1
Lagförslag
1 §. Lagens tillämpningsområde. I paragrafen konstateras det att det i lagen föreskrivs om kompensering av sådan höjning av elpriset som föranleds av utsläppshandeln för de sektorer som löper avsevärd risk för koldioxidläckage. I riktlinjerna för statligt stöd till utsläppshandeln anses sektorer eller delsektorer enligt artikel 10a 15 i utsläppshandelsdirektivet löpa avsevärd risk för koldioxidläckage i kvantitativt hänseende om handelsintensiteten med tredjeländer är högre än 10 procent och summan av de indirekta merkostnaderna av att genomföra utsläppshandelsdirektivet skulle leda till en betydande ökning av produktionskostnaderna, beräknade som en andel av bruttoförädlingsvärdet, på minst fem procent. För beräkning av de indirekta kostnaderna har i riktlinjerna använts samma antaganden som i kommissionens beslut 2012/2/EU (förteckningen över sektorer som löper risk för avsevärt koldioxidläckage). Utöver de kvantitativa kriterierna har en sektor kunnat tas med i riktlinjernas förteckning över sektorer som löper avsevärd risk för koldioxidläckage på basis av en bedömning enligt kvalitativa kriterier i enlighet med artikel 10a 17 i utsläppshandelsdirektivet. Vid den kvalitativa bedömningen har den osymmetriska effekten av indirekta kostnader som beror på utsläppshandelsdirektivet granskats liksom också bevisen på att sektorn inte kan föra över de höjda kostnaderna på kunderna utan att den förlorar marknadsandelen till sina konkurrenter från tredje länder.
Verksamhetsutövare, som är verksamma inom de sektorer eller delsektorer som anges i förteckningen över sektorer, som organiserats enligt NACE-kod, i riktlinjerna för statligt stöd och som tillverkar stödberättigade produkter, har rätt till stöd. Dessa elintensiva sektorer och delsektorer anses löpa avsevärd risk för koldioxidläckage på grund av att kostnader som förorsakats av EU:s system för utsläppshandel förts över på elpriset. Samtliga sektorer och delsektorer som nämns i förteckningen över sektorer i riktlinjerna för statligt stöd till utsläppshandeln ska ha rätt till stöd.
De sektorer och delsektorer som har rätt till stöd räknas upp i bilaga 1 till den föreslagna lagen. De produkter som berättigar till stöd delas in i grupper enligt NACE-kod. De NACE-koder som används ska vara förenliga med kommissionens förordning (EG) nr 29/2002 om ändring av rådets förordning (EEG) nr 3037/90 om statistisk näringsgrensindelning i Europeiska gemenskapen.
2 §. Förhållande till annan lagstiftning. I paragrafen föreskrivs det om lagens förhållande till statsunderstödslagen. I 3 § i statsunderstödslagen föreskrivs om statsunderstödslagens förhållande till andra bestämmelser om statsunderstöd och bestämmelser om vissa former av offentligt stöd som är nära statsunderstödet.
I 3 § 3 mom. i statsunderstödslagen finns bestämmelser om vissa former av offentligt stöd på vilka statsunderstödslagen inte ska tillämpas i egenskap av sekundär allmän lag. Enligt 3 § 3 mom. 1 punkten i statsunderstödslagen gäller statsunderstödslagen inte lagstadgade stöd, ersättningar eller andra förmåner, om rätten till dem baserar sig på lag och grunden för bestämmandet av det belopp som ska beviljas anges detaljerat i lag.
I 1 och 4 § i lagförslaget föreskrivs det detaljerat om en verksamhetsutövares rätt att få stöd. Detaljerade bestämmelser om det stödbelopp som betalas ut finns i 5—7 §. Energimyndigheten ska inte ha någon prövningsrätt beträffande stödets ändamålsenlighet eller verkställandet av budgeten när myndigheten bestämmer om rätten att få stöd eller om det stödbelopp som ska betalas.
Enligt den regeringsproposition som omfattar statsunderstödslagen (RP 63/2001 rd) kunde statsunderstödslagen även till denna del fungera som modell för bestämmelserna om användning, övervakning och granskning av stöd samt om återbetalning och återkrav av stöd fastän det är fråga om sådana förmåner som avses i 3 § i statsunderstödslagen på vilka lagen inte tillämpas. Enligt motiveringarna kan i speciallagstiftningen vid behov också genom en hänvisningsbestämmelse anges för ändamålet lämpliga bestämmelser i statsunderstödslagen som ska tillämpas. I 25 § 2 mom., 26 och 28 § i lagförslaget ingår en hänvisning till den bestämmelse i statsunderstödslagen som avses bli tillämpad. Annars ska statsunderstödslagen inte äga tillämpning.
3 §. Definitioner. I paragrafen definieras de viktigaste begrepp som förekommer i lagen.Enligt 1 punkten avses med verksamhetsutövare en fysisk eller juridisk person som utövar ett faktiskt bestämmande inflytande över verksamheten i en anläggning som är berättigad till stöd. Verksamhetsutövaren kan ansöka om stöd enligt denna lag för det kalenderår vid utgången av vilket verksamhetsutövaren utövade ett faktiskt bestämmande inflytande över anläggningen.
Enligt 2 punkten avses med granskningsår det kalenderår vars uppgifter används som grund när stöd ansöks. Enligt riktlinjerna för statligt stöd till utsläppshandeln får stödet betalas ut retroaktivt på basis av uppgifter från det föregående året.
Enligt 3 punkten avses med stödnivå en procentandel av de uppgifter som utgör grunden för beräkningen av stödbeloppet. Stödnivån ska sänkas så att den är 40 procent åren 2016—2018 och 37,5 procent åren 2019—2020. Den stödnivå som bestäms nationellt ska vara klart lägre än den högsta tillåtna stödnivån enligt riktlinjerna för statligt stöd till utsläppshandeln. En låg stödintensitet begränsar de totala kostnaderna för stödet. Den uppfyller samtidigt riktlinjernas krav på successivt minskande stödnivåer samt krav att incitamenten att gå över till teknik med mindre koldioxidutsläpps ska kvarstå.
Enligt 4 punkten avses med koldioxidutsläppsfaktor det aritmetiska medelvärdet för koldioxidintensiteten för elektricitet som produceras med fossila bränslen i olika geografiska områden. Viktningen ska återspegla produktionsmixen för de fossila bränslena inom ett givet geografiskt område. Koldioxidutsläppsfaktorn är resultatet av en uppdelning av energiindustrins uppgifter om utsläpp av koldioxidekvivalenter dividerat med bruttoelproduktionen baserat på fossila bränslen. Koldioxidutsläppsfaktorn uttrycks i ton koldioxid per megawattimme (tCO2/MWh). Enligt riktlinjerna för statligt stöd till utsläppshandeln hör Finland till den nordiska regionen tillsammans med Danmark, Sverige och Norge. Enligt riktlinjerna är koldioxidutsläppsfaktorn för den nordiska regionen 0,67.
Enligt 5 punkten avses med Europeiska unionens forwardpris det aritmetiska medelvärdet för de dagliga ettåriga forwardpriserna (slutliga anbudspriser) i euro för leverans i december det år för vilket stödet beviljas, noterat på en given koldioxidbörs inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet det kalenderår som föregår det år då stödet beviljats. Exempelvis det pris som används vid beräkningen av stöd som utbetalas på basis av uppgifterna från 2015 är det genomsnittliga priset år 2014 på derivatet i december 2015.
Enligt 6 punkten avses med referensproduktion den genomsnittliga produktionen, uttryckt i ton per år, av stödberättigande produkter under referensperioden 2005—2011 för anläggningar som har varit i drift varje år under referensperioden. Ett givet kalenderår får uteslutas från den sju år långa referensperioden. Vid fastställandet av referensproduktionen beaktas endast den stödberättigade produktionen enligt 1 §. Referensproduktionen ska fastställas skilt för varje stödberättigade produkt som tillverkas vid anläggningen.
