1
Bakgrund och beredning
1.1
Bakgrund
Överenskommelser om familjemedlemmar och makar
De bilaterala överenskommelserna om förvärvsarbete för familjemedlemmar till anställda vid diplomatiska och konsulära beskickningar samt representationer vid internationella organisationer, nedan
överenskommelse om familjemedlemmar och makar
eller
överenskommelse
, syftar till att underlätta familjemedlemmars förvärvsarbetande i stationeringslandet utan att de ska behöva avstå från sin diplomatstatus i de fall där detta enligt praxis i den mottagande staten annars är ett villkor för att få förvärvsarbeta. Privilegier och immunitet enligt Wienkonventionen om diplomatiska förbindelser (FördrS 3 och 4/1970), nedan
diplomatkonventionen
, och Wienkonventionen om konsulära förbindelser (FördrS 49 och 50/1980), nedan
konsulärkonventionen
, är till vissa delar tillämpliga också på familjemedlemmar som hör till samma hushåll som medlemmar av personalen vid diplomatiska beskickningar.
Artikel 37 i diplomatkonventionen fastställer privilegier och immunitet för familjemedlemmarna i fråga om varje personalkategori. En familjemedlem till en diplomatisk företrädare är till exempel befriad från straffrättslig domsrätt i den mottagande staten och i regel också från civilrättslig och förvaltningsrättslig domsrätt, förutom i frågor som gäller förvärvsarbete. I allmänhet anses det att diplomatkonventionen inte hindrar en familjemedlem till en diplomat eller en annan utsänd tjänsteman från att arbeta i stationeringslandet. Vissa stater kräver dock som villkor för arbete en sådan överenskommelse om familjemedlemmar och makar som närmare reglerar villkoren för arbete, tillståndsförfaranden och den arbetande familjemedlemmens status. När det gäller förvärvsarbete som utövas med stöd av en överenskommelse omfattas familjemedlemmarna av den mottagande statens system för beskattning och social trygghet. Den mottagande statens nationella lagstiftning tillämpas på arbetet.
Även om överenskommelserna om familjemedlemmar och makar enligt sina definitioner i huvudsak omfattar makar samt medföljande minderåriga barn eller barn i beroendeställning till personer som är ackrediterade vid beskickningarna, har de praktisk betydelse främst med tanke på makarnas möjligheter att arbeta. Överenskommelserna gäller inte familjemedlemmar som är medborgare i eller varaktigt bosatta i den mottagande staten.
Finland har gällande överenskommelser om familjemedlemmar och makar med Kanada (FördrS 12/1989), Storbritannien (FördrS 24/1990), Förenta staterna (FördrS 13/1996), Ungern (FördrS 20/2003), Chile (FördrS 85/2005), Serbien (FördrS 30 och 31/2016), Vietnam (FördrS 34 och 35/2016), Israel (FördrS 40 och 41/2016), Argentina (FördrS 56 och 57/2016), Sydafrika (FördrS 2 och 3/2018), Colombia (FördrS 8 och 9/2019), Peru (FördrS 10 och 11/2019), Indien (FördrS 13 och 14/2019), Brasilien (FördrS 16 och 17/2019), Namibia (FördrS 47 och 48/2022) och Ukraina (FördrS 12 och 13/2025). Överenskommelserna har ingåtts på basis av reciprocitet för att ge familjemedlemmar till beskickningspersonal ett allmänt tillstånd för förvärvsarbete i den mottagande staten. Förhandlingar om överenskommelser med Australien och Kazakstan pågår. Ett kriterium i valet av parter i överenskommelser har varit att staten i fråga redan har föreslagit för Finland att inleda förhandlingar. Det andra kriteriet har varit att ett fördrag i landet i fråga är en förutsättning för att en familjemedlem ska få behålla sin diplomatstatus under förvärvsarbete i stationeringslandet. Det tredje kriteriet har varit att Finland har ett särskilt intresse av att få till stånd en överenskommelse med landet i fråga, särskilt med beaktande av att det i övrigt är möjligt att arbeta i landet och att familjemedlemmar är villiga och har förutsättningar att arbeta där.
