1.1  Bakgrund

Förfaringssätten för den internationella varuhandeln har digitaliserats snabbt och fundamentalt, liksom samhället i stort. Unionens tullkodex (EU) nr 953/2013 som fastslogs 2013, nedan tullkodexen, förutsätter av tullverksamhet ett elektroniskt förfaringssätt, där alla förtullningar och köp behandlas elektroniskt. När tullkodexen trädde i kraft 2016 började enhetliga elektroniska tullklareringstjänster med angränsande system att utvecklas på övergripande sätt i alla medlemsstater i Europeiska unionen. Det stegvisa utvecklingsarbetet slutfördes i sin helhet före slutet av 2025. År 2026 används andra än elektroniska metoder för informationsbehandling vid tullverksamhet endast i särskilda situationer.  

I tullagens (304/2016) 61 § föreskrivs det förfarande som tillämpas på delgivning av tullbelopp. Bestämmelsen kompletterar tullkodexen, som innehåller bestämmelser om delgivning av tullskuld. På annan delgivning än delgivning av Tullens förvaltningsbeslut och handlingar som gäller tullbelopp tillämpas de allmänna bestämmelserna i förvaltningslagen (434/2003) och lagen om elektronisk kommunikation i myndigheternas verksamhet (13/2003), nedan kommunikationslagen. Den lagstiftning som tillämpas på delgivning inom Tullen har inte uppdaterats så att den uppfyller kraven i och med reformen av Tullens informationssystem och förändringar i omvärlden.  

Under 2024 delgav Tullen sammanlagt nästan 26 miljoner förvaltningsbeslut och övriga handlingar. Av dem delgavs 99,8 procent elektroniskt.  

I regeringsprogrammet för statsminister Petteri Orpos regering konstateras att digitalisering och utnyttjande av teknik är ett av de viktigaste sätten att förbättra de offentliga tjänsternas kvalitet, effektivitet och tillgänglighet. Enligt regeringsprogrammet övergår Finland stegvis till att prioritera digitala tjänster som kanal för myndighetskommunikation. För att göra det möjligt att prioritera digital myndighetskommunikation inleddes 2024 ett lagstiftningsprojekt (VM085:00/2024) som gick ut på att bereda en regeringsproposition till riksdagen med förslag till lagstiftning om prioritering av elektronisk delgivning i myndighetsverksamhet. Propositionen syftar till en mer smidig och platsoberoende skötsel av ärenden för medborgarna och dessutom effektivare myndighetsförfaranden och en högre produktivitet. Målet är bland annat att myndigheters delgivning i första hand ska ske elektroniskt för de kunder för vilka det är möjligt. Regeringens proposition till riksdagen med förslag till lagstiftning om prioritering av elektronisk delgivning i myndighetsverksamhet (RP 124/2025 rd) överlämnades till riksdagen den 25 september 2025. Enligt propositionen var avsikten att ändringarna skulle träda i kraft den 12 januari 2026, men riksdagens behandling av propositionen pågår fortfarande.  

Propositionen med förslag till lag om ändring av 61 § om delgivning i tullagen främjar samma mål i regeringsprogrammet som den ovan nämnda föreslagna allmänna lagstiftningen om prioritering av elektronisk delgivning i myndighetsverksamhet. Den föreslagna allmänna regleringen tillämpas även av Tullen, dock med beaktande av de undantag från den allmänna lagstiftningen till följd av särdragen i tullverksamheten vilka enligt denna proposition fogas till tullagen. Speciallagstiftning om tullverksamheten behövs bland annat på grund av att den allmänna lagstiftningen om prioritering av elektronisk delgivning är begränsad till enbart fysiska personer. Det finns ett behov av att utfärda bestämmelser om prioritering av elektronisk delgivning inom tullverksamheten även med avseende på juridiska personer, i synnerhet företag som utövar tullverksamhet. 

1.2  Beredning

Förslaget har beretts vid finansministeriet i samarbete med Tullen. Beredningsunderlaget till regeringspropositionen finns i den offentliga tjänsten på adressen https://valtioneuvosto.fi/sv/projekt med identifieringskoden VM124:00/2024. 

2.1  Allmänt

Tullen delger årligen cirka 26 miljoner handlingar (uppskattat enligt 2024 års statistik). Av dem delges 99,88 procent elektroniskt. Till antalet sker flest delgivningar i form av elektronisk meddelandedeklarering som används av företag som regelbundet utövar import eller export, nästan 24 miljoner årligen. I Tullens e-tjänst sker nästan 2 miljoner delgivningar årligen. Tullen utför årligen endast cirka 30 500 delgivningar på papper, varav uppskattningsvis 3 000 sker bevisligen. På grund av den tydliga ökningen av meddelandedeklareringar uppskattas Tullens sammanlagda antal delgivningar öka till över 32 miljoner under 2025. 

Det finns bestämmelser om delgivning av Tullens förvaltningsbeslut och övriga handlingar i unionens tullkodex samt i de nationella tull-, förvaltnings- och kommunikationslagarna. Den tillämpliga regleringen och delgivningssättet fastställs enligt huruvida det ärende som ska delges gäller ett tullbelopp eller något annat. De bestämmelser som tillämpas är utspridda och därför svåra att hantera. 

2.2  Delgivning av tullbelopp

Det finns bestämmelser om delgivning av tullbelopp i unionens tullkodex och den nationella tullagen.  

Av Tullens årliga cirka 26 miljoner delgivningar gäller uppskattningsvis 33 procent, det vill säga sammanlagt cirka 8,6 miljoner, delgivning av tullbelopp. Av dessa sker 99,9 procent elektroniskt. Endast cirka 10 000 delgivningar sker årligen på papper. Tullbeskattning sker i form av ett massförfarande och alla delgivningar som gäller tullbelopp utförs som vanliga delgivningar. Det har inte förekommit problem som med avseende på kundens rättssäkerhet orsakar att förtullningsbeslut behöver sändas bevisligt. 

2.3  Delgivning av Tullens beslut och handlingar som gäller annat än tullbelopp

De ärendegrupper som gäller annat än tullbelopp och där Tullen fattar förvaltningsbeslut utgörs exempelvis av olika tillstånds- och registreringsbeslut som gäller tullklarering av varor, administrativa påföljder och beslut om omprövning som gäller annat än tullbelopp samt exempelvis beslut om överensstämmelse med kraven i anknytning till tillsynen av livsmedels- och produktsäkerheten.  

Tullagstiftningen innehåller inga specialbestämmelser om delgivning i dessa ärenden. På delgivningen tillämpas de allmänna bestämmelser i förvaltningslagen och kommunikationslagen som gäller delgivning, om inte annat föreskrivs i någon annan lagstiftning.  

Tullen delger årligen cirka 17,4 miljoner beslut eller handlingar som inte gäller tullbelopp. Antalet uppgår till cirka 67 procent av Tullens årliga totala antal delgivningar. Av dessa delgivningar sker cirka 16 miljoner elektroniskt genom meddelandedeklarering och uppskattningsvis 1,3 miljoner i Tullens e-tjänst. Cirka 20 500 delgivningar sker på papper.  

Största delen av Tullens förvaltningsbeslut och handlingar om annat än tullbelopp som ska delges är inte till sin natur förpliktande på det sätt som avses i förvaltningslagen, varför de delges genom det vanliga delgivningsförfarande som avses i förvaltningslagen. Till exempel beslut av Tullen där något tillstånd baserat på lagstiftningen beviljas anses inte vara sådana förpliktande beslut som avses i förvaltningslagen, även om de ofta är förknippade med vissa tillståndsvillkor. Utöver tillståndsärenden kan inte heller till exempel olika registreringsbeslut om tullkundsrelationer, beslut om undanröjande av statistikskyldighet, beslut om betalningstidsarrangemang, förhandsanmälningar i enlighet med lagen om en marknadsordning för jordbruksprodukter (999/2012), forskningsrapporter, granskningsresultat och kvalitetsintyg, provtagningsintyg för produktsäkerhetstillsyn, kontrollrapporter, intyg för kvarhållande av varor, beslut om omhändertagande eller returnering av varor, beslut om förlängning av tidsfrist, avgöranden som gäller begäran om information, svar som getts på förvaltningsklagan, indrivningsbrev eller brev om avbrytande av preskription anses vara förpliktande beslut. 

År 2024 delgavs endast cirka 3 000 handlingar bevisligt mot mottagningsbevis i enlighet med 60 § i förvaltningslagen. I vissa sällsynta fall, där bevislig delgivning inte lyckades, användes dessutom offentlig delgivning. Tullen har delgivit bevisligen till exempel beslut om granskningar av överensstämmelse med de krav som ges med stöd av lagen om en marknadsordning för jordbruksprodukter och som gäller varor som strider mot föreskrifterna samt beslut om växtskydd som fattas med stöd av växtskyddslagen (1110/2019). De innehåller ett åläggande, genom vilket den som fått beslutet åläggs att till exempel förstöra de varor som vid en granskning konstaterats strida mot bestämmelserna eller att returnera dem till ursprungslandet. Ett åläggande kan även fastställas genom beslut som gäller returnering, isolering, avlivning eller förstöring av kött- och mjölkprodukter, färska växtprodukter, husdjur eller djur som importerats kommersiellt. Årligen fattar Tullen cirka 300–400 beslut av ovannämnda slag. Tullens beslut om felavgifter, med vilka en betalningsskyldighet av en viss storlek fastställs, kan även anses vara sådana förpliktande beslut som avses i 60 § om bevislig delgivning i förvaltningslagen. Med stöd av 96 § i tullagen kan Tullen påföra felavgifter som en administrativ påföljd för förseningar, fel och försummelser som hänför sig till olika föreskrivna förfaranden. Felavgifter kan påföras när de hänför sig till förfaranden inom vilka tull inte fastställs. Felavgifter kan även påföras i stället för en tullhöjning när en tullhöjning på grund av tullens ringa storlek inte kan anses vara en tillräcklig påföljd och en höjning därför inte påförs. En felavgift kan i fråga om belopp vara minst 50 euro och högst 3 500 euro. I vissa fall är det maximala beloppet 15 000 euro.  