Om anläggningen inte varit i drift alla år under referensperioden 2005—2011, definieras referensproduktion som genomsnittet för den årliga produktionen under de år då anläggningen varit i drift. Då dokumentation om anläggningens verksamhet finns från sju år, definieras referensproduktion som genomsnittet för den årliga produktionen under referensperioden. Om en anläggning exempelvis inlett sin verksamhet år 2010, ska medelvärdet för den årliga produktionen under åren 2010—2015 betraktas som referensproduktion i fråga om det stöd som betalas för 2016. Därefter definieras referensproduktion som genomsnittet för den årliga produktionen åren 2010—2016. Om dokumentation om anläggningens verksamhet finns från sju år, får ett givet kalenderår uteslutas från den sju år långa referensperioden.
Om anläggningen inte varit i drift i åtminstone ett år under åren 2005—2011, definieras referensproduktion som den årliga produktionen under granskningsåret, tills fyra driftsår kan dokumenteras. Därefter kommer referensproduktionen att vara genomsnittet för de tre föregående år från vilka uppgifter om verksamheten finns dokumenterade. Om en anläggning tagits i drift exempelvis år 2013, definieras referensproduktion som produktionen under det föregående året tills dokumentation om verksamheten fås från åren 2013—2016. Därefter definieras anläggningens referensproduktion som genomsnittet för åren 2014—2016 under stödets giltighetstid.
Enligt 7 punkten avses med referensförbrukning av el den genomsnittliga elförbrukningen vid anläggningen, uttryckt i megawattimmar per år, under referensperioden 2005—2011 för anläggningar som varit i drift varje år under referensperioden. Ett givet kalenderår får uteslutas från den sju år långa referensperioden. När referensförbrukningen av el definieras beaktas endast den relativa andelen stödberättigad produktion enligt 1 § av anläggningens elförbrukning för vilken inget effektivitetsriktmärke för elförbrukning finns att tillgängligt.
Om anläggningen inte varit i drift alla år under referensperioden 2005—2011, definieras referensförbrukningen av el som den genomsnittliga årliga elförbrukningen under de år då anläggningen varit i drift. Då dokumentation om anläggningens verksamhet finns från sju år, definieras referensförbrukningen av el som genomsnittet för den årliga elförbrukningen under referensperioden. Om dokumentation om anläggningens verksamhet finns från sju år, får ett givet kalenderår uteslutas från den sju år långa referensperioden.
Om anläggningen inte varit i drift i åtminstone ett år under åren 2005—2011, definieras referensförbrukningen av el som den årliga förbrukningen under granskningsåret, tills fyra driftsår kan dokumenteras. Därefter kommer referensförbrukningen av el att definieras som genomsnittet för de tre föregående dokumenterade driftsåren.
Enligt 8 punkten avses med effektivitetsriktmärke för elförbrukning den produktspecifika elförbrukningen per ton producerade enheter. Effektivitetsriktmärkena för elförbrukning uttrycks i megawattimmar per ton producerade enheter och definieras på Prodcom 8-nivå. De effektivitetsriktmärken för elförbrukning som ska tillämpas räknas upp i bilagan till lagförslaget, och de baserar sig på de av kommissionen fastställda riktmärken som räknas upp i kommissionens beslut 2012/C 387/06. Bränsle och elektricitet är utbytbara i vissa produktionsprocesser. I fråga om dessa produkter är det inte ändamålsenligt att uttrycka riktmärket för en produkt i megawattimmar per ton producerade enheter. Utgångspunkten utgör i stället diagrammen för de specifika utsläpp av växthusgaser som kan härledas från de direkta utsläppen. I fråga om dessa processer har riktmärken fastställts utgående från summan av direkta utsläpp respektive indirekta utsläpp från användningen av den utbytbara delen av elektricitet. Riktmärkena har uttryckts i ton koldioxid per ton producerade enheter. I sådana fall omvandlas riktmärket för en produkt till effektivitetsriktmärke för elförbrukningen på det sätt som beskrivs i bilaga 2 till lagförslaget.
Enligt 9 punkten avses med reservriktmärke för elförbrukning 80 procents andel av referensförbrukningen av el. Kommissionen har fastställt det reservriktmärke för elförbrukning som används i stödordningen i sitt beslut 2012/C 387/06. Riktmärket ska tillämpas på alla produkter och processer som ingår i stödberättigade sektorer eller delsektorer men för vilka något eget effektivitetsriktmärke för elförbrukning inte har fastställts. Reservriktmärket för elförbrukning motsvarar enligt kommissionen den genomsnittliga insatsen för att minska utsläppen som framtvingas av tillämpningen av effektivitetsriktmärkena för elförbrukning (riktmärke för elförbrukning/förhandsriktmärke för elförbrukning).
Enligt 10 punkten avses med ursprunglig installerad kapacitet genomsnittet av de två högsta månatliga produktionsvolymerna under perioden 1 januari 2005—31 december 2011 om man antar att delanläggningen har drivits med denna belastning 720 timmar per månad, 12 månader per år. Om det inte går att fastställa den ursprungliga installerade kapaciteten enligt ovan ska en experimentell verifiering av delanläggningens kapacitet genomföras under uppsikt av Energimyndigheten och en kontrollör för att säkerställa att de parametrar som används är typiska för den berörda sektorn och att resultaten av den experimentella verifieringen är representativa. Enligt 6 § 3 mom. får närmare bestämmelser om betydande kapacitetsökning utfärdas genom förordning av statsrådet. Genom förordning av statsrådet får således närmare bestämmelser utfärdas om ursprunglig installerad kapacitet och uppdatering av den enligt 6 §.
4 §.Grunderna för beviljande av stöd. I paragrafen föreslås bestämmelser om stödets giltighetstid och grunderna för beviljande av stöd.
I 1 mom. föreskrivs att stöd kan beviljas från och med år 2016. Stödet ska betalas ut retroaktivt under det år som följer granskningsåret. Det första år vars uppgifter kan tas som grund för beviljande av stöd är 2016. Det stöd som beviljas på basis av uppgifterna från 2016 ska alltså betalas ut år 2017. Det sista år vars uppgifter kan tas som grund för beviljande av stöd är 2020. Det stöd som beviljas på basis av uppgifterna från 2020 ska betalas ut år 2021.
Riktlinjerna för statligt stöd till utsläppshandeln tillämpas fram till utgången av 2020, dvs. till slutet av tredje handelsperioden. I riktlinjerna konstateras att bedömningen av huruvida ett stöd kan anses vara förenligt med den inre marknaden kan göras genom att man jämför stödets positiva effekter när det gäller att nå ett mål av gemensamt intresse mot dess eventuella negativa bieffekter, såsom snedvridning av handel och konkurrens. Jämförelsen görs på basis av riktlinjerna. Av denna anledning får stödordningar inte ha en längre giltighetstid än riktlinjerna. I riktlinjerna konstateras det vidare att kommissionen får genomföra en översyn av riktlinjerna vartannat år efter det att de har antagits och kan, efter att ha hört medlemsstaterna, göra ändringar i riktlinjerna. Det är också möjligt att motsvarande riktlinjer för statligt stöd för kompensation av de indirekta kostnaderna av utsläppshandeln införs även med tanke på den handelsperiod som inleds efter år 2020.
I 2 mom. föreskrivs att stöd beviljas endast på basis av sådan elförbrukning vars pris inbegriper kostnader för koldioxidutsläpp. Frågan om huruvida kostnader som förorsakas av koldioxidutsläppen ingår i olika leveranskällor behandlas ovan i den allmänna motiveringen till lagförslaget. Den som ansöker om stöd ska i samband med stödansökan lämna en utredning om att koldioxidrelaterade utsläppskostnader ingår i den el som sökanden använder. I egenskap av understödsmyndighet förelås Energimyndigheten dessutom ha omfattande rätt till information och inspektionsrättigheter för att vid behov kunna kontrollera saken.
