1.1  Bakgrund, nuläge och bedömning av nuläget

Europeiska unionens domstol meddelade den 4 oktober 2024 sin dom i mål C-548/21, CG motBezirkshauptmannschaft Landeck (nedan domen om genomsökning av utrustning ), om behöriga myndigheters möjlighet att få tillgång till uppgifter som finns lagrade i en i mobiltelefon i syfte att förebygga, utreda, avslöja och lagföra brott.  

Domstolen skulle pröva om artikel 4.1 c i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/680 om skydd för fysiska personer med avseende på behöriga myndigheters behandling av personuppgifter för att förebygga, förhindra, utreda, avslöja eller lagföra brott eller verkställa straffrättsliga påföljder, och det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av rådets rambeslut 2008/977/RIF (nedan dataskyddsdirektivet för brottsbekämpning ), jämförd med artiklarna 7, 8 och 52.1 i stadgan om de grundläggande rättigheterna, utgör hinder för en nationell lagstiftning, enligt vilken behöriga myndigheter har möjlighet att bereda sig tillgång till uppgifter som finns lagrade i en mobiltelefon i syfte att förebygga, utreda, avslöja och lagföra brott i allmänhet och enligt vilken användning av detta tvångsmedel inte förutsätter en föregående prövning av en domstol eller en oberoende myndighet (punkt 81).  

Domstolen konstaterar i sin dom att behöriga myndigheters möjlighet att för ovannämnda ändamål bereda sig tillgång till uppgifter som finns lagrade i en mobiltelefon förutsätter att det i den nationella lagstiftningen anges att användning av detta tvångsmedel förutsätter en förhandskontroll av en domstol eller en oberoende myndighet, utom i motiverade brådskande fall. 

I 8 kap. i tvångsmedelslagen (806/2011) föreskrivs om genomsökning. Enligt 8 kap. 29 § fattas beslut om genomsökning av utrustning av en anhållningsberättigad tjänsteman eller, i brådskande situationer som avses i 15 § 3 mom., av en polisman med iakttagande av 16 § i tillämpliga delar. Om det är fråga om information som avses i 1 § 3 mom., ska bestämmelserna om särskild husrannsakan i 15 § 1 och 2 mom. och 17 § iakttas i tillämpliga delar.  

Således är det i regel en anhållningsberättigad tjänsteman som beslutar om genomsökning av utrustning. Anhållningsberättigade tjänstemän är enligt 2 kap. 9 § i tvångsmedelslagen de tjänstemän med en viss tjänstebenämning vid en förundersökningsmyndighet som anges i bestämmelsen samt åklagare. I fråga om anhållningsberättigade tjänstemän vid Försvarsmakten föreskrivs särskilt. I brådskande situationer kan beslutet om genomsökning av utrustning fattas av en polisman.  

I 8 kap. 29 § beaktas separat de situationer som gäller den information som avses i 8 kap. 1 § 3 mom. Det är fråga om information som någon enligt 17 kap. 10–14, 16, 20 eller 21 § i rättegångsbalken (4/1734) har skyldighet eller rätt att vägra vittna om och som enligt 7 kap. 3 § i tvångsmedelslagen inte får tas i beslag eller kopieras. Om det finns skäl att anta att genomsökningen kommer att gälla sådan information som omfattas av utnyttjandeförbud, tillämpas bestämmelserna om särskild husrannsakan. I 8 kap. 15 § 1 och 2 mom. i tvångsmedelslagen föreskrivs det att domstolen beslutar om särskild husrannsakan och förordnande av ett genomsökningsombud. Om det vid en allmän husrannsakan eller en platsgenomsökning visar sig att genomsökningen gäller information som avses i 1 § 3 mom. eller om det är nödvändigt att skyndsamt företa särskild husrannsakan, kan dock en anhållningsberättigad tjänsteman besluta att särskild husrannsakan ska företas och att ett genomsökningsombud ska förordnas. När det är fråga om information enligt 1 § 3 mom. som omfattas av utnyttjandeförbud, fattas beslut om genomsökning av utrustning utifrån varje enskilt fall av antingen domstolen eller en anhållningsberättigad tjänsteman.  

Genomsökning av utrustning kan företas som ett självständigt tvångsmedel eller i samband med genomsökning av en plats, såsom husrannsakan. I 8 kap. 21 § 3 mom. i tvångsmedelslagen föreskrivs det att ett beslut om genomsökning av en plats får med vissa begränsningar utsträckas till att gälla även tekniska anordningar eller informationssystem på förrättningsplatsen. I ett sådant fall ska enligt 8 kap. 28 § i tvångsmedelslagen bestämmelserna om genomsökning av platser tillämpas. Av praktiska skäl företas genomsökning av utrustning dock oftast i polisens lokaler. 

I enlighet med de gällande bestämmelserna förutsätter genomsökning av utrustning i princip inte förhandskontroll av en rättslig myndighet som är fristående från brottsutredningen, såsom en domstol. Genom lagen om ändring av tvångsmedelslagen (452/2023) fogades till 8 kap. en ny 29 a §, som gäller domstolsprövning av genomsökning av utrustning. Det är fråga om domstolens kontroll i efterhand. I bestämmelsen föreskrivs det att om genomsökning av utrustning har företagits i samband med husrannsakan eller sådan platsgenomsökning som avses i 18 § 4 mom. eller om det finns anledning att anta att genomsökningen har omfattat sådan information som avses i 1 § 3 mom., ska domstolen på yrkande av innehavaren av utrustningen eller av en annan person som har rätt till utrustningen avgöra om det har funnits förutsättningar för genomsökning av utrustning eller om genomsökningen har genomförts på det sätt som krävs enligt 22 § och med iakttagande i tillämpliga delar av 5 och 6 §. Ett yrkande som gäller domstolsprövning av lagligheten hos tvångsmedlet kan med stöd av gällande bestämmelser framställas av innehavaren av utrustningen eller av någon annan som har rätt till den. Inom ramen för gällande bestämmelser kan förundersökningsmyndigheterna inte föra beslut om genomsökning av utrustning till domstol för kontroll i efterhand.  

Europeiska unionens domstol har i punkterna 92, 94 och 102 i domen om genomsökning av utrustning konstaterat att tillgången till innehållet i en mobiltelefon kan medföra tillgång till inte bara trafik- och lokaliseringsuppgifter, utan även till foton, webbhistorik och innehållet i den kommunikation som skett med hjälp av telefonen. Det kan inte heller uteslutas att det bland de uppgifter som finns lagrade i en mobiltelefon kan finnas särskilt känsliga uppgifter. Behöriga myndigheters tillgång till personuppgifter har ansetts medföra en risk för allvarliga eller till och med särskilt allvarliga ingrepp i den registrerades grundläggande fri- och rättigheter. 

I 8 kap. 20 § i tvångsmedelslagen finns en definition av genomsökning av utrustning. Med genomsökning av utrustning avses genomsökning av datainnehållet i datorer, teleterminalutrustning eller andra motsvarande tekniska anordningar eller informationssystem vid tidpunkten för genomsökning. Enligt 20 § 2 mom. får genomsökning av utrustning inte gälla sådana förtroliga meddelanden som omfattas av bestämmelserna om teleavlyssning, teleövervakning och teknisk observation i 10 kap., som gäller hemliga tvångsmedel. Information som inhämtas genom användning av vissa teletvångsmedel omfattas således inte av tillämpningsområdet för information som inhämtas vid genomsökning av utrustning. I EU-domstolens dom om genomsökning av utrustning hänvisas det till möjligheten att få tillgång till uppgifter som finns lagrade i en mobiltelefon, men i enlighet med den ovannämnda begränsningen i tvångsmedelslagen är en sådan allmän tillgång till alla uppgifter i en teleterminalutrustning dock inte möjlig. Det bör dock noteras att även om den information som inhämtas vid genomsökning av utrustning är mer begränsad, är genomsökning av utrustning inte ett obetydligt tvångsmedel med tanke på skyddet för de grundläggande fri- och rättigheterna. Genomsökning kan riktas mot ett konfidentiellt meddelande i utrustningen, och i samband med den kan andra uppgifter om en persons privatliv framgå (RP 217/2022, s. 31). Genomsökning av utrustning kan också riktas mot utrustning som inte innehåller information som är väsentlig med tanke på respekten för privatlivet eller skyddet för personuppgifter. 

