1.1  Bakgrund

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 576/2013 om förflyttning av sällskapsdjur utan kommersiellt syfte och om upphävande av förordning (EG) nr 998/2003, nedan förordningen om sällskapsdjur, upphävdes genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/429 om överförbara djursjukdomar och om ändring och upphävande av vissa akter med avseende på djurhälsa (”djurhälsolag”), nedan EU:s djurhälsoförordning. EU:s djurhälsoför-ordning började tillämpas den 21 april 2021. Bestämmelser om djurhälsovillkor vid förflyttning av sällskapsdjur utan kommersiellt syfte finns i del VI i EU:s djurhälsoförordning. I enlighet med övergångsbestämmelsen i EU:s djurhälsoförordning tillämpas dock förordningen om sällskapsdjur fram till den 21 april 2026 i stället för del VI i EU:s djurhälsoförordning. I fråga om övergångsperioden beaktade man att förordningen om sällskapsdjur hade antagits ganska nyligen, och det var därför önskvärt att tillåta en lång övergångsperiod innan motsvarande bestämmelser i del VI i EU:s djurhälsoförordning började tillämpas. 

På kontrollen av förflyttningar av sällskapsdjur utan kommersiellt syfte tillämpas Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/625 om offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet för att säkerställa tillämpningen av livsmedels- och foderlagstiftningen och av bestämmelser om djurs hälsa och djurskydd, växtskydd och växtskyddsmedel samt om änd-ring av Europaparlamentets och rådets förordningar (EG) nr 999/2001, (EG) nr 396/2005, (EG) nr 1069/2009, (EG) nr 1107/2009, (EU) nr 1151/2012, (EU) nr 652/2014, (EU) 2016/429 och (EU) 2016/2031, rådets förordningar (EG) nr 1/2005 och (EG) nr 1099/2009 och rådets direktiv 98/58/EG, 1999/74/EG, 2007/43/EG, 2008/119/EG och 2008/120/EG och om upphävande av Europaparlamentets och rådets förordningar (EG) nr 854/2004 och (EG) nr 882/2004, rådets direktiv 89/608/EEG, 89/662/EEG, 90/425/EEG, 91/496/EEG, 96/23/EG, 96/93/EG och 97/78/EG samt rådets beslut 92/438/EEG (förordningen om offentlig kontroll), nedan kontrollförordningen. I de bestämmelser om offentlig kontroll av sällskapsdjur som utan kommersiellt syfte förflyttas till Europeiska unionen från ett tredjeland eller territorium som utfärdats med stöd av kontrollförordningen hänvisas det till bestämmelserna i den för-ordning om sällskapsdjur som upphävs. Dessa bestämmelser kommer att upphävas och ersättande bestämmelser tillämpas från och med den 21 april 2026. 

EU:s djurhälsoförordning och kontrollförordningen samt de förordningar som utfärdats med stöd av dem är direkt tillämplig lagstiftning i medlemsstaterna. På grund av att förordningen om sällskapsdjur upphävs ska hänvisningarna till förordningen om sällskapsdjur strykas ur den nationella lagstiftningen och ersättas med behövliga hänvisningar till de nya EU-bestämmelserna. I propositionen föreslås behövliga ändringar till följd av att förordningen om sällskapsdjur upphävs och del VI i EU:s djurhälsoförordning börjar tillämpas i lagen om djur-sjukdomar (76/2021) och i lagen om införselkontroll av djur och vissa varor (1277/2019), nedan lagen om införselkontroll. De nya EU-bestämmelser som ersätter förordningen om sällskapsdjur innehåller inga sådana ändringar som har betydande konsekvenser för det nationella genomförandet av bestämmelserna i Finland. De föreslagna ändringarna i lagen om djursjukdomar och lagen om införselkontroll är små och av teknisk natur och därtill föreslås smärre preciseringar i de nämnda lagarna. 

1.2  Beredning

2.1  EU:s djurhälsoförordning

Syftet med EU:s djurhälsoförordning är att förebygga och bekämpa djursjukdomar som kan överföras till djur eller till människor. Förutom på djur ska EU:s djurhälsoförordning tillämpas på avelsmaterial från djur, produkter framställda av djur som är avsedda att användas som livsmedel, animaliska biprodukter och av dem framställda produkter samt på lokaler, transportmedel, utrustning och alla andra infektionsvägar samt material som kan vara förknippade med spridning av överförbara djursjukdomar. 

I del VI i EU:s djurhälsoförordning föreskrivs det om djurhälsovillkor för förflyttning av sällskapsdjur utan kommersiellt syfte till en medlemsstat från en annan medlemsstat eller ett tredjeland eller territorium. Syftet med bestämmelserna är att förebygga och bekämpa risken för spridning av rabies, parasitmasken Echinococcus multilocularis som orsakar ekinokockos samt fågelinfluensa i samband med förflyttning av sällskapsdjur utan kommersiellt syfte. I kapitel 1 i del VI i EU:s djurhälsoförordning föreskrivs det om tillämpningsområdet för del VI och om de krav som ska uppfyllas för att förflyttning av sällskapsdjur ska kunna anses vara en förflyttning utan kommersiellt syfte. I kapitel 2 i del VI i EU:s djurhälsoförordning föreskrivs om villkor för förflyttning av sällskapsdjur utan kommersiellt syfte mellan medlemsstater. I kapitel 3 i del VI i EU:s djurhälsoförordning föreskrivs om villkor för förflyttning av sällskapsdjur utan kommersiellt syfte till en medlemsstat från ett tredjeland eller territorium och kapitel 4 i del VI gäller identifiering av sällskapsdjur som förflyttas utan kommersiellt syfte samt förebyggande och riskreducerande åtgärder. I kapitel 5 i del VI i EU:s djurhälsoförordning föreskrivs det om delegering av befogenheter avseende identitetshandlingar och i kapitel 6 i del VI om informationskrav för medlemsstaterna. I bilaga I till EU:s djurhälsoförordning förtecknas de arter av sällskapsdjur för vilka det i förordningen föreskrivs om djurhälsokrav för förflyttning utan kommersiellt syfte.  

Genom den nya förordning om sällskapsdjur som utfärdas med stöd av EU:s djurhälsoförordning kompletteras bestämmelserna om djurhälsovillkor för förflyttning av sällskapsdjur utan kommersiellt syfte i del VI i EU:s djurhälsoförordning. Genom förordningen föreskrivs det om metoder för identifiering av sällskapshundar, sällskapskatter, sällskapsillrar och sällskapsfåglar som utan kommersiellt syfte förflyttas till en medlemsstat från en annan medlemsstat eller ett tredjeland eller territorium, om åtgärder för att förebygga och minska riskerna, om identitetshandlingar samt om förutsättningarna för att bevilja undantag från dessa krav. Bestämmelserna avviker inte väsentligt från bestämmelserna i den förordning om sällskapsdjur som upphävs.  

