2.1.1  FN:s havsrättskonvention

Finlands ekonomiska zon omedelbart utanför Finlands territorialvatten är ett internationellt havsområde. I Förenta Nationernas (FN) havsrättskonvention (FördrS 50/1996), nedan havsrättskonventionen, ingår bestämmelser om de rättigheter och skyldigheter som enligt folkrätten gäller Finland som kuststat vid verksamhet i den ekonomiska zonen.  

I artiklarna 55–75 i havsrättskonventionen finns bestämmelser om den ekonomiska zonen. I artikel 55 definieras ekonomisk zon och i artikel 56 anges grunderna för kuststatens rättigheter och jurisdiktion. Enligt artikel 56 i havsrättskonventionen har kuststaten i den ekonomiska zonen suveräna rättigheter i syfte att utforska och utnyttja, bevara och förvalta naturtillgångarna, vare sig dessa är levande eller icke levande, på havsbottnen och i dess underlag samt i överliggande vattenområden och vad avser andra verksamheter för ekonomisk exploatering och utforskning av zonen, såsom framställning av energi från vatten, strömmar och vindar (artikel 56.1 a). I den ekonomiska zonen har kuststaten jurisdiktion enligt tillämpliga bestämmelser i havsrättskonventionen med avseende på uppförande och användning av konstgjorda öar, anläggningar och konstruktioner, marinvetenskaplig forskning, skydd och bevarande av den marina miljön (artikel 56.1 b) samt andra rättigheter och skyldigheter enligt havsrättskonventionen (artikel 56.1 c).  

Närmare bestämmelser om rättigheter och jurisdiktion som gäller konstgjorda öar, anläggningar och konstruktioner finns i artikel 60 i havsrättskonventionen. I den ekonomiska zonen har kuststaten exklusiv rätt att uppföra och bemyndiga uppförandet och användningen av a) konstgjorda öar, b) anläggningar och konstruktioner för de ändamål som avses i artikel 56 och andra ekonomiska ändamål, c) anläggningar och konstruktioner som kan hindra kuststatens utövande av rättigheter i zonen, samt att reglera uppförandet, driften och användningen av dessa (artikel 60.1). Kuststaten har exklusiv jurisdiktion över dessa konstgjorda öar, anläggningar och konstruktioner, inbegripet jurisdiktion i fråga om lagar och andra författningar rörande tullar, skatter, hälsovård, säkerhet och invandring (artikel 60.2).  

Enligt artikel 60.8 i havsrättskonventionen äger konstgjorda öar, anläggningar och konstruktioner inte öars status. De har inget eget territorialhav, och deras förekomst påverkar inte avgränsningen av territorialhavet, den ekonomiska zonen eller kontinentalsockeln. 

Havsrättskonventionen omfattar också begränsningar av kuststaternas utövande av sina rättigheter och sin jurisdiktion, eftersom kuststaten vid utövande av sina rättigheter och vid fullgörande av sina skyldigheter enligt havsrättskonventionen i den ekonomiska zonen ska ta vederbörlig hänsyn till andra staters rättigheter och skyldigheter och uppträda på ett sätt som är förenligt med bestämmelserna i havsrättskonventionen (artikel 56.2). På motsvarande sätt ska andra stater vid utövande av sina rättigheter och vid fullgörande av sina skyldigheter enligt havsrättskonventionen i den ekonomiska zonen ta vederbörlig hänsyn till kuststatens rättigheter och skyldigheter och iaktta de lagar och andra författningar som antagits av kuststaten i enlighet med bestämmelserna i havsrättskonventionen samt andra folkrättsliga regler, i den mån dessa inte är oförenliga med del V (artikel 58.3). 

Artikel 58 i havsrättskonventionen innehåller bestämmelser om andra staters rättigheter och skyldigheter i den ekonomiska zonen. För det första har såväl kuststater som kustlösa stater, med förbehåll för tillämpliga bestämmelser i havsrättskonventionen, i den ekonomiska zonen de i artikel 87 avsedda friheterna till sjöfart och överflygning, utläggande av undervattenskablar och rörledningar samt annan enligt folkrätten legitim användning av havet i samband med dessa friheter, såsom de som har samband med fartygs och luftfartygs framförande samt skötsel av undervattenskablar och rörledningar och är förenliga med övriga bestämmelser i havsrättskonventionen (artikel 58.1). 

Artikel 87 i havsrättskonventionen, som det hänvisas till ovan, innehåller bestämmelser om det fria havets frihet. Av dessa tillämpas exempelvis den principiella friheten att lägga ut undervattenskablar och rörledningar med stöd av artikel 58. Andra stater har ändå inte obegränsad frihet att lägga ut undervattenskablar och rörledningar eftersom kuststaten enligt artikel 79, som ska tillämpas med anledning av hänvisningen i artikel 87, bland annat har befogenhet att godkänna utstakningen av rörledningarnas sträckning, rätt att fastställa villkor för kablar eller rörledningar som fortsätter in på kuststatens territorium eller i dess territorialhav samt jurisdiktion över de kablar eller rörledningar som byggs eller används i samband med verksamheten på konstgjorda öar, anläggningar och konstruktioner under kuststatens jurisdiktion. 

Dessutom tillämpas artiklarna 88–115 i havsrättskonventionen och andra relevanta bestämmelser i folkrätten på andra staters rättigheter och skyldigheter i den ekonomiska zonen, i den mån de inte strider mot bestämmelserna i del V i konventionen. Artiklarna 88–115 innehåller andra bestämmelser om det fria havet än de som gäller bevarande och förvaltning av levande naturtillgångar.  

2.1.2  Lagen om Finlands ekonomiska zon

Finlands ekonomiska zon har inrättats i enlighet med FN:s havsrättskonvention genom lagen om Finlands ekonomiska zon (1058/2004). Att en ekonomisk zon inrättas innebär att kuststatens begränsade jurisdiktion enligt folkrätten utsträcks utanför territorialvattengränsen. 

I 1 kap. i lagen om Finlands ekonomiska zon definieras allmänt den ekonomiska zonen och uppräknas de rättigheter och den jurisdiktion som tillkommer finska staten i den ekonomiska zonen. Bestämmelser om tillämplig lagstiftning i den ekonomiska zonen finns i 2 kap. i lagen om Finlands ekonomiska zon. Bestämmelser om ekonomiskt utnyttjande av den ekonomiska zonen och forskning som avser utnyttjande av den samt byggande i den ekonomiska zonen finns i 3 kap., bestämmelser om marinvetenskaplig forskning i 4 kap. och bestämmelser om tillämpning av finsk straffrätt i den ekonomiska zonen samt straff i 5 kap. I 6 kap. i lagen om Finlands ekonomiska zon finns särskilda bestämmelser till exempel om tillämplig lag på konstgjorda öar, anläggningar och andra konstruktioner, om myndigheternas behörighet och om behöriga domstolar. 

Enligt 1 § i lagen om Finlands ekonomiska zon omfattar Finlands ekonomiska zon det havsområde som ligger omedelbart utanför Finlands territorialvatten och som avgränsas i enlighet med Finlands överenskommelser med främmande stater, det vill säga Sverige, Estland och Ryssland, och vars yttre gräns anges genom förordning av statsrådet. Finlands ekonomiska zon finns i Finska viken, norra Östersjön, Bottenhavet och Bottenviken. I statsrådets förordning om Finlands ekonomiska zon (1073/2004), som utfärdats med stöd av lagen om Finlands ekonomiska zon, anges med koordinater de punkter som utgör den yttre gränsen för Finlands ekonomiska zon, och som förenas med räta linjer. 

I 2 § i lagen om Finlands ekonomiska zon fastställs de rättigheter och skyldigheter som Finland enligt folkrätten har i den ekonomiska zonen. Enligt regeringens proposition om lagen om Finlands ekonomiska zon (RP 53/2004 rd) ingår viktiga bestämmelser om detta i artikel 56 i FN:s havsrättskonvention. Enligt 2 § tillkommer rätten att utforska och utnyttja, bevara och förvalta levande och icke-levande naturtillgångar i den ekonomiska zonen samt rätten till andra verksamheter som avser ekonomisk exploatering och utforskning av zonen finska staten. Dessutom har Finland i den ekonomiska zonen jurisdiktion i enlighet med folkrätten med avseende på uppförande och användning av konstgjorda öar, anläggningar och andra konstruktioner samt skydd av den marina miljön och marinvetenskaplig forskning, liksom också andra av folkrätten erkända rättigheter och skyldigheter. 

I lagen om Finlands ekonomiska zon har man med tanke på informationsvärdet valt ett regleringssätt där den lagstiftning som ska tillämpas i den ekonomiska zonen anges i 2 kap., där det finns bestämmelser om den lagstiftning som ska tillämpas på miljöskydd, vattenbyggande och havsplanering, fiske, jakt och naturvård, skydd av undervattensledningar, marksubstanser och gruvmineral. I lagens 3 a § finns bestämmelser om tillämpningen av vissa lagar på konstgjorda öar, anläggningar och andra konstruktioner som uppförs i den ekonomiska zonen samt på rör och kablar som installeras eller används i samband med verksamheten på sådana. Rör och kablar betraktas inte som anläggningar eller konstruktioner.  

Enligt lagens 5 a § tillämpas 3 kap. om lagstiftning som tillämpas i den ekonomiska zonen inte på utnyttjande av vindenergi eller på forskning som avser detta, utan i de fallen tillämpas lagen om havsbaserad vindkraft i den ekonomiska zonen. 

I lagen om Finlands ekonomiska zon finns inga uttryckliga bestämmelser om tillämpningen av finsk skattelagstiftning. Regeringens proposition (RP 53/2004 rd) som ledde till att lagen om Finlands ekonomiska zon stiftades innehåller endast en kortfattad motivering till lagens 17 §, och hänvisar främst till artikel 60.2 i havsrättskonventionen där bland annat jurisdiktion i fråga om skattelagstiftningen nämns när det gäller konstgjorda öar, anläggningar och konstruktioner.  

Enligt den gällande 17 § som trädde i kraft vid ingången av 2025 tillämpas på konstgjorda öar, anläggningar och andra konstruktioner som uppförts i den ekonomiska zonen finsk lag på samma sätt som om konstruktionen hade funnits på den del av Finlands territorium som ligger närmast men inte hör till Ålands territorium. I regeringens proposition RP 147/2024 rd bedöms att den tidigare paragrafen lämnade utrymme för tolkning i fråga om tillämpningen av flera av de lagar som gäller uppförande av byggnader och konstruktioner, och att exempelvis tillämpningen av fastighetsskatt i den ekonomiska zonen var oklar. Enligt specialmotiveringen till 17 § tillämpas på havsbaserade vindkraftsprojekt sådana lagar som kan anses vara tillämpliga på konstgjorda öar, anläggningar och andra konstruktioner. Som exempel nämns arbetslagstiftningen som ska tillämpas på underhållsarbete vid havsbaserade vindkraftverk och elsäkerhetslagen (1135/2016) som ska tillämpas på elektrisk utrustning vid havsbaserade vindkraftverk. 

I rättspraxis bedömde högsta förvaltningsdomstolen i ett prejudikat om förhandsavgörande gällande mervärdesbeskattning (HFD 2025:33) hur havsrättskonventionen och lagen om Finlands ekonomiska zon påverkar Finlands beskattningsbehörighet. Högsta förvaltningsdomstolen ansåg att den skattskyldiges verksamhet var sådan verksamhet som avses i artikel 56 i havsrättskonventionen. Den skattskyldige planerade ett vindkraftsprojekt som skulle genomföras i Finlands ekonomiska zon, och köpte forsknings- och analystjänster för projektet bland annat för att utreda hurdana konsekvenser byggandet av vindparken skulle ha på sedimenten i havsbottnen samt för att utreda de geologiska förhållandena och hoten. Denna verksamhet ansågs falla inom ramen för Finlands suveränitet. Under de omständigheter som avgörandet gällde ansågs Finland ha jurisdiktion över forsknings- och analystjänsterna som gällde vindparksområdet, när man beaktade artikel 56 i havsrättskonventionen och 2 § 2 mom. i lagen om Finlands ekonomiska zon. Med beaktande av 1 a § i mervärdesskattelagen (1501/1993) ansågs detta även omfatta jurisdiktion över mervärdesbeskattningen. 

Med hänsyn till det som konstaterats ovan hindrar inte de gällande bestämmelserna i lagen om Finlands ekonomiska zon att finsk skattelagstiftning tillämpas i Finlands ekonomiska zon på konstgjorda öar, anläggningar och andra konstruktioner. Med hänsyn till rättspraxis hindrar lagstiftningen inte heller jurisdiktion över beskattningen inom de gränser som havsrättskonventionen tillåter i fråga om de verksamheter som avses i artikel 56 i konventionen. Bedömningen är att lagen om Finlands ekonomiska zon inte behöver ändras.  

2.1.3  Finlands ekonomiska zon och Ålands självstyrelse

Enligt 2 § 1 mom. i självstyrelselagen för Åland (1144/1991), nedan självstyrelselagen, omfattar landskapet Åland det territorialvatten som enligt gällande stadganden om gränserna för Finlands territorialvatten omedelbart ansluter sig till det område som hör till landskapet. Finlands ekonomiska zon hör inte till landskapets område. 

Den ursprungliga lösningen i lagen om Finlands ekonomiska zon, där Ålands jurisdiktion inte har utsträckts till den ekonomiska zonen, har inte ändrats under den tid som lagen om Finlands ekonomiska zon varit i kraft. Exempelvis i samband med riksdagens behandling av proposition RP 147/2024 rd preciserades ordalydelsen i 17 § i enlighet med ekonomiutskottets betänkande (EkUB 21/2024 rd), för att det ska vara klart att finsk lag tillämpas på konstgjorda öar, anläggningar och andra konstruktioner som har uppförts i den ekonomiska zonen på samma sätt som om konstruktionen hade funnits på den del av Finlands territorium som ligger närmast och som inte hör till Ålands territorium. 

2.2.1  Allmänt om fastighetsbeskattningen

Fastighetsskatt betalas enligt fastighetsskattelagen (654/1992) på basis av fastighetens värde till den kommun inom vars område fastigheten är belägen. Till skattebasen för fastighetsskatten hör mark samt byggnader och konstruktioner. Fastighetsskatten utgör en andel enligt fastighetsskatteprocentsatsen av fastighetens beskattningsvärde, som bestäms separat för mark och byggnader. Den skattskyldige är ägaren, förutom i de undantagsfall som anges i 7 § i fastighetsskattelagen. 

