7.1
Lagen om Enheten för utredning av grå ekonomi
1 §. Enheten för utredning av grå ekonomi och enhetens uppgifter.
I paragrafen föreskrivs det om Enheten för utredning av grå ekonomi och enhetens uppgifter. Det föreslås att omnämnandena av organisationer och organisationsanknutna personer stryks i 2 mom. 2 punkten i den gällande paragrafen där det föreskrivs att utarbetandet av fullgöranderapporter är en av utredningsenhetens uppgifter. Efter den föreslagna ändringen ska utredningsenheten för de ändamål som anges i 6 § utarbeta fullgöranderapporter för myndigheterna. Till följd av ändringen kan en fullgöranderapport i fortsättningen utarbetas också om en sådan fysisk person eller ett sådant dödsbo som inte har någon koppling till en organisation genom sin ställning eller sitt ägande, för de ändamål som det föreskrivs om i 6 §. I den nuvarande lagen omfattar definitionen av organisation i enlighet med 3 § i företags- och organisationsdatalagen (244/2001) dödsbon som bedriver näringsverksamhet. Det skulle vara motiverat att också andra dödsbon än sådana som bedriver näringsverksamhet tas med i lagens tillämpningsområde så att utredningsenheten kan slutföra till exempel en pågående fullgöranderapport efter att den fysiska person som rapporten handlar om har avlidit. Genom förslaget tillgodoses flera olika myndigheters behov att få den helhetsbild som ingår i en fullgöranderapport också om andra fysiska personers verksamhet, ekonomi och fullgörande av skyldigheter än de som har status av en organisationsanknuten person.
Utarbetandet av en fullgöranderapport om en fysisk person förutsätter att den myndighet som begär fullgöranderapporten har ett sådant ärende anhängigt för vilket de uppgifter som ingår i fullgöranderapporten är nödvändiga och att den myndighet som begär uppgifterna har rätt att få de uppgifter som ingår i fullgöranderapporten. Även om antalet situationer där fullgöranderapporter överlämnas skulle öka till följd av förslaget, ökar inte antalet situationer där olika myndigheters uppgifter behövs för ändamål enligt 6 § i lagen om utredningsenheten.
Vid utarbetandet av fullgöranderapporter behandlas olika slags personuppgifter inom ramen för den gällande lagen, såsom den organisationsanknutna personens namn, personbeteckning eller företagsnummer samt kontaktuppgifter, uppgifter som beskriver den organisationsanknutna personens ställning och ägar- och besittningsförhållanden, uppgifter om den ekonomiska verksamheten, uppgifter som beskriver skyldigheter som hänför sig till skatter och andra offentligrättsliga avgifter samt uppgifter om betalningsstörningar. En utvidgning av utredningsenhetens ansvarsområde till att omfatta fysiska personer som inte har ställning som organisationsanknuten person innebär att personuppgifter kommer att behandlas mer än för närvarande i utredningsenheten, eftersom rapporter på myndigheternas begäran kan utarbetas om alla fysiska personer. Det egentliga datainnehållet i de uppgifter som samlas in för fullgöranderapporten ändras dock inte.
Fullgöranderapporter ska också i fortsättningen utarbetas endast för de ändamål som anges i 6 § 1 mom. i lagen om utredningsenheten. Utarbetandet av fullgöranderapporter förutsätter att de kundmyndigheter som beställer rapporterna har sådan rätt att få uppgifter som omfattar de uppgifter som ingår i fullgöranderapporten och att de har ett sådant ärende anhängigt för vilket en fullgöranderapport behövs. Fullgöranderapporter utarbetas endast på en uttrycklig begäran från en kundmyndighet. Den föreslagna ändringen ökar utredningsenhetens befogenheter att behandla personuppgifter som gäller fysiska personer för utarbetande av fullgöranderapporter, men den utökar inte befogenheterna eller rätten att få uppgifter för de kundmyndigheter som beställer fullgöranderapporterna.
Exempel på bestämmelser om ändamålet med fullgöranderapporter enligt 6 § 1 mom. i lagen om utredningsenheten i förhållande till den föreslagna utvidgningen av ansvarsområdet:
I 6 § 1 mom. i lagen om utredningsenheten anges de ändamål för vilka utredningsenheten på begäran kan utarbeta en fullgöranderapport. För närvarande räknas 40 ändamål upp. Utarbetandet av en fullgöranderapport förutsätter dessutom alltid att det behov av uppgifter som motsvarar ett ändamål enligt lagen om utredningsenheten har fastställts separat i den materiella lagstiftning som reglerar respektive ändamål och att det för den myndighet som begär en fullgöranderapport särskilt har föreskrivits en rätt att få uppgifter som motsvarar behovet av uppgifter.
Exempel 1:
Enligt 6 § 1 mom. 6 punkten i lagen om utredningsenheten utarbetas fullgöranderapporter till stöd för beviljandet av och tillsynen över finansiering som med stöd av statsunderstödslagen
(688/2001)
beviljas för en organisations verksamhet. Detta ändamål med fullgöranderapporter enligt lagen om utredningsenheten möjliggör utarbetande av en fullgöranderapport endast för beviljandet av och tillsynen över finansiering som beviljas en organisation, och därmed är det inom ramen för den gällande lagen inte möjligt att få en fullgöranderapport i fråga om finansiering som beviljas en fysisk person. Genom den nu föreslagna lagändringen utvidgas inte de befintliga ändamålen med fullgöranderapporter i lagen om utredningsenheten, med undantag för de uttryckliga preciseringar som görs i 11 punkten och som beskrivs närmare som en egen punkt i specialmotiveringen i avsnitt 7. Detta innebär att en fullgöranderapport inte heller i fortsättningen kan utarbetas för ett ändamål som avses i statsunderstödslagen i frågas om finansiering som beviljas en fysisk person med stöd av bestämmelsen om ändamålet i lagen om utredningsenheten.
Ett ändamål med fullgöranderapporter som nämns i lagen om utredningsenheten är inte heller i något fall som sådant tillräckligt för att få en fullgöranderapport. En fullgöranderapport förutsätter alltid att det för den myndighet som begär rapporten har angetts ett ändamål för de uppgifter som ingår i fullgöranderapporten i den lagstiftning som reglerar myndighetens verksamhet. Till detta ändamål hänvisas det också i förteckningen i 6 § 1 mom. i lagen om utredningsenheten. Dessutom ska den myndighet som begär en fullgöranderapport ha en separat rätt att av myndigheter få de uppgifter som beskrivs i fullgöranderapporten också i fråga om fysiska personer för att utredningsenheten med stöd av 6 § 1 mom. i lagen om utredningsenheten ska kunna utarbeta en fullgöranderapport.
I fråga om statsunderstödslagen baserar sig ändamålet för uppgifterna i en fullgöranderapport på bestämmelserna i 3 kap. om beviljande av statsunderstöd och bestämmelserna i 4 kap. om användning och övervakning av statsunderstöd. I lagens 31 § föreskrivs det om statsbidragsmyndighetens rätt att få uppgifter från en annan myndighet. Enligt paragrafen har statsbidragsmyndigheten trots sekretessbestämmelserna rätt att av andra myndigheter få för skötseln av sina uppgifter nödvändiga upplysningar om sökandens och mottagarens ekonomiska ställning, offentliga stöd och andra omständigheter som gäller sökanden och mottagaren och som är av väsentlig betydelse för säkerställandet av att lagen iakttas vid beviljandet och utbetalningen av statsunderstödet och vid övervakningen av dess användning. Bestämmelsen om myndighetens rätt att få uppgifter gör det möjligt att få uppgifter endast om sökande och mottagare av statsunderstöd, och inte till exempel om organisationer eller ansvariga personer med kopplingar till dessa. För uppgifter enligt statsunderstödslagen är det alltså inte heller i fortsättningen möjligt att få fullgöranderapporter om fysiska personer på basis av avgränsningarna i 6 § 1 mom. 6 punkten i lagen om utredningsenheten och 31 § i statsunderstödslagen. Ändamålet med en fullgöranderapport och rätten att få uppgifter har till denna del noggrant avgränsats i dessa lagar.
Exempel 2:
Om det ändamål för uppgifterna i en fullgöranderapport och den rätt att få uppgifter som anges för den myndighet som begär fullgöranderapporten för närvarande är begränsad enbart till uppgifter om organisationer och dessutom eventuellt till uppgifter om fysiska personer i ansvars- och ägarställning i organisationen, kan myndigheten i fråga inte heller i fortsättningen till följd av den föreslagna lagändringen få fullgöranderapporter om alla fysiska personer i större utsträckning än vad dessa avgränsningar medger. En sådan situation föreligger till exempel i fråga om ändamålet med den fullgöranderapport som nämns i 6 § 1 mom. 21 punkten i lagen om utredningsenheten.
Enligt 6 § 1 mom. 21 punkten i lagen om utredningsenheten utarbetas fullgöranderapporter till stöd för utredning av de uppgifter som avses i 5 a, 8 och 19 § i lagen om fastighetsförmedlingsrörelser och rörelser för förmedling av hyreslägenheter och hyreslokaler
(1075/2000)
. De uppgifter som avses i bestämmelserna hänför sig till utredningen av tillförlitligheten hos den som gör en registeranmälan, förutsättningarna för registrering och strykningen ur registret. Enligt lagen om fastighetsförmedlingsrörelser och rörelser för förmedling av hyreslägenheter och hyreslokaler får fastighetsförmedling och förmedling av hyreslägenheter och hyreslokaler utövas endast av en sådan enskild näringsidkare eller juridisk person som i enlighet med lagen har registrerats som fastighetsförmedlingsrörelse eller rörelse för förmedling av hyreslägenheter och hyreslokaler (3 §). Enligt 5 a § i lagen anses den som gör en registeranmälan inte vara tillförlitlig om han eller hon under tre år före bedömningen upprepade gånger eller i betydande grad har försummat sina registrerings-, rapporterings- och betalningsåtaganden i anslutning till skatter, lagstadgade pensions-, olycksfalls- och arbetslöshetsförsäkringsavgifter samt avgifter som Tullen tar ut. I paragrafen föreskrivs det vidare att om den som gör anmälan är en juridisk person, gäller kravet på tillförlitlighet verkställande direktören och dennes ställföreträdare, medlemmar och suppleanter i styrelsen, medlemmar och suppleanter i förvaltningsrådet och jämförbara organ, ansvariga bolagsmän och andra som hör till den högsta ledningen och även dem som direkt eller indirekt innehar mer än 25 procent av aktierna i ett aktiebolag eller av den rösträtt som aktierna medför eller motsvarande ägande- eller bestämmanderätt i en annan sammanslutning. Regionförvaltningsverket har trots sekretessbestämmelserna rätt att avgiftsfritt av myndigheter och aktörer som sköter offentliga uppdrag få uppgifter om hur den som gör en anmälan sköter sina registrerings-, rapporterings- och betalningsåtaganden i anslutning till skatter, lagstadgade pensions-, olycksfalls- och arbetslöshetsförsäkringsavgifter samt avgifter som Tullen tar ut samt sådana uppgifter om personens verksamhet, ekonomi och kopplingar som behövs för utredning av den tillförlitlighet som avses i denna paragraf eller för strykning ur registret enligt 19 §. Regionförvaltningsverket har rätt att få sådana uppgifter som motsvarar de uppgifter som avses i 4 mom. också om en sådan organisation som avses i 2 § i lagen om Enheten för utredning av grå ekonomi
(1207/2010)
och som anknyter till den som gjort en anmälan samt om en sådan person som avses i 3 mom.
