1.1
1.1 Lag om ändring av sjölagen
18 kap. Dagböcker, sjöförklaring och besiktning
Dagböcker
1 §.Skyldigheten att föra dagbok. Det föreslås att denna paragraf ska ändras och innehålla bestämmelser om alla typer av dagböcker som enligt sjölagen ska föras på fartyg i internationell fart och inrikes fart samt på fiskefartyg. Därutöver föreslås paragrafen innehålla en hänvisning till bestämmelserna om dagböcker som anknyter till förhindrande av miljöförstöring. Det bemyndigande att utfärda förordningar om förande av dagbok på vissa fartyg som ingår i 18 kap. 1 § 3 mom. i den gällande sjölagen ska upphävas såsom onödigt, eftersom den föreslagna paragrafen innehåller bestämmelser om skyldigheten att föra dagbok på alla typer av fartyg. Dessutom ska den bestämmelse om att skepps- och maskindagboken ska upprättas enligt ett fastställt formulär och vara försedd med sidnumrering och med förseglad genomdragning, som ingår i 18 kap. 1 § 2 mom. i den gällande lagen, slopas såsom onödig, eftersom frågor som berör dagbokens form regleras i kapitlets föreslagna 2 §. Paragrafens rubrik ska preciseras så att den motsvarar paragrafens innehåll.
I paragrafens 1 mom. finns en förteckning över de dagböcker som avses i lagen, dvs. skeppsdagbok, maskindagbok, kombinerad skepps- och maskindagbok, körjournal, dagbok för fiskefartyg och radiodagbok. Straffbestämmelserna i sjölagens 20 kap. tillämpas emellertid inte på körjournal eller radiodagbok. I momentet finns dessutom en informativ hänvisning till miljöskyddslagen för sjöfarten, som innehåller bestämmelser om dagböcker som anknyter till förhindrande av miljöförstöring.
Paragrafens 2 mom. innehåller bestämmelser om dagböcker som ska föras på fartyg i internationell fart. Med internationell fart avses enligt definitionen i 2 § 34 punkten i fartygssäkerhetslagen trafik mellan utländska hamnar eller mellan Finland och utländska hamnar. Den internationella trafiken delas in i östersjötrafik, närtrafik, europatrafik och fjärrtrafik, vilka definieras närmare i den nämnda punkten i fartygssäkerhetslagen.
Vilka dagböcker som ska föras på fartyg i internationell fart bestäms på basis av fartygets bruttodräktighet. Separat skeppsdagbok och maskindagbok ska föras på fartyg med en bruttodräktighet på minst 500. Om fartygets bruttodräktighet understiger 500, kan i stället för separat skeppsdagbok och maskindagbok en kombinerad skepps- och maskindagbok föras på fartyget. Om fartygets bruttodräktighet understiger 100 kan i stället för ovan nämnda dagböcker körjournal föras.
I paragrafens 3 mom. finns bestämmelser om dagböcker som ska föras på fartyg i inrikes fart. Med inrikes fart avses enligt definitionen i 2 § 36 punkten i fartygssäkerhetslagen trafik mellan finska hamnar. Med inrikes fart jämställs också fart via Saima kanal och därtill direkt anslutna ryska vattenområden till Viborg samt fart mellan Vihrevoj och Viborg. Inrikes fart delas in i fartområdena I, II och III, vilka har definierats närmare i den nämnda punkten i fartygssäkerhetslagen och i den föreskrift som Trafiksäkerhetsverket den 15 mars 2010 utfärdat om gränserna för fartområdena i inrikes fart (TRAFI/7106/03.04.01.00/2010).
Vilka dagböcker som ska föras på fartyg i inrikes fart bestäms på basis av fartygets bruttodräktighet eller passagerarantal eller på basis av hur länge resan mellan hamnarna varar. Om ett fartyg i inrikes fart har en bruttodräktighet på minst 300, eller transporterar minst 100 passagerare, ska det föras en kombinerad skepps- och maskindagbok på fartyget, eller i stället för dem en separat skeppsdagbok och maskindagbok. Om ett sådant fartygs resa mellan hamnarna varar högst 20 minuter, är det dock i stället för dessa dagböcker möjligt att föra körjournal på fartyget. På fartyg i inrikes fart med en bruttodräktighet på minst 150 men under 300 ska åtminstone körjournal föras.
