7.1
Lagen om fartygs tekniska säkerhet och säker drift av fartyg
3 §.Fartyg på vilka lagen tillämpas. Enligt den allmänna bestämmelsen i 1 mom. i paragrafen tillämpas lagen på finska fartyg på finskt vattenområde. Enligt 3 mom. tillämpas lagen inte på fritidsbåtar eller hyresbåtar, eftersom det föreskrivs särskilt om tekniska krav och säkerhetskrav för dem i sjötrafiklagen (782/2019) och i lagen om säkerhet och utsläppskrav för fritidsbåtar (1712/2015). Enligt 3 mom. omfattas inte heller nöjesfartyg av lagens tillämpningsområde. Enligt den ändring som nu föreslås omfattar lagens tillämpningsområde inte heller sådana vajerfärjor som styrs med hjälp av en styrlina eller någon annan av Transport- och kommunikationsverket godkänd anordning som ersätter styrlinan och vilka enligt lagen om trafiksystem och landsvägar (503/2005) inte hör till en landsväg. I praktiken avser detta vajerfärjor som hör till ett vägområde enligt 3 § 1 mom. 9 punkten i lagen om enskilda vägar, dvs. så kallade vajerfärjor för enskilda vägar, och vajerfärjor som inte utgör en del av en landsväg eller en enskild väg, såsom vajerfärjor som trafikerar en friluftsled eller en led för lätt trafik. På grund av dessa färjors användningsändamål och fartområde är det inte ändamålsenligt att på dem tillämpa de tekniska krav och säkerhetskrav som föreskrivs i lagen om fartygssäkerhet. Ändringen motsvarar även rådande praxis eftersom Transport- och kommunikationsverket inte heller tidigare har krävt att dessa fartyg ska besiktigas som last- eller passagerarfartyg. Dessutom bidrar ändringen till en mer enhetlig lagstiftning eftersom man på grund av de särskilda bestämmelserna i 6 § i lagen om trafiksystem och landsvägar (503/2005) för närvarande inte fullt ut tillämpar kraven i lagen om fartygssäkerhet på landsvägsfärjor, och det därför vore inkonsekvent att kräva detta i fråga om vajerfärjor för enskilda vägar och andra vajerfärjor som bland annat utgör en del av leder för lätt trafik eller gatunätet.
På andra vajerfärjor än landsvägsfärjor tillämpas de allmänna krav på farkoster som föreskrivs i sjötrafiklagen, vilket förtydligas genom ändringen. Efter ändringen kan Transport- och kommunikationsverket omedelbart förbättra utvecklingen av säkerheten för vajerfärjor för enskilda vägar genom att införa vissa säkerhetskrav avseende vajerfärjor för enskilda vägar i anvisningen för ansökan om statsunderstöd för underhåll av enskilda vägar (TRAFICOM/136002/03.04.03.06/2020).
Det krävs en övergripande uppdatering av bestämmelserna om såväl landskapsfärjor, vajerfärjor för enskilda vägar som andra vajerfärjor. Genom regeringens proposition till riksdagen med förslag till lag om ändring av 6 § i lagen om trafiksystem och landsvägar (RP 237/2021 rd) gjordes en ändring av 6 § i lagen om trafiksystem och landsvägar. Ändringen trädde i kraft den 14 mars 2022. Genom ändringen bemyndigades Transport- och kommunikationsverket att meddela tekniska föreskrifter om vajerfärjors styranordningar och om godkännande av sådana anordningar. Syftet med propositionen var att förbättra säkerheten i synnerhet inom trafiken med vajerfärjor genom att göra det möjligt att i större omfattning än för närvarande ta i bruk virtuella styrsystem som ersätter vajerfärjornas fysiska styrlinor.
Vid kommunikationsministeriet har man även beslutat att inleda ett annat projekt för en reform av lagstiftningen om vajerfärjor. Inom det projektet är avsikten att se över behovet av ändringar bland annat när det gäller kompetenskraven för förare av vajerfärjor och definitionen av en vajerfärja, detta i syfte att främja trafiksäkerheten. Samtidigt skulle lagstiftningen kunna utvärderas bland annat med tanke på automatiseringen. När det gäller mindre vajerfärjor som inte transporterar fordon finns det redan i dag beredskap att göra automatiseringstest på olika nivåer. Det har ansetts nödvändigt att reservera tillräckligt med tid för beredningen av detta mer omfattande projekt och för hörande av aktörer.