Allmänt taget bör det också beaktas att med tanke på den tekniska utvecklingen och förändringarna i omvärlden till följd av den har betydelsen och effekten av genomsökning av utrustning som tvångsmedel förändrats efter det att bestämmelserna om genomsökning utfärdades. Nuförtiden kan utrustning, särskilt mobiltelefoner, i princip innehålla även mycket information om en person. 

Enligt punkt 96 i domen om genomsökning av utrustning är allvaret i det brott som utredningen gäller en av de viktigaste faktorerna vid proportionalitetsbedömningen av det ingrepp som tillgång till personuppgifter i en mobiltelefon innebär. I domen förutsätts det dock inte att genomsökning av utrustning begränsas till endast allvarliga brott, med beaktande av risken för att brott blir obeivrade (punkt 97). I punkt 102 konstaterar domstolen att det för att tillgodose kravet på att en proportionalitetsbedömning görs i varje enskilt fall, där samtliga relevanta omständigheter vägs mot varandra, är av väsentlig betydelse att frågan om tillstånd att använda detta tvångsmedel prövas av en domstol eller en oberoende myndighet. Enligt punkt 103 i domen måste domstolen eller den oberoende myndigheten kunna göra en korrekt avvägning mellan å ena sidan de intressen som inom ramen för brottsbekämpning gör sig gällande för att svara mot utredningens behov och å andra sidan de grundläggande rättigheterna avseende respekt för privatlivet och skydd av personuppgifter för den som saken gäller.  

I 1 kap. i tvångsmedelslagen föreskrivs det om allmänna principer, såsom proportionalitetsprincipen och principen om minsta olägenhet. Enligt 1 kap. 2 § får tvångsmedel användas endast om det kan anses försvarligt med beaktande av hur grovt det undersökta brottet är, hur viktigt det är att brottet utreds och av att den misstänktes eller någon annans rättigheter kränks när tvångsmedel används samt övriga omständigheter som inverkar på saken. Enligt 1 kap. 3 § ska tvångsmedel användas så att man inte ingriper i någons rättigheter mer än vad som är nödvändigt för att syftet med användningen ska nås och så att ingen i onödan orsakas skada eller olägenhet. 

Enligt 8 kap. 21 § får genomsökning av utrustning företas, om det finns skäl att misstänka att ett brott har begåtts för vilket det föreskrivna strängaste straffet är fängelse i minst sex månader eller om omständigheter som anknyter till utdömande av samfundsbot utreds, och det kan antas att det vid genomsökning påträffas handlingar eller information som har anknytning till det brott som undersöks och som ska tas i beslag eller handlingar som ska kopieras. Genomsökning av utrustning får företas också för att återlämna en anordning till den som har rätt till den, om det finns anledning att anta att den har avhänts genom brott. Genomsökning av utrustning har inte begränsats till enbart ytterst allvarliga brott utan kan användas på ett mycket omfattande sätt vid utredning av olika brott. Vid bedömningen av förutsättningarna för genomsökning av utrustning ska dock bland annat proportionalitetsprincipen enligt 1 kap. 2 § i tvångsmedelslagen beaktas. Tvångsmedel som i Finland omfattas av förhandskontroll av en domstol är med vissa undantag bland annat särskild husrannsakan och teletvångsmedlen teleavlyssning, teleövervakning och teknisk observation. Användningen av dessa teletvångsmedel har vanligen begränsats på brottsrubriceringsnivå eller utifrån brottets allvarlighetsgrad. 

I domen om genomsökning av utrustning har domstolen inte definierat vad som avses med oberoende myndighet. Med tanke på helheten bör man beakta EU-domstolens dom i målet Prokuratuur (C-746/18), som den hänskjutande domstolen kort har hänvisat till (dom C-548/21, punkt 28). I domen i målet Prokuratuur ansågs åklagarmyndigheten, vars uppdrag är att leda förundersökningar och, i förekommande fall, väcka åtal i samband med ett senare förfarande, inte vara en oberoende myndighet som kunde ha fattat beslut om förhandstillstånd för inhämtande av uppgifter (dom C-746/18, punkterna 51, 54–59 och punkt 2 i domslutet).  

I domen om genomsökning av utrustning har EU-domstolen inte tagit ställning till betydelsen av domen i målet Prokuratuur med tanke på den aktuella situationen. Det bör också noteras att nämnda dom i princip har gällt en annan situation, och utifrån domarna är åklagarmyndighetens eventuella ställning som oberoende myndighet vid förhandskontroll när det gäller genomsökning av utrustning således inte entydig. Eftersom domstolens dom om genomsökning av utrustning inte är tydlig i fråga om kravet på åklagarens oberoende, är det möjligt att tolka avgörandet så att domstolen inte har uteslutit åklagarens möjlighet att bevilja förhandstillstånd för genomsökning av utrustning, om man säkerställer en korrekt avvägning mellan å ena sidan de intressen som inom ramen för brottsbekämpning gör sig gällande för att svara mot utredningens behov och å andra sidan de grundläggande rättigheterna avseende respekt för privatlivet och skydd av personuppgifter för den som saken gäller. Det är dock också möjligt att tolka domstolens rättspraxis så att åklagaren inte heller i de situationer som avses i domen om genomsökning av utrustning uttryckligen uppfyller det krav på oberoende som ställs i domen i målet Prokuratuur (punkterna 51, 54–59).  

Vid en bedömning av om åklagaren är oberoende vid utredningen av ett brott bör bland annat åklagarens ställning i det finländska förundersökningssystemet beaktas. Enligt 2 kap. 2 § i förundersökningslagen (805/2011) leds förundersökningen av en förundersökningsmyndighet (en anhållningsberättigad tjänsteman) och åklagaren är undersökningsledare endast vid så kallade polisbrottsutredningar. I 5 kap. 3 § föreskrivs det dessutom om samarbetsskyldighet och enligt 2 mom. i den paragrafen ska åklagaren i behövlig utsträckning delta i förundersökningen för att säkerställa att ärendet utreds på det sätt som avses i 1 kap. 2 §. Enligt 5 kap. 2 § 1 mom. i förundersökningslagen ska förundersökningsmyndigheten på åklagarens begäran göra förundersökning eller utföra förundersökningsåtgärder, och förundersökningsmyndigheten ska också annars iaktta de föreskrifter som åklagaren meddelar för att säkerställa att ärendet utreds så som avses i 1 kap. 2 §. 

I Finland har åklagarväsendet inte organiserats hierarkiskt så att en överordnad åklagare kan meddela föreskrifter eller anvisningar för ett avgörande, utan åklagaren har självständig och oberoende åtalsprövningsrätt. Enligt 2 kap. 10 § i lagen om Åklagarmyndigheten (32/2019) utövar åklagaren självständig och oberoende åtalsprövningsrätt, och i de brottmål som åklagaren handlägger ska han eller hon självständigt och oberoende fatta de avgöranden som omfattas av hans eller hennes beslutanderätt och som gäller förverkligandet av det straffrättsliga ansvaret. Enligt 2 kap. 9 § ska en åklagare se till att det straffrättsliga ansvaret i de mål som han eller hon handlägger förverkligas utan dröjsmål och på ett jämlikt och ekonomiskt sätt enligt vad parternas rättsskydd och allmänintresset kräver. Enligt 2 kap. 11 § 2 mom. kan dock riksåklagaren överta avgörandet av ett ärende som ankommer på en underlydande åklagare eller förordna att en underlydande åklagare ska utföra ett åtal som riksåklagaren beslutat väcka. Riksåklagaren kan också förordna att en underlydande åklagare ska utföra åtalsprövningen i ett mål. 