Enligt 2 § i fastighetsskattelagen avses med fastighet i fastighetsskattelagen en sådan tomt, lägenhet och annan självständig enhet i Finland som har införts eller bör införas som fastighet i det fastighetsregister som avses i fastighetsregisterlagen (392/1985). En byggnad och andra beståndsdelar anses höra till fastigheten till den del de beaktas vid tillämpningen av de i 15 § nämnda värderingsgrunderna i lagen om värdering av tillgångar vid beskattningen (1142/2005), nedan värderingslagen. Dessutom tillämpas bestämmelserna om fastigheter enligt fastighetsskattelagen bland annat på byggnader och konstruktioner som är någon annans än markägarens och som värderas för fastighetsbeskattningen enligt värderingsgrunderna i värderingslagen. 

Fastigheter som är befriade från skatt är enligt 3 § i fastighetsskattelagen bland annat vattenområden samt privata naturskyddsområden som skyddats med stöd av 47 § i naturvårdslagen (9/2023), med undantag för byggnader och konstruktioner som finns på området och dessa byggnaders och konstruktioners byggplatser. Skattefria är också exempelvis byggnader eller konstruktioner som används för övervakning av Finlands territorium eller andra fastigheter till den del de används för Försvarsmaktens behov som fästningsverk, militär-, flyg- och flottbas, forsknings- eller försöksanstalt, förråd eller depå. 

Kommunerna är inte skyldiga att betala skatt för fastigheter som de äger på sitt eget område. 

Bestämmelserna om fastigheter i fastighetsskattelagen tillämpas också på byggnader och konstruktioner inom Finlands territorialvatten, eftersom kustkommunernas gränser till havs sträcker sig ända till den yttre gränsen för territorialvattnen. Fastighetsskatt betalas därmed för de delar av skattebasen som ligger i territorialvatten som hör till kommunens område på motsvarande grunder som på andra ställen inom kommunens område. Eftersom vattenområden är fastigheter som är befriade från fastighetsskatt bildas skattebasen till havs i praktiken av öar samt byggnader och konstruktioner med de undantag som anges i 3 § i fastighetsskattelagen. 

Förpliktelser som grundar sig på internationella avtal som är bindande för Finland har beaktats i 4 § i fastighetsskattelagen genom att det föreskrivs om skattefrihet på grundval av internationella avtal. Enligt bestämmelsen ska ingen skatt betalas för en fastighet om beskattningen strider mot föreskrifterna i ett internationellt avtal som binder Finland. Sådana avtalsbestämmelser som begränsar fastighetsbeskattningen finns vanligen i olika internationella avtal som gäller diplomatiska relationer, beskickningar och andra ärenden inom utrikesförvaltningen. 

Tills vidare har tillämpningen av fastighetsskattelagen i Finlands ekonomiska zon inte uttryckligen aktualiserats i samband med verkställandet av fastighetsbeskattningen. Varken lagen om Finlands ekonomiska zon eller havsrättskonventionen utgör i sig något hinder för att tillämpa fastighetsskattelagen. På grundval av utgångspunkterna för fastighetsskattelagen kan man med fog anse att fastighetsskattelagen för närvarande inte ska tillämpas i Finlands ekonomiska zon, eftersom de enheter som avses i 2 § i fastighetsskattelagen inte är belägna i Finland och inte inom någon kommuns område. 

Enligt 11 § 3 mom. i fastighetsskattelagen tillämpas den av kommunfullmäktige bestämda allmänna fastighetsskatteprocentsats för mark som avses i 4 mom. och den allmänna fastighetsskatteprocentsats för byggnader som avses i 5 mom. på fastigheter som är skattepliktiga enligt fastighetsskattelagen, om inte något annat följer av de skatteprocentsatser som anges i 12, 12 a, 12 b, 13, 13 a eller 14 §. 

Kommunfullmäktige ska årligen bestämma åtminstone följande procentsatser för fastighetsskatt: den allmänna fastighetsskatteprocentsatsen för mark till minst 1,30 och högst 2,00, den allmänna fastighetsskatteprocentsatsen för byggnader till minst 0,93 och högst 2,00, skatteprocentsatsen för byggnader för stadigvarande boende till minst 0,41 och högst 1,00 samt skatteprocentsatsen för andra bostadsbyggnader till minst 0,93 och högst 2,00. Dessutom ska huvudstadsregionens kommuner och kranskommuner bestämma en separat skatteprocentsats för byggplatser som i huvudsak planlagts för bostadsbyggande, och den ska vara minst 3,00 procentenheter högre än den allmänna fastighetsskatteprocentsatsen för mark men högst 6,00. 

Därtill kan kommunen särskilt fastställa en skatteprocentsats för byggnader och konstruktioner som hör till kraftverk eller slutförvaringsanläggningar för kärnbränsle (högst 3,10) samt en lägre skatteprocentsats för byggnader och mark som ägs av ett allmännyttigt samfund. Andra kommuner än kommunerna i huvudstadsregionen kan bestämma en särskild skatteprocentsats (minst 2,00 och högst 6,00) för obebyggda byggplatser. Har ingen särskild fastighetsskatteprocentsats bestämts ska de allmänna fastighetsskatteprocentsatserna för mark och byggnader tillämpas. 

Som värdet av en fastighet anses enligt 15 § i fastighetsskattelagen det värde som beräknas enligt värderingslagen och de bestämmelser och beslut som meddelats med stöd av den för kalenderåret före det år då fastighetsskatten påförs. Värdet av en fastighet som hör till företagsförmögenheten bestäms också enligt dessa grunder. 

Enligt 30 § i värderingslagen anses som beskattningsvärde för byggnader, konstruktioner och vattenkraftverk återanskaffningsvärdet minskat med årliga åldersavdrag, för att beakta åldrandets inverkan på byggnadens värde. Åldersavdragen varierar beroende på typ av byggnad och delvis beroende på byggnadsmaterial mellan 1 och 10 procent och görs från återanskaffningsvärdet linjärt från och med det år då byggnaden blev färdig. Som värdet för en byggnad eller konstruktion som är i bruk anses dock minst 20 eller 40 procent beroende på byggnadstyp. 

Med stöd av 30 § 2 mom. i värderingslagen utfärdas närmare bestämmelser om uträkning av återanskaffningsvärdet genom förordning av finansministeriet. Förordningen utfärdas årligen. Finansministeriets förordning om grunder för återanskaffningsvärdet av byggnader vid bestämmandet av beskattningsvärdet för år 2025 (1073/2025), nedan förordningen om återanskaffningsvärdet, som tillämpas på beskattningen för 2026 utfärdades den 27 november 2025. 

I förordningen fastställs grunderna för beräkning av återanskaffningsvärdet för omkring 30 typer av byggnader, bland annat småhus, bostadshöghus, fritidsbostäder, ekonomi- och garagebyggnader, kontorsbyggnader, butiksbyggnader och industribyggnader. I återanskaffningsvärdena görs årligen en justering som motsvarar förändringen i byggnadskostnadsindex. 

För konstruktioner har beräkningsgrunderna inte fastställts särskilt för olika typer av byggnader, utan återanskaffningsvärdet av en konstruktion anses vara 75 procent av byggnadskostnaderna för motsvarande byggnad eller konstruktion. Byggnadskostnaderna är mervärdesskattefria. Också återanskaffningsvärdena för konstruktioner har årligen höjts schablonmässigt i enlighet med förändringen i byggnadskostnadsindex. 

Om en byggnad eller konstruktion är halvfärdig vid den tidpunkt då fastighetsskatten bestäms beräknas byggnadens värde enligt förordningen om återanskaffningsvärdet som om byggnaden hade varit färdig. Byggnadens beskattningsvärde blir den andel av hela byggnadens återanskaffningsvärde som motsvarar hur långt bygget framskridit vid utgången av året före skatteåret. 

2.2.2  Vindkraftverk vid fastighetsbeskattningen

Vindkraftverk är konstruktioner som avses i fastighetsskattelagen och deras skattepliktiga delar, det vill säga fundamentet, stommen och maskinrummet, värderas på basis av byggnadskostnaderna. Som återanskaffningsvärde för ett vindkraftverk anses 75 procent av byggnadskostnaderna för de skattepliktiga delarna. I återanskaffningsvärdet görs årligen en justering som motsvarar förändringen i byggnadskostnadsindex. Som beskattningsvärde för ett vindkraftverk anses återanskaffningsvärdet minskat med ett årligt åldersavdrag på 2,5 procent, dock minst 40 procent av återanskaffningsvärdet. Landbaserade och havsbaserade vindkraftverk värderas på samma sätt. 

Skatteförvaltningen har gett anvisningen Kraftverk i fastighetsbeskattningen (dnr VH/6127/00.01.00/2023, 13.1.2026). Enligt anvisningen anses återanskaffningsvärdet för ett vindkraftverk vara 75 procent av de bokförda byggnadskostnaderna för vindkraftverkets torn (fundament, stomme och maskinrum) som aktiverats i balansräkningen. I fråga om byggnadskostnaderna beaktas även de i anvisningen nämnda allmänna kostnaderna, såsom drifts- och samkostnaderna för byggarbetsplatsen, byggherrens kostnader, räntor och försäkringar under byggandet, samt kostnader för röjning och markbearbetning. Kostnaderna allokeras till anskaffningsutgiften för byggnader och konstruktioner, maskiner och anordningar samt mark i förhållande till bygg- och anskaffningskostnaderna. 

På vindkraftverk tillämpas skatteprocentsatsen för vissa anläggningar enligt 14 § i fastighetsskattelagen, nedan också kraftverksprocentsats, eller den allmänna fastighetsskatteprocentsatsen för byggnader. Kraftverksprocentsatsen tillämpas på byggnader och konstruktioner som hör till ett kraftverk eller en slutförvaringsanläggning för använt kärnbränsle. Om kraftverksprocentsatsen inte kan tillämpas på ett kraftverk eller om kommunen inte har fastställt någon sådan tillämpas den allmänna fastighetsskatteprocentsats för byggnader som kommunen bestämt. 

Alla slags anläggningar som producerar elkraft har betraktats som kraftverk. Till exempel värmeverk eller värmecentraler som endast producerar värme eller distribuerar energi anses inte vara kraftverk. Om både el och värme produceras i samma anläggning ska byggnadens användningsändamål fastställas enligt det huvudsakliga ändamålet. Kraftverksprocentsatsen tillämpas inte i fastighetsbeskattningen på anläggningar som producerar energi för industrianläggningars interna processer. 

För att kraftverksprocentsatsen ska kunna tillämpas måste kraftverkets nominella effekt överskrida 10 megavoltampere eller kraftverkens sammanräknade nominella effekt överskrida 10 megavoltampere om flera kraftverk är anslutna till ett distributionsnät, ett högspänningsdistributionsnät eller ett stamnät via en gemensam anslutningspunkt. Skatteprocentsatsen har tillämpats i beskattningspraxisen från och med att kraftverket anslutits till nätet och fram till att kraftverket permanent frånkopplats från nätet. 

År 2025 hade sammanlagt 254 av de 292 kommunerna på det finländska fastlandet bestämt en kraftverksprocentsats enligt 14 § i fastighetsskattelagen. Cirka 79 procent, det vill säga 201 kommuner, hade bestämt den högsta kraftverksprocentsats som lagen tillåter, 3,10 procent, och 53 kommuner hade bestämt en lägre skatteprocentsats som i medeltal var 2,39 procent. Den genomsnittliga kraftverksprocentsatsen vägd med beskattningsvärdena i fastighetsbeskattningen för 2025 är cirka 3,10 procent. Den vägda genomsnittliga kraftverksprocentsatsen beräknad med uppgifterna om fastighetsbeskattningen för 2024 är cirka 3,09 procent. 

Enligt uppgifterna om fastighetsbeskattningen för 2025 Den fastighetsskattestatistik som används i propositionen bygger på Skatteförvaltningens publicerade fastighetsskattestatistik. Fastighetsbeskattningen för 2025 beskrivs i publikationen Statistik från Skatteförvaltningen: Fastighetsbeskattningen skatteåret 2025, som finns på adressen https://www.vero.fi/sv/skatteforvaltningen/statistiken/statistik_om_fastighetsbeskattninge/fastighetsbeskattningen-skattearet-2025/. var fastighetsskattebasen (mark och byggnader) totalt 276,6 miljarder euro (276,5 miljarder euro 2024) och den debiterade fastighetsskatten totalt 2,4 miljarder euro (2,4 miljarder euro 2024). De byggnader och konstruktioner som omfattas av kraftverksprocentsatsen utgjorde en skattebas på 4,0 miljarder euro (3,74 miljarder euro 2024) och den debiterade fastighetsskatten för dem var 123,9 miljoner euro (115,7 miljoner euro 2024). 

Fastighetsskattestatistiken skiljer inte mellan vindkraftverk och solkraftverk, som ingår i samma byggnadstyp i uppgifterna om fastighetsbeskattningen. Beloppet av fastighetsskatten för vindkraftverk och solkraftverk omfattar endast skatten för vind- och solkraftverken, inte skatten för marken där kraftverken är belägna. Beloppet av fastighetsskatten för vind- och solkraftverk var cirka 55,5 miljoner euro 2025 (46,7 miljoner euro 2024), vilket var 3,5-faldigt jämfört med beloppet för 2020. 

Vind- och solkraftverkens andel av fastighetsskatteuttaget varierar mycket beroende på kommun, och kraftverken är viktiga inkomstkällor för enskilda kommuner. 

På kartan nedan beskrivs kommunspecifikt vind- och solkraftverkens andel av kommunens fastighetsskatteintäkter i procent för 2024.  

Vind- och solkraftverkens andel (%) av kommunens fastighetsskatteintäkter 2024 

Källa: Statistik från Skatteförvaltningen: Fastighetsbeskattningen skatteåret 2024. Finns på adressen https://www.vero.fi/sv/skatteforvaltningen/statistiken/statistik_om_fastighetsbeskattninge/fastighetsbeskattningen-skattearet-2024/. 

