1
Parisavtalet
Artikel 1. Artikel 1 i avtalet innehåller definitioner. Enligt punkt 1 i artikeln ska definitionerna i artikel 1 gälla vid tillämpningen av avtalet. I punkt 2 i artikeln definieras termerna konvention, partskonferens och part. Med konvention avses ramkonventionen om klimatförändring antagen i New York den 9 maj 1992, med partskonferens en konferens mellan konventionsparterna och med part en part i detta avtal.
Artikel 2. I punkt 1 i artikeln fastställs de centralaste målen för avtalet. Genom avtalet förstärkas genomförandet av konventionen och dess mål. Målet med Parisavtalet är att hålla ökningen i den globala medeltemperaturen betydligt under 2 °C över förindustriell nivå, fullfölja ansträngningar för att begränsa temperaturökningen till 1,5 °C, öka anpassningsförmågan till skadliga konsekvenser av klimatförändringen och främja klimatmässig motståndskraft och göra finansflöden förenliga med en riktning mot låga utsläpp av växthusgaser på ett sätt som inte hotar livsmedelsproduktionen. I punkt 2 i artikeln fastställs de principer som ska följas vid genomförandet av avtalet, vilka är rättvisa, principen om gemensamma med olikartade ansvar och respektive förmåga. Vid genomförandet ska också de olika nationella förhållandena beaktas.
Artikel 3. Artikeln förpliktar alla parter att svara på den globala klimatförändringen genom att vidta och meddela ambitiösa insatser enligt artikel 4, 7, 9, 10, 11 och 13 i syfte att uppnå den angivna målsättningen för detta avtal. Enligt artikeln ska alla parters insatser visa framsteg över tiden, samtidigt som behovet att stödja parter som är utvecklingsländer erkänns för ett effektivt genomförande av detta avtal.
Artikel 4. I punkt 1 i denna artikel fastställs de aspekter i överenskommelsen som ska beaktas för att målet på medellång sikt ska uppnås. Enligt punkten ska parterna sträva efter att nå det globala högsta värdet för utsläpp av växthusgaser så snart som möjligt och att vidta snabba minskningar därefter i enlighet med den bästa tillgängliga vetenskapen för att uppnå en balans mellan antropogena utsläpp av växthusgaser från källor och upptag av växthusgaser i sänkor under andra hälften av detta sekel. Samtidigt erkänns det att uppnåendet av det högsta värdet kommer att ta en längre tid i anspråk för parter som är utvecklingsländer, Parterna ska verka på basis av rättvisa och inom ramen för en hållbar utveckling och vidta insatser för att utrota fattigdom. I punkt 2 i denna artikel åläggs varje part att bereda, meddela och upprätthålla successiva nationellt fastställda bidrag som den avser uppnå. Parterna ska eftersträva nationella begränsningsåtgärder i syfte att uppnå målet med dessa bidrag. I punkt 3 i denna artikel fastställs en skärpning av målen. Enligt punkten kommer varje parts successiva nationellt fastställda bidrag att visa framsteg jämfört med partens tidigare nationellt fastställda bidrag. Det följande bidraget ska återspegla dess högsta möjliga ambition, samtidigt som det ska återspegla dess gemensamma men olikartade ansvar och respektive förmåga, i ljuset av olika nationella förhållanden. Enligt punkt 4 i denna artikel bör industriländerna fortsätta att ta ledningen genom att förbinda sig till absoluta utsläppsminskningsmål som gäller hela ekonomin. Parter som är utvecklingsländer bör fortsätta att förstärka sina begränsningsansträngningar och de uppmuntras till att över tiden gå mot utsläppsminsknings- eller utsläppsbegränsningsmål som gäller hela ekonomin i ljuset av olika nationella förhållanden. Enligt punkt 5 i denna artikel ska stöd tillhandahållas parter som är utvecklingsländer för genomförande av denna artikel i enlighet med artikel 9, 10 och 11, då man är medveten om att förbättrat stöd för parter som är utvecklingsländer möjliggör en högre ambition i deras åtgärder. Enligt punkt 6 i denna artikel får de minst utvecklade länderna och små östater under utveckling lägga fram och anmäla strategier, planer och åtgärder för utveckling med låga utsläpp av växthusgaser vilka återspeglar deras särskilda förhållanden. Enligt punkt 7 i denna artikel kan sidovinster i fråga om begränsning som uppstår till följd av parternas anpassningsåtgärder och/eller planer för diversifiering av ekonomin bidra till begränsningsresultat enligt denna artikel. I punkt 8 i denna artikel bestäms om de nationellt fastställda bidragens transparens. När nationellt fastställda bidrag meddelas ska alla parter ge den information som är nödvändig för klarhet, transparens och förståelse i enlighet med beslut vid partsmötet i Paris samt möjliggöra alla relevanta beslut vid partsmötet för detta avtal. I punkt 9 i denna artikel bestäms att varje part ska vart femte år meddela ett nationellt fastställt bidrag i enlighet med beslut vid partsmötet i Paris och alla relevanta beslut vid partsmötet, samt med hänsyn till resultaten från den globala utvärderingen som avses i artikel 14 i Parisavtalet. I punkt 10 i denna artikel bestäms att Parisavtalet i dess funktion som partsmöte för detta avtal ska behandla allmänna tidsramar för nationellt fastställda bidrag vid sitt första möte. Enligt punkt 11 i denna artikel får en part när som helst modifiera sitt befintliga nationellt fastställda bidrag och höja dess ambitionsnivå. Genom ett sådant förfarande ska parten följa de riktlinjer som antagits av partsmötet. I punkt 12 i denna artikel bestäms att nationellt fastställda bidrag som meddelats av parter ska införas i ett offentligt register som förs av sekretariatet. I punkt 13 i denna artikel ska parterna redovisa sina nationellt fastställda bidrag. Syftet med redovisningen är att främja miljömässig integritet, transparens, exakthet, fullständighet, jämförbarhet och konsekvens samt säkerställa att dubbelräkning av utsläppsminskningar undviks. Antropogena utsläpp och upptag som motsvarar parternas nationellt fastställda bidrag redovisas och redovisningen görs i enlighet med de riktlinjer som antagits av partsmötet. I punkt 14 i denna artikel bestäms att parterna inom ramen för sina nationellt fastställda bidrag bör när de erkänner och genomför begränsningsåtgärder med avseende på antropogena utsläpp och upptag beakta, när så är lämpligt, befintliga metoder och riktlinjer enligt konventionen. Enligt punkt 15 i denna artikel ska parterna vid genomförandet av detta avtal ta hänsyn till bekymren hos de parter med ekonomier som mest påverkas av konsekvenserna av motåtgärder, i synnerhet parter som är utvecklingsländer. I punkt 16 i denna artikel finns en särskild bestämmelse för parter som har träffat överenskommelse om att handla gemensamt enligt punkt 2 i denna artikel vid genomförandet av sina nationellt fastställda bidrag. Bestämmelsen inbegriper även organisationer för regional ekonomisk integration och deras