I fråga om EU-domstolens dom om genomsökning av utrustning kan åklagarens ställning och roll i brottsutredningar enligt det finländska systemet tolkas uppfylla de krav på en oberoende myndighet som EU-domstolen ställer i domen i målet Prokuratuur . Utifrån det ovan sagda verkar domstolen i domslutet i domen i målet Prokuratuur betona åklagarens ställning som förundersökningsledare, dock med beaktande av att åtal kan väckas i ett senare förfarande. Med beaktande av bland annat punkt 54 i domen i målet Prokuratuur är det möjligt att tolka att åklagaren trots sin skyldighet att vara objektiv inte har ”en neutral ställning i förhållande till parterna i det straffrättsliga förfarandet”, eftersom åklagaren enligt 1 kap. 2 § 1 mom. i lagen om rättegång i brottmål (689/1997) ska väcka och utföra åtal för brott.  

EU-domstolens dom om genomsökning av utrustning verkar i vilket fall som helst förutsätta att tvångsmedelslagens bestämmelser om genomsökning av utrustning ändras så att genomsökning av utrustning i fortsättningen ska förutsätta förhandstillstånd av en domstol eller något annat oberoende förvaltningsorgan, utom bland annat i motiverade brådskande fall. Domen bedöms dock inte begränsa att det nationellt föreskrivs också om andra undantagssituationer, om de förutsättningar som anges i domen i övrigt uppfylls (se närmare motiveringen till lagstiftningsordningen i avsnitt 9). Utifrån det ovan sagda är det oklart dels hur domstolens tidigare rättspraxis inverkar på det aktuella ärendet bland annat med tanke på kraven på åklagarens oberoende, dels hur det uttryckligen förhåller sig mellan åklagarens ställning och roll i förundersökningar enligt det finländska systemet och domstolens rättspraxis. 

På de grunder som anges ovan kan det bedömas att enligt det finländska systemet deltar åklagaren inte direkt i brottsutredningar och har en neutral ställning i förhållande till parterna i straffprocessen (se närmare avsnitt 4.1 om alternativa handlingsvägar). Exempelvis kan beslut om sådan genomsökning av utrustning som avses i 8 kap. 29 § i tvångsmedelslagen fattas av någon annan åklagare än den som eventuellt väcker åtal i samband med ett senare förfarande. Såsom generaladvokaten konstaterar i sitt förslag till avgörande före domen i målet Prokuratuur kan i ett sådant fall en åklagare, som inte har någon koppling till de intressen som är knutna till utredningen och åtalet i det aktuella förfarandet, inte klandras för att prioritera intressen i utredningen till nackdel för de intressen som rör skydd för de berörda personernas uppgifter (punkt 126). Med beaktande av det rättsmedel i efterhand som kan användas i domstol enligt 8 kap. 29 a § i tvångsmedelslagen kan rätten till ett effektivt rättsskydd för den som genomsökningen av utrustning gäller anses vara tryggad i tillräcklig utsträckning och således säkerställs även rätten till en rättvis rättegång.  

Den nämnda alternativa handlingsvägen lämnar dock rum för tolkning. Således anses det i propositionen vara ett mer motiverat alternativ att ett beslut om genomsökning av utrustning som fattats av en anhållningsberättigad tjänsteman förutsätter förhandstillstånd av domstol. I propositionen föreslås det att 8 kap. 29 § i tvångsmedelslagen ändras så att domstolen beslutar om genomsökning av utrustning på yrkande av en anhållningsberättigad tjänsteman, med vissa särskilt angivna undantag. Det har ansetts räcka med domstolens tillstånd i efterhand till exempel i nödvändiga brådskande situationer.  

Det föreslås också att 8 kap. 21 § 3 mom. upphävs. Enligt momentet får ett beslut om genomsökning av en plats utsträckas till att gälla även tekniska anordningar eller informationssystem på förrättningsplatsen, om det inte är fråga om genomsökning av en plats för att söka efter en person. Enligt 8 kap. 15 § 3 mom. får en polisman utan beslut av en anhållningsberättigad tjänsteman företa allmän husrannsakan och platsgenomsökning också när det är nödvändigt på grund av sakens brådskande natur. Således kan också en polisman i enlighet med 8 kap. 21 § 3 mom. genom eget beslut företa genomsökning av utrustning. Eftersom det föreslås att i fortsättningen får endast en anhållningsberättigad tjänsteman fatta beslut om genomsökning av utrustning när genomsökning är nödvändig på grund av sakens brådskande natur, anses det motiverat att upphäva 8 kap. 21 § 3 mom. 

I sin dom om genomsökning av utrustning påpekar domstolen att de begränsningar som enligt dataskyddsdirektivet för brottsbekämpning får göras av de i artiklarna 7 och 8 i stadgan om de grundläggande rättigheterna fastslagna rättigheterna avseende respekt för privatlivet och familjelivet respektive skydd av personuppgifter ska tolkas i överensstämmelse med kraven i artikel 52.1 i stadgan, däribland kravet på proportionalitet. Dessa grundläggande rättigheter är inte absoluta, utan måste bedömas utifrån deras funktion i samhället och vägas mot andra grundläggande rättigheter. Artikel 52.1 i stadgan innebär ett krav på att samtliga begränsningar av dessa grundläggande rättigheter ska vara föreskrivna i lag och vara förenliga dels med det väsentliga innehållet i rättigheterna, dels med proportionalitetsprincipen. Enligt proportionalitetsprincipen får rättighetsbegränsningar endast göras om de är nödvändiga och faktiskt svarar mot mål av allmänt samhällsintresse som erkänns av unionen eller mot behovet av skydd för andra människors fri- och rättigheter. Begränsningarna måste inskränkas till vad som är absolut nödvändigt och den lagstiftning där de aktuella begränsningarna föreskrivs måste innehålla tydliga och precisa bestämmelser som reglerar omfattningen och tillämpningen av dessa begränsningar. I domen om genomsökning av utrustning har domstolen påpekat i fråga om behandlingen i samband med genomsökning av utrustning att proportionalitetsbedömningen av en begränsning av de i artiklarna 7 och 8 i stadgan fastslagna rättigheterna ska innefatta en avvägning av samtliga relevanta omständigheter i det enskilda fallet. 

Till denna del har domstolen ansett det vara av betydelse att i det aktuella ärendet ger medlemsstatens lagstiftning en möjlighet för polisen att utan förhandstillstånd bereda sig tillgång till uppgifter som finns lagrade i en mobiltelefon. Domstolen konstaterar att en sådan möjlighet kan, beroende på innehållet i den aktuella mobiltelefonen och de val som polisen gör, medföra att polisen får tillgång inte bara till trafik- och lokaliseringsuppgifter, utan även till foton och webbhistorik eller till och med till en del av den kommunikation som skett med hjälp av telefonen, bland annat genom att gå in och läsa de meddelanden som finns lagrade i den. Utifrån en sådan samling av uppgifter går det enligt domstolen att i vissa fall dra mycket precisa slutsatser om den registrerades privatliv, såsom personens dagliga vanor, stadigvarande eller tillfälliga bostadsort, dagliga eller allmänna rörelsemönster, aktiviteter, sociala kontakter och umgängeskretsar. Domstolen påpekar också att det i en sådan situation inte heller inte kan anses vara uteslutet att det bland de uppgifter som finns lagrade i en mobiltelefon kan finnas särskilt känsliga uppgifter, såsom personuppgifter som avslöjar ras eller etniskt ursprung, politiska åsikter, religiös eller filosofisk övertygelse. Det är just den känsliga karaktären av sådana uppgifter som utgör skälet till att det i artikel 10 i direktiv 2016/680 uppställs ett krav på särskilt skydd för dem. Detta skyddskrav gäller även för uppgifter som indirekt – efter en slutledning eller jämförande kontroll – avslöjar sådan känslig information. Enligt domstolen måste det anses att en nationell lagstiftning av nu aktuellt slag kan medföra ett allvarligt, eller till och med synnerligen allvarligt, ingrepp i de grundläggande rättigheter som fastslås i artiklarna 7 och 8 i stadgan. 

