1.1  Bakgrund

I regeringsprogrammet för statsminister Orpos regering har det ställts som mål att andelen högskoleutbildade unga vuxna ska höjas så nära 50 procent som möjligt före 2030. För att målet ska nås krävs det att en större andel av utbildningen än för närvarande är sådan som höjer utbildningsnivån. Våren 2024 inledde regeringen en åtgärdshelhet för att höja utbildningsnivån och göra studievägarna inom högskoleutbildningen smidigare, bland annat genom att rikta högskoleutbildningen allt mer till dem som ännu inte har någon studieplats vid en högskola eller någon högskoleexamen. 

Varje år beviljas en betydande andel, över 25 procent (16 300), av högskolornas studieplatser studerande som redan har en studieplats vid en högskola eller har en annan eller flera högskoleexamina på samma nivå. Enligt de riktlinjer regeringen drog upp vid ramförhandlingarna behöver Finland åtgärder och revideringar av lagstiftningen som minskar anhopningen av utbildning samt frigör resurser för högskoleutbildning och nybörjarplatser för studerande som får sin första studieplats. Inom ramen för åtgärdshelheten beslöt regeringen att inleda ett lagstiftningsprojekt för att bereda bestämmelser om regeln om endast en plats inom högskoleutbildningen. Enligt ramriktlinjen förutsätter mottagandet av en studieplats i och med lagändringen att den studerande avstår från övriga studierätter på samma eller lägre nivå som leder till högskoleexamen, vilket innebär att antalet examensrätter i lägre grad anhopas hos samma personer. Regeln om endast en plats används redan vid urval vid överflyttning. I fortsättningen ska regeln också gälla den gemensamma ansökan till högskolor och separata antagningar. 

En höjning av den allmänna utbildningsnivån förutsätter både en effektivare användning av nuvarande resurser och tilläggsresurser. Syftet med åtgärderna i programmet är stegvis få upp andelen förstagångsstuderande till 85 procent. Genom de föreslagna åtgärderna frigörs årligen cirka 7 500 studieplatser för förstagångsstuderande. Denna proposition är ett led i genomförandet av åtgärdshelheten för att höja utbildningsnivån och göra studievägarna inom högskoleutbildningen smidigare. Utöver andra åtgärder syftar propositionen till att förbättra ställningen för dem som ansöker om sin första studieplats. Det räcker dock inte med att utöka andelen förstagångsstuderande. När man framskrider mot målet gällande utbildningsnivån finns det därtill ett behov av att öka utbildningsutbudet på finska och svenska med uppskattningsvis 8 300 nybörjarplatser per år 2025–2028. 

Vid ramförhandlingarna våren 2025 beslöt regeringen som en del av tillväxtåtgärderna också om åtgärder som ska stärka utbildnings- och kompetensnivån på följande sätt: Som en åtgärd för att höja utbildningsnivån underlättas övergången från andra stadiet till högskolestudier. Överlappande utbildning minskas genom att resurser riktas till avläggande av en första högskoleexamen eller yrkesinriktad examen. Onödig anhopning av utbildning och överlappande examina minskas. I synnerhet studenters övergång till fortsatta studier påskyndas. Dessutom ökas antalet nybörjarplatser vid högskolorna, med prioritering av examina som stöder den ekonomiska tillväxten. 

1.2  Beredning

Propositionen har beretts vid undervisnings- och kulturministeriet. Sedan beredningen av propositionen inleddes har riktlinjerna för lagförslagen behandlats vid ett gemensamt diskussionstillfälle mellan undervisnings- och kulturministeriet och de prorektorer som svarar för undervisningen vid universiteten och yrkeshögskolorna i december 2024. Under beredningen har ministeriet dessutom diskuterat propositionen med Utbildningsstyrelsen, CSC samt vid diskussionstillfällen med vissa nätverk som ansvarar för antagningen av studerande och med studieförvaltningen vid universitet och yrkeshögskolor. 

Utkastet till regeringsproposition har den 21 maj 2025 behandlats vid ett diskussionstillfälle som riktade sig till prorektorer med ansvar för undervisningen vid respektive universitet och yrkeshögskola samt undervisningsförvaltningen samt i ministerarbetsgruppen för barn, unga och familjer den 27 maj 2025 med tanke på remissförfarandet. 

Utlåtanden om propositionen begärdes via tjänsten utlåtande.fi 6.6.2025‒31.8.2025. Yttrandena och övriga beredningsunderlag till regeringspropositionen finns i tjänsten på adressen https://okm.fi/sv/projekt?tunnus=OKM086:00/2024 med identifieringskod OKM086:00/2024. Remissvar och de ändringar som företagits i propositionen med anledning av dem behandlas i avsnitt 6. 

Remissvaren har behandlats i ministerarbetsgruppen för barn, unga och familjer den 9 oktober 2025. Beslut om att lämna propositionen till statsrådet för behandling fattades i ministerarbetsgruppen för barn, unga och familjer den 11 november 2025. 

4.1  De viktigaste förslagen

I denna proposition föreslås det att universitetslagen och yrkeshögskolelagen ändras. Det föreslås att det till lagarna fogas bestämmelser om upphörande av studierätten när en studerande utexamineras, avstår från sin studierätt eller tar emot en ny studierätt som leder till examen.  

Enligt förslaget upphör en studerandes gällande studierätter på samma eller lägre nivå, om den studerande tar emot en ny studierätt. De föreslagna bestämmelserna om den så kallade regeln om endast en studierätt ska ersätta de gällande bestämmelserna om förlust av den studierätt som ligger till grund för överflyttning av den studerande, och ska utöver tillämpningen på överflyttande studerande även tillämpas på studerande som får en ny studierätt som leder till examen via den gemensamma ansökan till högskolorna eller separata antagningar. Bestämmelser om den så kallade regeln om endast en studierätt ska enligt förslaget gälla lägre och högre högskoleexamina vid universitet i enlighet med universitetslagen samt yrkeshögskoleexamina och högre yrkeshögskoleexamina i enlighet med yrkeshögskolelagen. Universitetens påbyggnadsexamina, examina som ordnas som uppdragsutbildning, gemensamma examina och dubbelexamina som ordnas i internationellt samarbete samt examina vid Försvarshögskolan och Polisyrkeshögskolan ska inte omfattas av den föreslagna regleringen.  