medlemsstater. I punkten fastställs skyldigheten för parter som har träffat överenskommelse om att handla gemensamt att anmäla de i överenskommelsen tillämpade bestämmelserna till sekretariatet och den utsläppsnivå som tilldelats varje part i samband med att de meddelar sina nationellt fastställda bidrag. Sekretariatet informerar parterna och signatärerna i konventionen om bestämmelserna i överenskommelsen. Enligt beslutet vid partsmötet som preciserar Parisavtalet ska parterna meddela sitt första nationellt fastställda bidrag i samband med deponering av ratifikations-, godtagande-, godkännande- eller anslutningsinstrumentet. Om parten har meddelat det planerade nationellt fastställda bidraget och den inte levererar det nationellt fastställda bidraget i samband med deponering av ratifikations-, godtagande-, godkännande- eller anslutningsinstrumentet, anses det tidigare deponerade planerade nationellt fastställda bidraget som det första nationellt fastställda bidraget. De parter vars planerade nationellt fastställda bidrag sträcker sig till år 2030, ska meddela eller datera sitt bidrag före år 2020. Ett nytt nationellt fastställt bidrag ska härefter deponeras vart femte år. Enligt punkt 17 i denna artikel ska varje part i en sådan överenskommelse bära ansvaret för sin utsläppsnivå enligt den överenskommelse som avses i punkt 16 i enlighet med punkt 13 och 14 i denna artikel samt artikel 13 och 15. I punkt 18 i denna artikel fastställs ansvaret för utsläppsnivån för samarbetande parter som samverkar inom ramen för en organisation för regional ekonomisk integration. Enligt bestämmelsen ska varje medlemsstat i organisationen individuellt och tillsammans med organisationen bära ansvaret för sin utsläppsnivå. Punkt 19 i denna artikel gäller utformning och meddelande av långsiktiga strategier för utveckling med låga utsläpp av växthusgaser. Alla parter bör eftersträva att utarbeta den häri avsedda strategin och uppmärksamma målen och principerna i enlighet med artikel 2 i avtalet.
Artikel 5. Enligt punkt 1 i denna artikel bör parterna vidta åtgärder för att bevara och förstärka, i förekommande fall, sänkor och reservoarer för växthusgaser som anges i artikel 4.1 d i konventionen, inbegripet skogar. Enligt punkt 2 i denna artikel uppmuntras parterna att vidta åtgärder för att genomföra och stödja, bl.a. genom resultatbaserade utbetalningar, det befintliga ramverk som fastställts i relevanta riktlinjer och beslut enligt konventionen. Inom helheten för handlingsramen ingår för det första handlingsprinciper och positiva incitament för aktiviteter som hänför sig till minskning av utsläpp från avskogning och skogsdegradering. För det andra ingår inom handlingsramen vikten av bevarande, hållbar skogsförvaltning och förstärkning av skogars kollager i utvecklingsländer. Dessutom ingår inom ramen alternativa handlingsprinciper, såsom handlingsprinciper för gemensamma begränsnings- och anpassningsåtgärder för en övergripande och hållbar förvaltning av skogar, medan vikten av att främja, i förekommande fall, fördelar som inte hänför sig till kol i anknytning till sådana handlingsprinciper på nytt bekräftas.
Artikel 6. Enligt punkt 1 i denna artikel kan parter idka frivilligt samarbete vid genomförandet av sina nationellt fastställda bidrag. Detta möjliggör en högre ambitionsnivå i deras begränsnings- och anpassningsåtgärder och främjandet av en hållbar utveckling och miljömässig integritet. I punkt 2 i denna artikel fastställs principerna för användning av internationellt överförda begränsningsresultat för att uppnå nationellt fastställda bidrag. Parterna ska främja en hållbar utveckling samt säkerställa miljömässig integritet och transparens. Parterna ska tillämpa robust redovisning för att säkerställa att dubbelräkning av internationellt överförda begränsningsresultat undviks. Parterna måste följa riktlinjerna som antagits av partsmötet. Enligt punkt 3 i denna artikel ska användningen av internationellt överförda begränsningsresultat vara frivilligt och auktoriserat av deltagande parter. I punkt 4 i denna artikel fastställs en mekanism för att främja begränsning av utsläpp av växthusgaser och för att stödja en hållbar utveckling. Mekanismen verkar under överinseende av partskonferensen och får riktlinjer av den och parterna kan använda den på frivillig basis. Den står under överinseende av ett organ som utses av partskonferensen och dess funktion är att främja begränsning av utsläpp av växthusgaser samtidigt som en hållbar utveckling gynnas, skapa incitament för och underlätta deltagande i begränsning av utsläpp av växthusgaser för offentliga och privata instanser som auktoriserats av en part, bidra till en minskning av utsläppsnivåerna i värdparten, som gynnas av begränsningsaktiviteter som leder till utsläppsminskningar som också kan användas av en annan part för att uppfylla dess nationellt fastställda bidrag, och möjliggöra en allmän begränsning av globala utsläpp. I punkt 5 i denna artikel fastställs de utsläppsminskningar som grundar sig på mekanismen. Utsläppsminskningarna får inte användas samtidigt av part som verkar som värdpart och av annan part på basis av nationellt överförda resultat för att påvisa att dess nationellt fastställda bidrag uppnåtts. Punkt 6 i denna artikel gäller användningen av intäkterna från aktiviteter enligt mekanismen. Partsmötet ska säkerställa att en del av intäkterna från aktiviteter enligt mekanismen används för att täcka administrativa kostnader samt för att bistå parter som är utvecklingsländer och särskilt känsliga för skadliga effekter av klimatförändringen att täcka anpassningskostnaderna. I punkt 7 i denna artikel ges partsmötet fullmakt att anta regler, former och förfaranden för mekanismen vid sitt första möte. Enligt punkt 8 i denna artikel anses det vara viktigt att integrerade, övergripande och balanserade icke-marknadsmässiga angreppssätt finns tillgängliga för parter som hjälp vid genomförandet av deras nationellt fastställda bidrag i ett sammanhang av hållbar utveckling och fattigdomsutrotning. Då kan de nationellt fastställda bidragen genomföras på ett samordnat och effektivt sätt, inbegripet genom bl.a. begränsning, anpassning, finansiering, tekniköverföring och kapacitetsuppbyggnad, när det är lämpligt. Genom dessa angreppssätt eftersträvas att främja begränsnings- och anpassningsambitionen, stärka den offentliga och privata sektorns deltagande i genomförandet av nationellt fastställda bidrag och förbättra möjligheterna till samordning mellan olika instrument och relevanta institutionella arrangemang. Enligt punkt 9 i denna artikel fastställs ett ramverk för icke-marknadsmässiga angreppssätt till hållbar utveckling för att främja icke-marknadsmässiga angreppssätt enligt punkt 8 i denna artikel.