I 3 mom. föreskrivs att stöd beviljas endast för den del som överskrider anläggningens elförbrukning som motsvarar referensproduktionen dividerad med reservriktmärket för elförbrukning eller referensförbrukningen av el med en gigawattimme. Den elförbrukning som motsvarar referensproduktionen beräknas i enlighet med riktlinjerna för statligt stöd till utsläppshandeln. Avgränsningen kan motiveras med administrativ ändamålsenlighet. De anläggningar som identifierades i Pöyry Management Consultings utredning och som förbrukar mer än fem gigawattimmar, svarar enligt utredningen för 90 procent av den statistikförda elförbrukningen inom de sektorer som har rätt till kompensation. Om stöd beviljades för elförbrukning som underskrider en gigawattimme, skulle stödbeloppet bli så litet att det knappast skulle vara ändamålsenligt att ansöka om stöd med beaktande av de kostnader som detta föranleder. Verksamhetsutövaren medförs kostnader för ansökan om stöd i form av både avgiften för handläggning av ansökningen och kostnaderna för verifieringen av de uppgifter som behövs.
I 4 mom. föreskrivs om beviljande av stöd i en situation där en anläggning har upphört med sin verksamhet. Stöd ska inte beviljas om det är tekniskt omöjligt att återuppta verksamheten vid anläggningen. Det är tekniskt omöjligt att återuppta verksamheten i en situation då sådana aggregat som är centrala med tanke på anläggningens drift inte längre hålls i funktionsdugligt skick. Om det skulle vara tekniskt möjligt att återuppta verksamheten vid anläggningen, ska verksamhetsutövaren visa att anläggningen ska återuppta sin verksamhet inom sex månader från det att anläggningen upphörde med sin verksamhet. Därvid skulle anläggningen kunna få fortsatt stöd, om verksamheten fortsätter. Denna punkt ligger i linje med riktlinjerna för statligt stöd till utsläppshandeln i fråga om sänkning av produktionsnivån. I riktlinjerna konstateras det att om produktionsnivån sjunker med 90 procent beviljas inget stöd. Det skulle således inte vara ändamålsenligt att betala stöd till en anläggning som upphört med sin verksamhet. En ansökan från en anläggning som helt upphört med sin verksamhet ska enligt 4 mom. kunna avslås redan på de grunder som nämns i den aktuella punkten, och Energimyndigheten behöver inte beräkna stödbeloppet på grund av den minskade produktionen.
5 §. Beräkning av stödbelopp. I paragrafen föreskrivs om en formel med hjälp av vilken stödbeloppet beräknas. Räkneformeln baserar sig på kommissionens riktlinjer för statligt stöd som innehåller bestämmelser om högsta tillåtna stödnivå.
I 1 mom. föreskrivs det om stödbeloppet i sådana fall där ett produktspecifikt effektivitetsriktmärke för elförbrukning, som fastställts i kommissionens beslut 2012/C 387/06, står till förfogande för de produkter som tillverkas vid anläggningen (dvs. produkten nämns i bilaga 2 till lagförslaget). Stödbeloppet ska beräknas skilt för varje produkt som omfattas av lagens tillämpningsområde. Referensproduktionen i fråga om varje produkt som tillverkas vid en anläggning ska beräknas som en relativ andel av produktionsvolymen.
Det årliga stödbeloppet ska räknas fram enligt följande formel:
stödnivån för granskningsåret
X
koldioxidutsläppsfaktorn
X
Europeiska unionens forwardpris det år som föregår granskningsåret
X
det produktspecifika effektivitetsriktmärket för elförbrukning
X
referensproduktionen.
I 2 mom. föreskrivs om beräkning av stödbeloppet i sådana fall där något produktspecifikt effektivitetsriktmärke för elförbrukning som fastställts i kommissionens beslut 2012/C 387/06 inte står till förfogande för den produkt eller de produkter som tillverkas vid anläggningen (dvs. produkten nämns inte i bilaga 2 till lagförslaget). Beloppet av stöd ska räknas på basis av reservriktmärket för elförbrukning och referensförbrukningen av el endast i de fall där något produktspecifikt effektivitetsriktmärke för elförbrukning inte står till förfogande. Då ska stödbeloppet beräknas för varje anläggning på basis av den sammanlagda elförbrukningen för tillverkningen av de produkter som omfattas av lagens tillämpningsområde.
Det årliga stödbeloppet ska räknas fram enligt följande formel:
stödnivån för granskningsåret
X
koldioxidutsläppsfaktorn
X
Europeiska unionens forwardpris det år som föregår granskningsåret
X
reservriktmärket för elförbrukning
X
referensförbrukningen av el.
Om anläggningen dessutom tillverkar produkter som inte omfattas av lagens tillämpningsområde, beräknas stödbeloppet endast för sådana produkters del som omfattas av lagens tillämpningsområde. Närmare bestämmelser om beräkningen av stödbeloppet ska få utfärdas genom förordning av statsrådet.
6 §.Betydande kapacitetsökning. Om en anläggnings produktionskapacitet ökar betydligt efter referensperioden 2005—2011, kan referensproduktionen eller referensförbrukningen av el ökas i proportion till ökningen av den stödberättigade produktionskapaciteten. Som betydande kapacitetsökning betraktas en betydande ökning av en delanläggnings ursprungliga installerade kapacitet, så att det i anläggningen genomförs en eller flera identifierbara fysiska ändringar relaterade till den tekniska konfigurationen och funktionen som inte är ren ersättning av en befintlig produktionslinje, och att anläggningen kan drivas med en kapacitet som är minst 10 procent större än dess ursprungliga installerade kapacitet före ändringen och detta följer av en investering eller flera investeringar i fysiskt kapital. En anläggnings ursprungliga installerade kapacitet, referensproduktion och referensförbrukning av el ska fastställas i samband med handläggningen av anläggningens första ansökan om stöd. Närmare bestämmelser om betydande kapacitetsökning samt om fastställande av den ursprungliga installerade kapaciteten får utfärdas genom förordning av statsrådet.
7 §. Sänkning av produktionsnivån. I paragrafen föreskrivs om beloppet av stöd som ska betalas ut om anläggningens produktionsnivå sjunker. Om anläggningens produktionsnivå under granskningsåret sjunker 50—75 procent jämfört med referensproduktionen eller referensförbrukningen av el, ska anläggningen få endast hälften av det stöd som motsvarar referensproduktionen eller referensförbrukningen av el. Om anläggningens produktionsnivå under granskningsåret sjunker 76—90 procent jämfört med referensproduktionen eller referensförbrukningen av el, ska anläggningen få endast 25 procent av det stöd som motsvarar referensproduktionen eller referensförbrukningen av el. Om anläggningens produktionsnivå under granskningsåret sjunker minst 90 procent jämfört med referensproduktionen eller referensförbrukningen av el, ska anläggningen inte få något stöd.
Närmare bestämmelser om de fall där produktionsnivån sjunker får utfärdas genom förordning av statsrådet.
8 §.Myndighetsuppgifter. Energimyndigheten föreslås sköta myndighetsuppgifterna i samband med stödet. Energimyndigheten ska svara för beräkningen av stödbeloppet samt för beviljande, utbetalning, övervakning och rapportering av stödet samt för övriga myndighetsuppgifter som anges i den föreslagna lagen. De övriga myndighetsuppgifterna består exempelvis av godkännandet av kontrollörer och återkrävande av stöd. Energimyndigheten ska svara för upprättandet av en årlig rapport enligt rådets förordning (EG) nr 1589/2015 om tillämpningsföreskrifter för artikel 93 i EG-fördraget och kommissionens förordning (EG) nr 794/2004 om genomförande av förordning (EG) nr 659/1999, sådan den lyder kompletterad genom kommissionens förordning (EG) 2015/2282. Utöver de krav som fastställts i de ovan nämnda förordningarna, ska rapporten innehålla de uppgifter som förutsätts i riktlinjerna för statligt stöd till utsläppshandeln.