Bestämmelser om det ändamål för uppgifterna i en fullgöranderapport som enligt lagen om fastighetsförmedlingsrörelser och rörelser för förmedling av hyreslägenheter och hyreslokaler motsvarar 6 § 1 mom. 21 punkten i lagen om utredningsenheten finns i lagens 5 a §. Paragrafen förutsätter att den som gör en anmälan och dennes ansvariga person samt ägaren är tillförlitliga. Som ett mått på tillförlitligheten används försummelser av skyldigheterna i anknytning till skatter och andra offentligrättsliga avgifter. I praktiken är det fråga om att granska uppgifterna i fullgöranderapporten. Regionförvaltningsverket har i paragrafen föreskriven rätt att få uppgifter om fullgörandet av skyldigheterna i anknytning till skatter och andra avgifter samt sådana uppgifter om verksamheten, ekonomin och kopplingarna som behövs för utredning av tillförlitligheten hos den som gör en anmälan och den organisation som har kopplingar till denne samt om ansvariga personer och ägare, om den som gör en anmälan är en juridisk person.
Den föreslagna utvidgningen av utredningsenhetens ansvarsområde och möjligheten att utarbeta fullgöranderapporter om fysiska personer i större omfattning än när rapporterna var begränsade till organisationsanknutna personer ändrar inte den personkrets om vilken fullgöranderapporter kan utarbetas när det gäller lagen om fastighetsförmedlingsrörelser och rörelser för förmedling av hyreslägenheter eller hyreslokaler. I lagen i fråga har bedömningen av tillförlitligheten och myndighetens motsvarande rätt att få uppgifter kopplats till organisationer och deras ansvariga personer samt ägare. Den föreslagna ändringen av lagen om utredningsenheten medför ingen ändring i detta.
Exempel 3:
Utvidgningen av utredningsenhetens ansvarsområde till att omfatta fysiska personer har betydelse för utarbetandet av fullgöranderapporter när det gäller sådana ändamål med fullgöranderapporterna där behovet av uppgifter och rätten att få de uppgifter som ingår i fullgöranderapporterna i lagstiftningen om den som begär en rapport redan nu omfattar fysiska personer som inte har ställning som organisationsanknuten person.
Enligt 6 § 1 mom. 8 punkten i lagen om utredningsenheten utarbetas fullgöranderapporter till stöd för verkställighet som avses i utsökningsbalken
(705/2007)
. I 1 kap. 2 a § i utsökningsbalken finns det bestämmelser om omfattande verkställighet, basverkställighet och specialverkställighet. Bestämmelser om skyldigheten för myndigheter att lämna uppgifter finns i 3 kap. i utsökningsbalken. Enligt den allmänna bestämmelsen i 3 kap. 64 § i utsökningsbalken har utmätningsmannen rätt att trots sekretessbestämmelserna avgiftsfritt få nedan angivna uppgifter, handlingar och material, om de i ett enskilt utsökningsärende är nödvändiga för verkställigheten. Enligt 3 kap. 67 § ska myndigheter och de som sköter offentliga uppdrag på begäran meddela utmätningsmannen alla uppgifter som de har om 1) gäldenärens egendom och förmögenhet, inkomster, skulder och ekonomiska ställning i övrigt samt bankförbindelse eller annan motsvarande förbindelse, 2) gäldenärens arbetsavtalsförhållanden och andra anställningar, pensioner och ekonomiska verksamhet, 3) gäldenärens adress- och telefonuppgifter samt andra uppgifter som behövs för kontakt med gäldenären.
Med stöd av bestämmelserna om verkställighet och erhållande av uppgifter i utsökningsbalken har utsökningsmyndigheten med stöd av de gällande bestämmelserna i utsökningsbalken redan nu rätt att få de uppgifter som ingår i en fullgöranderapport i fråga om alla fysiska personer. Som en följd av ändringen av lagen om utredningsenheten kan en utmätningsman således i fortsättningen begära en fullgöranderapport också om fysiska personer, oberoende av deras eventuella ställning eller ägande i en organisation. Ändringen utvidgar således inte myndighetens rätt att få uppgifter, utan gör det möjligt få uppgifter enligt gällande rätt att få uppgifter centraliserat genom fullgöranderapporten.
Utarbetandet av fullgöranderapporter också om fysiska personer som inte har ställning som organisationsanknuten person innebär att utredningsenheten sannolikt i större utsträckning än för närvarande kommer att behandla också uppgifter som hör till särskilda kategorier av personuppgifter, om vilka det föreskrivs i artikel 9 i dataskyddsförordningen. Detta beror på att antalet rapporter kommer att öka. Utredningsenheten kan behandla uppgifter som hör till särskilda kategorier av personuppgifter med stöd av 6 § 1 mom. 2 punkten i dataskyddslagen. Enligt bestämmelsen tillämpas artikel 9.1 i dataskyddsförordningen inte på sådan behandling av uppgifter som regleras i lag eller som föranleds av en uppgift som direkt har ålagts den personuppgiftsansvarige i lag. Enligt 2 mom. ska en personuppgiftsansvarig och ett personuppgiftsbiträde som behandlar personuppgifter vidta lämpliga och särskilda åtgärder för att skydda den registrerades rättigheter vid behandlingen av uppgifter som hör till särskilda kategorier av personuppgifter. Till sådana åtgärder hör bland annat möjligheten att bevisa vem som har behandlat personuppgifter, åtgärder för att höja kompetensen hos personalen, utnämning av ett dataskyddsombud, pseudonymisering och kryptering av personuppgifter samt andra tekniska, förfarandemässiga och organisatoriska åtgärder. Enligt förarbetena till lagen ska den personuppgiftsansvarige och personuppgiftsbiträdet i första skedet pröva hurdana skyddsåtgärder som är lämpliga med avseende på behandlingsåtgärderna (RP 9/2018 rd, s. 93). När utredningsenheten behandlar personuppgifter är behandlingen av uppgifter som hör till särskilda kategorier av personuppgifter alltid indirekt. Med detta avses att det av de uppgifter som anges i lagen och som är nödvändiga för en fullgöranderapport är möjligt att dra slutsatser om uppgifter som hör till särskilda kategorier av personuppgifter, till exempel i samband med utsökning. Behandlingen av uppgifterna gäller dock inte direkt dessa personuppgifter. Dessutom kan de uppgifter om beskattningen som inhämtas för en fullgöranderapport innehålla uppgifter om kyrkoskatt eller medlemsavgifter till en fackförening. På basis av dessa uppgifter är det likaså möjligt att dra slutsatser om uppgifter som hör till särskilda kategorier av personuppgifter. Det är värt att notera att behandlingen av uppgifter vid utredningsenheten inte uttryckligen gäller uppgifter som hör till dessa särskilda kategorier av personuppgifter.
De personuppgifter samt uppgifter som hör till särskilda kategorier av personuppgifter som ska behandlas ska enligt förslaget skyddas med flera olika faktorer och det ska säkerställas att en fullgöranderapport också efter den föreslagna ändringen används endast för respektive myndighets lagenliga, i 6 § 1 mom. i lagen om utredningsenheten fastställda ändamål. Som ett ytterligare villkor föreslås det att fullgöranderapporten ska vara nödvändig för dessa ändamål. I förarbetena till lagen om Enheten för utredning av grå ekonomi (RP 163/2010 rd, s. 23) konstateras det att det inte är motiverat att begära en fullgöranderapport till exempel när myndigheten endast behöver enstaka uppgifter om en organisation, men inte behöver en sådan helhetsbild som ges i fullgöranderapporten. En fullgöranderapport ska i praktiken alltid innehålla en helhetsbild av verksamheten, ekonomin och fullgörandet av skyldigheter i fråga om den person som är föremål för rapporten. En fullgöranderapport begärs sålunda inte i en situation där en myndighet behöver endast enstaka uppgifter om den som fullgöranderapporten skulle gälla. Kravet att det ska behövas den helhetsbild av den ekonomiska informationen som ingår i en fullgöranderapport begränsar därmed användningsområdet för fullgöranderapporter och antalet begäranden om fullgöranderapporter.
Behovet av en helhetsbild av den ekonomiska informationen bedöms i fråga om respektive myndighet och i fråga om respektive ändamål med fullgöranderapporten för det första när det föreslås en bestämmelse om användning av fullgöranderapporter i förteckningen över ändamålen i 6 § 1 mom. i lagen om utredningsenheten. Om myndighetens behov av uppgifter hänför sig till sådana enskilda uppgifter om den ekonomiska ställningen som behövs för skötseln av myndighetens uppgifter, är en fullgöranderapport inte ett lämpligt sätt att inhämta dessa uppgifter. Således är behovet av en helhetsbild av den ekonomiska informationen för sin del redan en inbyggd förutsättning för ibruktagandet av tjänsten för fullgöranderapporter till stöd för myndighetens uppgifter. Med stöd av 5 § 4 mom. i lagen om utredningsenheten ska det i fullgöranderapporten beskrivas hurdan verksamhet och ekonomi den som rapporten gäller har och hur denne fullgör sina skyldigheter i anknytning till skatter, lagstadgade pensionsförsäkrings-, olycksfallsförsäkrings- och arbetslöshetsförsäkringsavgifter och avgifter som tullen tar ut. Det kan inte vara fråga om att den myndighet som begär rapporten har behov av en enskild uppgift som beskriver verksamheten, ekonomin eller fullgörandet av skyldigheterna.
Erhållandet av en fullgöranderapport och den ändamålsbestämmelse i 6 § 1 mom. i lagen om utredningsenheten som beskriver det förutsätter att det i lagstiftningen om respektive myndighet som har rätt att begära en fullgöranderapport har fastställts ett behov av att få de uppgifter som ingår i fullgöranderapporten och att det utöver behovet av uppgifter finns en särskild bestämmelse om rätten att få uppgifter. I ett enskilt fall, det vill säga utifrån respektive begäran om en fullgöranderapport, utarbetas det en fullgöranderapport för det användningsändamål som föreskrivits särskilt för myndigheten och med stöd av myndighetens uttryckliga rätt att få uppgifter, om vilka det på organisationsnivå har utarbetats en informationstjänstbeskrivning för begäranden om fullgöranderapporter. I enlighet med förslaget ska fullgöranderapporten vara nödvändig också i den situation där den begärs. Den kundmyndighet som begär en fullgöranderapport ansvarar i fråga om enskilda begäranden om en fullgöranderapport för bedömningen av att de begärda uppgifterna som ingår i fullgöranderapporten har ett godtagbart och lagenligt användningsändamål och att uppgifterna är nödvändiga för respektive myndighetsåtgärd. Sålunda är utgångspunkten att man inte ska begära obehövlig information via tjänsten för fullgöranderapporter. Enligt utredningsenheten har något sådant fenomen inte heller observerats i praktiken under utredningsenhetens verksamhetstid.
En utvidgning av tjänsten för fullgöranderapporter till andra fysiska personer än de som har status av en organisationsanknuten person bedöms inte ändra på den situationen. Myndigheten gör motsvarande avvägning också för närvarande när den för skötseln av sina uppgifter begär de uppgifter som ingår i en fullgöranderapport av respektive myndighet genom separata begäranden om uppgifter. Rätten att begära en fullgöranderapport ger inte myndigheten rätt att få uppgifter ur fullgöranderapporter. En fullgöranderapport är endast en teknisk metod att tillgodose en myndighets redan befintliga, särskilt föreskrivna rätt att få information.
En myndighets rätt att begära en fullgöranderapport regleras delvis också genom de rättsprinciper inom förvaltningen som det föreskrivs om i 6 § i förvaltningslagen (434/2003). Enligt rättsprinciperna ska myndigheterna använda sina befogenheter enbart för syften som är godtagbara enligt lag och myndigheternas åtgärder ska vara opartiska och stå i rätt proportion till sitt syfte. Eftersom det i fråga om varje myndighet och i fråga om de olika ändamålen med en fullgöranderapport förutsätts att det i lag finns en uttrycklig grund för att få de uppgifter som ingår i fullgöranderapporten samt sådana rättigheter att få uppgifter som motsvarar behovet av uppgifter också i fråga om fysiska personer som inte har ställning som organisationsanknuten person, bedöms utvidgningen av ansvarsområdet vara förenlig med proportionalitetsprincipen. Varje myndighet samordnar internt förfarandena i anslutning till tjänsten för fullgöranderapporter till exempel genom anvisningar, rätten att leda arbetet och övervakning. Dessutom samordnas förfarandena externt i samarbete med utredningsenheten. Enheten för utredning av grå ekonomi utarbetar informationstjänstbeskrivningar tillsammans med de organisationer som använder fullgöranderapporter. Dessa beskrivningar godkänns på organisationsnivå. I informationstjänstbeskrivningarna beskrivs innehållet i tjänsten för fullgöranderapporter, användningsändamålet och rätten att få uppgifter noggrant. De myndigheter som lämnar ut uppgifter för en fullgöranderapport ger sitt samtycke till att uppgifterna används för ändamålet i fråga.
