatteförvaltningens tillgång till upplysningar om plattformsoperatörernas plattformar utanför EU, vilket innebär att plattformsoperatörerna inom och utanför EU befinner sig i en mer jämlik situation än tidigare. 

Konsekvenser för de skattskyldiga

Propositionen medför inga direkta skyldigheter för säljare som använder digitala plattformar. En eventuell indirekt konsekvens för säljarna kommer till följd av skyldigheterna avseende åtgärder för kundkännedom för i Finland rapporteringsskyldiga plattformsoperatörer, vilka förpliktar de i Finland rapporteringsskyldiga plattformsoperatörerna att samla in identifieringsuppgifter om säljarna. Antalet säljare som omfattas av skyldigheten att samla in och lämna upplysningar enligt den föreslagna lagstiftningen kommer att öka. 

I detta sammanhang har inga ändringar föreslagits i de gällande skattebestämmelserna, inklusive bestämmelserna om skatteplikt för inkomst och skyldigheten att deklarera inkomst. 

Konsekvenser för myndigheternas verksamhet

I och med implementeringen av DAC7 ska Skatteförvaltningen årligen av i Finland rapporteringsskyldiga plattformsoperatörer samla in de upplysningar som direktivet förutsätter om försäljnings- och uthyrningsverksamhet på digitala plattformar för beskattning i Finland och för utbytet av upplysningar enligt DAC7 med andra medlemsstater. I fortsättningen ska upplysningar också samlas för utbytet av upplysningar mellan Finland och de jurisdiktioner som aktiverat det multilaterala DPI-avtalet. Skatteförvaltningen har också skyldighet att ge råd, styra och övervaka utomstående lämnare av upplysningar. Utbytet av upplysningar i fråga om försäljning och uthyrning på digitala plattformar ska ske mellan de behöriga myndigheterna i jurisdiktionerna. Skatteförvaltningen är behörig myndighet i fråga om genomförandet och det utbyte av upplysningar som lagstiftningen förutsätter. 

De föreslagna lagändringarna medför enligt den bedömning som erhållits i samband med utarbetandet av denna proposition knappt några konsekvenser för Skatteförvaltningen. En eventuell utvidgning av skyldigheten att lämna upplysningar har redan i stor utsträckning beaktats i samband med genomförandet av de ändringar som DAC7 förutsätter, och kostnaderna för de ändringar i informationssystemen som nu behövs beräknas uppgå till cirka 25 000 euro. Skatteförvaltningen bedömer att den föreslagna lagändringen inte förutsätter betydande tilläggsresurser eller medför betydande merkostnader. Skatteförvaltningen har redan utarbetat de anvisningar som behövs, och de lämpar sig också för sådana situationer som avses i den föreslagna lagstiftningen. 

7.1  Lagen om skyldighet för aktörer inom digital plattformsekonomi att lämna upplysningar i fråga om beskattning

1 §.Lagens tillämpningsområde och bemyndigande att meddela föreskrifter . Det föreslås att paragrafens rubrik ändras och att nya 3–5 mom. fogas till paragrafen. Enligt 3 mom. ska lagen utöver vad som föreskrivs i 2 mom. tillämpas på sådana berörda verksamheter som kan ha en inverkan på utbytet av upplysningar enligt artikel 6 i konventionen mellan Finland och andra jurisdiktioner på det sätt som närmare överenskommits i det multilaterala DPI-avtal som aktiverats mellan Finland och dessa jurisdiktioner. Med jurisdiktion avses en stat eller en icke-statlig jurisdiktion som har självständig rätt att uppbära skatt.  

Enligt 4 mom. ska Skatteförvaltningen offentliggöra och föra en förteckning över de jurisdiktioner med vilka Finland har ett gällande multilateralt DPI-avtal. Ikraftträdandet av det multilaterala DPI-avtalet mellan Finland och en jurisdiktion förutsätter att avtalet aktiveras. Dessa jurisdiktioner föreslås bli kallade deltagande jurisdiktioner utanför EU. Av förteckningen framgår om det utbyte av upplysningar som aktiverats mellan jurisdiktionen och Finland gäller endast uthyrning av bostadslägenheter och affärslokaler, parkeringsplatser samt fast egendom och personliga tjänster eller dessutom försäljning av varor och uthyrning av transportmedel. Genom förteckningen får plattformsoperatörerna information om vilka säljare som är rapporteringspliktiga och omfattningen av de berörda verksamheter som ska rapporteras. 