Det finns alltjämt ett behov av nya överenskommelser om familjemedlemmar och makar. I många länder är det i princip möjligt för makar till beskickningspersonal att förvärvsarbeta, men det förutsätts då att de avstår från sin diplomatstatus och immunitet, om inte en överenskommelse ingås. För makar till anställda vid beskickningar i utlandet är det en utmaning att få förvärvsarbete, och utrikesministeriet strävar aktivt efter att underlätta läget. Makens möjligheter till förvärvsarbete under en utlandsstationering upplevs som ett betydande incitament för tjänstemännens förutsättningar att flytta över till en beskickning i utlandet.
Vistelse i Finland för anställda vid diplomatiska och konsulära beskickningar samt representationer vid internationella organisationer
För att en utlänning ska få arbeta i Finland krävs det enligt utlänningslagen (301/2004) uppehållstillstånd för arbetstagare (3 § 1 mom. 6 punkten, 70–74 §), om det inte är fråga om ett förvärvsarbete som får utövas med något annat uppehållstillstånd (74 §) eller utan uppehållstillstånd (81 b §). En utlänning kan också utöva företagsverksamhet med ett uppehållstillstånd för företagare som baserar sig på prövning och som bland annat förutsätter ett delbeslut av närings-, trafik- och miljöcentralen (79 och 79 a §).
I propositionen om godkännande av överenskommelsen mellan Republiken Finlands regering och Amerikas förenta staters regering om förvärvsarbete för anhöriga till offentligt anställda, som avses bli överlämnad till riksdagen vecka 43/2025, föreslås det att utlänningslagen ändras så att anhöriga eller familjemedlemmar som avses i överenskommelser om familjemedlemmar och makar får arbeta i Finland med stöd av det uppehållstillstånd de redan har, utan att behöva ansöka om uppehållstillstånd som beviljas för arbete. Dessutom ska också de anhöriga eller familjemedlemmar som avses i överenskommelser om familjemedlemmar och makar och som lagligen vistas i landet utan uppehållstillstånd ha denna rätt.
1.2
Beredning
Beredningen av överenskommelsen
Diskussioner om behovet av en överenskommelse om familjemedlemmar och makar med Uruguay har förts sedan hösten 2022. Uruguay har i Finland en beskickning som också representerar landet i bland annat Polen. Finland har ingen beskickning i Uruguay, men det har gjorts betydande finländska investeringar i landet. Överenskommelsen har ansetts främja bilaterala förbindelser.
Förhandlingarna om en överenskommelse mellan Finland och Uruguay om familjemedlemmar och makar fördes utgående från Finlands modellavtal. Modellavtalet grundar sig på Europarådets modellavtal (Rekommendation R (87) 2 som antogs av Europarådets ministerkommitté den 12 februari 1987). Förhandlingarna mellan Republiken Finlands regering och Republiken Uruguays regering slutfördes i augusti 2023. Utrikesministeriets enhet för EU- och traktaträtt ansvarade för förhandlingarna, som fördes genom förmedling av Finlands ambassad i Buenos Aires. Överenskommelsen undertecknades av avdelningschef Anna-Kaisa Heikkinen och ambassadör Alejandra de Bellis Bonilla i Helsingfors den 18 november 2024.
Beredningen på nationell nivå
Utlåtanden om det utkast till överenskommelse med Uruguay om familjemedlemmar och makar som förhandlats fram begärdes av inrikesministeriet, arbets- och näringsministeriet, social- och hälsovårdsministeriet och Migrationsverket. Inrikesministeriet meddelade att det inte har något att yttra i ärendet, eftersom överenskommelsen inte innehåller några bestämmelser inom dess förvaltningsområde. Arbets- och näringsministeriet såg inga hinder för undertecknandet av överenskommelsen. Migrationsverket ansåg att överenskommelsen inte förutsätter att verket vidtar några särskilda åtgärder, eftersom överenskommelsen till stora delar har samma sakinnehåll som tidigare motsvarande överenskommelser. Republikens president beviljade fullmakt för undertecknande den 18 oktober 2024.
Regeringspropositionen har beretts som tjänsteuppdrag vid utrikesministeriet. Utlåtanden om propositionen begärdes via tjänsten utlåtande.fi. Begäran om utlåtande, andra utlåtanden än sådana som lämnats av privatpersoner och ett sammandrag av utlåtandena finns på statsrådets projektsida under projektnummer UM003:00/2025. För innehållet i utlåtandena redogörs det i avsnitt 5.
5
Remissvar
En remissbehandling som gällde undertecknandet av överenskommelsen ordnades för ministerier och myndigheter mellan den 11 april och 3 maj 2024. Utlåtanden lämnades av inrikesministeriet, arbets- och näringsministeriet och Migrationsverket. Inrikesministeriet hade inget att yttra om propositionen.