Inom Tullen har dock samma förfaranden tillämpats på felavgifter för tullklareringar som för tullhöjning som påförs genom ett förtullningsbeslut. En tullhöjning delges genom det vanliga delgivningsförfarandet för tullbelopp. Delgivningssättens olika natur leder i praktiken till oändamålsenliga situationer, i synnerhet om en felavgift som påförs i stället för en tullhöjning delges på annat sätt än ett förtullningsbeslut som fattas i ärendet. Även vid delgivning av felavgifter för statistikföring av EU-intern handel har samma förfarande iakttagits som vid delgivning av Tullens andra felavgifter och andra delgivningar som hänför sig till statistikföring av intern handel. Under 2024 påförde Tullen sammanlagt cirka 1 000 felavgifter som hänför sig till tullklarering och cirka 1 700 felavgifter som hänför sig till felaktigheter eller förseningar vid statistikanmälningar för EU-intern handel. Delgivning av felavgifter genom det vanliga förfarandet har inte bestridits och i praktiken har delgivningen inte gett upphov till tvister. 

Förundersökning av brott har i 4 § i förvaltningslagen avgränsats från tillämpningsområdet, eftersom bestämmelser om det förfarande som iakttas vid förundersökning föreskrivits på heltäckande sätt i förundersökningslagen (805/2011). Tullen är även en brottsbekämpande myndighet. Bestämmelser om Tullens förundersökningsbehörigheter finns i lagen om brottsbekämpning inom Tullen (623/2015). De tullbrottsundersökningar som Tullen utför är till naturen förundersökningar och de beslut som fattas vid tullbrottsundersökningen omfattas inte heller av regleringen för delgivning av Tullens förvaltningsbeslut.  

I sitt tillsynsarbete tillämpar Tullen även annan lagstiftning utöver tullagstiftningen. Om någon annan lagstiftning som Tullen tillämpar innehåller specialbestämmelser om delgivning av beslut vilka avviker från de allmänna förvaltningsbestämmelserna, tillämpas de på delgivning av beslut som Tullen fattar med stöd av lagstiftningen i fråga. Till exempel med stöd av 181 § i vägtrafiklagen (729/2018) övervakar Tullen att de bestämmelser som föreskrivs i vägtrafiklagen följs och Tullen kan påföra en avgift för trafikförseelse vid överträdelse av dessa. Vid delgivning av ett beslut om en avgift för trafikförseelse vilket Tullen fattat och ett rättelsebeslut som gäller en avgift för trafikförseelse iakttas därmed vad som föreskrivs separat om det i vägtrafiklagen. På elektronisk delgivning av beslut som Tullen fattat i ärenden som gäller farledsavgifter tillämpas 33 § i lagen om farledsavgift (1122/2005). På samma sätt tillämpas på delgivning av upphandlingsbeslut som Tullen fattat med stöd av lagen om offentlig upphandling och koncession (1397/2016) vad som föreskrivs om delgivning i 127 § i lagen. Syftet är inte att ändra detta sakläge genom den ändring av tullagen som föreslås i propositionen. 

2.4  De ändringar som enligt förslaget ska göras i den allmänna regleringen om elektronisk delgivning och dess konsekvenser för Tullens delgivningsförfarande

I regeringens proposition till riksdagen med förslag till lagstiftning om prioritering av elektronisk delgivning i myndighetsverksamhet (RP 124/2025 rd) föreslås ändringar av den allmänna regleringen om elektronisk delgivning. Propositionen har utarbetats av finansministeriet inom ramen för programmet för att prioritera digitala myndighetstjänster och dess syfte är att myndigheternas delgivningar i första hand ska sändas elektroniskt till de förvaltningskunder som har möjlighet att ta emot elektronisk delgivning. Enligt propositionen var avsikten att de föreslagna bestämmelserna skulle träda i kraft den 12 januari 2026. 

I propositionen föreslås att 18 § om bevislig elektronisk delgivning och 19 § om vanlig elektronisk delgivning i kommunikationslagen ändras så att elektronisk delgivning är möjlig utan separat samtycke av delgivningens mottagare. Enligt föreslagna 19 § 1 mom. i kommunikationslagen kan en myndighet delge en handling, som enligt lagen delges på annat sätt än bevisligt, som ett elektroniskt meddelande med en sådan delgivningsadress som avses i föreslagna 18 § 2 mom. Enligt förslaget kan en handling delges som ett elektroniskt meddelande i en meddelandeförmedlingstjänst eller en myndighets e-tjänst som avses i 3 § 1 mom. 7 punkten i lagen om förvaltningens gemensamma stödtjänster för e-tjänster (571/2016), nedan stödtjänstlagen. Elektronisk delgivning kan även ske med en annan elektronisk adress än den som avses ovan och som mottagaren av delgivningen har angett som kontaktinformation.  

Enligt förslaget fogas till kommunikationslagen också en ny 19 a och 19 b §, vilka innehåller bestämmelser om meddelanden (så kallade notifikationer) som sänds om delgivningen. Föreslagna 19 a § gäller notifikationer om delgivning i en meddelandeförmedlingstjänst. Enligt paragrafen ska en myndighet meddela mottagaren av en handling som ska delges att handlingen har sänts till meddelandeförmedlingstjänsten, om mottagaren har uppgett en elektronisk adress i meddelandeförmedlingstjänsten till vilken notifikationer ska sändas. Föreslagna 19 b § innehåller i stället bestämmelser om notifikationer om delgivning i en e-tjänst. Enligt paragrafen ska en myndighet meddela mottagaren till en handling som ska delges att handlingen har sänts till e-tjänsten. Notifikationen skickas därmed i första hand till meddelandeförmedlingstjänsten. Om mottagaren eller myndigheten inte har tagit meddelandeförmedlingstjänsten i bruk, sänds notifikationen till en annan elektronisk adress som mottagaren har gett till myndigheten för sändande av notifikationer. Bestämmelserna i fråga skiljer sig från varandra på så sätt att en notifikation inte behöver sändas avseende en handling som delges i meddelandeförmedlingstjänsten, om mottagaren inte har uppgett en elektronisk adress i meddelandeförmedlingstjänsten för sändande av notifikationer. När det gäller delgivning i en e-tjänst ska en notifikation alltid sändas enligt de föreslagna bestämmelserna.  

I den nämnda propositionen främjas prioritering av elektronisk delgivning genom att en ny 8 d § om öppnande av ett konto på en meddelandeförmedlingstjänst på myndighetens initiativ för en fysisk person som använder Suomi.fi-autentisering fogas till stödtjänstlagen. Ett konto på en meddelandeförmedlingstjänst öppnas dock inte på myndighetens initiativ för en minderårig eller en person för vilken en intressebevakare har förordnats eller en intressebevakningsfullmäktig har fastställts utifrån de uppgifter som har införts i registret över förmynderskapsärenden, enligt lagen om förmyndarverksamhet (442/1999). För fysiska och juridiska personer för vilka ett konto på meddelandeförmedlingstjänsten inte öppnas på myndighetens initiativ kan ett konto ändå öppnas på begäran. Enligt förslaget ska alla personer, för vilka ett konto på meddelandeförmedlingstjänsten har öppnats, delges myndighetsbeslut och övriga handlingar elektroniskt. 

Enligt föreslagna 8 e § kan personen dock begära att kontot i meddelandeförmedlingstjänsten stängs, varefter delgivningar sänds per post. Personen omfattas återigen av elektronisk delgivning om personen använder Suomi.fi-autentisering inom sex månader efter att kontot stängts på personens begäran. Därefter kan personen återigen begära att kontot i meddelandeförmedlingstjänsten stängs, det vill säga meddela sin önskan om att få delgivning per post. I samband med det föreslås att även notifikationsförfarandet för delgivningar förnyas. Med stöd av nya 8 b § i stödtjänstlagen kan en person även välja att inte längre få notifikationer om delgivningar som skett i meddelandeförmedlingstjänsten Suomi.fi. Bestämmelsen är förenlig med föreslagna 19 a § i kommunikationslagen, enligt vilken man sänder notifikationer om att handlingar som ska delges har sänts till meddelandeförmedlingstjänsten endast ifall mottagaren har uppgett en elektronisk adress för meddelanden i meddelandeförmedlingstjänsten. 

Den allmänna regleringen om öppnande av ett konto på meddelandeförmedlingstjänsten på myndighetens initiativ gäller inte till alla delar Tullens kunder, vilka till stor del består av andra än fysiska personer. Användargränssnittet för Suomi.fi-meddelanden har bedömts vara bristfälligt när det gäller behoven för företagsanvändare och företagsmeddelanden. Något som har upplevts utgöra ett problem är till exempel att tjänsten inte gör det möjligt att inom ett företag avgränsa kommunikationen på företagets vägnar baserat på ärende. I nuläget kan en undertecknare eller en fullmaktshavare behandla alla meddelanden som sänts till företaget eller som företaget sänt. De nuvarande utmaningarna när det gäller juridiska personer i användargränssnittet för Suomi.fi-meddelanden förutsätter fortfarande omfattande utveckling, varför det inte ännu i denna regeringens proposition om prioritering av elektronisk delgivning i myndighetsverksamhet föreslås att bestämmelserna i stödtjänstlagen förnyas med avseende på juridiska personer. Den allmänna regleringen om elektronisk delgivning som föreslås i propositionen uppfyller därför inte till alla delar målen för elektronisk delgivning inom Tullen. 