De myndigheter som begär fullgöranderapporter handlar under tjänsteansvar och det blir alltid kvar en logguppgift om begäran om en fullgöranderapport med hjälp av vilken begäran kan spåras senare. Den registrerades rättigheter skyddas dessutom av att de uppgifter som inhämtats för fullgöranderapporten enligt lag är sekretessbelagda vid utredningsenheten. Bestämmelser om lagringstiden för dem finns i lag och uppgifterna bevaras i det personregister som utredningsenheten använder, det vill säga i rapporteringsdatasystemet. Med tanke på skyddet för personuppgifter är det dessutom av betydelse att utredningsenhetens rätt att få uppgifter i 7 § i lagen om utredningsenheten är kopplad till de uppgifter som är nödvändiga för utarbetandet av fullgöranderapporten och som den myndighet som begär fullgöranderapporten har rätt att få för det ändamål som beskrivs i begäran. Utredningsenhetens lagstadgade uppgift är att producera och sprida information och personalen är specialiserad på denna uppgift. Dessa ovan beskrivna på lag baserade, organisatoriska och tekniska förfaranden säkerställer för sin del att personuppgifterna används endast för godkända och korrekta ändamål och i den omfattning som behandlingen är nödvändig i enlighet med artikel 5.1 b och c i dataskyddsförordningen. Standardiserade förfaranden, på organisationsnivå överenskomna informationstjänstbeskrivningar, logguppgifter och gränssnittslösningar säkerställer på det sätt som förutsätts i artikel 5.1 f i dataskyddsförordningen en säker behandling av personuppgifterna samt personuppgifternas integritet.
Också utifrån de skyddsåtgärder som beskrivs ovan bedöms den föreslagna ändringen uppfylla kraven i artikel 5.1 a i dataskyddsförordningen på en korrekt och öppen behandling av personuppgifter. I och med den föreslagna lagändringen kommer personuppgifter att på motsvarande sätt som i nuläget att samlas in för särskilda, uttryckligt angivna och berättigade ändamål, det vill säga för de ändamål som anges i 6 § 1 mom. i lagen om utredningsenheten. Också detta stöder en enhetlig reglering i förhållande till artikel 5.1 b i dataskyddsförordningen, som gäller ändamålsbegränsning. I 5 och 7 § i lagen om utredningsenheten föreskrivs det om de uppgifter som ska samlas in för fullgöranderapporter. I begäran om en fullgöranderapport ska i enlighet med 5 § 2 mom. den organisation eller person som rapporten ska gälla specificeras och ändamålet med rapporten preciseras på ett sådant sätt att rapporten omfattar relevanta uppgifter. Vidare ska utredningsenheten med stöd av gällande 4 mom. i fullgöranderapporten beskriva hurdan verksamhet och ekonomi en organisation eller en organisationsanknuten person samt en organisation eller organisationsanknuten person med koppling till de förstnämnda har och hur de fullgör sina skyldigheter i anknytning till skatter, lagstadgade pensionsförsäkrings-, olycksfallsförsäkrings- och arbetslöshetsförsäkringsavgifter och avgifter som tullen tar ut. Bestämmelsen anger vilka uppgifter som kan ingå i en fullgöranderapport. Enligt lagens 7 § har utredningsenheten trots sekretess rätt att av myndigheterna få de uppgifter som är nödvändiga för utarbetandet av en fullgöranderapport och som den myndighet som begär rapporten har rätt att få för det ändamål som uppges i begäran. Således finns det i lagen exakta bestämmelser om innehållet i de uppgifter som är nödvändiga för utarbetandet av en fullgöranderapport. Utarbetandet av en fullgöranderapport vid utredningsenheten förutsätter att myndigheten lämnar en specificerad begäran i ärendet till utredningsenheten. Bestämmelserna i 5 och 7 § i lagen om utredningsenheten begränsar således behandlingen av personuppgifter vid utredningsenheten och säkerställer uppgiftsminimering också i en situation enligt lagförslaget där fullgöranderapporter kan utarbetas om fysiska personer som saknar kopplingar till en organisation.
Dessutom föreslås det att det till paragrafen fogas ett nytt 3 mom. där det föreskrivs att fullgöranderapporter kan utarbetas både för myndigheter och för sådana offentligrättsliga organ som avses i 5 § 1 mom. 4 punkten och 2 mom. i lagen om offentlig upphandling och koncession samt sådana offentligrättsliga organ som avses i 5 § 1 och 3 mom. i lagen om upphandling och koncession inom sektorerna vatten, energi, transporter och posttjänster. Bestämmelsen möjliggör att de offentligrättsliga organ som är upphandlande enheter och som inte uppfyller definitionen av myndighet i lagen om utredningsenheten men vilkas rätt att få information och i upphandlingslagstiftningen definierade uppgifter i sin nuvarande form gör det möjligt att få den information som beskrivs i fullgöranderapporterna, i fortsättningen får tillgång till den informationen genom en fullgöranderapport.
Syftet med förslaget är inte att utvidga användningen av fullgöranderapporter till privata aktörer och inte heller att allmänt utvidga definitionen av myndighet i lagen om utredningsenheten. Vissa i upphandlingslagstiftningen definierade offentligrättsliga organ som är upphandlande enheter omfattas dock inte av begreppet myndighet inom ramen för den gällande lagen. Det är fråga om sådana offentligrättsliga organ som formellt är juridiska personer som är fristående från staten eller kommunerna, såsom aktiebolag, i vilka staten, en kommun eller ett affärsverk utövar bestämmande inflytande när det gäller tillsyn eller finansiering eller att utse personer som utövar faktisk beslutanderätt. Alla sådana upphandlande enheter utför dock inte ett offentligt uppdrag enligt en bestämmelse eller en föreskrift som meddelats med stöd av en lag eller en förordning och uppfyller därför inte definitionen av myndighet. Dessa upphandlande enheter definieras dock i upphandlingslagstiftningen och sköter i upphandlingslagstiftningen föreskrivna uppgifter med samma rätt att få information som de upphandlande enheter som uppfyller definitionen av myndighet. Av denna anledning föreslås det att det i lagen om utredningsenheten ska föreskrivas särskilt om upphandlande enheters rätt att få fullgöranderapporter. Förslaget utvidgar inte den befintliga rätten att få information eller de befintliga lagstadgade uppgifterna för offentligrättsliga inrättningar som är upphandlande enheter, men gör det möjligt för dem att få information via tjänsten för fullgöranderapporter.
2 §. Definitioner.
Det föreslås att 2 punkten i paragrafen som innehåller en definition av organisationsanknuten person upphävs, eftersom det i propositionen föreslås att denna definition av en organisationsanknuten person som begränsar utredningsenhetens ansvarsområde slopas helt och hållet.
Det föreslås att i 3 punkten i paragrafen, som innehåller en definition av grå ekonomi, stryks begränsningen inom en organisation ur definitionen enligt vilken grå ekonomi avser sådan verksamhet inom en organisation där vissa lagstadgade skyldigheter försummas i syfte att undvika skatter, lagstadgade pensionsförsäkrings-, olycksfallsförsäkrings- eller arbetslöshetsförsäkringsavgifter eller avgifter som tullen tar ut eller i syfte att få ogrundade återbetalningar. I praktiken utvidgar ändringen definitionen av grå ekonomi så att den också hänför sig till en fysisk persons eller ett dödsbos verksamhet inom utredningsenhetens ansvarsområde. Till följd av ändringen av definitionen av grå ekonomi kan utredningsenheten i fortsättningen göra fenomenutredningar också om verksamhet inom grå ekonomi som bedrivs av fysiska personer som inte har ställning som organisationsanknuten person.
I förarbetena till lagen om utredningsenheten (RP 163/2010 rd, s. 14) konstateras det att det inte är meningen att grå ekonomi ska vara ett straffrättsligt begrepp utan ett begrepp som gäller ett samhällsfenomen, även om verksamheten i vissa fall också uppfyller brottsrekvisitet. Den grå ekonomin ska inte avgränsas enbart till gärningar som är kriminaliserade i lag, utan den ska också omfatta försummelser av lagstadgade skyldigheter som inte är kriminaliserade. En underlåtelse kan uppfylla brottsrekvisitet, enbart leda till en administrativ påföljd, till exempel betalningsskyldighet, eller inte ha några konsekvenser alls. I samma regeringsproposition lyfts det dessutom fram att försummelse av skyldigheter avser såväl aktiva som passiva handlingar. Den som har lämnat skattemyndigheterna felaktiga eller bristfälliga uppgifter försummar till exempel sin lagstadgade skyldighet att lämna skattemyndigheterna riktiga uppgifter. De som betalar svart lön kan försumma såväl sin skyldighet att lämna riktiga uppgifter som sin anmälningsskyldighet, beroende på om de över huvud taget har gjort anmälningar om sin lönebetalning. En förutsättning för att en försummelse ska anses vara grå ekonomi är att den har skett i syfte att undvika skatter och lagstadgade avgifter eller i syfte att få ogrundade återbetalningar. Med stöd av detta ska de försummelser som har skett av misstag eller som inte har syftat till att undvika de offentligrättsliga betalningsförpliktelser som anges i paragrafen eller att få ogrundade återbetalningar i anslutning till dem inte anses utgöra grå ekonomi. (RP 163/2010 rd, s. 14.)
Det föreslås inga ändringar i de principer som beskrivs ovan. För att en verksamhet eller en försummelse även i fortsättningen ska betraktas som grå ekonomi förutsätts det således att det i dem uttryckligen har strävats efter att undvika betalning av skatter och lagstadgade avgifter eller att få ogrundade återbetalningar. Verksamheten eller försummelsen har i sådana situationer ekonomisk karaktär. Syftet med förslaget är att utvidga definitionen av grå ekonomi till att på fenomennivå inom utredningsenhetens ansvarsområde gälla också fysiska personers verksamhet. På det sätt som det beskrivs i avsnitt 2.1 är en utvidgning av ansvarsområdet motiverad till följd av nya slags fenomen inom grå ekonomi och förändringar i omvärlden. Definitionen av grå ekonomi är central uttryckligen för utredningsenhetens fenomenutredningar. Syftet med fenomenutredningarna är att beskriva och öka kännedomen om aktuella former av grå ekonomi, och därför bör utredningsenheten i den nuvarande omvärlden också kunna granska fysiska personers verksamhet inom grå ekonomi, såsom nya former av arbete. För att bekämpa grå ekonomi är det viktigt att myndigheterna har tillgång till aktuell, forskningsbaserad information till stöd för beslutsfattandet och tillsynen.
En definition av grå ekonomi som omfattar fysiska personers verksamhet ligger till innehållet också i linje med myndigheternas etablerade definitioner.
Se till exempel webbplatsen Grå ekonomi & ekonomisk brottslighet på adressen samt Eduskunnan tarkastusvaliokunnan julkaisu (Riksdagens revisionsutskotts publikation, på finska) 1/2010, s. 29–41.
https://www.vero.fi/sv/gr%C3%A5-ekonomi-brottslighet/omfattning/definition/
Ordalydelsen är i praktiken densamma som definitionen
Webbplatsen Grå ekonomi & ekonomisk brottslighet. (Senast uppdaterad den 20 september 2021).