Den lindring av kraven i lagstiftningen som den föreslagna begränsningen av tillämpningsområdet medför för vajerfärjor för enskilda vägar och andra vajerfärjor kommer därmed att vara tillfällig. De luckor i regleringen som märks även i samband med denna ändring framhäver dock behovet av en omfattande översyn av bestämmelserna om alla vajerfärjor i en nära framtid.
64 §. Utförare av skeppsmätning. Det föreslås att paragrafen ändras så att, utöver Transport- och kommunikationsverket och skeppsmätare som utsetts av Transport- och kommunikationsverket, även erkända klassificeringssällskap kan utföra skeppsmätning av finska fartyg. Enligt artikel 6 i 1969 års internationella skeppsmätningskonvention (FördrS 31/1982, nedan skeppsmätningskonventionen) får administrationen anförtro skeppsmätningen åt antingen personer eller organisationer som har godkänts av administrationen.
66 §.Ansökan om och ordnande av skeppsmätning. Till följd av ovannämnda ändring införs erkända klassificeringssällskap i paragrafen.
67 §.Skeppsmätning och mätbrev. Paragrafen ändras så att erkända klassificeringssällskap för ett finskt fartyg kan utfärda ett mätbrev enligt skeppsmätningskonventionen. Enligt artikel 7 i skeppsmätningskonventionen ska internationella mätbrev utfärdas av administrationen eller av en person eller organisation som administrationen i behörig ordning har bemyndigat till detta. Ändringen gör det möjligt att i framtiden i enskilda fall avtala om att ett erkänt klassificeringssällskap vid behov kan utfärda ett mätbrev för ett finskt fartyg.
71 §.Mätbrev för Suez kanal och Panama kanal. I 1 mom. i paragrafen föreskrivs det på motsvarande sätt som i den gällande lagen att Transport- och kommunikationsverket för ett finskt fartyg kan utfärda ett mätbrev på engelska för Suez kanal eller för Panama kanal. Mätbreven för Suez kanal och Panama kanal är inte baserade på internationella konventioner utan på kanalförvaltningarnas egna regler, varför kanalförvaltningarna själva bestämmer vilka utfärdares mätbrev som de godkänner. För tydlighetens skull föreskrivs det i lagen att Transport- och kommunikationsverket dock kan utfärda sådana mätbrev.
Paragrafens 2 mom. ändras så att ordet ”skeppsmätningen” stryks, eftersom det enligt 63 § i lagen om fartygssäkerhet avser fastställande av brutto- och nettodräktigheten i enlighet med skeppsmätningskonventionen.
73 §.Ändringar som påverkar uppgifterna i mätbrevet. Till följd av ovannämnda ändring införs erkända klassificeringssällskap i paragrafen.
7.4
Lagen om transportservice
13 §.Betraktande av innehavare av person- eller godstrafiktillstånd som riskföretag. Det föreslås att paragrafen ändras så att den motsvarar fastställandet av ett företag som riskföretag enligt artikel 12 i EU:s förordning om trafikidkare.
Det föreslås att 1 mom. i paragrafen ändras så att som riskföretag enligt artikel 12 i EU:s förordning om trafikidkare betraktas en innehavare av person- eller godstrafiktillstånd som definieras som riskföretag enligt kommissionens genomförandeförordning (EU) 2022/694 om ändring av förordning (EU) 2016/403, vilken utfärdats med stöd av artikel 9.1 i övervakningsdirektivet avseende social lagstiftning på vägtransportområdet, samt formeln för riskvärdering enligt genomförandeförordning (EU) 2022/695.