Genom propositionen genomförs målet i regeringsprogrammet för statsminister Petteri Orpos regering att höja andelen högskoleutbildade unga vuxna så nära 50 procent som möjligt före 2030. Det centrala syftet med proposition är att erbjuda så många sådana personer som möjligt som ännu inte har någon examen eller studierätt möjlighet att avlägga en högskoleexamen. Därmed kompletterar de föreslagna bestämmelserna de gällande bestämmelserna om s.k. förstagångskvoter, men gäller dem som redan fått en högskoleplats. 

De föreslagna bestämmelserna begränsar inte antalet högskoleexamina som en studerande kan avlägga, utan det ska även i fortsättningen vara möjligt att avlägga flera högskoleexamina. Det ska dock inte vara möjligt för en studerande att samtidigt avlägga flera examina på samma eller lägre nivå, vilket ska sporra studerande att fokusera på en examen i taget och på att slutföra den inom den målsatta tid som anges i lagen. 

De föreslagna bestämmelserna varken hindrar eller försvårar byte av studieinriktning. En examensstuderande vid en högskola ska även i fortsättningen kunna söka sig till ett annat studieområde, men i och med att han eller hon tar emot en ny studieplats, upphör hans eller hennes tidigare studierätter på samma eller lägre nivå. De föreslagna bestämmelserna hindrar inte heller byte av huvudämne eller utbildningsprogram. 

De föreslagna bestämmelserna har ingen retroaktiv verkan. Om en person som studerar för en examen vid ett universitet eller en yrkeshögskola har flera studierätter vid lagens ikraftträdande, måste de inte avstå från dessa. Tidigare studierätt på samma eller lägre nivå upphör först ifall den studerande tar emot en ny studierätt efter lagens ikraftträdande. 

4.2  De huvudsakliga konsekvenserna

5.1  Handlingsalternativen och deras konsekvenser

När man granskar alternativen för att uppnå målet om att höja utbildningsnivån är den ändring som föreslås bara en ändring bland dem som redan ska genomföras eller förbereds. Att öka antalet nybörjarplatser inom högskoleutbildningen är det mest rätlinjiga av dem, förutsatt att platserna i hög grad riktas till förstagångssökande. I regeringsprogrammet för statsminister Orpos regering förbinder sig regeringen till att öka antalet nybörjarplatser vid högskolorna. En höjning av utbildningsnivån i Finland förutsätter en betydande ökning av antalet nybörjarplatser, eftersom det under åren uppstått en flaskhals i frågan om sökanden, för vilket det inte finns någon grund. Under den innevarande regeringsperioden har ökningen av antalet nybörjarplatser vid högskolorna finansierats genom att undervisnings- och kulturministeriet fatta separata beslut om finansiering för vissa studieområden. De kvantitativt sett största ökningarna fattade ministeriet beslut om våren 2024 inom yrkeshögskolornas social- och hälsovårdsområden och inom småbarnspedagogiken vid universiteten, varvid antalet studieplatser utökades med sammanlagt 1 886 för åren 2024–2026. Dessutom har antalet nybörjarplatser inom medicinsk och veterinärmedicinsk utbildning utökats med hjälp av särskild finansiering. Under högskolornas avtalsförhandlingar 2024 kom undervisnings- och kulturministeriet överens med högskolorna om examensmålen för att höja antalet högskoleutbildade unga vuxna så nära 50 procent som möjligt före 2030. För att examensmålen ska kunna nås måste högskolorna öka utbudet av nybörjarplatser betydligt mer än vad undervisnings- och kulturministeriet har beviljat separat tilläggsfinansiering för. Vid ramförhandlingarna våren 2025 beslutade regeringen att öka antalet nybörjarplatser vid högskolorna och rikta nya nybörjarplatser till examina inom branscher som stöder ekonomisk tillväxt, såsom kärn- och energiteknik. 

Regeringen har också inlett ett åtgärdsprogram för att höja utbildningsnivån och göra studievägarna inom högskoleutbildningen smidigare. Bestämmelsen om endast en studierätt i denna proposition är en del av denna åtgärdshelhet. I helheten ingår dessutom att utveckla s.k. dubbelexamina inom social- och hälsovården, utveckla behörigheter och utbildningsvägar, utöka möjligheterna till kontinuerligt lärande samt att utöka smidiga övergångar för studerande samt högskolornas undervisningssamarbete. I anslutning till sistnämnda åtgärd finansierar undervisnings- och kulturministeriet för närvarande ett projekt som syftar till att utveckla universitetens ansökningsförfaranden för överflyttning av studier med 800 000 euro. I projektet deltar alla universitet. En överflyttande studerande förlorar också för närvarande den studierätt som ligger till grund för överflyttningen när han eller hon tar emot den nya studierätten. Genom att utvidga godkännandeförfarandet för, överflyttande studerande skulle man kunna minska antalet studerande som har flera studierätter utan att vidta den ändring som föreslås i denna proposition. När man ansöker om att flytta över till en annan inriktning eller högskola, får man emellertid endast söka till studier inom samma eller ett närstående studieområde studierna kan man dock endast söka till studier inom samma eller ett närstående studieområde, och alla utbildningar antar inte sökande via överflyttning av studierna. Det är inte heller möjligt att förhindra att en studerande har flera studierätter genom att utveckla ansökan om överflyttning. 