På landskapsnivå ligger vind- och solkraftverkens andel av fastighetsskatten för 2025 nära noll, till exempel i Norra Karelen (0,0 procent), Nyland (0,0 procent), Päijänne-Tavastland (0,0 procent), Norra Savolax (0,1 procent), Kymmenedalen (0,1 procent), Birkaland (0,1 procent), Egentliga Finland (0,2 procent), Södra Karelen (0,2 procent), Södra Savolax (0,6 procent) och Egentliga Tavastland (0,6 procent). Andelarna är störst i landskapen på västkusten och i norr, till exempel i Mellersta Österbotten (14,1 procent), Norra Österbotten (12,3 procent), Österbotten (11,4 procent), Södra Österbotten (9,6 procent) och Kajanaland (6,4 procent). 

2.2.3  Fastighetsbeskattning i landskapet Åland

Enligt 18 § 5 punkten i självstyrelselagen för Åland har landskapet lagstiftningsbehörighet i fråga om ärenden som gäller kommunen tillkommande skatter. Fastighetsbeskattningen i kommunerna på Åland hör därför till landskapets lagstiftningsbehörighet. 

Enligt 2 § 1 mom. i självstyrelselagen omfattar landskapet det område som när lagen trädde i kraft hörde till landskapet samt det territorialvatten som enligt gällande stadganden om gränserna för Finlands territorialvatten omedelbart ansluter sig till detta område. Inga havsområden i Finlands ekonomiska zon hör till landskapets område, och landskapets behörighet har inte heller utvidgats till Finlands ekonomiska zon efter att självstyrelselagen trädde i kraft. Att lagstifta om fastighetsskatt i Finlands ekonomiska zon hör till rikets lagstiftningsbehörighet enligt 27 § 36 punkten i självstyrelselagen. 

Fastighetsbeskattningen på Åland grundar sig på bestämmelserna i fastighetsskattelagen för landskapet Åland (ÅFS 15/1993). Fastighetsskattelagen för landskapet är en blankettlag som hänvisar till fastighetsskattelagen för riket. Enligt blankettlagen betalas fastighetsskatt med vissa undantag i enlighet med rikets fastighetsskattelag. 

De undantag från fastighetsskattelagen för riket som tillämpas i landskapet gäller intervallerna för fastighetsskatteprocentsatserna samt tillämpningsområdet för skatteprocentsatserna för andra bostadsbyggnader och de skatteprocentsatser för kraftverk som tillämpas på vindkraftverk. Fastighetsskatteprocentsatserna kan vara lägst 0,00 procent och skatteprocentsatsen för andra bostadsbyggnader kan bestämmas så att den är högst 0,90 procentenheter högre än skatteprocentsatsen för byggnader som används huvudsakligen för stadigvarande boende, dock högst 0,90 procent. Den skatteprocentsats för andra bostadsbyggnader som avses i 13 § 1 mom. i fastighetsskattelagen för riket tillämpas inte på sådana fritidsbostäder som uteslutande används för uthyrning, och med avvikelse från fastighetsskattelagens 14 § 2 mom. tillämpas den allmänna fastighetsskatteprocentsatsen för byggnader på vindkraftverk vars nominella effekt är högst 10 megavoltampere även om flera kraftverk har en gemensam anslutningspunkt till elnätet. 

Med stöd av 1 § i republikens presidents förordning om verkställandet av beskattningen på Åland för skatter som betalas till landskapet Åland och kommunerna på Åland (610/2020) sköter Skatteförvaltningen förvaltningsuppgifter som enligt landskapet Ålands lagstiftning hör till Ålands landskapsregering när det gäller bland annat fastighetsskatt. Med stöd av 2 § i förordningen svarar landskapet Åland bland annat för de kostnader som orsakas av särdrag i lagstiftningen om kommunalskatt och fastighetsskatt i landskapet i enlighet med vad landskapsregeringen och Skatteförvaltningen kommer överens om. 

2.3.1  Inkomstskattskyldighetens territoriella dimension

Bestämmelser om inkomstskattskyldighetens territoriella dimension finns i 1 kap. i II avdelningen i inkomstskattelagen (1535/1992). Kapitlet innehåller bestämmelser om allmän och begränsad inkomstskattskyldighet. Skyldiga att betala skatt på inkomst är enligt 9 § 1 mom. 1 punkten i inkomstskattelagen personer som under skatteåret har varit bosatta i Finland, inhemska samfund, samfund som bildats eller registrerats utomlands och vars verkliga ledning utövas i Finland, samfällda förmåner och dödsbon, för inkomst som har förvärvats här och någon annanstans (allmän skattskyldighet). Enligt 9 § 7 mom. i inkomstskattelagen avses med inhemska samfund enligt 1 mom. ett samfund som har bildats eller registrerats i enlighet med finsk lagstiftning. 

Skyldiga att betala skatt på inkomst är enligt 9 § 1 mom. 2 punkten i inkomstskattelagen personer som under skatteåret inte har varit bosatta i Finland samt andra utländska samfund än sådana som avses i 1 punkten, för inkomst som har förvärvats här (begränsad skattskyldighet). Inkomst som förvärvats i Finland är med stöd av 10 § 2 punkten i inkomstskattelagen inkomst av rörelse som har bedrivits, av yrke som har utövats eller av jordbruk eller skogsbruk som har bedrivits här. Om en person som inte är bosatt i Finland eller ett utländskt samfund eller konsortium har ett fast driftställe i Finland för bedrivande av näringsverksamhet är, enligt 9 § 3 mom. i inkomstskattelagen, en sådan person, ett sådant samfund eller konsortium utan hinder av 1 mom. 2 punkten och 2 mom. skyldig att betala skatt på grund av inkomst för all inkomst som hänför sig till detta fasta driftställe. Bestämmelser om fast driftställe och hur ett sådant uppkommer finns i 13 a § i inkomstskattelagen. 

I 1 kap. i I avdelningen i inkomstskattelagen finns bestämmelser om lagens tillämpningsområde och i 2 kap. allmänna definitioner. Den gällande inkomstskattelagen innehåller inte någon bestämmelse om Finlands ekonomiska zon. Uttryckliga bestämmelser om tillämpningen av inkomstskattelagens bestämmelser om Finland på Finlands ekonomiska zon skulle klargöra nuläget. 

2.3.2  Beskattning av inkomst av verksamhet som utländska företag bedriver i Finland

Enligt 1 § i lagen om beskattning av inkomst av näringsverksamhet (360/1968) beräknas resultatet av näringsverksamhet vid verkställande av inkomstbeskattningen så som den lagen stadgar. Med näringsverksamhet avses rörelse och yrkesutövning. Ett utländskt företag kan bedriva verksamhet i Finland på många sätt. Det kan till exempel bilda ett juridiskt självständigt dotterbolag eller agera genom en filial eller ett ombud. Det senare förfarandet kan leda till att ett fast driftställe uppkommer. 

Om verksamheten bedrivs via ett samfund som är registrerat i Finland, såsom ett aktiebolag, beskattas bolaget i Finland. Om verksamheten bedrivs genom ett utländskt samfund beskattas bolagets verksamhet i den stat där bolaget har sin hemvist. Dessutom kan utländska företags verksamhet beskattas i Finland till den del verksamheten sker i Finland. Bestämmelser om fast driftställe vid inkomstbeskattningen finns i 13 a § i inkomstskattelagen. Med fast driftställe avses i den paragrafen en plats på vilken det för näringsverksamhetens stadigvarande bedrivande finns en särskild plats för affärsverksamhet eller där särskilda anordningar vidtagits. Det fasta driftstället ska vara stadigvarande och ha en fysisk plats för affärsverksamhet. Som exempel nämns i paragrafen en plats där företagets ledning, filial, kontor, industrianläggning, produktionsanläggning, verkstad eller butik eller annat stadigvarande inköps- eller försäljningsställe finns. Till fast driftställe hänförs även en i bruk varande gruva eller annan fyndighet, stenbrott, torvmosse, grustag eller annan därmed jämförlig plats. I centralskattenämndens praxis har en transformatorstation som ansluter sig till en elöverföringskabel ansetts utgöra ett fast driftställe, även om de service- och underhållstjänster som den behöver har anskaffats som köpt tjänst (CSN 52/2007). 

Avtal som Finland ingått med andra stater för att dubbelbeskattning ska kunna undvikas, nedan skatteavtal, kan begränsa beskattningsrätten enligt den inhemska lagstiftningen i Finland, men de ändrar ändå inte en aktörs ställning som skattskyldig enligt den nationella lagstiftningen. Om det inte finns något gällande skatteavtal, sker beskattningen uteslutande i enlighet med Finlands nationella lagstiftning. 

I de skatteavtal som Finland har ingått ingår i regel en definition av en avtalsslutande stat. I de skatteavtal som Finland ingått definieras vanligtvis en avtalsslutande stat i geografisk bemärkelse som det område inom vilket skattelagstiftningen i den avtalsslutande staten är i kraft, inbegripet de områden som gränsar till statens territorialvatten och där den staten enligt den avtalsslutande statens nationella lagstiftning och i enlighet med folkrätten kan utöva sina rättigheter att utforska och exploatera havsbottnen och naturresurserna i dess inre. 

Om det finns ett skatteavtal mellan den stat där företaget har sin hemvist och den stat där företaget bedriver sin affärsrörelse, ska det avgöras om det finns ett fast driftställe på grundval av skatteavtalet. Definitionen av ett fast driftställe i skatteavtal som Finland ingått grundar sig på artikel 5 i OECD:s modellskatteavtal. Med fast driftställe avses en stadigvarande plats för affärsverksamhet varifrån verksamheten helt eller delvis bedrivs. Som fast driftställe betraktas i synnerhet en plats för företagsledning, filial, kontor, fabrik, verkstad, gruva, olje- eller gaskälla, stenbrott eller annan plats för utvinning av naturtillgångar. I artikel 5.41 i OECD:s modellskatteavtal klargörs de kriterier enligt vilka automatisk utrustning kan anses utgöra ett fast driftställe. I punkten konstateras att ”fast driftställe kan föreligga även när verksamheten bedrivs huvudsakligen med hjälp av automatisk utrustning och personalens uppgifter inskränker sig till att sätta upp, sköta, övervaka och underhålla utrustningen. Huruvida spel- och försäljningsautomater som ett företag satt upp i den andra staten kan bli ett fast driftställe avgörs av om företaget, förutom att installera maskinerna också driver och underhåller dem. Fast driftställe föreligger dock inte om företaget efter installationen hyr ut automaterna till andra företag. Det kan bli ett fast driftställe om företaget, förutom att installera maskinerna också driver och underhåller dem”. 

Rörelseinkomsten för ett fast driftställe som föreligger på basis av ett skatteavtal beskattas med stöd av skatteavtalens artikel om rörelseinkomst till den del som inkomsten ska anses höra till det fasta driftstället. 

2.4.1  Särdrag i havsbaserade vindkraftsprojekt

Havsbaserad vindkraft inom elproduktionen har väckt stort intresse bland både inhemska och utländska aktörer. Den havsbaserade vindkraftens andel av den totala vindkraftsproduktionen beräknas öka väsentligt, eftersom vindförhållandena till havs i genomsnitt är bättre ur elproduktionens synvinkel och storskaliga vindkraftsparker kan byggas i havsområden. 

För närvarande planeras vindkraftsparker i 15–60 meter djupa havsområden, och de havsbaserade vindkraftverken kan väntas ha en enhetseffekt på i medeltal 15–20 megawatt. Elproduktionskapaciteten för havsbaserad vindkraft bedöms i allmänhet vara större än för landbaserad vindkraft, vilket påverkar den ekonomiska lönsamheten för havsbaserade vindkraftsprojekt. Enhetseffekten för landbaserade vindkraftverk som installeras i nuläget är vanligen i storleksklassen 6 megawatt. 

I nuläget bedöms det inte vara tillräckligt ekonomiskt lönsamt att i stor skala bygga havsbaserad vindkraft på marknadsvillkor i finländska förhållanden. Allmänt taget är det betydligt dyrare att bygga ett havsbaserat vindkraftverk än att bygga ett landbaserat vindkraftverk. Investeringen och projektkostnaderna för ett havsbaserat vindkraftverk är större på grund av de marina förhållandena, till exempel djupet och avståndet från kusten, havsbottnens egenskaper, vindförhållandena, sjögången och isarna, och de krav som dessa förhållanden ställer på byggandet, byggsättet och byggtiden. Eftersom förhållandena till havs är så varierande, varierar också kostnaderna avsevärt mellan olika havsområden, och när det gäller enskilda havsbaserade vindkraftverk kan förhållandena i en och samma vindkraftspark variera betydligt. 

För närvarande bedöms ett gravitationsfundament som förankras i havsbottnen eller ett monopile-fundament som pålas ner i havsbottnen vara lämpligt för finländska förhållanden. De komponenter som används i havsbaserade vindkraftverk är effektivare och bättre korrosionsskyddade än komponenterna i landbaserade vindkraftverk för att säkerställa att de håller. Grundarbetet för fundamentet för ett havsbaserat vindkraftverk kräver att mjukt ytmaterial och stenblock på havsbottnen avlägsnas genom muddring och utjämning samt att ett tätat bottenskikt byggs ovanpå den bärande bottnen. Fundamentet för ett havsbaserat vindkraftverk tillverkas på land och transporteras till installationsplatsen med fartyg. 

Bedömningar av den ekonomiska lönsamheten för havsbaserade vindkraftsprojekt påverkas också av den energiintensiva industrins förväntade elbehov, elnätsanslutningarna, elöverföringen och ellagringsmöjligheterna samt hur marknadspriset på el utvecklas. Den tekniska utvecklingen påverkar också den ekonomiska lönsamheten. 

2.4.2  Pågående och planerade havsbaserade vindkraftsprojekt i Finland

I Finland finns tills vidare havsbaserade vindkraftverk endast i vindkraftsparken i Tahkoluoto i Björneborg, som är världens första vindkraftspark som byggts i tillfrysande hav. Det första havsbaserade vindkraftverket byggdes med investeringsstöd 2010. År 2017 färdigställdes 10 havsbaserade vindkraftverk som fick ett inmatningspris och beviljades 20 miljoner euro i stöd för merkostnader för sjökabeln. Årsproduktionen i Tahkoluoto havsvindpark är 157 000 megawattimmar. 