I 5 mom. föreslås det att Skatteförvaltningen bemyndigas att meddela närmare föreskrifter om tillämpningen av definitioner enligt 1 kap., tillämpningen av skyldigheter avseende åtgärder för kundkännedom enligt 2 kap. och om sådant lämnande av upplysningar som avses i 3 kap. för att säkerställa att Finland tillämpar handräckningsdirektivet och DPI-avtalet på samma sätt som andra jurisdiktioner. Skatteförvaltningens bemyndigande att vid behov meddela närmare föreskrifter om tillämpningen av definitioner och skyldigheter avseende åtgärder för kundkännedom är motiverat och nödvändigt för det första för att man ska kunna reagera på situationer där det internationellt ges nya anvisningar om tolkningen av hur DAC7 och DPI-modellreglerna ska tillämpas. Skatteförvaltningen kan utnyttja kommentarerna till OECD:s DPI-modellregler vid tolkningen av den föreslagna lagen i den omfattning de motsvarar den föreslagna lagen och direktivet. Genom Skatteförvaltningens föreskrifter kan man också beakta nya verksamhetssätt och produkter inom branschen. Bemyndigandet att meddela föreskrifter ger inte Skatteförvaltningen rätt att meddela definitioner eller föreskrifter som utvidgar eller begränsar skyldigheter avseende åtgärder för kundkännedom, utan bemyndigandet avgränsas till föreskrifter som preciserar tillämpningen av lagen. Bemyndigandet att meddela föreskrifter om de upplysningar som ska lämnas behövs för att Skatteförvaltningen ska kunna meddela detaljerade föreskrifter om sättet på vilket de upplysningar som krävs i lagen ska lämnas. På detta sätt kan Skatteförvaltningen genomföra insamlings- och rapporteringsförfarandet för de upplysningar som ska rapporteras på ett ändamålsenligt sätt. Skatteförvaltningen kan meddela närmare föreskrifter om det tekniska innehållet i bestämmelserna och i sina anvisningar beakta bl.a. kommentaren till DPI-modellreglerna. Utbytet av upplysningar enligt det multilaterala DPI-avtalet grundar sig på fullgörandet av upplysningsskyldigheter och skyldigheter avseende åtgärder för kundkännedom enligt modellreglerna för DPI, inklusive dess kommentar. I enlighet med regeringens proposition RP 225/2022 rd, som gäller DAC7, kan kommentarerna till DPI-modellreglerna utnyttjas vid tolkningen av DAC7 i den utsträckning som reglerna motsvarar direktivet. Till följd av tillägget till modellreglerna har DAC7 och DPI-modellreglerna samma innehåll, med undantag för vissa detaljer. Paragrafens rubrik föreslås bli ändrad så att den motsvarar det i och med att 5 mom. fogas till paragrafen ändrade innehållet. 

2 §.Definitioner . Det föreslås att 2 § 1 mom. 1, 6, 7, 15 och 23 punkten och 9 punkten underpunkterna c och d ändras och att en ny 24 punkt fogas till momentet. I 1 mom. 1 punkten ändras ordalydelsen av den definition av plattform som utarbetats på finska i samband med implementeringen av DAC7 genom en teknisk precisering. Syftet med ändringen är att precisera att det för att definitionen av plattform ska uppfyllas är tillräckligt att plattformen gör det möjligt att ansluta säljare och användare för att bedriva en berörd verksamhet. Den finska versionen av definitionen i direktivet (”joiden avulla Myyjät ottavat yhteyttä muihin käyttäjiin voidakseen suorittaa Olennaisen toimen kyseisille käyttäjille suoraan tai välillisesti”) skiljer sig i detta avseende från de andra språkversionerna. Den föreslagna bestämmelsen (”jonka avulla alustalle rekisteröityneet myyjät voivat olla yhteydessä alustan muihin käyttäjiin voidakseen suorittaa olennaisen toimen kyseisille käyttäjille suoraan tai välillisesti”) motsvarar till sitt innehåll bättre bl.a. definitionen i de engelska, svenska och tyska versionerna av direktivet än den gällande bestämmelsen. I den engelskspråkiga versionen används formuleringen ”allowing Sellers to be connected to other users for the purpose of carrying out a Relevant Activity, directly or indirectly, to such users”, i den svenskspråkiga versionen formuleringen ”som gör det möjligt för Säljare att vara anslutna till andra användare för att bedriva en Berörd verksamhet, direkt eller indirekt, med avseende på sådana användare” och i den tyskspråkiga versionen formuleringen ”die es VERKÄUFERN ermöglicht, mit anderen Nutzern in Verbindung zu stehen, um direkt oder indirekt eine RELEVANTE TÄTIGKEIT für diese Nutzer auszuüben”.  