Artikel 7. I denna artikel fastställs anpassningen till det förändrade klimatet. Enligt punkt 1 i denna artikel upprättar parterna härmed det globala anpassningsmålet. Syftet är att förbättra anpassningsförmågan, förstärka den klimatmässiga motståndskraften och minska utsattheten för klimatförändringen i syfte att bidra till hållbar utveckling och säkerställa lämpliga anpassningsåtgärder i samband med det temperaturmål som anges i artikel 2. I punkt 2 i denna artikel erkänns att parterna är medvetna om att anpassning är en global utmaning som alla står inför och som har lokala, subnationella, nationella, regionala och internationella dimensioner. Anpassningen är ett viktigt element i och bidrar till långsiktiga globala åtgärder mot klimatförändringen för att skydda människor, näringar och ekosystem. Dessutom måste de överhängande och omedelbara behoven hos parter som är utvecklingsländer och som är särskilt utsatta för skadliga effekter av klimatförändringen beaktas. Enligt punkt 3 i denna artikel antar partsmötet vid sitt första möte de tillvägagångssätt enligt vilka anpassningsinsatser som gjorts av parter som är utvecklingsländer erkänns. Punkt 4 i denna artikel gäller förhållandet mellan anpassning och begränsning. I punkten ökas medvetandet om att det nuvarande anpassningsbehovet är betydande och att större begränsningsnivåer kan minska behovet av ytterligare anpassningsåtgärder och att större anpassningsbehov kan medföra större anpassningskostnader. Enligt punkt 5 i denna artikel bör anpassningsåtgärderna följa ett angreppssätt som drivs av länderna, är genussensitivt och stöder jämställdheten mellan kvinnor och män, är participatoriskt och till alla delar transparent, med beaktande av utsatta grupper, samfund och ekosystem. Anpassningsåtgärderna bör grunda sig på och vägledas av den bästa tillgängliga vetenskapen och, när så är lämpligt, traditionell kunskap, kunskap hos urfolk och lokala kunskapssystem. Sålunda kan anpassning i relevanta socioekonomiska och miljörelaterade åtgärder och politik integreras vid behov. Punkt 6 i denna artikel gäller internationellt samarbete i fråga om anpassningsåtgärder. Det är viktigt att ge stöd för och internationellt samarbete i fråga om anpassningsinsatser och vikten av att beakta behoven hos parter som är utvecklingsländer, i synnerhet hos dem som är särskilt utsatta för skadliga effekter av klimatförändringen. Enligt punkt 7 i denna artikel bör parterna stärka sitt samarbete för att effektivisera anpassningsåtgärderna, med beaktande av Cancunramverket för anpassning. Syftet är bl.a. med avseende på utbyte av information, god praxis, erfarenheter och insikter, fastställa vetenskaplig information i anknytning till institutionella arrangemang och klimatet. Syftet är dessutom att bistå parter som är utvecklingsländer med att identifiera effektiva anpassningsförfaranden, anpassningsbehov, prioritetsområden, stöd som tillhandahållits och tagits emot för anpassningsåtgärder och anpassningsinsatser, samt utmaningar och luckor. Syftet är att förbättra effektiviteten och hållbarheten av anpassningsåtgärder. I punkt 8 i denna artikel uppmuntras Förenta nationernas underorgan och fackorgan till att stödja parternas ansträngningar att genomföra de åtgärder som avses i punkt 7 i denna artikel, med beaktande av bestämmelserna i punkt 5.