. Definition av grå ekonomi och ekonomisk brottslighet - Grå ekonomi & ekonomisk brottslighet
på myndigheternas webbplats Grå ekonomi & ekonomisk brottslighet, enligt vilken” Grå ekonomi är verksamhet som medför att lagstadgade skyldigheter försummas för att undvika betalning av skatt, lagstadgade pensions-, olycksfalls- eller arbetslöshetsförsäkringspremier eller avgifter som tullen tar ut eller för att få en återbetalning på felaktiga grunder.” Förslaget motsvarar till sin betydelse också den i avsnitt 2.1 beskrivna etablerade fiskala definitionen av grå ekonomi i Finland, enligt vilken grå ekonomi avser laglig ekonomisk verksamhet, som bedrivs dold för myndigheterna eller där inkomsterna döljs för att undvika skatter eller andra lagstadgade avgifter. Syftet med definitionen av grå ekonomi i lagen om utredningsenheten ska också i fortsättningen vara att uttryckligen styra utredningsenhetens arbete och bestämma tillgången till information inom tillämpningsområdet för lagen om utredningsenheten. Eftersom termen grå ekonomi inte är entydig eller noggrant avgränsad, är det ändamålsenligt att man inte på konstgjord väg skapar en helt ny definition av grå ekonomi för utredningsenhetens verksamhet eller begränsar det allmänt accepterade forskningsområdet för fenomen inom grå ekonomi. Utifrån förslaget ska utredningsenheten i sitt arbete utnyttja de begrepp för grå ekonomi som är etablerade i Finland och som myndigheterna känner till.
När det gäller definitionen av grå ekonomi är det dessutom värt att notera att utredningsenhetens rätt att få uppgifter och det innehåll i fenomenutredningar som fokuserar på ekonomisk verksamhet och fullgörandet av offentligrättsliga skyldigheter bestäms av definitionen av myndighet i lagen om utredningsenheten. Den har stiftats och ändrats med grundlagsutskottets medverkan (se RP 163/2010 rd och RP 39/2011 rd). Utredningsenheten har rätt att av myndigheter få de uppgifter som är nödvändiga för att göra en fenomenutredning. Till sådana som lämnar ut dessa uppgifter hör enligt den gällande lagen de myndigheter som avses i 4 § 1 mom. 1–7 punkten i offentlighetslagen samt sådana sammanslutningar, inrättningar, stiftelser och enskilda personer som avses i 4 § 2 mom. i den lagen, när dessa har eller kan ha information om organisationers eller organisationsanknutna personers ekonomiska verksamhet, ekonomiska ställning, offentligrättsliga skyldigheter eller kopplingar till andra organisationer eller organisationsanknutna personer. Utredningsenhetens rätt att få uppgifter förutsätter således att de sammanslutningar som sköter offentliga uppdrag har eller kan ha information om ekonomisk verksamhet och fullgörandet av offentligrättsliga skyldigheter.
Den föreslagna, mera omfattande rätten för utredningsenheten att göra fenomenutredningar om fysiska personers verksamhet inom grå ekonomi utvidgar utredningsenhetens rätt att få uppgifter att gälla också sådana fysiska personer som inte har ställning som organisationsanknuten person. Ändringen innebär att behandlingen av uppgifter om fysiska personer i utredningsenheten ökar jämfört med nuläget. Också de myndigheter som lämnar ut uppgifter kommer i framtiden sannolikt oftare än för närvarande att lämna ut uppgifter om fysiska personer till utredningsenheten för fenomenutredningar.
Förslaget är av betydelse med tanke på skyddet för personuppgifter. Med stöd av den gällande lagen behandlar utredningsenheten olika typer av personuppgifter i anslutning till organisationsanknutna personer för att göra fenomenutredningar. Som en del av dem kan sådana uppgifter behandlas som är nödvändiga för utredningen i anslutning till ärenden som är eller har varit föremål för förundersökning, åtalsprövning, åtal eller domstolsbehandling samt domar i brottmål, såsom åtalsprövning, åtal eller domstolsbehandling som hänför sig till ett brott som misstänks ha begåtts inom organisationens verksamhet eller genom att organisationen har utnyttjats. En utvidgning av utredningsenhetens ansvarsområde till att omfatta fysiska personer som inte är organisationsanknutna personer innebär att sådana uppgifter om brott som grundlagsutskottet anser vara känsliga behandlas mer än för närvarande i utredningsenheten, eftersom utredningar kan utarbetas om alla fysiska personer.
Med tanke på skyddet för personuppgifter är det av betydelse att utredningsenheten strävar efter att rikta de fenomenutredningar som den utarbetar inom ramen för sin lagstadgade uppgift till samhälleligt viktiga fenomen inom den grå ekonomin. Detta begränsar delvis också i fortsättningen behandlingen av personuppgifter i utredningsenheten. Ett fenomens betydelse kan granskas till exempel med tanke på eventuella ekonomiska skador som fenomenet orsakar, hur aktuellt fenomenet är eller fenomenets samhälleliga inverkan i övrigt. Med tanke på skyddet för personuppgifter är det också värt att notera att en färdigställd fenomenutredningen inte innehåller personuppgifter. Med stöd av 13 § i lagen om utredningsenheten är uppgifter som erhållits för fenomenutredningar dessutom sekretessbelagda i utredningsenheten. De personuppgifter som utredningsenheten behandlar för att göra fenomenutredningar förblir också till sitt innehåll i stor utsträckning samma som hittills. Ett undantag från de uppgiftsinnehåll som får behandlas utgörs av uppgifter om brott. De ändringsförslag som gäller dem behandlas separat senare i specialmotiveringen.
Ändringen av definitionen av grå ekonomi påverkar utredningsenhetens befogenheter och innehållet i dess uppgift att producera information. Ändringen av definitionen inverkar inte direkt på till exempel andra myndigheters tillsynsåtgärder som gäller grå ekonomi. Indirekt kan andra myndigheter dock får mer information än för närvarande om fysiska personers gråa ekonomi genom fenomenutredningarna. På basis av uppgifterna kan det också vara möjligt att rikta till exempel lagstadgade tillsynsåtgärder på ett effektivare sätt än för närvarande. Ändringen av definitionen av grå ekonomi innebär inte heller att utredningsenhetens ansvarsområde utvidgas till exempel till forskning kring aggressiv skatteplanering. Detta ämnesområde ligger på samma sätt som för närvarande utanför utredningsenhetens ansvarsområde.
I definitionen av myndighet i 4 punkten i paragrafen föreslås en ändring så att hänvisningarna till organisationsanknutna personer ändras till hänvisningar till fysiska personer och dödsbon. På detta sätt blir också bestämmelsen med en definition av myndighet i linje med ändringsförslaget om en utvidgning av utredningsenhetens ansvarsområde. Till följd av förslaget utvidgas utredningsenhetens rätt att få information från andra myndigheter. I fortsättningen avses med myndighet en myndighet som avses i 4 § 1 mom. 1–7 punkten i lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet och sammanslutningar, inrättningar, stiftelser och enskilda personer som avses i 4 § 2 mom. i samma lag, när dessa har eller kan ha information om organisationers, fysiska personers eller dödsbons ekonomiska verksamhet, ekonomiska ställning, offentligrättsliga skyldigheter eller kopplingar till andra organisationer, fysiska personer eller dödsbon.
Definitionen av myndighet i lagen om utredningsenheten är dock fortfarande noggrant avgränsad på det sätt som förutsätts i grundlagsutskottets utlåtanden (GrUU 9/2011 rd och GrUU 38/2010 rd) och mer avgränsad än myndighetsdefinitionen i offentlighetslagen i och med att den i fråga om 4 § 2 mom. i offentlighetslagen sträcker sig till sammanslutningar, inrättningar, stiftelser och enskilda personer när dessa har eller kan ha information om organisationers, fysiska personers eller dödsbons ekonomiska verksamhet eller ekonomiska kopplingar. Av betydelse med tanke på skyddet för personuppgifter är utöver definitionen av myndighet dessutom det att utredningsenhetens rätt att få information också i fortsättningen är begränsad genom lagens krav på uppgifternas nödvändighet och koppling till användningsändamålet (se FiUB 4/2012 rd – RP 39/2011 rd).
3 §. Fenomenutredning.
Det föreslås att 2 mom. i paragrafen, där det föreskrivs om innehållet i en fenomenutredning, ändras så att hänvisningen till organisationsanknuten person ändras till en hänvisning till fysisk person och dödsbo. Med stöd av förslaget beskrivs i en fenomenutredning fenomen inom den grå ekonomin, bekämpningen av den grå ekonomin samt effekterna av dessa, utan att någon organisation eller fysisk person eller något dödsbo specificeras. Ändringen behövs på grund av förslagen att utvidga utredningsenhetens ansvarsområde till att gälla alla fysiska personer och att upphäva definitionen av organisationsanknuten person. Utredningsenheten kan i fortsättningen göra fenomenutredningar också i anslutning till de former av grå ekonomi som bedrivs av fysiska personer. På motsvarande sätt som i nuläget innehåller en slutförd fenomenutredning inga personuppgifter. Ändamålet för de uppgifter som inhämtas för en fenomenutredning anges exakt i 4 § i lagen om utredningsenheten. Detta är förenligt med principen om ändamålsbegränsning i fråga om personuppgifter enligt artikel 5.1 b i dataskyddsförordningen. I 4 § 1 mom. anges det dessutom vilka uppgifter om fysiska personer utredningsenheten kan få av andra myndigheter för att göra fenomenutredningar. I regleringen iakttas således kraven enligt principen om uppgiftsminimering i artikel 5.1 c i dataskyddsförordningen. Utredningsenheten gör fenomenutredningar som sin lagstadgade uppgift och är skyldig att se till att de uppgifter som samlas in för fenomenutredningar begränsas till vad som är nödvändigt i förhållande till fenomenutredningarna. De uppgifter som samlas in för fenomenutredningar ska bevaras i utredningsenhetens rapporteringsdatasystem och det ska finnas en noggrant avgränsad bestämmelse om lagringstiden för uppgifterna i 10 § 1 mom. i lagen om utredningsenheten. Utredningsenheten ska liksom hittills besluta om inledande av fenomenutredningar, teman och antal. Syftet med den ändring som nu föreslås är inte heller att i sig öka antalet fenomenutredningar som ska göras, utan att göra det möjligt att i fortsättningen göra utredningar också om områden som hamnat i skuggan i den nuvarande avgränsningen av utredningsenhetens ansvarsområde.
När fenomenutredningar görs om fysiska personers verksamhet inom grå ekonomi kommer utredningsenheten sannolikt i större utsträckning än för närvarande att behandla också uppgifter som hör till särskilda kategorier av personuppgifter, om vilka det föreskrivs i artikel 9 i dataskyddsförordningen. Utredningsenheten kan behandla uppgifter som hör till särskilda kategorier av personuppgifter med stöd av 6 § 1 mom. 2 punkten i dataskyddslagen. Enligt bestämmelsen tillämpas artikel 9.1 i dataskyddsförordningen inte på sådan behandling av uppgifter som regleras i lag eller som föranleds av en uppgift som direkt har ålagts den personuppgiftsansvarige i lag. Enligt 2 mom. ska en personuppgiftsansvarig och ett personuppgiftsbiträde som behandlar personuppgifter vidta lämpliga och särskilda åtgärder för att skydda den registrerades rättigheter vid behandlingen av uppgifter som hör till särskilda kategorier av personuppgifter. Till sådana åtgärder hör bland annat möjligheten att bevisa vem som har behandlat personuppgifter, åtgärder för att höja kompetensen hos personalen, utnämning av ett dataskyddsombud, pseudonymisering och kryptering av personuppgifter samt andra tekniska, förfarandemässiga och organisatoriska åtgärder. Enligt förarbetena till lagen ska den personuppgiftsansvarige och personuppgiftsbiträdet i första skedet pröva hurdana skyddsåtgärder som är lämpliga med avseende på behandlingsåtgärderna (RP 9/2018 rd, s. 93). När utredningsenheten behandlar personuppgifter är behandlingen av uppgifter som hör till särskilda kategorier av personuppgifter indirekt. Med detta avses att det av de uppgifter som specificeras i lagen och som är nödvändiga för en fenomenutredning är möjligt att dra slutsatser om uppgifter som hör till särskilda kategorier av personuppgifter, till exempel i samband med utsökning. Behandlingen av uppgifterna gäller dock inte direkt dessa personuppgifter. Dessutom kan de uppgifter om beskattningen som inhämtas för en fenomenutredning innehålla uppgifter om kyrkoskatt eller medlemsavgifter till en fackförening. På basis av dessa uppgifter är det likaså möjligt att dra slutsatser om uppgifter som hör till särskilda kategorier av personuppgifter. Dessa uppgifter utgör en del av fenomenutredningen, och behandlingen av uppgifterna vid utredningsenheten gäller inte uttryckligen uppgifter som hör till dessa särskilda kategorier av personuppgifter. Den registrerades rättigheter skyddas framför allt av att de uppgifter som inhämtats för en fenomenutredning enligt lag är sekretessbelagda vid utredningsenheten. Bestämmelser om lagringstiden för dem ska finnas i lag, och slutförda offentliga fenomenutredningar innehåller inga personuppgifter. Uppgifterna som hör till särskilda kategorier av personuppgifter bevaras i det personregister som utredningsenheten använder, det vill säga i rapporteringsdatasystemet.