Avsikten är att Tahkoluoto havsvindpark ska utvidgas med 40 havsbaserade vindkraftverk på över 15 megawatt som ligger 4–22 kilometer från stranden i ett område med 15–45 meters djup. Ursprungligen var avsikten att två av de havsbaserade vindkraftverken skulle byggas 2023–2026 som ett demonstrationsprojekt som beviljats 30 miljoner euro i energiinvesteringsstöd, och att de övriga skulle byggas under de närmaste åren, men projektet för att utvidga i Tahkoluoto kommer att genomföras utan demonstrationsfasen med två vindkraftverk. De havsbaserade vindkraftverk som ska byggas beräknas ha en total effekt på 600–800 megawatt och producera cirka 109 000 megawattimmar per år. 

I Finlands territorialvatten pågår också projekt utanför Ijo (Suurhiekka), Torneå (Röyttä), Brahestad-Pyhäjoki (Maanahkiainen) och Korsnäs. Tillsammans med utvidgningen av Tahkoluoto väntas den totala effekten av projekten vara i storleksklassen 6 500 megawatt. Dessutom har Forststyrelsens konkurrensutsättningar utanför Närpes och Pyhäjoki-Brahestad avslutats utan att någon partner valts. Konkurrensutsättningar förbereds i tre andra områden (Kristinestad, Brahestad-Siikajoki, Siikajoki-Karlö). 

I ett av Fingrid Oyj:s framtidsscenarier Fingrid (2021), Verkkovisio (på finska). .https://www.fingrid.fi/globalassets/dokumentit/fi/sahkomarkkinat/fingrid_verkkovisio.pdf antas vindkraftens totala effekt öka främst tack vare landbaserade vindkraftsbyggen med en jämn årlig takt på över 1 000 megawatt, så att den mot slutet av 2020-talet överstiger 10 000 megawatt, och därefter ta fart så att den totala effekten är 20 000 megawatt 2035. I scenariot uppgår både den havsbaserade och den landbaserade vindkraftskapaciteten till cirka 10 000 megawatt 2035, och senast 2045 kan kapaciteten för havsbaserad vindkraft uppgå till 20 000 megawatt jämfört med den landbaserade vindkraften på 10 000 megawatt. I en senare utredning av Fingrid Oyj Fingrid (2024) (på finska), Merituulivoiman alustavat liityntämahdollisuudet Fingridin kantaverkkoon 2030-luvulla. . https://www.fingrid.fi/ajankohtaista/tiedotteet/2024/fingrid-selvitti-merituulivoiman-mahdollisuuksia-liittya-kantaverkkoon/ antas cirka 6 500 megawatt havsbaserad vindkraft byggas på 2030-talet. 

De havsbaserade vindkraftsprojekten i Finlands ekonomiska zon är ännu i startgroparna, och de första havsbaserade vindkraftsparkerna väntas bli färdiga mot slutet av 2030-talet. En havsbaserad vindkraftspark kan väntas omfatta 100–150 havsbaserade vindkraftverk som alla har en enhetseffekt på 15–20 megawatt.  

Lagen om havsbaserad vindkraft i den ekonomiska zonen, som trädde i kraft vid ingången av 2025, tillämpas på utnyttjande av vindenergi och på forskning som avser utnyttjande av vindenergi i Finlands ekonomiska zon. En av de lösningar som lagen utgår från är en modell med konkurrensutsättning, som syftar till att företag som har förmåga att genomföra projekten ska få rätt att använda områden för havsbaserad vindkraft. I fortsättningen kan projektutvecklare tilldelas områden för havsbaserad vindkraft endast via en konkurrensutsättning som Energimyndigheten ordnar, och lagen om Finlands ekonomiska zon tillämpas inte längre på havsbaserad vindkraftsverksamhet. Statsrådet väljer områden som ska konkurrensutsättas för havsbaserade vindkraftsprojekt som planeras i den ekonomiska zonen, och Energimyndigheten utser det företag som vinner konkurrensutsättningen om flera företag tävlar om samma områden. Vinnaren får ensamrätt att hos statsrådet ansöka om rätt att utnyttja det konkurrensutsatta området för ett havsbaserat vindkraftsprojekt. Innehavaren av ett utnyttjandetillstånd får med stöd av det beviljade tillståndet för en viss tid ensamrätt att utnyttja ett visst område i den ekonomiska zonen för vindenergi, och är skyldig att till Energimyndigheten betala utnyttjandeavgiften som den erbjudit i sitt anbud för rätten att utnyttja vindenergi i den ekonomiska zonen. 

Vid arbets- och näringsministeriet bereds en statsrådets förordning som ska utfärdas med stöd av lagen om havsbaserad vindkraft i den ekonomiska zonen och vars centrala innehåll hänför sig till urvalskriterierna för konkurrensutsättning av havsbaserade vindkraftsområden, förutsättningarna för deltagande i konkurrensutsättningen samt beloppet av deltagnings- och främjandesäkerheten. Arbets- och näringsministeriets projekt Statsrådets förordning om havsbaserad vindkraft i den ekonomiska zonen (TEM013:00/2025). Projektsidan finns på adressen .https://tem.fi/sv/projekt?tunnus=TEM013:00/2025 Dessutom var ett utkast till statsrådets beslut om områden för havsbaserad vindkraft i den ekonomiska zonen och dess miljörapport ute på remiss 24.10.–2.12.2025. Arbets- och näringsministeriet föreslog att statsrådet fattar beslut om att anvisa fyra områden inom Finlands ekonomiska zon att användas för utnyttjande av vindkraft. Av de fyra områdena ligger två i Bottenhavet och två i Bottenviken. Arbets- och näringsministeriets projekt Bedömning av miljökonsekvenserna av myndigheternas planer och program (SMB) för potentiella havsbaserade vindkraftsområden i den ekonomiska zonen (TEM061:00/2025). Projektsidan finns på adressen .https://tem.fi/sv/projekt?tunnus=TEM061:00/2025 

2.4.3  Regionala konsekvenser av havsbaserade vindkraftsprojekt

Havsbaserade vindkraftsprojekt kan få konsekvenser för kustområdet i form av regionala olägenheter för olika marina verksamheter, för miljön och för naturen. Konsekvenserna kan till exempel vara olägenheter för sjöfarten, fiskfaunan, fisket och fiskeområdena eller bullerförorening och sikthinder. Konsekvenserna av havsbaserade vindkraftsprojekt beskrivs utifrån följande publikation: Främjande av havsbaserad vindkraft i Finland. Publikationsserie för statsrådets utrednings- och forskningsverksamhet 2024:4 (på finska med referat på svenska). Publikationen finns på adressen .https://julkaisut.valtioneuvosto.fi/bitstream/handle/10024/165452/VNTEAS_2024_4.pdf?sequence=7&isAllowed=y 

Havsbaserade vindkraftsprojekt kan ge upphov till mångfasetterade, långa och osäkra konsekvenskedjor som orsakar regionala konsekvenser för flera av kommunerna i närområdet. Det råder brist på forskningsdata och praktiska erfarenheter, och därför är det osäkert hur konsekvenserna kommer att se ut och hur omfattande de kommer att vara.  

Konsekvenser för sjöfarten kan bli att farlederna blir färre, att flaskhalsar uppstår och att säkerhetsriskerna ökar. I närheten av farleder kan havsbaserade vindkraftsprojekt störa användningen av farlederna och påverka hamnarnas tillgänglighet. Konsekvenserna kan variera betydligt beroende på havsområdet, de havsbaserade vindkraftsparkernas storlek och kraftverkens antal och placering. Vindkraftsparker till havs kan förhindra användningen av de farleder som är lämpligast med hänsyn till de aktuella isförhållandena, vilket ökar vintersjöfartens känslighet för störningar och olyckor och risken för fartygsskador och miljöskador. Dessutom leder havsbaserade vindkraftsprojekt till en risk för att antalet vänteområden för assistans minskar i vintersjöfarten, vilket påverkar säkerheten i sjöfarten. Generellt sett är det svårast att samordna havsbaserad vindkraft och sjöfart i Kvarken och Bottenviken. 

Projektens konsekvenser för undervattensnaturen, fiskfaunan och fisket kan variera mycket från fall till fall, och beroende på läget och projektets omfattning. Konsekvenserna för naturen, fiskfaunan och fisket är störst under byggfasen, och är huvudsakligen tillfälliga, även om de kan sträcka sig över flera år i stora havsbaserade vindkraftsparker. De viktigaste konsekvenserna i byggfasen är ingrepp i bottnen, grumling och buller ovanför och under ytan. Konsekvenserna under den tid som havsbaserade vindkraftverk används kan vara förknippade med buller från sjökablar och med elektromagnetiska fält. Indirekt kan havsbaserade vindkraftsprojekt leda till försämrade verksamhetsförutsättningar för fisket och inskränkta möjligheter eller försämrad lönsamhet för näringsverksamhet. 

Kustens invånare och fritidsboende påverkas inte lika mycket av vindkraftverkens buller och utseende när de är belägna i den ekonomiska zonen. Rekreation på havet, till exempel båtliv, friluftsliv och fritidsfiske, är vanligare nära kusten än ute på öppet hav, och därför kan man bedöma att havsbaserade vindkraftsprojekt i den ekonomiska zonen kommer att ha mindre konsekvenser för rekreationsanvändningen och näringarna. 

4.1.1  Fastighetsskattelagen

Utgångspunkter för fastighetsskatten i Finlands ekonomiska zon

Det föreslås att fastighetsskattelagen ändras så att fastighetsskatt ska betalas till staten och kommunen för byggnader och konstruktioner i Finlands ekonomiska zon. Byggnader och konstruktioner föreslås ingå i fastighetsskattebasen till den del som de värderas som byggnader eller konstruktioner i fastighetsbeskattningen. 

Om förslaget godkänns innebär det en principiell förändring i fastighetsbeskattningen, eftersom fastighetsskatten sedan gammalt har varit en skatt på skattepliktiga fastigheter i kommunen och betalats som en andel av fastighetens värde enligt en skatteprocentsats som kommunen bestämt och som tillämpas på fastigheten. Den föreslagna fastighetsskattebasen i Finlands ekonomiska zon ligger utanför kommunernas område, och i det nuvarande fastighetsskattesystemet ingår ingen sådan möjlighet. Till den delen behöver grunderna särskilt för skattetagare, skattesatser och fördelning av skatteintäkter mellan skattetagarna anges på ett nytt sätt. 

Statens ställning som skattetagare kan anses vara motiverad med hänsyn till att Finlands ekonomiska zon är ett internationellt havsområde utanför kommunernas område. Staten har utöver jurisdiktion också skyldigheter och uppgifter i Finlands ekonomiska zon, till exempel myndighetsuppgifter enligt lagen om havsbaserad vindkraft i den ekonomiska zonen i samband med utnyttjande, konkurrensutsättning, tillståndsförfaranden och tillsyn som gäller havsbaserad vindkraft i Finlands ekonomiska zon, och inom andra förvaltningsområden exempelvis i samband med planering, användning, övervakning och skydd av Finlands ekonomiska zon. Det nuvarande fastighetsskattesystemet och det att fastighetsskatten är en lokal skatt hindrar i sig inte att staten är skattetagare. 

Fastighetsskatten i Finlands ekonomiska zon är inte helt jämförbar med den nuvarande fastighetsskatten, och kommunernas ställning som enda skattetagare kan inte motiveras särskilt övertygande med de orsaker som vanligen använts för att motivera att fastighetsskatten är en lokal skatt. Fastighetsskattebasen i Finlands ekonomiska zon hör inte till någon kommuns område, och kommunerna har inga uppgifter i Finlands ekonomiska zon till exempel inom områdesanvändning, samhällsbyggande eller offentliga infrastrukturinvesteringar, som generellt skulle kunna motivera en lokal skatt som fastighetsskatten. Kommunerna har en väsentligt annorlunda ställning i förhållande till verksamhet som äger rum på kommunens eget område. 

Kommunernas ställning som skattetagare kan ändå motiveras med att storskaliga havsbaserade vindkraftsprojekt i Finlands ekonomiska zon kan ha konsekvenser för kustområdet i form av regionala olägenheter för olika marina verksamheter, för miljön och för naturen. Havsbaserade vindkraftsprojekt kan ge upphov till mångfasetterade, långa och osäkra konsekvenskedjor som orsakar regionala konsekvenser för flera av kommunerna i närområdet. Regionala konsekvenser kan till exempel vara olägenheter för sjöfarten, fiskfaunan, fisket och fiskeområdena eller bullerförorening och sikthinder. Med hänsyn till detta kan det anses vara motiverat att kommunerna får en utdelning av den fastighetsskatt som betalas för byggnader och konstruktioner i Finlands ekonomiska zon. 

I fastighetsskattelagen föreslås bestämmelser om skattetagare, skattebas, skatteprocentsatser och andra grunder för skattskyldighet när det gäller fastighetsskatt i Finlands ekonomiska zon, medan det i lagen om skatteredovisning föreslås bestämmelser om skattetagarnas utdelning av fastighetsskatten för Finlands ekonomiska zon.  

Skatteprocentsatser som tillämpas i Finlands ekonomiska zon

Det föreslås att fastighetsskatt ska betalas för byggnader och konstruktioner som hör till ett kraftverk i Finlands ekonomiska zon enligt en genomsnittlig kraftverksprocentsats, som är genomsnittet av de skatteprocentsatser som kommunerna med stöd av 14 § i fastighetsskattelagen senast har fastställt för byggnader och konstruktioner som hör till kraftverk, vägt med de beskattningsvärden som omfattas av respektive kommuns skatteprocentsats i den senast verkställda fastighetsbeskattningen. 

För andra byggnader och konstruktioner betalas i sin tur skatt enligt en vägd genomsnittlig allmän fastighetsskatteprocentsats för byggnader, som är genomsnittet av de allmänna fastighetsskatteprocentsatser för byggnader som senast fastställts i kommunerna med stöd av 11 § i fastighetsskattelagen vägt med de beskattningsvärden som omfattas av respektive kommuns skatteprocentsats i den senast verkställda fastighetsbeskattningen. 

Det här sättet att bestämma skatteprocentsatserna har valts av neutralitetsskäl, för att skattebördan för havsbaserad vindkraft vägd med beskattningsvärdena ska ligga på samma nivå som i Finlands kommuner i genomsnitt för vindkraft och andra produktionsformer. Den vägda genomsnittliga kraftverksprocentsatsen ger de största kraftverkskommunerna en stor vikt när skatteprocentsatsen bestäms, eftersom beskattningsvärdena är större i de kommunerna.  

4.1.2  Lagen om skatteredovisning

Statens och kommunernas utdelning

I propositionen föreslås det att statens utdelning ska vara 80 procent av fastighetsskatten för Finlands ekonomiska zon och kommunernas utdelning 20 procent. 