Arbets- och näringsministeriet fäste uppmärksamhet vid 53, 69 och 81 a § i utlänningslagen (301/2004) och konstaterade att överenskommelsen med avseende på de paragraferna inte förutsätter några ändringar i lagstiftningen. Dessutom ansåg ministeriet att överenskommelsen överensstämmer med andra motsvarande överenskommelser.
Migrationsverket konstaterade att utkastet till överenskommelse till stora delar har samma innehåll som tidigare motsvarande överenskommelser. Verket anser att det är viktigt att det har aktuell information om överenskommelser om familjemedlemmar och makar och att man aktivt underrättar verket om när de träder i kraft, för att säkerställa att överenskommelserna tillämpas på korrekt sätt.
Utkastet till regeringsproposition var på remiss mellan den 6 oktober och 14 november 2025 i webbtjänsten utlåtande.fi. Utlåtanden begärdes av fem instanser, och även andra instanser hade möjlighet att yttra sig i ärendet. Inom den utsatta tiden kom det in sammanlagt två remissvar från social- och hälsovårdsministeriet och Migrationsverket. Inrikesministeriet och finansministeriet meddelade att de inte har något att yttra i frågan.
Begäran om utlåtande och utlåtandena finns tillgängliga på adressen valtioneuvosto.fi/sv/projekt med identifieringskod UM003:00/2025.
Social- och hälsovårdsministeriet lyfte i sitt utlåtande fram att en överenskommelse med Uruguay om social trygghet har undertecknats den 7 oktober 2025 och att den träder i kraft när de åtgärder för sättande i kraft av överenskommelsen som behövs har vidtagits i båda länderna. När överenskommelsen om social trygghet har trätt i kraft påverkas fastställandet av den sociala tryggheten för personer som rör sig mellan länderna utöver av båda ländernas nationella lagstiftning också av bestämmelserna i överenskommelsen om social trygghet. När överenskommelsen om social trygghet har trätt i kraft är den tillämplig också på personer som arbetar med stöd av överenskommelsen mellan Finland och Uruguay om familjemedlemmar och makar. Specialmotiveringen till artikel 7 i överenskommelsen har kompletterats till denna del.
Migrationsverket understödde godkännandet av överenskommelsen och ansåg att ingåendet av överenskommelser om familjemedlemmar och makar med olika stater gör myndigheternas verksamhet smidigare och gör det lättare för anhöriga enligt överenskommelserna om familjemedlemmar och makar att få rätt att arbeta. Migrationsverket betonade att verket efter ikraftträdandet av de ändringar i 81 a och 81 b § i utlänningslagen som föreslås i regeringens proposition om godkännande av överenskommelsen mellan Finland och Förenta staterna om familjemedlemmar och makar (RP 155/2025 rd) inte längre kommer att bevilja uppehållstillstånd för anhöriga enligt överenskommelserna om familjemedlemmar och makar. Det är därför viktigt att beakta att den myndighet som beviljar uppehållstillstånd, det vill säga utrikesministeriet, informerar dem som beviljats uppehållstillstånd om den rätt att arbeta som uppehållstillståndet omfattar och svarar på kundernas förfrågningar om uppehållstillstånden. Migrationsverket har ingen information om anhöriga enligt överenskommelserna om familjemedlemmar och makar och inte heller behörighet att ge dem råd i frågor som gäller uppehållstillstånd som beviljats av utrikesministeriet.
6
Bestämmelserna i överenskommelsen och deras förhållande till lagstiftningen i Finland
Artikel 1.Syfte.
Enligt artikeln enas parterna på reciprocitetsbasis om att familjemedlemmar till anställda i den sändande staten som har förordnats att tjänstgöra i ett officiellt uppdrag i den mottagande staten som medlemmar av en diplomatisk eller konsulär beskickning eller en representation vid en mellanstatlig internationell organisation ges tillstånd att förvärvsarbeta i den mottagande staten i enlighet med bestämmelserna i överenskommelsen. I avsnitt 1 och avsnitt 9 redogörs det för att den rätt att arbeta som har avtalats i en överenskommelse om familjemedlemmar och makar efter ändringarna i 81 a och 81 b § i utlänningslagen i fortsättningen i Finland ska basera sig direkt på utlänningslagen och att något separat uppehållstillstånd för arbetstagare inte längre ska behövas.