I paragrafens 4 mom. finns bestämmelser om dagböcker som ska föras på fiskefartyg. På fiskefartyg vars längd är minst 24 meter ska det föras en kombinerad skepps- och maskindagbok eller i stället för den en separat skeppsdagbok och maskindagbok. Dessa fiskefartyg omfattas av tillämpningsområdet för rådets direktiv 97/70/EG om att införa harmoniserade säkerhetsregler för fiskefartyg som har en längd av 24 meter och däröver (fiskefartygsdirektivet). På mindre fiskefartyg, vars längd är minst 15 meter men under 24 meter, ska dagbok för fiskefartyg föras. Enligt de gällande bestämmelserna ska dagbok för fiskefartyg föras på fiskefartyg vars längd är minst 10 meter. I fortsättningen ska alltså skyldigheten att föra dagbok för fiskefartyg gälla fiskefartyg vars längd är minst 15 meter. Skyldigheten att föra dagbok omfattar inte fiskefartyg i klass I som i huvudsak trafikerar inom fångstområde I. Fångstområde I omfattar sjöarna samt den inre och yttre skärgården fram till den yttre gränsen av Finlands inre territorialvatten. Fiskefartygens klasser och fångstområdena har definierats i 2 § 32 och 39 punkten i fartygssäkerhetslagen.
I paragrafens 5 mom. regleras skyldigheten att föra radiodagbok på fartyg som enligt internationella överenskommelser eller Trafiksäkerhetsverkets föreskrifter ska utrustas med radioutrustning. I den gällande sjölagens 18 kap. finns inga bestämmelser som förpliktar fartyg att föra radiodagbok, och på lagnivå finns det inte heller några andra bestämmelser om förande av radiodagbok. Skyldigheten att föra radiodagbok grundar sig på ITU:s radioreglemente.
2§.Dagbokens form och bevarande av uppgifter. Denna paragraf föreslås innehålla bestämmelser om dagbokens form och om bevarande av uppgifter som förts in i dagboken. Paragrafens rubrik ska ändras så att den motsvarar paragrafens innehåll. Bestämmelser om de frågor i anslutning till förandet av skepps- och maskindagbok som regleras i 18 kap. 2 § i den gällande sjölagen föreslås ingå i 3 §.
Paragrafens 1 mom. föreslås innehålla bestämmelser om i vilken form dagbok kan föras på ett fartyg. Enligt bestämmelserna i det gällande 18 kap. kan dagbok föras bara manuellt i form av en bok. Det föreslås emellertid bli möjligt att föra dagbok också i elektronisk form, med hjälp av ett elektroniskt system som godkänts av Trafiksäkerhetsverket. Redaren fattar beslut om i vilken form dagbok ska föras på fartyget. Olika dagböcker kan föras i olika form. Vissa dagböcker, t.ex. skepps- och maskindagboken, kan föras i elektronisk form samtidigt som t.ex. dagböcker som anknyter till förhindrande av miljöförstöring förs manuellt.
En elektronisk dagbok kan kombineras med andra dagböcker som förs på fartyget, såsom en radiodagbok eller en sådan lastdagbok, oljedagbok eller avfallsdagbok som avses i miljöskyddslagen för sjöfarten, eller med någon annan motsvarande dagbok som förs på fartyget. Med en motsvarande dagbok avses t.ex. dagböcker som förs med stöd av annan lagstiftning än den som berör fartygets drift eller miljöskyddet. Till dessa dagböcker hör bl.a. den läkemedelsjournal som ska föras med stöd av bestämmelserna om fartygsapotek och den matdagbok som ska föras med stöd av bestämmelserna om fartygspersonalens mathållning. I och med omnämnandet av en motsvarande dagbok omfattar paragrafen även sådana potentiella situationer där exempelvis en internationell överenskommelse medför en skyldighet att föra en ny typ av dagbok men behövliga ändringar inte ännu hunnit göras i den nationella lagstiftningen.
I paragrafens 2 mom. finns bestämmelser om hantering och bevarande av de uppgifter som ska föras in i dagboken. Vid hantering av uppgifter som ska föras in i dagboken ska det säkerställas att uppgifterna kontinuerligt är tillgängliga och användbara. Dagboken ska föras på ett tillförlitligt sätt, så att det säkerställs att uppgifterna i dagboken bevaras enhetliga och oförändrade under hela deras bevaringstid. Med kravet på enhetliga uppgifter avses att ingen annan information får föras in mellan uppgifterna. Det ska på ett betryggande sätt säkerställas att en elektronisk dagbok och de anteckningar som förts in i den bevaras i sin ursprungliga form, vilket förebygger att uppgifter som förts in i dagboken försvinner eller förstörs till följd av elavbrott eller något annat tekniskt fel. Detta innebär i praktiken att de uppgifter som förts in i en elektronisk dagbok ska sparas på minst två olika ställen, där de vid behov finns tillgängliga.
I paragrafens 3 mom. finns bestämmelser om hur länge de uppgifter som förts in i dagboken ska bevaras. Redaren ansvarar för bevarandet av dagböckerna. De anteckningar som har gjorts i en elektronisk dagbok ska bevaras minst tre år från den senaste anteckningen. En manuell dagbok ska bevaras minst tre år från det att den senaste anteckningen gjordes i dagboken. Bilagor till dagböcker ska bevaras minst tre år räknat från datumet i bilagan. Om det inom utsatt tid har inletts en rättegång till följd av en händelse som har antecknats i dagboken, ska den manuella dagboken eller anteckningen i den elektroniska dagboken bevaras tills avgörandet i ärendet har vunnit laga kraft.