Övervakningsdirektivet avseende social lagstiftning på vägtransportområdet ändrades genomEuropaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2020/1057. I artikel 9 i övervakningsdirektivet föreskrivs det om ett riskvärderingssystem för företag som ska grundas på det relativa antalet överträdelser av förordningarna (EG) 561/2006 eller (EU) nr 165/2014 eller av nationella bestämmelser genom vilka direktiv 2002/15/EG införlivas i den nationella lagstiftningen samt på hur allvarliga dessa överträdelser är. Med stöd av artikel 2.8 i direktiv (EU) 2020/1057 ändrades artikel 9 i övervakningsdirektivet så att kommissionen, med stöd av punkt 1 i artikeln, genom genomförandeförordning (EU) 2022/694 fastställde en ändring av kommissionens förordning (EU) 2016/403 och genom genomförandeförordning (EU) 2022/695 fastställde en gemensam formel för beräkning av ett företags riskvärdering. Formeln tar hänsyn till överträdelsernas antal, allvarlighetsgrad och frekvens samt till resultaten av kontroller där ingen överträdelse har upptäckts. Formeln beaktar även huruvida ett vägtransportföretag har använt den smarta färdskrivaren enligt kapitel II i förordning (EU) nr 165/2014 ombord på alla sina fordon.
Med stöd av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2020/1055 har det i artikel 16.2 i EU:s förordning om trafikidkare till de uppgifter som ska ingå i det nationella elektroniska registret lagts till de fordon som företaget förfogar över, antalet anställda samt företagets riskvärdering i enlighet med artikel 9.1 i övervakningsdirektivet avseende social lagstiftning på vägtransportområdet.
Med stöd av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2020/1055 har det i EU:s förordning om trafikidkare införts en ny artikel 6.2a, enligt vilken kommissionen ska anta genomförandeakter för att upprätta en förteckning över kategorier, typer och allvarlighetsgrader i fråga om allvarliga överträdelser av unionsregler enligt punkt 1 tredje stycket b som, utöver dem som anges i bilaga IV, kan leda till förlust av gott anseende. Kommissionen ska fastställa vilka kategorier och typer av överträdelser som oftast förekommer, överträdelsernas allvarlighetsgrad samt överträdelsefrekvensen. Dessa genomförandeakter har antagits i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 25.3 i EU:s förordning om trafikidkare.
Enligt artikel 16.4 i EU:s förordning om trafikidkare ska EU-medlemsstaterna säkerställa att alla uppgifter i det nationella elektroniska registret hålls uppdaterade och är korrekta. På så sätt säkerställs att alla myndigheter har tillgång till korrekta uppgifter. Med stöd av artikel 2.9 d i direktiv (EU) 2020/1057 ska det till artikel 9 i övervakningsdirektivet avseende social lagstiftning på vägtransportområdet läggas till en punkt 4, enligt vilken uppgifterna i det nationella riskvärderingssystemet, för att underlätta riktade vägkontroller, ska vara åtkomliga för samtliga behöriga kontrollmyndigheter i den berörda medlemsstaten vid tidpunkten för kontrollen. Med stöd av samma punkt ska det till artikel 9 läggas till en punkt 5, enligt vilken medlemsstaterna ska göra den information som finns i deras nationella riskvärderingssystem direkt åtkomlig genom sådana driftskompatibla nationella elektroniska register som avses i artikel 16 i EU:s förordning om trafikidkare för behöriga myndigheter i andra medlemsstater i enlighet med artikel 16.2 i den förordningen. Till dessa uppgifter har det genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2020/1055 lagts till registreringstecknet för de fordon som företaget förfogar över, antalet anställda samt företagets riskvärdering i enlighet med artikel 9.1 i övervakningsdirektivet avseende social lagstiftning på vägtransportområdet.
Det föreslås att 2 mom. i paragrafen upphävs. Riskvärderingen kommer i fortsättningen att vara tidsmässigt flexibel och uppdateras i enlighet med de kontroller som görs, varför fastställandet av riskföretag i praktiken sker kontinuerligt utan en separat bedömning av när ett företag upphör att betraktas som ett riskföretag. Den formel som ingår i riskvärderingen av ett företag ger aktuell information om situationen i fråga om företagets riskvärdering.
17 §.Fordon som används i trafik. Det föreslås att ett nytt 3 mom. fogas till paragrafen, som behandlar användning av fordon som hyrts i en annan medlemsstat för godstransporter på väg och om användningsvillkoren, i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2022/738 om ändring av direktiv 2006/1/EG om användning av fordon hyrda utan förare för godstransporter på väg. Nuvarande 3 mom. blir därmed 4 mom.