Artikel 2.Definitioner.
I artikeln definieras överenskommelsens centrala termer. Centrala begrepp för tillämpningen av överenskommelser om familjemedlemmar och makar är ”anställd”, ”familjemedlem” och ”förvärvsarbete”.
Anställd definieras i artikel 2 första stycket i. Med termen ”anställd” beskrivs noggrant de personer på vilkas familjemedlemmar överenskommelsen är tillämplig.
Med ”familjemedlem” avses enligt definitionen i artikel 2 första stycket ii en make, en registrerad partner eller ett medföljande barn i beroendeställning som inte har ingått äktenskap, som hör till samma hushåll som en anställd, som har anmälts till den mottagande staten och som den staten har godkänt.
I Finland framgår definitionen av familjemedlem av 37 § i utlänningslagen, enligt vilken som familjemedlem anses maken till en i Finland bosatt person samt ett ogift barn under 18 år vars vårdnadshavare den i Finland bosatta personen eller dennes make är. Som familjemedlem anses också en person av samma kön, om partnerskapet har registrerats nationellt. Med makar jämställs personer, oavsett kön, som fortlöpande lever i gemensamt hushåll under äktenskapsliknande förhållanden. En förutsättning är att de har bott tillsammans minst två år. Boendetid förutsätts inte, om personerna i fråga gemensamt har vårdnaden om ett barn eller om det finns andra vägande skäl. Vägande skäl har i praktiken varit ett officiellt meddelande från beskickningen om familjebandet. Med ett barn jämställs också ett ogift barn under 18 år som barnets vårdnadshavare de facto har vårdnaden om och som är i behov av faktisk omvårdnad den dag då ansökan om uppehållstillstånd avgörs, men angående vars vårdnadsförhållande det inte kan fås någon officiell utredning (fosterbarn).
När det gäller familjemedlemmar till diplomatisk personal utgår tolkningen i Finland från 37 § i utlänningslagen. I fråga om familjemedlemmar till anställda vid den andra partens diplomatiska och konsulära beskickningar i Finland påverkas definitionen av familjemedlem också av 69 § 3 mom. i utlänningslagen, där det föreskrivs om utrikesministeriet som uppehållstillståndsmyndighet. Enligt bestämmelsen beviljar utrikesministeriet tillfälligt uppehållstillstånd för dem som hör till personalen vid diplomatiska beskickningar eller konsulat som representerar den utsändande staten i Finland, för deras familjemedlemmar och avkomlingar i rakt nedstigande led i åldern 18–19 år liksom även för motsvarande avkomlingar till maken. Således betraktas vid tillämpningen av den aktuella överenskommelsen som familjemedlemmar till den andra partens anställda i Finland utöver de personer som avses i 37 § i utlänningslagen även avkomlingar i rakt nedstigande led i åldern 18–19 år till en anställd vid en diplomatisk beskickning eller ett konsulat liksom även motsvarande avkomlingar till maken.
Efter att överenskommelsen undertecknats upptäcktes det i den finska versionen av överenskommelsen en inkonsekvens i definitionen av familjemedlem i förhållande till den engelska texten. Den 30 oktober 2025 sändes till Uruguay en not (VN/25431/2023-UM-12) där den finska definitionen av familjemedlem preciserades så att det tydligt framgår att den också omfattar barn som följer med en anställd vid en representation vid en mellanstatlig organisation. Ordet ”edustuston” (representation) hade fallit bort i översättningen.
Förvärvsarbete definieras i artikel 2 första stycket iii. Enligt överenskommelsen avses med förvärvsarbete anställning utifrån ett privaträttsligt arbetsavtal, självständigt utövande av ett yrke eller självständig privat företagsverksamhet. Överenskommelsen gäller inte arbete som familjemedlemmar utför på den sändande statens eller andra staters diplomatiska eller konsulära beskickningar eller representationer vid mellanstatliga internationella organisationer. Överenskommelsen påverkar inte heller sådant arbete på något sätt.
Artikel 3. Villkor.
I artikel 3 föreskrivs det om uppdrag som förutsätter särskild behörighet och uppdrag med restriktioner som hänför sig till den nationella säkerheten samt om erkännande av examina och om upphörande av tillstånd för förvärvsarbete.