Artikel 8. I punkt 1 i denna artikel erkänns behovet att förhindra, minimera och hantera förluster och skador som hänför sig till skador från konsekvenserna av klimatförändringen, inbegripet extrema väderhändelser och långsamt framskridande fenomen, och av rollen för hållbar utveckling vid minskning av risken för förluster och skador. Dessutom erkänns effekten av hållbar utveckling vid minskningen av risken för förlusten och skador. Enligt punkt 2 i denna artikel kan den internationella Warszawamekanismen som behandlar förluster eller skador från konsekvenserna av klimatförändringen förbättras och förstärkas på det sätt som fastställs av partsmötet. Mekanismen verkar under och styrs av partsmötet. Enligt punkt 3 i denna artikel bör parterna förstärka förståelse, åtgärder och stöd avseende förlust och skada som hänför sig till skadliga effekter av klimatförändring, bl.a. genom den Internationella Warszawamekanismen, när så är lämpligt, på basis av samarbete och stödåtgärder. I punkt 4 i denna artikel uppräknas samarbete och stödåtgärder för att förstärka förståelse, åtgärder och stöd i anknytning till förluster och skador av konsekvenserna av klimatförändringen. Dessa är system för tidig varning, beredskap för undantagsförhållanden, långsamt framskridande fenomen, händelser som kan innebära oåterkallelig och bestående förlust och skada, övergripande riskbedömning och riskhantering, riskförsäkringsarrangemang, klimatriskspridning och andra försäkringslösningar, andra än ekonomiska förluster, och klimatmässig motståndskraft hos samfund, näringar och ekosystem. Enligt punkt 5 i denna artikel samarbetar den internationella Warszawamekanismen med befintliga organ och sakkunniggrupper som sorterar under detta avtal, samt med relevanta organisationer och sakkunnigorgan utanför avtalet.
Artikel 9. Artikeln gäller begränsning och anpassning av finansiering i anknytning till klimatförändring. I punkt 1 i denna artikel fastställs att parter som är industriländer ska tillhandahålla finansiella resurser för att bistå parter som är utvecklingsländer både i fråga om begränsning och anpassning som en fortsättning på deras befintliga förpliktelser enligt konventionen. I punkt 2 i denna artikel uppmuntras andra parter att tillhandahålla eller att fortsätta tillhandahålla sådant stöd på frivillig basis. Enligt punkt 3 i denna artikel ska industriländer fortsätta att ta ledningen för att mobilisera klimatfinansiering från flera olika slags källor, instrument och kanaler. Då bör den viktiga rollen för offentliga medel, genom olika åtgärder, såsom genom att stödja landsledda strategier beaktas. Dessutom bör det tas hänsyn till behoven och prioriteterna hos parter som är utvecklingsländer. Mobiliseringen av klimatfinansiering bör visa framsteg som går utöver tidigare insatser. Enligt punkt 4 i denna artikel bör tillhandahållandet av utökade finansiella resurser syfta till att uppnå en balans mellan anpassning och begränsning. Samtidigt tas hänsyn till strategier ledda av länderna samt prioriteter och behov hos parter som är utvecklingsländer, i synnerhet de som är särskilt utsatta för skadliga effekter av klimatförändringen och som har betydande restriktioner avseende förmåga, såsom de minst utvecklande länderna och små östater under utveckling. Då måste behovet av offentliga och biståndsbaserade resurser för anpassning beaktas. Enligt punkt 5 i denna artikel ska industriländer vartannat år meddela riktgivande kvantitativa och kvalitativa uppgifter som hänför sig till vägledande information om klimatfinansiering, såsom tillgängliga uppgifter om planerade nivåer av offentliga finansiella medel som ska tillhandahållas parter som är utvecklingsländer. Andra parter som tillhandahåller resurser uppmuntras att vartannat år meddela sådan information på frivillig basis. Enligt punkt 6 i denna artikel ska den globala utvärderingen som avses i artikel 14 ta hänsyn till den relevanta information som parter som är industriländer och/eller avtalsorganen tillhandahåller om insatser som hänför sig till klimatfinansiering. I denna artikel fastställs även den relevanta information som parter som är industriländer och/eller avtalsorganen tillhandahåller om beaktande av den tidigare nämnda informationen vid den globala utvärderingen. Parter som är industriländer ska vartannat år tillhandahålla transparenta och konsekventa uppgifter om stöd som getts parter som är utvecklingsländer och som mobiliserats genom offentliga interventioner. Partsmötet godkänner de former, förfaranden och riktlinjer som ska antas för tillhandahållande av information vid dess första möte. Även andra parter uppmuntras att lämna motsvarande information. Enligt punkt 8 i denna artikel ska konventionens finansieringsmekanism, inbegripet dess operativa enheter, tjäna som finansieringsmekanism för detta avtal. Enligt punkt 9 i denna artikel ska de institutioner som bistår vid genomförande av detta avtal, inbegripet de operativa enheterna i konventionens finansieringsmekanism, sträva efter att säkerställa effektiv tillgång till finansiella resurser genom att tillämpa förenklade förfaranden för godkännande och förbättrat beredskapsstöd för parter som är utvecklingsländer, i synnerhet för de minst utvecklande länderna och för små östater under utveckling, inom ramen för deras nationella klimatstrategier och klimatplaner.
Artikel 10. Enligt punkt 1 i denna artikel är teknikutveckling och tekniköverföring viktig för att förbättra motståndskraften mot klimatförändringen och för att minska utsläpp av växthusgaser. Enligt punkt 2 i denna artikel ska parterna förstärka sitt samarbete i fråga om teknikutveckling och tekniköverföring. Parterna beaktar vikten av teknik för genomförandet av begränsnings- och anpassningsåtgärder och erkänner befintliga ansträngningar avseende införande och spridning av teknik. Enligt punkt 3 i denna artikel främjar den teknikmekanism som upprättats enligt konventionen genomförandet av detta avtal. I punkt 4 i denna artikel utfärdas bestämmelser om det i punkt 1 i denna artikel avsedda ramverket för teknik för att tillhandahålla övergripande vägledning för teknikmekanismens arbete. Syftet med ramverket för teknik är att stödja genomförandet av avtalet genom att främja och stödja förbättrade åtgärder avseende teknikutveckling och tekniköverföring. Enligt punkt 5 i denna artikel är det av avgörande betydelse för effektiva, långsiktiga globala åtgärder mot klimatförändringen och för främjande av ekonomisk tillväxt och hållbar utveckling att innovationer påskyndas, uppmuntras och möjliggörs. Dessa insatser kan vara teknikmekanismen och genom de finansiella medlen från konventionens finansieringsmekanism. Syftet är att åstadkomma samarbetsinriktade angreppssätt till forskning och utveckling och att underlätta tillgång till teknik för parter som är utvecklingsländer, i synnerhet i fråga om tidiga stadier i den tekniska livscykeln. I punkt 6 i denna artikel fastställs stödet, inbegripet finansiellt stöd, som ska tillhandahållas parter som är utvecklingsländer. Tillhandahållandet av stöd sker bl.a. genom att stärka samarbete avseende utveckling och överföring av teknik under olika stadier av den tekniska livscykeln i syfte att uppnå en balans mellan stöd för begränsning och anpassning. I denna artikel fastställs även att den globala utvärderingen ska beakta tillgänglig information om insatser som hänför sig till stöd för utveckling och överföring av teknik som getts parter som är utvecklingsländer.