Kravet på förhandskontroll av en domstol eller oberoende myndighet i EU-domstolens dom om genomsökning av utrustning gäller behandling där ett ingrepp i de grundläggande fri- och rättigheter som fastslås i artiklarna 7 och 8 i stadgan kan anses vara allvarligt, eller till och med synnerligen allvarligt. Enligt domstolen beror frågan om hur allvarlig rättighetsinskränkningen är på vilken typ av uppgifter som polisen har möjlighet att få tillgång till och hur känsliga uppgifterna är. En annan fråga är betydelsen av det mål av allmänt samhällsintresse som eftersträvas med rättighetsinskränkningen. Ytterligare en fråga är vilket samband som finns mellan ägaren till mobiltelefonen och det aktuella brottet samt om de aktuella uppgifterna är relevanta för att klarlägga omständigheterna kring brottet. 

Domstolen har i domen om genomsökning av utrustning bedömt ärendet uttryckligen i fråga om uppgifter som finns lagrade i en mobiltelefon och ansett att sådana uppgifter kan innehålla särskilt känsliga uppgifter och att det utifrån en sådan samling av uppgifter går att i vissa fall dra mycket precisa slutsatser om en persons privatliv. Till exempel vid utredning av ekonomiska brott, miljöbrott eller arbetsbrott kan det finnas behov av att företa genomsökning också av sådan utrustning som sannolikt inte innehåller känsliga personuppgifter eller sådana uppgifter som gör det möjligt att dra precisa slutsatser om en persons privatliv. Det bedöms att en sådan behandling inte innebär ett sådant allvarligt, eller till och med synnerligen allvarligt, ingrepp i de grundläggande fri- och rättigheter som fastslås i artiklarna 7 och 8 i stadgan och som avses i EU-domstolens dom om genomsökning av utrustning.  

Således bedöms det i propositionen vara motiverat att genomsökning av sådan utrustning som inte innehåller känsliga personuppgifter eller andra sådana uppgifter som kan göra det möjligt att dra mycket precisa slutsatser om den registrerades privatliv, såsom personens dagliga vanor, stadigvarande eller tillfälliga bostadsort, dagliga eller allmänna rörelsemönster, aktiviteter eller sociala kontakter och umgängeskretsar, inte ska omfattas av förhandskontroll av en domstol. Utöver att domen om genomsökning av utrustning inte bedöms förutsätta förhandstillstånd av en domstol i fråga om sådana anordningar, anses undantag från huvudregeln behövas för att endast de anordningar i fråga om vilka det finns behov av att säkerställa en domstolsbedömning för att trygga skyddet för privatlivet underställs förhandskontroll av en domstol. Detta bedöms också minska myndigheternas resursbehov. 

Dessutom bedöms det vara proportionerligt att sådana situationer där det är fråga om att återlämna en anordning till den som har rätt till den, om det finns anledning att anta att den har avhänts genom brott (8 kap. 21 § 2 mom. i tvångsmedelslagen), inte ska omfattas av förhandskontroll av en domstol. Sådan behandling innebär inte heller ett sådant allvarligt, eller till och med synnerligen allvarligt, ingrepp i de grundläggande fri- och rättigheter som fastslås i artiklarna 7 och 8 i stadgan och som avses i EU-domstolens dom om genomsökning av utrustning, eftersom i de situationer som avses i 8 kap. 21 § 2 mom. i tvångsmedelslagen är undersökningen av innehållet i utrustningen mycket begränsad och görs endast till den del utrustningens rättmätiga ägare kan identifieras (se också exemplet i avsnitt 4.1.4). Genomsökningen avslutas och den information i utrustningen som man eventuellt fått tillgång till utplånas genast när utrustningens ägare har bekräftats. 

Vidare bedöms det vara proportionerligt att sådana situationer där innehavaren av utrustningen eller en annan person som har rätt till utrustningen frivilligt samtycker till genomsökning av utrustning inte ska omfattas av förhandskontroll av en domstol. Samtycke innebär i detta fall att personen samtycker till att en förhandskontroll inte görs av en domstol, det vill säga att genomsökning av utrustning företas genom beslut av en anhållningsberättigad tjänsteman. Situationer med samtycke till undantag från förhandskontroll av en domstol behövs till exempel för att möjliggöra ett snabbt förfarande i samband med genomsökning av utrustning. Möjligheten till undantag som grundar sig på samtycke kan ha betydelse bland annat för den som saken gäller, eftersom en snabb genomsökning av utrustning också innebär att utrustningen snabbare återlämnas till personen i fråga eller till exempel att bevis för oskyldighet kan läggas fram. Dessutom minskar möjligheten till undantag myndigheternas behov av resurser. 

I propositionen föreslås det också att den gällande 8 kap. 29 a §, som gäller domstolsprövning av genomsökning av utrustning, upphävs. Eftersom det föreslås att genomsökning av utrustning i regel ska omfattas av förhandskontroll av en domstol, är det inte motiverat att det dessutom föreskrivs särskilt om en rätt till separat överklagande. Utgångspunkten för förslaget till ändring är således att domstolen gör en förhandskontroll och att de grundläggande fri- och rättigheterna för innehavaren av utrustningen eller en annan person som har rätt till den ska tryggas bättre. Det har dock ansetts behövligt att möjliggöra domstolsbehandling och rätt till separat överklagande i sådana situationer där genomsökning av utrustning grundar sig endast på en anhållningsberättigad tjänstemans beslut i särskilt angivna undantagsfall. Eftersom genomsökningen av utrustning i dessa situationer inte grundar sig på förhandskontroll av en domstol, behöver det säkerställas att de grundläggande fri- och rättigheterna tillgodoses genom domstolens efterhandskontroll. På grund av upphävandet av 29 a § föreslås dessutom en separat övergångsbestämmelse. 

1.2  Beredning

Propositionen har beretts vid justitieministeriet. Vid beredningen var man tvungen att avvika från det normala remissförfarandet, eftersom propositionen är brådskande. Brådskan beror på Europeiska unionens domstols dom i mål C-548/21 CG mot Bezirkshauptmannschaft Landeck den 4 oktober 2024. Till följd av domen har beslutsfattandet i fråga om genomsökning av utrustning blivit oklart. Genom den föreslagna ändringen tryggas de grundläggande fri- och rättigheterna bättre genom att det föreskrivs om förhandskontroll av en domstol, med vissa särskilt angivna undantag. Under beredningen av propositionen har också berörda myndigheter hörts.  

1.3  Remissvar

3.1  De viktigaste förslagen

I denna proposition föreslås det att 8 kap. 29 § i tvångsmedelslagen ändras så att domstolen beslutar om genomsökning av utrustning på yrkande av en anhållningsberättigad tjänsteman, med vissa särskilt angivna undantag. I brådskande fall kan tillstånd av domstolen inhämtas i efterhand. Syftet med den föreslagna ändringen är att bringa de bestämmelser som gäller beslut om genomsökning av utrustning i överenstämmelse med unionsrätten, med beaktande av Europeiska unionens domstols rättspraxis. 

I propositionen föreslås det också att 8 kap. 21 § 3 mom. i den gällande tvångsmedelslagen upphävs, eftersom det enligt förslaget i fortsättningen endast är en anhållningsberättigad tjänsteman som kan besluta om förrättande av genomsökning av utrustning i nödvändiga brådskande situationer eller i andra särskilt angivna undantagsfall. Dessutom föreslås det att 29 a § upphävs, eftersom det i regel ska vara domstolen som i första hand beslutar om genomsökning av utrustning. I stället inbegriper nya 29 § 5 mom. enligt förslaget möjligheten för innehavaren av utrustningen eller en annan person som har rätt till utrustningen att i vissa situationer underkasta genomsökningen domstolsprövning. Enligt nya 6 mom. får dessutom i 4 och 5 mom. avsedda beslut av domstolen överklagas genom särskilda besvär. 

Vidare föreslås det i propositionen att en separat övergångsbestämmelse tas in i lagen med anledning av att 8 kap. 29 a § upphävs. 