Genom den nya förordningen om sällskapsdjur upphävs kommissionens delegerade förordning (EU) 2018/772 om komplettering av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 576/2013 vad gäller förebyggande hälsoåtgärder för kontroll av infektion med Echinococcus multilocularis hos hundar och om upphävande av delegerad förordning (EU) nr 1152/2011 och kommissionens delegerade förordning (EU) 2021/1933 om komplettering av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 576/2013 vad gäller bestämmelser för förflyttningar av sällskapsfåglar utan kommersiellt syfte till en medlemsstat från ett territorium eller tredjeland. Bestämmelser som ersätter bestämmelserna i de förordningar som upphävs och som gäller djurhälsovillkor för förflyttning av sällskapsdjur utan kommersiellt syfte kommer att utfärdas genom den nya förordningen om sällskapsdjur. 

Genom genomförandeakter som utfärdas med stöd av EU:s djurhälsoförordning får kompletterande bestämmelser utfärdas bl.a. om format, utformning, språk, giltighet och säkerhetsdetaljer i fråga om handlingar som krävs vid förflyttning av sällskapsdjur utan kommersiellt syfte. Genom genomförandeakter kan man också räkna upp de medlemsstater samt tredjeländer och territorier som uppfyller villkoren för förflyttning av sällskapsdjur utan kommersiellt syfte och undantag från dem.  

2.2  Kontrollförordningen

Syftet med kontrollförordningen är att fastställa en harmoniserad ram för offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet än offentlig kontroll i hela livsmedelskedjan. Genom förordningen föreskrivs det om offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet som utförs för att säkerställa tillämpningen av livsmedels- och foderlagstiftningen och bestämmelserna om djurhälsa och djurskydd, växtskydd och växtskyddsmedel, utsättning av genetiskt modifierade organismer, ekologisk produktion och skyddade ursprungsbeteckningar.  

Bestämmelserna i kontrollförordningen gäller också offentlig kontroll av förflyttningar av sällskapsdjur utan kommersiellt syfte. Centrala bestämmelser i fråga om dessa förflyttningar är bl.a. de krav som gäller utseende av medlemsstaternas behöriga myndigheter och skyldigheter för dessa samt provtagning, analyser, tester och diagnostik. Särskilda krav i fråga om offentlig kontroll av djur och varor som förs in i Europeiska unionen fastställs i kapitel V i kontrollförordningen. Med stöd av artikel 48 f i det kapitlet är sällskapsdjur som förflyttas utan kommersiellt syfte undantagna från sådan kontroll vid en gränskontrollstation vid unionens yttre gräns som avses i artikel 47.  

Med stöd av artiklarna 48 f och 77.1 k i kontrollförordningen föreskrivs det i artikel 11 i den delegerade förordningen 2019/2122 om kontroll av förflyttningar av sällskapsdjur utan kommersiellt syfte från ett tredjeland eller territorium till unionen. De bestämmelser i artikeln som hänvisar till den förordning om sällskapsdjur som upphävs kommer att ändras genom kommissionens delegerade förordning (EU) XX/XX om ändring och rättelse av den delegerade förordningen 2019/2122 vad gäller vissa kategorier av djur och varor som är undantagna från offentlig kontroll vid gränskontrollstationer. Bestämmelserna i den sistnämnda förordningen avviker inte väsentligt från de gällande bestämmelserna i den delegerade förordningen 2019/2122. 

3.1  Europeiska unionens bestämmelser om djurhälsovillkor och offentlig kontroll vid förflyttning av sällskapsdjur utan kommersiellt syfte

3.2  Lagen om djursjukdomar

3.3  Lagen om införselkontroll av djur och vissa varor

Bestämmelser som kompletterar kontrollförordningen och som gäller offentlig kontroll av förflyttningar av sällskapsdjur utan kommersiellt syfte till Finland från ett tredjeland eller territorium och annan offentlig verksamhet för att säkerställa tillämpningen av förordningen om sällskapsdjur utfärdas genom lagen om införselkontroll. 

Enligt lagen om införselkontroll svarar jord- och skogsbruksministeriet för den allmänna styrningen och uppföljningen av verkställigheten av kontrollförordningen, förordningen om sällskapsdjur och lagen om införselkontroll. Jord- och skogsbruksministeriet utser på framställning av Tullen de inreseorter för resande vid unionens yttre gräns via vilka det är tillåtet att till Finland utan kommersiellt syfte direkt från ett tredjeland eller territorium förflytta sällskapshundar, sällskapskatter, sällskapsillrar och sällskapsfåglar. I Finland har som sådana inreseorter för resande utsetts förutom Helsingfors-Vanda flygplats också flera hamnar samt gränsövergångsställen mellan Finland och Ryssland.  

Livsmedelsverket planerar, styr och utvecklar offentlig kontroll inom tillämpningsområdet för kontrollförordningen, förordningen om sällskapsdjur och lagen om införselkontroll. Livsmedelsverket svarar för de uppgifter som i kontrollförordningen och förordningen om sällskapsdjur ålagts medlemsstaterna och de behöriga myndigheterna i fråga om offentlig kontroll av sällskapsdjur som förflyttas till unionen, om inte något annat föreskrivs i lagen om införselkontroll. Till Livsmedelsverkets uppgifter hör också beviljande av de förhandstillstånd som utgör ett villkor för införsel av djur och varor.  

Bestämmelser om Tullens uppgifter finns i 6 § i lagen om införselkontroll. Med stöd av 1 mom. 1 punkten kontrollerar Tullen att sällskapshundar, sällskapskatter, sällskapsillrar eller sällskapsfåglar som förs in utan kommersiellt syfte inte förflyttas till Europeiska unionens territorium via andra gränsövergångsställen än de som utsetts till inreseorter för resande. Med stöd av 4 punkten i det momentet svarar Tullen för den offentliga kontrollen av dessa sällskapsdjur på inreseorter för resande, med undantag för beviljande av de förhandstillstånd som utgör ett villkor för införsel av dem. Med stöd av 5 punkten kontrollerar Tullen det undantagsförfarande enligt artikel 5.3 och 5.4 i förordningen om sällskapsdjur som möjliggör förflyttning av fler än fem sällskapsdjur om förflyttningen av sällskapsdjur utan kommersiellt syfte avser deltagande i tävlingar, utställningar eller idrottsevenemang eller träning inför sådana evenemang. Tullen kan utföra kontroller av ovannämnda förflyttningar för att säkerställa att uppgifterna om förflyttningarna är korrekta. Med stöd av artikel 34.4 i förordningen om sällskapsdjur är Tullen skyldig att se till att dess personal har den utbildning som är nödvändig för att övervaka förutsättningarna för förflyttning av sällskapsdjur utan kommersiellt syfte. Tullen ska föra register över det sammanlagda antalet kontroller som har genomförts och fall av bristande överensstämmelse som konstaterats vid dessa kontroller. Tullen ska också dokumentera de kontroller som har genomförts under den för ändamålet avsedda rubriken i identitetshandlingen när sådan dokumentation krävs vid förflyttning utan kommersiellt syfte till andra medlemsstater.  