Enligt paragrafens 4 mom. ska system för elektroniska dagböcker godkännas så att systemtillverkaren ansöker om godkännande hos Trafiksäkerhetsverket. Redaren kan sedan skaffa ett godkänt system för elektroniska dagböcker hos dess tillverkare. Enligt det bemyndigande som ingår i momentet kan Trafiksäkerhetsverket utfärda närmare föreskrifter om dagbokens form och om bevarandet av uppgifter samt om villkoren för godkännande av system för elektroniska dagböcker. Det är fråga om föreskrifter av teknisk karaktär, som bl.a. innefattar modeller för olika dagböcker samt krav som berör formen för elektroniska och manuella dagböcker. Förutsättningarna för godkännande av system för elektroniska dagböcker grundar sig på bestämmelser i internationella konventioner. I regel 28 i kapitel V i bilagan till SOLAS-konventionen bestäms det att dagbok får föras i elektronisk form, och IMO-församlingens resolution A.22(916) innehåller närmare föreskrifter om de tekniska krav som ställs på både elektroniska och manuella dagböcker. MARPOL-konventionen innehåller för närvarande inget omnämnande av elektroniska dagböcker, men kommittén för skydd av den marina miljön (MEPC) behandlade emellertid vid sitt möte i april 2016 förande av sådana dagböcker som avses i MARPOL-konventionen i elektronisk form. I dokumentet ”Use of Electronic Record Books”, som behandlades vid mötet, finns en noggrann definition av de krav som ställs på elektroniska dagböcker. Efter att den fortsatta beredningen av detta dokument är avslutad kommer det att sändas till MEPC-kommittén för godkännande. I dokumentet anges i praktiken de tekniska kraven för alla typer av elektroniska dagböcker.
3 §.Förande av dagbok. Denna paragraf föreslås innehålla motsvarande bestämmelser om förande av dagbok som ingår i 18 kap. 2 § i den gällande sjölagen. Den föreslagna paragrafen innehåller dock noggrannare bestämmelser om förande av dagbok samt om godkännande och korrigering av anteckningar i dagboken än vad som ingår i den gällande 2 §. Paragrafens rubrik ska ändras så att den motsvarar paragrafens innehåll.
Enligt paragrafens 1 mom. ska fartygets befälhavare sörja för att en sådan dagbok som avses i den föreslagna 1 § förs på fartyget. För närvarande regleras skyldigheten att skaffa en ny dagbok mycket detaljerat i 18 kap. 4 §. Det föreslås emellertid att förandet av dagbok ska innefatta denna skyldighet. Fartygets befälhavare ska således sörja för att en ny dagbok skaffas om dagboken har försvunnit eller av någon orsak inte kan användas. En ny dagbok ska skaffas så fort som möjligt. Under den tid då det inte finns någon tillgänglig dagbok på fartyget ska man t.ex. i en kladd göra tillfälliga anteckningar om de uppgifter som ska föras in i dagboken, därifrån de så fort som möjligt ska överföras till den egentliga dagboken. Kravet på tillfälliga anteckningar gäller både manuella och elektroniska dagböcker. Enligt det föreslagna momentet ska dagbok föras på fartygets arbetsspråk eller på engelska. Med fartygets arbetsspråk avses detsamma som i definitionen i 25 § i lagen om fartygspersonal. Varje medlem av fartygspersonalen ska tillräckligt väl förstå det arbetsspråk som används på fartyget och på vilket föreskrifter och anvisningar om säkerheten meddelas. Också säkerhetsanvisningarna ska vara avfattade på fartygets arbetsspråk. En anteckning om arbetsspråket ska införas i skeppsdagboken. Redaren och fartygets befälhavare svarar för att bestämmelserna om fartygets arbetsspråk iakttas. Alternativt kan dagboken föras på engelska, även i sådana fall där engelska inte är fartygets arbetsspråk. I dessa fall behöver engelska inte heller särskilt anges som fartygets arbetsspråk, och exempelvis säkerhetsanvisningarna behöver då inte översättas till engelska.