9 §.Förfarandet vid ansökan om stöd. För att kunna få stöd ska verksamhetsutövaren ge in en ansökan till Energimyndigheten. För att en stödansökan ska kunna bli godkänd, ska den ges in till Energimyndigheten senast vid den tidpunkt som anges i statsrådets förordning. Ansökningar som kommit in efter den uppsatta tidsfristen ska avslås. Ansökan om stöd ska inges skilt för varje anläggning. De uppgifter som lämnas i en stödansökan ska i enlighet med statsrådets förordning verifieras av en kontrollör som Energimyndigheten godkänt innan stödansökan ges in till Energimyndigheten. Till ansökan ska fogas kontrollörens verifiering om att de produkter som tillverkas vid anläggningen omfattas av denna lags tillämpningsområde, referensproduktionen, referensförbrukningen av el, om betydande kapacitetsökning samt om den ursprungliga installerade kapaciteten. Ansökan om stöd ska ges in till Energimyndigheten via ett elektroniskt system efter det att kontrollören genom sin anteckning har verifierat att uppgifterna är korrekta.
Närmare bestämmelser om förfarandet för ansökan om stöd, om stödansökan jämte bilagor samt om kontrollörens verifiering av uppgifterna får utfärdas genom förordning av statsrådet. Förordningen ska innehålla bestämmelser om bl.a. innehållet i ansökan, de uppgifter som ska verifieras samt om sättet att ge in ansökan till Energimyndigheten. I förordningen ska det dessutom föreskrivas om tidpunkten för inlämnande av ansökan.
10 §. Beslutet om beviljande av stöd. Energimyndigheten ska meddela ett beslut om beviljande av stöd som beräknats enligt 5—7 §. Energimyndigheten ska handlägga ansökningarna så att utbetalningen enligt 11 § ska kunna ske under samma kalenderår. När Energimyndigheten för första gången behandlar en stödansökan från en viss verksamhetsutövare ska Energimyndigheten fastsälla den produktspecifika referensproduktionen för varje anläggning samt referensförbrukningen av el för andra stödberättigade produkter för vilka något effektivitetsriktmärke för elförbrukning inte finns att tillgå. Energimyndigheten ska dessutom fastställa den ursprungliga installerade kapaciteten för varje anläggning. Dessa värden för referensproduktion eller referensförbrukning av el samt ursprunglig installerad kapacitet för varje anläggning ska användas vid beräkningen av stödbeloppet följande år, om verksamhetsutövaren ansöker om stöd det året. Om Energimyndigheten då konstaterar kapacitetsminskning eller en betydande kapacitetsökning, ska referensproduktionen eller referensförbrukningen av el samt kapaciteten fastställas på nytt i enlighet med 6 och 7 §. Energimyndigheten ska godkänna ansökan, om det av ansökan framgår att förutsättningarna enligt denna lag är uppfyllda och det enligt denna lag inte finns något hinder för att godkänna ansökan.
Närmare bestämmelser om beslutet om beviljande av stöd får utfärdas genom förordning av statsrådet.
11 §.Utbetalning av stöd. Stödet ska beviljas årsvis på ansökan. Energimyndigheten ska betala ut stödet i enlighet med beslutet enligt 10 § senast i slutet av det kalenderår under vilket stöd har ansökts. Av det belopp som ska betalas ut kan Energimyndigheten kvitta det stöd som ska återkrävas eller återbetalas eller den ränta eller dröjsmålsränta på stödet som ska tas ut i enlighet med 28 §.
Energimyndigheten ska låta bli att betala ut stödet, om ett återbetalningskrav som baserar sig på Europeiska kommissionens tidigare beslut om statligt stöd, där stödet har deklarerats strida mot reglerna och vara icke förenligt med den inre marknaden, riktar sig mot stödmottagaren och återbetalning inte har skett.
12 §.Villkor för att bli godkänd som kontrollör. Som kontrollör kan godkännas en sökande som är utomstående och oberoende av verksamhetsutövaren. Sökanden ska vara opartisk också objektivt sett, så att förtroendet för kontrollörens verksamhet i allmänhet inte äventyras. Av denna anledning föreskrivs det i den föreslagna paragrafen att sökanden, när denne utför verifieringsuppgifter, ska vara både funktionellt och ekonomiskt oberoende. Sökanden ska dessutom till sitt förfogande ha tillräckligt stor, kvalificerad och oberoende personal för verifieringsuppdragen. Genom kravet på yrkeskvalifikationer säkerställs att sökanden är kompetent att utföra kontrollörsuppgifter. Kontrollören ska dessutom visa att kontrollören är förtrogen med den föreslagna lagen och de bestämmelser som utfärdats med stöd av den. Kompetensen säkerställs också genom kravet att sökanden ska ha anläggningar, utrustning och system som behövs för verksamheten. Sökanden ska dessutom ha tillräcklig ansvarsförsäkring eller något annat motsvarande arrangemang som är tillräckligt med hänsyn till verksamhetens art och omfattning.
Närmare bestämmelser om villkoren för att bli godkänd som kontrollör och om kontrollörens behörighetsområden får utfärdas genom förordning av statsrådet innan kontrollören blir ackrediterad. Ackrediteringsförfarandet tar i allmänhet ett år, vilket innebär att de första ackrediterade kontrollörerna står till förfogande först år 2018.
13 §. Godkännande som kontrollör. Energimyndigheten ska på ansökan godkänna en ackrediterad finländsk sammanslutning eller stiftelse eller en del av en sammanslutning eller en stiftelse som kontrollör. Att villkoren är uppfyllda ska visas genom en ackreditering som gjorts eller ett utlåtande över kompetens som lämnats av ackrediteringstjänsten FINAS (FINAS), som är en del av Säkerhets- och kemikalieverket, på det sätt som föreskrivs i lagen om konstaterande av tillförlitligheten hos tjänster för bedömning av överensstämmelse med kraven (920/2005). Ackrediteringsförfarandet inbegriper fortlöpande övervakning genom vilken FINAS säkerställer att kontrollören kontinuerligt fortsätter att uppfylla de föreskrivna villkoren. Om uppfyllandet av villkoren baserar sig på ett utlåtande av FINAS, sker inte någon motsvarande övervakning.
I beslutet om godkännande ska kontrollörens behörighetsområde anges och sådana bestämmelser om kontrollörens verksamhet ges som behövs för att trygga allmänna och enskilda intressen. Behörighetsområdet skulle kunna begränsas så att det t.ex. gäller vissa stödberättigade sektorer. Genom bestämmelserna säkerställs att kontrollörsuppgifterna blir skötta på behörigt sätt. I beslutet ska man exempelvis kunna slå fast vilka slags förfaranden som en kontrollör får tillämpa. Kontrollören ska fortlöpande uppfylla de krav som ställs på kontrollören, vilket innebär att det i beslutet om godkännande exempelvis kan fastställas en tidpunkt då kontrollörens kompetens ska bedömas på nytt och det sätt på vilket detta ska göras. Detta är av särskild vikt när kontrollörens kompetens baserar sig på ett utlåtande från FINAS i stället för ackreditering.
Beslutet om godkännande som kontrollör kan också utfärdas för viss tid. Utgångspunkten är dock att beslutet om godkännande gäller tills vidare, om kontrollörens kompetens baserar sig på ackreditering som gjorts av FINAS. Eftersom ackrediteringsförfarandet i allmänhet tar ett år, kommer kontrollörerna att verka utan ackreditering innan den beviljas. I ett sådant fall bör godkännande ges endast för viss tid, och godkännande tills vidare skulle kunna beviljas först efter det att ackrediteringsförfarandet har avslutats.
Som kontrollör ska även kunna godkännas en kontrollör som godkänts och ackrediterats i enlighet med lagen om utsläppshandel (311/2011) och lagen om stöd till produktion av el från förnybara energikällor (1396/2010) genom en utvidgning av kontrollörens behörighetsområde i enlighet med 1 och 2 mom. så att det täcker verksamheten enligt den föreslagna lagen. I ett sådant fall behöver inte ackrediteringsförfarandet börjas ända från början, utan ackrediteringen ska gälla endast utvidgning av behörighetsområdet så att det är förenligt med denna lag, varvid kontrollören skulle kunna godkännas endast på basis av utvidgning av behörighetsområdet.