I och med preciseringen framgår det tydligare av lagtexten att det inte är en förutsättning för att definitionen av plattform ska uppfyllas att säljaren står i direkt eller aktiv kontakt med andra användare och att köparen till exempel bör veta vilken aktör som är säljare. Berörd verksamhet kan således bedrivas t.ex. så att den rapporteringsskyldiga plattformsoperatören köper varan eller tjänsten av säljaren för att utföra ett uppdrag för köparen. Det är inte heller en förutsättning att både säljaren och köparen använder samma programvara eller applikation, utan plattformen kan också bestå av en helhet av separata program och applikationer som ansluter säljaren med köparen och på så sätt gör det möjligt att bedriva berörd verksamhet direkt eller indirekt. 

Det föreslås att språket i 1 mom. 6 och 7 punkten förenhetligas genom att uttrycket ”stat eller jurisdiktion” ändras till ”jurisdiktion”, vilket också omfattar stater. 

Det föreslås att 1 mom. 9 punkten underpunkterna c och d ändras så att sådan försäljning av varor och uthyrning av transportmedel som bedrivs av en rapporteringspliktig säljare som är bosatt inom en deltagande jurisdiktion utanför EU endast räknas som berörd verksamhet, om utbytet av upplysningar mellan Finland och jurisdiktionen i fråga omfattar den typen av berörd verksamhet. Enligt 9 punkten underpunkt c betraktas försäljning av varor som berörd verksamhet, om den rapporterande säljaren har sin hemvist i en EU-medlemsstat eller i en jurisdiktion utanför EU och det mellan jurisdiktionen och Finland finns ett gällande multilateralt DPI-avtal som också gäller försäljning av varor. På motsvarande sätt betraktas enligt 9 punkten underpunkt d uthyrning av transportmedel som berörd verksamhet, om den rapporteringsskyldiga säljaren har sin hemvist i en EU-medlemsstat eller i en jurisdiktion utanför EU och det mellan jurisdiktionen och Finland finns ett gällande multilateralt DPI-avtal som även gäller uthyrning av transportmedel. Genom att ändra definitionerna av försäljning av varor och uthyrning av transportmedel säkerställs det att de upplysningar som krävs i enlighet med bestämmelserna om dataskydd inte överskrider vad som är nödvändigt för att fullgöra Finlands skyldigheter i fråga om utbytet av upplysningar. 

Om en rapporteringspliktig säljare har sin hemvist i en EU-medlemsstat, avses med berörd verksamhet alltid all verksamhet enligt 1 mom. 9 punkten underpunkterna a-d i enlighet med DAC7, dvs. till denna del föreslås det inga ändringar i lagen. 

Det föreslås att 1 mom. 15 punkten ändras så att definitionen av rapporteringspliktig säljare förutom sådana säljare inom EU som avses i DAC7 även omfattar säljare som har hemvist inom en deltagande jurisdiktion utanför EU eller som har hyrt ut en bostadslägenhet eller affärslokal, en parkeringsplats eller fast egendom som är belägen i en medlemsstat i Europeiska unionen eller i en deltagande jurisdiktion utanför EU. Genom ändringen utvidgas rapporteringsskyldigheten till att gälla upplysningar som Finland genom det multilaterala DPI-avtalet har förbundit sig att utbyta med andra jurisdiktioner. 

Det föreslås att 1 mom. 23 punkten ändras på grund av den nya 24 punkten så att punkten i slutet ersätts med ett kommatecken. 

Till 1 mom. 24 punkten fogas i enlighet med den ändring av handräckningsdirektivet som föreslås i DAC8 en definition av identifieringstjänster. Med identifieringstjänst avses en avgiftsfri elektronisk process för att fastställa en säljares identitet och skatterättsliga hemvist. Identifieringstjänsten ska i enlighet med DAC8 göras tillgänglig för en rapporteringsskyldig plattformsoperatör av EU eller dess medlemsstat eller i enlighet med det multilaterala DPI-avtalet av en deltagande jurisdiktion utanför EU. Detaljerna i de processer som godkänns som identifieringstjänster förtydligas genom diskussioner mellan parterna i utbytet av upplysningar och Skatteförvaltningen ska ge plattformsoperatörerna anvisningar om saken. 