Kommunspecifik utdelning

Det föreslås att kommunernas utdelning av fastighetsskatten för Finlands ekonomiska zon fördelas mellan de kustkommuner som ligger nära kraftverk eller andra skattepliktiga byggnader eller konstruktioner i Finlands ekonomiska zon eller där det för ett kraftverk finns en anslutningspunkt till stamnätet. Dessa kommuner kallas kommuner med rätt till utdelning. 

De kommuner som har rätt till utdelning bestäms utifrån kommunindelningen och de yttre gränserna för Finlands ekonomiska zon och Finlands territorialvatten. Kommungränserna och de yttre gränserna för Finlands territorialvatten anges med blå linjer på kartan nedan. För bestämningen av den kommunspecifika utdelningen av fastighetsskatten för Finlands ekonomiska zon ska den ekonomiska zonen enligt förslaget delas in i tre delar, som utgörs av de tre lila zonerna på kartan. Delarna ligger i Bottenviken, Bottenhavet och Finska viken. De två första delarna skiljs åt av Kvarken och de två senare av Skärgårdshavet och Åland. 

Källa: Transport- och kommunikationsverket Traficom (https://julkinen.traficom.fi/oskari/?lang=sv).  

Kommunerna med rätt till utdelning bestäms enligt det delområde de tillhör. Som kommuner med rätt till utdelning betraktas kommuner som gränsar till den yttre gränsen för Finlands territorialvatten, och ligger närmast en byggnad eller konstruktion i den del av den ekonomiska zonen som utdelningen gäller, samt sådana kommuners grannkommuner när dessa kommuner har en gemensam kommungräns som fortsätter till den yttre gränsen för Finlands territorialvatten. Om villkoren är uppfyllda kan denna kategori inbegripa kommuner som gränsar till en del av Finlands ekonomiska zon, men grannkommunerna kan även vara andra kommuner som gränsar till de yttre gränserna för Finlands territorialvatten. 

Som kommuner med rätt till utdelning betraktas också grannkommuner till de ovannämnda kommunerna om de har en gemensam kommungräns på Finlands territorialvatten, men inte kommuner som omfattar mindre än 50 kvadratkilometer av Finlands territorialvatten och inte kommuner som gränsar till en annan del av den ekonomiska zonen. Denna kategori kan innehålla kustkommuner, men utesluter kommuner som endast har små havsområden och kommuner som ligger relativt långt från den ekonomiska zonens del och gränsar till en annan del av den ekonomiska zonen. 

Dessutom har en kommun rätt till utdelning om där finns en anslutningspunkt som ett kraftverk i den aktuella delen av den ekonomiska zonen använder för att ansluta sig till stamnätet. Med en anslutningspunkt till stamnätet avses detsamma som i nuläget i 14 § 2 mom. föreskrivs som villkor för tillämpning av kraftverksprocentsatsen. Till denna kategori hör kommuner med anslutningspunkter för att man ska kunna ta hänsyn till de regionala olägenheterna som orsakas av massiva anslutningsledningar från de havsbaserade vindkraftsparkerna till kusten. Havsbaserade vindkraftsprojekt kan i viss mån vara koncentrerade till samma havsområden, och utan en specialbestämmelse skulle kommuner med anslutningspunkter inte nödvändigtvis anses ha rätt till utdelning. Däremot föreslås det inte att de kommuner där anslutningsledningen är belägen ska nämnas separat som kommuner med rätt till utdelning. Att utreda var en anslutningsledning går kan bedömas vara ett administrativt tungt förfarande för skatteredovisningens behov.  

Kommunernas utdelning av fastighetsskatten i Finlands ekonomiska zon delas in i tre kalkyleringsposter när fastighetsskatteintäkterna ska anvisas till de kommuner som har rätt till utdelning. Kalkyleringsposterna bestäms enligt delområdena i den ekonomiska zonen. Till en kalkyleringspost läggs kommunernas andel av fastighetsskatteintäkterna från den delen av den ekonomiska zonen. 

Enligt förslaget ska fastighetsskatten i en kalkyleringspost fördelas till de kommuner som har rätt till utdelning i förhållande till antalet invånare vid utgången av året före skatteåret, dock så att 40 000 invånare beaktas som kommunens invånarantal om den har fler än 40 000 invånare. Dessutom föreslås det att kommunens invånarantal vägs med koefficienten 0,7 om kommunen får utdelning också ur en annan kalkyleringspost. 

Syftet med den föreslagna fördelningsgrunden är att de kommunvisa utdelningarna ska bestämmas enligt en grund som tillämpas enhetligt på kommunerna. När fördelningsgrunden tillämpas kan fastighetsskatteintäkterna anvisas relativt jämnt enligt invånarantalet, om man jämför med fastighetsskatteintäkten per invånare. Det invånarantal som tas i beaktande begränsas till 40 000 för att förebygga en koncentrering av fastighetsskatteintäkterna till städer och kommuner med flest invånare. Genom att beakta 70 procent av kommunens invånarantal, det vill säga tillämpa koefficienten 0,7, vill man på motsvarande sätt minska vikten av upprepade fastighetsskatteintäkter om en kommun får utdelning av fastighetsskatten från två kalkyleringsposter. 

4.1.3  Värderingslagen

För att göra fastighetsbeskattningen för vindkraftverk enhetligare föreslås det att värderingslagen ändras så att återanskaffningsvärdet för havsbaserade vindkraftverk anses vara 35 procent av byggnadskostnaderna, då motsvarande andel av byggnadskostnaderna för landbaserade vindkraftverk liksom i nuläget ska anses vara 75 procent. Till värderingslagen fogas samtidigt den grundläggande bestämmelsen i förordningen om återanskaffningsvärdet, enligt vilken återanskaffningsvärdet motsvarar 75 procent av byggnadskostnaderna för konstruktionen. Dessutom föreskrivs det på lagnivå om den etablerade årliga justeringen av återanskaffningsvärdet för konstruktioner enligt den årliga förändringen i byggnadskostnadsindex. 

På det sätt som framgår av regeringens proposition till riksdagen med förslag till lag om ändring av 3 § i fastighetsskattelagen (RP 169/2020 rd) var avsikten att fastighetsbeskattningen av havsbaserade vindkraftverk skulle genomföras genom en förordning av finansministeriet om grunderna för återanskaffningsvärdet av byggnader. Det är dock lämpligare att föreskriva om detta i lag. Liksom det konstaterades i den propositionen var det nödvändigt att försäkra sig om att EU:s regler om statligt stöd inte utgör något hinder innan ändringen genomförs. 

Fram till juni 2021 hade två distansmöten ordnats mellan de finska myndigheterna och avdelningen för statligt stöd vid kommissionens generaldirektorat för konkurrens för att bedöma om sänkningen av fastighetsbeskattningen för havsbaserade vindkraftverk utgör sådant statligt stöd som avses i artikel 107.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt. I de informella diskussionerna drog kommissionen slutsatsen att det inte rör sig om statligt stöd. Kommissionen framhöll dock behovet av att regelbundet se över åtgärden för att man ska kunna säkerställa att det inte heller senare uppstår någon fördel i förhållande till landbaserade vindkraftverk, till exempel på grund av lägre bygg- eller driftskostnader eller högre marknadspriser på el. 

I dag är fastighetsskattekostnaden i relation till elproduktionen under livscykeln för ett havsbaserat vindkraftverk avsevärt högre än för landbaserad vindkraft, och därför är förslaget motiverat. Enligt förslaget ska återanskaffningsvärdet för ett havsbaserat vindkraftverk i enlighet med tidigare planer vara 35 procent av byggnadskostnaderna, och bestämmelsen tillämpas i ett första skede på havsbaserade vindkraftverk som börjat byggas 2025 eller senare, då byggandet av ny havsbaserad vindkraft tidigast kan väntas börja. Längre fram granskas nivån på dimensioneringen separat. 

Till värderingslagen fogas dessutom en bestämmelse som nu saknas om det åldersavdrag som ska tillämpas på solkraftverk. Det utreds separat om fastställandet av beskattningsvärdena för solkraftverk är uppdaterat, enligt vad som förutsätts i regeringsprogrammet. 

4.1.4  Inkomstskattelagen

I inkomstskattelagen föreslås bestämmelser om tillämpningen på Finlands ekonomiska zon av de bestämmelser som gäller Finland. Inkomstskattelagens bestämmelser som gäller Finland ska enligt förslaget också tillämpas på Finlands ekonomiska zon utanför territorialhavet. 

4.2.1  Allmänt om konsekvensbedömningarna

Konsekvenserna av de ändringar som nu föreslås framträder huvudsakligen först under de kommande årtiondena, och kan endast bedömas mycket begränsat utifrån osäkra utgångspunkter och antaganden. 

Projektutvecklingen inom havsbaserad vindkraft tar lång tid, och de första nya havsbaserade vindkraftsprojekten bedöms bli klara på 2030-talet. Projekten för havsbaserad vindkraft är stora elproduktionsenheter av samma storleksklass som kärnkraftverk. Globalt finns det omkring hundra företag som utvecklar projekt och producerar vindkraft till havs, och det finns inte många företag i Finland som är kapabla att utveckla och producera vindkraftsprojekt till havs. 

Endast en del av de projekt som för närvarande befinner sig i planeringsstadiet kommer att genomföras, medan projekt som inte är ekonomiskt lönsamma eller som av andra skäl anses olämpliga inte kommer att genomföras. När det gäller efterfrågan är framför allt samhällets investeringar i den rena omställningen avgörande för den ekonomiska lönsamheten, och när det gäller utbudet de olika elproduktionssättens konkurrenskraft och andra faktorer som påverkar utbudet av el. Till exempel förväntningarna på etablering, dimensionering och elbehov inom den energiintensiva industrin, utvecklingen av elproduktionsteknik och elproduktionsvolymerna påverkar i vilken utsträckning de planerade havsbaserade vindkraftsprojekten genomförs. Det har inte varit möjligt att bedöma den betydande osäkerhet som är förenad med sådana faktorer, vilket begränsar konsekvensbedömningarna.  

Även de varierande byggnadskostnaderna och osäkerheten i fråga om de faktiska byggnadskostnaderna medför begränsningar för konsekvensbedömningarna. Byggnadskostnaderna som påverkar beskattningsvärdet för havsbaserade vindkraftverk varierar väsentligt, vanligen ju längre avståndet till kusten är och ju djupare havsområdet är. Nivån på byggnadskostnaderna bedöms vanligen påverkas av att fundamentet är större i djupare vatten och att kraven på byggandet och bearbetningen ökar ju större avståndet och djupet är. Projekt i Finlands ekonomiska zon genomförs också längre bort från kusten och i havsområden som i genomsnitt är djupare än territorialvattnen, varvid byggnadskostnaderna kan bedömas bli högre. Nivån på byggnadskostnaderna varierar och är förknippad med osäkerhet.  

Av de ovannämnda anledningarna bedöms konsekvenserna för företagen begränsas närmast till etablerade branschaktörer med kapacitet att utveckla och bygga havsbaserade vindkraftsparker. Det har inte gått att bedöma antalet projekt, i vilken utsträckning de genomförs eller var de placeras. Propositionen beräknas ha väsentliga positiva skatteintäktseffekter från och med 2030-talet, då de första havsbaserade vindkraftsprojekten beräknas gå vidare till byggfasen. 

Konsekvenserna för de offentliga finanserna har inte kunnat bedömas kvantitativt. Nedan beskrivs endast de föreslagna bestämmelsernas konsekvenser för dimensioneringen under olika antaganden för att ge en bild av konsekvensmekanismerna. 

Den föreslagna bestämmelsen i inkomstskattelagen om tillämpning av inkomstskattelagens bestämmelser i Finlands ekonomiska zon påverkar främst aktörer som är begränsat skattskyldiga i Finland och i fortsättningen kan komma att ha ett fast driftställe i Finlands ekonomiska zon, och som därför är skyldiga att betala skatt på den inkomst som räknas till det fasta driftstället. Antalet begränsat skattskyldiga aktörer bedöms dock vara litet. Havsbaserade vindkraftsprojekt torde i första hand genomföras genom inhemska projektbolag. 

4.2.2  Konsekvenser för företagen

Skattekostnader

Enligt de aktuella bedömningarna är utgångsnivån för investeringskostnaden för ett havsbaserat vindkraftverk tiotals miljoner euro. Kostnaderna blir vanligen större ju djupare och ju längre bort från kusten ett havsbaserat vindkraftverk byggs. Det havsbaserade vindkraftverkets storlek inverkar också. 

De delar som omfattas av fastighetsskatt utgör enligt en grov bedömning i genomsnitt cirka 50 procent av den totala investeringskostnaden för ett havsbaserat vindkraftverk. Om man antar att investeringskostnaden för ett havsbaserat vindkraftverk är cirka 30 miljoner euro, hör cirka 15 miljoner euro till de delar som omfattas av fastighetsskatt.  

De landbaserade vindkraftverk som för närvarande installeras har vanligen en effekt på 6 megawatt och investeringskostnaden inklusive fundament är i storleksklassen 4–5 miljoner euro. I de delar som fastighetsskatten omfattar ingår vanligen i genomsnitt omkring 30 procent av byggnadskostnaderna, det vill säga cirka 1,2–1,5 miljoner euro. 

I exemplet nedan beskrivs fastighetsskattekostnaden för ett havsbaserat vindkraftverk i nuläget och efter den föreslagna ändringen, och kostnaden jämförs med fastighetsskattekostnaden för ett havsbaserat vindkraftverk. I exemplet antas de byggnadskostnader som ingår i fastighetsskattebasen uppgå till 18 miljoner euro för det havsbaserade vindkraftverket och till 1,4 miljoner euro för det landbaserade vindkraftverket. Utifrån dessa belopp beräknas återanskaffningsvärdena 75 och 35 procent utan justeringar enligt byggnadskostnadsindex. I exemplet är fastighetsskatteprocentsatsen 3,10 procent och det årliga åldersavdraget 2,5 procent när vindkraftverkets livscykel antas vara 32 år. Det havsbaserade vindkraftverket antas producera 73 500 megawattimmar per år och det landbaserade vindkraftverket 17 500 megawattimmar. 