När utredningsenheten gör fenomenutredningar har den dessutom rätt att behandla sådana i artikel 10 i dataskyddsförordningen avsedda personuppgifter som rör fällande domar i brottmål samt lagöverträdelser innefattande brott och som omfattas av grundlagsutskottets etablerade begrepp känsliga personuppgifter. Behandlingen av uppgifter vid utredningsenheten grundar sig i fråga om dessa uppgifter på 7 § i dataskyddslagen, enligt vilken personuppgifter som rör i artikel 10 i dataskyddsförordningen avsedda fällande domar i brottmål och lagöverträdelser som innefattar brott eller därmed sammanhängande säkerhetsåtgärder får behandlas om uppgifterna behandlas för syften som anges i 6 § 1 mom. 1, 2 eller 7 punkten. Syftet med behandlingen vid utredningsenheten är 6 § 1 mom. 2 punkten, det vill säga behandlingen av uppgifter ska regleras i lag eller föranledas av en uppgift som direkt har ålagts den personuppgiftsansvarige i lag. Vid behandlingen av uppgifter om brott blir med stöd av 7 § 2 mom. samma åtgärder för att skydda den registrerades rättigheter tillämpliga som de som ska vidtas vid behandlingen av uppgifter som hör till särskilda kategorier av personuppgifter. Också i fråga om behandlingen av uppgifter om brott skyddas den registrerades rättigheter särskilt av att behandlingen av dessa uppgifter vid utredningsenheten är statistisk och att en slutförd fenomenutredning inte innehåller personuppgifter. Också uppgifter om brott som inhämtats för fenomenutredningar är sekretessbelagda vid utredningsenheten. Det bör dessutom noteras att utredningsenheten när den inhämtar uppgifter alltid ska bedöma om uppgifterna är nödvändiga för att göra fenomenutredningar. Begäran om uppgifter ska således bedömas noggrant. Utredningsenhetens lagstadgade uppgift är att producera information och personalen är specialiserad på denna uppgift.
4 §. Utredningsenhetens rätt att få uppgifter för en fenomenutredning.
I paragrafen föreskrivs det om utredningsenhetens rätt att få uppgifter för en fenomenutredning. Det inledande stycket i paragrafens 1 mom. ändras så att utredningsenheten trots sekretess har rätt att av myndigheterna på begäran få sådana uppgifter om en person eller organisation som är nödvändiga för fenomenutredningar. Den nuvarande singularformen fenomenutredning i bestämmelsen föreslås bli ersatt med en hänvisning till fenomenutredningar. Enligt förslaget ska utredningsenheten inhämta uppgifter för fenomenutredningar med avsikten att uppgifterna ska kunna utnyttjas i flera fenomenutredningar. Ändringen innebär att uppgifter som inhämtas för fenomenutredningar inte längre gäller en specifik fenomenutredning. En förutsättning för att använda uppgifterna i en fenomenutredning är fortfarande att uppgiften är nödvändig för just den utredningen. Dessutom förutsätts det att användningen av en uppgift inte har begränsats till endast en viss fenomenutredning i utredningsenhetens begäran om information.
Uppgifternas nödvändighet för en fenomenutredning ska alltid bedömas separat för varje utredning i samband med att utredningen inleds. Om en uppgift inte är nödvändig för en utredning kan den inte användas i den utredningen. Utredningsenheten gör också för närvarande en bedömning av uppgifternas nödvändighet när den begär information av myndigheter för fenomenutredningar. Eftersom fenomenutredningarna beskriver fenomen inom den grå ekonomin kan de innehålla till exempel en tidsmässig jämförelse eller en jämförelse av olika verksamhetsområden. Samma uppgifter kan då behövas i flera fenomenutredningar. Uppgifter som en gång har inhämtats är dock inte nödvändigtvis längre tillgängliga senare hos de ursprungliga källorna eller så har en uppgift i den ursprungliga källan förändrats.
Till följd av förslaget ska utredningsenheten i fortsättningen i regel alltid begära uppgifter som behövs för fenomenutredningar med avsikten att uppgifterna ska kunna användas i flera fenomenutredningar enligt 3 § i lagen om utredningsenheten inom en bestämd tid. Uppgifternas användningsändamål är fortfarande klart avgränsat i den föreslagna bestämmelsen och uppgifterna ska inte användas för något annat ändamål än fenomenutredningar enligt 3 § 2 mom. i lagen om utredningsenheten och för fullgöranderapporter för det ändamål som anges i 5 § 3 mom.
Exempel på en begäran om information som utredningsenheten riktar till en myndighet enligt förslaget:
Med stöd av 4 § 1 mom. i lagen om utredningsenheten begär utredningsenheten uppgifter som ska användas för fenomenutredningar enligt 3 § 2 mom. i lagen om utredningsenheten som görs under perioden 1.1.2025–31.12.2027.
Ibland kan det dock förekomma situationer där man på förhand vet att uppgifterna behövs och kommer att användas endast för en viss fenomenutredning. Utredningsenheten ska ange detta redan i begäran om information. Då är användningen av uppgifterna begränsad till den fenomenutredning som begäran om information gäller. Den begäran om information som gjorts definierar användningsändamålet med den information som samlats in för fenomenutredningen.
I fråga om fysiska personer innebär den föreslagna ändringen att personuppgifter som samlats in om dem kan användas i fler än en fenomenutredning, vilket innebär att uppgifternas användningsändamål till denna del utvidgas jämfört med nuläget. Användningsändamålet för uppgifterna är dock fortfarande begränsat och reglerat i lagen om utredningsenheten i enlighet med principerna i den allmänna dataskyddsförordningen. Uppgifter som samlats in för fenomenutredningar ska vara sekretessbelagda i utredningsenheten. Utredningsenheten är likaså skyldig att för varje utredning den gör separat bedöma om uppgifterna är nödvändiga. Genom en fenomenutredning behandlas personuppgifter för forskningsändamål och statistiska ändamål och uppgifterna lämnas inte ut eller görs tillgängliga på ett sådant sätt att en viss person kan identifieras utifrån dem. Behovet av och förutsättningarna för att göra fenomenutredningar ska enligt förslaget bedömas på samma grunder som hittills. Sålunda är inte syftet med att utvidga användningsområdet för de uppgifter som samlas in att öka antalet fenomenutredningar eller behandlingen av uppgifterna i sig i utredningsenheten. Dessutom föreskrivs det som en åtgärd som skyddar behandlingen av personuppgifter om en tidsfrist för användningen av uppgifterna och lagringen av dem i rapporteringsdatasystemet. Användningen av uppgifterna begränsas också av andra principer för dataskydd, såsom kravet i artikel 5.1 d i dataskyddsförordningen att personuppgifterna ska vara korrekta. Enligt den principen ska personuppgifterna vara korrekta och om möjligt uppdaterade. Utredningsenheten är sålunda skyldig att i fråga om fenomenutredningar som görs senare separat bedöma om de uppgifter som samlats in för fenomenutredningar är uppdaterade och användbara. Användningsändamålet för personuppgifterna anses uppfylla kraven i dataskyddsförordningen.
Det föreslås att paragrafens 1 mom. 2 punkt ändras så att utredningsenheten i fortsättningen ska ha rätt få uppgifter om en fysisk persons och ett dödsbos ställning i en organisation samt uppgifter som beskriver ägar- och besittningsförhållandena i organisationen. Hänvisningen till en organisationsanknuten person stryks. Med uppgifter som beskriver fysiska personers och dödsbons ställning avses uppgifter om ansvars- och ägarställningen, såsom uppgifter om verksamhet som representant för organisationen, medlem i styrelsen eller förvaltningsrådet, verkställande direktör, bolagsman eller som enskild näringsidkare samt uppgifter om en fysisk persons eller ett dödsbos ägande som gäller organisationer. Uppgifterna fås i huvudsak ur det offentliga handelsregistret. Uppgifter om en persons ägar- eller besittningsförhållanden till organisationer finns också i olika myndighetsregister, där uppgifterna är sekretessbelagda. Ett exempel på detta är de uppgifter om aktieägare och delägarskap som Skatteförvaltningen har.
I den gällande paragrafens 1 mom. 7 punkt föreskrivs det om utredningsenhetens rätt att av förundersökningsmyndigheten även få andra uppgifter om en förundersökning än de som avses i 1–6 punkten i momentet, när uppgiften har anknytning till ett brott som man misstänker har begåtts inom organisationens verksamhet eller genom att organisationen har utnyttjats. Det föreslås att hänvisningarna till att brottet ska ha begåtts inom organisationens verksamhet eller genom att organisationen har utnyttjats ska strykas ur bestämmelsen. Begränsningarna är onödiga i fortsättningen, eftersom grå ekonomi inte på samma sätt som i den gällande lagen är kopplad endast till organisationers verksamhet. Utredningsenheten har i fortsättningen i och med att ansvarsområdet utvidgas till att gälla alla fysiska personer behov att för att göra fenomenutredningar få uppgifter om brott i större utsträckning än den nuvarande avgränsningen som gäller en organisation. I regeringens proposition RP 163/2010 rd konstateras det att andra uppgifter än de som avses i 1–6 punkten är bland annat uppgifter om brottsrubricering, tillvägagångssätt och uppsåt samt om förundersökningsmyndighetens åtgärder. I denna punkt avses också uppgifter om dem som deltagit i brottet och om målsägande. Till följd av den föreslagna ändringen får utredningsenheten i större utsträckning än för närvarande tillgång till uppgifter om olika brott för att göra fenomenutredningar. Uppgifterna används i utredningsenheten uttryckligen för att göra fenomenutredningar, och användningen av uppgifterna förutsätter alltid att de är nödvändiga för respektive fenomenutredning. På det sätt som förutsätts i 7 § 1 mom. 2 punkten i dataskyddslagen (1050/2018) ska det i lagen om utredningsenheten föreskrivas om behandling av uppgifter som rör fällande domar i brottmål samt lagöverträdelser som innefattar brott och behandlingen av uppgifterna föranleds av den uppgift att producera och sprida information som direkt har ålagts utredningsenheten i lag. I behandlingen av uppgifter tryggas skyddet för personuppgifter. Personuppgifter är redan på det sätt som förutsätts i den gällande lagen sekretessbelagda i utredningsenheten och en färdig fenomenutredning innehåller inga personuppgifter. I lagen om utredningsenheten föreslås exakta bestämmelser om lagring av uppgifter.