3 §.Insamling av upplysningar om säljare . I 1 mom. 3 punkten ändras begreppet ”stat” till ”jurisdiktion”, för att det förutom stater ska omfatta även andra jurisdiktioner. Av motsvarande skäl föreslås det också en ändring i 2 mom.  

Paragrafen ändras också genom att 3 mom. stryks, till följd av den ändring av handräckningsdirektivet som gjordes genom DAC8. Användningen av identifieringstjänsten minskar inte längre skyldigheten att samla in upplysningar, utan inverkar på skyldigheten att lämna upplysningar enligt 11 §. 

5 §.Insamling av upplysningar om bostadslägenheter eller affärslokaler, parkeringsplatser eller fast egendom som hyrs ut . Det föreslås att 1 mom. ändras så att formuleringen ”den jurisdiktion där den förtecknade egendomen är belägen” används i stället för ”den medlemsstat där den förtecknade egendomen är belägen”, så att formuleringen förutom stater också omfattar andra jurisdiktioner.  

6 §.Kontroll av upplysningar om säljare och om bostadslägenheter eller affärslokaler, parkeringsplatser eller fast egendom som hyrs ut . Det föreslås att paragrafens 1 mom. ändras. I och med ändringen används för att säkerställa giltigheten för skatteregistreringsnumret och registreringsnumret för mervärdesskatt förutom sådana elektroniska gränssnitt som tillgängliggörs av EU eller en medlemsstat inom EU utan kostnad också motsvarande gränssnitt som tillgängliggörs av en deltagande jurisdiktion utanför EU.  

7 §.Fastställande av säljarens hemvist . I paragrafen ändras terminologin i rubriken och momenten så att det i stället för hemviststat talas om hemvist och i stället för om stat om jurisdiktion. Genom ändringarna beaktar man att även andra jurisdiktioner än stater kan delta i utbytet av upplysningar enligt det multilaterala DPI-avtalet.  

Det föreslås att definitionen av säljarens hemvist i 1 mom. ändras så att endast en EU-medlemsstat kan anses vara säljarens hemvist på basis av skatteregistreringsnummer och fast driftställe. Enligt DPI-modellreglerna anses säljaren endast ha hemvist i den jurisdiktion där denne har sin primära adress, vilket skiljer sig från DAC7. Således anses säljaren ha hemvist i en deltagande jurisdiktion utanför EU endast om säljarens primära adress finns där eller om det som anges i 2 mom. är tillämpligt. 

Det föreslås att 2 mom. ändras så att det beaktar den nya definitionen av identifieringstjänst i 2 §. 

10 §.Tidpunkt och metod för lämnande av upplysningar . Det föreslås att det till paragrafen fogas en bestämmelse om att de upplysningar som ska lämnas ska lämnas med hjälp av en elektronisk dataöverföringsmetod. För närvarande finns bestämmelsen om detta i 17 f § i lagen om beskattningsförfarande, men lagen om skyldighet för aktörer inom digital plattformsekonomi att lämna upplysningar i fråga om beskattning måste betraktas som en bättre plats för bestämmelsen i fråga. Dessutom preciseras det att med elektronisk dataöverföringsmetod avses en dataöverföringsmetod som Skatteförvaltningen offentliggjort. I DAC7 och det multilaterala DPI-avtalet har man internationellt kommit överens om ett schema som till sitt innehåll och sin form är enhetligt och som Finland ska använda vid utbytet av upplysningar. Det är motiverat att de upplysningar som behövs för utbytet av upplysningar lämnas till Skatteförvaltningen i den form som förutsätts i DAC7 och det multilaterala DPI-avtalet. Det föreslås också att paragrafens rubrik ändras så att den motsvarar det ändrade innehållet.  

11 §.Upplysningar som ska lämnas . Det föreslås att 1 mom. 3 och 6 punkten, 3 mom. 1 punkten och 4 mom. ändras, och att det till momentet fogas nya 5 och 6 mom. Det föreslås att 1 mom. 3 punkten ändras så att av de uppgifter som samlas in i enlighet med 3 § behöver registreringsnummer för mervärdesskatt och uppgift om födelseort bara anmälas till Skatteförvaltningen om säljaren är en rapporteringspliktig säljare enligt DAC7, dvs. har hemvist i en EU-medlemsstat eller har hyrt ut en bostadslägenhet eller affärslokal, en parkeringsplats eller fast egendom som är belägen i en EU-medlemsstat. Preciseringen föreslås eftersom DPI-modellreglerna, till skillnad från DAC7, inte innehåller någon skyldighet att ange registreringsnummer för mervärdesskatt och uppgift om födelseort, om sådana finns att tillgå.  