De bestämmelser som enligt förslaget ska fogas till kommunikationslagen möjliggör å andra sidan elektronisk delgivning i myndigheters e-tjänster även när en person inte har tagit meddelandeförmedlingstjänsten Suomi.fi i bruk. Företag har tagit i bruk meddelandeförmedlingstjänsten i så gott som obefintlig grad. För att Tullens kunder, i synnerhet företagskunderna, ska kunna omfattas av elektronisk delgivning på ett omfattande sätt är det nödvändigt att utföra elektronisk delgivning via Tullens e-tjänst. När det gäller kundernas rättsskydd behöver den allmänna regleringen i tullagen därmed ändå kompletteras med mer exakta bestämmelser om på vilka villkor Tullen kan delge beslut elektroniskt i e-tjänsten.  

Enligt 19 b §, som enligt förslaget ska fogas till kommunikationslagen, ska myndigheten sända mottagaren en notifikation om att en handling delgivits i e-tjänsten. Om mottagaren inte har tagit meddelandeförmedlingstjänsten Suomi.fi i bruk ska notifikationen sändas till en annan elektronisk adress som personen har uppgett, vilken personen har gett Tullen för sändande av notifikationer. Enligt föreslagna 19 b § kan handlingar inte delges elektroniskt om personen inte har gett en sådan elektronisk adress som avses ovan, såsom exempelvis en e-postadress eller ett telefonnummer. Förfarandet avviker till den delen från delgivning i meddelandeförmedlingstjänsten, för vilket inga notifikationer krävs om personen inte har uppgett en elektronisk adress. Föreslagna 19 b § tillämpas inom Tullen eftersom elektronisk delgivning sker i Tullens e-tjänst.  

Den föreslagna allmänna regleringen om elektronisk delgivning och en meddelandeförmedlingstjänst innebär att personer som uträttar ärenden i Tullens e-tjänst om de så vill kan välja bort elektronisk delgivning av Tullens beslut och övriga handlingar, om de begär att deras konto på meddelandeförmedlingstjänsten Suomi.fi stängs och inte ger Tullen en elektronisk adress för sändande av notifikationer. Att sådana personer med digitala färdigheter som i övrigt använder Tullens e-tjänst inte omfattas av elektronisk delgivning är inte förenligt med målen för prioritering av digitalisering i vare sig propositionen eller regeringsprogrammet. 

Kraven i föreslagna 19 b § på att en specificerad elektronisk adress ska ges uttryckligen för sändande av notifikationer är inte förenligt med användarvillkoren för Tullens e-tjänst, vilka fastställs i unionslagstiftningen. Det lämpar sig inte heller för tullverksamheten, vilken bygger på massförfaranden. Mottagarens kontaktinformation för elektronisk kommunikation, som krävs enligt unionens tullagstiftning och som Tullen redan har, ska kunna användas för sändande av notifikationer inom tullverksamheten, utan något behov av att inhämta ett i propositionen avsett separat uttryckligt samtycke av mottagaren till att notifikationer sänds till kontaktinformationen i fråga. Med beaktande av tullverksamhetens särdrag är det absoluta kravet i föreslagna 19 b § i kommunikationslagen på att notifikationer sänds för varje delgivning som sker i Tullens e-tjänst inte heller till alla delar lämpligt inom tullverksamheten. I synnerhet Tullens registrerade kunder som använder Tullens e-tjänst mycket i sin verksamhet har ansett att en möjlighet förbjuda sändande av notifikationer är behövlig. Den allmänna regleringen innehåller inga bestämmelser om möjligheten att begära delgivning på annat sätt än elektroniskt för en mottagare som uträttar ärenden i myndighetens e-tjänst. För att garantera tydlighet och rättssäkerhet för Tullens kunder föreslås i denna proposition att möjligheten till delgivning på papper i form av brev föreskrivs i tullagen. 

2.5  Sammanfattning av bedömningen av nuläget

Enligt Tullens observationer har Tullens kunder bra förmåga att använda Tullens e-tjänster. Av de närmare 26 miljoner beslut och andra handlingar som Tullen delgav 2024 delgavs 99,8 procent elektroniskt till Tullens kunder. Det är lämpligt att i lagstiftning rikta prioriteringen av digital kommunikation och elektronisk delgivning till alla som har uppvisat förmåga och kompetens att använda Tullens e-tjänst.  

Unionens tullkodex förutsätter ett elektroniskt verksamhetssätt inom tullverksamhet. Största delen av hanteringen av tullärenden som hänför sig till import och export av varor utförs av kunder som regelbundet uträttar ärenden hos Tullen. Borträknat de resenärer som anländer till landet, vilka kan tullklarera sitt resgods när de kommer till tullkontoret, använder de andra personerna som uträttar ärenden hos Tullen huvudsakligen Tullens e-tjänster. Digitala färdigheter är mycket väsentliga inom tullverksamheten. Det är rimligt att förutsätta att en kund hos Tullen som har förmåga att kommunicera digitalt kan följa upp delgivningen av beslut och andra handlingar som hänför sig till sitt ärende även i Tullens e-tjänst. 

Förtullningsverksamhet avviker från förfarandena hos många andra myndigheter. Tullens verksamhet hänför sig till den internationella varuhandeln, vilken i hög grad är digitaliserad. Tullen delger en stor mängd beslut och tillstånd för vilka delgivning är en förutsättning för att mottagaren ska kunna vidta åtgärder som hänför sig till importen eller exporten av varor. Till exempel är betalningen av ett tullbelopp som fastställts genom ett förtullningsbeslut en förutsättning för att varor som importerats till unionen ska kunna övergå från tullkontrollen till fri omsättning för den kund som importerat eller beställt varorna. Ett tillstånd som beviljats av Tullen är också ofta en förutsättning för att det avsedda tullförfarandet ska kunna användas. Ur denna synvinkel är det för Tullens kunder även naturligt att aktivt följa behandlingen av ett ärende och delgivningen av handlingar som hänför sig till ärendet.  

Beslut som gäller fastställande av tullbelopp omfattas dessutom av relativt långa tidsfrister för sökande av ändring. I regel kan ändring sökas i ett tullbeslut tre år efter att tullskulden i fråga uppkommit. Därmed förlorar inte Tullens kund sin rätt att söka ändring, även om kunden inte läser ett delgivet beslut direkt när det kommit. Inom tullverksamheten fattas även beslut och vidtas åtgärder på vilka kunder vid behov behöver kunna reagera snabbare. Ett exempel på ett sådant är ett beslut om en tillståndsansökan, för vilket ändring ska sökas inom 30 dagar efter att beslutet delgivits. En notifikation som sänds till kunden om en elektronisk delgivning i Tullens e-tjänst bidrar till att säkerställa att mottagaren även i dessa fall i tid får vetskap om beslutet eller handlingen. Enligt lagen har en person som fått ett beslut av Tullen, även efter den föreslagna ändringen, möjlighet att visa att den fått del av ett beslut som delgivits genom vanlig delgivning vid en annan tidpunkt än den som i lagen föreskrivs för delgivningen, om personen faktiskt har fått del av beslutet först efter den tidpunkten. 

Elektronisk delgivning av beslut och övriga handlingar har redan använts av Tullen under rätt lång tid. Elektroniska beställningssystem för den internationella handeln togs fram på 1980-talet och det första elektroniska förtullningsmeddelandet sändes 1992. Tullstyrelsens normbeslut av januari 2001 (3/099/01) innehöll bestämmelser, med beaktande av tullverksamhetens särdrag, om bland annat delgivningsförfarandet för tullbelopp för tullverkets kunder som använder det adb-baserade elektroniska dataöverföringssystemet (numera Tullens meddelandekunder). Beslut om de tullbelopp som tas ut som fattas genom automatisk tullbeskattning delgavs genom ett elektroniskt svarsmeddelande till den tulldeklaration som kunden lämnat in i form av ett elektroniskt meddelande. Bestämmelserna överfördes till lagnivå genom att det till den dåvarande tullagen (1466/1994) genom en lag om ändring av tullagen (1299/2003) fogades en ny 28 a §, om delgivning av beslut, vilken utgjorde en specialbestämmelse i förhållande till den allmänna regleringen om delgivning, i synnerhet i förhållande till kommunikationslagen. Sedan dess har Tullens elektroniska system utvecklats i synnerhet på det sätt som förutsätts i unionens tullagstiftning. År 2004 färdigställdes ett nytt integrerat tullsystem (ITU), vilket inte längre innehöll pappersbaserade skeden, och på 2010-talet fortsatte utvecklingen av ett helt nytt tullinformationssystem som skulle vara gemensamt för hela EU. Tullens nya tullklareringssystem (UTU), som har tagits i bruk stegvis sedan 2019, är helt baserat på den elektroniska hantering av ärenden som förutsätts i tullkodexen.  

Inga nämnvärda problem har uppstått när det gäller delgivning av Tullens handlingar och tillgodoseende av rättssäkerheten. Tullen kan bedömas ha goda förutsättningar för ett förfarande för elektronisk delgivning enligt det som föreslås i denna proposition. 

4.1  De viktigaste förslagen

4.2  De huvudsakliga konsekvenserna

5.1  Handlingsalternativen och deras konsekvenser

Unionens tullkodex förutsätter att allt informationsutbyte mellan Tullen och dess andra kunder än resenärer i första hand sker elektroniskt. Tullens elektroniska verksamhetsmiljö som baserar sig på tullkodexen används i sin helhet från och med början av 2026.  

Om elektronisk delgivning regleras endast i en allmän lag innebär det för Tullen att användningen av elektronisk delgivning när det gäller andra än sådana personer som använder meddelandeförmedlingstjänsten i själva verket är baserad på kundens samtycke. En sådan situation kan inte anses vara förenlig med målen i unionens tullagstiftning eller ändamålsenlig med avseende på den stora mängd delgivningar som Tullen utför årligen. Vid kommunikation med Tullen är det möjligt att fastställa en kunds digitala färdigheter på det sätt som föreslås i denna proposition i stället för sättet i den presenterade allmänna lagstiftningen. Det faktum att de allmänna lagarna för förvaltning, förvaltningslagen och bestämmelserna om delgivning i kommunikationslagen innehåller specialbestämmelser som tillämpas på tullverksamheten innebär inte att den lagstiftning som tillämpas på delgivning inom tullärenden upphör att vara utspridd. Dessutom är det ägnat att öka oklarheten i den allmänna regleringen, vilket inte kan anses eftersträvansvärt eller ändamålsenligt.  