I paragrafens 1 mom. 8 punkt föreskrivs det om utredningsenhetens rätt att för en fenomenutredning få uppgifter ur justitieförvaltningens register i anslutning till ärenden som är eller har varit föremål för åtalsprövning, åtal eller domstolsbehandling samt domar i brottmål, när åtalsprövningen, åtalet eller domstolsbehandlingen har anknytning till ett brott som man misstänker har begåtts inom organisationens verksamhet eller genom att organisationen har utnyttjats. Det föreslås att hänvisningarna till att brottet ska ha begåtts inom organisationens verksamhet eller genom att organisationen har utnyttjats ska strykas ur bestämmelsen på samma sätt som i 7 punkten. Begränsningarna är onödiga i fortsättningen, eftersom grå ekonomi inte på samma sätt som i den gällande lagen är kopplad endast till organisationers verksamhet. Utredningsenheten har i och med sitt utvidgade ansvarsområde behov att få uppgifter i större utsträckning än för närvarande. På samma sätt som i fråga om de uppgifter som beskrivs ovan i 7 punkten, måste de uppgifter som begärs ur justitieförvaltningens register enligt förslaget vara nödvändiga för respektive fenomenutredning. Kravet på nödvändighet samt bestämmelserna om uppgifternas lagringstid skyddar personuppgifterna.
I 1 mom. 9 punkten i paragrafen föreskrivs det om utredningsenhetens rätt att för en fenomenutredning få uppgifter som uppgetts i anmälan som avses i 28 § i lagen om Skatteförvaltningen och även andra uppgifter som Skatteförvaltningen fått med stöd av den anmälan än de som avses i 1–6 punkten i detta moment, när uppgiften har anknytning till ett brott som man misstänker har begåtts inom organisationens verksamhet eller genom att organisationen har utnyttjats. Det är fråga om uppgifter som gäller skattebrott eller något annat brott som hänför sig till beskattningen. Det föreslås att hänvisningarna till att brottet ska ha begåtts inom organisationens verksamhet eller genom att organisationen har utnyttjats ska strykas ur bestämmelsen på samma sätt som i 7 och 8 punkten. Begränsningarna är onödiga i fortsättningen, eftersom definitionen av grå ekonomi inte på samma sätt som i den gällande lagen är kopplad endast till organisationers verksamhet. I och med att ansvarsområdet utvidgas till att gälla fysiska personer har utredningsenheten behov att få uppgifter i större utsträckning än för närvarande. På samma sätt som i fråga om de uppgifter som beskrivs ovan i 7 och 8 punkten, måste de uppgifter som begärs ur Skatteförvaltningens register enligt förslaget vara nödvändiga för respektive fenomenutredning. Kravet på nödvändighet samt bestämmelserna om uppgifternas lagringstid skyddar personuppgifterna.
Det föreslås att 5 mom. upphävs. I momentet föreskrivs det att uppgifterna om en person som inte har status av en organisationsanknuten person omedelbart ska förstöras. Eftersom det i och med utvidgningen av utredningsenhetens ansvarsområde kan göras fenomenutredningar också om fysiska personer som inte har status av en organisationsanknuten person, behövs bestämmelsen inte längre i framtiden. Separata bestämmelser om avförande av uppgifter ur rapporteringsdatasystemet föreslås i 10 §.
5 §. Fullgöranderapport.
I paragrafen föreskrivs det om utarbetande av fullgöranderapporter.
Det föreslås att 1 mom. i paragrafen ändras så att det till lagen fogas ett krav på att fullgöranderapporter ska vara nödvändiga för de ändamål som anges i 6 § i lagen. Förslaget ändrar inte de förutsättningar under vilka rätt att få information enligt de ändamål som anges i 6 § ska tillämpas allmänt, utan kravet på nödvändighet hänför sig till användningen av fullgöranderapporter. Nödvändighetskriteriet skyddar behandlingen av uppgifter om fysiska personer då villkoret att det ska vara fråga om organisationsanknutna personer slopas. Den som begär fullgöranderapporten ska avgöra om nödvändighetskriteriet är uppfyllt. Detta innebär att när ett ärende är anhängigt och ett behov av information uppstår ska den aktör som ska utnyttja uppgifterna bedöma om en fullgöranderapport är ett nödvändigt sätt att samla in uppgifter eller om uppgifterna ska begäras på något annat sätt. Nödvändighet kan till exempel innebära att det är nödvändigt för den som begär uppgifterna att i samma slags ärenden bedöma personer utifrån samma och enhetliga uppgifter, och då kan en fullgöranderapport var det enda enhetliga sättet att bedöma hur personen skött olika skyldigheter jämfört med om uppgifterna begärs separat av olika aktörer.
Det föreslås att 2 mom. i paragrafen ändras så att den aktör som begär en fullgöranderapport ska ge en bekräftelse på att aktören har bedömt att en fullgöranderapport är nödvändig. På så sätt får Enheten för utredning av grå ekonomi en bekräftelse på att kravet på nödvändighet uppfylls. Det föreslås att det i lagen också föreskrivs om ett krav på att en informationstjänstbeskrivning utarbetas innan fullgöranderapporter lämnas. Informationstjänstbeskrivningar har redan nu utarbetats tillsammans med alla de aktörer som utnyttjar fullgöranderapporter, så förfarandet är inte nytt. Det har dock inte föreskrivits om denna skyldighet i lag. I informationstjänstbeskrivningen uppges de rättsliga grunderna för användningen av fullgöranderapporter och bestäms det informationsinnehåll som ska ingå i en fullgöranderapport så att den motsvarar de rättigheter att få information som den aktör som ska utnyttja uppgifterna har. Informationstjänstbeskrivningen har betydelse också för fullgörandet av dokumenteringsskyldigheterna i fråga om dataskyddsförpliktelser.
Paragrafens 3 mom. ändras inte.
Det föreslås att paragrafens 4 mom. ändras. I det gällande momentet föreskrivs det att utredningsenheten i fullgöranderapporten ska beskriva hurdan verksamhet och ekonomi en organisation eller en organisationsanknuten person samt en organisation eller organisationsanknuten person med direkt eller indirekt koppling till de förstnämnda har och hur de fullgör sina skyldigheter i anknytning till skatter, lagstadgade pensionsförsäkrings-, olycksfallsförsäkrings- och arbetslöshetsförsäkringsavgifter och avgifter som tullen tar ut. Hänvisningarna till organisationsanknuten person ändras i förslaget till fysisk person eller dödsbo. Dessutom föreslås det att fullgöranderapporten i fortsättningen inte ska innehålla beskrivningar av hurudan verksamhet och ekonomi en aktör med indirekt koppling till den som rapporten gäller har och hur denne fullgör sina skyldigheter i anknytning till skatter, lagstadgade pensionsförsäkrings-, olycksfallsförsäkrings- och arbetslöshetsförsäkringsavgifter och avgifter som tullen tar ut.
Syftet med förslaget är att utredningsenheten i fullgöranderapporten ska kunna beskriva hurdan verksamhet och ekonomi en organisation eller en fysisk person eller ett dödsbo samt en organisation eller fysisk person eller ett dödsbo med direkt koppling till de förstnämnda har, och hur de fullgör sina skyldigheter i anknytning till skatter, lagstadgade pensionsförsäkrings-, olycksfallsförsäkrings- och arbetslöshetsförsäkringsavgifter och avgifter som tullen tar ut. Det skulle vara motiverat att också andra dödsbon än sådana som bedriver näringsverksamhet tas med i bestämmelsen så att utredningsenheten kan slutföra till exempel en pågående fullgöranderapport efter att en fysiskt person som rapporten handlar om har avlidit. Den ändring som innebär att det i stället för till en organisationsanknuten person hänvisas till en fysisk person eller ett dödsbo behövs för att bestämmelsen ska motsvara den föreslagna utvidgningen av utredningsenhetens ansvarsområde till att omfatta fysiska personer som inte har ställning som organisationsanknuten person. När det gäller förslaget att inte utreda indirekta kopplingar i fullgöranderapporter är det så att det inte heller för närvarande finns några uppgifter om indirekta kopplingar i standardiserade fullgöranderapporter. Till exempel med en organisation som har en indirekt koppling till en person avses en organisation som har direkt eller indirekt koppling till personens direkta organisationskoppling, till exempel ett moderbolag till vars dotterbolags styrelse personen hör eller ett bolag vars ansvarsperson är ansvarsperson också i ett bolag som har en direkt koppling till personen (se RP 163/2010 rd, s. 22). Om det framkommer ett behov av en fullgöranderapport som gäller indirekta kopplingar, kan kundmyndigheten i framtiden begära en helt ny fullgöranderapport inom ramen för de egna rättigheterna att få uppgifter och de egna behoven. Om en myndighet, för att utreda en sökandes tillförlitlighet, till exempel har en i den egna materiella lagstiftningen fastställd rätt att granska hur sökanden eller någon annan motsvarande organisation samt deras ansvariga personer samt organisationer med även indirekt koppling till de förstnämnda fullgör sina skyldigheter, ska myndigheten i praktiken begära en ny fullgöranderapport om en sådan organisation med kopplingar till sökanden eller den ansvariga personen. Myndigheten ska alltså först begära en fullgöranderapport om den sökande organisationen och dess ansvariga personer, och om det utifrån dem uppstår ett behov av det, ska myndigheten begära en helt ny fullgöranderapport till exempel om ett sådant moderbolag till vars dotterbolags styrelse den ansvariga personen i fråga hör. Detta är dock möjligt endast om myndigheten i fråga i den lagstiftning som gäller myndigheten har getts rätt att få uppgifter också för utredning av att offentligrättsliga skyldigheter fullgörs vid indirekta kopplingar. Dessutom ska myndigheten i enlighet med förslaget bedöma huruvida användningen av en fullgöranderapport är nödvändig. Med en fysisk person med direkt koppling till en organisation avses en fysisk person som har ansvars- eller ägarställning i bolaget. Med ansvars- och ägarställning avses en fysisk persons ställning som företrädare för organisationen, medlem i styrelsen eller förvaltningsrådet, verkställande direktör, bolagsman eller som enskild näringsidkare samt en fysisk persons ägande i organisationen. Uppgifterna fås i huvudsak ur det offentliga handelsregistret. Uppgifter om en persons ägar- eller besittningsförhållanden till organisationer finns också i olika myndighetsregister, där uppgifterna är sekretessbelagda. Ett exempel på detta är de uppgifter om aktieägare och delägarskap som Skatteförvaltningen har. Med en fysisk person med direkt koppling till en fysisk person avses en person som ingår i den närmaste kretsen till den andra personen, vilket inbegriper personer som står i ett i 3 § i lagen om återvinning till konkursbo avsett förhållande till den fysiska personen. En fullgöranderapport kan alltså också innehålla uppgifter om personer i fysiska personers närmaste krets. Uppgifterna är nödvändiga till exempel för att utreda en person som utövar faktisk bestämmanderätt i organisationen. Den nytta försummelser medför göms ofta i den närmaste kretsens besittning.
Kretsen av fysiska personer med koppling till en organisation och en fysisk person har beskrivits ovan med exempel. Detta beror på att utarbetandet av fullgöranderapporter och utredningsenhetens rätt att få information alltid bestäms genom de lagstadgade myndighetsuppgifter som beskrivs i 6 § 1 mom. i lagen om utredningsenheten samt genom de rättigheter att för dem att få information som föreskrivs särskilt för respektive kundmyndighet. Sålunda begränsas utredningsenhetens rätt att få uppgifter till exempel i fråga om fysiska personer med koppling till en fysisk person alltid till de rättigheter att få uppgifter som den myndighet som begär en fullgöranderapport har enligt lag. Följaktligen möjliggör 4 mom. en beskrivning av en persons kopplingar genom en fullgöranderapport i den omfattning och på de villkor som ingår i den rätt att få information som särskilt föreskrivs för den myndighet som begär fullgöranderapporten. Då man också beaktar att fullgöranderapporter inom ramen för den gällande lagen kan användas till stöd för 40 olika myndighetsuppgifter, är det ändamålsenligt att det i lagen om utredningsenheten inte ställs på förhand stränga kriterier för utredningen av kopplingarnas personkrets. Omfattningen av och villkoren för utredningen av kopplingar över huvud taget baserar sig alltid på de egna rättigheter till information som särskilt föreskrivits för just den myndighet som begär en fullgöranderapport. Innehållet i fullgöranderapporten, liksom omfattningen av de kopplingar som beskrivs i den, bestäms alltid tillsammans med den myndighet som begär rapporten, och innehållet baserar sig på den lagstadgade rätt att få uppgifter som den myndighet som begär rapporten har. Dessutom ska användningen av en fullgöranderapport vara nödvändig i den situation där den begärs.