Det viktigaste sättet för att förhindra att flera studierätter anhopas hos samma studerande är genom kvoter för nybörjarstuderande. Ju större kvoterna för dem är, desto färre studieplatser återstår för dem som redan har en examen eller studierätt som leder till examen. Finansieringsfaktorn för nybörjarstuderande har tagits in i universitetens och yrkeshögskolornas finansieringsmodeller fr.o.m. den 1 januari 2025. Undervisnings- och kulturministeriet för fortfarande en dialog med högskolorna om en utökning av antalet nybörjarstuderande. Höjningen av kvoterna begränsas dock av högskolornas lagstadgade skyldighet att trygga ändamålsenliga möjligheter att få tillträde till utbildning också för dem som avlagt högskoleexamen eller tagit emot en studieplats. Högskolorna ska se till att möjligheterna för olika grupper av sökande att få en studieplats inte blir oskäligt olika med tanke på jämlikheten mellan sökandena. 

Syftet med åtgärderna i programmet är att stegvis få upp andelen förstagångsstuderande till 85 procent. Den eftersträvade effekten av alla åtgärder för att minska anhopning av studierätter är att på årsbasis frigöra cirka 7 500 fler studieplatser för förstagångssökande. För att uppnå målet att 50 procent av alla unga vuxna ska ha en högskoleexamen bör utbildningsutbudet på finska och svenska därutöver utökas med uppskattningsvis 8 300 nybörjarplatser per år 2025–2028. Ett ökat utbud kräver statlig tilläggsfinansiering för att den höga kvaliteten på utbildningen och inlärningsresultaten inte ska sjunka. 

Ett alternativ till den bestämmelse som föreslås kunde vara att en studerandes tidigare studierätt upphör endast om han eller hon inte gör framsteg i studierna. Det alternativet minskar dock inte anhopningen av studierätter hos vissa studerande eller ansökningarna fler studierätter. Dessutom skulle uppföljningen av de studerandes studieframgång sannolikt kräva att högskolan följde upp den under minst en termin, vilket skulle betyda att den studerande åtminstone för en viss tid skulle kunna ha flera studierätter på samma eller lägre nivå. En sådan bestämmelse skulle dessutom förutsätta att skäl som berättigar till undantag (t.ex. sjukdom) beaktas, vilket skulle ta administrativt arbete och tilläggsresurser i anspråk. Risken för att studierätten upphör skulle även öka den psykiska belastningen på de studerande. 

Det vore även möjligt att föreskriva att en studerande som fått en ny studierätt har en viss betänketid, som skulle göra det möjligt att samtidigt studera inom ramen för flera studierätter, till exempel medan man överväger att byta studieinriktning. Därigenom skulle förstagångssökandenas ställning dock inte förbättras, eftersom ansökan om en ny studierätt inte förutsätter prövning på samma sätt som om den tidigare studierätten med stöd av de föreslagna bestämmelserna upphör i och med att den nya studierätten börjar. Den som överväger att byta studieinriktning har möjlighet att bekanta sig med nya studieinriktningar bl.a. via korsvisa studier och den öppna högskoleundervisningen. 

Om man strävar efter att höja utbildningsnivån genom att förebygga en anhopning av studierätter hos vissa studerande, vore ett sätt att göra utbildningen avgiftsbelagd, vilket skulle minska de studerandes intresse för att ansöka om flera studierätter. Det skulle innebära möjligheten att ta ut avgifter för examensutbildning antingen av alla studerande eller så att den första studierätten skulle vara avgiftsfri, men därpå följande avgiftsbelagda. I regeringens proposition om läsårsavgifter för studerande från länder utanför EU- och EES-området (RP 51/2024 rd) uppskattas omkostnaderna för att helt täcka omkostnaderna för anordnandet av studierna grovt taget innebära en läsårsavgift på cirka 8 000 euro. En grundläggande princip för det finländska utbildningssystemet har länge varit att erbjuda lika möjligheter att få högskoleundervisning för var och en oberoende av betalningsförmåga, och i enlighet med gällande lagstiftning är utbildning som leder till examen avgiftsfri. Ibruktagandet av läsårsavgifter för finska medborgare och medborgare i andra EU-/EES-stater vore en betydande förändring såväl juridiskt som med tanke på de bärande principerna för det finländska utbildningssystemet, oberoende av storleken på avgiften. 

Om det inte företas några ändringar i den gällande lagstiftningen, fortsätter läget där en studerande kan behålla flera studierätter, och största delen av dessa rätter belastar högskolorna utan att den som fått dem studerar aktivt inom ramen för dem. I så fall kommer personer som ännu inte har någon studierätt, och som verkligen skulle studera, att berövas en studieplats. 

5.2  Lagstiftning och andra handlingsmodeller i utlandet

I andra länder förs knappt någon debatt om det problematiska i att samtidigt studera för flera examina. Det finns sannolikt olika orsaker till detta, eftersom högskolesystemen, examensstrukturerna, högskolornas autonomi samt finansieringssystemen och resurserna för högskoleutbildning varierar från land till land. I många länder tas det ut terminsavgifter för högskoleutbildning, vilket begränsar många människors ekonomiska möjligheter att studera för och avlägga flera examina, vare sig de skulle avlägga dem samtidigt eller efter varandra. Enligt en rapport från nätverket Eurydice (National Student Fee and Support Systems in European Higher Education 2020/21) https://eurydice.eacea.ec.europa.eu/publications/national-student-fee-and-support-systems-european-higher-education-202021, som upprätthålls av Europeiska kommissionen och EU medlemsländerna, tog sju europeiska länder läsåret 2020/21 inte ut någon terminsavgift av landets egna studerande, och i 12 länder togs sådana ut av alla studerande. I återstående 24 länder ska en del betala terminsavgift. I vissa av dem är i princip alla som ska betala, men man kan befrias från avgift, och detta i allmänhet på socioekonomiska grunder. I en del länder ska till exempel de som inte framskrider i studierna i förväntad takt betala, eller de som studerar vid en viss typ av högskolor eller för en andra examen på samma nivå. I Finland är utbildning som leder till examen avgiftsfri för finländare och för andra EU-/EES-medborgare, men studietidens längd har begränsats och de ekonomiska möjligheterna begränsas av de stipulerade maximitiderna för studiestöd. Även studielånskompensationen sporrar till att avlägga examen inom målsatt tid. 