Det föreslagna alternativet i propositionen, vilket går ut på att bestämmelser om ett delgivningsförfarande som är anpassat till tullverksamhetens särdrag och som tillämpas på Tullens förvaltningsärenden fastställs till stor del i tullagen, är det tydligaste för såväl Tullen som kunderna.  

Regeringens proposition till riksdagen med förslag till lagstiftning om prioritering av elektronisk delgivning i myndighetsverksamhet (RP 124/2025 rd) som beretts av finansministeriet

Enligt den lagstiftning som föreslås i regeringens proposition föreskrivs prioritet för elektronisk delgivning när det gäller användare av tjänsten Suomi.fi-meddelanden (meddelandeförmedlingstjänsten) som har autentiserat sig med hjälp av Suomi.fi. Med prioritet avses att användare av meddelandeförmedlingstjänsten som har autentiserat sig med hjälp av Suomi.fi får delgivning elektroniskt, såvida de inte har anmält att de slutat använda meddelandeförmedlingstjänsten. En postlåda ska i meddelandeförmedlingstjänsten skapas automatiskt för privatkunder som autentiserar sig med hjälp av Suomi.fi, såvida de inte tidigare på egen hand har tagit en postlåda i bruk. Användarna får då delgivningar antingen direkt i meddelandeförmedlingstjänsten eller i myndighetens e-tjänst, varifrån en notifikation sänds till meddelandeförmedlingstjänsten. Delgivning till kunder som slutat använda meddelandeförmedlingstjänsten ska då ske genom pappersbrev, såvida inte kunderna separat i myndighetens egen e-tjänst har gett samtycke till elektronisk delgivning. Om kunderna inte använder tjänsten Suomi.fi-meddelanden, kan myndigheten endast delge handlingen elektroniskt med kundens samtycke. I detta avseende ses lämnande av en elektronisk adress för sändande av notifikationer i enlighet med den föreslagna regleringen som samtycke. 

Om elektronisk delgivning vid Tullen lämnas till den allmänna regleringen i enlighet med propositionen, verkställs inte den elektroniska delgivning som föreslås här i tullagen på det avsedda tillräckligt heltäckande sättet i Tullens e-tjänst. 

I så fall delges inte de kunder som uträttar ärenden i Tullens e-tjänst automatiskt elektroniskt. Användarna av meddelandeförmedlingstjänsten har i så fall endast ett förvalt värde som gäller elektronisk delgivning, och på begäran kan det bytas ut mot pappersbaserad delgivning. Å andra sidan har andra än de som använder meddelandeförmedlingstjänsten i praktiken ett förvalt värde som gäller pappersbaserad delgivning, vilket kan bytas till elektronisk delgivning genom att separat ge samtycke till det genom att ge myndigheten en elektronisk kontaktuppgift för sändande av notifikationer.  

Största delen av Tullens företagskunder har inte tagit i bruk meddelandeförmedlingstjänsten och den kommande allmänna lagen innehåller inte bestämmelser om prioritet för elektronisk delgivning eller om elektronisk delgivning som förvalt värde för företagskunder som har autentiserat sig med hjälp av Suomi.fi. Enligt den föreslagna allmänna lagstiftningen skapas ingen postlåda automatiskt i meddelandeförmedlingstjänsten för företagskunder som har autentiserat sig med hjälp av Suomi.fi. Det förvalda värde som gäller elektronisk delgivning i den föreslagna allmänna lagstiftningen gäller nämligen endast privatkunder som har autentiserat sig med hjälp av Suomi.fi. Ingendera kundgruppen omfattas heller av en skyldighet till elektronisk delgivning, inte ens om tulldeklarationen eller ansökan har gjorts i Tullens e-tjänst. Kunderna har alltid möjlighet att välja pappersbaserad delgivning.  

Med stöd av den bestämmelse i tullagen som föreslås i denna proposition omfattas kunder som uträttar ärenden i Tullens e-tjänst i stor utsträckning av elektronisk delgivning på det sätt som avses i tullkodexen. Med hänsyn till Tullens totalreform av informationssystemen som färdigställs 2026 är detta ändamålsenligt för såväl Tullen som kunderna. Paragrafen om delgivning i tullagen enligt förslaget i denna proposition utgör en specialbestämmelse även i förhållande till den allmänna lagstiftning som är under beredning. 

5.2  Lagstiftning och andra handlingsmodeller i utlandet

I propositionen om allmän lagstiftning om elektronisk delgivning (RP 124/2025 rd) granskas myndigheters elektroniska delgivning i Sverige, Norge, Danmark och Estland. Det vanliga är att elektronisk delgivning heltäckande är en möjlighet i olika förvaltningsärenden. Elektronisk delgivning kan antingen vara möjlig med partens samtycke (Sverige och Norge) eller utan partens samtycke (Danmark). 

Vid beredningen av propositionen granskades den elektroniska delgivningen av tullmyndigheternas handlingar i både Sverige, Danmark, Norge och Estland. I Europeiska unionens medlemsstater har tulltjänsterna, på det sätt som förutsätts i unionens tullkodex, digitaliserats i stor utsträckning. Norge är inte medlem i EU, men tillhör Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES), och Norges tullsystem är uppbyggt för att vara förenligt med unionens tullagstiftning. I alla de ovan nämnda länderna delges tullmyndighetens beslut och handlingar i huvudsak elektroniskt.  

I Sverige använder Tullverket huvudsakligen e-tjänster, vilka är Tullverkets e-tjänst, Tullverkets meddelandetjänst (EDI) och den gemensamma infrastrukturen för meddelandeförmedling Mina Meddelanden, som administreras av Myndigheten för digital förvaltning. Om en privatperson eller ett företag inte använder en tullrepresentant, krävs ett tillstånd av Tullverket för användning av Tullverkets e-tjänster. För användning av Mina Meddelanden krävs registrering. En privatperson kan också vid behov fylla i tulldeklarationsblanketten och lämna in den inklusive bilagor på ett verksamhetsställe. Över 90 procent av Tullverkets beslut delges elektroniskt i Tullverkets e-tjänst eller genom meddelandedeklarering. Resten delges elektroniskt i Mina Meddelanden alternativt per e-post eller brevpost. E-post eller pappersbaserade brev används i synnerhet när elektronisk delgivning inte är möjlig på grund av tekniska begränsningar, bristfällig autentisering eller något annat skäl. Delgivning sker vid behov bevisligt, men majoriteten av Tullverkets handlingar delges på annat sätt än bevisligt. 

I Danmark tillämpas lagstiftningen om offentlig digital post även på Toldstyrelsen. Företag och privatpersoner över 15 år är skyldiga att använda den elektroniska servicekanalen Digital Post, såvida inte personen på basis av ansökan är befriad från skyldigheten. Närmare 95 procent av befolkningen och så gott som alla företag omfattas av Digital Post. Toldstyrelsens kunder som är registrerade användare av Toldstyrelsens system får beslut som skapas i systemet automatiskt direkt i systemet. Toldstyrelsens övriga beslut och handlingar delges genom Digital Post. De av Toldstyrelsens kunder som har befriats från skyldigheten att använda Digital Post delges handlingar per brevpost. När det gäller elektroniska meddelande kan danska Toldstyrelsen vid behov verifiera tidpunkterna för när meddelandet sänts och mottagits i logguppgifterna. Enligt prövning från fall till fall kan brevpost även sändas bevisligt. 

I Estland används Skatte- och tullstyrelsens (Maksu- ja Tolliamet) e-tjänstmiljö (e-MTA) för tullkommunikation. Skatte- och tullstyrelsens beslut och övriga handlingar delges i e-tjänstmiljön om en kund som använder e-tjänstmiljön har gett Skatte- och tullstyrelsen sin e-postadress eller sitt mobiltelefonnummer. Kunden sänds ett e-postmeddelande eller textmeddelande om att en handling finns i e-tjänstmiljön. Om kunden inte använder Skatte- och tullstyrelsens e-tjänstmiljö kan handlingen även sändas per e-post, om kunden har gett Skatte- och tullstyrelsen sin e-postadress. E-postmeddelanden sänds krypterat eller på andra sätt kodat (encrypted). På mottagarens begäran sänds handlingar per post. Handlingar sänds även per post om en handling i e-tjänstmiljön inte öppnas inom fem vardagar efter att den gjorts tillgänglig eller om Skatte- och tullstyrelsen inte inom fem vardagar efter att handlingen sändes per e-post har fått en bekräftelse av mottagaren på att handlingen har mottagits. Ingen information gavs om hur stor andel av Skatte- och tullstyrelsens handlingar som delges per post. Skatte- och tullstyrelsens e-tjänstmiljö registrerar automatiskt tidpunkten för när en handling öppnats, varmed delgivningen anses vara utförd. En handling som delgivits per e-post anses vara delgiven när mottagaren sänder en bekräftelse på mottagandet. Om inte annat föreskrivs i lag, kan estniska Skatte- och tullstyrelsen välja delgivningssättet.  

I Norge möjliggörs elektronisk kommunikation av Tullmyndighetens (Tolletaten) e-tjänst. För Tullmyndighetens e-tjänst behövs stark autentisering och förutom tullkommunikation kan Tullmyndighetens handlingar delges i e-tjänsten. Delgivning sker undantagsvis på papper när elektronisk delgivning inte möjlig på grund av tekniska skäl eller något annat skäl. I och med reformen av den norska tullagstiftningen 2023 har det nya informationssystemet Digitoll införts steg för steg, varmed det blir obligatoriskt att utföra deklareringar elektroniskt och utlämnande av uppgifter blir en obligatorisk skyldighet. Målet med reformen är bland annat också att fullständigt övergå till elektronisk delgivning och slopa pappersprocesserna senast 2027. 