Tullen ska tillsammans med Livsmedelsverket tillhandahålla tydlig och lättillgänglig information för allmänheten om de villkor som tillämpas på förflyttning av sällskapsdjur utan kommersiellt syfte med stöd av artikel 37 1 förordningen om sällskapsdjur. Livsmedelsverket och Tullen svarar för utarbetandet av den fleråriga nationella kontrollplan som förutsätts i kontrollförordningen i fråga om de uppgifter som anvisats dem i lagen om införselkontroll. 

Bestämmelser om offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet som gäller inspektioner och provtagning finns i kontrollförordningen, förordningen om sällskapsdjur och 10 § i lagen om införselkontroll. Med stöd av 12 § i lagen om införselkontroll ska kommunalveterinären vid behov ge Tullen handräckning i uppgifter som gäller offentlig kontroll av sällskapsdjur. Livsmedelsverkets handräckning har begränsats till särskilda uppgifter i anslutning till offentlig kontroll, såsom övervakningstillslag. I fråga om polisens, Tullens, Gränsbevakningsväsendets och räddningsmyndigheternas skyldighet att ge handräckning hänvisas det till sektorslagstiftningen om dessa myndigheters verksamhet.  

I 4 kap. i lagen om införselkontroll föreskrivs det om tvångsmedel och påföljder, såsom påföljdsavgift inom införselkontroll. Påföljdsavgift får inte påföras om det har förflutit mer än sex månader sedan gärningen begicks.  

Upphävandet av förordningen om sällskapsdjur inverkar inte på tillämpningsområdet för lagen om införselkontroll. Det är dock nödvändigt att göra vissa ändringar av teknisk natur i lagen om införselkontroll, såsom att stryka hänvisningarna i lagen till den förordning om sällskapsdjur som upphävs eller ändra dem till hänvisningar till den delegerade förordningen 2019/2122. Det föreslås att 6 § 1 mom. 5 punkten i lagen om införselkontroll upphävs i fråga om vissa av Tullens uppgifter, eftersom uppgifterna i fråga, med undantag för standardstickprover på evenemang, anvisas antingen direkt till Tullen eller någon annan behörig myndighet i en medlemsstat genom EU:s djurhälsoförordning, kontrollförordningen och den delegerade förordningen 2019/2122. Tullens behörighet i fråga om offentlig kontroll av förflyttningar av sällskapsdjur utan kommersiellt syfte baserar sig på 6 § 1 mom. 4 punkten i lagen om införselkontroll. Om uppgifter enligt artikel 34.4 i den förordning om sällskapsdjur som upphävs föreskrivs i artikel 5.4 i kontrollförordningen och i den nya artikeln 11.a i den delegerade förordningen 2019/2122. Bestämmelser om information finns i artikel 256 i EU:s djurhälsoförordning och artikel 12 i den delegerade förordningen 2019/2122. De särskilda bestämmelserna om standardstickprover på evenemang slopas när förordningen om sällskapsdjur upphävs, men det är fortfarande möjligt att utföra kontroller med stöd av de allmänna bestämmelserna i kontrollförordningen. I Finland har Tullen inte utfört sådana standardstickprover på evenemang. 

Den nuvarande tidsfristen på sex månader för påföljdsavgift inom införselkontrollen från länder utanför Europeiska unionen, varefter påföljdsavgift inte längre får påföras, bör förenhetligas med motsvarande tidsfrist i lagen om djursjukdomar. Enligt lagen om djursjukdomar får påföljdsavgift inom djursjukdomskontrollen inte påföras om det har förflutit mer än ett år sedan gärningen begicks. Båda författningarna tillämpas på införselkontroll av djur och vissa varor, varvid en enhetlig tidsfrist förtydligar tillämpningen av dem.  

Dessutom bör hänvisningarna i lagen om införselkontroll till livsmedelslagen och lagen om djursjukdomar uppdateras så att det i stället för till den upphävda livsmedelslagen (23/2006) hänvisas till livsmedelslagen av den 9 april 2021 (297/2021) och i stället för till den upphävda lagen om djursjukdomar (441/2013) till lagen av den 15 januari 2021 om djursjukdomar (76/2021), som trädde i kraft den 21 april 2021. 

4.1  De viktigaste förslagen

Syftet med propositionen är att den nationella lagstiftningen ska motsvara kraven i EU:s djurhälsoförordning och kontrollförordningen samt de bestämmelser som utfärdats med stöd av dem. I propositionen görs behövliga ändringar i lagen om djursjukdomar och lagen om införselkontroll till följd av att förordningen om sällskapsdjur upphävs och del VI i EU:s djurhälsoförordning börjar tillämpas. 

I propositionen föreslås det att lagen om djursjukdomar och lagen om införselkontroll ändras så att hänvisningarna till den förordning om sällskapsdjur som upphävs ändras till hänvisningar till del VI i EU:s djurhälsoförordning och till kontrollförordningen samt till bestämmelser som utfärdats med stöd av dem. Till ovannämnda delar är det fråga om ändringar av teknisk natur i den nationella lagstiftningen. Det föreslås att lagen om djursjukdomar förtydligas och preciseras lagen om djursjukdomar i fråga om bemyndigandet att meddela föreskrifter om övervakning av djursjukdomar. Dessutom föreslås det att lagen om djursjukdomar preciseras i fråga om Livsmedelsverkets och Tullens befogenhet att avliva djur och att bortskaffa produkten i situationer där brister i kraven som ställs på dem i författningarna om djurhälsa på förflyttning av djur eller produkt som kommer till Finland från en annan medlemsstat inte kan avhjälpas. 

4.2  De huvudsakliga konsekvenserna

Propositionen har inga konsekvenser för statsfinanserna.  

I propositionen föreslås inga ändringar i de olika myndigheternas uppgifter eller behörighetsfördelning i förhållande till den gällande lagen om djursjukdomar och lagen om införselkontroll. Kostnaderna för verkställigheten av lagarna finansieras inom ramen för planen för de offentliga finanserna, anslagen i statsbudgeten och antalet årsverken på samma sätt som för närvarande.  

Propositionen inverkar inte heller på sällskapsdjursägarnas ställning eller skyldigheter, inte heller på ställningen eller skyldigheterna för personer som ägaren befullmäktigat, när det är fråga om att sällskapsdjur förflyttas utan kommersiellt syfte till en medlemsstat från en annan medlemsstat eller ett tredjeland eller territorium. 

5.1  Handlingsalternativen och deras konsekvenser

EU:s djurhälsoförordning och kontrollförordningen är direkt förpliktande lagstiftning i medlemsstaterna.  

EU:s djurhälsoförordning överlåter dock, liksom den förordning om sällskapsdjur som upphävs, till medlemsstaterna att besluta till vilka delar de inför de undantag som EU:s djurhälsoförordning möjliggör i fråga om kraven på vaccination mot rabies hos unga sällskapsdjur och alternativa sätt att ge medicinering mot bandmask hos sällskapshundar samt möjligheten att fastställa nationella krav för förflyttning av sällskapsdjur av de arter som förtecknas i del B i bilaga I till EU:s djurhälsoförordning. Avsikten är att de bemyndiganden att utfärda förordning som ingår i lagen om djursjukdomar och som gäller ibruktagandet av ovannämnda undantag och möjligheten att fastställa nationella krav ska kvarstå i lagen om djursjukdomar. Beslut om ibruktagande av ovannämnda undantag och om fastställande av nationella krav kommer att fattas i samband med beredningen av de förordningar som utfärdas med stöd av lagen om djursjukdomar. 