En höjning av utbildningsnivån har dock varit och är alltjämt målet i ett flertal länder. I Finland hade finländska unga vuxna i åldern 25–34 år avlagt en högre högskoleexamen oftare än i något annat OECD-land 1991. Under depressionen på 1990-talet upphörde dock satsningarna på utbildning, och en gradvis minskning av utbildningsutgifterna tog sin början. Den långvariga utökningen av utbudet på högskoleutbildning stannade av på 1990-talet och vände neråt i början av 2000-talet, vilket ledde till att utbildningsnivån för de unga åldersklasserna, som varit på väg uppåt, vände neråt. (Aleksi Kalenius 2023, Sivistyskatsaus 2023, OKM julkaisuja 2023:3) https://julkaisut.valtioneuvosto.fi/server/api/core/bitstreams/ec0b5f54-4af6-4dea-80ba-5618845816eb/content Nu har flera länder gått om Finland i fråga om utbildningsnivå. År 2023 hade 39 procent av 25–34-åringarna i vårt land avlagt högskoleexamen, vilket är under OECD-genomsnittet (källa: OECD) https://gpseducation.oecd.org/IndicatorExplorer?plotter=h5&query=37. Det finns många faktorer som påverkar den utbildningsnivå som mäts i form av andelen högskoleutbildade och en höjning av den, såsom de resurser högskolan förfogar över, stödet för studier och lärande samt examensstrukturerna. När man jämför länder innebär en hög utbildning inte alltid en lika hög kompetensnivå. I Finland har de som avlagt examen på andra stadiet i genomsnitt bättre läskunnighet än högskoleutbildade i flera andra länder (OECD 2024) https://www.oecd.org/en/publications/do-adults-have-the-skills-they-need-to-thrive-in-a-changing-world_b263dc5d-en.html. 

Undervisnings- och kulturministeriet har kartlagt praxis i vissa andra europeiska länder i fråga om avläggande av flera examina samtidigt. Enligt de uppgifter ministeriet erhållit har inga andra länder några bestämmelser som begränsar av antalet studierätter på samma nivå likt dem som föreslås i denna proposition. 

I Sverige är huvudregeln att en studerande kan antas till studier som omfattar högst 45 studiepoäng per termin. Högskolorna kan dock avtala med den studerande om undantag från bestämmelsen. 

I Norge kan man bli antagen till endast ett utbildningsprogram som leder till examen varje år, men följande år kan man igen söka till ett nytt program. Bestämmelser om en reform av antagningen av studerande till norska högskolor har varit på remiss våren 2025, men något förslag till begränsningar likt dem som förs fram i Finland har inte framförts. 

I Lettland finns heller inga begränsningar, men i fråga om studieplatser med statlig finansiering får man endast studera för en examen åt gången. Knappt hälften av de studerande har en sådan studieplats, och de får studera avgiftsfritt endast för en examen åt gången. 

I Litauen finns det särskilda lagstadgade bestämmelser om rätten att studera för flera examina samtidigt, men å andra sidan får man endast studera för en examen på en och samma nivå med statlig finansiering. De därpå följande examina är avgiftsbelagda, vare sig man studerar för dem samtidigt eller efter varandra. 

I Tyskland finns inget hinder för att studera samtidigt för flera examina, men i fyra av förbundsländerna strävar man efter att förhindra att studierna ska dra ut på tiden genom en avgift som tas ut av studerande. Avgiften tas ut för de terminer som överstiger den fastslagna studietiden. I Rheinland-Pfalz tas en avgift dessutom ut av dem som studerar för en andra examen. 

I den estniska lagen om högskoleutbildning trädde ändringar som gäller studerandeavgifter i kraft den 1 augusti 2024. I och med ändringarna har högskolan rätt att (men inget tvång) att ta ut avgifter av en studerande som redan är inskriven vid högskolan när denne inleder nya studier. Att samtidigt studera för två examina är alltså avgiftsbelagt genom högskolans beslut. Det ska fortfarande vara möjligt att byta studieinriktning, men även i det fallet företogs nya avgränsningar. Tidigare hade en studerande rätt att utan begränsningar byta studieinriktning och studera avgiftsfritt, om han eller hon gjorde det innan han eller hon avlagt 50 procent av studierna inom utbildningsprogrammet. Efter lagändringarna måste man byta under det första läsåret om de nya studierna ska vara avgiftsfria. Om en studerande redan har antagits två gånger till högskoleutbildning, blir studierna för den tredje gången avgiftsbelagda. Studieframgången sporras genom att högskolan kan ta ut avgifter till den del den studerande inte har uppnått de fastställda studiemålen före utgången av läsåret. Befrielse från avgifter kan dock fås t.ex. på grund av sjukdom. Det får tas ut en avgift för studier för Avgiftsfriheten för examensstudier efter tidigare avlagda studier har likaså begränsats. Det får tas ut en avgift för studierna, om den studerande har studerat avgiftsfritt inom högre utbildning i minst 365 kalenderdagar och det gått mindre än tio år sedan den studerande avfördes ur universitetets böcker. Det kan bero på att den studerande avbrutit studierna eller på att den studerande har utexaminerats. 