3.2  De huvudsakliga konsekvenserna

3.3  Konsekvenser för de grundläggande och mänskliga rättigheterna

Enligt förslaget i propositionen förutsätter sådan genomsökning av utrustning som förrättas av förundersökningsmyndigheten förhandstillstånd av domstolen, med vissa särskilt föreskrivna undantag. Undantagen behandlas närmare i avsnitt 9.2, 9.3 och 9.7 i avsnittet om lagstiftningsordning. I brådskande situationer är det dock fråga om domstolens efterhandskontroll. Enligt förslaget ska den som är föremål för genomsökning av utrustning ha möjlighet att föra genomsökningen till domstol i sådana situationer där en anhållningsberättigad tjänsteman med stöd av sitt eget beslut har förrättat en genomsökning av utrustning (29 § 5 mom.). Därutöver får i 4 och 5 mom. avsedda beslut av domstolen överklagas genom särskilda besvär (29 § 6 mom.). 

Med avvikelse från nuläget föreslås det i propositionen att förrättande av genomsökning av utrustning ska omfattas av domstolens för- eller efterhandskontroll, utom i vissa särskilt angivna situationer. Propositionen syftar till att stärka tryggandet av skyddet för privatlivet. 

Det bedöms att skyddet för de grundläggande och mänskliga rättigheterna stärks avsevärt när det gäller innehavaren av en anordning eller en annan person som har rätt till den, eftersom det enligt förslaget i regel är domstolen som i fortsättningen på yrkande ska bedöma om det finns förutsättningar för genomsökning av utrustning och om genomsökningen i övrigt kan anses försvarlig med beaktande av hur grovt det undersökta brottet är, hur viktigt det är att brottet utreds och av att den misstänktes eller någon annans rättigheter kränks när tvångsmedel används samt övriga omständigheter som inverkar på saken (proportionalitetsprincipen). Genom den föreslagna regleringen utvidgas tillämpningsområdet för domstolskontrollen, vilket också stärker skyddet för de grundläggande och mänskliga rättigheterna för personerna i fråga. 

De undantag från domstolens förhandskontroll som föreslås i propositionen bedöms vara behövliga med tanke på verksamhetens funktion i praktiken, men också ändamålsenliga med tanke på ställningen för dem som är föremål för genomsökning (se även avsnitt 9 om lagstiftningsordning). Det är inte fråga om att begränsa de grundläggande och mänskliga rättigheterna för innehavaren av en anordning eller en annan person som har rätt till den, utan snarare om att vid sidan om övriga omständigheter beakta personens ställning i förhållande till sakens brådskande natur. 

Till exempel när det gäller möjligheten till undantag på basis av samtycke bedöms det inte vara ändamålsenligt att begränsa en persons möjlighet att också genom sina egna handlingar föra saken framåt. Det ska alltid vara möjligt för personen att inte samtycka till att avstå från rätten till domstolsbehandling i fråga om genomsökning av utrustning. Om det däremot är fråga om en sådan anordning som inte innehåller känsliga uppgifter om personen, eller endast om en begränsad genomsökning för att utreda anordningens rättmätiga ägare, finns det inget behov av en separat förhandskontroll i domstol. I fråga om undantagen föreslås det ändå ytterligare skyddsåtgärder i form av domstolens efterhandskontroll. Dessa skyddsåtgärder gäller uttryckligen tillgodoseendet av de grundläggande och mänskliga rättigheterna. 

I enlighet med det som anförts ovan stärker de föreslagna ändringarna skyddet för de grundläggande och mänskliga rättigheterna avsevärt när det gäller innehavaren av en anordning eller en annan person som har rätt till den. Trots att det i propositionen föreslås en begränsad rätt att anföra klagan och söka ändring samt att innehavaren av anordningen eller en annan person som har rätt till den inte ska höras vid domstolsbehandlingen av ett yrkande på genomsökning av utrustning, är det åtminstone inte fråga om en begränsning av rättigheterna jämfört med nuläget. Det är fråga om att säkerställa ett ändamålsenligt förfarande för domstolens bedömning av förutsättningarna för genomsökning av utrustning, vilket i sig också främjar tryggandet av skyddet för de grundläggande och mänskliga rättigheterna (se även avsnitt 9.4–9.7 i avsnittet om lagstiftningsordning). 

4.1  Handlingsalternativen och deras konsekvenser

4.2  Lagstiftning i utlandet

9.1  Inledning

Den reglering som föreslås i propositionen är av betydelse med tanke på skyddet för privatliv och personuppgifter enligt 10 § i grundlagen, rättsskyddet enligt 21 § och respekten för de grundläggande fri- och rättigheterna enligt 22 § samt respekten för privatlivet och familjelivet enligt artikel 7 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna och skyddet av personuppgifter enligt artikel 8 i stadgan. 

Den föreslagna ändringen i propositionen föranleder att domstolen på förhand bedömer huruvida det i förhållande till tryggandet av de grundläggande rättigheterna finns förutsättningar för genomsökning av utrustning. Därutöver ska innehavaren av utrustningen eller en annan person som har rätt till utrustningen ha möjlighet att underkasta genomsökningen domstolsprövning, om det inte är fråga om sådan genomsökning av utrustning som grundar sig på domstolsbeslut. Dessutom får vissa särskilt angivna beslut av domstolen överklagas genom besvär. I brådskande situationer ska domstolen utöva efterhandskontroll. 

Genom domstolens för- och efterhandshandskontroll säkerställs en rättvis balans mellan berättigade intressen som i samband med brottsbekämpning gör sig gällande för att svara mot utredningens behov å ena sidan, och de grundläggande rättigheter avseende respekt för privatlivet och skydd av personuppgifter som tillkommer de personer vars uppgifter kan komma att lämnas ut å andra sidan. Den föreslagna ändringen i tvångsmedelslagen kan därmed anses stärka tryggandet av de grundläggande rättigheterna avseende respekt för privatlivet och skydd av personuppgifter, i och med att det enligt förslaget i regel är domstolen som fattar beslut om genomsökning av utrustning på yrkande av en anhållningsberättigad tjänsteman. 

9.2  Undantag från domstolens förhandskontroll

Enligt förslaget kan domstolens förhandskontroll frångås i vissa särskilt angivna situationer. I domen om genomsökning av utrustning har kravet på förhandskontroll av en domstol förenats med undersökning av innehållet i en mobiltelefon och sådan behandling av den information som fåtts genom genomsökningen där ingreppet i de grundläggande rättigheter som fastslås i artiklarna 7 och 8 i stadgan om de grundläggande rättigheterna kan betraktas som allvarligt eller till och med synnerligen allvarligt. 

Beroende på det misstänkta brottet och utredningens behov kan genomsökning av utrustning också bli aktuellt för sådan utrustning som inte innehåller några skyddade personuppgifter, eller åtminstone inte känsliga personuppgifter eller uppgifter som i övrigt gäller privatlivet, det vill säga sådana uppgifter som förutsätter förhandskontroll av domstolen. I fråga om sådan utrustning kan inte genomsökning anses leda till sådana allvarliga eller synnerligen allvarliga ingrepp i de grundläggande rättigheterna som förutsätter förhandskontroll av domstolen. Undantag ska även vara möjliga i sådana situationer som avses i 8 kap. 21 § 2 mom. i tvångsmedelslagen eller med stöd av frivilligt samtycke (det redogörs närmare för samtycke nedan). 

De undantag från domstolens förhandskontroll som föreslås i propositionen är i enlighet med villkoren i artikel 52.1 i stadgan om de grundläggande rättigheterna begränsade till vad som är nödvändigt, och i sådana fall anses inte behandlingen utgöra ett sådant allvarligt eller synnerligen allvarligt ingrepp i de grundläggande rättigheterna som avses i Europeiska unionens domstols dom om genomsökning av utrustning. Om det vid genomsökningen emellertid upptäcks att utrustningen innehåller sådana uppgifter som avses i föreslagna 29 § 3 mom., ska genomsökningen av utrustningen avbrytas och ärendet föras till domstol för behandling så snart det är möjligt, dock senast inom 24 timmar. Det föreslagna undantaget gäller i regel sådan utrustning som inte innehåller i 3 mom. avsedda uppgifter (i avsnitt 1.1 redogörs det närmare för behovet av en undantagsbestämmelse). Den föreslagna skyldigheten att avbryta genomsökningen och föra ärendet till domstol fungerar också som en skyddsmekanism, som säkerställer att undantaget endast kan tillämpas på sådan utrustning som avses i 3 mom.  