10.1  Utgångspunkt

Enligt den gällande lagstiftningen förutsätter elektronisk delgivning av Tullens beslut och övriga handlingar samtycke av parten. Bestämmelser om delgivning av tullbelopp till Tullens meddelandekunder finns i tullagen. På övrig elektronisk delgivning tillämpas de allmänna bestämmelserna i kommunikationslagen.  

I propositionen föreslås att delgivningsförfarandet för Tullens beslut och övriga handlingar ändras. Enligt förslaget ska Tullens beslut och övriga handlingar delges elektroniskt till alla Tullens kunder som använder Tullens e-tjänst eller meddelandeförmedlingstjänsten Suomi.fi-meddelanden som avses i 3 § 1 mom. 7 punkten i stödtjänstlagen. En kund hos Tullen har ändå möjlighet att begära delgivning av Tullen per brev i stället för genom elektronisk delgivning. Därmed delger Tullen inte handlingar elektroniskt om kunden även har stängt sitt konto på Suomi.fi-meddelanden. 

Samtidigt föreslås att den allmänna regleringen om elektronisk delgivning vid förvaltningsärenden ändras så att elektronisk delgivning är det prioriterade delgivningssättet inom myndighetsverksamhet. Syftet med den föreslagna speciallagstiftningen om Tullen är att komplettera och precisera den allmänna regleringen om elektronisk delgivning. Målet med de ändringar som föreslås i denna proposition är å ena sidan att beslut och andra handlingar som gäller Tullen ska kunna delges elektroniskt till alla Tullens kunder som har förmåga att kommunicera digitalt (i Tullens e-tjänst) även i de fall där de har slutat använda Suomi.fi-meddelanden och därmed inte omfattas av den allmänna regleringen om elektronisk delgivning. Å andra sidan innebär de föreslagna ändringarna att även de av Tullens företagskunder som inte omfattas av de föreslagna bestämmelserna om öppnandet av ett konto på meddelandeförmedlingstjänsten på myndighetens initiativ i stödtjänstlagen omfattas av elektronisk delgivning. 

Grundlagsutskottet har i sin tidigare praxis förhållit sig reserverat till att fysiska personer åläggs att kommunicera digitalt mot bakgrunden av den jämlikhet som tryggas i 6 § i grundlagen och det rättsskydd som tryggas i 21 § (GrUU 35/2010 rd, GrUU 5/2016 rd, GrUU 32/2018 rd). Grundlagsutskottet har förhållit sig mer positivt till att juridiska personer åläggs att kommunicera digitalt (GrUU 32/2018 rd). Också i avgörandepraxis hos de högsta laglighetsövervakarna har man förhållit sig negativt till skyldighet till elektronisk myndighetskommunikation (till exempel BJO 3911/4/11, 13.9.2012, BJO 2954/4/12, 28.5.2013, BJO 4653/4/14, 31.12.2015, OKV/429/1/2017, 19.6.2018) Den kraftiga ökningen av elektronisk myndighetskommunikation i och med den allmänna digitaliseringen i samhället och den digitalisering av tullverksamheten som förutsätts i unionens tullagstiftning ger emellertid möjlighet att bedöma grundlagsutskottets utlåtandepraxis avseende elektronisk kommunikation under samhälleliga omständigheter som delvis är nya. 

Grundlagsutskottet har tidigare bedömt att reglering om elektronisk kommunikation har betydelse med tanke på rättssäkerheten och principen om god förvaltning enligt 21 § i grundlagen och med tanke på likabehandling enligt 6 § i grundlagen (se till exempel GrUU 32/2018 rd). Riksdagens justitieombudsman har i sitt yttrande om en rapport som arbetsgruppen för en färdplan för i första hand elektroniskt tillhandahållna tjänster har avgett om behoven av lagändringar konstaterat att prioriteringen av elektronisk kommunikation som ett sätt att sköta ärenden måste genomföras på ett sätt som baserar sig på frivillighet, så att rättsskyddet kan garanteras för alla, även för personer i utsatt position (EOAK/5169/2017 s. 3). Justitiekanslern har i sitt yttrande om samma rapport konstaterat att enligt justitiekanslerns uppfattning kommer elektronisk kommunikation att bli det huvudsakliga sättet att sköta ärenden, oberoende av om man i lagstiftningen tar ställning till om elektronisk kommunikation ska prioriteras eller inte. Om man gör det tillräckligt enkelt och problemfritt att använda elektronisk kommunikation, kommer den del av förvaltningens kunder som överhuvudtaget har tekniska förutsättningar till digital kommunikation att använda sig av denna form av kommunikation för att sköta sina ärenden (OKV/58/20/2017 s. 1). Grundlagsutskottet har inte förutsatt att delgivningen genomförs på något specifikt sätt, utan har konstaterat att det är möjligt att på olika sätt genomföra delgivning som garanterar partens rättssäkerhet. Grundlagsutskottet anser att det är av konstitutionell betydelse att delgivningen genomförs på ett sätt som är problemfritt med tanke på rättsskyddet och garantierna för god förvaltning enligt 21 § i grundlagen (GrUU 59/2025, s. 3). 

10.2  Jämlikhet

Propositionen har betydelse med tanke på jämlikhetsprincipen i 6 § 1 mom. i grundlagen. Enligt grundlagen är alla jämlika inför lagen. Bestämmelsen innehåller såväl ett krav på juridisk jämlikhet som en tanke om faktisk jämlikhet. Människor eller grupper av människor får inte godtyckligt genom lag ges en gynnsammare eller ogynnsammare ställning än andra. Klausulen kräver ändå inte att alla människor i alla avseenden ska behandlas lika, om inte de förhållanden som inverkar på ärendet är likadana. Jämlikhetsaspekterna har betydelse såväl när medborgarna ges fördelar eller rättigheter genom lag som när de påförs skyldigheter. Samtidigt är det typiskt för lagstiftningen att den på grund av ett visst godtagbart samhälleligt intresse behandlar människor olika, bland annat för att främja faktisk jämställdhet (se RP 309/1993 rd, s. 46 och till exempel GrUU 55/2016 rd, s. 2). I sin praxis har grundlagsutskottet av hävd framhållit att inga skarpa gränser för lagstiftarens prövning går att läsa ut ur jämlikhetsprincipen när en reglering i överensstämmelse med den rådande samhällsutvecklingen eftersträvas (se till exempel GrUU 10/2024 rd, 8 punkten, GrUU 102/2022 rd, 5 punkten, GrUU 11/2012 rd, s. 2, GrUU 35/2010 rd, s. 2, GrUU 28/2009 rd, s. 2/II, GrUU 21/2007 rd, s. 2/I, GrUU 38/2006 rd, s. 2/I, GrUU 1/2006 rd, s. 2/I). 

Den allmänna jämlikhetsprincipen kompletteras genom diskrimineringsförbudet i 6 § 2 mom. i grundlagen, enligt vilket ingen får särbehandlas på grund av kön, ålder, ursprung, språk, religion, övertygelse, åsikt, hälsotillstånd eller handikapp eller av någon annan orsak som gäller hans eller hennes person. Förteckningen över förbjudna diskrimineringsgrunder är inte uttömmande utan till de förbjudna grunderna för åtskillnad hör också andra orsaker som anknyter till en person. Exempel på sådana är samhällelig ställning, egendom, deltagande i föreningsverksamhet, familjeförhållanden, graviditet, äktenskaplig börd, sexuell inriktning och boningsort (RP 309/1993, rd, s. 47). I bestämmelsen förbjuds också indirekt diskriminering, det vill säga sådana åtgärder som de facto – även endast indirekt – leder till ett diskriminerande resultat (RP 309/1993 rd, s. 47, GrUU 4/2016 rd, GrUU 31/2014 rd). Förekomsten av diskriminering ska bedömas mot de faktiska konsekvenserna av ett förfarande (GrUU 4/2016 rd, s. 3, GrUU 28/2009 rd, s. 2).  

Bestämmelsen om förbud mot diskriminering innebär ändå inte att all åtskillnad mellan människor är förbjuden, även om åtskillnaden grundar sig på en orsak som uttryckligen anges i bestämmelsen. Det väsentliga är om åtskillnaden kan motiveras på ett acceptabelt sätt med tanke på de grundläggande fri- och rättigheterna. Grundlagsutskottet har till exempel ansett att sparmål inte räcker som motivering till ett avsteg från diskrimineringsförbudet i 6 § 2 mom. i grundlagen. (GrUU 55/2016 rd). Kraven på motiveringen är emellertid höga, särskilt när det gäller de förbjudna särbehandlingskriterier som räknas upp i grundlagsbestämmelsen (GrUU 39/2018 rd, GrUU 55/2016 rd).  

Grundlagsutskottet har i sin praxis, utöver att bedöma om grunden kan godtas, fäst avseende vid om den valda lösningen står i rätt proportion till målet (GrUU 61/2018 rd, GrUU 59/2018 rd, GrUU 7/2017 rd). Proportionalitetskravet har ansetts förutsätta bland annat att inskränkningar som motiveras av ett acceptabelt syfte ska vara nödvändiga på ett sådant sätt att målet inte kan nås genom mindre ingrepp i de grundläggande fri- och rättigheterna (GrUB 25/1994 rd, s. 5). En begränsning får inte heller vara mer genomgripande än vad som är motiverat med hänsyn till hur tungt vägande det bakomliggande intresset är i relation till det rättsobjekt som ska begränsas (GrUU 37/2013 rd, s. 3, GrUU 14/2013 rd, s. 4/I). Till exempel har grundlagsutskottet i sitt utlåtande om gradering av rättengångsavgiften enligt inledningssättet ansett att gradering av rättengångsavgiften enligt inledningssättet inte är något författningsrättsligt problem förutsatt att skillnaden i avgifter är skälig och att den inte hindrar att ett mål inleds också på något annat sätt än genom att sända uppgifterna direkt till tingsrättens datasystem (GrUU 35/2010 rd, s. 2). 