I princip ställs det inga restriktioner på förvärvsarbetets natur eller art i överenskommelserna om familjemedlemmar och makar. Detta anges i artikel 3 första stycket i överenskommelsen. Tillstånd för en familjemedlem att förvärvsarbeta med stöd av överenskommelsen innebär inte befrielse från normalt tillämpliga krav i ett anställningsförhållande på yrkeskvalifikationer och liknande. Den mottagande staten reserveras rätt att förvägra tillstånd för sådant förvärvsarbete som av säkerhetsskäl endast får utföras av en medborgare i den mottagande staten. Även utan en uttrycklig bestämmelse av detta slag bör det anses att den mottagande staten inte är skyldig att bevilja tillstånd för förvärvsarbete med stöd av en överenskommelse om familjemedlemmar och makar när det gäller uppgifter till vilka det enligt den nationella lagstiftningen endast kan utses medborgare i den mottagande staten. Dessutom kan det inom vissa branscher förutsättas att arbetstagaren har särskild behörighet, särskilt tillstånd eller godkänt hälsotillstånd innan tillstånd för förvärvsarbete beviljas. Tillstånd krävs till exempel inom hälsovårds-, transport- och restaurangbranscherna.
Enligt andra stycket i artikeln innebär överenskommelsen inte ett automatiskt reciprokt erkännande av examina, betyg eller studier mellan parterna. Ett sådant erkännande förutsätter att gällande förfaranden samt relevanta bestämmelser i lag och förvaltning i den mottagande staten följs. Bestämmelsen syftar till att säkerställa att enhetliga yrkeskvalifikationer följs nationellt för uppgifter som kräver särskild behörighet.
För erkännande av examina ansvarar i Finland Utbildningsstyrelsen, som är nationell kontaktpunkt inom den generella ordningen för erkännande av examina inom EU. Utbildningsstyrelsen ger information om ordningen för erkännande av examina och om förfarandena i sammanhanget. Bestämmelser om erkännande av examina finns till exempel i lagen om den tjänstebehörighet som högskolestudier utomlands medför (1385/2015) och i lagen om erkännande av yrkeskvalifikationer (1384/2015).
En familjemedlems diplomatiska status i Finland upphör alltid när den utsända anställdes tjänsteuppdrag upphör och den anställde lämnar landet. I enlighet med tredje stycket i artikeln upphör ett tillstånd för förvärvsarbete att gälla när den anställdes uppdrag i den mottagande staten upphör eller någondera parten säger upp överenskommelsen.
Vidare enligt tredje stycket berättigar förvärvsarbete enligt överenskommelsen inte en familjemedlem att fortsätta sin vistelse i den mottagande staten, att fortsätta sitt förvärvsarbete eller att inleda något annat förvärvsarbete i den mottagande staten efter det att tillståndet för förvärvsarbete har upphört att gälla. Tillfällig vistelse i egenskap av familjemedlem till en diplomat beaktas inte heller som sådan vistelse som enligt 56 § i utlänningslagen krävs för beviljande av permanent uppehållstillstånd, i det fallet att familjemedlemmen senare söker permanent uppehållstillstånd.
Bestämmelserna hör till området för lagstiftningen.
Artikel 4. Förfaranden.
I artikeln föreskrivs det om administrativa förfaranden som gäller förvärvsarbete. Förvärvsarbete med stöd av överenskommelsen förutsätter en anmälan till protokollavdelningen hos den mottagande statens utrikesministerium från den sändande statens diplomatiska eller konsulära beskickning eller representation vid en internationell organisation. Utrikesministeriet besvarar anmälan genom en not efter att ha utrett personens ställning. I Finland ska det inte separat beviljas något uppehållstillstånd eller någon rätt att arbeta, utan rätten att arbeta ska grunda sig direkt på utlänningslagen i enlighet med den ändring av lagen som föreslås i propositionen RP 155/2025 rd. Utrikesministeriet är alltså inte tillståndsmyndighet enligt förvaltningslagen och ska därför inte pröva arbetstillstånd eller fatta förvaltningsbeslut enligt utlänningslagen. Utrikesministeriet ska genomföra det förfarande som avses i artikel 4 i överenskommelsen. Eventuella konflikter ska lösas i enlighet med förfarandet enligt artikel 8 i överenskommelsen. En sådan eventuell konflikt kan i praktiken uppstå till exempel när personens ställning inte kan fastställas på grund av brister i begäran.