I paragrafens 2 mom. bestäms det konkret hur dagbok ska föras på ett fartyg. Enligt det föreslagna momentet ska anteckningarna i dagboken göras i kronologisk ordning för varje vakt. Dagbok ska föras av den medlem av fartygspersonalen som svarar för vakthållningen. Arrangemangen i fråga om vakthållning och de principer som ska iakttas vid vakthållningen regleras i 23 § i lagen om fartygspersonal och i Trafiksäkerhetsverkets föreskrift om vakthållning på fartyg. I föreskriften konstateras det bl.a. att vakthavande befäl på bryggan ska göra tillbörliga dagboksanteckningar om fartygets drift och om aktiviteter som berör fartygets navigering samt att vakthavande maskinbefäl ska svara för uppdateringen av maskindagboken. Under vakten är det möjligt att först göra tillfälliga anteckningar t.ex. i en kladd. Den som för dagbok ska dock överföra anteckningarna till dagboken som fort som möjligt, dock senast innan vakten lämnas över. Enligt momentet ska den som för dagbok bekräfta sina anteckningar i dagboken genom sitt godkännande innan vakten lämnas över. Också fartygets befälhavare ska godkänna anteckningarna i dagboken. Anteckningarna i maskindagboken ska emellertid godkännas av fartygets maskinchef. Fartygets befälhavare och maskinchef ska godkänna anteckningarna åtminstone en gång per vecka. Godkännandet av anteckningar i en manuell dagbok sker genom en underskrift på det aktuella stället i dagboken. Anteckningar i en elektronisk dagbok får göras bara av personer som har sådana personliga användarrättigheter som identifieringssystemet kräver. I praktiken innebär detta att införandet av uppgifter i en elektronisk dagbok kräver att dagbokens användare har personlig användaridentifikation eller ett personligt lösenord. Alternativt krävs något annat motsvarande tekniskt arrangemang med hjälp av vilket man ser till att systemet kan användas bara av personer som tilldelats användarrättigheter.
I paragrafens 3 mom. finns bestämmelser om korrigering av anteckningar i dagboken och bilagor till dagboken. Anteckningar i dagboken eller bilagor till dagboken får inte raderas eller göras otydliga. Den som för dagbok ska korrigera sina felaktiga anteckningar med en ny anteckning vid den aktuella punkten i dagboken eller i dess bilaga eller genom att vid sidan av den felaktiga bilagan bifoga en korrekt bilaga. Det ska göras en anteckning om att en bilaga är felaktig, så att den lätt kan särskiljas från den riktiga bilagan. Av en korrigering i dagboken eller dess bilaga ska korrigeringens tidpunkt och innehåll framgå, liksom vem som har utfört den.
I paragrafens 4 mom. finns ett bemyndigande med stöd av vilket Trafiksäkerhetsverket får utfärda närmare föreskrifter om förande av dagbok, de anteckningar som ska göras i dagboken och om godkännandet av dem. Enligt 18 kap. 3 § i den gällande sjölagen får kommunikationsministeriet utfärda närmare föreskrifter om förande av dagbok. Ministeriet har dock inte utfärdat några sådana föreskrifter. Eftersom de föreskrifter som berör förande av dagbok är av teknisk karaktär och mycket detaljerade, är det motiverat att föreskrifterna utfärdas av Trafiksäkerhetsverket.
4 §.Uppgifter som ska föras in i dagboken. Denna paragraf föreslås innehålla bestämmelser om de uppgifter som ska föras in i dagboken, vilka för närvarande regleras i 18 kap. 3 §. Paragrafens rubrik ska ändras så att den motsvarar paragrafens innehåll.
I skeppsdagboken ska det enligt paragrafens 1 mom. föras in uppgifter om det som inträffar på fartyget under resan och i hamnen samt uppgifter som kan vara av nytta att känna till för redaren, lastägaren, försäkringsgivaren eller någon annan vars rättigheter kan påverkas av händelser under resan. De uppgifter som ska föras in i dagboken gäller således åtgärder och händelser som berör fartyget, dess förhållanden och trafiken samt fartygspersonalen och eventuellt också andra personer på fartyget. Dagbokens uppgifter kan användas i bevissyfte vid en rättegång samt vid utredningen av skadeståndsfrågor.
Bestämmelser om de uppgifter som ska föras in i dagboken finns också i andra lagar. T.ex. i 11 kap. 4 § i lagen om sjöarbetsavtal, som i denna proposition föreslås bli ändrad, finns ett omnämnande av att det i dagboken ska göras en anteckning om fartygskommissionens sammanträden och om de ärenden som har behandlats vid sammanträdena.
Enligt paragrafens 2 mom. ska det i maskindagboken föras in uppgifter om maskineriets drift och bränslemängden på fartyget.
I paragrafens 3 mom. finns bestämmelser om de uppgifter som ska föras in i en kombinerad skepps- och maskindagbok, körjournal och dagbok för fiskefartyg. I dessa dagböcker antecknas motsvarande uppgifter som ska föras in i skeppsdagboken och maskindagboken, i den omfattning som krävs för respektive dagbok.
I radiodagboken ska det enligt paragrafens 4 mom. föras in uppgifter om all nödtrafik, iltrafik och varningstrafik samt andra händelser som har anknytning till radiotrafiken. Uppgifter om de nämnda typerna av trafik och händelser ska föras in i radiodagboken till den del de hänför sig till fartyget i fråga eller till fartygets fartområde. Kravet på vilka uppgifter som ska föras in i radiodagboken grundar sig på ITU:s radioreglemente. Nödalarm eller nödanrop inom nödtrafiken används då fartyget eller fartygspersonalen eller andra personer hotas av en allvarlig eller omedelbar fara, till följd av vilken hjälp behövs genast. Med ilmeddelanden inom iltrafiken avses ett synnerligen brådskande meddelande som berör fartygets eller en persons säkerhet men som inte berör en egentlig sjönödssituation. Med hjälp av varningsmeddelanden inom varningstrafiken varnas fartyg för faror till sjöss, såsom flytande föremål, sjömärken som saknas och farliga väderförhållanden.