7.1  Universitetslagen

42 a §. Upphörande av studierätten. Till lagen fogas enligt förslaget en ny 42 a § där det föreskrivs om upphörande av studierätten. Regleringen avviker från bestämmelserna om förlust av studierätten i 43 §, som i väsentlig grad inbegriper möjligheten för en studerande som förlorat sin studierätt att hos universitetet ansöka om förnyad studierätt utan att delta i den antagning av studerande som avses i 36 §. I de situationer som avses i den föreslagna 42 a § upphör studierätten slutgiltigt, och om den studerande vill fortsätta sina studier på nytt, måste han eller hon ansöka om ny examensrätt via universitetets antagningar av studerande. Syftet med de föreslagna bestämmelserna är att förtydliga helheten i universitetslagens som gäller bestämmelser om studierätten. 

I 1 mom. föreskrivs det om när studierätten upphör i en situation där den studerande utexamineras, dvs. avlägger en examen för vilken han eller hon beviljats studierätt, samt i en situation där den studerande avstår från sin studierätt genom en viljeyttring. Regleringen ska basera sig på etablerad praxis vid universiteten. Universiteten ska även i fortsättningen besluta om förfarandena i anslutning till både utexaminering och slopande av studierätten. 

I 2–5 mom. föreslås det en s.k. bestämmelse om endast en studierätt som en del av genomförandet av åtgärdsprogrammet för att höja utbildningsnivån och göra studievägarna smidigare. I 2 mom. föreslås det att den studerandes gällande studierätt upphör i ett läge där den studerande tar emot en ny studierätt som leder till lägre högskoleexamen eller yrkeshögskoleexamen. I en sådan situation upphör enligt 1 och 2 punkten den studerandes övriga studierätter på samma nivå, dvs. studierätter som leder till lägre högskoleexamen eller yrkeshögskoleexamen. Enligt 3 punkten upphör även den studerandes studierätter som leder till både lägre och högre högskoleexamen, eftersom dessa studierätter har beviljats tillsammans och den högre högskoleexamen inte kan avläggas utan lägre högskoleexamen. Däremot upphör inte de studierätter som leder endast till högre högskoleexamen eller högre yrkeshögskoleexamen. Om den studerande dessutom tidigare beviljats studierätt för både lägre och högre högskoleexamen och den studerande redan har avlagt lägre högskoleexamen, ska enligt förslaget den studierätt som leder till högre högskoleexamen inte upphöra. 

I 3 mom. föreslås det att den studerandes gällande studierätt upphör i ett läge där den studerande tar emot en ny studierätt som leder till både lägre högskoleexamen och högre högskoleexamen, endast högre högskoleexamen eller högre yrkeshögskoleexamen. I det läget upphör hans eller hennes studierätt på samma och lägre nivå, dvs. studierätter som leder till lägre högskoleexamen, yrkeshögskoleexamen, både lägre och högre högskoleexamen, endast högre högskoleexamen och högre yrkeshögskoleexamen. 

När den studerande får meddelande om en ny studieplats i Studieinfo får han eller hon enligt förslaget samtidigt information om rättsverkningarna av att ta emot platsen, dvs. om de studierätter som i enlighet med 2‒3 upphör i och med att han eller hon tar emot platsen. Enligt de föreslagna bestämmelserna upphör de studierätterna från och med att den nya studierätten börjar. Det har ingen betydelse om de tidigare studierätterna är så kallade aktiva eller passiva eller om studierätten har förvärvats på den tiden studierättens längd inte hade begränsats. 

Enligt 4 mom. föreslås att bestämmelserna i 2–3 mom. tillämpas endast på examina enligt universitetslagen och yrkeshögskolelagen. Examina som avläggs vid Försvarshögskolan (FöM) och Polisyrkeshögskolan (IM) hör inte hör till undervisnings- och kulturministeriets förvaltningsområde, och omfattas således inte av bestämmelserna. Båda högskolorna har en annorlunda roll som s.k. arbetsgivarhögskolor, och i polis- och officersyrken stöder mångsidig kompetens och andra slutförda studier eller examina det egentliga arbetet. Många söker till Polisyrkeshögskolan i slutskedet av studierna för någon annan examen. Examensstrukturen för Försvarshögskolans officersutbildning avviker från den vid övriga högskolor. I studierätten för dem som studerar till officerare som är ca tio år lång ingår en cirka fem år lång arbetslivsperiod, när kan utöka sin kompetens inte vara genom att vara yrkesverksamma också genom att avlägga examensstudier vid andra högskolor. Skötseln av de lagstadgade uppgifter som ankommer på Försvarsmaktens kräver att ett tillräckligt antal officerare utexamineras från Försvarshögskolan efter cirka tio års studierätt. Om studierätten gick förlorad på grund av en ytterligare studierätt skulle detta ha negativa konsekvenser för Försvarsmaktens, Gränsbevakningsväsendets och polisförvaltningens personalplanering och dess förutsägbarhet samt med tanke på uppbyggnaden av en mångsidig kompetens hos officerare och poliser samt utvecklingen av deras färdigheter. Vid antagningen av studerande till Försvarshögskolan iakttas en begränsning enligt vilken en studerande samma läsår kan ta emot endast en studieplats som leder till högskoleexamen. I fortsättningen kan man dock eventuellt utreda om det vore ändamålsenligt att tillämpa de bestämmelser om endast en studierätt som föreslås i denna proposition även på Försvarshögskolans och Polisyrkeshögskolans examina. Detta skulle förutsätta ändringar också i lagstiftningen om dessa högskolor samt resurser för att utveckla de informationssystem som krävs för en sådan ändring. För närvarande ingår Polisyrkeshögskolan inte i Studieinfo. 