Artikel 11. I punkt 1 i denna artikel fastställs om kapacitetsuppbyggnad för att förbättra kapaciteten och förmågan hos parter som är utvecklingsländer, i synnerhet länder med den minsta kapaciteten och länder som är särskilt utsatta för skadliga effekter av klimatförändringen för att genomföra anpassnings- och begränsningsåtgärder. Genom kapacitetsuppbyggnad bör utveckling, spridning och införande av teknik, tillgång till klimatfinansiering, relevanta aspekter av undervisning, yrkesutbildning, allmänhetens medvetande och transparent, rättidig och exakt förmedling av uppgifter underlättas. Enligt punkt 2 i denna artikel bör kapacitetsuppbyggnaden drivas av länderna samt utgå från och svara på parternas nationella behov. Kapacitetsuppbyggnad bör dessutom främja parternas, i synnerhet parters som är utvecklingsländer, ägarskap på landnivå också på den nationella, subnationella och lokala nivån. Vid kapacitetsuppbyggnad bör dessutom erhållna erfarenheter beaktas, inbegripet erfarenheter från aktiviteter för kapacitetsuppbyggnad enligt konventionen. Kapacitetsuppbyggnad bör vara en effektiv, återkommande process som är participatorisk, sektorsövergripande och genussensitiv. I denna artikel fastställs att alla parter bör samarbeta för att förbättra kapaciteten hos parter som är utvecklingsländer att genomföra detta avtal. Parter som är industriländer bör förbättra stödet till åtgärder för kapacitetsuppbyggnad i parter som är utvecklingsländer. Enligt punkt 4 i denna artikel ska alla parter som deltar i förbättrandet av kapaciteten hos parter som är utvecklingsländer regelbundet informera om dessa insatser eller åtgärder. Parter som är utvecklingsländer bör informera om framsteg som gjorts i fråga om genomförandet av kapacitetsuppbyggnad. Enligt punkt 5 i denna artikel ska aktiviteter för kapacitetsuppbyggnad stärkas genom lämpliga institutionella arrangemang för att stödja genomförandet av detta avtal som upprättats under partsmötet vid sitt första möte. Genomförandet av avtalet främjas även av andra relevanta institutionella arrangemang enligt konventionen.
Artikel 12. Artikeln gäller parternas samarbete när de vidtar åtgärder för att förbättra undervisning, yrkesutbildning, allmänhetens medvetande, allmänhetens deltagande och allmänhetens tillgång till information i frågor som gäller klimatförändringen.
Artikel 13. I punkt 1 i denna artikel upprättas ramar gällande transparens för att öka parternas ömsesidiga förtroende och för att främja effektiv genomförandet av avtalet. Transparensramarna är till sin natur flexibla, i dessa beaktas parternas olika kapacitet och de bygger på kollektiv erfarenhet. Enligt punkt 2 i denna artikel möjliggör transparensramen flexibilitet vid genomförandet av bestämmelserna till de parter som är utvecklingsländer och som behöver det i ljuset av deras förmåga. De former, förfaranden och riktlinjer som anges i punkt 13 i denna artikel ska återspegla denna flexibilitet. Enligt punkt 3 i denna artikel bygger transparensramen på transparensarrangemangen och stärker den. Samtidigt beaktar de särskilda förhållandena hos de minst utvecklade länderna och små östater under utveckling. Vid genomförandet av ramarna erbjuds stöd, på ett icke-inkräktande, icke-straffmässigt sätt med respekt för nationell suveränitet och det undviks att ålägga parterna orimliga bördor. I punkt 4 i denna artikel uppräknas ramverket för transparens enligt erfarenheter som tas till vara för utvecklande av former, förfaranden och riktlinjer enligt punkt 13. Dessa är nationalrapporter, tvåårsrapporter, uppdaterade tvåårsrapporter, internationella bedömningar och granskningar och internationella konsultationer och analyser som grundar sig på transparensarrangemangen enligt konventionen. Enligt punkt 5 i denna artikel är syftet med ramverket för transparens av åtgärder att ge en klar uppfattning om åtgärder mot klimatförändringen i ljuset av målet för konventionen enligt dess artikel 2, bl.a. genom att klarlägga och följa upp parternas framsteg vid uppnående av deras individuella nationellt fastställda bidrag enligt artikel 4 och deras anpassningsåtgärder enligt artikel 7. Dessutom beaktas goda förfaranden, prioriteter, behov och luckor, som underlag. Detta utgör ett underlag för den globala utvärderingen enligt artikel 14. Enligt punkt 6 i denna artikel är syftet att ge en klar uppfattning om stöd som tillhandahållits och tagits emot av relevanta enskilda parter inom ramen för åtgärder mot klimatförändringen enligt artiklarna 4, 7, 9, 10 och 11. Dessutom är syftet med ramverket för transparens att så långt som möjligt ge en full översikt över det sammanlagda finansiella stödet. Informationen utgör ett underlag för den globala utvärderingen enligt artikel 14. I punkt 7 i denna artikel uppräknas den information som varje part ska tillhandahålla regelbundet. Dessa är (a) en nationell inventeringsrapport över antropogena utsläpp från källor och upptag i sänkor av växthusgaser, vilken sammanställts genom användning av metodik enligt god sed som antagits av Mellanstatliga panelen om klimatförändring (IPCC) samt (b) uppgifter som är nödvändiga för att följa upp framsteg som varje part gjort i fråga om genomförandet och uppnåendet av dess nationellt fastställda bidrag enligt artikel 4. Enligt punkt 8 i denna artikel bör varje part tillhandahålla uppgifter som hänför sig till konsekvenser av och anpassning till klimatförändringen enligt artikel 7, när så är lämpligt. Enligt punkt 9 i denna artikel bör parter som är industriländer och andra parter som tillhandahåller stöd tillhandahålla uppgifter om finansiellt stöd och stöd för tekniköverföring och kapacitetsuppbyggnad som tillhandahållits parter som är utvecklingsländer enligt artiklarna 9, 10 och 11. I punkt 10 i denna artikel fastställs att parter som är utvecklingsländer bör tillhandahålla uppgifter om finansiellt stöd och stöd för tekniköverföring och kapacitetsuppbyggnad som behövts och som mottagits enligt artiklarna 9, 10 och 11. Enligt punkt 11 i denna artikel granskas de uppgifter varje part har lämnat enligt punkt 7 och 9 i denna artikel tekniskt av sakkunniga i enlighet med beslut vid partskonferensen. För de parter som är utvecklingsländer och som behöver