Det föreslås att det i 3 mom. ska föreskrivas att innehavare av godstrafiktillstånd får använda hyrda motordrivna fordon som är registrerade i en annan medlemsstat i Europeiska unionen för kommersiell godstrafik under en period av två på varandra följande månader under ett kalenderår utan att fordonet är registrerat i Finland. Enligt artikel 1.1 i direktiv (EU) 2022/738 ska en EU-medlemsstat tillåta användning inom sitt territorium av fordon som har hyrts av företag som är etablerade på en annan medlemsstats territorium under minst två på varandra följande månader under ett kalenderår, förutsatt att fordonet är registrerat eller satt i trafik i enlighet med lagstiftningen i en medlemsstat och används, i tillämpliga fall, i enlighet med EU:s förordning om trafikidkare och EU:s förordning om tillstånd för godstrafik. I detta sammanhang avses med två på varandra följande månader en tidsperiod på 60 dagar.
Det föreslås att 3 mom. ska innehålla en bestämmelse om att de avsedda hyrda fordons antal får uppgå till högst 25 procent av företagets fordonspark av motordrivna fordon som är registrerade för tillståndspliktig godstrafik. Om ett företags hela fordonspark av motordrivna fordon består av två eller tre fordon, ska företaget enligt direktiv (EU) 2022/738 dock tillåtas att använda minst ett sådant hyrt fordon. Enligt direktivet kan en medlemsstat begränsa antalet hyrda fordon som ett företag får använda, under förutsättning att det minsta antalet tillåtna fordon motsvarar minst 25 procent av den godsfordonspark som företaget enligt artikel 5.1 g i EU:s förordning om trafikidkare förfogar över antingen den 31 december året före användningen av det hyrda fordonet eller den dag då företaget börjar använda det hyrda fordonet, enligt vad som fastställs av medlemsstaten. För beräkningen av godsfordonsparken tillämpar Finland det datum när företaget börjar använda ett hyrt fordon.
Enligt det föreslagna 3 mom. i paragrafen ska innehavare av godstrafiktillstånd meddela Transport- och kommunikationsverket det hyrda fordonets registreringstecken och även hyresavtalets längd, som inte får vara mer än två månader. Transport- och kommunikationsverket har i uppgift att säkerställa att de meddelade uppgifterna, om villkoren uppfylls, antecknas i det trafik- och transportregister som avses i 216 § i lagen om transportservice. Enligt artikel 1.3 i direktiv (EU) 2022/738 ska EU-medlemsstaterna vidta nödvändiga åtgärder för att säkerställa att registreringstecknet för ett hyrt fordon som används av ett företag som utför godstransporter på väg i yrkesmässig trafik införs i det nationella elektroniska register som avses i artikel 16 i förordning (EG) nr 1071/2009. I tillståndsmyndighetens system ska det även finnas uppgifter om start- och slutdatum för hyrningen.
Det föreslås att paragrafens 3 mom. ska innehålla en bestämmelse om att det i enlighet med artikel 1.1 i direktiv (EU) 2022/738 på begäran av trafikövervakaren ska kunna styrkas att de villkor för registrering och hyra av de hyrda fordon som avses i artikel 2.1 a–d i Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/1/EG är uppfyllda genom handlingar, i elektroniskt format eller på papper, som ska medföras i fordonet. Med handlingar avses i detta fall fordonets registreringsintyg samt hyresavtalet eller en bestyrkt kopia av det. Om föraren inte är den som har hyrt fordonet ska även förarens arbetsavtal eller en bestyrkt kopia av det medföras i fordonet, och av avtalet ska det framgå att det hyrda fordonet under hyresavtalets giltighetstid uteslutande står till förfogande för det företag som använder det och att det körs av personal hos det företaget. Behöriga kontrollmyndigheter vid vägkontroller och gränsövergångar är polisen, Tullen och Gränsbevakningsväsendet.