Bestämmelserna i 2–3 mom. ska inte heller tillämpas på examina som ordnas som uppdragsutbildning eller på gemensamma examina och dubbelexamina som ordnas som internationellt samarbete. Gemensamma examina är utbildningsprogram som ordnas gemensamt av högskolor i olika länder och leder till ett enda examensbevis. Med dubbelexamen avses ett utbildningsprogram som leder till två eller flera examensbevis. Enligt uppgifter från undervisningsförvaltningens informationstjänst Vipunen har antalet sådana examina ökat betydligt under de senaste tio åren. År 2015 avlades 90 sådana examina och år 2024 hela 897. Nästan alla (867) av dessa var dubbelexamina. Vid en del högskolor genomförs ansöknings- och urvalsförfarandena för de internationella gemensamma och dubbla examensprogram helt utanför högskolornas finländska ansöknings-, antagnings- och studieförvaltningssystem, så att högskolorna och sökandena inte har tillgång till aktuell och tillförlitlig information om de studierätter som de borde fatta beslut om och tagit emot. Iakttagandet av regeln om endast en studierätt kan inte säkerställas eller övervakas i fråga om sådana studerande, vilket skulle kunna äventyra den studerandes rättsskydd. 

I en situation där sökanden redan har antagits eller är studerande i ett gemensamt examensprogram och ansöker om ny studierätt till en finländsk högskola, framgår studierätten inom det programmet inte nödvändigtvis för en finländsk högskola eller i Studieinfo, även om den studerande inlett studierna t.ex. redan ett år tidigare. Då kan Studieinfo inte visa den studerande att studierätten för den gemensamma examen potentiellt upphör i det läget han eller hon via Studieinfo får meddelande om den nya studierätten. Även om studierätten i Studieinfo skulle framgå som en studierätt som potentiellt upphör, är det inte möjligt att ur den gemensamma examens perspektiv avsluta studierätten för en gemensam examen endast vid den (finländska) högskola som beviljar examen och att den studerande programenligt skulle få slutföra examen vid de andra (utländska) högskolorna. De finländska högskolorna har genom avtal med utländska högskolor förbundit sig till att bevilja en studerande som avlägger en gemensam examen denna examen gemensamt, så att examen beviljas i namn av alla universitet som deltar i den gemensamma examen. I praktiken kan en studerande inte avlägga en gemensam examen, om han eller hon under avläggandet av examen mister sin studierätt vid en högskola som beviljar den gemensamma examen. 

I en situation där en examensstuderande som studerar i Finland ansöker om att bli studerande inom ett gemensamt examensprogram, kan uppgiften om ny studierätt inom det gemensamma examensprogrammet i enlighet med högskolans praxis antecknas i den finländska högskolans system och i Studieinfo först långt efter det att sökanden har fått studierätt för programmet. 

I fortsättningen ska det särskilt utredas hur praxis vid ansöknings- och antagningsprocesserna för gemensamma examina och dubbelexamina vid högskolorna kan förtydligas och förenhetligas och på så sätt göra det möjligt att foga dem till regeln om endast en studierätt. Andra problem i anslutning till internationella gemensamma examina och dubbelexamina i förhållande till den gällande lagstiftningen, studie- och informationsförvaltningen samt gränsöverskridande informationsutbyte har utretts av en arbetsgrupp som undervisnings- och kulturministeriet tillsatte 2024 för utveckling av verksamhetsförutsättningarna för det europeiska samarbetet inom högre utbildning. Arbetsgruppens mandatperiod löper ut vid utgången av 2025. Målet är att fortsätta arbetet för att lösa problemen så att internationella gemensamma examina och dubbelexamina ska kunna omfattas av bestämmelsen om endast en studierätt senast år 2029 utan att därigenom äventyra universitetens möjligheter att delta i internationella program för gemensamma examina och dubbelexamina. 

På motsvarande sätt som i fråga om program för gemensamma examina och dubbelexamina är också utbildning som ordnas som uppdragsutbildning enligt 9 § förenad med universitetens avtalsenliga förpliktelser med den som beställer och finansierar utbildningen, och därför faller också examina som avläggs som uppdragsutbildning utanför bestämmelserna i det föreslagna 2–3 mom. 

Enligt 5 mom. föreslås att en studerandes tidigare studierätter upphör från och med att den nya studierätten börjar. Detta innebär att en studerande, särskilt i utexamineringssituationer, noggrant bör överväga huruvida han eller hon ska ta emot en ny studieplats. Om till exempel den studerande inte avlagt lägre högskoleexamen senast den 31 juli, upphör studierätten i och med att han eller hon tar emot en ny studieplats inom den utbildning som inleds den 1 augusti, varvid den studerade inte längre får avlägga den tidigare examen. 

Att studierätten upphör innebär att de rättigheter och skyldigheter som ingår i studierätten slutgiltigt upphör, utan möjlighet till individuell prövning. Till skillnad från situationer enligt 43 § 1 mom. där en studerande har förlorat sin studierätt på grund av att han eller hon antingen har försummat sin anmälningsskyldighet eller inte har avlagt examen inom den tid som föreskrivs i lag eller fått extra tid för att avlägga examen, kan den studierätt som upphört i enlighet med de föreslagna bestämmelserna i 42 a § inte på ansökan fås tillbaka om inte den studerande deltar i antagningen av studerande enligt 36 §. Det har ingen betydelse om de tidigare studierätterna är så kallade aktiva eller passiva eller om studierätten har förvärvats på den tiden studierättens längd inte hade begränsats. Med stöd av den föreslagna 42 a § upphör också sådana studierätter slutgiltigt, som den studerande tidigare förlorat med stöd av 43 § och sådana studierätter som tidigare dragits in i enlighet med 43 a §. Universitetet ska göra en anteckning om upphörande av studierätten i studeranderegistret utifrån de uppgifter universitetet fått via Studieinfo.  

43 §. Förlust av studierätten. I 2 mom. i den gällande paragrafen föreskrivs det om förlust av den studierätt som låg till grund för studierätten i en situation där den överflyttande studeranden tar emot en ny studierätt. Det föreslås att bestämmelsen upphävs. På överflyttande studerande tillämpas i fortsättningen den nya 42 a § som gäller alla universitetsstuderande. 