det i ljuset av sin förmåga ska granskningsprocessen inbegripa assistans för identifiering av kapacitetsuppbyggnadsbehov. Varje part ska också delta i en faciliterande multilateral granskning av framsteg med avseende på insatser enligt artikel 9 och genomförande respektive uppnående av dess nationellt fastställda bidrag. I punkt 12 i denna artikel fastställs att den tekniska sakkunniggranskningen enligt denna punkt ska bestå av en granskning av det stöd som parten har tillhandahållit och av genomförandet och uppnåendet av dess nationellt fastställda bidrag. Granskningen ska också identifiera områden där parten behöver förbättra sin verksamhet och omfatta en granskning av hur uppgifterna stämmer överens med de former, förfaranden och riktlinjer som avses i punkt 13 i denna artikel, med beaktande av den flexibilitet som getts parten enligt punkt 2 i denna artikel. Granskningen ska fästa särskild uppmärksamhet vid respektive nationella förmåga och förhållanden hos parter som är utvecklingsländer. Enligt punkt 13 i denna artikel godkänns de gemensamma formerna av åtgärder och stöd för transparens avseende former, förfaranden och riktlinjer av partsmötet vid sitt första möte. I dessa utnyttjas erfarenheterna från transparensrelaterade arrangemang enligt konventionen och bestämmelserna i denna artikel preciseras. Enligt punkterna 14 och 15 i denna artikel ska utvecklingsländer ges stöd för att genomföra denna artikel för uppbyggnad av kapacitet som hänför sig till transparens av parter som är utvecklingsländer.
Artikel 14. I denna artikel utfärdas bestämmelser om den globala utvärderingen. Enligt punkt 1 i denna artikel utvärderar partsmötet regelbundet genomförandet av detta avtal för att bedöma de kollektiva framstegen i fråga om uppnåendet av syftet för detta avtal och dess långsiktiga mål. Utvärderingen görs på ett övergripande sätt beaktande av stöd i ljuset av rättvisa och den bästa tillgängliga vetenskapen. Vid utvärderingen beaktas begränsning, anpassning och medlen för genomförande. Enligt punkt 2 i denna artikel utför partsmötet sin första globala utvärdering år 2023 och vart femte år därefter om inte något annat beslutas av partsmötet. Enligt punkt 3 i denna artikel ska parterna beakta resultaten från den globala utvärderingen när de uppdaterar och förstärker sina åtgärder och sitt stöd i enlighet med bestämmelserna i detta avtal samt när de förstärker det internationella samarbetet i fråga om klimatåtgärder.
Artikel 15. I punkt 1 i denna artikel upprättas en mekanism för att underlätta genomförandet och främja efterlevnaden av bestämmelserna i detta avtal. Enligt punkt 2 i denna artikel består mekanismen av en kommitté baserad på sakkunniga och underlättande till sin natur och verkar på ett transparent, icke-konfrontativt och icke-bestraffande sätt och fäster särskild uppmärksamhet vid respektive nationella förmåga och förhållanden hos parter. Enligt punkt 3 i denna artikel verkar kommittén enligt de former och förfaranden som fastställts och rapporterar årligen till partsmötet. Enligt bemyndigandet i bestämmelsen beslutas godkännandet av kommitténs förfaranden och riktlinjer av partsmötet vid sitt första möte.
Artikel 16. Enligt punkt 1 i denna artikel verkar partskonferensen för konventionen som partsmöte för detta avtal. I punkt 2 i denna artikel utfärdas bestämmelser om observatörer och deras ställning. Sådana parter i konventionen som inte är parter i detta avtal får delta som observatörer i möten för partskonferensen i dess funktion som partsmöte för detta avtal. Endast parter som ratificerarat, godkänt och anslutit sig till Parisavtalet kan delta i beslutsfattandet vid partsmötet. Enligt punkt 3 i denna artikel kan en sådan ledamot av partskonferensens presidium som representerar en part i konventionen, men som vid tidpunkten i fråga inte är part i detta avtal, ersättas av en annan ledamot som ska väljas av och bland parterna i detta avtal. Enligt artikel 4 i denna artikel utvärderar partsmötet fortlöpande genomförandet av detta avtal och fattar inom gränserna för sin behörighet de beslut som är nödvändiga för att främja dess faktiska genomförande. Partsmötet utför de uppgifter som den tilldelas i detta avtal och upprättar sådana underorgan som bedöms vara nödvändiga för tillämpningen av detta avtal, och utövar sådana övriga funktioner som kan behövas för att tillämpa detta avtal. Enligt punkt 5 i denna artikel tillämpas partskonferensens arbetsordning och den ordning för finansiella frågor som tillämpas med stöd av konventionen i tillämpliga delar i detta avtal, såvida inte något annat enhälligt beslutats av partsmötet. I punkt 6 i denna artikel fastställs sammankallandet av det första mötet som partsmöte. Sekretariatet sammankallar till det första mötet med partskonferensen i dess funktion som partsmöte i samband med det första mötet med partskonferensen som ska hållas efter den dag då detta avtal trätt i kraft. De följande ordinarie partsmötena genomförs i samband med partskonferensens ordinarie möte, såvida inte något annat beslutats av partsmötet. I punkt 7 i denna artikel utfärdas bestämmelser om extra partsmöten. Partsmötet håller extra möten vid sådana andra tidpunkter som bedöms vara nödvändiga eller efter skriftlig framställning av någon av parterna, förutsatt att framställningen inom sex månader efter det att den av sekretariatet har tillställts alla parter, stöds av minst en tredjedel av dem. Punkt 8 i denna artikel gäller observatörerna som deltar i mötet. Förenta nationerna, dess fackorgan, Internationella atomenergiorganet (IAEA) och varje medlemsstat eller observatör i dessa organ som inte är part i konventionen får representeras som observatörer vid partsmöten. Varje organ eller fackorgan, såväl nationellt som internationellt, statligt eller icke statligt, som är behörigt i frågor som omfattas av detta avtal och som till sekretariatet har framfört att det önskar vara representerat som observatör vid ett möte med partskonferensen i dess funktion som partsmöte för detta avtal kan tillåtas delta, såvida inte minst en tredjedel av de närvarande parterna reser invändningar. Observatörernas tillträde och deltagande ska följa den arbetsordning som avses i punkt 5 i denna artikel.