En kontrollör som är ackrediterad i en stat som hör till Europeiska ekonomiska samarbetsområdet ska jämställas med en kontrollör som avses i 1 mom., om kontrollören är en sammanslutning eller en stiftelse eller en del av en sammanslutning eller en stiftelse och uppfyller villkoren i 12 § och om förfarandet vid ackreditering motsvarar det som föreskrivs i lagen om konstaterande av tillförlitligheten hos tjänster för bedömning av överensstämmelse med kraven. Detta förutsätter i praktiken att kompetensen har konstaterats av ett nationellt ackrediteringsorgan i landet i fråga. Energimyndigheten ska i enlighet med 1 och 2 mom. godkänna en kontrollör som ackrediterats i ett annat land och utfärda behövliga bestämmelser om kontrollörens verifieringsverksamhet.
Närmare bestämmelser om förfarandet för godkännande av kontrollör, om bedömningen av villkoren för godkännande och om kontrollörens behörighetsområden får utfärdas genom förordning av statsrådet.
14 §.Kontrollörens uppgifter. Kontrollören ska lämna den verifiering som avses i 9 § 2 mom., om de uppgifter i ansökan som ska verifieras är korrekta. Kontrollören ska utföra verifieringen så att denne bedömer huruvida stödmottagaren lämnat de uppgifter som behövs för ansökan om stöd på ett tillräckligt täckande och tillförlitligt sätt samt huruvida uppgifterna är trovärdiga och tillräckligt exakta.
Kontrollören ska utföra sin uppgift med yrkesskicklighet och eftersträva god praxis samt beakta de bestämmelser, anvisningar och rekommendationer som utfärdats i denna lag och med stöd av den. Energimyndigheten ska vid behov kunna utfärda närmare anvisningar om verifieringen.
Kontrollören ska bevaka hur bestämmelser och standarder inom dess ansvarsområde utvecklas och samverka med andra kontrollörer inom sitt ansvarsområde i den omfattning som behövs för att säkerställa att arbetsmetoderna är enhetliga. Den opartiskhet och tillförlitlighet som krävs av kontrollörer förutsätter också att kontrollörernas förfaringssätt och tolkningar i samband med verifieringen är enhetliga. Därför borde kontrollörerna samarbeta med varandra.
Kontrollören kan också som hjälp vid utförandet av verifieringsuppgifter använda sig av personer utanför den egna organisationen. Detta kan vara nödvändigt i sådana situationer i vilka föremålet för verifiering är en anläggning som kräver särskild kompetens eller kontrollören för tillfället saknar sådana specialkunskaper om något som krävs vid verifieringen. För tydlighetens skull föreslås dock bestämmelser om att kontrollören också i den nämnda situationen ansvarar för verifieringsuppgiften och för de personers verksamhet som har bistått kontrollören vid verifieringen. En utomstående person som används som hjälp ska uppfylla villkoren enligt 12 §.
Närmare bestämmelser om kontrollörens uppgifter och sättet att utföra dem får utfärdas genom förordning av statsrådet. Genom förordning kan bestämmelser utfärdas exempelvis om innehållet i den rapport som ska lämnas till Energimyndigheten.
15 §.Kontrollörens anmälningsskyldighet. Kontrollören ska till Energimyndigheten anmäla alla sådana ändringar i sin verksamhet som kan inverka på förutsättningarna för att godkänna kontrollören och på bestämmelserna om kontrollörens verksamhet enligt 13 § 2 mom. Om kontrollören t.ex. saknar sådana redskap och resurser som verksamheten förutsätter eller om kontrollören inte kan iaktta Energimyndighetens föreskrifter, ska kontrollören informera Energimyndigheten om detta. Kontrollen ska vara kompetent och uppfylla samtliga krav under hela sin verksamhet, och Energimyndigheten bör kunna försäkra sig om detta. Sådana ändringar som är viktiga med avseende på anmälningsskyldigheten är t.ex. organisatoriska ändringar, ändringar som gäller ackrediteringsbeslutet, ändringar i underleverantörsverksamheten, ändringar i ägarförhållanden och bland personalen i sådana fall dessa kan inverka på oberoendet och behörigheten, samt väsentliga ändringar i förfaringssätten.
Kontrollören ska årligen till Energimyndigheten lämna en rapport om sin verifieringsverksamhet enligt denna lag och resultaten av den. Rapporten ska innehålla bl.a. en allmän beskrivning av verksamheten, uppgifter om utförda verifieringsuppdrag och brister som upptäckts i samband med dessa, uppgifter om reklamationer som riktats mot kontrollörens verksamhet och korrigerande åtgärder som vidtagits med anledning av dem samt en redogörelse för anlitande av underleverantörer.
Närmare bestämmelser om kontrollörens rapporteringsskyldighet får utfärdas genom förordning av statsrådet. Genom förordning kan bestämmelser utfärdas exempelvis om innehållet i den rapport som ska lämnas till Energimyndigheten.
16 §.Övrig lagstiftning som ska tillämpas på kontrollören. När kontrollören utför sådana offentliga förvaltningsuppgifter som avses i denna lag ska kontrollören följa lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet (621/1999, nedan offentlighetslagen), lagen om elektronisk kommunikation i myndigheternas verksamhet (13/2003), förvaltningslagen och språklagen (423/2003). Kontrollören utför verifieringsuppgifter som baserar sig på lagstiftning och vilka som sådana eller faktiskt inverkar på kundens rättigheter, förmåner eller skyldigheter. Kontrollören ska därvid följa de bestämmelser som nämns i momentet, vilket säkerställer att rättssäkerheten tryggas och god förvaltningssed förverkligas i kontrollörens verksamhet. De anställda hos kontrollören som sköter sådana offentliga förvaltningsuppgifter som avses i denna lag ska med stöd av 40 kap. i strafflagen omfattas av det straffrättsliga tjänsteansvaret, eftersom de ska anses vara personer som utövar sådan offentlig makt som avses i 40 kap. 11 § i strafflagen. Det är fråga om en informativ hänvisning.
I 3 mom. ingår en informativ hänvisning som gäller tillämpningen av skadeståndslagen (412/1974).
17 §.Ändring och återkallelse av ett beslut om godkännande som kontrollör. Ändringarna i beslutet kan gälla det behörighetsområde som fastställts i beslutet eller en bestämmelse som utfärdats. Ändring av behörighetsområdet förutsätter att kontrollören har den kompetens som krävs för verksamheten och att de övriga villkoren enligt 12 § är uppfyllda, och att detta har visats genom en ackreditering som beviljats av FINAS eller på något annat sätt som avses i 13 § 1 mom. Vid ändring av bestämmelserna ska tillämpas vad som i 13 § 2 mom. föreskrivs om innehållet i beslutet om godkännande. Exempelvis kan en ändring som en kontrollör anmält med stöd av 15 § 1 mom. förutsätta en ändring av bestämmelsen. Om en kontrollör överlåter sin verksamhet på en annan kontrollör är det inte fråga om ändring av beslutet om godkännande som kontrollör utan ett nytt beslut om godkännande som kontrollör. Det ska dock i praktiken inte behövas en ny utredning av huruvida villkoren för godkännande som kontrollör uppfylls, om det endast handlar om namnändring.
En återkallelse av beslutet om godkännande som kontrollör förutsätter att kontrollörens förfarande varit uppsåtligt eller oaktsamt. Återkallelse kan komma i fråga t.ex. om en kontrollör sköter sina kontrolluppgifter på ett väsentligen felaktigt eller bristfälligt sätt.