Exempel: Fastighetsskattekostnad för ett havsbaserat och ett landbaserat vindkraftverk under det första året i förhållande till vindkraftverkets effekt och den genomsnittliga fastighetsskattekostnaden under hela livscykeln i förhållande till produktionen, i euro 

I nuläget antas återanskaffningsvärdet för ett havsbaserat vindkraftverk i exemplet vara 13,5 miljoner euro, det vill säga 75 procent av byggnadskostnaderna på 18 miljoner euro som ingår i fastighetsskattebasen. Återanskaffningsvärdet för ett landbaserat vindkraftverk antas vara 1,05 miljoner euro av de byggnadskostnader på 1,4 miljoner euro som tas i beaktande. Efter ändringen sjunker återanskaffningsvärdet för det havsbaserade vindkraftverket till 6 300 000 euro. 

I nuläget är fastighetsskatten det första året den andel av återanskaffningsvärdet som skattesatsen anger, det vill säga för det havsbaserade vindkraftverket 418 500 euro och för det landbaserade vindkraftverket 32 550 euro, medan fastighetsskatten för det havsbaserade vindkraftverket det första året efter ändringen är 195 300 euro. På grund av åldersavdragen minskar den årliga fastighetsskatten under de kommande åren. Den genomsnittliga fastighetsskatten per år under det havsbaserade vindkraftverkets livscykel är efter ändringen 123 893 euro med de siffror som används i exemplet. 

I nuläget är fastighetsskatten för ett havsbaserat vindkraftverk i förhållande till vindkraftverkets effekt på 17 megawatt enligt exemplet 24 618 euro per megawatt, då motsvarande skattekostnad för ett landbaserat vindkraftverk är 4 932 euro per megawatt. I förhållande till elproduktionen under livscykeln är den genomsnittliga skattekostnaden för ett havsbaserat vindkraftverk 3,61 euro per megawattimme och för ett landbaserat vindkraftverk 1,18 euro per megawattimme. 

Efter ändringen ligger fastighetsskattekostnaden för det havsbaserade vindkraftverket i förhållande till elproduktionen under livscykeln närmare skattekostnaden för det landbaserade vindkraftverket. Fastighetsskattekostnaden under det havsbaserade vindkraftverkets livscykel minskar med mer än hälften, det vill säga till 1,69 euro per megawattimme, och närmar sig den motsvarande kostnaden för det landbaserade vindkraftverket, som är 1,18 euro per megawattimme. 

Att fastighetsskatten är avdragsgill vid inkomstbeskattningen innebär att företagets totala skattekostnad i princip är lägre. Fastighetsskatten är en avdragsgill utgift vid inkomstbeskattningen om fastigheten används i näringsverksamhet eller annan förvärvsverksamhet. När det gäller till exempel aktiebolag är förändringen av den totala skattekostnaden med en samfundsskattesats på 20 procent 80 procent av den avdragsgilla fastighetsskattens belopp. 

Konsekvenser för regleringsbördan

Förslaget om att sänka beskattningsvärdet för havsbaserade vindkraftverk bedöms inte förändra den administrativa bördan. 

Fastighetsbeskattningen i Finlands ekonomiska zon medför en ny deklarationsskyldighet som i enlighet med 16 § i fastighetsskattelagen grundar sig på den skattskyldiges skyldighet att granska uppgifterna i den utredning som Skatteförvaltningen sänder i samband med påförande av fastighetsskatt samt att anmäla felaktiga och bristfälliga uppgifter till Skatteförvaltningen, dock i sista hand på skyldigheten att utan uppmaning anmäla skattepliktiga byggnader och konstruktioner. Deklarationsskyldigheten motsvarar huvudsakligen den administrativa börda som är förknippad med vindkraftverk som i nuläget omfattas av fastighetsbeskattning. På det sätt som föreslås nedan kommer deklarationsskyldigheten att omfatta nya uppgifter om byggnader och konstruktioner i Finlands ekonomiska zon, deras läge och anslutningen av ett kraftverk till stamnätet via en anslutningspunkt. 

De uppgifter om vindkraftverk som behövs för fastighetsbeskattningen fås i regel direkt från de skattskyldiga, och första gången vindkraftverken omfattas av beskattningen innehåller den fastighetsutredning som skickas till de skattskyldiga inte tillnärmelsevis tillräckliga uppgifter. Centrala uppgifter om vindkraftverk som ska deklareras för fastighetsbeskattningen är bland annat vindkraftverkets ägar- och identifieringsuppgifter, byggnadstyp, byggnadskostnader samt uppgifter om icke-färdigställt och färdigställt bygge som i praktiken deklareras första gången året efter det år då bygget inleddes. 

I den första deklarationen ska byggnadskostnaderna bestämmas för fastighetsbeskattningen när det gäller vindkraftverkets skattepliktiga delar, det vill säga fundamentet, stommen och maskinrummet, vilket medför arbete och kostnader inom företaget eller för en extern konsult. Den årliga granskningen av fastighetsskattebesluten och anmälningen av eventuella fel och brister orsakar arbete under vindkraftverkets livscykel. Mängden arbete som orsakas efter det första deklarationsåret är ofta väsentligt mindre, eftersom de uppgifter som ska anmälas i regel inte förändras under vindkraftverkets livscykel. 

Om genomförandet av havsbaserade vindkraftsprojekt innebär att det i inkomstbeskattningen uppkommer ett fast driftställe i Finlands ekonomiska zon för aktörer som är begränsat skattskyldiga i Finland, är aktörerna bland annat skyldiga att deklarera inkomst som räknas till det fasta driftstället samt avdragsgilla utgifter, och detta medför kostnader. Regleringsbördan bedöms dock inte öka i praktiken annat än i relativt få fall, med tanke på att projekten vanligtvis genomförs via inhemska projektbolag. 

Konsekvenser för investeringarna

Förslaget om värdering av havsbaserade vindkraftverk bedöms för sin del stimulera investeringar i byggandet av havsbaserad vindkraft i Finlands ekonomiska zon jämfört med nuläget. Byggnadskostnaderna blir vanligen större ju djupare och ju längre bort från kusten ett havsbaserat vindkraftverk byggs. Då är också fastighetsskattekostnaden i genomsnitt större än närmare kusten och i grundare vatten. Den förväntade fastighetsskattekostnaden under livscykeln kan skjuta upp eller gallra bort havsbaserade vindkraftsprojekt som redan innan fastighetsskattekostnaden beaktas är ekonomiskt mindre lönsamma. Den föreslagna dimensioneringen, 35 procent av byggnadskostnaderna, väntas inte väsentligt drabba genomförandet av projekt som planeras i Finlands territorialvatten. 

Fastighetsskatten i Finlands ekonomiska zon är en ny skattebörda som kan påverka till exempel projektens investerings- och etableringsbeslut, antal eller tidsschema. På samma sätt som i Finlands territorialvatten kan den förväntade fastighetsskattekostnaden under livscykeln skjuta upp eller gallra bort de projekt som har sämre ekonomisk lönsamhet. Det bör också noteras att områdena för havsbaserad vindkraft enligt lagen om havsbaserad vindkraft i den ekonomiska zonen konkurrensutsätts utifrån kvalitets- och priskriterier. Det är möjligt att fastighetsskattekostnaden påverkar aktörernas vilja att betala för att få använda områden för havsbaserad vindkraft. 

De fastighetsskatteprocentsatser som tillämpas i Finlands ekonomiska zon bedöms inte i sig påverka genomförandet av havsbaserade vindkraftsprojekt på något betydande sätt, även om skatteprocentsatsen också är ett relevant element i skattebördan. Till exempel i Finlands territorialvatten har problemet upplevts vara storleken av beskattningsvärdena snarare än nivån på skattesatsen. I de kommuner där projekten är belägna följer nivån på skattesatserna vanligen den maximala kraftverksprocentsatsen, som den vägda genomsnittliga kraftverksprocentsatsen på nuvarande nivå skulle motsvara.  

Det att fastighetsskatten behöver betalas först i byggfasen i enlighet med principerna för fastighetsbeskattningen och stiger i takt med att vindkraftverket färdigställs kan bedömas minska de negativa konsekvenserna för havsbaserade vindkraftverksprojekt. Tillämpningspraxis i sig är redan i nuläget tillämplig i Finlands territorialvatten. 

4.2.3  Konsekvenser för de offentliga finanserna

Konsekvenser för kommunernas ekonomi

Den fastighetsskattebas som kraftverken utgör har sedan gammalt varit av särskild betydelse för många mindre landsbygdsdominerade kraftverkskommuner utanför tillväxtcentren, av vilka många har drabbats av de ekonomiska utmaningar som följer av avfolkningen och den åldrande befolkningen. De senaste årens betydande investeringar i landbaserad vindkraft har dessutom framhävt vindkraftverkens betydelse för skattebasen. De föreslagna ändringarna kan bedömas framhäva vindkraftverkens betydelse för fastighetsskattebasen ytterligare och gynna kustkommunerna, där fastighetsskatten från vindkraft också i nuläget är en viktig inkomstkälla. 

Fastighetsskatteintäkterna kan antas öka främst från och med 2030-talet i Finlands territorialvatten, medan fastighetsskatteintäkterna i Finlands ekonomiska zon kan antas öka närmare 2040-talet. Nivån på fastighetsskatteintäkterna beror på många osäkra faktorer, och därför är det inte möjligt att uppskatta dem kvantitativt. 

I tabellen nedan beskrivs ett exempel på i vilken skala havsbaserade vindkraftverk påverkar fastighetsskatteintäkterna i förhållande till volymen av havsbaserad vindkraft som byggs. I tabellen antas ett havsbaserat vindkraftverk ha en effekt på 17 megawatt, ett genomsnittligt beskattningsvärde på cirka 3,9 miljoner euro under hela livscykeln och en genomsnittlig fastighetsskatt på cirka 120 000 euro per år under livscykeln. Antagandet om den genomsnittliga fastighetsskattekostnaden under livscykeln baserar sig på uppgifterna i beräkningsexemplet i avsnitt 4.2.2, som kan antas representera en uppskattad kostnadsnivå på cirka 15 meters djup. En större genomsnittlig fastighetsskatteintäkt än så är möjlig, men att ange en sådan är synnerligen osäkert med de nuvarande uppskattningarna. I tabellen används den ovannämnda utgångsnivån för att visa effektens skala.  

I tabellen görs ingen skillnad mellan Finlands territorialvatten och Finlands ekonomiska zon, utan effektens skala beskrivs allmänt. 

Finlands territorialvatten

På havsbaserade vindkraftverk som byggs i territorialvattnen tillämpas kommunernas egna fastighetsskatteprocentsatser, och fastighetsskatteintäkterna tillfaller kommunerna. Sänkningen av beskattningsvärdena för havsbaserade vindkraftverk leder sannolikt till att fler havsbaserade vindkraftverk byggs. På lång sikt bedöms det här öka kommunernas fastighetsskatteintäkter, även om det inte går att uppskatta effekten i euro. 

I tabellen nedan beskrivs ett exempel på hur havsbaserad vindkraft som byggs i Finlands territorialvatten påverkar fastighetsskatteintäkterna, och hur ökningen av skatteintäkterna är beroende av den totala volymen havsbaserad vindkraft som byggs i territorialvattnen. I tabellen används uppgifterna i tabellen ovan. Tabellen innehåller ingen uppskattning av förväntade skatteintäkter.  

Tabell: Kommunernas fastighetsskatteintäkter från havsbaserad vindkraft som byggs i Finlands territorialvatten, miljoner euro 

Det står klart att fastighetsskatteintäkterna från havsbaserade vindkraftverk som byggs i Finlands territorialvatten endast kommer att gynna kustkommuner där projekten är belägna. Intäkterna kan också antas vara ojämnt fördelade mellan kustkommunerna beroende på var de genomförda havsbaserade vindkraftsparkerna är belägna. Projekt planeras i Bottenhavet och Bottenviken enligt vad som redogörs i avsnitt 2.4.2, och de kommuner där projekten är belägna är skattetagare i sina egna områden. Tills vidare är det omöjligt att närmare uppskatta hur skatteintäkterna i euro fördelas mellan de kommuner där havsbaserade vindkraftsprojekt i Finlands territorialvatten är belägna. 

Finlands ekonomiska zon

Fastighetsskattebasen och fastighetsskatteprocentsatserna för Finlands ekonomiska zon gäller havsbaserade vindkraftverk som byggs i Finlands ekonomiska zon. Också den föreslagna sänkningen av beskattningsvärdena gäller havsbaserade vindkraftverk i Finlands ekonomiska zon. 

Liksom när havsbaserad vindkraft byggs i territorialvattnen är det också när havsbaserad vindkraft byggs i den ekonomiska zonen mycket svårt att med säkerhet uttala sig om hur stora konsekvenserna blir för skatteintäkterna och hur konsekvenserna fördelas. Under de närmaste åren kommer mer havsbaserad vindkraft att byggas i Finlands territorialvatten än i Finlands ekonomiska zon.  

De kommuner som har rätt till utdelning delar inom varje kalkyleringspost på kommunernas utdelning, som är 20 procent av fastighetsskatten för Finlands ekonomiska zon. På det finländska fastlandet finns 39 kommuner som gränsar till Finlands ekonomiska zon. På grundval av dessa kommuner bildas 39 kommungrupper dit kommuner med rätt till utdelning potentiellt kan höra, beroende på var de närmaste havsbaserade vindkraftverken finns i respektive fall (grupp 1), och deras grannkommuner som gränsar till den yttre gränsen för Finlands territorialvatten (grupp 2) samt sådana kommuners grannkommuner som uppfyller vissa villkor (grupp 3). Det uppstår 12–14 kommunkluster i vart och ett av de tre kustområdena (Bottenviken, Bottenhavet och Finska viken), och till dem hör i medeltal cirka fem kommuner som potentiellt har rätt till utdelning. Kommuner med en anslutningspunkt till stamnätet för kraftverk i den ekonomiska zonen har också rätt till utdelning (grupp 4). 

Kommunernas utdelning av fastighetsskatten för Finlands ekonomiska zon föreslås vara 20 procent, och därför bedöms de samlade konsekvenserna för kommunernas ekonomi bli små.  

Kommunernas utdelning antas inte på lång sikt bli större än några tiotals miljoner euro. Effekten fördelas inte nödvändigtvis jämnt mellan kustkommunerna. Konsekvenserna för en enskild kommun kan vara relativt sett betydande beroende på var havsbaserade vindkraftsprojekt genomförs och vilka kommuner som har rätt till utdelning. I det här skedet är det inte möjligt att bedöma konsekvenserna för enskilda kommuner. Räknat i euro bedöms dock konsekvenserna bli relativt moderata i de kommuner som har rätt till utdelning. 