Artikel 17. I punkt 1 i denna artikel fastställs att det sekretariat som upprättats i enlighet med artikel 8 i konventionen ska tjäna som sekretariat för detta avtal. Enligt punkt 2 i denna artikel tillämpas i tillämpliga delar artikel 8.2 i konventionen som innehåller bestämmelser om sekretariatets funktioner och artikel 8.3 i konventionen beträffande arrangemang för sekretariatets arbetsformer i detta avtal. Sekretariatet ska dessutom utöva de funktioner som det anförtros genom detta avtal och av partskonferensen i dess funktion som partsmöte för detta avtal.
Artikel 18. Enligt punkt 1 i denna artikel ska underorganet för vetenskaplig och teknisk rådgivning och underorganet för genomförande, vilka upprättats genom artiklarna 9 och 10 i konventionen, tjäna som underorgan för vetenskaplig och teknisk rådgivning respektive underorgan för genomförande av detta avtal. Bestämmelserna om dessa båda organs verksamhet enligt konventionen ska i tillämpliga delar gälla detta avtal. I denna artikel utfärdas även bestämmelser om möten med underorganen samt observatörernas ställning. Mötena för nämnda organ gällande detta avtal hålls i samband med motsvarande möten gällande konventionen. I punkt 2 i denna artikel utfärdas bestämmelser om observatörernas ställning i underorganens möten. Parter i konventionen som inte är parter i avtalet får delta som observatörer i underorganens möten. När underorganen tjänar som underorgan för detta avtal, ska beslut enligt detta avtal fattas endast av dem som är parter i detta avtal. Enligt punkt 3 i denna artikel ska, när de underorgan som upprättats genom artiklarna 9 och 10 i konventionen utför sina funktioner i frågor som avser detta avtal, en sådan medlem av dessa underorgans presidium som representerar en part i konventionen, men som vid tidpunkten i fråga inte är part i detta avtal, ersättas av en annan medlem som ska väljas av och bland parterna i detta avtal.
Artikel 19. Enligt punkt 1 i denna artikel ska underorgan eller andra institutionella arrangemang som upprättats genom eller under konventionen, andra än dem som anges i detta avtal, tjäna detta avtal genom ett beslut av partskonferensen i dess funktion som partsmöte för detta avtal. Partsmötet för detta avtal ska fastställa funktionerna för dessa underorgan eller arrangemang. Enligt punkt 2 i denna artikel kan partsmötet tillhandahålla ytterligare vägledning till underlydande organ och institutionella arrangemang.
Artikel 20. I punkt 1 i denna artikel fastställs att avtalet ska stå öppet för undertecknande av stater och organisationer för regional ekonomisk integration vid Förenta nationernas högkvarter i New York från och med den 22 april 2016 till och med den 21 april 2017. Efter undertecknandet blir avtalet bindande genom endera ratificeringen eller godkännande av avtalet. Efter den reserverade tiden för undertecknande ska avtalet stå öppet för anslutning. Ratifikations-, godtagande-, godkännande- eller anslutningsinstrument ska deponeras hos Förenta nationernas generalsekreterare. Enligt punkt 2 i denna artikel är en organisation för regional ekonomisk integration som blir part i avtalet utan att någon av dess medlemsstater är part bunden av alla förpliktelser i detta avtal. Om en eller flera av medlemsstaterna i en organisation för regional ekonomisk integration är part i avtalet, ska denna organisation och dess medlemsstater komma överens om vars och ens ansvar för att uppfylla förpliktelserna i avtalet. I sådana fall ska organisationen och medlemsstaterna inte ha rätt att samtidigt utöva sina rättigheter enligt avtalet. Enligt punkt 3 i avtalet ska organisationer för regional ekonomisk integration i sina ratifikations-, godtagande-, godkännande- eller anslutningsinstrument ange omfattningen av sin behörighet i de frågor som omfattas av detta avtal och meddela depositarien om omfattningen av förändringar av betydelse. Depositarien meddelar parterna i avtalet om varje förändring av betydelse i omfattningen av deras behörighet.
Artikel 21. I punkt 1 i denna artikel fastställs när avtalet träder i kraft. Enligt den träder avtalet i kraft den trettionde dagen efter den dag då minst 55 konventionsparter som tillsammans uppskattningsvis svarar för åtminstone 55 procent av de totala globala utsläppen av växthusgaser har deponerat sina ratifikations-, godtagande-, godkännande- eller anslutningsinstrument. Enligt punkt 2 avses endast för det begränsade syfte som anges i punkt 1 i artikeln med ”totala globala utsläpp av växthusgaser” de mest aktualiserade mängder som uppgetts senast den dag som Parisavtalet antogs. I punkt 3 fastställs för avtalets ikraftträdande för en stat eller en organisation för regional ekonomisk integration som ratificerar, godtar eller godkänner detta avtal eller ansluter sig till det sedan de villkor för ikraftträdande har uppfyllts. Avtalet ska för sådan part träda i kraft den trettionde dagen efter dagen för deponering av partens ratifikations-, godtagande-, godkännande- eller anslutningsinstrument. I punkt 4 fastställs att instrument som deponerats av en organisation för regional ekonomisk integration vid uppfyllelse av villkoren för avtalets ikraftträdande enligt punkt 1 i artikeln inte får räknas utöver de instrument som deponerats av dess medlemsstater.