Artikel 4 i överenskommelsen berör skyddet för privatlivet och skyddet för personuppgifter, som tryggas i 10 § i grundlagen. Bestämmelser om skydd för personuppgifter finns i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG (allmän dataskyddsförordning), nedan
dataskyddsförordningen
, och i dataskyddslagen (1050/2018).
Artikel 4 i överenskommelsen medför på lagnivå en förpliktelse att ta emot och behandla anmälningar som lämnas för att få rätt att arbeta. I denna uppgift kommer utrikesministeriet att behandla personuppgifter och vara personuppgiftsansvarig. Behandlingen av personuppgifter grundar sig på artikel 6.1 c i dataskyddsförordningen, enligt vilken behandlingen av personuppgifter är laglig om behandlingen är nödvändig för att fullgöra en rättslig förpliktelse som åvilar den personuppgiftsansvarige.
Känsliga personuppgifter är bland annat de särskilda kategorier av personuppgifter som avses i artikel 9 i dataskyddsförordningen. Sådana personuppgifter behöver i regel inte behandlas i de förfaranden som avses i artikel 4 i överenskommelsen. Behandling av särskilda kategorier av personuppgifter enligt artikel 9 i dataskyddsförordningen är behandling av personuppgifter som avslöjar ras eller etniskt ursprung, politiska åsikter, religiös eller filosofisk övertygelse eller medlemskap i fackförening och behandling av genetiska eller biometriska uppgifter för att entydigt identifiera en fysisk person eller uppgifter om hälsa eller uppgifter om en fysisk persons sexualliv eller sexuella läggning. Behandlingen av de anmälningar som avses i artikel 4 i överenskommelsen kan ändå i undantagsfall omfatta behandling av sådana uppgifter, men detta bedöms inte medföra några sådana särskilda hot eller risker enligt dataskyddsförordningen som skulle göra det nödvändigt att föreskriva särskilt om saken i speciallagstiftning inom ramen för det nationella handlingsutrymmet. I det fall att sådana uppgifter behandlas utgörs grunden för behandlingen av uppgifterna av artikel 9.2 g i dataskyddsförordningen, som kompletteras av 6 § 1 mom. 2 punkten i dataskyddslagen. Enligt den bestämmelsen i dataskyddslagen tillämpas artikel 9.1 i dataskyddsförordningen inte på sådan behandling av uppgifter som regleras i lag eller som föranleds av en uppgift som direkt har ålagts den personuppgiftsansvarige i lag. Utrikesministeriets uppgift grundar sig på artikel 4 i överenskommelsen, som sätts i kraft genom lag. Bestämmelser om skyddsåtgärder vid behandling av särskilda kategorier av personuppgifter finns i 6 § 2 mom. i dataskyddslagen.
Bestämmelserna hör till området för lagstiftningen.
Artikel 5.Civilrättslig och förvaltningsrättslig immunitet.
I artikeln föreskrivs det om civilrättslig och förvaltningsrättslig immunitet. Med stöd av bestämmelsen har en familjemedlem, som har rättslig immunitet med stöd av diplomatkonventionen, konsulärkonventionen eller något annat tillämpligt internationellt instrument och som förvärvsarbetar med stöd av överenskommelsen, inte immunitet i civilrättsligt eller förvaltningsrättsligt hänseende eller beträffande verkställigheten av domar när det gäller sådana gärningar eller försummelser i samband med förvärvsarbetet i fråga som faller inom den mottagande statens civilrättsliga eller förvaltningsrättsliga jurisdiktion. Bestämmelsen innebär inte att man avstår från civilrättslig och förvaltningsrättslig immunitet till andra delar än vad som gäller gärningar och försummelser i samband med förvärvsarbetet.
Bestämmelser om rättskipning finns i flera olika nationella författningar, och bestämmelser om genomsökning, beslag, förverkandepåföljd och andra tvångsåtgärder finns i Finland huvudsakligen i tvångsmedelslagen (806/2011). Immunitet mot rättsliga förfaranden innebär immunitet mot lagföring. Befrielsen från tvångsåtgärder med avseende på egendom gäller olika slag av administrativa och processuella tvångsmedel och säkringsåtgärder.
Överenskommelsens bestämmelser om civilrättslig och förvaltningsrättslig immunitet hör till området för lagstiftningen.
Artikel 6.Straffrättslig immunitet.