I de fall som avses i 2 mom. 2 punkten ska Energimyndigheten först ge kontrollören en anmärkning och en varning. Återkallelse av godkännandet skulle komma i fråga först när kontrollören trots anmärkning och varning inte har avhjälpt bristerna eller rättat till felaktigheterna eller försummelserna. I enlighet med förvaltningens proportionalitetsprincip ska kontrollören först ges tillfälle att vidta korrigerande åtgärder. Beslutet om fristens längd har lämnats åt myndighetens prövning, men fristen ska vara så lång att bristen, överträdelsen eller försummelsen i praktiken kan avhjälpas och rättas till inom den angivna tiden. Energimyndigheten ska med stöd av 2 mom. 2 punkten kunna återkalla godkännandet som kontrollör också för en viss tid, om kontrollören exempelvis endast delvis avhjälpt bristerna eller rättat till felaktigheterna eller försummelserna. I ett sådant fall förfaller beslutet om återkallelse om kontrollören avhjälper samtliga brister i sinverksamhet.
18 §.Rätt att få information. En effektiv övervakning förutsätter en i lag tryggad rätt att få sådana uppgifter som behövs för tillsynen. Energimyndigheten ska trots sekretessbestämmelserna ha rätt att av verksamhetsutövaren, kontrollören, den elproducent som levererar el till verksamhetsutövaren samt av nätinnehavaren få sådana uppgifter som behövs för tillsynen över efterlevnaden av bestämmelserna i denna lag. Nämnda aktörer kan inte vägra att lämna de uppgifter som myndigheten begär med åberopande av affärssekretess eller integritetsskydd. Med uppgifter som behövs för tillsynen avses sådana uppgifter som är innehållsmässigt korrekta och som ger en korrekt och tillräcklig bild av iakttagandet av bestämmelserna i lag och Energimyndighetens beslut. Energimyndigheten kan genom ett åläggande förplikta kontrollören att lämna den behövliga informationen och myndigheten kan vid behov förena sitt åläggande med vite enligt 21 § 2 mom.
Energimyndigheten ska dessutom trots sekretessbestämmelserna i offentlighetslagen eller någon annanstans i lag ha rätt att av andra myndigheter få sådana uppgifter som behövs för tillsynen över efterlevnaden av bestämmelserna i lag. Sådana uppgifter som behövs för tillsyn kan gälla verksamhetsutövarens tillverkning av produkter som omfattas av stödet, statligt stöd som verksamhetsutövaren fått av myndigheter samt andra omständigheter som gäller verksamhetsutövaren och som har väsentlig betydelse med tanke på bestämmande, utbetalning eller återkrävande av stödet. Uppgifter av detta slag kan innehas av t.ex. skattemyndigheterna, tullmyndigheterna och de myndigheter som beviljar statligt stöd. I offentlighetslagen finns inte några bestämmelser om att sekretessbelagda uppgifter skulle kunna lämnas ut till någon annan myndighet för utförande av en viss uppgift. Bestämmelser om saken bör utfärdas separat, eftersom det kan handla om en uppgift som är av central betydelse med tanke på myndighetens uppgiftsbehov, men som är sekretessbelagd på basis av offentlighetslagen.
Kontrollörerna ska samarbeta med varandra. En förutsättning för ett effektivt och fungerande samarbete är att kontrollörerna till varandra lämnar också sekretessbelagda uppgifter när uppgifterna behövs för kontrollörernas samarbete. En kontrollör ska på motsvarande sätt lämna sekretessbelagda uppgifter till Energimyndigheten när uppgifterna behövs för tillsyn.
19 §. Utlämnande av uppgifter. Enligt paragrafen hindrar inte sekretessbestämmelserna att uppgifter lämnas av Energimyndigheten till åklagare och polis för att brott ska kunna förhindras och utredas eller till den behöriga EU-institutionen eller något annat EU-organ, om detta krävs enligt Europeiska unionens lagstiftning eller någon annan förpliktelse som har samband med Finlands medlemskap i Europeiska unionen. Enligt paragrafen har Energimyndigheten också rätt att till arbets- och näringsministeriet lämna sådana uppgifter som finns i en stödansökan samt uppgifter som erhållits i samband med tillsynen.
Paragrafens 2 punkt har ett nära samband med tillsynen över att EU:s statsstödsregler följs, och den ansvariga parten i detta fall är arbets- och näringsministeriet.
20 §. Myndighetens inspektionsrätt. Genom 1 mom. säkerställs att Energimyndigheten har till tillträde till en anläggning eller andra lokaler eller områden för att där företa inspektioner som behövs för tillsyn. Rätten omfattar alla de utrymmen, lokaler och områden vars förhållanden är av betydelse vid bedömning av bl.a. huruvida villkoren enligt 1 och 4—7 § är uppfyllda. Sådana utrymmen, lokaler och områden kan vara exempelvis verksamhetsutövarens utrymmen i en anläggning eller området kring en anläggning som erhåller stöd eller ett utrymme som kontrolleras av elproducenten och där uppgifter om elleveranser till verksamhetsutövaren bevaras samt kontrollörens utrymmen där datamaterial om produktionsmängder och verifiering av dem förvaras samt platsen för nätinnehavarens mätare. Energimyndigheten ska också ha rätt att utföra inspektioner i utrymmena, lokalerna och områdena och vidta andra åtgärder som behövs för tillsyn.
Hemfriden har tryggats i 10 § i grundlagen. Genom lag kan dock bestämmas om åtgärder som ingriper i hemfriden och som är nödvändiga för att de grundläggande fri- och rättigheterna ska kunna tryggas eller för att brott ska kunna utredas. I utrymmen som omfattas av hemfrid får myndighetsinspektioner utföras endast när det finns anledning att misstänka ett brott för vilket fängelsestraff kan utdömas. Av denna anledning ska Energimyndighetens behörighet vara begränsad enligt 1 mom., när det är fråga om utrymmen som är avsedda för boende av permanent natur. Tillsynsåtgärder får vidtas i dylika utrymmen bara om det finns anledning att misstänka att ett brott enligt 16 kap. 8 § i strafflagen (39/1889) (givande av osant intyg till myndighet) eller 29 kap. 5 eller 6 § i strafflagen (subventionsbedrägeri eller grovt subventionsbedrägeri) har begåtts och inspektionen är nödvändig för att utreda de omständigheter som är föremål för inspektionen.
Energimyndigheten ska ha rätt att i samband med inspektionen omhänderta materialet för en verksamhetsutövare, elproducent, kontrollör eller nätinnehavare som är föremål för inspektion. Omhändertagande kan komma i fråga då saken inte kan utredas på det sätt som behövs i samband med inspektionen och omhändertagande är nödvändigt med tanke på uppnåendet av målen med inspektionen. Omhändertagandet kan inbegripa samtliga dokument, upptagningar samt annat material som omfattas av inspektionsrätten. Materialet ska återlämnas utan dröjsmål, när det inte längre behövs för inspektionens skull. Det som är avgörande med tanke på behovet är huruvida materialet behövs för att skaffa sådana ytterligare upplysningar som behövs för att inspektionens mål kan nås eller för att kontrollera att uppgifterna är korrekta. På basis av momentet kan omhändertagandet av materialet inte förlängas t.ex. till dess att ett beslut om återbetalning av stödet har fattats.
Enligt 3 mom. ska den som är föremål för inspektion biträda Energimyndigheten vid utförandet av inspektionen. Detta betyder att en verksamhetsutövare eller någon annan som är föremål för inspektion ska samarbeta med den som utför inspektionen och lämna allt material som behövs för inspektion samt de uppgifter och utredningar som behövs vid utförandet av inspektionen. Som behövliga kan t.ex. betraktas sådana uppgifter, utredningar och sådant material med hjälp av vilket det kan utredas huruvida villkoren enligt 1 och 4—7 § och villkoren för utbetalningen av stödet är uppfyllda.
21 §. Rättelse av förseelse eller försummelse. I paragrafen finns bestämmelser om de reaktionssätt som Energimyndigheten har till förfogande då bestämmelser i lag eller bestämmelser och förelägganden som utfärdats med stöd av lag inte iakttas. Energimyndigheten kan t.ex. med stöd av 1 mom. kräva att verksamhetsutövaren lämnar handlingarna enligt 20 § 2 mom. till Energimyndigheten.