Grundlagsutskottet har i sin tidigare praxis förhållit sig reserverat till att privatpersoner åläggs att kommunicera elektroniskt (GrUU 5/2016 rd, GrUU 32/2018 rd). Utskottet har konstaterat att elektronisk kommunikation som enda möjlighet har samband också med bestämmelsen om jämlikhet i 6 § i grundlagen, eftersom redskap för elektronisk kommunikation faktiskt inte är tillgängliga för alla (GrUU 32/2018 rd, s. 3). Relevant var enligt utskottet att skyldigheten till elektronisk kommunikation enligt regeringens proposition med förslag till lag om ett bostadsdatasystem och till vissa lagar som har samband med den, som var föremål för utskottets bedömning, inte direkt gällde enskilda personer, utan skyldigheten gällde i främsta rummet juridiska personer (GrUU 32/2018 rd, s. 3). Grundlagsutskottet menade att det kan anses att det finns sådana godtagbara grunder för att förutsätta elektronisk kommunikation som har samband med datasystemets elektroniska art och syftet med systemet (GrUU 32/2018 rd, s. 3). Följaktligen ansåg utskottet att skyldigheten till elektronisk kommunikation med hänsyn till regleringskontexten eller objektet för regleringen och branschaktörernas kunskapsmässiga och färdighetsmässiga särdrag inte kunde anses problematisk med avseende på jämlikhet, rättsskydd eller grunderna för god förvaltning (GrUU 32/2018 rd, s. 3). 

På motsvarande sätt har även de högsta laglighetsövervakarna ställt sig kritiska till att elektronisk kommunikation sker utan samtycke (till exempel utlåtandena OKV 58/20/2017 och EOAK/5169/2017 om Färdplanarbetsgruppens rapport). Justitiekanslern har ansett att det sannolikt är uttryckligen den del av befolkningen som skulle ha behov av att göra en opt out-anmälan som skulle komma att uppleva utmaningar vid försök att göra en sådan anmälan (OKV/58/20/2017 s. 1). 

10.3  Rättsskydd och god förvaltning

Enligt 21 § 1 mom. i grundlagen har var och en rätt att på behörigt sätt och utan ogrundat dröjsmål få sin sak behandlad av en domstol eller någon annan myndighet som är behörig enligt lag samt att få ett beslut som gäller hans eller hennes rättigheter och skyldigheter behandlat vid domstol eller något annat oavhängigt rättskipningsorgan. Enligt 2 mom. i paragrafen ska offentligheten vid handläggningen, rätten att bli hörd, rätten att få motiverade beslut och rätten att söka ändring samt andra garantier för en rättvis rättegång och god förvaltning tryggas genom lag. 

Enligt 21 § 2 mom. i grundlagen ska garantier för god förvaltning tryggas genom lag. Begreppet god förvaltning får sin innebörd av 21 § i dess helhet. Med detta avses dels de krav som nämns i 1 mom. på att ärenden ska behandlas utan ogrundat dröjsmål och av en behörig myndighet, dels också den förteckning över delmomenten i en god förvaltning som framgår av 2 mom. I bestämmelsen räknas upp de viktigaste delmomenten i en god förvaltning, det vill säga offentligheten vid handläggningen, rätten att bli hörd, rätten att få motiverade beslut och rätten att söka ändring. Listan är inte avsedd att vara uttömmande. Kravet på tjänsteutövningens opartiskhet, liksom serviceprincipen enligt förvaltningslagen, kan fogas till det krav på behörig handläggning som ställs i 1 mom. 

Förvaltningslagen konkretiserar den i 21 § i grundlagen föreskrivna rätten för var och en till god förvaltning. I 2 kap. i förvaltningslagen föreskrivs om grunderna för god förvaltning, till vilka enligt 6 § i förvaltningslagen räknas jämlikhetsprincipen, ändamålsbundenhetsprincipen, objektivitetsprincipen, proportionalitetsprincipen och principen om skydd för berättigat förtroende. Till grunderna för god förvaltning hör dessutom serviceprincipen och adekvat service, rådgivningsskyldighet, gott språkbruk och myndigheternas skyldighet att samarbeta. Enligt till exempel 7 § 1 mom. i förvaltningslagen, där det föreskrivs om serviceprincipen och adekvat service, ska möjligheterna att uträtta ärenden och behandlingen av ärenden hos en myndighet om möjligt ordnas så att den som vänder sig till förvaltningen får behörig service och att myndigheten kan sköta sin uppgift med gott resultat. Lagstiftning får inte äventyra någons rättsskydd (GrUU 5/2016 rd, s. 3). Bestämmelserna i 21 § i grundlagen hindrar dock inte att man genom lag föreskriver om smärre undantag från de rättigheter som skyddas där, under förutsättning att undantagen i fråga inte ändrar de aktuella rättssäkerhetsgarantiernas ställning som huvudregel eller äventyrar individens rättssäkerhet (RP 309/1993 rd, s.78 och till exempel GrUU 43/2021 rd, 2 punkten, GrUU 39/2014 rd, s.2).  

En korrekt behandling förutsätter i enlighet med serviceprincipen att en person ska garanteras alternativa sätt att sköta ärenden hos myndigheter (GrUB 16/2020 rd; GrUB 11/2021 rd, OKV/2791/21/2022; OKV/429/1/2017), så att särskilt personer i utsatt ställning har en tillräcklig personlig frihet att från fall till fall sköta sina ärenden i enlighet med sina behov och förutsättningar (BJO 2954/4/12, 28.5.2013; EOAK 1945/2021; EOAK/3665/2020). Serviceprincipen förutsätter att kunderna har möjlighet att uträtta ärenden och att man tar hänsyn till deras förmåga i sätten att genomföra tjänsterna. Den ledande målsättningen för serviceprincipen är att skillnaderna i kundernas förmåga att sköta ärenden inte ska ha en ogynnsam eller skadlig inverkan och att det inte ska vara oskäligt svårt att genomföra förfarandet. Myndigheten ska även se till att det finns tillräcklig valfrihet. (EOAK/4653/4/14).  

Enligt grundlagsutskottet ska delgivningen ske så att de uppgifter som mottagaren behöver för att utöva sina rättigheter delges mottagaren på ett tydligt och för mottagaren begripligt sätt och i tillräckligt god tid. När elektronisk delgivning används ska det ärende som delges på ett effektivt sätt komma till mottagarens kännedom och uppfylla kravet på ett behörigt förfarande i 21 § 1 mom. i grundlagen (GrUU 9/2010 rd, s. 2, GrUU 5/2016 rd). Grundlagsutskottet och lagutskottet har i samband med reformen av utsökningsbalkens bestämmelser om delgivning framhållit vikten av information om reformen, inte bara till enskilda klienter inom förvaltningen, utan också på allmän nivå (GrUU 5/2016 rd, LaUB 3/2016 rd). 

10.4  Bedömning av de ändringar som föreslås i propositionen ur jämlikhetens och rättsskyddets synvinkel

I denna proposition föreslås att delgivningsförfarandet inom beskattningen revideras till att motsvara Tullens kunder förmåga att använda Tullens e-tjänst. Enligt ändrade 61 § i tullagen som föreslås i propositionen delges Tullens beslut och övriga handlingar elektroniskt till alla Tullens kunder som använder Tullens e-tjänst eller tjänsten Suomi.fi (meddelandeförmedlingstjänsten) som avses i 3 § 1 mom. 7 punkten i stödtjänstlagen). Det elektroniska delgivningsförfarandet ska i princip gälla Tullens kunder som har visat sig ha förmåga att använda Tullens e-tjänst. Om en kund inte har använt Tullens e-tjänst ska Tullen inte delge handlingar elektroniskt, såvida kunden inte använder ett konto på meddelandeförmedlingstjänsten Suomi.fi.  

Utöver e-tjänsten använder Tullen även meddelandedeklarering, vilket är en särskild elektronisk delgivningsmetod i meddelandeformat mellan Tullens registrerade meddelandekunder och Tullen. Enligt förslaget ska bestämmelser om det fortfarande utfärdas separat i 61 § i tullagen. Ingen ändring av det ordinarie delgivningsförfarandet för meddelandedeklarering föreslås. Genom den föreslagna ändringen kan en meddelandekund genom meddelandedeklarering till skillnad från i nuläget även delges annat än beslut eller handlingar om ett fastställt tullbelopp. Förfarandet för meddelandedeklarering förblir detsamma när det gäller såväl kundens som Tullens meddelanden. Meddelandedeklarering och delgivning inom ramarna för det baserar sig fortfarande på att Tullens kund ansöker om att bli meddelandekund och testar datakommunikationsförbindelsen och funktionen för den programvara som behövs tillsammans med Tullen för att kunna använda meddelanden för att göra anmälningar till Tullen och få del av beslut och övriga handlingar om dem. På detta informationsutbyte i meddelandeform mellan kunden och Tullen tillämpas även framöver specialbestämmelsen om delgivning i 61 § i tullagen i stället för den allmänna lagstiftningen om elektronisk delgivning.  

I nuläget använder en stor del av Tullens kunder som inte är meddelandekunder Tullens e-tjänst och de har därmed visat sig ha förmåga att kommunicera digitalt. 

En notifikation om en delgivning i Tullens e-tjänst sänds till kunden om kunden har gett Tullen en sådan elektronisk kontaktinformation till vilken en notifikation kan sändas. Enligt tullagstiftningen är det i regel obligatoriskt att ge en elektronisk kontaktuppgift och till den sänds i regel även notifikationer. När en person har gett Tullen kontaktinformation ska Tullen se till att sända notifikationer till den. Notifikationer främjar effektiviteten för delgivningen och därmed även rättssäkerheten, vilket grundlagsutskottet har konstaterat är av konstitutionell betydelse (GrUU 5/2016 rd, s. 3).  