I de följande exemplen beskrivs mekanismen för kommunspecifik utdelning. I exempel 1 finns en havsbaserad vindkraftspark i den del av den ekonomiska zonen som består av Bottenhavet, och den närmaste kommunen är Björneborg. I exempel 2 beskrivs fördelningen av skatteintäkterna om den havsbaserade vindkraftsparken är belägen utanför både Björneborg och Euraåminne. 

I exemplen är kommunernas utdelning (1 000 000 euro) rent hypotetisk. Den ska enbart beskriva mekanismen och bygger inte på verkliga uppskattningar. 

Exempel 1: En kraftverkspark i den ekonomiska zonen utanför Björneborg, inga andra parker i Bottenhavet, 1 000 000 euro utdelas till kommunerna 

Exempel 2: En kraftverkspark i den ekonomiska zonen utanför Björneborg och Euraåminne, inga andra parker i Bottenhavet, 1 000 000 euro utdelas till kommunerna 

Förslaget om inkomstskattelagen bedöms ha små konsekvenser för samfundsskatteintäkterna.  

Fastighetsskattens avdragsgillhet vid inkomstbeskattningen minskar kommunernas utdelning av samfundsskatteintäkterna, som inte kan uppskattas kvantitativt. När man tar hänsyn till osäkerheten i fråga om ökningen av fastighetsskatteintäkterna gällande både kvantitet och tidsplan är det inte ändamålsenligt att kompensera den samfundsskatt som eventuellt realiseras under de kommande årtiondena. 

Konsekvenser för statsandelarna

Ändringarna i kommunernas fastighetsskatteintäkter bedöms inte inverka på storleken av kommunernas statsandelar enligt det nuvarande statsandelssystemet. Vid utjämningen av statsandelen på basis av skatteinkomsterna beaktas 50 procent av den kalkylerade fastighetsskatten enligt 26 § 5 mom. i lagen om statsandel för kommunal basservice (618/2021), nedan statsandelslagen. Vid beräkning av den kalkylerade fastighetsskatten beaktas inga andra kraftverk än kärnkraftverk. 

Till den del som fastighetsskatten är en avdragsgill utgift i inkomstbeskattningen påverkar avdragbarheten samfundsskatteintäkterna med en andel som motsvarar samfundsskatteprocentsatsen. Som kommunens andel av samfundsskatten som ska beaktas enligt 26 § 5 mom. i statsandelslagen används enligt 5 § 2 mom. i statsrådets förordning om statsandel för kommunal basservice (1393/2022) den kommunspecifika andelen av den debiterade samfundsskatten som bestäms enligt 3 kap. i lagen om skatteredovisning. Inga konsekvenser bedöms uppkomma under detta årtionde. 

I enlighet med regeringsprogrammet inrättades ett projekt för att reformera statsandelssystemet för kommunal basservice den 31 augusti 2023 (projektnummer VM097:00/2023). Projektsidan finns på adressen .https://vm.fi/sv/projekt?tunnus=VM097:00/2023 I projektet bedöms bland annat ändamålsenligheten av och nivån på utjämningen av de skatter som omfattas av utjämningen på basis av skatteinkomsterna samtidigt som beloppet av de skatter som omfattas av utjämningen och utjämningens storlek granskas. 

I oktober 2024 publicerade finansministeriet ett meddelande om att reformen av kommunernas statsandelar skjuts upp och träder i kraft ett år senare, år 2027. Finansministeriets meddelande om att statsandelsreformen skjuts upp: .https://vm.fi/-/vos-uudistus-siirtyy?languageId=sv_SE De utredare som utnämndes till stöd för beredningen av reformen av statsandelssystemet överlämnade sin rapport Meddelandet om att utredarna överlämnat sin rapport finns tillsammans med själva rapporten på adressen .https://vm.fi/-/selvityshenkilot-arto-sulonen-ja-eero-laestera-luovuttivat-valtionosuusjarjestelman-uudistamiseen-liittyvan-raporttinsa-kunta-ja-alueministeri-anna-kaisa-ikoselle-?languageId=sv_SE den 16 december 2024. I rapporten föreslår utredarna bland annat att kraftverksfastigheter, också sol- och vindkraft, ska inkluderas i utjämningen med samma 50-procentiga andel som andra fastigheter. 

I november 2025 meddelades det att totalreformen av statsandelssystemet för kommunal basservice förs inte vidare under denna regeringsperiod. Regeringspartierna uppnådde inte någon enighet om totalreformen inom den tidsfrist som en riksdagsbehandling skulle kräva. Finansministeriet utreder emellertid om det fortfarande är möjligt att göra begränsade, förtydligande ändringar i systemet under denna regeringsperiod. Finansministeriets pressmeddelande: https://vm.fi/-/valtiovarainministerio-selvittaa-rajattuja-muutoksia-valtionosuusjarjestelmaan-viela-talla-hallituskaudella?languageId=sv_SE 

Konsekvenser för statsfinanserna

Enligt propositionen ska statens utdelning av skatteintäkterna vara 80 procent av fastighetsskatten på havsbaserade vindkraftverk som byggs i Finlands ekonomiska zon, medan fastighetsskatteintäkterna från vindkraft i territorialvattnen tillfaller kommunerna. Konsekvenserna för statsfinanserna beror alltså väsentligen på hur mycket av den havsbaserade vindkraften som byggs i den ekonomiska zonen. Liksom det är omöjligt att uppskatta hur mycket havsbaserad vindkraft som totalt kommer att byggas, är det också omöjligt att uppskatta hur projekten fördelas mellan territorialvattnen och den ekonomiska zonen. 

I tabellen nedan beskrivs ett exempel på hur konsekvenserna för statens skatteinkomster kan se ut i förhållande till hur mycket havsbaserad vindkraft som byggs och hur den fördelas på den ekonomiska zonen och territorialvattnen. Siffrorna i exemplet inbegriper en andel av det avräkningsbelopp som betalas till landskapet Åland. I tabellen används samma siffror som i tabellen i avsnitt 4.2.3. 

Tabell: Statens fastighetsskatteintäkter från havsbaserad vindkraft som byggs i Finlands ekonomiska zon, miljoner euro 

Konsekvenserna av fastighetsskattens avdragsgillhet och ändringen i inkomstskattelagen för statens andel av samfundsskatten och för statsandelarna till kommunerna är osäkra och beräknas uppkomma först under nästa årtionde. 

4.2.4  Konsekvenser för kommunerna

De föreslagna ändringarna förutsätter inte att kommunerna vidtar särskilda nya åtgärder. Kommunens byggnadstillsynsmyndigheter lämnar inga uppgifter om byggnader och konstruktioner i Finlands ekonomiska zon, och kommunerna har inte heller i övrigt några myndighetsuppgifter som gäller byggnader och konstruktioner i Finlands ekonomiska zon eller verksamhet som bedrivs där. Kommunernas skyldighet att anmäla till Skatteförvaltningen de kraftverksprocentsatser och de allmänna fastighetsskatteprocentsatser för byggnader som utgör grund för beräkningen av skatteprocentsatser som tillämpas i den ekonomiska zonen grundar sig på 11 § 6 mom. i den gällande fastighetsskattelagen. 

4.2.5  Konsekvenser för Ålands och dess kommuners ställning

Statens utdelning av fastighetsskatten för Finlands ekonomiska zon påverkar med stöd av 46 § i självstyrelselagen det avräkningsbelopp som betalas av statsmedel till landskapet Åland. Avräkningsbeloppet beräknas så att de i statsbokslutet för respektive år redovisade inkomsterna, med undantag för vissa skatteinkomster som anges särskilt i lagen, multipliceras med avräkningsgrunden, som i nuläget är 0,47 procent. 

Fastighetsskatteintäkterna ingår i statsbokslutet och är med stöd av 46 § i självstyrelselagen sådana inkomster i statsbokslutet som ska beaktas i avräkningsbasen. Därför ökar fastighetsskatteintäkterna för Finlands ekonomiska zon det avräkningsbelopp som betalas till landskapet Åland enligt avräkningsgrundens relationstal i takt med att fastighetsskatteintäkterna inflyter till staten. 

I avräkningsbasen beaktas hela statens utdelning av fastighetsskatten oavsett om de havsbaserade vindkraftverken finns nära landskapet Åland eller inte. Avräkningsbeloppet ökar därmed för varje havsbaserat vindkraftverk som byggs i Finlands ekonomiska zon. Effekten bedöms framträda mot slutet av 2030-talet när staten får fastighetsskatteintäkter. 

Den sänkning av återanskaffningsvärdet för havsbaserade vindkraftverk som föreslås i värderingslagen till 35 procent av byggnadskostnaderna gäller med stöd av 2 a § i fastighetsskattelagen för landskapet också havsbaserade vindkraftverk i Ålands territorialvatten, om inte landskapet i den lagen tar in värderingsbestämmelser som avviker från rikslagstiftningen. Sänkningen av beskattningsvärdet för havsbaserade vindkraftverk kan bedömas ha positiva konsekvenser för skatteintäkterna i Ålands kommuner om den leder till att havsbaserad vindkraft byggs i landskapets territorialvatten. 

Fastighetsskattens avdragbarhet i inkomstbeskattningen kan påverka skatteavräkningen enligt 49 § i självstyrelselagen. De belopp av samfundsskatten som återförs kan påverkas när en samfundsskattepliktig aktör som är etablerad på Åland har havsbaserade vindkraftverk i Finlands territorialvatten eller Finlands ekonomiska zon och fastighetsskatten på de havsbaserade vindkraftverken är en avdragsgill utgift i näringsverksamhet eller annan förvärvsverksamhet. De samlade konsekvenserna bedöms vara ringa. 

4.2.6  Konsekvenser för myndigheterna

Enligt preliminära uppskattningar orsakar de föreslagna ändringarna i fastighetsskattelagen externa informationssystemkostnader för Skatteförvaltningen till ett belopp av cirka 1 000 000 euro och interna kostnader till ett belopp av cirka 200 000 euro. Dessutom bedöms administrationen kosta cirka 10 000 euro per år, men de slutliga administrationskostnaderna kan enligt Skatteförvaltningens uppskattning bli något högre, till exempel 30 000–40 000 euro per år. En stor del av de preliminärt uppskattade kostnaderna är förknippade med den föreslagna redovisningen av de enskilda kommunernas utdelningar, som avviker väsentligt från nuläget. 

På lång sikt kan Skatteförvaltningens uppgifter bedömas öka i viss mån. Kostnader uppstår för handläggningen av skattedeklarationer, verkställandet av beskattningen och skatteredovisningen i takt med att havsbaserade vindkraftsprojekt i territorialvattnen och den ekonomiska zonen omfattas av fastighetsbeskattningen. 

Utöver de uppgifter som de skattskyldiga deklarerar kan Skatteförvaltningen få uppgifter som behövs för beskattningen av myndigheterna med stöd av 18 § i lagen om beskattningsförfarande (1558/1995). För fastighetsbeskattningen får Skatteförvaltningen fastighetsuppgifter ur fastighetsdatasystemet och byggnadsuppgifter ur befolkningsdatasystemet, dit kommunens byggnadstillsynsmyndigheter meddelar uppgifterna. Den riksomfattande informationstjänsten för byggnadsuppgifter ska i enlighet med lagen om datasystemet för den byggda miljön (431/2023) överföras från Myndigheten för digitalisering och befolkningsdata (MDB) till Finlands miljöcentrals (SYKE) datasystem Ryhti. Därifrån får även Skatteförvaltningen i framtiden de uppgifter om nya byggprojekt som kommunerna har anmält till det riksomfattande systemet. 

I nuläget gäller rätten att få uppgifter endast Finlands territorialvatten. Varken de nuvarande riksomfattande informationssystemen eller registren med fastighetsuppgifter omfattar byggnadsobjekt i Finlands ekonomiska zon, och det orsakar utmaningar för Skatteförvaltningen. Identifieringsuppgifter och andra basdata kan i viss mån fås från Energimyndigheten, som enligt lagen om havsbaserad vindkraft i den ekonomiska zonen ska ha uppgiften att övervaka efterlevnaden av villkoren i utnyttjandetillståndet, till exempel villkoren för byggande. 

De riksomfattande informationssystemen, till exempel fastighetsdatasystemet, kan behöva utvidgas till att omfatta Finlands ekonomiska zon under de närmaste åren, eftersom man bedömer att det finns ett stort behov av uppgifter om havsbaserade vindkraftverk. I samband med eventuella kommande lagstiftningsprojekt är det motiverat att bedöma också Skatteförvaltningens informationsbehov och ändringar i Skatteförvaltningens informationssystem. 

Skatteförvaltningen kommer att behöva uppgifter om skattepliktiga byggnaders och konstruktioners läge i Finlands ekonomiska zon, om kommunindelningen och om kommunernas invånarantal för att kunna bestämma de enskilda kommunernas utdelningar. I nuläget får Skatteförvaltningen befolkningsdata som sparats i befolkningsdatasystemet från Myndigheten för digitalisering och befolkningsdata med stöd av 18 § i lagen om beskattningsförfarande. Uppgifter om kommunindelningen och läget för objekt som byggs i Finlands ekonomiska zon är däremot nya typer av uppgifter, som inte fås av Myndigheten för digitalisering och befolkningsdata. 

Kostnadseffekterna av ändringarna i informationssystemen och Skatteförvaltningens och andra myndigheters resursbehov behandlas i framtida budgetprocesser och planer för de offentliga finanserna. 

4.2.7  Konsekvenser för miljön och klimatet

Förslagen bedöms stimulera investeringar i utsläppsfri vindkraft, vilket indirekt främjar klimatmålen. Också indirekta miljökonsekvenser är möjliga om förslagen stimulerar byggandet av havsbaserad vindkraft. Miljö- och naturkonsekvenser som beskrivs i avsnitt 2.4.3 kan också indirekt uppstå till den del som förslagen stimulerar byggandet av havsbaserad vindkraft. 

5.2.1  Sverige

Fastighetsbeskattning

I lagen om statlig fastighetsskatt (1984:1052) föreskrivs det om fastighetsskatt som ska betalas till svenska staten för tomtmark och byggnader. Enligt den lagen är till exempel ägaren till ett vindkraftverk skyldig att betala skatt enligt taxeringsvärdet och den tillämpliga skattesatsen. Fastighetstaxeringen regleras i fastighetstaxeringslagen (1979:1152), som till exempel tillämpas vid bestämmandet av taxeringsvärdet för vindkraftverk. 