I paragrafens 5 mom. finns en informativ hänvisning till personuppgiftslagen (523/1999), vilken ska tillämpas till den del de uppgifter som ska föras in i dagboken innefattar personuppgifter. Enligt vad som framgår av motiveringen till 1 mom. innehåller fartygets dagböcker en allmän översikt över de händelser som hänför sig till fartygets drift, men dagböckerna kan undantagsvis också innehålla uppgifter som kan anknytas till fysiska personer. Utgångspunkten är att personuppgifter förs in i dagboken endast då det på fartyget sker något som avviker från det normala, t.ex. ett dödsfall, en person skadas vid ett olycksfall eller evakuering av en person från fartyget. De personuppgifter som behandlas ska vara behövliga för det ändamål som anges i 1 mom., och uppgifterna får inte användas för något annat ändamål än vad som anges i lagen. Enligt föreslagna 18 kap. 2 § ansvarar redaren för bevarandet av dagböckerna. I 5 § föreskrivs om utlämnande av information.
Paragrafens 6 mom. innehåller ett bemyndigande med stöd av vilket Trafiksäkerhetsverket får meddela närmare föreskrifter om de uppgifter som ska föras in i dagböcker och om bilagor till dagböcker. För närvarande regleras de uppgifter som ska föras in i olika dagböcker i handels- och industriministeriets beslut om befälhavares åliggande i avseende på fartygs sjövärdighet och förande av skeppsdagbok, som ska upphävas i samband med att den föreslagna lagen träder i kraft.
5 §.Utlämnande av uppgifter. Det föreslås att de bestämmelser om förvaring av dagboken som ingår i den gällande paragrafens 3 mom. ska överföras till den föreslagna 2 § och att paragrafens gällande 4 mom. ska upphävas såsom onödigt. Paragrafens rubrik ska ändras så att den motsvarar paragrafens innehåll.
Paragrafens 3 mom. föreslås innehålla bestämmelser om utlämnande av känsliga personuppgifter som ingår i en dagbok. En dagbok kan i undantagsfall innehålla känsliga personuppgifter, som exempelvis berör en olycka som drabbat en medlem av fartygspersonalen eller någon annan person på fartyget. Känsliga personuppgifter som ingår i en dagbok får lämnas ut endast med den berörda personens samtycke eller om uppgifterna behövs för att uppgöra, framställa, försvara eller avgöra rättsliga anspråk. Grunderna för utlämnande av känsliga personuppgifter motsvarar de grunder som föreskrivs för undantag från förbudet mot behandling av känsliga uppgifter i 12 § 1 mom. 1 och 4 punkten i personuppgiftslagen (523/1999).
Sjöförklaring
6 §.Skyldighet att avge sjöförklaring. Det föreslås att hänvisningen till 18 kap. 15 § i sjölagen ska strykas ur 4 mom. i denna paragraf. Den gällande 15 § ska nämligen ersättas med en ny 15 §, där det inte föreskrivs någon befrielse från skyldigheten att avge sjöförklaring då händelsen utreds på det sätt som föreskrivs i lagen om säkerhetsutredning av olyckor och vissa andra händelser.
8 §.Skriftlig rapport för sjöförklaring. Det föreslås att paragrafens gällande 2 mom. ska slopas såsom onödigt. I det nämnda momentet förpliktas fartygets befälhavare avge skriftlig rapport i vissa andra situationer än de som anges i bestämmelserna om sjöförklaring i 6 §. Trafiksäkerhetsverket kommer i fortsättningen att få uppgifter om de aktuella situationerna med stöd av den föreslagna nya 15 §, som gäller rapporter om olyckor och tillbud. Den skriftliga rapport som är fast förknippad med sjöförklaringen och som är av relevans inom sjörätten ska därmed hållas åtskild från den rapporteringsskyldighet som berör olyckor och tillbud, eftersom rapporteringen av tillbud omfattas av det skydd som föreskrivs i 15 a §.
Vidare ska regleringen förenklas genom att paragrafens 4 mom. slopas. I det nämnda momentet bestäms det att rapporten ska göras genom ifyllning av en blankett som fastställts av kommunikationsministeriet. I fortsättningen kan Trafiksäkerhetsverket enligt det föreslagna 4 mom. utfärda närmare föreskrifter om den skriftliga rapporten och dess innehåll. För tydlighetens skull föreslås det att paragrafens rubrik ska utökas med ett omnämnande av sjöförklaring.