5.2  Handlingsmodeller som används eller planeras i andra medlemsstater

EU:s djurhälsoförordning och kontrollförordningen samt de bestämmelser som utfärdats med stöd av dem är direkt tillämplig unionslagstiftning i medlemsstaterna. Medlemsstaterna ska utifrån sin egen riskbedömning besluta om de undantag som EU:s djurhälsoförordning medger och om fastställande av nationella krav för förflyttning av sällskapsdjur av de arter som förtecknas i del B i bilaga I. 

7.1  Lagen om djursjukdomar

1 §. Tillämpningsområde. I paragrafen föreskrivs det om tillämpningsområdet för lagen om djursjukdomar. Det föreslås att 1 mom. 6 punkten upphävs som onödig, eftersom den förordning om sällskapsdjur som nämns där upphävs från och med den 21 april 2026.  

23 §.Övervakning av djursjukdomar. Enligt 3 mom. i den gällande paragrafen får Livsmedelsverket i syfte att övervaka hälsotillståndet hos djur och förekomsten av djursjukdomar verkställa obligatorisk screening av djur (övervakningsundersökningar) i samband med vilka djur kan undersökas och behövliga prover tas på djuren och produkterna från dem samt från anläggningen. Aktörer, sällskapsdjurshållare samt de som jagar eller fångar vilda djur är skyldiga att tillåta undersökning av och provtagning på djur. 

Enligt 4 mom. kan Livsmedelsverket verkställa övervakningsundersökningen själv eller bestämma att den ska verkställas av någon annan djurhälsomyndighet som avses i lagen. Också en aktör eller sällskapsdjurshållare samt i vissa fall också den som jagar eller fångar vilda djur kan åläggas att ta prover och sända prover för analys, om detta är möjligt med beaktande av provernas art och de kunskaper och färdigheter som krävs för uppgiften. I det gällande 5 mom. föreskrivs det att Livsmedelsverket också får verkställa övervakningsundersökningar som avser vilda djur eller prover som har sänts till myndigheten för andra undersökningar.  

Det föreslås att 5 mom. ändras så att karaktären av befogenheten att meddela föreskrifter i fråga om övervakningsundersökningar som innebär skyldigheter för myndigheter och aktörer förtydligas och preciseras. Det är förvillande att man i 5 mom. kallar också sådana undersökningar som inte innehåller motsvarande skyldigheter, dvs. obligatorisk screening av djur, för övervakningsundersökningar, fastän de inte är förenade med något behov av att meddela föreskrifter.  

49 §.Förflyttningar som förutsätter Livsmedelsverkets samtycke. I paragrafen föreskrivs det om sådana förflyttningar av djur och produkter till en medlemsstat från en annan medlemsstat, ett tredjeland eller territorium som förutsätter Livsmedelsverkets samtycke. I 1 mom. 7 punkten föreskrivs det om en sådan situation som avses i artikel 32 i förordningen om sällskapsdjur där en förflyttning av sällskapsdjur utan kommersiellt syfte inte uppfyller alla de krav som ställs på den. Det föreslås att hänvisningen i 1 mom. 7 punkten till artikel 32 i den förordning om sällskapsdjur som upphävs ändras till en hänvisning till artiklarna 15 b och 29 i den nya förordning om sällskapsdjur som utfärdas med stöd av EU:s djurhälsoförordning.  

I artikel 15 b i den nya förordningen om sällskapsdjur föreskrivs det om medlemsstaternas möjlighet att tillåta förflyttning av hundar till deras territorium från ett tredjeland eller territorium av militär personal, brottsbekämpande myndigheter eller sök- och räddningsgrupper via ett annat gränsövergångsställe än ett gränsövergångsställe som utsetts till resandes inreseort vid unionens yttre gräns. Med stöd av artikel 29 i den nya förordningen om sällskapsdjur kan en medlemsstat under vissa förutsättningar bevilja tillstånd för förflyttning av sällskapsdjur utan kommersiellt syfte till sitt territorium, även om kraven i förordningen inte uppfylls. Tillstånd kan beviljas för att lösa specifika problem.  

51 §.Nationella kompletterande bestämmelser. I paragrafen föreskrivs det om bemyndiganden för jord- och skogsbruksministeriet att utfärda förordning om nationella kompletterande bestämmelser som utfärdas med stöd av lagen om djursjukdomar till den del de gäller förflyttning av djur och produkter till ett område från en annan medlemsstat eller ett tredjeland eller territorium. I paragrafen görs endast de nödvändiga hänvisningsändringar som föranleds av ändringar i Europeiska unionens lagstiftning, och det materiella tillämpningsområdet för bemyndigandena att utfärda förordning utvidgas inte på grund av de föreslagna ändringarna. 

I 1 mom. 3 punkten föreskrivs det om möjligheten att på det sätt som förordningen om sällskapsdjur tillåter föreskriva om undantag från vaccinationskraven mot rabies för unga sällskapsdjur som förflyttas utan kommersiellt syfte samt från de krav som ska tillämpas på förflyttningar utan kommersiellt syfte av sällskapsdjur som tillhör de arter som är förtecknade i del B i bilaga I till förordningen om sällskapsdjur.  

Hänvisningen i 1 mom. 3 punkten till den förordning om sällskapsdjur som upphävs stryks. Hänvisningen i fråga ersätts inte med en hänvisning till del VI i EU:s djurhälsoförordning, eftersom nationella undantag kan föreskrivas endast inom de ramar som EU:s djurhälsoförordning möjliggör. Det föreslås att punkten ändras så att det genom förordning av jord- och skogsbruksministeriet också får föreskrivas om undantag som gäller behandling av bandmask hos sällskapshundar som förflyttas utan kommersiellt syfte. För närvarande föreskrivs det om detta undantag med stöd av 1 mom. 5 punkten. I den nya förordningen om sällskapsdjur föreskrivs det i fråga om sällskapshundar som förflyttas utan kommersiellt syfte om undantag som gäller behandling av bandmask på motsvarande sätt som om undantag från kraven på vaccination mot rabies hos sällskapsdjur, så det föreslås att bemyndigandet att utfärda förordning i fråga om båda undantagen ges i 1 mom. 3 punkten.  

Enligt artikel 9 i den nya förordningen om sällskapsdjur får medlemsstaterna under vissa förutsättningar bevilja undantag i fråga om rabiesvaccinering av unga sällskapsdjur som utan kommersiellt syfte förflyttas till deras territorium från en annan medlemsstat. Bestämmelser om möjligheten att bevilja undantag från bestämmelserna om behandling av bandmask hos sällskapshundar som förflyttas från en annan medlemsstat utan kommersiellt syfte finns i artikel 10 i den nya förordningen om sällskapsdjur. Enligt artikel 16 i den nya förordningen om sällskapsdjur får medlemsstaterna bevilja undantag från bestämmelserna om behandling av bandmask hos sällskapshundar som förflyttas till deras territorium från ett tredjeland eller territorium utan kommersiellt syfte. Enligt artiklarna 248.3 och 250.3 i EU:s djurhälsoförordning får medlemsstaterna på vissa villkor tillämpa nationella bestämmelser på förflyttningar utan kommersiellt syfte av sällskapsdjur av de arter som förtecknas i del B i bilaga I till deras territorium från en annan medlemsstat eller ett tredjeland eller territorium.  

