1  Bakgrund och beredning

Ett centralt element i det kvotsystem för kommersiellt fiske som infördes 2017 är möjligheten att överföra överlåtbara nyttjanderätter mellan kommersiella fiskare. Detta gör det möjligt att utveckla fisket och planera fisket bättre samt att avstå från fiske mot ersättning för överlåtelse av nyttjanderätter. 

De överlåtbara nyttjanderätterna är förenade med en möjlighet att använda dem som säkerhet för lån som beviljats av kreditinstitut. En åtgärd som gäller detta har tagits in i programmet för främjande av inhemsk fisk som godkändes genom ett principbeslut av statsrådet den 8 juli 2021. En av programmets åtgärder är att förutsättningarna för att förnya fiskeflottan och -fartygen förbättras och möjligheten att använda överlåtbara nyttjanderätter som säkerhet för lån utreds. Naturresursinstitutets har slutfört arbetet med att utreda saken, inklusive värderingen av överlåtbara nyttjanderätter, och således finns det förutsättningar för att utfärda bestämmelser om saken. 

Naturresursinstitutet konstaterar i sitt utredningsarbete att i kassaflödesvärderingen diskonteras framtida intäkter och kostnader med en viss ränta till nuläget (metod för diskontering av kassaflöden). Metoden är en allmänt använd värderingsmetod som lämpar sig för många ändamål. Naturresursinstitutet fastställer i EU:s program för datainsamling om fiskerinäringen värdet av Finlands överlåtbara nyttjanderätter med hjälp av metoden för diskontering av kassaflöden. 

Regeringens proposition har beretts som tjänsteuppdrag vid jord- och skogsbruksministeriet. 

2  Nuläge och bedömning av nuläget

Genom lagen om det nationella genomförandet av Europeiska unionens gemensamma fiskeripolitik (1048/2016), nedan genomförandelagen, infördes i Finland vid ingången av 2017 ett nytt system med aktörsspecifika fiskekvoter. Fördelning av Finlands fiskekvoter till kommersiella fiskare som överlåtbara och icke-överlåtbara nyttjanderätter för viss tid utgör det centrala innehållet i kvotsystemet. 

Genomförandelagen behöver kompletteras och preciseras för att säkerställa att fiskekvotssystemet fungerar optimalt. Kompletteringen gäller användningen av överlåtbara nyttjanderätter som säkerhet för lån. Därtill skulle man precisera bestämmelserna om maximimängderna för de särskilda fiskekvoterna för strömmingsfiske med ryssja och deras användning under hösten samt om förlust av de överlåtbara nyttjanderätterna. 

3  Målsättning och de viktigaste förslagen

Det centrala syftet med genomförandelagen är att förbättra lönsamheten och verksamhetsförutsättningarna inom det kommersiella fisket. Med hjälp av systemet med överlåtbara nyttjanderätter och aktörsspecifika fiskekvoter strävar man efter att förbättra företagens och yrkesutövarnas planerande och genomförande av sin verksamhet inom det kommersiella fisket så att de gör detta så kostnadseffektivt som möjligt och optimalt med tanke på marknaden för fisk, vilket leder till att även lönsamheten inom branschen och förmågan att utveckla verksamheten förbättras. Samtidigt överfördes huvudansvaret för regleringen av användningen av fiskekvoter från staten till företagen och yrkesutövarna inom fiskeribranschen. 

Syftet med denna proposition är att stärka förutsättningarna för att de ursprungliga syftena med genomförandelagen ska kunna uppnås. Detta görs genom att det till lagen fogas bestämmelser om att överlåtbara nyttjanderätter kan användas som säkerhet för lån som beviljas av kreditinstitut. Detta främjar genomförandet av investeringar i fiskerinäringen, i och med att företagen har tillgång till en ny form av säkerhet som de är innehavare av. Dessutom mildras de krav som gäller för användningen av aktörsspecifika kvoter så att det i situationer där Finlands fiskekvoter i allmänhet har använts i liten utsträckning eller fiskeförbud råder inte uppstår en grund för förlust av överlåtbara eller icke-överlåtbara nyttjanderätter. Samtidigt preciseras maximimängden för de särskilda fiskekvoterna för strömmingsfiske med ryssja och detaljer angående nyttjandet av dem. 