Innan ett förbud eller ett åläggande meddelas ska Energimyndigheten höra parterna. I fråga om hörande tillämpas bestämmelserna i förvaltningslagen. På delgivning av beslut om förbud eller åläggande tillämpas bestämmelserna i förvaltningslagen. Då ett beslut innehåller ett avgörande som är förpliktande för en part, ska beslutet delges i form av bevislig delgivning enligt 60 § i förvaltningslagen.
Enligt 1 mom. ska ett åläggande som Energimyndigheten meddelat med stöd av 30 § iakttas även om det har överklagats, om inte fullföljdsdomstolen bestämmer något annat.
Enligt 2 mom. kan Energimyndigheten förena ett förbud eller åläggande som den meddelat med stöd av 1 mom. med vite eller hot om tvångsutförande eller avbrytande på det sätt som föreskrivs i viteslagen (1113/1990). I regel påförs ett huvudåläggande med stöd av 1 mom. och vite genom ett och samma beslut.
22 §. Handräckning. Paragrafen innehåller en hänvisning till 9 kap. 1 § i polislagen (872/2011) som innehåller bestämmelser om polisens skyldighet att ge handräckning. I paragrafen ges tullmyndigheten befogenheter att ge handräckning.
23 §.Hänvisning till strafflagen. I paragrafen ingår en hänvisning till 16 kap. 8 § i strafflagen (39/1889), som innehåller bestämmelser om straff för givande av osant intyg till myndighet, och en hänvisning till 29 kap. 5 och 6 § i strafflagen som innehåller bestämmelser om straff för subventionsbedrägeri.
I 16 kap. 8 § i strafflagen föreskrivs det att den som till en myndighet ger in ett i rättsligt hänseende betydelsefullt osant skriftligt intyg eller en därmed jämförbar teknisk upptagning eller som efter att ha tillverkat ett sådant intyg eller en sådan upptagning överlämnar intyget eller upptagningen till någon annan för att användas för nämnda ändamål skall, om strängare straff för gärningen inte bestäms på något annat ställe i lag, för ingivande av osant intyg till myndighet dömas till böter eller fängelse i högst sex månader.För ingivande av osant intyg till myndighet döms också den som bedriver verksamhet som är underställd särskild myndighetstillsyn eller dennes företrädare eller en person som är anställd hos denne eller den som är revisor för ett samfund som står under tillsyn, som i anslutning till en granskning som utförs med stöd av lag eller i övrigt vid uppfyllandet av en i lag bestämd upplysningsskyldighet, för tillsynsmyndigheten uppger en i rättsligt hänseende betydelsefull osann muntlig uppgift. Bestämmelsen är sekundär i förhållande till bestämmelserna om subventionsbedrägeri eller grovt subventionsbedrägeri, där strängare straff för gärningen har föreskrivits.
I 29 kap. 5 § i strafflagen föreskrivs att om någon till den som beslutar om subventioner lämnar en oriktig uppgift om en omständighet som är ägnad att väsentligt påverka möjligheterna att få en subvention eller dess belopp eller villkoren för den eller hemlighåller en sådan omständighet, eller inte meddelar en sådan förändring i förhållandena som väsentligt påverkar möjligheterna att få subventionen eller dess belopp eller villkoren för den och som mottagaren i samband med subventionsbeslutet eller annars särskilt har förpliktats att anmäla, och därigenom bereder eller försöker bereda sig eller någon annan ekonomisk vinning, ska denne för subventionsbedrägeri dömas till böter eller fängelse i högst två år. I 6 § i strafflagen föreskrivs att om vid subventionsbedrägeri eftersträvas avsevärd vinning och bedrägeriet även bedömt som en helhet är grovt, ska gärningsmannen för grovt subventionsbedrägeri dömas till fängelse i minst fyra månader och högst fyra år.
24 §. Återbetalning av stöd. I paragrafen föreskrivs om verksamhetsutövarens skyldighet att återbetala det stöd eller en del av det stöd som betalats på felaktiga grunder, till för stort belopp eller uppenbart utan grund. Verksamhetsutövaren ska på eget initiativ och utan dröjsmål vidta åtgärder för att återbetala den förmån som denne erhållit utan grund.
Som stöd som betalats på felaktiga grunder eller till för stort belopp betraktas utbetalning av stöd som gjorts utan grund eller till ett för högt belopp. Stöd som betalats till ett för högt belopp är exempelvis stöd som baserar sig på för hög referensproduktion eller referensförbrukningen av el. Orsaken till att stöd betalats ut på felaktiga grunder eller till ett för stort belopp kan vara t.ex. verksamhetsutövarens försummelse, oaktsamhet eller sviktliga förfarande. En sådan situation kan uppstå exempelvis när verksamhetsutövaren och kontrollören inte upptäcker en sänkning av produktionsnivån. Verksamhetsutövaren kan av misstag eller uppsåtligen ha givit Energimyndigheten felaktig eller missledande information om en omständighet som inverkat på beloppet av stöd som betalats ut, eller hemlighålligt sådan information. Med felaktig information avses uppgifter som inte stämmer överens med fakta vid tidpunkten då uppgiften lämnats och med vilseledande information uppgifter och sättet att presentera uppgifter på basis av vilka Energimyndigheten inte kan få en till sina väsentliga delar korrekt och tillräcklig bild av de omständigheter som inverkat på det belopp av stöd som ska betalas ut.
Om det belopp som ska återbetalas underskrider 10 euro behöver den grundlösa förmånen inte betalas tillbaka. Bestämmelsen motsvarar till denna del de principer som i 20 § i statsunderstödslagen och annanstans i lag omfattats i fråga om en till sitt belopp mycket liten offentligrättslig betalningsskyldighet som inte behöver fullgöras.
25 §.Återkrav. I paragrafen föreslås bestämmelser om återkrav av kompensationsstödet samt om den myndighetsprövning som hänför sig till det. Energimyndigheten ska inte ha någon prövningsrätt när det gäller vidtagande av åtgärder för återkrav, utan myndigheten ska besluta att stöd som redan har utbetalats ska återkrävas om det är fråga om försummelse av återbetalningsskyldigheten enligt 24 §. Återkravet ska då begränsas till att gälla det belopp som enligt 24 § ska återbetalas. Energimyndigheten kan vid behov genom ett förvaltningsbeslut fastställa existensen av återbetalningsskyldighet och det belopp som ska återbetalas.
I 2 mom. ingår en hänvisning till 21 § 3 punkten och 22 § 3 mom. i statsunderstödslagen. Energimyndigheten är skyldig att återkräva stödet, om verksamhetsutövaren lämnat Energimyndigheten felaktiga eller vilseledande uppgifter om någon omständighet som har varit ägnad att väsentligt inverka på erhållandet av stöd eller på dess belopp, eller hemlighållit en sådan omständighet. Energimyndigheten ska också genom sitt beslut kunna bestämma att ett stöd som redan betalats ut ska återkrävas, om Europeiska unionens lagstiftning förutsätter det.
Det är möjligt att med stöd av 29 § begära omprövning av Energimyndighetens beslut om återkrav. Energimyndighetens beslut med anledning av begäran av omprövning ska få överklagas i den ordning som föreskrivs i förvaltningsprocesslagen. Ett beslut som Energimyndigheten har meddelat med stöd av 30 § får verkställas trots ändringssökande, om inte fullföljdsdomstolen bestämmer något annat.
26 §.Ränta och dröjsmålsränta. I paragraffen ingår en hänvisning till 24 och 25 § i statsunderstödslagen. Verksamhetsutövaren är skyldig att betala årlig ränta på det belopp som återkrävs och ska återbetalas. I fallen med återkrav eller återbetalning inträder skyldigheten att betala ränta från den dag då stödet eller en del av stödet har betalats till verksamhetsutövaren. Ränta ska betalas till och med den dag då stödet återbetalas och högst till och med den förfallodag för återbetalningen som Energimyndigheten har fastställt. Räntesatsen är den i 3 § 2 mom. i räntelagen (633/1982) avsedda räntan ökad med tre procentenheter.
På det återkrävda beloppet ska en dröjsmålsränta betalas, om verksamhetsutövaren inte har fullgjort sin återbetalningsskyldighet inom den tidsfrist som Energimyndigheten satt upp. Dröjsmålsräntans räntesats är lika med den allmänna dröjsmålsräntan enligt räntelagen.