7.2  Yrkeshögskolelagen

31 a §. Upphörande av studierätten. Till lagen fogas enligt förslaget en ny 31 a § om upphörande av studierätten för en studerande. Bestämmelserna avviker från bestämmelserna om förlust av studierätten i 32 §, som i väsentlig grad inbegriper möjligheten för en studerande som förlorat studierätten att hos yrkeshögskolan ansöka om rätt att på nytt bli antagen som studerande utan att delta i den antagning av studerande som avses i 28 §. I de situationer som avses i den föreslagna 31 a § upphör studierätten slutgiltigt, och om den studerande vill fortsätta sina studier på nytt ska han eller hon ansöka om ny rätt att avlägga examen via yrkeshögskolans antagningar av studerande. Syftet med de föreslagna bestämmelserna är att förtydliga helheten i yrkeshögskolelagen som gäller bestämmelser om studierätten. 

I 1 mom. föreskrivs det om när studierätten upphör i en situation där den studerande utexamineras, dvs. avlägger en examen för vilken han eller hon beviljats studierätt, samt i en situation där den studerande avstår från sin studierätt genom en viljeyttring. Regleringen ska basera sig på etablerad praxis vid yrkeshögskolorna. Yrkeshögskolorna ska även i fortsättningen besluta om förfarandena i anslutning till både utexaminering och avstående från studierätt. 

I 2–5 mom. föreslås det en så kallad bestämmelse om endast en studierätt som en del av genomförandet av åtgärdsprogrammet för att höja utbildningsnivån och göra studievägarna smidigare. I 2 mom. föreslås det att den studerandes gällande studierätt upphör i ett läge där den studerande tar emot en ny studierätt som leder till lägre högskoleexamen eller yrkeshögskoleexamen. I en sådan situation upphör enligt 1 och 2 punkten den studerandes övriga studierätter på samma nivå, dvs. studierätter som leder till lägre högskoleexamen eller yrkeshögskoleexamen. Enligt 3 punkten upphör även den studerandes studierätter som leder till både lägre och högre högskoleexamen, eftersom dessa studierätter har beviljats tillsammans och den högre högskoleexamen inte kan avläggas utan lägre högskoleexamen. Däremot upphör inte de studierätter som leder endast till högre högskoleexamen eller högre yrkeshögskoleexamen. Om den studerande dessutom tidigare beviljats studierätt för både lägre och högre högskoleexamen och den studerande redan har avlagt lägre högskoleexamen, förlorar han eller hon enligt förslaget inte studierätten som leder till högre högskoleexamen. 

I 3 mom. föreslås det att den studerandes gällande studierätt upphör i ett läge där den studerande tar emot en ny studierätt som leder till både lägre högskoleexamen och högre högskoleexamen, endast högre högskoleexamen eller högre yrkeshögskoleexamen. I det läget upphör hans eller hennes studierätt på samma och lägre nivå, dvs. studierätter som leder till lägre högskoleexamen, yrkeshögskoleexamen, både lägre och högre högskoleexamen, endast högre högskoleexamen och högre yrkeshögskoleexamen. 

När den studerande får meddelande om en ny studieplats i Studieinfo får han eller hon enligt förslaget samtidigt information om rättsverkningarna av att ta emot platsen, dvs. om de studierätter som i enlighet med 2‒3 upphör i och med att han eller hon tar emot platsen. 

Enligt 4 mom. föreslås att bestämmelserna i 2–3 mom. tillämpas endast på examina enligt universitetslagen och yrkeshögskolelagen. Examina som avläggs vid Försvarshögskolan (FöM) och Polisyrkeshögskolan (IM) hör inte hör till undervisnings- och kulturministeriets förvaltningsområde, och omfattas således inte av bestämmelserna. Båda högskolorna har en annorlunda roll som s.k. arbetsgivarhögskolor, och i polis- och officersyrken stöder mångsidig kompetens och andra slutförda studier eller examina det egentliga arbetet. Många söker till Polisyrkeshögskolan i slutskedet av studierna för någon annan examen. Examensstrukturen för Försvarshögskolans officersutbildning avviker från den vid övriga högskolor. I studierätten för dem som studerar till officerare som är ca tio år lång ingår en cirka fem år lång arbetslivsperiod, när kan utöka sin kompetens inte vara genom att vara yrkesverksamma också genom att avlägga examensstudier vid andra högskolor. Skötseln av de lagstadgade uppgifter som ankommer på Försvarsmakten kräver att ett tillräckligt antal officerare utexamineras från Försvarshögskolan efter cirka tio års studierätt. Om studierätten gick förlorad på grund av en ytterligare studierätt skulle detta ha negativa konsekvenser för Försvarsmaktens, Gränsbevakningsväsendets och polisförvaltningens personalplanering och dess förutsägbarhet samt med tanke på uppbyggnaden av en mångsidig kompetens hos officerare och poliser samt utvecklingen av deras färdigheter. Vid antagningen av studerande till Försvarshögskolan iakttas en begränsning enligt vilken en studerande samma läsår kan ta emot endast en studieplats som leder till högskoleexamen. I fortsättningen kan man dock eventuellt utreda om det vore ändamålsenligt att tillämpa de bestämmelser om endast en studierätt som föreslås i denna proposition även på Försvarshögskolans och Polisyrkeshögskolans examina. Detta skulle förutsätta ändringar också i lagstiftningen om dessa högskolor samt resurser för att utveckla de informationssystem som krävs för en sådan ändring. För närvarande ingår Polisyrkeshögskolan inte i Studieinfo. 