Det föreslås att 5 mom. i paragrafen upphävs. I momentet föreskrivs det att om utredningsenheten konstaterar att en person inte har status av en organisationsanknuten person ska utarbetandet av fullgöranderapporten om honom eller henne avslutas och uppgifterna om honom eller henne omedelbart förstöras. Eftersom det i och med utvidgningen av utredningsenhetens ansvarsområde kan utarbetas fullgöranderapporter också om fysiska personer som inte har ställning som organisationsanknuten person, behövs bestämmelsen inte längre i framtiden. Dataskyddsförordningen tillåter också annars lagring av uppgifter endast så länge de behövs med tanke på användningsändamålet för personuppgifterna.
6 §. Syftet med fullgöranderapporter.
Det föreslås att 1 mom. 4 punkten i paragrafen uppdateras. I punkten föreskrivs det om användning av fullgöranderapporter till stöd för den övervakning av verkställigheten av uppbördsförfarandet i fråga om arbetslöshetsförsäkringspremier som avses i 10 § 1 mom. i lagen om finansiering av arbetslöshetsförmåner. Det är fråga om en teknisk ändring, eftersom ordalydelsen i 10 § 1 mom. 2 punkten i lagen om finansiering av arbetslöshetsförmåner har ändrats genom lagarna 542/2012 och 522/2018. Enligt den uppdaterade 2 punkten har Sysselsättningsfonden till uppgift att fastställa och uppbära de arbetslöshetsförsäkringspremier som avses i 2 § och övervaka att de förpliktelser i anslutning till arbetslöshetsförsäkringspremierna som föreskrivs i denna lag uppfylls. Enligt förslaget ska fullgöranderapporter utarbetas till stöd för de i 10 § 1 mom. 2 punkten i lagen om finansiering av arbetslöshetsförmåner avsedda uppgifterna att fastställa och uppbära arbetslöshetsförsäkringspremierna och övervaka att förpliktelserna i anslutning till arbetslöshetsförsäkringspremierna uppfylls. Efter den föreslagna ändringen motsvarar lagen om utredningsenheten den nuvarande formuleringen i lagen om finansiering av arbetslöshetsförmåner.
Det föreslås att det till paragrafens 1 mom. 11 punkt, där det föreskrivs om utarbetande av en fullgöranderapport till stöd för polisens, Gränsbevakningsväsendets eller Försvarsmaktens verksamhet vid förebyggande och utredning av brott eller för Tullens verksamhet vid förundersökningar, fogas ett tillägg om avslöjande av brott. Särskilda bestämmelser om sådant avslöjande av brott som hör till förundersökningsmyndigheterna finns i polislagen, gränsbevakningslagen, lagen om militär disciplin och brottsbekämpning inom försvarsmakten och tullagen. Eftersom en fullgöranderapport också för närvarande kan utarbetas till stöd för förebyggande och utredning av brott, ska tillägget om avslöjande av brott som ett av syftena med fullgöranderapporter snarare ses som en uppdatering av teknisk karaktär än någon egentlig utvidgning av syftet med fullgöranderapporter.
Samtidigt föreslås det att lagrummet ändras i fråga om Tullen så att syftet med fullgöranderapporter för Tullen på samma sätt som för andra förundersökningsmyndigheter är förebyggande och utredning av brott samt sådant avslöjande av brott som beskrivs ovan. Tullens nuvarande rätt att få en fullgöranderapport för förbyggande av brott grundar sig på 6 § 1 mom. 2 punkten i lagen om utredningsenheten, enligt vilken fullgöranderapporter utarbetas till stöd för tullåtgärder som avses i 2 § 7 punkten i tullagen. Med stöd av det lagrummet har också avslöjande av brott i form av en tullåtgärd redan inom ramen för den gällande lagen kunnat anses som ett syfte med fullgöranderapporter. Enligt 7 punkten avser tullåtgärd samtliga tjänsteåtgärder som hör till Tullens uppgifter, med undantag för förundersökning av tullbrott samt in- och utresekontroller. I enlighet med 2 § 2 punkten i lagen om brottsbekämpning inom Tullen omfattar tullbrottsbekämpning bland annat förhindrande av tullbrott. Med förhindrande av tullbrott avses åtgärder som syftar till att förhindra tullbrott, försök till tullbrott och förberedelse till tullbrott, eller till att avbryta ett redan påbörjat tullbrott eller begränsa den direkta skada eller fara som brottet medför. Enligt 4 punkten i samma paragraf avses med avslöjande av tullbrott åtgärder som syftar till att klarlägga om det finns en grund för inledande av förundersökning. Enligt 5 punkten i samma paragraf avses med utredning av tullbrott förundersökning av tullbrott. Det att formuleringen i 6 § 1 mom. 11 punkten i lagen om utredningsenheten förenhetligas med avseende på Tullen ändrar sålunda inte Tullens nuvarande befogenheter att få fullgöranderapporter för förebyggande, avslöjande och utredning av brott. Förenhetligandet av ordalydelsen minskar inte heller det nuvarande användningsområdet för de fullgöranderapporter som Tullen begär, eftersom man samtidigt frångår de särskilda kraven i 6 § 1 mom. 11 punkten som begränsar förundersökningsmyndigheternas begäran om fullgöranderapporter. Den föreslagna ändringen gör bestämmelsens tydligare och är sålunda lagtekniskt motiverad.
Det föreslås dessutom att 1 mom. 11 punkten i paragrafen utvidgas genom att bestämmelsen inte längre som förutsättning för utarbetande av en fullgöranderapport innehåller särskilda krav som gäller det maximistraff som föreskrivs för det misstänkta brottet och det att brottet ska ha samband med organisationen. Med beaktande av alla ovan beskrivna ändringar som föreslås i 1 mom. 11 punkten, ska en fullgöranderapport i fortsättningen utarbetas till stöd för polisens, Gränsbevakningsväsendets, Försvarsmaktens eller Tullens verksamhet vid förebyggande, avslöjande och utredning av brott.
Då de särskilda kraven slopas kommer fullgöranderapporter att omfatta också sådana brott för vilka det föreskrivna maximistraffet är fängelse i mindre än ett år och där det inte misstänks att brottet har begåtts inom organisationens verksamhet eller genom att organisationen har utnyttjats. En förutsättning för att en fullgöranderapport ska kunna begäras är dock att förundersökningsmyndigheterna på grund av sina lagstadgade uppgifter i anslutning till förebyggandet och utredningen av brott samt det ovan föreslagna avslöjandet av brott har ett nödvändigt behov av att få en helhetsbild av de ekonomiska uppgifter som ingår i fullgöranderapporten. Den myndighet som begär en fullgöranderapport ska ansvara för att överväga när det är nödvändigt att begära en fullgöranderapport för skötseln av myndighetens egen uppgift. Det är inte nödvändigt att begära en fullgöranderapport till exempel när myndigheten endast behöver enstaka uppgifter, men inte en helhetsbild av fullgörandet av skyldigheterna. Ur fysiska personers perspektiv utvidgar slopandet av de särskilda kraven utredningsenhetens rätt att begära och behandla uppgifter om fysiska personer. Förslaget baserar sig dock på fullgörandet av förundersökningsmyndigheternas lagstadgade uppgifter och rätt att få information, och användningsändamålet för uppgifterna är avgränsat i 6 § 1 mom. 11 punkten i lagen om utredningsenheten. Lagringen av uppgifterna är likaså begränsad, eftersom uppgifterna ska raderas ur rapporteringsdatasystemet när de inte behövs för utarbetandet av fullgöranderapporten i fråga.
Förslaget bedöms inte i någon betydande grad ändra utredningsenhetens verksamhet eller arten av den behandling av personuppgifter som utredningsenheten utför, eftersom fullgöranderapportens syfte att vara till stöd för polisens och andra förundersökningsmyndigheters uppgifter till väsentliga delar förblir oförändrat. Såsom det har framkommit i de kartläggningar av behovet av lagändringar som utredningsenheten låtit göra för kundmyndigheterna, förekommer det till exempel vid utredningen av organiserad brottslighet och ekonomiska brott situationer där personerna inte har någon egentlig ställning som organisationsanknuten person. Det är motiverat att polisen och andra förundersökningsmyndigheter i regel får de uppgifter som ingår i fullgöranderapporter i form av fullgöranderapporter under samma förutsättningar som de har rätt att få dessa uppgifter också i övrigt för att utföra tjänsteuppdrag. En fullgöranderapport är ett verktyg för att utföra en lagstadgad uppgift och tillgodose de rättigheter att få information som föreskrivits för denna uppgift. Utredningsenheten har tillsammans med varje kundmyndighet utarbetat en modell och informationstjänstbeskrivning som ska iakttas på organisationsnivå och som anger för vilka ändamål och med vilka uppgifter fullgöranderapporter kan utarbetas för respektive myndighet. Eftersom fullgöranderapporten är en till innehållet standardiserad rapport, säkerställer dessa på organisationsnivå överenskomna modeller och informationstjänstbeskrivningar att de uppgifter som samlats in för en fullgöranderapport motsvarar kundmyndighetens rätt att få uppgifter och det lagstadgade behovet av uppgifter.
Det föreslås att 2 mom. ändras så att hänvisningen till organisationsanknuten person ändras till en hänvisning till fysisk person. Då kan en tidigare utarbetad fullgöranderapport i fortsättningen användas när samma myndighet för samma ändamål begär en ny fullgöranderapport om samma organisation eller fysiska person. Ändringen är i linje med förslaget om en utvidgning av utredningsenhetens ansvarsområde.
10 §. Avförande av uppgifter ur rapporteringsdatasystemet.
Bestämmelser om avförande av uppgifter ur rapporteringsdatasystemet finns i 10 §. Det föreslås att 1 mom. i paragrafen ändras så att det där föreskrivs endast om avförande av uppgifter som inhämtats för en fenomenutredning. De uppgifter i rapporteringsdatasystemet som har inhämtats för en fenomenutredning ska enligt förslaget avföras ur systemet inom tre år från det att uppgifterna lagrades i systemet. Uppgifterna ska dock avföras när fenomenutredningen är klar, om de inte behövs för utarbetandet av en sådan fullgöranderapport som avses i 5 § 3 mom. eller för andra fenomenutredningar. Lagringstiden kan förlängas med högst ett år om uppgifterna fortfarande behövs för utförandet av en uppgift som avses i 4 § 4 mom. i lagen om utredningsenheten. På basis av principen om minimering av behandlingen av personuppgifter i dataskyddsförordningen ska uppgifterna bevaras i rapporteringsdatasystemet endast så länge det är nödvändigt för att syftena med behandlingen av personuppgifterna ska kunna uppnås. Uppgifter som erhållits för utredningar men som konstaterats vara onödiga ska alltid raderas omedelbart. Den föreslagna lagringstiden på tre år baserar sig på utredningsenhetens behov att utnyttja uppgifterna i sina lagstadgade uppgifter. I bestämmelsen beaktas också informationsbehovet hos de kundmyndigheter som beställer fullgöranderapporter och deras rätt att begära en fullgöranderapport utgående från en grupp som beskrivs i en fenomenutredning. Regleringen om lagringstiden för uppgifter baserar sig på möjligheten att använda det handlingsutrymme som följer av artikel 6.3 i dataskyddsförordningen för att utfärda särskilda bestämmelser om lagringstider.
Utredningsenheten ska bedöma grunderna för lagring av de uppgifter som begärts som tjänsteuppdrag och det ska göras en anteckning om dem. Raderingen av uppgifterna då fenomenutredningen är klar överensstämmer med principen om minimering av personuppgifter om det när utredningen är färdig är klart att uppgifterna inte kan användas i andra fenomenutredningar eller för att inleda utarbetande av fullgöranderapporter utgående från en grupp som beskrivs i fenomenutredningen. Avförande av en uppgift kan i praktiken komma i fråga till exempel i sådana situationer där det på grund av uppgiftens natur eller kvalitet är klart att den inte kan användas i andra utredningar eller om uppgiften har föråldrats. Lagringstiden på tre år kan i undantagsfall förlängas med högst ett år, om den uppgift som bevaras fortfarande behövs i enlighet med 4 § 4 mom. i lagen om utredningsenheten för att göra en annan fenomenutredning eller inleda utarbetandet av en fullgöranderapport utgående från en grupp som beskrivs i fenomenutredningen. Genom bestämmelsen tryggas genomförandet av utredningsenhetens uppgift att producera information och slutförandet av pågående utredningar.