Artikel 22. Enligt denna artikel ska bestämmelserna i artikel 15 i konventionen om antagande av ändringar av konventionen i tillämpliga delar gälla för Parisavtalet. I nämnda artikel i konventionen fastställs att varje part kan föreslå ändringar av konventionen. Ändringarna ska antas vid ett ordinarie möte med partskonferensen. Texterna till föreslagna ändringar ska tillställas klimatavtalsparterna av sekretariatet minst sex månader före den partskonferens då ändringen föreslås bli antagen. Sekretariatet ska också meddela föreslagna ändringar till signatärer till klimatavtalet samt till FN:s generalsekreterare i egenskap av depositarie av klimatavtalet. Parterna ska göra alla ansträngningar för att nå konsensus om de föreslagna ändringarna i konventionen. Om alla ansträngningar att nå konsensus har misslyckats ska ändringarna som en sista utväg antas med tre fjärdedelars majoritet av de parter som är närvarande och röstar vid mötet. De antagna ändringarna ska av konventionens sekretariat meddelas depositarien, som ska vidarebefordra dem till alla parter för godtagande. Instrument om godtagande av en ändring ska deponeras hos depositarien. Ändringen träder i kraft på den nittionde dagen efter den dag då minst tre fjärdedelar av klimatavtalsparterna har deponerat sitt instrument om godtagande av ändringen. För avtalspart som antar ändringen senare träder ändringen i kraft den nittionde dagen efter den dag då avtalsparten har deponerat sitt instrument om godtagande av ändringen.
Artikel 23. Enligt punkt 1 i denna artikel ska bestämmelserna i artikel 16 i konventionen om antagande och ändring av bilagor till konventionen ska i tillämpliga delar gälla för avtalet. Enligt nämnda artikel i konventionen ska bilagor till konventionen föreslås och antas i enlighet med de procedurbestämmelser för ändring av konventionen som anges i artikel 15 punkt 2–4 i konventionen och vars innehåll behandlas ovan i punkten som rör artikel 22 i Parisavtalet. Enligt nämnda bestämmelser ska de antagna bilagorna träda i kraft sex månader efter den dag då depositarien informerat parterna om att bilagan antagits, med undantag för de parter som dessförinnan skriftligen har anmält till depositarien att de inte godtar bilagan. Bilagan ska för de parter som återkallar sin anmälan att de inte godtar bilagan träda i kraft på den nittionde dagen efter den dag då depositarien har erhållit en sådan anmälan om återkallande. Ändring av, antagande av och ikraftträdande av bilagor ska vara föremål för samma procedurbestämmelser som gäller för förslag om, antagande av och ikraftträdande av bilagor. Om antagandet av en bilaga eller ett förslag på ändring av en bilaga innebär en ändring av konventionen, ska denna bilaga eller ändring av en bilaga inte träda i kraft förrän vid den tidpunkt då ändringen av konventionen träder i kraft. Enligt punkt 2 i artikel 23 i Parisavtalet ingår bilagorna till avtalet som en del av det och om inte något annat uttryckligen anges, ska en hänvisning till avtalet samtidigt utgöra en hänvisning till varje bilaga till det. Sådana bilagor ska begränsas till förteckningar, formulär och annat deskriptivt material av vetenskaplig, teknisk, procedurell eller administrativ karaktär.
Artikel 24. Enligt denna artikel ska bestämmelserna om tvistlösning i artikel 14 i konventionen i tillämpliga delar gälla för Parisavtalet. Enligt denna bestämmelse ska de berörda parterna söka bilägga tvisten genom förhandling eller andra fredliga medel enligt deras eget val. Vid godtagande av klimatavtalet kan parten lämna en deklaration där den baserat på ömsesidighet erkänner Internationella domstolens domsrätt eller ett obligatoriskt skiljemannaförfarande. Eftersom Finland inte har lämnat någon sådan deklaration vid sitt antagande av klimatavtalet leder bestämmelsen inte till något obligatoriskt tvistlösningsförfarande för Finlands del.
Artikel 25. Enligt punkt 1 i denna artikel ska varje part ha en röst med förbehåll för vad som bestäms i punkt 2 i artikeln. Enligt punkt 2 ska organisationer för regional ekonomisk integration i frågor inom sin behörighet utöva sin rösträtt med samma antal röster som det antal av dess medlemsstater som är parter i detta avtal. Organisationen och dess medlemsstat får inte utöva sin rösträtt samtidigt.
Artikel 26. I denna artikel fastställs att Förenta nationernas generalsekreterare ska vara depositarie för avtalet.
Artikel 27. Enligt denna artikel får inga reservationer göras med avseende på detta avtal.
Artikel 28. Artikel 28 innehåller bestämmelser om frånträdande av avtalet. Enligt punkt 1 i artikeln får en part vid vilken tidpunkt som helst sedan tre år har förflutit från den dag då avtalet trädde i kraft för parten frånträda avtalet. Frånträdandet ska göras genom ett skriftligt meddelande till depositarien. Enligt punkt 2 träder frånträdandet i kraft vid utgången av ett år räknat från den dag då depositarien mottog meddelandet om frånträdandet eller vid den senare tidpunkt som kan anges i meddelandet. Enligt punkt 3 ska en part som frånträder konventionen också anses ha frånträtt detta avtal.
Artikel 29. Enligt denna artikel har originalet till avtalet deponerats hos Förenta nationernas generalsekreterare. Avtalets texter finns på arabiska, engelska, franska, kinesiska, ryska och spanska och är lika giltiga.