4  Propositionens konsekvenser

Syftet med fiskekvotssystemet är att förbättra lönsamheten och verksamhetsförutsättningarna inom det kommersiella fisket. De ändringar som föreslås i kvotsystemet främjar för sin del uppnåendet av de mål som nämns ovan.  

Att överlåtbara nyttjanderätter kan användas som säkerhet för lån förbättrar fiskerinäringens förutsättningar att göra privatfinansierade investeringar. Behovet av investeringar för att förnya och modernisera fiskefartygen är stort, och de offentliga finansieringsmöjligheterna när det gäller fiskefartyg är strikt begränsade av EU-lagstiftningen. De överlåtbara nyttjanderätterna representerar privat egendom vars värde såsom säkerhet kan bedömas av kreditinstituten. Det föreslås att överföringen av de överlåtbara nyttjanderätterna till kreditinstitutet vid svårigheter att betala av krediterna begränsas så att kreditinstituten måste sälja nyttjanderätterna till andra kommersiella fiskare inom sex månader. I annat fall överförs nyttjanderätterna tillbaka till staten och fördelas vidare till kommersiella fiskare. 

De föreslagna ändringarna i genomförandelagen minskar jord- och skogsbruksministeriets administrativa börda, eftersom inga förvaltningsbeslut behöver fattas om förlust och omfördelning av överlåtbara och icke-överlåtbara nyttjanderätter i situationer där Finlands fiskekvoter har använts i liten utsträckning eller fiskeförbud råder. Användningen av Finlands laxkvoter 2022–2024 har inte överstigit 65 procent med undantag för en gång, medan situationen när det gäller strömmings- och vassbukskvoterna är den motsatta. Till följd av förslaget kommer i synnerhet laxfiskare i Finska viken att förlora sina nyttjanderätter mer sällan än tidigare. 

Ändringen medför att innehavare av överlåtbara och icke-överlåtbara nyttjanderätter inte riskerar att förlora nyttjanderätterna i en situation där de aktörsspecifika fiskekvoterna i huvudsak inte har kunnat användas till följd av små fångster eller fiskeförbud. 

Vad gäller ryssjefisket efter strömming skulle preciseringarna möjliggöra en fortsättning av ryssjefisket från september till slutet av året och minska behovet att begränsa eller reglera ryssjefisket efter strömming i Bottniska viken. Effekterna av detta på trålfisket efter strömming i Bottniska viken är ringa. 

5  Alternativa handlingsvägar

Möjligheten att använda överlåtbara nyttjanderätter som säkerhet behöver inte tas i bruk. Det nuvarande arrangemanget, vilket begränsar sig till att de överlåtbara nyttjanderätterna används för reglering av fisket, nyttjar inte det mervärde de har i form av tillgångar. Därför är möjligheten att använda överlåtbara nyttjanderätter som säkerhet för lån en lösning som gynnar fiskerinäringen och investeringar som hänför sig till den och som inte har några negativa följder eller konsekvenser. Därmed har man som genomförandealternativ valt att komplettera genomförandelagen med möjligheten att överlåtbara nyttjanderätter kan användas som säkerhet. 

I övrigt är ändringarna tekniska, och det finns inga väsentliga alternativ för genomförandet. 

6  Lagstiftning och andra handlingsmodeller i utlandet

Många europeiska länder använder ett fiskekvotssystem som baserar sig på överlåtbara nyttjanderätter för viss tid. Naturresursinstitutet har i sitt utredningsarbete granskat användningen av överlåtbara nyttjanderätter som säkerhet för lån i Sverige och Danmark. I Sverige och Danmark kan överlåtbara nyttjanderätter användas som säkerhet för banklån. Värdet av de överlåtbara kvoterna fastställs av en mäklare som auktoriseras årligen. I Sverige är nyttjanderättens värde cirka åtta gånger fångstens värde, medan den i Danmark är cirka tio gånger fångstens värde. I Danmark förs register över genomförda affärer, men i Sverige tar mäklaren reda på uppgifter om genomförda affärer av fiskaren. 

7  Remissvar

Utlåtanden om utkastet till proposition begärdes av myndigheter och organisationer som är centrala med tanke på fiskerinäringen. Utlåtanden lämnades av arbets- och näringsministeriet, justitieministeriet, miljöministeriet, Naturresursinstitutet, NTM-centralen i Egentliga Finland, Forststyrelsen, Finlands Yrkesfiskarförbund, Centralförbundet för Fiskerihushållning, Finlands Fritidsfiskares Centralorganisation, Finansbranschen, Finlands naturskyddsförbund, Natur och Miljö, Lännen Kalaleader samt en kommersiell fiskare. 