Bestämmelserna i 2–3 mom. ska inte heller tillämpas på examina som ordnas som uppdragsutbildning eller på gemensamma examina och dubbelexamina som ordnas som internationellt samarbete. Gemensamma examina är utbildningsprogram som ordnas gemensamt av högskolor i olika länder och leder till ett enda examensbevis. Med dubbelexamen avses ett utbildningsprogram som leder till två eller flera examensbevis. Enligt uppgifter från undervisningsförvaltningens informationstjänst Vipunen har antalet sådana examina ökat betydligt under de senaste tio åren. År 2015 avlades 96 sådana examina vid yrkeshögskolorna och år 2024 redan 270. Nästan alla (249) av dessa var dubbelexamina. Vid en del högskolor genomförs ansöknings- och urvalsförfarandena för internationella gemensamma och dubbla examensprogram helt utanför högskolornas finländska ansöknings-, urvals- och studieförvaltningssystem, så att högskolorna och sökandena inte har tillgång till aktuell och tillförlitlig information om de studierätter som de ska fatta beslut om och vilka som tas emot. Iakttagandet av regeln om endast en studierätt kan inte säkerställas eller övervakas i fråga om sådana studerande, vilket kan äventyra den studerandes rättsskydd. 

I en situation där sökanden redan har antagits eller är studerande i ett gemensamt examensprogram och ansöker om ny studierätt till en finländsk högskola, framgår studierätten inom det programmet inte nödvändigtvis för en finländsk högskola eller i Studieinfo, även om den studerande inlett studierna till exempel redan ett år tidigare. Då kan Studieinfo inte visa den studerande att studierätten för den gemensamma examen potentiellt upphör i det läget han eller hon via Studieinfo får meddelande om den nya studierätten. Även om studierätten i Studieinfo skulle framgå som en studierätt som potentiellt upphör, är det inte möjligt att ur den gemensamma examens perspektiv avsluta studierätten för en gemensam examen endast vid den (finländska) högskola som beviljar examen och att den studerande programenligt skulle få slutföra examen vid de andra (utländska) högskolorna. De finländska högskolorna har genom avtal med utländska högskolor förbundit sig till att bevilja en studerande som avlägger en gemensam examen denna examen gemensamt, så att examen beviljas i namn av alla universitet som deltar i den gemensamma examen. I praktiken kan en studerande inte avlägga en gemensam examen, om han eller hon under avläggandet av examen mister sin studierätt vid en högskola som beviljar den gemensamma examen. 

I en situation där en examensstuderande som studerar i Finland ansöker om att bli studerande inom ett gemensamt examensprogram, kan uppgiften om ny studierätt inom det gemensamma examensprogrammet i enlighet med högskolans praxis antecknas i den finländska högskolans system och i Studieinfo först långt efter det att sökanden har fått studierätt för programmet. 

I fortsättningen ska det särskilt utredas hur praxis vid ansöknings- och urvalsprocesserna för gemensamma examina och dubbelexamina vid högskolorna kan förtydligas och förenhetligas och på så sätt göra det möjligt att foga dem till regeln om endast en studierätt. Andra problem i anslutning till internationella gemensamma examina och dubbelexamina i förhållande till den gällande lagstiftningen, studie- och informationsförvaltningen samt gränsöverskridande informationsutbyte har utretts av en arbetsgrupp som undervisnings- och kulturministeriet tillsatte 2024 för utveckling av verksamhetsförutsättningarna för det europeiska samarbetet inom högre utbildning. Arbetsgruppens mandatperiod löper ut vid utgången av 2025. Målet är att fortsätta arbetet för att lösa problemen så att internationella gemensamma examina och dubbelexamina ska kunna omfattas av bestämmelsen om endast en studierätt senast år 2029, utan att därigenom äventyra yrkeshögskolornas möjligheter att delta i internationella program för gemensamma examina och dubbelexamina. 

På motsvarande sätt som i fråga om program om gemensamma och dubbelexamina är också utbildning som ordnas som uppdragsutbildning enligt 13 § förknippad med yrkeshögskolornas avtalsförpliktelser med den som beställer och betalar utbildningen, och därför föreslås att även examina som avläggs som uppdragsutbildning ska lämnas utanför bestämmelserna i 2–3 mom. 

Enligt 5 mom. föreslås att en studerandes tidigare studierätter upphör från och men att den nya studierätten börjar. Detta innebär att en studerande, särskilt i en utexamineringssituation, noggrant bör överväga huruvida han eller hon ska ta emot en ny studieplats. Om till exempel den studerande inte avlagt lägre högskoleexamen senast den 31 juli, upphör studierätten i och med att han eller hon tar emot en ny studieplats inom den utbildning som inleds den 1 augusti, varvid den studerade inte längre får avlägga den tidigare examen. 

Att studierätten upphör innebär att de rättigheter och skyldigheter som ingår i studierätten slutgiltigt upphör, utan möjlighet till individuell prövning. Till skillnad från situationer enligt 32 § 1 mom. där en studerande har förlorat sin studierätt på grund av att han eller hon antingen har försummat sin anmälningsskyldighet eller inte har avlagt examen inom den tid som föreskrivs i lag eller fått extra tid för att avlägga examen, kan studierätten som upphört i enlighet med bestämmelserna i den föreslagna 31 a § inte på ansökan fås tillbaka om inte den studerande deltar i antagningen av studerande enligt 28 §. Det har ingen betydelse om de tidigare studierätterna är så kallade aktiva eller passiva eller om studierätten har förvärvats på den tiden studierättens längd inte hade begränsats. Med stöd av den föreslagna 31 a § upphör också sådana studierätter slutgiltigt, som den studerande tidigare förlorat med stöd av 32 § och sådana studierätter som tidigare dragits in i enlighet med 33 §. Yrkeshögskolan ska göra en anteckning om upphörande av studierätten i studeranderegistret utifrån de uppgifter universitetet fått via Studieinfo. 

32 §. Förlust av studierätten. I 2 mom. i den gällande paragrafen föreskrivs det om förlust av den studierätt som låg till grund för överflyttandet i en situation där en överflyttande studerande tar emot en ny studierätt. Det föreslås att bestämmelsen upphävs. Enligt förslaget tillämpas på överflyttande studerande i fortsättningen den nya 31 a § som gäller alla studerande vid en yrkeshögskola.