Enligt paragrafens 1 mom. ska fartygets befälhavare, i sådana fall som avses i 6 §, utan dröjsmål för sjöförklaring avge skriftlig rapport om händelsen till Trafiksäkerhetsverket eller, om fartyget är utomlands, till närmaste finska beskickning i utlandet som avses i 7 § 3 mom. Det föreslagna momentet motsvarar i fråga om sitt innehåll det gällande 1 mom.
Enligt paragrafens 2 mom. får en skriftlig rapport som gäller sammanstötning med ett annat fartyg inte delges motparten förrän sjöförklaring med anledning av händelsen har tagits upp till behandling av rätten eller någon annan behörig myndighet. Det föreslagna momentet motsvarar i fråga om sitt innehåll det gällande 4 mom.
Enligt paragrafens 3 mom. ska en finsk beskickning i utlandet som har tagit emot en rapport som avses i paragrafen, så snart behovet av rapporten upphört, utan dröjsmål skicka den till Trafiksäkerhetsverket. Det föreslagna momentet motsvarar i fråga om sitt innehåll det gällande 5 mom.
Paragrafens 4 mom. föreslås innehålla ett bemyndigande med stöd av vilket Trafiksäkerhetsverket får utfärda närmare föreskrifter om den skriftliga rapport som avses i paragrafen och om dess innehåll.
Rapporter om olyckor och tillbud
15 §.Rapporter till Trafiksäkerhetsverket om olyckor och tillbud i samband med fartygets drift. Det föreslås att 18 kap. 15 § i den gällande lagen ska ersättas med en ny 15 §. Den gällande 15 § berör befrielse från avgivande av sjöförklaring i vissa fall. Denna befrielse ska emellertid slopas, och bestämmelsen om befrielse ska därmed strykas ur lagen såsom onödig. I fortsättningen ska sjöförklaring ges även om händelsen utreds på det sätt som föreskrivs i lagen om säkerhetsutredning av olyckor och vissa andra händelser. Det är viktigt att bryta kopplingen mellan sjöförklaringen och den säkerhetsutredning som avses i den nämnda lagen. Avgivandet av sjöförklaring är nämligen ett förfarande vars syfte framför allt är att privaträttsliga ansvarsfrågor ska kunna avgöras inom sjörätten, medan syftet med säkerhetsutredningen är att trygga objektiv utredning av olyckor och tillbud, där det inte tas ställning till skuldfrågor.
Den föreslagna 15 § gäller rapportering av olyckor och tillbud som förekommit i samband med fartygets drift till Trafiksäkerhetsverket. Paragrafens rubrik ska ändras så att den motsvarar den föreslagna paragrafens innehåll. Före paragrafen infogas mellanrubriken ”Rapporter om olyckor och tillbud”.
I paragrafens 1 mom. bestäms det att fartygets befälhavare eller redare är skyldig att avge rapport till Trafiksäkerhetsverket om olyckor och tillbud i samband med driften av ett finskt fartyg. Rapporten ska ges omedelbart efter att befälhavaren eller redaren har fått kännedom om olyckan eller tillbudet. Därutöver har var och en som får kännedom om en omständighet som äventyrar sjösäkerheten möjlighet att frivilligt avge rapport om saken till Trafiksäkerhetsverket.
Definitionerna av en olycka och ett tillbud grundar sig på artikel 3.1 och 3.2 i direktivet om olyckor i sjötransportsektorn och på den kod för utredning av olyckor och tillbud till sjöss som utgör en bilaga till IMO-församlingens resolution A.849(20), vilken det hänvisas till i de nämnda artiklarna. I artikel 3.2 konstateras det bl.a. att begreppen ”sjöolycka” och ”tillbud till sjöss” ska förstås i enlighet med definitionerna i IMO-koden för utredning av olyckor och tillbud till sjöss. Med en olycka som inträffat i samband med fartygets drift avses således i enlighet med punkt 4.1 i IMO-koden för utredning av olyckor och tillbud till sjöss en händelse eller ett händelseförlopp som har haft någon av nedan nämnda följder och som har inträffat i omedelbar anslutning till fartygets drift:
1) en person har dött eller skadats allvarligt,
2) en person som befunnit sig på fartyget har försvunnit,
3) fartyget har gått förlorat, antas gå förlorat eller har övergetts,
4) fartyget har orsakats en materiell skada,
5) fartyget har gått på grund eller skadats eller varit delaktigt i en sammanstötning,
6) infrastrukturen till sjöss har orsakats en materiell skada som allvarligt äventyrar fartygets, ett annat fartygs eller en individs säkerhet, eller
7) fartygets eller fartygens skador har orsakat eller riskerar att orsaka en allvarlig miljöskada.
Ett tillbud i samband med fartygets drift kan å sin sida enligt punkt 4.4 i IMO-koden för utredning av olyckor och tillbud till sjöss utgöras av någon annan händelse som har inträffat i omedelbar anslutning till fartygets drift än en händelse som klassificeras som en olycka. Det är fråga om en händelse som äventyrar eller, ifall situationen inte hade åtgärdats, skulle ha äventyrat säkerheten för fartyget, fartygspersonalen eller miljön.