I utlåtandena understöddes de föreslagna ändringarna i genomförandelagen i stor utsträckning. Särskilt möjligheten att använda överlåtbara nyttjanderätter som säkerhet för banklån fick understöd. En remissinstans ifrågasatte dock såväl fiskekvotssystemet som säkerhetsarrangemangen. I anslutning till säkerhetsarrangemangen föreslogs preciseringar som gällde tiden för pantsättning av överlåtbara nyttjanderätter, ändamålet med det lån som fås på basis av dem, avslutandet av pantsättningen först efter återbetalningen av hela lånet, följderna av brott mot låneavtalet samt återgåendet av de överlåtbara nyttjanderätter som är pantsatta till staten. Dessutom framfördes det att då kreditinstitutet säljer nyttjanderätter kunde priset bestämmas på basis av värdet av pantsättningen av nyttjanderätten. Vidare föreslogs att kreditinstitutet i stället för sex månader kunde ges 12 månader på sig att realisera de överlåtbara nyttjanderätter som kommit i dess besittning samt att det i egenskap av tillfällig nyttjanderättsinnehavare ska befrias från den bruksavgift som avses i 26 §. Det föreslogs också att kreditinstitutet ska ha rätt att få uppgifter om konverteringsvärdena för nyttjanderätter, tidpunkten för och antalet byten. Det föreslogs att en kompensering av en plötslig minskning av säkerhetsvärdet för de överlåtbara nyttjanderätterna, de sammantagna effekterna av stödsystemet och skuldfinansieringen samt begränsningarna i användningen av stödmedel granskas. 

I fråga om strömmingsfiske med ryssja understöddes de föreslagna ändringarna, men vissa remissinstanser ansåg att särskilda fiskekvoter för strömmingsfiske med ryssja inte alls bör frigöras för trålfiske på hösten. I flera utlåtande fästes uppmärksamhet vid säkerställandet av verksamhetsförutsättningarna för strömmingsfiske med ryssja och behovet av att undvika onödig begränsning och reglering av ryssjefisket. Dessutom framfördes det att den 1 september, efter vilken de kvotdelar som förblivit oanvända fördelas för trålfiske, är en för tidig tidpunkt eftersom det kan förhindra eventuellt fiske med ryssja under hösten. Dessutom föreslogs det att också de aktörsspecifika fiskekvoter som överförs från ryssjefiske till trålfiske ska vara förenade med en bruksavgift. 

På basis av utlåtandena har propositionen preciserats så att pantsättning av överlåtbara nyttjanderätter kan göras för högst tio år och så att användningsändamålet för banklån som fåtts av en pantsättning ska preciseras att gälla investeringar i fiskeföretagens utveckling. Vidare har det preciserats att 27 § 2 och 3 mom. om återgående av överlåtbara nyttjanderätter till staten inte ska tillämpas på pantsatta överlåtbara nyttjanderätter. Det föreslås att pantsättningens avslutande ska preciseras att ske först när hela krediten betalats och att gäldenären kan förlora innehavet av de överlåtbara nyttjanderätterna till kreditgivaren också på grund av överträdelse av något annat i kreditavtalet än enbart obetalda krediter. För sådana situationer har det preciserats att livskraftscentralen på ansökan av ett kreditinstitut i fiskekvotsregistret kan anteckna innehavet av överlåtbara nyttjanderätter för kreditinstitutet. Likaså har det fogats en bestämmelse om att livskraftscentralen fördelar aktörsspecifika fiskekvoter till ett kreditinstitut som antecknats som innehavare av överlåtbara nyttjanderätter utan den skyldighet att betala bruksavgift som föreskrivs i 26 §. 

Arrangemangen för de särskilda fiskekvoter som reserveras för strömmingsfiske med ryssja har preciserats så att minimimängden för den särskilda fiskekvoten för strömmingsfisket med ryssja i Bottniska viken höjs från 4 000 till 5 000 ton. Dessutom skulle den outnyttjade delen av dem överföras till trålfisket först efter den 30 september och så att 20 ton av båda strömmingskvoterna lämnas kvar för strömmingsfiske med ryssja under oktober-december. Vidare har man preciserat att de outnyttjade mängderna av de särskilda fiskekvoterna som överförs från strömmingsfisket med ryssja skulle fastställas genom beslut av jord- och skogsbruksministeriet, som livskraftscentralen skulle fördela till trålfiskets aktörer. 