Ett vindkraftverks taxeringsvärde bestäms på basis av återanskaffningskostnaderna efter skälighetsbedömning utifrån lönsamheten för elproduktionen i en allmän taxering som verkställs i hela landet med sex års mellanrum eller i särskilda taxeringar mellan dem. I den allmänna taxeringen fastställs en riktvärdeangivelse för vindkraftverk (7 100 svenska kronor per kilowatt i den allmänna taxeringen för 2019), och det totala värdet beräknas genom att riktvärdeangivelsen multipliceras med den effekt som installerats i vindkraftverket. Av totalvärdet betraktas 1,5 procent som taxeringsvärde för tomtmark och 73,5 procent som taxeringsvärde för en byggnad justerat med värdeminskningskoefficienten. 

På vindkraftverk tillämpas skattesatsen 0,2 procent i stället för 0,5 procent som tillämpas på andra elproduktionsenheter, om skillnaden mellan dessa skattesatser kan betraktas som ett stöd av mindre betydelse på högst 300 000 euro som beviljas företaget under en period på tre år, och som är förenligt med EU:s regler om statligt stöd. Enligt svensk rättspraxis är den skattesats som tillämpas på fastighetsskatt för vindkraftverk 0,5 procent om tillämpningen av den lägre skattesatsen 0,2 procent skulle leda till att tröskelvärdet för stöd av mindre betydelse överskrids. 

Rättsläget måste anses vara flertydigt och oklart när det gäller frågan om huruvida byggnader för havsbaserade vindkraftverk i Sveriges territorialvatten och ekonomiska zon, i praktiken havsbaserade vindkraftverk, ingår i fastighetsskattebasen. För havsbaserade vindkraftverk har inget taxeringsvärde fastställts och ingen fastighetsskatt har betalats för dem. 

Inkomstbeskattning

Inkomstskattelagen (1999:1229) innehåller bestämmelser om skatteplikt för både inhemska och utländska företag i Sverige. I samma lag fastställs den territoriella omfattningen av skattskyldigheten genom att Sverige definieras. 

Enligt 6 kap. 3 § i den andra avdelningen av inkomstskattelagen är den som är obegränsat skattskyldig skattskyldig för alla sina inkomster i Sverige och från utlandet. Enligt 6 kap. 11 § i den andra avdelningen av samma lag är den som är begränsat skattskyldig skattskyldig för sina inkomster från Sverige. 

Sverige definieras i den första avdelningen av inkomstskattelagen i 2 kap. 30 §. Enligt lagen avses med Sverige Sveriges land-, luft- och sjöterritorium samt de områden utanför sjöterritoriet som framgår av bilaga 4 till lagen (2017:1272) om Sveriges sjöterritorium och maritima zoner. I bilaga 4 till lagen om Sveriges sjöterritorium och maritima zoner anges de geografiska koordinaterna för den yttre delen av den ekonomiska zonen. 

5.2.2  Norge

Fastighetsbeskattning

Fastighetsskattelagen (Lov om eigedomskatt til kommunane, 1975-06-06-29) innehåller bestämmelser om skatt som betalas på grund av fastighetsvärde. Uppbörden av fastighetsskatt på fastigheter inom kommunernas område är frivillig för kommunerna och de beslutar om uppbörd av fastighetsskatt samt, inom ramen för vissa alternativ enligt fastighetsskattelagen, om de delar och skattesatser som ingår i skattebasen. Det finns ingen reglering av den fastighetsskatt som uppbärs i Norges ekonomiska zon. 

Till skattebasen för fastighetsskatten hör exempelvis till ett vindkraftverk hörande mark och byggnader som värderas enligt deras tekniska värde eller avkastningsvärde, om avkastningsvärdet bäst motsvarar fastighetens värde. Ägaren är skyldig att betala skatt på grundval av den skattesats och det beskattningsvärde som tillämpas på vindkraftverk. 

Skatten på vindkraftverk kan i princip variera mellan 1 och 7 norska kronor per 1 000 norska kronor, det vill säga i praktiken mellan 0,1 och 0,7 procent. Vindkraftverk värderas i princip på grundval av deras tekniska värde, vilket i huvudsak innebär återanskaffningskostnaderna med avdrag för effekten av slitage, ålder och inkurans på värdet. Värderingen kan också grunda sig på avkastningsvärdet, om detta värderingssätt bäst beskriver egendomens värde. 

Inkomstbeskattning

I Norge föreskrivs det om skatteplikt för både inhemska och utländska företag i beskattningslagen (Lov om skatt av formue og inntekt, skatteloven, 1999-03-26-14). Den territoriella omfattningen av skattskyldigheten för företag som betraktas som utländska fastställs mer detaljerat, särskilt när det gäller verksamhet i den ekonomiska zonen och på kontinentalsockeln. 

Enligt 2 kap. § 2–1 i beskattningslagen är varje person som är bosatt i riket skattskyldig för all förmögenhet och alla inkomster från Norge och från utlandet. Enligt samma paragraf omfattar begreppen riket och Norge norskt territorium, norsk kontinentalsockel och Norges ekonomiska zon. 

Enligt 2 kap. § 2–2 i beskattningslagen är företag som är obegränsat skattskyldiga i Norge skattskyldiga för all förmögenhet och inkomst i landet och utanför landet. 

Enligt § 2–3 i beskattningslagen är företag som betraktas som utländska skattskyldiga bland annat för inkomster från prospektering och utvinning av mineralfyndigheter på den norska kontinentalsockeln i enlighet med lagen om kontinentalsockeln, samt för inkomster från prospektering och utnyttjande av förnybara energikällor och därmed sammanhängande verksamhet i områden som inrättats enligt lagen om den ekonomiska zonen. Skattskyldigheten gäller också omvandling och överföring av elenergi utanför zonerna, när den grundar sig på folkrätten eller ett specialavtal som ingåtts med en främmande stat. Dessutom är begränsat skattskyldiga skattskyldiga för inkomster från prospektering och drift av kol och därmed sammanhängande verksamhet i zoner som inrättats enligt lagen om den ekonomiska zonen och på den norska kontinentalsockeln i enlighet med lagen om kontinentalsockeln. Skattskyldigheten gäller transport av koldioxid och användning av undervattenstankar för lagring av koldioxid utanför den norska kontinentalsockeln, om detta beror på folkrätten eller ett specialavtal med en främmande stat. 

Det norska finansministeriet har under våren 2024 offentliggjort ett offentligt samråd som syftar till att införa en skatt på 22 procent för utländska företag och arbetstagare som får intäkter från prospektering och utnyttjande av förnybara energikällor och därmed sammanhängande verksamhet på den norska kontinentalsockeln. Lagändringarna föreslås träda i kraft skatteåret 2025. 

5.2.3  Danmark

Fastighetsbeskattning

I Danmark är fastighetsägarna skyldiga att betala fastighetsskatt till kommunen (grundskyld) i enlighet med lagen om kommunal fastighetsskatt (Kommunal ejendomsskatteloven) på grundval av fastighetens markvärde och fastighetsskatt till staten (ejendomsværdiskat) i enlighet med lagen om fastighetsskatt (Ejendomsskatteloven) på grundval av markens och byggnadernas värde. 

Den kommunala fastighetsskatten kommer endast i fråga för marken och är därför inte relevant vid granskning av beskattningen av vindkraftverk. Den statliga fastighetsskatten är inte heller relevant, eftersom den till sin natur är en skatt som betalas av fysiska personer på typiska fastighets- och bostadstillgångar som ägs av fysiska personer. 

Inkomstbeskattning

Enligt den danska bolagsskattelagen (Selskabsskatteloven) är danska företag skattskyldiga för sin verksamhet i Danmark, så att utländska fasta driftställen och fastigheter i princip inte tas med i skatteberäkningen i Danmark. Intäkterna från verksamhet som bedrivs av allmänt skattskyldiga inom Danmarks exklusiva ekonomiska territorium, det vill säga utanför gränsen på 12 sjömil, beskattas i Danmark. 

Utländska företag är skattskyldiga i Danmark endast för inkomster av fasta driftställen som är belägna där. Efter lagstiftningsreformen avses i 2 § i bolagsskattelagen med fast driftställe även verksamhet som bedrivs av ett fast driftställe i Danmarks ekonomiska zon, om denna verksamhet har samband med inrättande, drift och användning av konstgjorda öar, utrustning och anläggningar. 

5.2.4  Tyskland

Fastighetsbeskattning

I Tyskland finns bestämmelser om den fastighetsskatt som ska betalas till kommunerna i fastighetsskattelagen (Grundsteuergesetz, 07.08.1973), enligt vilken fastighetsägarna i regel är skyldiga att betala fastighetsskatt för fastigheter och byggnader samt jord- och skogsbruksfastigheter inom kommunens område. Det är frivilligt för kommunerna att ta ut fastighetsskatt, och kommunernas skattesatser varierar. När det gäller den tyska ekonomiska zonen finns det inga bestämmelser i fastighetsskattelagen om fastighetsskatt som ska uppbäras där. 

Den federala fastighetsskattelagen är tillämplig i de delstater där fastighetsbeskattning enligt den lagen har införts. I vissa delstater skiljer sig fastighetsbeskattningen från beskattningen enligt den federala fastighetsskattelagen. Den faktiska skattebördan är vanligtvis låg. 

Fastighetsskatten bestäms enligt skattesatsen och beskattningsvärdet. De beskattningsvärden som ligger till grund för fastighetsskatten fastställs i värderingslagen (Bewertungsgesetz 16.10.1934). Beskattningsvärdena för bebyggda och obebyggda fastigheter samt jord- och skogsbruksfastigheter bestäms enligt de värden och lokaliseringskoefficienter som fastställts för dem. 

I den tyska fastighetsskattereformen uppdaterades värderingskriterierna för skattepliktiga objekt för fastställande av nya beskattningsvärden och avsikten är att dessa ska tillämpas från och med 2025. Till exempel vindkraftverk värderas i princip som fastigheter, men delar av marken kan också värderas som jord- och skogsbruksfastigheter. 

Inkomstbeskattning

I Tyskland föreskrivs skattskyldighet för inhemska och utländska företag i samfundsskattelagen (Körperschaftsteuergesetz, 31.08.1976). I samma lag fastställs den territoriella omfattningen av skattskyldigheten i den ekonomiska zonen. 

Enligt 1 § i samfundsskattelagen är allmänt skattskyldiga skattskyldiga för alla sina inkomster. Enligt samma paragraf avses i den lagen med Förbundsrepubliken Tyskland en andel av den ekonomiska zonen i den mån a) levande och icke-levande naturresurser i vatten ovanför havsbottnen, havsbottnen och dess insida utforskas, exploateras, bevaras eller förvaltas, b) annan verksamhet, såsom produktion av energi ur vatten, elektricitet och vind, bedrivs för utforskande eller utnyttjande av den ekonomiska zonen i ekonomiskt syfte eller c) konstgjorda öar byggs eller används och anläggningar och konstruktioner byggs eller används för de ändamål som anges i underpunkterna a och b. Med Förbundsrepubliken Tyskland avses i lagen dessutom en del av territoriet på kontinentalsockeln, a) vars naturresurser utforskas eller utnyttjas, eller b) där konstgjorda öar byggs eller används och anläggningar och konstruktioner byggs eller används för de ändamål som anges i underpunkt a. Med naturresurser avses mineraltillgångar och andra icke-levande naturresurser på havsbottnen och i dess inre samt på platsen stående arter som i ett användbart skede antingen förblir orörliga på havsbottnen eller under havsbottnen eller som endast kan röra sig i ständig fysisk kontakt med havsbottnen eller dess inre. 

Enligt 2 § i samfundsskattelagen är begränsat skattskyldiga skattskyldiga för sina inkomster från Tyskland. 

5.2.5  Nederländerna

Fastighetsbeskattning

I Nederländerna kan kommunerna i enlighet med kommunallagen (Gemeentewet, 1992) ta ut fastighetsskatt på fast egendom som är belägen inom kommunens territorium och som huvudsakligen används för annat än hembruk, enligt skattesatser som varierar från kommun till kommun. När det gäller Nederländernas ekonomiska zon finns det inga bestämmelser i kommunallagen om fastighetsskatt som ska uppbäras där. 

Fastighetsskatten bestäms enligt den tillämpliga skatteprocentsatsen och fastighetens värde, och den skattskyldige är normalt ägaren. Den fasta egendom som är föremål för fastighetsskatt och värderingen av den regleras av lagen om värdering av fast egendom (Wet waardering onroerende zaken, 1995). Dessutom finns det i kommunalskattelagen vissa särskilda bestämmelser om värdering. 

Grunden för fastighetsskatten är i princip marknadsvärdet på en fast egendom eller ett justerat återanskaffningsvärde, av vilket det senare i stort sett motsvarar värdet på en motsvarande ny egendom, som byggts med nuvarande tekniska metoder, med ett åldersavdrag. Fast egendom omfattar bland annat byggda och obebyggda fastigheter. Värderingen av vindkraftverk grundar sig på det justerade återanskaffningsvärdet, och den årliga fastighetsskattebördan beräknas grovt vara i genomsnitt en tiondelsprocent av turbinens värde. 

Inkomstbeskattning

I Nederländerna finns bestämmelser om skattskyldigheten för företag som ska betraktas som inhemska och utländska i bolagsskattelagen (Wet op de vennootschapsbelasting, 1969). Den regionala omfattningen av skattskyldigheten regleras av den allmänna lagen om statliga skatter (Algemene wet in-zake rijksbelastingen) genom att Nederländerna definieras. 

Enligt 1 kap. 7 § i bolagsskattelagen är allmänt skattskyldiga skattskyldiga för inkomster som de erhållit under året. Enligt 17 § i samma lag är begränsat skattskyldiga skattskyldiga för sina inkomster från Nederländerna. 

I den allmänna lagen om statliga skatter definieras Nederländerna i kapitel 1. Enligt definitionen avser Nederländerna också del av havsbottnen och lager under Nordsjöns botten utanför territorialhavet, i den mån Nederländerna enligt folkrätten har rätt att utforska och utnyttja naturresurser och att inkludera anläggningar och annan utrustning som finns i, på eller över det berörda området i utforskningen och utnyttjandet av naturresurserna i området.