Med redare avses i paragrafen fartygets ägare eller ett bolag, någon annan organisation eller person eller den som hyr hela fartyget, som antingen ensam eller tillsammans med andra personer utövar faktisk beslutanderätt i fartygssäkerhetsfrågorna. Med redaren jämställs också en person som enligt avtal eller på något annat sätt faktiskt har hand om frågor med anknytning till fartygets fartygssäkerhet. Detta motsvarar den definition av en redare som ingår i 2 § 3 punkten i lagen om tillsyn över fartygssäkerheten.
I paragrafens 2 mom. bestäms om sekretess för uppgifter som avses i 1 mom. genom en hänvisning till 24 § i lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet (621/1999). Dessutom kan Trafiksäkerhetsverket sekretessbelägga omständigheter som gäller i 1 mom. avsedda uppgifter, om utlämnandet av uppgifter äventyrar tillgången till uppgifter i framtiden.
Paragrafens 3 mom. föreslås för tydlighetens skull innehålla en hänvisning till lagen om säkerhetsutredning av olyckor och vissa andra händelser, där det bestäms att olyckor och tillbud ska rapporteras också till Olycksutredningscentralen, på det sätt som anges i den nämnda lagen.
I paragrafens 4 mom. finns ett bemyndigande med stöd av vilket Trafiksäkerhetsverket får utfärda närmare föreskrifter om avgivande av den rapport som avses i paragrafen och om rapportens innehåll. Föreskrifter behövs bl.a. om den planerade databasen för rapporter om olyckor och tillbud.
15 a §.Användning av uppgifter som gäller olyckor och tillbud. Det föreslås att 18 kap. i sjölagen ska utökas med en ny 15 a §, som gäller användning av sådana uppgifter om olyckor och tillbud som rapporterats i enlighet med den föreslagna nya 15 §. Med hjälp av denna paragraf strävar man efter att skydda dem som avger rapport från påföljder och främja rapporteringen, på motsvarande sätt som i 128 § i luftfartslagen och 82 a § i järnvägslagen. Det är fråga om s.k. Just Culture-skydd och om att de uppgifter som rapporteras med stöd av den nya 15 § inte ska användas för andra ändamål än för säkerhetsfrämjande arbete.
Enligt paragrafens 1 mom. är en myndighet skyldig att avhålla sig från att vidta rättsliga åtgärder på grund av sådana oöverlagda eller oavsiktliga överträdelser som myndigheten får kännedom om bara på grund av att de har rapporterats med stöd av 15 § 1 mom. En sådan skyldighet föreligger dock inte om det är fråga om en försummelse av skyldigheter som kan betraktas som grov oaktsamhet eller ett förfarande som är straffbart enligt strafflagen (39/1889). De strafflagsbestämmelser som blir tillämpliga ska således tillämpas under alla omständigheter. Syftet med detta moment är att ge dem som rapporterar händelser skydd mot påföljder och säkerställa att så omfattande uppgifter som möjligt rapporteras om olyckor och tillbud. Det skydd som föreskrivs i paragrafen begränsar dock inte tillämpningen av 15 § i lagen om tillsyn över fartygssäkerheten.
I paragrafens 2 mom. förbjuds ett rederi, en skeppsredare, fartygets befälhavare eller en annan aktör som avses i lagen agera på ett diskriminerande sätt vid bemötandet av arbetstagare i sin tjänst eller andra personer som lämnar en rapport om eventuella tillbud som de känner till. Syftet med detta moment är likaså att skydda dem som rapporterar avvikande händelser och att främja rapporteringen.
22 a kap. Inspektion och utvärdering
Det föreslås att VI avdelningen i sjölagen (Avslutande stadganden) ska utökas med ett nytt 22 a kap. om inspektion och utvärdering, som innehåller bestämmelser om de inspektioner och utvärderingar som utförs av IMO samt av Europeiska kommissionen och Europeiska sjösäkerhetsbyrån.
1 §.Internationella sjöfartsorganisationens inspektioner och utvärderingar. De finländska myndigheternas verksamhet ska inspekteras och utvärderas regelbundet i enlighet med IMO:s inspektionsprogram för medlemsstaterna, dvs. III-koden (IMO Instruments Implementation Code). I paragrafen ges IMO rätt att inspektera och utvärdera hur de ansvariga myndigheterna inom sjöfartssektorn fullföljer de IMO-förpliktelser som gäller Finland i egenskap av flagg-, hamn- och kuststat. IMO:s utvärderingsgrupp ges rätt att utföra inspektioner på alla platser som hör till statens jurisdiktion. Till de ansvariga myndigheterna inom sjöfartssektorn hör utöver kommunikationsministeriet och ämbetsverken inom dess förvaltningsområde bl.a. gränsbevakningsväsendet, tullen, Olycksutredningscentralen och Finlands miljöcentral.