Möjligheten till undantag gäller exempelvis inte mobiltelefoner och surfplattor, vilka i allmänhet kan antas innehålla uppgifter om innehavaren av anordningen eller någon annan som har rätt till den, till och med i stor omfattning, utan undantaget gäller i regel utrustning som är avsedd för en viss specifik verksamhet, såsom arbetsmaskiner (se även specialmotiveringen i avsnitt 5). 

Dessutom är de undantag som hänför sig till 8 kap. 21 § 2 mom. i tvångsmedelslagen enligt ordalydelsen i den föreslagna bestämmelsen begränsade till sådana uppgifter som är nödvändiga för att utreda vem som har rätt till utrustningen (se exemplet i avsnitt 4.1.4). I alla undantagssituationer ska det också vara möjligt att i efterhand underkasta ärendet domstolsprövning. I brådskande situationer är det fråga om domstolens efterhandskontroll, och domstolens beslut kan överklagas. 

De undantag från huvudregeln om domstolens förhandskontroll som föreslås i propositionen anses vara proportionerliga och godtagbara med hänsyn till respekten för de grundläggande fri- och rättigheterna enligt grundlagen. Dessutom bedöms det att de undantag som föreslås i propositionen är godtagbara med tanke på de grundläggande rättigheter som tryggas i artikel 7 och 8 i stadgan om de grundläggande rättigheterna. 

9.3  Samtycke till att domstolens förhandskontroll frångås

I fråga om andra tvångsmedel än anhållande och häktning kan det i viss mån vara motiverat att betrakta samtycke som en legitim grund. Detta gäller särskilt situationer där åtgärden främst vidtas i den berörda personens eget intresse, till exempel för att lägga fram bevis för oskuld. Utgångspunkten är dock att ett samtycke av rättslig betydelse ska ges frivilligt och under sådana förhållanden där den som samtycker till någonting är medveten om att hen inte är lagenligt skyldig att genomgå åtgärden. Samtycket får inte heller grunda sig på ett antagande om påtryckning, uppmaning eller befallning. 

I en situation enligt förslaget i denna proposition, där genomsökning av utrustning alltså ska förrättas, är det inte egentligen fråga om samtycke till enbart förrättande av genomsökning av utrustning, utan samtycket innebär snarare att personen avstår från rätten till domstolens förhandskontroll. Samtycket omfattar naturligtvis också förrättandet av genomsökning av utrustning, även om genomsökningen kan förrättas oberoende av personens vilja, om förutsättningarna för genomsökning av utrustning uppfylls och domstolen ger tillstånd till genomsökningen. Detta ligger också i den berörda personens intresse, om det till exempel är fråga om framläggande av bevis för oskuld eller om en vilja eller önskan att påskynda förrättandet av genomsökning av utrustning i syfte att återlämna en anordning till innehavaren eller någon annan som har rätt till den. Det anses inte motiverat att begränsa rätten och möjligheterna för innehavaren av utrustningen eller en annan person som har rätt till utrustningen att främja utredningen av ärendet, till exempel i syfte att hitta bevis för oskuld. Dessutom kan också andra än personer som misstänks för brott vara föremål för genomsökning av utrustning, till exempel målsäganden eller ett vittne. I så fall kan den som äger en anordning också uttryckligen önska att anordningen undersöks och kopieras. Dessutom har personen i fråga inte nödvändigtvis själv förmågan att få information från anordningen. Det är också lättare att bestrida informationens tillförlitlighet som bevis, om den inte har kommit till genom kriminaltekniskt polisarbete och verifierats. 

Enligt propositionen ska en persons samtycke till att genomsökning av utrustning förrättas med stöd av ett beslut av en anhållningsberättigad tjänsteman ges frivilligt och under sådana förhållanden där den som samtycker är medveten om att hen inte är lagenligt skyldig att avstå från rätten till domstolens förhandskontroll. I specialmotiveringen har det skapats klarhet i bland annat de omständigheter och villkor som hänför sig till givandet av samtycke. Vidare ska personen enligt förslaget ha rätt att också i efterhand underkasta genomsökningen av utrustning domstolsprövning. I lagförslaget tryggas således också sådana situationer där det uppstår misstankar till exempel när det gäller hur frivilligt en persons samtycke varit eller andra omständigheter som hänför sig till givandet av samtycke, med beaktande också till dessa delar av situationer där samtycket eventuellt har återkallats. I fråga om det sistnämnda är situationen ändå annorlunda i det avseendet att genomsökningen av utrustning redan har förrättats med stöd av samtycket och att det är fråga om samtycke till att domstolens förhandskontroll avsägs. Således går det inte att problemfritt tillämpa situationer där samtycket återkallas på de aktuella situationerna, och det har inte ansetts motiverat att föreskriva närmare om dem i propositionen. 

Med beaktande av att samtycke i kontexten av denna proposition snarare innebär avstående från rätten till domstolens förhandskontroll, bör regleringen bedömas i synnerhet med hänsyn till rättsskyddsgarantierna för den som ger sitt samtycke. Grundlagsutskottet har i sin praxis uppmärksammat en samtyckeskonstruktion. Utskottet har i olika sammanhang poängterat hur viktigt det är att vara mycket återhållsam med att godkänna samtycke som rättslig grund för ingrepp i de grundläggande fri- och rättigheterna (GrUU 30/2010, s. 6). 

Grundlagsutskottet har i sin etablerade praxis ansett att samtycke av den som blir föremål för en inskränkning i en grundläggande fri- eller rättighet i sig kan vara av betydelse vid en konstitutionell bedömning. I det sammanhanget har utskottet menat att det väsentliga är vad som kan betraktas som ett juridiskt relevant samtycke i en viss situation (GrUU 31/2005 rd, s. 3/I, GrUU 19/2000 rd, s. 3/II och GrUU 27/1998 rd, s. 2/II). Utskottet har krävt att en lag som utifrån samtycke ingriper i skyddet för de grundläggande fri- och rättigheterna bland annat ska vara exakt och noga avgränsad, innehålla bestämmelser om hur samtycke ges och återkallas, säkerställa att samtycket är genuint och ges av fri vilja samt vara nödvändig (se GrUU 35/2018 rd, s. 33, GrUU 7/2014 rd, s. 4, GrUU 7/2010 rd, s. 5, GrUU 37/2005 rd, s. 3 och GrUU 19/2000 rd, s. 3/II). Därtill måste det säkerställas att den som ger sitt samtycke vet och förstår vad det innebär (GrUU 31/2005 rd, s. 3/I). 

Grundlagsutskottets ovannämnda praxis gäller emellertid inte uttryckligen samtycke till användning av något visst tvångsmedel. Utskottets praxis gäller olika situationer, såsom erkännanderättegångar, kontrollbefogenheter inom skyddet för hemfriden, befogenheter till täckoperationer och bevisprovokation genom köp inom skyddet för hemfriden samt samtycke till summariskt förfarande. Teleövervakning med samtycke kan å sin sida anses vara relevant (10 kap. 7 § i tvångsmedelslagen). Den befogenheten har föreskrivits med grundlagsutskottets medverkan (GrUU 8/1994 rd). Vid en senare bedömning av teleövervakning med samtycke har utskottet lagt särskild vikt vid att det ska krävas samtycke av målsäganden innan identifieringsuppgifter får ges ut (GrUU 7/1997 rd, s. 2). Utskottet har inte till denna del till exempel förutsatt att bestämmelserna om samtycke kompletteras, till exempel i fråga om situationer där samtycket återkallas. 