I 27 § 3 mom. har hänvisningen till 2 mom. strukits så att innehavarens överlåtbara nyttjanderätt i en situation där inget fiske skett i sin helhet återgår till staten, även om mindre än 65 procent av den sammanlagda kvotmängd som fördelats som aktörsspecifika fiskekvoter har använts under två av de år som granskas. 

I övergångsbestämmelsen för ikraftträdandet av lagen har det dessutom preciserats att 27 § 3 och 4 mom. som ändras tillämpas retroaktivt från och med 2023. 

8  Ålands ställning

Enligt 18 § 16 punkten i självstyrelselagen för Åland (1144/1991) har Åland lagstiftningsbehörighet i fråga om fiske, registrering av fiskefartyg och styrning av fiskerinäringen. De ändringar som föreslås i genomförandelagen kommer således inte att tillämpas på Åland. 

9  Specialmotivering

16 a §.Användning av överlåtbara nyttjanderätter som säkerhet för lån. I lagen föreslås en ny 16 a § där det föreskrivs om användningen av överlåtbara nyttjanderätter som säkerhet för lån. I det föreslagna 1 mom. föreskrivs det en kommersiell fiskare kan pantsätta sina överlåtbara nyttjanderätter för högst tio år hos ett kreditinstitut, som antecknas som innehavare av panten på nyttjanderätterna i det fiskekvotsregister som avses i 30 §. På detta sätt har fiskerimyndigheterna kännedom om de pantsatta överlåtbara nyttjanderätterna. Det banklån som beviljas för panten ska användas för investeringar i utvecklingen av fiskeföretag så att de överlåtbara nyttjanderätternas säkerhetsvärde kommer till nytta för utvecklingen av fiskerinäringen. Utvecklingen av fiskeföretag kan gälla investeringar i själva fiskefartyget eller i de landbaserade verksamheter som hänför sig till fisket.  

För de pantsatta överlåtbara nyttjanderätterna skulle man inte tillämpa 2 och 3 moment i 27 § om återgåendet av överlåtbara nyttjanderätter till staten, eftersom detta kunde bli ett hinder för kreditavtalet. Utgångspunkten är ändå att innehavaren av de pantsatta överlåtbara nyttjanderätterna aktivt nyttjar de aktörsspecifika fiskekvoter som beviljas utgående från dem för att avkorta sitt banklån. De aktörsspecifika fiskekvoter som fördelas på basis av de pantsatta överlåtbara nyttjanderätterna fördelas normalt i enlighet med 20 § till den kommersiella fiskare som har pantsatt nyttjanderätterna. På detta sätt utgör en pantsättning inte ett hinder för fisket, utan fungerar endast som säkerhet för ett lån. Enligt förslaget ska kreditinstitutet helt släppa panten på de överlåtbara nyttjanderätterna när den kredit som panten gäller helt har betalats i enlighet med lånevillkoren. Detta innebär alltså att panten på nyttjanderätten släpps genom att krediten betalas. 

I 2 mom. föreskrivs det om det förfarande som ska tillämpas då fiskaren bryter mot kreditavtalet. Om de krediter som panten gäller inte betalas i enlighet med lånevillkoren eller gäldenären på annat sätt bryter kreditavtalet, kan livskraftscentralen på kreditinstitutets ansökan anteckna kreditinstitutet som innehavare av de pantsatta överlåtbara nyttjanderätterna i fiskekvotsregistret. 