Enligt propositionen är det dock inte obligatoriskt att ge kontaktinformation för notifikationer. En person kan välja att inte ta emot notifikationer, vilket innebär att personen på eget initiativ behöver kontrollera eventuella delgivningar regelbundet i Tullens e-tjänst eller tjänsten Suomi.fi-meddelanden. Tullens kund får inte notifikationer om en delgivning om kunden inte använder meddelandeförmedlingstjänsten Suomi.fi och inte har gett Tullen en elektronisk kontaktinformation, trots att kunden använder Tullens e-tjänst. När tullagstiftningen möjliggör det kan en kund välja att inte ge kontaktinformation för notifikationer. Tullens e-tjänst instruerar alltid kunderna att ge en elektronisk adress för notifikationer i samband med kommunikation, och kunderna informeras också om att notifikationer om delgivning av en handling kommer att sändas till den elektroniska kontaktinformation de gett. Det är möjligt att Tullens kunder aktivt följer händelserna på Tullens e-tjänst och inte vill få notifikationer till sin e-postadress. Enligt propositionen kan en kund som har gett Tullen kontaktinformation förbjuda att notifikationer sänds till kontaktinformationen. En användare av Tullens e-tjänst som har tillräcklig elektronisk utrustning och tillräckliga digitala färdigheter kan även förutsättas vara aktiv för att delgivningen ska ske effektivt (GrUU 9/2010 rd, s. 2).  

När en person börjar använda Tullens e-tjänst informeras personen om att användning av Tullens e-tjänst innebär att personen delges handlingar elektroniskt om det ärende som personen anhängiggjort i tjänsten. Samtidigt informeras personen även om möjligheten att begära att delges handlingar i anslutning till ett ärende per brev i stället för elektroniskt. Tullen ser till att personer som använder e-tjänsten får information om vad elektronisk delgivning innebär och hur det är möjligt att inte längre omfattas av elektronisk delgivning. Om en person uträttar ärenden med hjälp av en assistent och inloggningen sker med den assisterade personens egna identifikationskoder ska assistenten berätta för den assisterade personen att delgivning sker elektroniskt och samtidigt redogöra för möjligheten att få delgivning per brev. Dessutom kan en person som inte kan använda e-tjänsten på grund av till exempel en funktionsnedsättning göra en tullklarering på ett tullverksamhetsställe med Tullens utrustning med hjälp av en tjänsteperson. I dessa situationer betonas vikten av assistentens roll. Med avseende på rättssäkerheten för Tullens kunder och tillgodoseendet av principen om god förvaltning är det centralt att kunderna förstår när de omfattas av elektronisk delgivning. När det gäller tillgodoseendet av rättssäkerheten är det viktigt att Tullen på ett tydligt sätt informerar sina kunder genom såväl allmänna anvisningar som särskilt riktat, till exempel i samband med att en person tar Tullens e-tjänst i bruk. 

Syftet med propositionen är att handlingar ska delges elektroniskt till alla Tullens kunder som har förmågan att kommunicera digitalt. Förvaltningskunderna har dock fortfarande valfrihet i enlighet med serviceprincipen när det gäller mottagande av delgivning. En kund kan meddela att den vill delges handlingar i ett ärende per brev.  

Propositionen ska anses vara proportionerlig när det gäller syftet med bestämmelsen. När det gäller jämlikhet och diskrimineringsförbudet är det viktigt att den föreslagna elektroniska delgivningen av Tullens handlingar i Tullens e-tjänst inte gäller sådana personer som inte har använt Tullens e-tjänst efter att lagen trätt i kraft.  

Riktande av den elektroniska delgivningen till enbart sådana personer som använder Tullens e-tjänst eller meddelandeförmedlingstjänsten Suomi.fi eller meddelandedeklarering minskar metodens risker med avseende på tillgodoseendet av jämlikhet eller rättssäkerhet. Det går dock inte att helt utesluta den föreslagna metodens risk för att Tullens elektroniska delgivningsförfarande omfattar personer i en utsatt ställning som inte har personlig möjlighet att läsa en handling i Tullens e-tjänst eller i realiteten få del av den. En sådan situation kan uppstå om en person i en utsatt ställning har loggat in på Tullens e-tjänst med elektroniska identifikationskoder till exempel när personen fått någon form av assistans för att uträtta tullärenden och anhängiggjort ett ärende elektroniskt, och assistenten inte har berättat att delgivning till följd av det kommer att ske elektroniskt, och inte heller har begärt delgivning per brev. Det är dessutom möjligt att en person förlorar sin förmåga att kommunicera elektroniskt efter att den använt Tullens e-tjänst utan problem. 

I alla sådana situationer där elektronisk delgivning inte kommer att nå Tullens kund kan kunden meddela Tullen att den inte vill delges handlingar elektroniskt. I praktiken innebär detta att Tullen, efter att anmälan behandlats, delger kunden handlingar per post, såvida inte personen omfattas av elektronisk delgivning på basis av stödtjänstlagen. En anmälan förutsätter ingen motivering och efter att anmälan behandlats slutar kunden omedelbart att omfattas av det elektroniska delgivningsförfarandet. 

När det gäller rättssäkerheten och god förvaltning innehåller den föreslagna metoden den ovan beskrivna risken att ett beslut eller en annan handling som delgivits elektroniskt inte i själva verket når Tullens kund eller kundens företrädare. Detta kan bero på att personen inte har förmågan att kommunicera digitalt eller inte vill eller kommer ihåg att kontrollera när handlingar delges i Tullens e-tjänst.  

Med iakttagande av principen om god förvaltning kan Tullen även annars delge en kund handlingar per post omedelbart, om kunden kontaktar Tullen exempelvis per telefon. I praktiken kan en situation uppstå där en person har delgivits en handling elektroniskt innan personen meddelar att den vill delges per brev. I sådana situationer kan personen kontakta Tullen och begära att få handlingarna på ett annat sätt. Tullens handlingar delges i vilket fall som helst alltid med stöd av 11 och 12 § i lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet, och en kund behöver inte lägga fram någon utredning av varför den begär handlingarna. En begäran kan även framföras på kundens vägnar av en person som kunden befullmäktigat eller en intressebevakare.  

Med avseende på kundernas rättssäkerhet är det viktigt att alla Tullens handlingar är tillgängliga i e-tjänsten. En kund kan på ovan nämnda sätt begära att Tullen delger handlingar per brev, om kunden inte har möjlighet att kommunicera digitalt i Tullens e-tjänst. Detta förbättrar även rättssäkerheten för sådana av Tullens kunder som inte omfattas av elektronisk delgivning till exempel i situationer där ett beslut som sänts per brev inte har kommit fram. 

Med avseende på rättssäkerheten för Tullens kunder är det viktigt att tidsfristerna för sökande av ändring vid tullbeskattning är långa, varvid en eventuell felaktighet vid tullbeskattning kan korrigeras, trots att en kund inte omedelbart har fått del av en handling om ett tullbelopp. Med avseende på rättssäkerheten är det även anmärkningsvärt att kunden, när en handling har blivit delgiven genom vanlig delgivning, alltid har möjlighet att visa att den inte har fått del av handlingen, om delgivningen inte har nått kunden. 

Dessutom har Tullen möjlighet att använda en postbaserad delgivningsmetod trots att en kund använder Tullens e-tjänst. Enligt föreslagna 61 § kan Tullen delge en handling elektroniskt när de lagstadgade förutsättningarna uppfylls. Regleringen innefattar även prövningsrätt, så Tullen kan även sända handlingarna per post på kundens begäran, eller om till exempel en närstående till kunden meddelar oro över att kunden inte har förmågan att kommunicera digitalt, trots att den har använt Tullens e-tjänst.  

Med avseende på god förvaltning och rättssäkerhet kan det även konstateras att ett elektroniskt delgivningsförfarande är datasäkert för Tullens kunder, även på grund av det faktum att uppgifter om kundens ärende aldrig lämnar Tullen. Om en kunds förmåga att kommunicera digitalt och förmåga att uträtta ärenden i allmänhet försämras, finns handlingarna kvar på Tullen. Pappersbaserad delgivning innefattar risken att ett brev försvinner, hamnar i fel händer eller på annat sätt inte når kunden, om kundens förmåga att uträtta ärenden i allmänhet försämras snabbt.  

Regleringen i denna propositionen kompletterar den allmänna regleringen om elektronisk delgivning. Med stöd av speciallagstiftningen i tullagen omfattas i princip även sådana fysiska personer av elektronisk delgivning som använder Tullens e-tjänst men som har begärt att deras konto på meddelandeförmedlingstjänsten Suomi.fi ska stängas och därmed inte längre av omfattas av elektronisk delgivning enligt den allmänna regleringen. Sådana personer kan anses ha förmåga att kommunicera digitalt vid ärenden som gäller tullverksamhet, varför det med avseende på syftet med propositionen är motiverat att sådana personer omfattas av elektronisk delgivning vid ärenden som gäller tullverksamhet. Med avseende på syftet med propositionen är det även motiverat att de av Tullens kunder för vilka ett konto på meddelandeförmedlingstjänsten inte öppnas på myndighetens initiativ i enlighet med det som enligt förslaget fogas till stödtjänstlagen, såsom företagskunder, omfattas av Tullens elektroniska delgivning. 

10.5  Skyddet för privatlivet och personuppgifter

De föreslagna lagändringarna är väsentliga för skyddet för privatlivet och personuppgifter som tryggas i 10 § 1 mom. i grundlagen.  