27 §. Frist för återkrav och återbetalning samt preskriptionstid. Enligt 1 mom. ska Energimyndigheten fatta beslut om återkrävande av stödet utan dröjsmål efter det att en omständighet som avses i 24 § har kommit till myndighetens kännedom. Om beslutet i princip ska fattas utan dröjsmål, förutsätter det att behandlingen av ett ärende med återkrav skulle få förtur jämfört med andra förvaltningsärenden som avses i denna lag.
I 2 mom. föreskrivs det om en tidsfrist efter vilken Energimyndigheten inte längre får inleda åtgärder i syfte att återkräva stödet eller den ränta eller dröjsmålsränta som ska betalas på det. Ett återkrav på stöd eller ränta eller dröjsmålsränta på stödet ska inte längre få inledas när det har gått tio år från det att stödet i fråga beviljades med stöd av 10 §. Preskriptionstiden för återkrav ska således alltid gälla den stödpost som ett visst år har beviljats verksamhetsutövaren, samt de räntor och eventuella dröjsmålsräntor som ska uppbäras på den. På motsvarande sätt ska skyldigheten enligt 24 § att betala tillbaka stödet förfalla, när det har gått tio år från det att stödet i fråga beviljades.
28 §. Kvittning. Energimyndigheten kan med stöd av paragrafen besluta om kvittning av det belopp som ska återbetalas enligt 24 § eller återkrävas enligt 25 § av det stöd som Energimyndigheten beviljat. I enlighet med 34 § i förvaltningslagen ska verksamhetsutövaren höras innan något beslut fattas. Det ska vara möjligt att återkräva stödet också genom att kvitta det mot annat statsstöd som Energimyndigheten betalar till samma verksamhetsutövare. Kvittningen kan inte omfatta andra förfallna fordringar på verksamhetsutövaren. Vid kvittning bör alltså de användningsrättigheter för de olika moment i budgeten som fastställts i samband med den detaljerade indelningen av budgeten iakttas.
Dagen för kvittning av det belopp som återbetalas eller återkrävs ska vara den dag då beslutet har meddelats. Återbetalningsränta och dröjsmålspåföljd räknas fram till kvittningsdagen.
Till övriga delar ska förvaltningslagen iakttas vid förfarandet. Energimyndigheten ska utreda huruvida det föreligger tillräckliga grunder för kvittning och motivera kvittningsbeslutet. En verksamhetsutövare som är missnöjd med Energimyndighetens beslut ska få begära omprövning av beslutet med stöd av 29 §. I Energimyndighetens beslut med anledning av begäran om omprövning får ändring sökas i enlighet med förvaltningsprocesslagen. Ett beslut som Energimyndigheten har meddelat ska med stöd av 30 § kunna verkställas även om det har överklagats, om inte fullföljdsdomstolen bestämmer något annat.
29 §. Sökande av ändring. Enligt 1 mom. får en part söka ändring i Energimyndighetens beslut om beviljande av stöd enligt 10 §, beslut om återkrav enligt 25 § och beslut om kvittning enligt 28 § genom en begäran om omprövning hos Energimyndigheten och ändring i ett beslut som en kontrollör meddelat genom begäran om omprövning hos kontrollören i fråga. Energimyndigheten och kontrollören ska till sina beslut foga anvisningar om hur man söker omprövning. Vem som är part bestäms enligt 6 § i förvaltningsprocesslagen (586/1996). En begäran om omprövning av ett beslut ska lämnas in inom 30 dagar från delfåendet. De allmänna bestämmelserna om förfarandet för begäran av omprövning finns i 7 a kap. i förvaltningslagen.
I 2 mom. föreskrivs att i Energimyndighetens beslut som har meddelats med anledning av en begäran om omprövning och annat beslut som Energimyndigheten meddelat med stöd av denna lag får ändring sökas genom besvär hos förvaltningsdomstolen. I förvaltningsdomstolens beslut får ändring sökas genom besvär hos högsta förvaltningsdomstolen endast om högsta förvaltningsdomstolen beviljar besvärstillstånd.
30 §.Verkställighet av beslutet. Enligt 1 mom. får ett beslut om kvittning som Energimyndigheten meddelat med stöd av 28 § 1 mom. verkställas även om parten har lämnat in en begäran om omprövning av ärendet. Enligt 2 mom. ska beslut om återkallande eller tillfälligt återkallande av verkställigheten av ett beslut om godkännande som kontrollör som Energimyndigheten meddelat med stöd av 17 § 2 3 mom., myndighetens beslut om förbud som meddelats med stöd av 21 § eller beslut om återkrävande av stöd som meddelats med stöd av 25 §, iakttas även om det har överklagats. Fullföljdsdomstolen kan dock förbjuda verkställigheten av Energimyndighetens beslut som avses i 1 eller 2 mom. eller bestämma att verkställigheten ska avbrytas eller meddela något annat åläggande som gäller verkställigheten.
31 §.Avgifter. I 1 mom. föreslås en informativ hänvisning till lagen om grunderna för avgifter till staten (150/1992), på basis av vilken bl.a. de allmänna grunderna för Energimyndighetens avgiftsbelagda prestationer och beloppet av avgifterna samt andra grunder för avgifter som tas in för hissäkerhetsmyndighetens prestationer bestäms.
I 2 mom. föreskrivs att avgifter och kostnader enligt denna lag får indrivas utan dom eller beslut i den ordning som föreskrivs i lagen om verkställighet av skatter och avgifter (706/2007). Således är de avgifter som tas ut för Energimyndighetens beslut om beviljande av stöd direkt utmätningsbara.
32 §.Bevaring av uppgifter. I paragrafen föreskrivs om verksamhetsutövarens skyldighet att bevara material som hänför sig till stödet (bl.a. produktionsdata, data om elförbrukning samt elleveransavtal). Bevaringstiden för sådant material som hänför sig till stödet är tio år från tidpunkten för beviljande av stödet. Bevaringstiderna motsvarar den preskriptionstid som i 27 § föreskrivs för återkrav på stödet samt för indrivning av den ränta och dröjsmålsränta som ska betalas på stödet. Några närmare bestämmelser om sättet att bevara materialet har inte utfärdats, men det material som avses i paragrafen ska hållas tillgängligt under den föreskrivna tiden.
I 2 mom. föreslås ett bemyndigande att utfärda förordning.
33 §.Hur uppgifter ska lämnas till Energimyndigheten. I paragrafen föreskrivs det om ett undantag från bestämmelserna i 5 § i lagen om elektronisk kommunikation i myndigheternas verksamhet (13/2003).
Enligt 1 mom. ska verksamhetsutövaren ge in den ansökan som avses i 9 § till Energimyndigheten i första hand via ett elektroniskt system. Avsikten är att beslut om stödbelopp och beslut om beviljande av stöd ska fattas vid Energimyndigheten så att man i så stor utsträckning som möjligt ska kunna undvika behandlingen av pappersdokument, och därför ska materialet skickas elektroniskt direkt till Energimyndighetens datasystem. Också kontrollören ska ge verifikationen i det elektroniska systemet, varefter ansökan slutligen ska vidarebefordras till Energimyndigheten för handläggning.
Enligt 2 mom. ska sådana uppgifter som avses i denna lag vid behov kunna tillställas Energimyndigheten också på annat sätt. I princip ska ansökan jämte bilagor samt verifieringen dock lämnas via ett elektroniskt system. E-post skulle kunna användas t.ex. för tillställning av andra utredningar. Målet är att informationsutbytet med Energimyndigheten i första hand ska ske elektroniskt.
I 3 mom. föreskrivs det om ett bemyndigande att utfärda förordning. Närmare bestämmelser avses bli utfärdade särskilt om de tekniska detaljerna kring leveransen av uppgifter.
34 §. Ikraftträdande. Lagen föreslås träda i kraft vid en tidpunkt som bestäms genom förordning av statsrådet.