I artikeln föreskrivs det om straffrättslig immunitet. Hävning av straffrättslig immunitet som utgår från diplomatkonventionen, konsulärkonventionen eller något annat tillämpligt internationellt instrument följer inte direkt av bestämmelserna i överenskommelserna om familjemedlemmar och makar, utan kräver en uttrycklig åtgärd från den sändande staten.
När det gäller en familjemedlem som har straffrättslig immunitet med stöd av något av de fördrag som nämns ovan och som åtalas för ett brott begånget i samband med förvärvsarbetet ska den mottagande staten framföra en officiell skriftlig begäran till den sändande staten om att häva immuniteten beträffande straffrättslig jurisdiktion och om att häva immuniteteten beträffande verkställigheten av en eventuell dom, och denna begäran ska prövas omsorgsfullt av den sändande staten. För att verkställigheten av en dom ska hävas krävs det att immuniteten hävs separat, eftersom detta inte omfattas av hävandet av straffrättslig immunitet om det inte görs en uttrycklig anmälan.
Den straffrättsliga jurisdiktionen i Finland regleras i strafflagen (39/1889) och i straffprocesslagstiftningen. Bestämmelserna hör således till området för lagstiftningen.
Artikel 7.System för beskattning och social trygghet.
I artikeln föreskrivs det att på förvärvsarbete som utförs med stöd av överenskommelsen tillämpas lagstiftningen om beskattning och social trygghet i den stat där arbetet utförs.
Enligt 81 § i grundlagen utfärdas bestämmelser om grunderna för skattskyldigheten genom lag. I fråga om beskattningen av förvärvsinkomster är i synnerhet inkomstskattelagen (1535/1992) central.
Bestämmelserna om social trygghet är likaså på lagnivå eftersom de gäller individens rättigheter och skyldigheter (80 § i grundlagen). Bestämmelser om skyldigheten att betala arbetspensionsförsäkringsavgift finns i arbetspensionslagarna, varav de mest centrala är lagen om pension för arbetstagare (395/2006), lagen om pension för företagare (1272/2006) och pensionslagen för den offentliga sektorn (81/2016). Bestämmelser om andra obligatoriska socialskyddsavgifter för arbetstagare och företagare finns i lagen om finansiering av arbetslöshetsförmåner (555/1998) och sjukförsäkringslagen (1224/2004). En överenskommelse med Uruguay om social trygghet har undertecknats den 7 oktober 2025, och den träder i kraft när de åtgärder för sättande i kraft av överenskommelsen som behövs har vidtagits i båda länderna. När överenskommelsen om social trygghet har trätt i kraft påverkas fastställandet av den sociala tryggheten för personer som rör sig mellan länderna utöver av båda ländernas nationella lagstiftning också av bestämmelserna i överenskommelsen om social trygghet. När överenskommelsen om social trygghet har trätt i kraft är den tillämplig också på personer som arbetar med stöd av överenskommelsen mellan Finland och Uruguay om familjemedlemmar och makar.
Socialskyddsavgifter ska i regel betalas i enlighet med finsk lagstiftning också på lön för distansarbete i Finland.
Bestämmelserna hör till området för lagstiftningen.
Artikel 8.Tvistlösning.
I artikeln föreskrivs det om tvistlösning. Meningsskiljaktigheter avgörs via diplomatiska kanaler genom ömsesidig överenskommelse mellan parterna.
Artikel 9.Ändringar.
I artikeln föreskrivs det om ändringar av överenskommelsen och om tillämpning av överenskommelsen när en ny diplomatisk eller konsulär beskickning inrättas.
Överenskommelsen kan ändras genom ömsesidig överenskommelse mellan parterna via notväxling. På ikraftträdandet av ändringarna tillämpas samma förfaranden som på ikraftträdandet av själva överenskommelsen.
Bestämmelserna i överenskommelsen tillämpas oförändrade och på reciprocitetsbasis, om någondera parten inrättar en diplomatisk eller konsulär beskickning på den andra partens territorium.
Artikel 10.Ikraftträdande, giltighet och uppsägning.
Artikeln innehåller överenskommelsens slutbestämmelser om ikraftträdande, giltighet och uppsägning. Överenskommelsen träder i kraft den första dagen i den andra månaden efter det att den senare underrättelsen om fullföljande av de nationella förfaranden som ikraftträdandet förutsätter har tagits emot. Överenskommelsen gäller tills vidare, och den kan sägas upp med en uppsägningstid på sex månader.