I enlighet med vad som anförts ovan är det i denna proposition fråga om samtycke till att avstå från rätten till domstolens förhandskontroll vid förrättande av genomsökning av utrustning. Enligt förslaget i propositionen, om genomsökning av utrustning har förrättats med stöd av ett beslut av en anhållningsberättigad tjänsteman som fattats utifrån samtycke av innehavaren av utrustningen eller en annan person som har rätt till utrustningen, ska domstolen på yrkande av innehavaren av utrustningen eller av en annan person som har rätt till utrustningen konstatera om det fanns förutsättningar för genomsökningen av utrustning. Därmed är det fråga om ett rättsmedel för den som gett sitt samtycke, till exempel för att det ska kunna prövas huruvida samtycket har varit genuint och getts av fri vilja. Den föreslagna regleringen säkerställer till denna del också att sådan genomsökning av utrustning som grundar sig på samtycke och som inte omfattas av domstolens förhandskontroll utvärderas från fall till fall i fråga om bland annat samtyckets frivillighet och andra omständigheter som hänför sig till givandet av samtycket. 

De situationer som grundlagsutskottet tidigare har behandlat i sin utlåtandepraxis om samtycke är inte direkt jämförbara med en situation där samtycke till förrättande av genomsökning av utrustning ges utan domstolens förhandskontroll. Grundlagsutskottet har i samband med bland annat erkännanderättegångar och bötesförfarande tidigare ansett att man måste fästa särskilt avseende vid att samtycket är genuint, frivilligt och explicit när det handlar om rättssäkerhet vid påförande av straff och avkall på rättegång (GrUU/2014 rd, s. 4, GrUU 7/2010 rd, s. 5). Den aktuella situationen enligt denna proposition avviker ändå avsevärt från vad som beskrivs ovan, eftersom den som ger sitt samtycke inte avstår från sin rätt att få ett brottmål behandlat i vanlig behandlingsordning för brottmål, utan från domstolens förhandskontroll av ett enskilt tvångsmedel som hänför sig till brottsutredningen. Vidare avviker situationen också delvis från teleövervakning med samtycke, eftersom förutsättningarna för genomsökning av utrustning inte ändras på basis av samtycke.  

Också Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna, nedan Europadomstolen, har i sin rättspraxis bedömt samtyckets karaktär. Europadomstolen har betonat att samtycket ska ges frivilligt och med full kännedom om fakta (se Bože v. Lettland, nr 40927/05, punkt 69). I fråga om frivilligheten har Europadomstolen fäst vikt vid att ingen ska ha tvingat personen att ge sitt samtycke eller ha låtit hen förstå att hen inte har andra alternativ än att ge sitt samtycke eller att den åtgärd som samtycket gäller kommer att vidtas även utan samtycke (se Posevini v. Bulgarien, nr 63638/14, punkt 75, Kučera v. Slovakien, nr 48666/99, punkt 119, Rachwalski och Ferenc v. Polen, nr 47709/99, punkt 72 och Saint-Paul Luxembourg S.A. v. Luxemburg, nr 26419/10, punkt 38). Som tvång har Europadomstolen också betraktat situationer där personen saknar rättssäkerhetsgarantier som skyddar hens förmåga att uttrycka sin verkliga vilja (Belousov v. Ukraina, nr 4494/07, punkt 106). 

I specialmotiveringen till lagförslaget har det redogjorts närmare för förfarandet för givande av samtycke och den därtill hörande prövningen från fall till fall samt för den hänsyn som ska tas till omständigheterna (se närmare avsnitt 5). Till exempel ska samtycket ges frivilligt och under sådana förhållanden där den som samtycker är medveten om att hen inte är lagenligt skyldig att avstå från domstolens förhandskontroll. I fråga om de rådande omständigheterna vid givandet av samtycke ska personens personliga egenskaper och till exempel hens eventuella berusningstillstånd tas i beaktande. Den som samtycker ska också ha fyllt 18 år. Samtycket ska under inga omständigheter grunda sig på påtryckning eller något annat som skulle kunna antyda en skyldighet för personen att samtycka till saken. Säkerställandet av att personen uttryckt sin verkliga vilja tryggas med möjligheten att i efterhand föra ärendet till domstol för prövning. 

I propositionen har behovet av och grunderna för samtyckesbaserad reglering förts fram. Samtidigt har de omständigheter som hänför sig till givande av samtycke, säkerställandet av att samtycket är frivilligt samt möjligheten att underkasta genomsökningen av utrustning domstolsprövning efter det att samtycket har getts beskrivits på ett genomgripande sätt. Möjligheten att förrätta genomsökning av utrustning på basis av en samtyckeskonstruktion bedöms vara ändamålsenlig och behövlig särskilt med tanke på parterna. I enlighet med vad som anförts ovan anses det inte motiverat att begränsa rätten och möjligheterna för innehavaren av utrustningen eller en annan person som har rätt till utrustningen att främja utredningen av ärendet och göra det därtill hörande myndighetsförfarandet snabbare (se även exemplet i avsnitt 4.1.4). Förfarandet kan också eventuellt ha en liten inverkan på myndighetsresurserna, särskilt med tanke på domstolarna, även om det inte är möjligt att på förhand bedöma hur många fall det kan vara fråga om på årsnivå. 

De föreslagna ändringarna bedöms till den del de gäller samtycke vara godtagbara med hänsyn till grundlagsutskottets praxis. Det är trots det önskvärt att grundlagsutskottet ger ett utlåtande i frågan. 

9.4  Rättsskydd

Enligt 21 § 1 mom. i grundlagen har var och en rätt att på behörigt sätt och utan ogrundat dröjsmål få sin sak behandlad av en domstol eller någon annan myndighet som är behörig enligt lag samt att få ett beslut som gäller hans eller hennes rättigheter och skyldigheter behandlat vid domstol eller något annat oavhängigt rättskipningsorgan. Enligt 2 mom. i paragrafen ska offentligheten vid handläggningen, rätten att bli hörd, rätten att få motiverade beslut och rätten att söka ändring samt andra garantier för en rättvis rättegång och god förvaltning tryggas genom lag. 

I propositionen föreslås det att den gällande lagen ändras så att det i regel är domstolen som beslutar om genomsökning av utrustning på yrkande av en anhållningsberättigad tjänsteman, med vissa särskilt föreskrivna undantag. I förhållande till nuläget innebär förslaget ändringar i fråga om domstolens för- och efterhandskontroll samt i fråga om rätten att föra ärendet till domstol och rätten att överklaga domstolens beslut i situationer där genomsökning av utrustning har förrättats enbart med stöd av ett beslut av en anhållningsberättigad tjänsteman. 

Enligt förslaget i propositionen är huvudregeln att behandlingen av ett ärende i domstol är offentlig. Det är dock möjligt att avvika från kravet på offentlig behandling i enlighet med lagen om offentlighet vid rättegång i allmänna domstolar. 

I 8 kap. 29 a § i tvångsmedelslagen, som enligt propositionen ska upphävas, föreskrivs det om domstolsprövning av genomsökning av utrustning. Den rätten till domstolsprövning är dock begränsad till sådan genomsökning som har företagits i samband med husrannsakan eller sådan platsgenomsökning som avses i 18 § 4 mom. eller till situationer där det finns anledning att anta att genomsökningen har omfattat sådan information som avses i 1 § 3 mom. 

I förhållande till nuläget innebär förslaget ändringar när det gäller förhandskontroll i domstol enligt huvudregeln, vilken inte begränsas till ovannämnda situationer, samt i fråga om rätten att föra ärendet till domstol och rätten att överklaga domstolens beslut i situationer där genomsökning av utrustning har förrättats enbart med stöd av ett beslut av en anhållningsberättigad tjänsteman. I den föreslagna regleringen beaktas också separat den information som avses i 8 kap. 1 § 3 mom., i fråga om vilken vad som föreskrivs om särskild husrannsakan ska iakttas. 

Den föreslagna ändringen är betydande jämfört med nuläget uttryckligen med tanke på det stärkta skyddet av den som är föremål för genomsökning av utrustning. I och med domstolens för- och efterhandskontroll fattas besluten om genomsökning av utrustning enligt förslaget av en oberoende domstol i stället för en anhållningsberättigad tjänsteman. Allt som allt stärker de föreslagna ändringarna tryggandet av skyddet för de grundläggande rättigheterna. Således bedöms det att de ändringar som föreslås i propositionen är godtagbara med tanke på det i 21 § i grundlagen garanterade rättsskyddet. 