Hänvisningen i 1 mom. 5 punkten till den förordning om sällskapsdjur som upphävs ändras till en hänvisning till del VI i EU:s djurhälsoförordning, som tillämpas på förflyttning av sällskapsdjur utan kommersiellt syfte från och med den 21 april 2026.  

57 §.Nationell behörighet om Europeiska unionen saknar införselkrav. I paragrafen föreskrivs det om jord- och skogsbruksministeriets bemyndiganden att utfärda förordning om de nationella bestämmelser som utfärdas med stöd av lagen om djursjukdomar och som kompletterar djurhälsokraven vid införsel av djur och produkter. I 1 mom. föreslås det att hänvisningarna till den förordning om sällskapsdjur som upphävs stryks. I och med upphävandet av förordningen om sällskapsdjur tillämpas från och med den 21 april 2026 bestämmelserna i artikel 250.3 i EU:s djurhälsoförordning på medlemsstaternas möjlighet enligt artikel 14.3 i förordningen att tillämpa nationella bestämmelser på förflyttningar utan kommersiellt syfte av sällskapsdjur av de arter som förtecknas i del B i bilaga I till EU:s djurhälsoförordning till en medlemsstat från ett tredjeland eller territorium. I de kompletterande bestämmelserna om förflyttningar av djur i 51 § 3 punkten ingår redan ett bemyndigande att utfärda förordning om ovannämnda nationella bestämmelser. 

93 §.Åtgärder vid överträdelse av kraven på förflyttningar mellan medlemsstaterna. Det föreslås att 3 mom. kompletteras så att Livsmedelsverket eller Tullen också själv kan se till att djuret avlivas eller produkten bortskaffas i stället för att aktören själv ansvarar för verkställigheten av ett beslut om avlivning eller bortskaffande. Avlivning av djur ska gälla situationer där ett djur som kommer till Finland från en annan medlemsstat eller de dokument som åtföljer djuret inte uppfyller de krav som ställs på dem i författningarna om djurhälsa och bristerna inte kan avhjälpas eller inte har avhjälpts inom utsatt tid. På motsvarande sätt ska bortskaffande av en produkt gälla situationer där en produkt eller de dokument som åtföljer produkten inte uppfyller de krav som ställs på dem i författningarna om djurhälsa och bristerna inte kan avhjälpas eller inte har avhjälpts inom utsatt tid. Enligt 2 mom. får Tullen eller regionförvaltningsverket (från och med den 1 januari 2026 Livsmedelsverket) ”bestämma att djuret ska avlivas eller produkten bortskaffas”, men detta har väckt frågor om myndigheten också själv kan se till att djuret avlivas eller produkten bortskaffas. Aktören svarar för kostnaderna för avlivning av ett djur eller bortskaffande av en produkt. Den föreslagna ändringen förtydligar tolkningen av lagen om djursjukdomar och den åtgärd som gäller avlivning av djur är också förenlig med 99 § i lagen om djurvälfärd. 

94 a §.Påföljdsavgift inom djursjukdomskontrollen. I paragrafen föreskrivs det om en påföljdsavgift inom djursjukdomskontrollen, som Livsmedelsverket i vissa fall kan påföra. Hänvisningen i 1 mom. 6 punkten till den förordning om sällskapsdjur som upphävs ersätts med en hänvisning till del VI i EU:s djurhälsoförordning, som tillämpas från och med den 21 april 2026 i stället för den förordning om sällskapsdjur som upphävs. Det är fråga om en teknisk ändring, eftersom bestämmelserna i den förordning om sällskapsdjur som upphävs från och med den 21 april 2026 ingår i del VI i EU:s djurhälsoförordning och förslaget inte har några konsekvenser för bestämmelsens materiella innehåll. 

7.2  Lagen om införselkontroll av djur och vissa varor

1 §. Tillämpningsområde. I den gällande paragrafen föreskrivs det om till vilka delar lagen om införselkontroll tillämpas i förhållande till kontrollförordningens tillämpningsområde. Det föreslås att paragrafens 2 mom., där det föreskrivs om tillämpningen av den förordning om sällskapsdjur som upphävs den 21 april 2026, upphävs som obehövligt. 

4 §.Jord- och skogsbruksministeriet. I paragrafen föreskrivs det om jord- och skogsbruksministeriets uppgifter inom tillämpningsområdet för lagen om införselkontroll. I 1 mom. stryks hänvisningen till den förordning om sällskapsdjur som upphävs den 21 april 2026 eftersom hänvisningen blir obehövlig. 

5 §.Livsmedelsverket. I paragrafen föreskrivs det om Livsmedelsverkets uppgifter inom tillämpningsområdet för lagen om införselkontroll. I 1 och 2 mom. stryks hänvisningen till den förordning om sällskapsdjur som upphävs den 21 april 2026 eftersom hänvisningen blir obehövlig. 

6 §.Tullen. I paragrafen föreskrivs det om Tullens uppgifter inom tillämpningsområdet för lagen om införselkontroll. Det föreslås att 1 mom. 5 punkten upphävs, eftersom bestämmelserna om de uppgifter som nämns i punkten antingen upphävs när förordningen om sällskapsdjur upphävs eller anvisas direkt till Tullen eller till den behöriga myndigheten genom kontrollförordningen och den delegerade förordningen 2019/2122.  

7 §.Övriga myndigheter. I paragrafen föreskrivs det om övriga myndigheters än jord- och skogsbruksministeriets, Livsmedelsverkets och Tullens uppgifter inom tillämpningsområdet för lagen om införselkontroll. Det föreslås att 2 mom. ändras tekniskt så att hänvisningarna till livsmedelslagen och lagen om djursjukdomar ändras så att det i stället för till den upphävda livsmedelslagen (23/2006) hänvisas till livsmedelslagen av den 9 april 2021 (297/2021) och i stället för till den upphävda lagen om djursjukdomar (441/2013) till lagen av den 15 januari 2021 om djursjukdomar (76/2021), som trädde i kraft den 21 april 2021.  

10 §.Rätt att utföra inspektion och att få uppgifter. I paragrafen föreskrivs det om rätten att utföra inspektioner och provtagningar i utrymmen som används för boende av permanent natur och att få de uppgifter som är nödvändiga för utförande av offentlig kontroll. Hänvisningen i 1 mom. till den förordning om sällskapsdjur som upphävs ändras till en hänvisning till artikel 11 i den delegerade förordningen 2019/2122. I artikeln föreskrivs det om kontroll av sällskapsdjur som förflyttas utan kommersiellt syfte vid införseln till Europeiska unionens territorium. 

I 2 och 3 mom. stryks hänvisningen till den förordning om sällskapsdjur som upphävs den 21 april 2026 eftersom hänvisningen blir obehövlig. 