97 §.Definitioner gällande behörighet för fartygspersonal. Det föreslås att hänvisningen i 2 punkten i paragrafen till det upphävda Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/106/EG om minimikrav på utbildning för sjöfolk ersätts med en hänvisning till det nya direktivet (EU) 2022/993.
262 §.Olovligt bedrivande av yrkesmässig trafik. Det förslås ett nytt 2 mom. i paragrafen, enligt vilket en innehavarare av godstrafiktillstånd som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet bedriver tillståndspliktig godstransport på väg utan det i artikel 5 i EU:s förordning om tillstånd för godstrafik avsedda förartillståndet ska dömas till böter för olovligt bedrivande av yrkesmässig trafik. Straffet påförs ett transportföretag som inte har inhämtat ett förartillstånd för en förare från tredjeland och överlämnat det till föraren. Med ett tillstånd för godstransporter avses ett gemenskapstillstånd enligt artikel 4 i EU:s förordning om tillstånd för godstrafik. Bestämmelser om föreläggande av bötesstraff ingår i lagen om föreläggande av böter och ordningsbot (754/2010).
När det gäller den straffbarhet som i paragrafen föreslås för försummelse av att inhämta ett förartillstånd och överlämna det till föraren, återinförs i lagen en nästan likadan påföljd för transportföretaget som den som ingick i 32 § i den upphävda lagen om kommersiell godstransport på väg (693/2006). Enligt 32 § i den lagen skulle den som bedriver i lagen avsedd trafik utan behörigt tillstånd, för olovligt bedrivande av godstrafik dömas till böter eller fängelse i högst sex månader. Med förartillstånd avsågs i lagen en handling som hör samman med gemenskapstillståndet.
Enligt 5 § 4 mom. i lagen om transportservice beviljar Transport- och kommunikationsverket inhemska transportföretag förartillstånd. Enligt den allmänna principen i artikel 3 i EU:s förordning om tillstånd för godstrafik krävs det för internationella transporter innehav av ett gemenskapstillstånd och, om föraren är medborgare i ett tredjeland, ett sådant tillstånd i kombination med ett förartillstånd. Med hjälp av förartillstånden kan man övervaka att förare från tredjeländer har en laglig anställning och står till förfogande för det transportföretag som ansvarar för en viss transport. Enligt artikel 5 i EU:s förordning om tillstånd för godstrafik ska förartillståndet utfärdas till transportföretaget, vilket innebär att transportföretaget är skyldigt att inhämta ett förartillstånd för en arbetstagare från tredjeland och att överlämna det till föraren när denna framför ett fordon i en transport som omfattas av ett gemenskapstillstånd som utfärdats till detta transportföretag. Handlingarna i fråga ska i samband med en kontroll på begäran visas upp för en polis-, tull- eller gränsbevakningsman. Eftersom konsekvenserna av försummelsen är så väsentliga i förhållande till målet när det gäller att skydda rättigheterna för förare från tredjeländer, bör utöver uppsåt även grov oaktsamhet från transportföretagets sida medföra påföljder.
Bötesstraff har bedömts vara en proportionerlig åtgärd med hänsyn till gärningarnas menlighet, skadlighet och klandervärdhet.
262 a §.Felaktig registrering av fordon som används i trafik. Det föreslås att ett nytt 2 mom. fogas till paragrafen enligt vilket för felaktig registrering av fordon som används i trafik kan dömas till böter en innehavare av godstrafiktillstånd som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet inte har meddelat Transport- och kommunikationsverket registreringstecknet och hyresavtalets längd för ett motordrivet fordon som hyrts i en annan medlemsstat i EU. Bestämmelser om föreläggande av bötesstraff ingår i lagen om föreläggande av böter och ordningsbot (754/2010).