I sitt utlåtande om den lagstiftning som kompletterar den allmänna dataskyddsförordningen (GrUU 14/2018 rd) har riksdagens grundlagsutskott sett det som motiverat att justera sin tidigare ståndpunkt till vissa regleringspunkter som är väsentliga för skyddet för personuppgifter. Utskottet anser att dataskyddsförordningens detaljerade bestämmelser, som tolkas och tillämpas i enlighet med de rättigheter som garanteras i EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna, överlag utgör en tillräcklig rättslig grund även med avseende på skyddet för privatlivet och personuppgifter enligt 10 § i grundlagen. Utskottet anser att den allmänna dataskyddsförordningens bestämmelser, som relevant tolkade och tillämpade, också motsvarar nivån för skyddet för personuppgifter enligt EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna. Således är det inte längre av konstitutionella skäl nödvändigt att speciallagstiftningen inom dataskyddsförordningens tillämpningsområde heltäckande och detaljerat föreskriver om behandling av personuppgifter. Grundlagsutskottet anser att skyddet för personuppgifter bör härefter i första hand tillgodoses med stöd av allmänna dataskyddsförordningen och den nationella allmänna lagstiftning som stiftas. (GrUU 14/2018 rd). 

Dessutom har grundlagsutskottet har fäst särskild uppmärksamhet vid att behandlingen av känsliga uppgifter genom exakta och noga avgränsade bestämmelser bör begränsas till det som är absolut nödvändigt (GrUU 15/2018 rd). I ett utlåtande (GrUU 48/2018 rd) har grundlagsutskottet framfört att en förutsättning i praktiken har varit att det i sådan lagstiftning ingår ett krav på att ”informationen är nödvändig” för ett visst syfte. Det bör även framgå av bestämmelsens lydelse för vilket syfte nödvändigheten bedöms.  

I propositionen föreslås att delgivningsförfarandet för Tullens handlingar ändras så att en person delges elektroniskt när personen använder meddelandeförmedlingstjänsten Suomi.fi eller när personen har anhängiggjort ärendet i Tullens e-tjänst. Elektronisk delgivning sker på så sätt att handlingar om en person delges i Tullens e-tjänst och personen får en notifikation om delgivningen i meddelandeförmedlingstjänsten Suomi.fi eller till den e-postadress som personen gett Tullen. I delgivningsförfarandet behandlas inte särskilda kategorier av persongrupper, trots att en handling som delges kan innehålla sådana. Uppgifter som tillhör särskilda kategorier av persongrupper anges dock inte i notifikationerna om delgivning.  

Med avseende på det skydd för privatlivet och den hemlighet i fråga om brev och andra förtroliga meddelanden som anges i 10 § i grundlagen ger det föreslagna elektroniska förfarandet bättre skydd för personuppgifter och säkerhet för de sekretessbelagda uppgifterna i Tullens beslut samt brevhemligheten. Det föreslagna elektroniska förfarandet innebär att Tullen inte sänder uppgifter om kunder utanför Tullens tekniska miljö. Notifikationer om Tullens ärenden innehåller inga exakta uppgifter om innehållet i handlingen. Pappersbaserad delgivning innebär en avsevärt större risk för äventyrande av dataskyddet och informationssäkerheten än det föreslagna elektroniska förfarandet. Dessutom har postens tjänster ändrats på senaste tiden med avseende på bland annat utdelningsfrekvensen.  

Enligt artikel 6.2 i den allmänna dataskyddsförordningen får medlemsstaterna behålla eller införa mer specifika bestämmelser för att anpassa tillämpningen av bestämmelserna i förordningen med hänsyn till behandling för att efterleva punkt 1 c och 1 e i artikeln genom att närmare fastställa specifika krav för uppgiftsbehandlingen och andra åtgärder för att säkerställa en laglig och rättvis behandling.  

Utifrån artikel 6.3 i den allmänna dataskyddsförordningen kan bestämmelserna i den allmänna dataskyddsförordningen anpassas genom att utfärda särskilda bestämmelser om de uppgiftstyper som behandlas, de registrerade och utlämnande av personuppgifter. Medlemsstatens nationella rätt ska uppfylla ett mål av allmänt intresse och vara proportionell mot det legitima mål som eftersträvas. Enligt artikel 6.1 c i den allmänna dataskyddsförordningen är behandlingen laglig om behandlingen är nödvändig för att fullgöra en rättslig förpliktelse som åvilar den personuppgiftsansvarige. Enligt artikel 6.1 e i förordningen är behandling å sin sida tillåten om behandlingen är nödvändig för att utföra en uppgift av allmänt intresse eller som ett led i den personuppgiftsansvariges myndighetsutövning.  

Enligt artikel 6.3 ska grunden för behandlingen fastställas i enlighet med unionsrätten, eller en medlemsstats nationella rätt som den personuppgiftsansvarige omfattas av. Sålunda kan personuppgifter inte behandlas direkt med stöd av underpunkt c i artikel 6.1. Regleringen ska genomföras inom ramen för underpunkt c samt punkt 2 och 3 i artikel 6.1 i den allmänna dataskyddsförordningen. 

I form av en åtgärd för behandling av personuppgifter tar Tullen före en delgivning reda på huruvida personen i fråga använder meddelandeförmedlingstjänsten Suomi.fi och huruvida personen använder Tullens e-tjänst. Dessa uppgifter är inte nya för Tullen, och uppgifterna kräver inte att nya uppgifter samlas in. Tullen behandlar även uppgifter om personers kontaktinformation, såsom e-postadress, vid sändande av notifikationer om delgivning, liksom även i nuläget. Enligt förslaget är det inte obligatoriskt att ge Tullen kontaktinformation. I stället ålägger tullagstiftningen till stor del kunderna att även ge Tullen en elektronisk kontaktinformation. Dessa behandlingsåtgärder ingår i den föreslagna regleringen och i Tullens föreskrivna uppgift. Grunden för behandlingen av personuppgifter utgörs av artikel 6.1 c i den allmänna dataskyddsförordningen, utifrån vilken den registrerades rättigheter fastställs.  

I sin helhet bedöms det föreslagna elektroniska delgivningsförfarandet för Tullens handlingar uppfylla kraven på nödvändighet och proportionalitet när det gäller begränsning av skyddet för privatlivet, med beaktande av det motiverade samhälleliga behovet av ett säkert elektroniskt delgivningsförfarande och minskad papperspost i det föreslagna förfarandet. 

10.6  De språkliga rättigheterna

I propositionen föreslås ingen lagstiftning som uttryckligen gäller de språkliga rättigheterna. Vid genomförandet av de föreslagna ändringarna ska dock även de språkliga rättigheterna beaktas. Enligt 4 § 2 mom. i lagen om Tullens organisation (960/2012) ska Tullens verksamhet organiseras så att tillgången på tjänster och de språkliga rättigheterna tillgodoses. 

På Tullen tillämpas språklagen (423/2003), vilken förutsätter att myndighetstjänster erbjuds på nationalspråken. Enligt 17 § 1 mom. i grundlagen är Finlands nationalspråk finska och svenska. Grundlagsutskottet har ansett det vara väsentligt att se till att båda nationalspråken får tillräckligt stor synlighet i de digitala tjänsterna och att även andra språkliga rättigheter tillgodoses samt ansett det vara viktigt att de grundläggande språkliga rättigheterna beaktas redan i den inledande fasen av utvecklingen av tjänsterna och att de digitala tjänsterna utvecklas parallellt i olika språkversioner (GrUB 5/2022 rd). Grundlagsutskottet har även konstaterat att skyldigheterna till följd av språklagarna, samiska språklagen (1086/2003) och teckenspråkslagen (359/2015) ska beaktas vid skapandet av nya digitala tjänster och system (GrUB 11/2021 rd).  

Tullens verksamhetsområde är hela landet. Tullens organisation är landsomfattande och Tullen har ingen separat distrikts- eller lokalförvaltning. Tullen har dock tullkontor i samernas hembygdsområde som avses i samiska språklagen (kundservicepunkten i Utsjoki, tullkontoren i Raja-Jooseppi och Näätämö i Enare, tullkontoret i Kilpisjärvi i Enontekis och tullkontoret i Karesuvanto). Samernas rätt att använda samiska vid myndighetsverksamhet tryggas i 17 § 3 mom. i grundlagen, enligt vilket samernas rätt att använda samiska hos myndigheterna utfärdas genom lag. Bestämmelser om rätten att använda samiska hos myndigheter finns i samiska språklagen. Tullen är inte en myndighet som avses i 2 § om lagens tillämpningsområde, på vilken samiska språklagen tillämpas. Vissa av bestämmelserna i samiska språklagen tillämpas dock även på andra myndigheter än de som avses i 2 § i lagen. Till exempel enligt 8 § 4 mom. i lagen ska andra statliga myndigheter än de som avses i 2 § 1 och 2 mom. avfatta och ge ovan i 8 § 2 mom. avsedda meddelanden, kungörelser, anslag och information samt blanketter med ifyllnadsanvisningar också på samiska, när saken huvudsakligen gäller samerna eller det annars finns särskilda skäl till det. 

I teckenspråkslagen utfärdas bestämmelser om främjande av tillgodoseendet av de språkliga rättigheterna för dem som använder teckenspråk. Enligt 3 § i lagen ska myndigheterna i sin verksamhet främja möjligheterna för dem som använder teckenspråk att använda och få information på sitt eget språk. Bestämmelser om rätten att använda teckenspråk eller tolkning och översättning som anordnas av myndigheten finns bland annat i förvaltningslagen och förundersökningslagen.  

I nuläget kan Tullens e-tjänst användas på finska, svenska och engelska. På Tullens webbplats finns dessutom allmän information om beställande från webbutiker och tullklarering av beställda varor samt resenärers import av varor och importbegränsningar även på samiska, teckenspråk och ryska. De ändringar av den elektroniska delgivningen som föreslås i propositionen och kommunikation om den elektroniska delgivningen genomförs inom ramen för den gällande regleringen om språkliga rättigheter på samma sätt som i nuläget. 

På de grunder som anges ovan kan lagförslaget behandlas i vanlig lagstiftningsordning.