14 §.Förelägganden, förbud och andra administrativa åtgärder. I paragrafen föreskrivs det om åtgärder som beror på bristande överensstämmelse eller misstanke om bristande överensstämmelse med kraven hos djur eller varor samt om bemyndigande att utfärda förordning om kraven på isolering och karantän för djur. I 1 och 2 mom. stryks hänvisningen till den förordning om sällskapsdjur som upphävs den 21 april 2026 eftersom hänvisningen blir obehövlig. 

15 §.Påföljdsavgift inom införselkontrollen. I paragrafen föreskrivs det om situationer där Livsmedelsverket eller Tullen kan bestämma att den aktör som svarar för införseln av djur eller varor ska betala en påföljdsavgift. De hänvisningsändringar som föreslås i 1, 4 och 5 punkten nedan är tekniska, eftersom de gällande bestämmelserna i den förordning om sällskapsdjur som upphävs från och med den 21 april 2026 ingår i den i punkterna närmare specificerade unionslagstiftningen och förslaget således inte har några konsekvenser för bestämmelsernas materiella innehåll.  

I 1 mom. 1 punkten föreslås det att hänvisningen till den förordning om sällskapsdjur som upphävs ersätts med en hänvisning till artikel 11 i den delegerade förordningen 2019/2122. Enligt artikel 11 i den förordningen ska sällskapsdjur som förflyttas från ett tredjeland eller territorium utan kommersiellt syfte uppfylla de krav som ställs på dem i den nya förordningen om sällskapsdjur. I artikeln åläggs sällskapsdjurets ägare eller den auktoriserade personen skyldigheter som gäller kontakten till de behöriga myndigheterna på inreseorten för resande och uppvisning av sällskapsdjuret och de identitetshandlingar som den nya förordningen om sällskapsdjur förutsätter för kontroll. 

Det föreslås att hänvisningen till den förordning om sällskapsdjur som upphävs stryks i 1 mom. 4 punkten. I stället tillämpas från och med den 21 april 2026 bestämmelserna i del VI i djurhälsoförordningen på villkoren för förflyttning av sällskapsdjur utan kommersiellt syfte för tillämpning av de djurhälsokrav som avses i artikel 1.2 d i kontrollförordningen. 

Det föreslås att 1 mom. 5 punkten ändras så att hänvisningen till rådets förordning (EG) nr 1/2005 om skydd av djur under transport och därmed sammanhängande förfaranden och om ändring av direktiven 64/432/EEG och 93/119/EG och förordning (EG) nr 1255/97 ersätts med en mer allmän bestämmelse som omfattar de bestämmelser om tillämpningen av Europeiska unionens lagstiftning om skydd av djur under transport som är under beredning och de bestämmelser om tillämpningen av unionens lagstiftning som utfärdas nationellt. Den nya förordningen om skydd av djur under transport kommer också att gälla sällskapsdjur.  

Det föreslås att 4 mom. ändras för att förenhetliga lagstiftningen så att påföljdsavgift inte får påföras om det har förflutit mer än ett år sedan gärningen begicks, i stället för nuvarande sex månader. Förslaget motsvarar i fråga om tidsfristen den gällande bestämmelsen i 94 a § 5 mom. i lagen om djursjukdomar. Eftersom båda bestämmelserna tillämpas på införselkontroll av djur och varor, förtydligar en enhetlig tidsfrist tillämpningen av bestämmelserna. 

10.1  Inledning

I regeringspropositionen föreslås bestämmelser som har samband med de grundläggande fri- och rättigheter som föreskrivs i grundlagen, i synnerhet med skyddet för privatlivet (hemfridsskydd) enligt 10 §, med egendomsskyddet enligt 15 § samt med utfärdande av förordningar och delegering av lagstiftningsbehörighet enligt 80 § i grundlagen. 

10.2  Skydd för privatlivet (hemfridsskydd)

Enligt 10 § i grundlagen är vars och ens privatliv, heder och hemfrid tryggade. Enligt 3 mom. i den paragrafen kan det genom lag föreskrivas om åtgärder som ingriper i hemfriden och som är nödvändiga för att de grundläggande fri- och rättigheterna ska kunna tryggas eller för att brott ska kunna utredas. Den i grundlagen skyddade hemfriden täcker i princip alla lokaler som är avsedda som fast boende (GrUU 46/2001 rd). Grundlagsutskottet har ansett att åtgärder som går in på hemfridsskyddade områden är godtagbara för att utreda brott, om åtgärden hänger samman med en konkret och specificerad anledning att misstänka att ett lagbrott har skett eller kommer att ske (t.ex. GrUU 37/2010 rd, s. 5, GrUU 32/2010 rd, s.11). Utskottet har dessutom förutsatt att en inspektion ska vara nödvändig för att utreda omständigheter som gäller föremålet för inspektionen (t.ex. GrUU 40/2002 rd, s 2/I, GrUU 44/2002 rd, s. 4/II).  

Grundlagsutskottet har ansett att ingrepp i hemfriden för utredning av förseelser som är föga klandervärda inte motiveras av ett tungt vägande behov och uppfyller således inte proportionalitetskravet beträffande en begränsning av en grundläggande fri- eller rättighet (t.ex. GrUU 40/2002 rd, s. 2 och GrUU 69/2002 rd, s. 2/II). Å andra sidan har grundlagsutskottet i sin nyare praxis åtminstone i vissa fall ansett att inspektioner också kan tillåtas om det finns grundad anledning att misstänka sådana straffbara förseelser som allra högst ger ett bötesstraff. Inspektionsrätten har förutom med ett straffrättsligt straff också kunnat kopplas samman med ett förfarande som är sanktionerat med en straffavgift (t.ex. GrUU 7/2004 rd, s. 2/II, GrUU 40/2010 rd, s. 3). Grundlagsutskottet har i dessa fall vid sin proportionalitetsbedömning fäst vikt vid bland annat inspektioner för kontroll av hur offentliga medel används (GrUU 69/2002 rd, s. 2–3), inspektioner av lokaler som befinner sig i näringsidkarens bostad (GrUU 69/2002 rd, s. 2/I) och vid att det är fråga om en administrativ påföljdsavgift av straffkaraktär (GrUU 40/2010 rd, s. 3–4/I).  

Grundlagsutskottet har ofta framhållit att formuleringen i 10 § 3 mom. i grundlagen är absolut i den meningen att inspektioner som ingriper i hemfriden måste vara kopplade till ett nödvändighetskrav. I den meningen är grundlagsutskottets yttrandepraxis etablerad. Grundlagsutskottet har upprepade gånger förutsatt att det i befogenhetsbestämmelserna skrivs in att inspektioner i t.ex. bostäder bara får förrättas om det är nödvändigt för att utreda de frågor som inspektionen avser (t.ex. GrUU 54/2014 rd, s. 3/I–II). 