Paragrafens 2 mom. föreslås innehålla bestämmelser om den myndighet som ansvarar för inspektionerna och utvärderingarna. Enligt 2 mom. ska kommunikationsministeriet ansvara för samarbetet mellan Finlands regering och Internationella sjöfartsorganisationen samt för den allmänna organiseringen av IMO:s inspektions- och utvärderingsbesök i Finland. Kommunikationsministeriet har till uppgift att se till att inspektionerna och utvärderingarna kan ske i samarbete med alla de ansvariga myndigheterna inom sjöfartssektorn. Kommunikationsministeriet ser i praktiken till att inspektionerna och utvärderingarna kan genomföras för alla de instansers del som blir föremål för IMO:s inspektioner och utvärderingar. Kommunikationsministeriet har en koordinerande roll i detta sammanhang. Genom denna bestämmelse fråntas dock inte de berörda myndigheterna ansvaret för uppgifter som hör till deras behörighet.
2 §.Europeiska kommissionens och Europeiska sjösäkerhetsbyråns inspektionsbesök. Sådana inspektionsbesök som krävs enligt Europaparlamentets och rådets förordningar och direktiv görs i fråga om hur de finländska myndigheterna iakttar och genomför Europeiska unionens lagstiftning om frågor som gäller sjösäkerhet, den marina miljön och sjöfartsskydd. I paragrafen ges Europeiska kommissionen och EMSA rätt att göra inspektionsbesök i Finland i enlighet med den verksamhetspolitik som fastställs av EMSA:s styrelse och att utvärdera de finländska myndigheternas verksamhet för att iaktta och genomföra ovan nämnda lagstiftning. Kommissionen ansvarar med assistans av EMSA för genomförandet av inspektionerna och utvärderingarna. EMSA kan också utföra inspektionsbesök på egen hand.
Enligt paragrafens 2 mom. ansvarar kommunikationsministeriet i Finland för den allmänna organiseringen av EMSA:s inspektionsbesök. Kommunikationsministeriet kan dock t.ex. i samband med resultatstyrningen avtala om att de åtgärder som hänför sig till organiseringen och genomförandet av EMSA:s inspektionsbesök i praktiken sköts av ett ämbetsverk, i första hand Trafiksäkerhetsverket eller Trafikverket. Kommunikationsministeriet bär emellertid ansvaret för att alla tillbörliga åtgärder i anslutning till EMSA:s inspektionsbesök blir vidtagna.
Ett undantag från detta utgörs dock av att Olycksutredningscentralen i Finland ska ansvara för den allmänna organiseringen av inspektioner och utvärderingar som gäller säkerhetsutredningar. EMSA gör sådana inspektionsbesök som berör genomförandet av direktivet om olyckor i sjötransportsektorn i medlemsstaterna. I Finland svarar Olycksutredningscentralen, som finns i anslutning till justitieministeriet, för ärenden som berör säkerhetsutredningar. Bestämmelserna om utredning av olyckor förutsätter att saken sköts av ett organ som inte ansvarar för utfärdandet av författningar rörande granskningsobjektet.
23 kap. Särskilda stadganden
3 §.Behörig myndighet. Det föreslås att 23 kap. i sjölagen ska utökas med en ny 3 §, där det bestäms att Trafiksäkerhetsverket är den behöriga nationella myndighet som avses i IMO:s konventioner och resolutioner, om inte något annat föreskrivs i sjölagen eller i någon annan lag. Med behörig myndighet avses detsamma som med ”competent authority”, ”administration” och andra motsvarande begrepp i IMO:s konventioner och resolutioner. I IMO:s konventioner används flera synonymer för den behöriga myndigheten, varav vilka ”competent authority” och ”administration” är de begrepp som förekommer mest. Framför allt i de ändringar som gjorts i bilagan till SOLAS-konventionen och i bilagorna till MARPOL-konventionen hänvisas det ofta till den behöriga nationella myndigheten eller administrationen. Till de övriga IMO-konventioner som berörs av saken hör bl.a. lastlinjekonventionen, skeppsmätningskonventionen, COLREG-konventionen, STCW-konventionen och 1988 års protokoll till 1966 års internationella lastlinjekonvention.
Det är fråga om en allmän bestämmelse, som det är möjligt att göra avsteg från genom att antingen i sjölagen eller i någon annan lag bestämma att någon annan instans än Trafiksäkerhetsverket är behörig myndighet. Exempelvis har Trafiksäkerhetsverket angetts som behörig myndighet i lagen om fartygstrafikservice, och i lagen om säkerhetsutredning av olyckor och vissa andra händelser har Olycksutredningscentralen angetts som behörig nationell myndighet i ärenden som gäller utredning av olyckor. Den behöriga myndighetens uppgifter fastställs på basis av konventionernas bilagor. Det är ofta fråga om t.ex. olika typer av godkännanden.