Det föreslås att 1 mom. 6 punkten ändras så att det i den hänvisas inte bara till EU:s medlemsstater utan också till deltagande jurisdiktioner utanför EU, för att de upplysningar som ska lämnas också ska omfatta hemvister utanför EU. Därtill föreslås det att termen hemviststat ändras till hemvist. Det föreslås att formuleringen ”den medlemsstat där egendomen är belägen” i 3 mom. 1 punkten ändras till ”den jurisdiktion där egendomen är belägen”. I 4 mom. ändras i den finska språkdräkten termen ”valtio” till ”lainkäyttöalue”. I den svenskspråkiga versionen föreslås en lagteknisk korrigering. Genom ändringarna beaktar man att även andra jurisdiktioner än stater kan delta i utbytet av upplysningar enligt det multilaterala DPI-avtalet. 

Det föreslås att det till paragrafen fogas ett nytt 5 mom., som beaktar den ändring av handräckningsdirektivet som föreslås i DAC8 och som gäller konsekvenserna av användningen av identifieringstjänster. Ändringen kan leda till att skyldigheten att lämna upplysningar enligt 11 § i fortsättningen minskar i stället för skyldigheten att samla in upplysningar enligt 3 §, på grund av att man använder en identifieringstjänst. Enligt förslaget ska den rapporteringspliktiga säljarens identifikationskod i identifieringstjänsten samt den jurisdiktion som utfärdade koden anges, om den rapporteringsskyldiga plattformsoperatören fastställde identiteten och hemvisten för säljaren med hjälp av identifieringstjänsten. Om säljaren i sådana fall inte har hemvist i eller har hyrt ut en bostadslägenhet eller affärslokal, en parkeringsplats eller fast egendom som är belägen i en annan EU-medlemsstat eller i en annan deltagande jurisdiktion utanför EU än den medlemsstat eller den jurisdiktion som utfärdade identifikationskoden, är plattformsoperatören inte skyldig att lämna sådana upplysningar som avses i 3 § 1 mom. 2–7 punkten eller uppgift om födelseort. 

Det föreslagna 5 mom. grundar sig på avsnitt III punkt B.4 i bilaga V till handräckningsdirektivet, sådan den lyder ändrad genom DAC8. Enligt skälen i DAC8 har syftet med ändringarna varit att göra det möjligt för medlemsstaterna att använda identifieringstjänster om de så önskar, men det ska göras på ett sätt som inte påverkar flödet av och kvaliteten på information från andra medlemsstater. Detta syfte har beaktats i den föreslagna bestämmelsen. I och med förslaget ska plattformsoperatörernas rapporteringsskyldighet gälla motsvarande upplysningar som Finland enligt handräckningsdirektivet eller det multilaterala DPI-avtalet är skyldigt att utbyta med andra jurisdiktioner eller som Finland behöver för sin nationella beskattning. I den föreslagna bestämmelsen har det dessutom beaktats att den finska versionen av DAC8 på ett vilseledande sätt har förutsatt att namnet på identifieringstjänsten ska rapporteras, medan det av direktivets engelskspråkiga och svenskspråkiga versioner framgår att det namn som avses i punkten är säljarens. 

Det föreslås att ett nytt 6 mom. fogas till paragrafen, enligt vars första mening en i Finland rapporteringsskyldig plattformsoperatör utanför EU (annan än en kvalificerad plattformsoperatör utanför EU) ska lämna sådana upplysningar som avses i paragrafen endast till den del de gäller en rapporteringspliktig säljare som har hemvist i en EU-medlemsstat eller som har hyrt ut en bostadslägenhet eller affärslokal, en parkeringsplats eller fast egendom som är belägen i en EU-medlemsstat. Avgränsningen har gjorts, eftersom de upplysningar som en plattformsoperatör utanför EU rapporterar i fråga om andra rapporteringspliktiga säljare inte omfattas av utbytet av upplysningar enligt handräckningsdirektivet eller det multilaterala DPI-avtalet. Enligt momentets andra mening behöver en sådan i Finland rapporteringsskyldig plattformsoperatör utanför EU inte lämna de upplysningar som nämns i paragrafen till den del upplysningarna omfattas av ett avtal om utbyte av upplysningar mellan en EU-medlemsstat och en jurisdiktion utanför EU. Dessutom förutsätts det att kommissionen har bedömt att avtalet är ett gällande kvalificerande avtal mellan behöriga myndigheter. Då fås upplysningar från jurisdiktioner utanför EU via utbytet av upplysningar mellan myndigheterna. Momentets andra mening motsvarar till sitt innehåll avsnitt III punkt A.4 i bilaga V till handräckningsdirektivet, sådan den lyder ändrad genom DAC7. 