I regeringens proposition RP 56/2019 rd (regeringens proposition till riksdagen med förslag till lagstiftning som med avseende på införselkontroll kompletterar Europeiska unionens förordning om offentlig kontroll), som gällde lagen om införselkontroll, föreslogs det att bestämmelsen i 10 § 2 mom. i lagen om införselkontroll (Rätt att utföra inspektion och att få uppgifter) skulle vara betydligt mer omfattande än det i samband med riksdagsbehandlingen ändrade och godkända momentet i den gällande lagen.  

Den ovannämnda regeringspropositionen har under riksdagsbehandlingen också behandlats av riksdagens grundlagsutskott och riksdagens grundlagsutskott har gett sitt utlåtande om propositionen (GrUU 9/2019 rd). Grundlagsutskottet konstaterade i sitt ovannämnda utlåtande i fråga om inspektionsrätten som ett sammandrag följande: ”Om inspektionsbefogenheten på hemfridsskyddade platser inte till alla delar förutsätts i kontrollförordningen, måste befogenheten enligt 10 § i lagförslag 1 att utföra inspektioner i utrymmen som omfattas av hemfriden begränsas till vad som är nödvändigt med avseende på förordningen.” 

Med anledning av grundlagsutskottets utlåtande har 10 § 2 mom. i lagen om införselkontroll i samband med riksdagsbehandlingen preciserats avsevärt i fråga om inspektionsrätten och gränsen för inspektionsrätten sänkts jämfört med regeringspropositionen. I riksdagens jord- och skogsbruksutskotts betänkande (JsUB 3/2019 rd) konstateras i fråga om begränsning av inspektionsrätten som ett sammandrag följande: ”Följaktligen ser jord- och skogsbruksutskottet ett behov av att föreslå att inspektionsrätten i utrymmen som används för boende av permanent natur enligt 2 mom. begränsas så att inspektion i regel kan utföras endast när det finns anledning att misstänka att införselkraven har överträtts eller överträds och att gärningen är straffbar enligt lag och kan leda till fängelsestraff (straffet för regleringsbrott och smuggling är böter eller fängelse i högst två år). Ett undantag från den här huvudregeln ska vara inspektioner som utförs i omedelbar anknytning till ankomsten till finskt tullområde eller ett särskilt skatteområde som hör till detta. De här inspektionerna ska inte beröras av kravet på brottsmisstanke. Detta är motiverat för att bestämmelsen i lagen om införselkontroll inte ska avvika från bestämmelserna i 13 § 3 mom. i den gällande tullagen och i praktiken medföra problem för inspektioner vid inresa. I utrymmen som används för boende av permanent natur i fortskaffningsmedel kan det finnas till exempel sällskapsdjur som ska kunna inspekteras för att övervaka att kraven på kommersiell införsel eller förflyttning av sällskapsdjur utan kommersiellt syfte iakttas innan djuren kommer in på finskt territorium.” 

I denna regeringsproposition föreslås det att 10 § 2 mom. i lagen om införselkontroll ändras endast tekniskt så att hänvisningen till förordningen om sällskapsdjur, som upphävs den 21 april 2026, stryks. I övrigt föreslås det inga ändringar i momentets ordalydelse eller innehåll. Med hänvisning till vad som anförts ovan är förslaget till ändring av 10 § 2 mom. i lagen om införselkontroll inte problematiskt i fråga om det skydd för hemfriden som avses i 10 § i grundlagen. 

10.3  Egendomsskydd

Enligt 15 § (Egendomsskydd) i grundlagen vars och ens egendom är tryggad. Grundlagsutskottet har emellertid i sin praxis konstaterat att grundlagen inte skyddar egendom mot alla begränsningar av nyttjandet, utan det går att begränsa ägarens rättigheter genom lag, om den uppfyller de allmänna krav som ställs på lagar som begränsar de grundläggande fri- och rättigheterna (bl.a. GrUU 32/2010 rd, s. 4/I och GrUU 8/1996 rd). Ersättningen för inskränkning i egendomens användning är en faktor som inverkar på bedömningen av inskränkningarnas godtagbarhet (GrUU 6/2010 rd och GrUU 38/1998 rd). 

I denna proposition föreslås det att 93 § 3 mom. i lagen om djursjukdomar kompletteras så att Livsmedelsverket eller Tullen också själv kan se till att djuret avlivas eller produkten bortskaffas i stället för att aktören själv ansvarar för verkställigheten av ett beslut om avlivning eller bortskaffande. Avlivning av djur ska gälla situationer där ett djur som kommer till Finland från en annan medlemsstat eller de dokument som åtföljer djuret inte uppfyller de krav som ställs på dem i författningarna om djurhälsa och bristerna inte kan avhjälpas eller inte har avhjälpts inom utsatt tid. På motsvarande sätt ska bortskaffande av en produkt gälla situationer där en produkt eller de dokument som åtföljer produkten inte uppfyller de krav som ställs på dem i författningarna om djurhälsa och bristerna inte kan avhjälpas eller inte har avhjälpts inom utsatt tid. 

Enligt 93 § 2 mom. i lagen om djursjukdomar får Tullen eller regionförvaltningsverket (från och med den 1 januari 2026 Livsmedelsverket) ”bestämma att djuret ska avlivas eller produkten bortskaffas”, men detta har väckt frågor om myndigheten också själv kan se till att djuret avlivas eller produkten bortskaffas. 

Enligt 14 § i lagen om införselkontroll: ”Om djur eller varor eller införseln av dessa inte uppfyller eller misstänks inte uppfylla kraven på införsel, ska den behöriga tillsynsmyndigheten vidta de åtgärder som föreskrivs i kontrollförordningen, förordningen om sällskapsdjur eller denna lag.” Enligt 35.1 artikel i förordningen av sällskapsdjur: ”Om de kontroller som avses i artiklarna 33 och 34 visar att ett sällskapsdjur inte uppfyller de villkor som fastställs i kapitlen II eller III, ska den behöriga myndigheten efter samråd med den officiella veterinären samt, vid behov, med ägaren eller den auktoriserade personen, besluta att…c) i sista hand, om det inte är möjligt att sända tillbaka djuret eller praktiskt genomförbart att isolera det, avliva sällskapsdjuret i enlighet med tillämpliga nationella bestämmelser om skydd av sällskapsdjur vid tidpunkten för avlivandet.” Vidare enligt 99 § 2 mom. i lagen om djurvälfärd: ”Om ett djur förs in i landet i strid med 39 § och situationen inte kan rättas till genom i den paragrafen avsedd återsändning till ursprungslandet, har tillsynsmyndigheten rätt att omhänderta och avliva djuret eller bestämma att det ska avlivas.” 

Vid övervakningen av förflyttningar av sällskapsdjur betonas förhindrandet av spridning av djursjukdomar. Särskilt rabies utgör en allvarlig risk som hotar folkhälsan och rabies förekommer också i vissa medlemsstater i Europeiska unionen. Om aktören åläggs att själv se till att djuret avlivas finns det en konkret risk för att djuret inte avlivas alls, utan kvarstår hos innehavaren eller övergår i en annan persons besittning. Detta äventyrar målen för bekämpningen av djursjukdomar och effektiviteten i myndighetstillsynen. I fråga om produkter övervakar Tullen t.ex. att förflyttning av svin- eller vildsvinskött från en annan medlemsstat i Europeiska unionen inte bryter mot bestämmelserna om förhindrande av spridning av afrikansk svinpest (AFS). Svin- eller vildsvinskött som förflyttas från en restriktionszon för afrikansk svinpest och som inte har märkts på behörigt sätt eller som saknar de handlingar som krävs är förenat med en konkret risk för att denna djursjukdom som lätt sprider sig sprids till Finland. Det kan inte säkerställas att en sådan produkt hanteras, förvaras och förstörs på ett säkert sätt, om aktören åläggas att bortskaffa produkten själv. 