En längre lagringstid för uppgifterna än idag behövs för att utredningsenheten ska kunna bemöta de i 5 § 3 mom. i lagen avsedda begäran om fullgöranderapporter från sina kundmyndigheter som görs utgående från en grupp som beskrivs i en fenomenutredning. Den gällande lagen lämnar rum för tolkning till denna del. Lagens 5 § 5 mom. ger kundmyndigheterna rätt att begära en fullgöranderapport utgående från en grupp som beskrivs i en fenomenutredning, men med stöd av 10 § ska uppgifter som inhämtats för fenomenutredningar dock förstöras om de inte behövs för utredningen i fråga. Formuleringen i bestämmelsen i 10 § i lagen möjliggör sålunda inte i praktiken att uppgifter som samlats in för en fenomenutredning bevaras efter att fenomenutredningen har blivit färdig. Det att en lagringstid för uppgifterna tas in i lagen avhjälper motstridigheten mellan bestämmelserna och tryggar tillgodoseendet av kundmyndigheternas i lag föreskrivna rätt. Utarbetande av en fullgöranderapport utgående från en grupp som beskrivs i en tidigare slutförd fenomenutredning förutsätter identifieringsuppgifter om de aktörer som behandlats i fenomenutredningen. Fullgöranderapporter som gäller aktörer som beskrivits i en fenomenutredning ska enligt förslaget alltid utarbetas med uppdaterade uppgifter som beskriver verksamheten och ekonomin. En identifieringsuppgift som samlats in för en fenomenutredning är dock nödvändig för inledandet av en fullgöranderapport. I praktiken begär myndigheterna fullgöranderapporter utgående från en grupp som beskrivits i en fenomenutredning vanligen redan inom några månader och senast uppskattningsvis ett år efter att fenomenutredningen slutfördes. Utredningsenhetens skyldighet att kontrollera grunderna för att fortfarande bevara personuppgifter skyddar personuppgifterna och säkerställer att de är uppdaterade.
En längre lagringstid för uppgifterna än idag är en förutsättning för att de uppgifter som samlats in för fenomenutredningar faktiskt på det sätt som föreslås i propositionen kan utnyttjas för fler än en fenomenutredning. En lagringstid på tre år behövs med tanke på utredningsenhetens lagstadgade uppgift att producera och förmedla information för att enheten ska ha en faktisk möjlighet att utnyttja de insamlade uppgifterna i flera fenomenutredningar.
I 2 mom. föreskrivs det om en tidsfrist på fem år för avförande av utredningar och rapporter som lagrats i rapporteringsdatasystemet. Det föreslås att bestämmelsens centrala innehåll med vissa tekniska preciseringar överförs till 3 mom. I stället ska det föreskrivas i 2 mom. om avförande ur rapporteringsdatasystemet av de uppgifter som inhämtats för fullgöranderapporter. Enligt förslaget ska de uppgifter som har inhämtats för en fullgöranderapport avföras ur systemet om de inte längre behövs för rapporten i fråga. Uppgifterna ska dock avföras senast ett år från det att uppgifterna lagrades i systemet. Utgångspunkten är att förfarandet är samma som tidigare, det vill säga att de uppgifter som inhämtats för en fullgöranderapport även i fortsättningen ska avföras utan dröjsmål när rapporten har färdigställts. Då behövs uppgifterna de facto inte längre för att utarbeta rapporten i fråga. För att säkerställa att bestämmelsen uppfyller de krav på exakthet och noggrann avgränsning som följer av de allmänna förutsättningarna för begränsning av de grundläggande fri- och rättigheterna ska det i bestämmelsen dock konstateras att uppgifterna i vilket fall som helst ska avföras senast ett år från det att uppgifterna lagrades. I och med att det anges en lagringstid också i fråga om de uppgifter som samlats in för en fullgöranderapport säkerställs det att paragrafen om lagringstider i sin helhet är konsekvent uppbyggd och beaktar att det av de insamlade uppgifterna kan framgå uppgifter som hör till särskilda kategorier av personuppgifter. En exakt tidsgräns för bevarandet av uppgifterna säkerställer att uppgifterna inte i något fall kan bevaras längre än ett år från det att de lagrades, oberoende av i vilket läge utarbetandet av den fullgöranderapport som utarbetas på basis av uppgifterna är, till exempel om rapporten eventuellt fördröjts. Uppgifternas lagringstid anses på dessa grunder uppfylla kravet i artikel 5.1 e i dataskyddsförordningen på minimering av lagringen av personuppgifter. På basis av principen om minimering av behandlingen av personuppgifter i artikel 5.1 c i dataskyddsförordningen ska uppgifter som erhållits för utarbetandet av rapporter men som konstaterats vara obehövliga dock alltid avföras utan dröjsmål.
I 3 mom. föreskrivs det om arkivfunktionens uppgifter och om överföringen av handlingar till ett arkiv. Det föreslås att det i momentet tas in den bestämmelse som ingår i gällande 2 mom. och som gäller avförande av slutförda rapporter ur rapporteringsdatasystemet. Momentets nuvarande innehåll om arkivering flyttas till det föreslagna nya 4 mom. Enligt föreslaget ska det i 3 mom. föreskrivas att en slutförd fullgöranderapport som lagrats i rapporteringsdatasystemet ska avföras ur systemet fem år efter det att rapporten blev klar, om det inte fortfarande är nödvändigt att bevara rapporten för fullgörandet av en uppgift som anges i 1 §. Senast tre år efter föregående granskning ska det granskas om det fortfarande är nödvändigt att bevara rapporten. Bestämmelsen motsvarar till sitt innehåll den gällande bestämmelsen om lagringstiden för en slutförd fullgöranderapport. Det ska göras en anteckning om förnyad granskning. Lagringstiden på fem år behövs, eftersom det är fråga om uppgifter som för fullgöranderapporten samlats in från olika myndigheter och som används i den myndighet som begärt fullgöranderapporten vid skötseln av myndighetsuppgifter som gäller fysiska personer och organisationer. Den femåriga lagringstiden för uppgifterna har betydelse med tanke på tjänsteansvaret, eftersom preskriptionstiden för tjänstebrott enligt 8 kap. 1 § 4 mom. i strafflagen (39/1889) är minst fem år. Inom ramen för den femåriga lagringstiden för fullgöranderapporter är det då möjligt att bedöma vilka uppgifter utredningsenheten har behandlat i kundmyndighetens ärende.
I fråga om slutförda fenomenutredningar föreslås att det i fortsättningen inte längre ska föreskrivas särskilt om lagringstiden i lag. Slutförda fenomenutredningar är i regel offentliga handlingar med stöd av offentlighetslagen, och de innehåller inte några personuppgifter eller specificerande uppgifter om företag. De publiceras också i regel på myndighetswebbplatsen Grå ekonomi & ekonomisk brottslighet. Enligt 13 § i lagen om utredningsenheten är uppgifter som har erhållits för fenomenutredningar samt fullgöranderapporter och de uppgifter som har erhållits för dem samt begäran om fenomenutredningar och fullgöranderapporter sekretessbelagda i utredningsenheten. I lagen om utredningsenheten finns det således ingen uttrycklig bestämmelse om offentligheten för slutförda fenomenutredningar. I 21 § i informationshanteringslagen föreskrivs det att om det inte i lag föreskrivs om förvaringstiderna för informationsmaterial eller handlingar ska förvaringstiderna bestämmas med beaktande av bland annat i vilken utsträckning informationsmaterialet behövs i myndighetens verksamhet för det ursprungliga användningsändamålet, genomförandet och verifieringen av fysiska eller juridiska personers förmåner, rättigheter, förpliktelser och rättssäkerhet samt de skadeståndsrättsliga och straffrättsliga preskriptionstiderna. Efter det att förvaringstiden gått ut ska informationsmaterialen utan dröjsmål arkiveras eller förstöras på ett informationssäkert sätt. Enligt specialmotiveringen till 21 § i informationshanteringslagen (RP 284/2018, s. 108–109) är det i fortsättningen skäl att i lag särskilt föreskriva om förvaringstiderna för informationsmaterial och handlingar, inklusive personuppgifter, endast om man i fråga om bestämmandet av förvaringstider avviker från de grunder som föreskrivs i paragrafen eller om förvaringstiderna ska definieras på lagnivå exempelvis av skäl som sammanhänger med Europeiska unionens lagstiftning eller om det är fråga om information som hör till särskilda personuppgiftskategorier eller om förvaringstiderna för annan känslig information. Eftersom fenomenutredningar inte innehåller personuppgifter som hör till särskilda kategorier av personuppgifter eller andra känsliga uppgifter eller över huvud taget andra personuppgifter utifrån vilka en enskild person går att identifiera, ska det inte anses nödvändigt att fastställa en lagringstid på lagnivå. Till inbyggt dataskydd och dataskydd som standard, som beskrivs i dataskyddsförordningens artikel 25, hör bland annat att den personuppgiftsansvarige fastställer lagringstiderna för personuppgifter och ser till att de iakttas. Den personuppgiftsansvarige ska således fastställa lagringstiderna i anslutning till behandlingen av personuppgifter med beaktande av nödvändighetskravet (se RP 284/2018 rd, s. 108–109). Med stöd av 21 § i informationshanteringslagen ska Skatteförvaltningen fastställa lagringstiden och upprätthålla information om den i sin informationshanteringsmodell.
Det föreslås att det till paragrafen fogas ett nytt 4 mom., till vilket den bestämmelse om arkivering som finns i gällande 3 mom. flyttas. Enligt förslaget föreskrivs det i arkivlagen om arkivfunktionens uppgifter och om överföringen av handlingar till ett arkiv. Bestämmelsens ordalydelse motsvarar gällande 3 mom.
12 §. Behandling av personuppgifter och rätt till insyn.
Det föreslås att paragrafen upphävs. I 1 mom. finns en hänvisning till dataskyddslagen och Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG (allmän dataskyddsförordning). Det föreslås att hänvisningen upphävs som onödig, eftersom bestämmelserna i fråga tillämpas på den verksamhet som bedrivs av Enheten för utredning av grå ekonomi också utan någon särskild hänvisning.
I paragrafens 2 mom. föreskrivs det om en inskränkning av rätten till insyn i egna personuppgifter i enlighet med artikel 15 i allmänna dataskyddsförordningen. Enligt momentet har en registrerad dock inte rätt till insyn i de uppgifter som avses i 42 § i lagen om behandling av personuppgifter i polisens verksamhet
(616/2019)
, i 51 § i lagen om behandling av personuppgifter vid Gränsbevakningsväsendet
(639/2019)
eller i 36 § i lagen om behandling av personuppgifter inom Tullen
(650/2019)
. I de nämnda paragraferna föreskrivs det om inskränkningar i rätten till insyn i uppgifter om informationskällor och observationsuppgifter som innehas av förundersökningsmyndigheten, i uppgifter om förundersökningsmyndighetens taktiska och tekniska metoder samt i uppgifter som erhållits genom metoder enligt tvångsmedelslagen. Dessa uppgifter behandlas inte när fenomenutredningar görs och ingår inte heller i en fullgöranderapport. Begäran om kontroll av personuppgifter behandlas och avgörs alltid från fall till fall i utredningsenheten. Därför föreslås det att momentet upphävs som onödigt.
I paragrafens 3 mom. föreskrivs det att dataombudsmannen på begäran av den registrerade kan kontrollera att de uppgifter om den registrerade som avses i 2 mom. är lagenliga. Eftersom det föreslås att 2 mom. upphävs, kan också 3 mom. som hänvisar till det upphävas som onödigt.