12 §.I Finland rapporteringsskyldiga plattformsoperatörers rapporteringsskyldighet i flera medlemsstater i Europeiska unionen . Det föreslås att ett nytt 4 mom. fogas till paragrafen. Genom den föreslagna ändringen begränsas plattformsoperatörens skyldighet enligt 1 mom. att välja en EU-medlemsstat för att fullgöra alla sina rapporteringsskyldigheter. Om en rapporteringspliktig säljare har hemvist i en sådan deltagande jurisdiktion utanför EU med vilken Finland har ett gällande multilateralt DPI-avtal som omfattar sådan berörd verksamhet som har bedrivits, eller om den rapporteringspliktiga säljaren har hyrt ut en bostadslägenhet eller affärslokal, en parkeringsplats eller fast egendom som är belägen i en deltagande jurisdiktion utanför EU, ska dessa upplysningar enligt förslaget alltid rapporteras i Finland eller i en sådan EU-medlemsstat som har ett gällande multilateralt DPI-avtal med jurisdiktionen. Således ska de upplysningar som Finland har förbundit sig att lämna till en deltagande jurisdiktion utanför EU genom ett DPI-avtal med avvikelse från 1 mom. rapporteras till Skatteförvaltningen, om den deltagande jurisdiktionen utanför EU inte får dessa upplysningar från en annan medlemsstat i och med det multilaterala DPI-avtalet.  

13 §.Flera rapporteringsskyldiga plattformsoperatörers rapporteringsskyldighet . Paragrafens tillämpningsområde föreslås bli preciserat så att det beaktar utbytet av upplysningar mellan de behöriga myndigheterna och jurisdiktioner utanför EU i enlighet med det multilaterala avtalet. Genom ändringen beaktas situationer där alla EU-medlemsstater inte har ett avtal om utbyte av upplysningar med en sådan jurisdiktion utanför EU som har ett gällande DPI-avtal med Finland. Om en rapporteringspliktig säljare har hemvist i en sådan deltagande jurisdiktion utanför EU med vilken Finland har ett gällande multilateralt DPI-avtal som omfattar sådan berörd verksamhet som har bedrivits, eller om den rapporteringspliktiga säljaren har hyrt ut den förtecknade egendomen, dvs. en bostadslägenhet eller affärslokal, en parkeringsplats eller fast egendom som är belägen i en deltagande jurisdiktion utanför EU, ska dessa upplysningar enligt förslaget alltid rapporteras i Finland eller i en sådan EU-medlemsstat som har ett gällande multilateralt DPI-avtal eller någon annan överenskommelse av jämförbar omfattning om utbyte av upplysningar med jurisdiktionen. I och med förslaget behöver upplysningar således inte lämnas till Skatteförvaltningen, om den deltagande jurisdiktionen utanför EU ändå får de upplysningar som omfattas av det multilaterala DPI-avtalet och som Finland har förbundit sig att lämna den av Finland eller av en annan medlemsstat i EU.  

17 §.Registreringsskyldighet för rapporteringsskyldiga plattformsoperatörer utanför Europeiska unionen. Det föreslås att 2 mom. 6 punkten ändras så att den motsvarar den ändring som föreslås i 7 §, dvs. att termen hemvist används i stället för hemviststat.  

7.2  Lagen om beskattningsförfarande

17 f §.Plattformsoperatörers skyldighet att lämna upplysningar om berörda verksamheter . Det föreslås att 17 f § 2–4 mom. upphävs för att förenkla och förtydliga lagen. En bestämmelse som innehållsmässigt motsvarar 2 mom. fogas till 10 § i lagen om skyldighet för aktörer inom digital plattformsekonomi att lämna upplysningar i fråga om beskattning. Innehållet i 3 och 4 mom. ingår redan i nuläget i lagen om skyldighet för aktörer inom digital plattformsekonomi att lämna upplysningar i fråga om beskattning.