Eftersom innehavaren av de överlåtbara nyttjanderätterna har rätt att få aktörsspecifika fiskekvoter, innebär detta att kreditinstitutet inom utsatt tid ska överlåta de överlåtbara nyttjanderätter och aktörsspecifika fiskekvoter som institutet innehar till en annan kommersiell fiskare. För överföringen bör det i 3 mom. fastställas en skälig tid inom vilken kreditinstitutet på marknadsvillkor kan överlåta de överlåtbara nyttjanderätterna och aktörsspecifika fiskekvoterna. Det föreslås att denna skäliga tid ska vara en period på sex månader som börjar löpa från det att kreditinstitutet har antecknats som innehavare av nyttjanderätterna i fiskekvotsregistret. Om den utsatta tiden inte iakttas, återgår de överlåtbara nyttjanderätterna och aktörsspecifika fiskekvoterna i fråga till staten genom beslut av livskraftscentralen. På detta sätt kan de genom beslut av jord- och skogsbruksministeriet på nytt fördelas mellan innehavarna av överlåtbara nyttjanderätter för Finlands fiskekvot i fråga, med undantag för den kommersiella fiskare som förlorat dem. Vid fördelningen av dem till innehavarna tillämpas inte 28 §, eftersom det att nyttjanderätten återgår till staten i det här fallet inte grundar sig på att de aktörsspecifika fiskekvoterna inte har använts. 

I paragrafens 4 mom. föreskrivs det att innehavaren av en överlåtbar nyttjanderätt kan ge livskraftscentralen sitt samtycke till att bestämda identifieringsbeteckningar för innehavaren som har antecknats i det fiskekvotsregister som avses i 30 § och uppgifterna om mängden överlåtbara nyttjanderätter och aktörsspecifika fiskekvoter kan överlämnas till det utsedda kreditinstitutet. På basis av detta kan kreditinstitutet med hjälp av uppgifter från livskraftscentralen försäkra sig om att de överlåtbara nyttjanderätter som pantsätts innehas av den som ansöker om lånet vid tidpunkten för beviljandet innan kreditbeslutet fattas. Under tiden för pantsättningen godkänner livskraftscentralen inte en överföring av de överlåtbara nyttjanderätterna i fråga i enlighet med 16 § 6 mom. 

18 §.Särskilda fiskekvoter. De överlåtbara och icke-överlåtbara nyttjanderätterna för strömmingsfiske med ryssja upphör vid utgången av 2026. Enligt den gällande lagen är de särskilda fiskekvoterna för strömmingsfiske med ryssja från och med 2027 89,680 promille eller minst 4 000 ton eller högst 7 700 ton av det finländska fastlandets kvotmängd av strömming i Bottniska viken samt 132,065 promille eller minst 2 800 ton eller högst 3 400 ton av det finländska fastlandets kvotmängd av strömming i Finska viken och centrala Östersjön. År 2025 fångades cirka 3 700 ton vid strömmingsfiske med ryssja i Bottniska viken och cirka 1 500 ton vid fiske med ryssja i Skärgårdshavet och Finska viken. Fångstmängderna ökade jämfört med den tidigare nivån och var betydligt större i Bottniska viken både 2023 och 2025 än under den referensperiod 2019–2021 som granskades i samband med lagändringen 2022. Av denna orsak behöver den i 1 mom. föreskrivna minimimängden på 4 000 ton för den särskilda fiskekvoten för strömmingsfiske med ryssja i Bottniska viken höjas så att den skulle förbättra ifrågavarande ryssjefiskes verksamhetsförutsättningar och minska behovet att begränsa eller reglera det. Det föreslås att minimimängden höjs till 5 000 ton. Utgående från de historiska fångsterna skulle man med höjningen i enlighet med det ursprungliga målet som huvudregel säkerställa en tillräcklig kvotmängd att nyttjas av alla ryssjefiskare, eftersom en fångstmängd på 5 000 ton under 2000-talet överskridits endast 2004, 2012 och 2014. En genomförd höjning av minimimängden med 1 000 ton, minskar den maximala fångstmängden med cirka 2 - 3 procent jämfört med den kvotmängd i Bottniska viken som reserverats för trålfisket i Fastlandsfinland 2025 och 2026. Eftersom den outnyttjade delen av den särskilda fiskekvoten för fiske med ryssja enligt 5 mom. överförs till trålfiske på hösten, kan nettoeffekten beroende på fångstmängden för fiske med ryssja även vara neutral. 

När det gäller dessa kvotmängder är det nödvändigt att i 2 mom. precisera att den särskilda fiskekvoten för strömmingsfiske med ryssja dock kan vara högst lika stor som den totala kvoten för strömming som fastställts för Finland genom förordning av rådet, om kvotens totala omfattning understiger de minsta mängder i ton som anges ovan efter fördelningen av kvotmängden till landskapet Åland och mängden av den särskilda fiskekvot som fastställts för annat strömmingsfiske. Det har blivit aktuellt att i paragrafen precisera denna maximimängd i enlighet med vad som fastställs i EU-lagstiftning på grund av att strömmingsbestånden har försvagats under de senaste åren och kommissionen under vissa år har föreslagit mycket små fiskekvoter. Därför är det inte uteslutet att den fiskekvot för strömming som fastställs för Finland genom förordning av rådet skulle kunna bli mindre än den minimimängd som anges i momentet. 