Genom att göra försummelse av anmälan till Transport- och kommunikationsverket straffbart blir det vid vägkontroller möjligt att mer effektivt säkerställa att ett hyrt motordrivet fordon används av innehavaren av godstrafiktillståndet på behörigt sätt. Om kontrollmyndigheten inte kan tillämpa hot om böter för att säkerställa att registreringen har skett på ett korrekt sätt bedöms kravet i fråga inte få önskad effekt i praktiken. Eftersom det tidigare inte har varit möjligt att använda ett utomlands registrerat, motordrivet fordon för inrikes godstransporter och försummelse av anmälan får så väsentliga konsekvenser vad gäller målet att säkerställa en korrekt användning av ett sådant hyrt fordon, anses utöver uppsåt även grov oaktsamhet från transportföretagets sida vara ett tillräckligt skäl för bötesstraff. Det har ur samhällelig synvinkel ansetts nödvändigt att kriminalisera försummelse av dessa skyldigheter, eftersom det utan eventuella påföljder inte skulle vara möjligt att hänföra ett motordrivet fordon som en innehavare av godstrafiktillstånd använder i trafik till användaren eller att säkerställa att hyresvillkoren uppfylls. En situation där detta inte går att säkerställa strider, förutom mot kraven i direktiv 2006/1/EG, även mot artikel 16.2 g i EU:s förordning om trafikidkare, enligt vilken registreringstecknen för de fordon som ett företag förfogar över ska vara registrerade i det nationella elektroniska registret.
Bötesstraff har bedömts vara en proportionerlig åtgärd med hänsyn till gärningens menlighet, skadlighet och klandervärdhet.
268 §.Förseelser som gäller handlingar för ett motordrivet fordon och uppgifter om tillståndspliktig trafik. Det föreslås att 1 mom. i paragrafen ska ändras så att man till 1 punkten fogar en bestämmelse om att föraren kan påföras en avgift för trafikförseelse på 40 euro om han eller hon inte medför det förartillstånd som avses i artikel 5 i EU:s förordning om tillstånd för godstrafik. Ett villkor för påförande av en avgift för trafikförseelse är att transportföretaget har inhämtat ett förartillstånd och överlämnat det till föraren, men att föraren uppsåtligen eller av försummelse inte medför det i fordonet. Vidare föreslås det en ny 2 punkt i 1 mom. enligt vilken föraren kan påföras en avgift för trafikförseelse på 40 euro om han eller hon inte i fordonet medför handlingar om användning av ett fordon som hyrts i en annan EU-medlemsstat enligt 17 § 3 mom. Nuvarande 2–3 punkten blir 3–4 punkten. Med undantag för numreringen förblir de övriga punkterna i 1 mom. oförändrade.
De avgiftspåföljder som föreslås i 1 mom. för avsaknad av förartillstånd och av handlingar om registrering och hyra av fordon som har hyrts i en annan EU-medlemsstat, vilka ska medföras i fordonet, bidrar till att göra det möjligt att vid en vägkontroll säkerställa att förartillstånd har inhämtats och att fordonet används av tillståndsinnehavaren på behörigt sätt. Om kontrollmyndigheten inte har tillgång till behövlig information om inhämtandet av förartillstånd eller om korrekt registrering av ett hyrt fordon eller handlingar om hyresvillkoren för fordonet, bedöms kraven i fråga inte i praktiken ha önskad effekt vid övervakningen. Det har ur samhällelig synvinkel ansetts behövligt att föreskriva om avgiftspåföljder för försummelse av dessa skyldigheter, eftersom det utan eventuella påföljder för föraren inte skulle vara möjligt att effektivt hänföra ett motordrivet fordon som används i trafik till fordonets användare eller att säkerställa att hyresvillkoren uppfylls. En situation där detta inte går att säkerställa strider, förutom mot kraven i direktiv (EU) 2022/728, även mot artikel 16.2 g i EU:s förordning om trafikidkare, enligt vilken registreringstecknen för de fordon som ett företag förfogar över i enlighet med artikel 5.1 g ska vara registrerade i det nationella elektroniska registret.
Eftersom konsekvenserna av försummelserna är så väsentliga vad gäller målet att säkerställa en korrekt registrering av och hyresvillkoren för ett fordon som hyrts i en annan EU-medlemsstat och att övervaka skyddet av rättigheterna för förare från tredjeländer, bör utöver uppsåt även oaktsamhet från förarens sida när det gäller skyldigheten att medföra handlingarna i fordonet medföra påföljder.
En avgift för trafikförseelse har bedömts vara en proportionerlig åtgärd med hänsyn till gärningarnas menlighet, skadlighet och klandervärdhet.