Den precisering av Livsmedelsverkets och Tullens befogenheter i fråga om avlivning av djur och bortskaffande av produkter som föreslås i lagen om djursjukdomar gäller med hänvisning till vad som anförts ovan endast sådana situationer där brister i kraven som ställs på dem i författningarna om djurhälsa på förflyttning av djur eller produkt som kommer till Finland från en annan medlemsstat inte kan avhjälpas. Livsmedelsverket och Tullen har redan enligt den gällande 93 § 2 mom. i lagen om djurhälsa rätt att bestämma att djuret ska avlivas eller produkten bortskaffas. Det är med andra ord fråga om en situation där man försöker förflytta ett djur eller en produkt till Finland i strid med Europeiska unionens lagstiftning. Befogenheterna är nödvändiga för att bekämpa djursjukdomar och trygga folkhälsan, så de betjänar mål som överensstämmer med allmänintresset. De ingriper inte heller i de grundläggande fri- och rättigheterna på ett sätt som står i disproportion till det eftersträvande målet och som skulle kränka det centrala innehållet i dessa rättigheter. Bestämmelserna kan anses vara i harmoni med de krav på exakthet och noga avgränsning i fråga om begränsningar av de grundläggande fri- och rättigheterna som angetts i grundlagsutskottets praxis. Med hänvisning till vad som anförts ovan är förslaget till ändring av 93 § 3 mom. i lagen om djurhälsa inte problematiskt i fråga om det egendomsskydd som avses i 15 § i grundlagen. 

10.4  Bemyndigande att utfärda förordning och meddela föreskrifter

I 80 § i grundlagen föreskrivs om utfärdande av förordningar och delegering av lagstiftningsbehörighet. Enligt bestämmelsen i 80 § 1 mom. kan republikens president, statsrådet och ministerierna utfärda förordningar med stöd av ett bemyndigande i grundlagen eller i någon annan lag. Enligt 2 mom. kan även andra myndigheter genom lag bemyndigas att utfärda rättsnormer i bestämda frågor, om det med hänsyn till föremålet för regleringen finns särskilda skäl och regleringens betydelse i sak inte kräver att den sker genom lag eller förordning. Tillämpningsområdet för ett sådant bemyndigande ska vara exakt avgränsat. 

Enligt grundlagsutskottets vedertagna praxis fästs vid bedömningen av delegeringen av lagstiftningsbehörigheten i allmänhet vikt vid att bestämmelserna om bemyndigande är exakt och noggrant avgränsade (RP 1/1998 rd, s. 131/II-132/I och GrUU 11/1999 rd). När det bedöms om ett bemyndigande att utfärda förordning ska ges statsrådet eller ett ministerium har det i samband med grundlagsreformen konstaterats att utgångspunkten är att statsrådets allmänna sammanträde utfärdar förordningar om vittsyftande och principiellt viktiga ärenden samt om sådana andra ärenden vars betydelse kräver det. Denna princip framgår av 67 § i grundlagen som gäller statsrådets beslutsfattande. Grundlagsutskottet har i sin praxis även utgått från 80 § 1 mom. i grundlagen, enligt vilken ministerierna närmast kan bemyndigas att utfärda förordning om frågor av mer teknisk natur och frågor som har ringa samhällelig eller politisk betydelse (GrUU 33/2004 rd).  

I 80 § 2 mom. i grundlagen föreskrivs om delegering av lagstiftningsbehörighet till andra myndigheter än ministerier. Enligt förarbetena till grundlagen (RP 1/1998 rd, s. 133/II) kan ett särskilt skäl att föreskriva om en myndighets normgivningsrätt anses föreligga närmast när det är fråga om en sådan teknisk reglering av smärre detaljer som inte inbegriper prövningsrätt i någon större utsträckning. Grundlagsutskottet har i sitt utlåtande (GrUU 28/2008 rd) ansett det vara möjligt att ge andra än ministerierna normgivningsrätt när den verksamhet som lagstiftningen gäller är förknippad med många sådana yrkesmässiga särdrag som utskottet i sin praxis ansett vara att betrakta som särskilda skäl enligt 80 § 2 mom. i grundlagen.  

Enligt det föreslagna 23 § 5 mom. i lagen om djursjukdomar ska Livsmedelsverket meddela föreskrifter om sättet och tidpunkten för genomförandet av övervakningsundersökningar för övervakning av djursjukdomar samt om de skyldigheter för myndigheter och aktörer som avses i 23 § 3 och 4 mom. i anslutning till övervakningsundersökningar. Dessa skyldigheter gäller provtagning och sändande av prover för undersökning som förutsätts för genomförandet av övervakningsundersökningar. 

Enligt 23 § 1 mom. i lagen om djursjukdomar är Livsmedelsverket den i artikel 26 i EU:s djurhälsoförordning avsedda behöriga myndighet som ska övervaka djursjukdomar. Enligt paragrafen hör det till övervakningen av djursjukdomar att ordna behövliga övervakningsundersökningar. Den föreslagna behörigheten hänför sig i hög grad till fastställandet av skyldigheter av teknisk natur. Dessutom är de områden som omfattas av normgivningsbemyndigandet och som gäller att ta och sända vissa djursjukdomsprover för undersökning klart avgränsade. Det kan anses att det finns särskilda skäl till den föreslagna regleringen som har att göra med föremålet för den och regleringens betydelse i sak förutsätter inte att närmare bestämmelser om genomförandet av övervakningsundersökningarna utfärdas genom lag eller förordning. Övervakningsundersökningarna gäller i allmänhet en större grupp aktörer, ofta uppfödare av en viss djurart eller anläggningar som förädlar vissa livsmedel av animaliskt ursprung, och därför finns det inte heller grunder för att genom förvaltningsbeslut ålägga skyldigheter i fråga om övervakningsundersökningar. 

I 49 § i lagen om djursjukdomar föreskrivs det om sådana förflyttningar av djur och produkter till en medlemsstat från en annan medlemsstat, ett tredjeland eller territorium som förutsätter Livsmedelsverkets samtycke. Det föreslås att hänvisningen i 1 mom. 7 punkten till artikel 32 i den förordning om sällskapsdjur som upphävs ersätts med en hänvisning till artiklarna 15 b och 29 i den nya förordning om sällskapsdjur som utfärdas med stöd av EU:s djurhälsoförordning. Den föreslagna ändringen av behörigheten är teknisk och baserar sig på att förordningen om sällskapsdjur upphävs från och med den 21 april 2026. 

På de grunder som anges ovan kan lagförslagen behandlas i vanlig lagstiftningsordning.