I 5 mom. föreskrivs att av de särskilda fiskekvoterna för strömmingsfiske med ryssja ska de outnyttjade kvotdelar som finns kvar och som överstiger 20 ton från de båda strömmingskvoterna efter den 30 september årligen fördelas i enlighet med 20 § 3 mom. till trålfiske av strömming. Datumet föreslås flyttas med en månad framåt till slutet av september så att även ryssjefisket i september skulle ske inom ramen för de särskilda fiskekvoterna samt att det kunde utövas även i oktober-december inom ramen för de 20 ton som reserveras av de särskilda fiskekvoterna. Detta är behövligt eftersom det man i oktober-december fiskar små mängder strömming med ryssja. De outnyttjade mängderna av de särskilda fiskekvoterna som överförs skulle fastställas genom beslut av jord- och skogsbruksministeriet, som livskraftscentralen skulle fördela till trålfiskets aktörer. Bestämmelsen behöver kompletteras med ett omnämnande av att det är fråga om den omfördelning av kvotmängderna för användning för trålfiske som ska genomföras från och med 2027. De särskilda fiskekvoterna för strömmingsfiske med ryssja som nämns i 2 mom. tillämpas sålunda från år 2027. 

27 §.Skyldigheter för innehavare av överlåtbara och icke-överlåtbara nyttjanderätter samt påföljder vid underlåtelse att iaktta skyldigheterna. Enligt 2 och 3 mom. återgår en överlåtbar nyttjanderätt i sin helhet eller hälften av den till staten, om dess innehavare under två av tre på varandra följande år inte använder alls eller inte använder minst hälften av sin aktörsspecifika fiskekvot som tilldelats denna på grundval av den överlåtbara nyttjanderätten eller inte överför en del eller minst hälften av den till andra kommersiella fiskare i enlighet med 22 §. Enligt i 4 mom. återgår en icke-överlåtbar nyttjanderätt i sin helhet till staten, om dess innehavare under två av tre på varandra följande år inte använder minst 50 procent av den aktörsspecifika fiskekvot som tilldelats denna. 

Bestämmelserna i 3 och 4 mom. behöver kompletteras så att en överlåtbar nyttjanderätt och icke-överlåtbar nyttjanderätt dock inte återgår till staten om mindre än 65 procent av den sammanlagda kvotmängden som har fördelats som aktörsspecifika fiskekvoter av Finlands fiskekvot i fråga har använts under två av de år som granskas. Denna situation har blivit aktuell särskilt när det gäller laxkvoter, eftersom nyttjandegraden av Finlands laxkvoter under många år har varit låg. Kriteriet skulle ändå inte tillämpas i en situation enligt 2 mom. eftersom man strävar efter att hindra att aktörsspecifika fiskekvoter blir oanvända. Dessutom kompletteras bestämmelserna så att när fisket helt eller till viktiga delar har varit förbjudet i havsområden där innehavaren fiskar, anses året i fråga inte heller vid en sådan granskning som avses i 2, 3 och 4 mom. innebära at inget fiske bedrivits. 

31 §.Fiskekvotsregistrets innehåll. Paragrafens förteckning över vilka uppgifter som ska antecknas i fiskekvotsregistret kompletteras med en ny 6 punkt, enligt vilken namn och kontaktuppgifter samt företags- och organisationsnummer för ett kreditinstitut som är innehavare av en överlåtbar nyttjanderätt eller av en pant på en överlåtbar nyttjanderätt samt de promilleandelar av överlåtbara nyttjanderätter som detta kreditinstitut innehar eller innehar panten för ska antecknas i registret. Detta gäller sådana kreditinstitut som avses i den föreslagna 16 a §. Samtidigt blir nuvarande punkt 6 om andra uppgifter punkt 7. 

10  Ikraftträdande

Det föreslås att lagen träder i kraft under våren 2026. Det föreslagna 27 § 3 mom. och 4 mom. ska tillämpas retroaktivt från och med 2023 när användningen av aktörsspecifika fiskekvoter granskas.