9.5  Begränsad rätt att anföra klagan och söka ändring

Rätten att söka ändring tryggas i 21 § i grundlagen, men de begränsningar i rätten att söka ändring som är tillåtliga med tanke på grundlagen kan skrivas in i lagen i form av specifika förbud mot överklagande (GrUU 21/2011 rd, s. 2 och GrUU 20/2005 rd, s. 7). Rätten att överklaga är inte absolut (GrUU 33/2014 rd). Bestämmelsen i 21 § i grundlagen hindrar inte att man genom lag föreskriver om mindre undantag från de rättigheter som tryggas i paragrafen, under förutsättning att undantagen inte ändrar den aktuella rättsskyddsgarantins ställning som huvudregel och inte i enskilda fall äventyrar individens rättssäkerhet (se till exempel GrUU 68/2014 rd, s. 3/I). 

Eftersom det i propositionen föreslås att domstolen enligt huvudregeln och med avvikelse från nuläget ska utöva förhandskontroll i fråga om förrättande av genomsökning av utrustning, bedöms det inte vara behövligt att föreskriva om en separat rätt att söka ändring i andra än sådana situationer där genomsökningen inte har grundat sig på domstolens förhandstillstånd. Enligt förslaget får innehavaren av utrustningen eller en annan person som har rätt till utrustningen föra ärendet till domstol, om genomsökningen har förrättats enbart med stöd av ett beslut av en anhållningsberättigad tjänsteman. I sådana fall får domstolens beslut överklagas. Detta inbegriper också beslut i brådskande situationer. Den tjänsteman som ansvarar för genomsökningen av utrustning ansvarar även för att informera den person som är föremål för genomsökningen. 

De föreslagna ändringarna bedöms i sig stärka tryggandet av skyddet för de grundläggande rättigheterna avsevärt. Därmed bedöms det att en separat obegränsad rätt att söka ändring, utöver den föreslagna förhandskontrollen i domstol, inte är motiverad. 

En separat rätt att söka ändring i det tillstånd som domstolen beviljat på förhand ändrar inte i sig situationen med tanke på rättsskyddet för innehavaren av utrustningen eller en annan person som har rätt till utrustningen i det avseendet att det är fråga om en förhandsbedömning av ett tvångsmedels lagenlighet. Förhandstillstånd innebär att domstolen från fall till fall bedömer tvångsmedlets lagenlighet. I fråga om genomsökning av utrustning ska det enligt förslaget bedömas om förutsättningarna enligt 8 kap. 21 § i tvångsmedelslagen uppfylls i ärendet och om förrättande av genomsökning i det enskilda fallet är förenligt med proportionalitetsprincipen enligt 1 kap. 2 § i den lagen. Dessutom bör det beaktas att om något tas i beslag vid genomsökning av utrustning eller en handling kopieras vid genomsökningen, får den som är föremål för åtgärden i enlighet med 7 kap. 15 § föra ärendet till domstol för att pröva huruvida det finns förutsättningar för beslag. När det gäller det sistnämnda ska syftet med genomsökningen av utrustning tas i beaktande. Enligt 8 kap. 21 § 1 mom. 2 punkten får genomsökning av utrustning företas, om det kan antas att det vid genomsökning påträffas handlingar eller information enligt 7 kap. 1 § 1 eller 2 mom. som har anknytning till det brott som undersöks och som ska tas i beslag eller handlingar som ska kopieras med stöd av 7 kap. 2 §. Därmed bedöms det inte vara motiverat med rättsmedel som i sig är överlappande. Ett förbud mot att söka ändring i domstolens förhandstillstånd ändrar således inte ställningen för domstolens förhandskontroll (rättsskyddsgarantin) som huvudregel och äventyrar inte individens rättsskydd i enskilda fall (GrUU 68/2014 rd, s. 3/I). Med tanke på tillgodoseendet av rättsskyddet bör genomsökning av utrustning bedömas som en helhet med beaktande av det ovannämnda huvudsakliga syftet med tvångsmedlet, inte enbart utifrån en enskild fas i användningen av detta tvångsmedel. 

Om det är fråga om en sådan situation där det material som varit föremål för en genomsökning av utrustning inte används som bevis, och saken därmed inte överhuvudtaget behandlas i domstol, eller där genomsökningen har gällt en anordning vars innehavare inte själv är part i en senare rättegång, finns möjligheten att anföra klagomål hos justitiekanslern i statsrådet eller riksdagens justitieombudsman i syfte att få lagenligheten i myndighetsverksamheten prövad. Enligt 118 § i grundlagen svarar en tjänsteman för att hans eller hennes ämbetsåtgärder är lagliga. Om den som är föremål för ett tvångsmedel anser att en tjänsteman har förfarit lagstridigt när hen fattade beslut om tvångsmedlet eller vid verkställigheten av tvångsmedlet, har personen i enlighet med grundlagen rätt att väcka åtal om tjänstebrott mot tjänstemannen och att föra skadeståndstalan mot hen i fråga om felaktigt myndighetsförfarande (118 § 3 mom.). 

Dessutom är det möjligt att anföra förvaltningsklagan över ett tvångsmedel som åklagaren eller den tjänsteman som utför förundersökningen har beslutat om hos hens chef. Förvaltningsklagan är till sin natur en tillsynsmetod. Även i fråga om ovannämnda situationer ska i varje fall tillämpligheten av 7 kap. 15 § i tvångsmedelslagen beaktas vid beslag eller kopiering, och de tillgängliga rättsmedlen beaktas överlag, om genomsökning av utrustning har förrättats enbart med stöd av ett beslut av en anhållningsberättigad tjänsteman. 

Den begränsade rätt att söka ändring som föreslås i propositionen anses inte vara problematisk med tanke på grundlagen. Förslaget är i överensstämmelse med grundlagsutskottets etablerade praxis i frågan. 

Dessutom föreslås det i propositionen att 8 kap. 29 a § i tvångsmedelslagen upphävs. På de grunder som anges ovan har det inte ansetts motiverat att det utöver domstolens förhandskontroll föreskrivs om en separat rätt att söka ändring. 

9.6  Undantag från hörande av innehavaren av utrustningen eller av en annan person som har rätt till utrustningen vid domstolsbehandling

Enligt 21 § om rättsskydd i grundlagen ska bland annat rätten att bli hörd tryggas genom lag. I Europeiska unionens domstols dom om genomsökning av utrustning, som ligger till grund för den lagändring som föreslås i propositionen, förutsätts det inte att och tas inte uttryckligen ställning till om innehavaren av utrustningen eller en annan person som har rätt till utrustningen ska höras med anledning av genomsökning av utrustning. I synnerhet tas det inte ställning till frågan om ett yrkande som gäller genomsökning av utrustning kan avgöras i domstol utan att innehavaren av utrustningen eller en annan person som har rätt till den hörs. 

Rätten enligt grundlagen att bli hörd är en synnerligen stark rättsprincip. Denna princip grundar sig allmänt på parternas jämlikhet, alltså på den kontradiktoriska principen, som har särskild betydelse i rättegångsfasen. Principen om hörande är således som mest förpliktande vid domstolsbehandlingen av brottmål, även om den i vissa fall kan ha betydelse också under förundersökningen. Därmed är det viktigt att personen i fråga har möjlighet att bli hörd, det vill säga att framföra sin syn på användningen av tvångsmedel. När det gäller hur denna syn tas i beaktande ska det dock i förhållande till inledningsskedet av brottsutredningen och med tanke på intressen i brottsutredningen anses vara tillräckligt att den kan tas i beaktande senast vid en eventuell rättegång (se till exempel Europadomstolens avgörande i målet Vera Fernández-Huidobro v. Spanien, 2010, punkterna 108–114). 

Enligt förslaget hörs inte innehavaren av utrustningen eller en annan person som har rätt till den vid domstolsbehandlingen av ett yrkande som gäller genomsökning av utrustning. Till denna del motsvarar den föreslagna regleringen domstolsbehandlingen av ärenden som gäller särskild husrannsakan (8 kap. 17 § 2 mom. i tvångsmedelslagen), där ärendet avgörs utan att den person vars hem har varit föremål för särskild husrannsakan hörs. På motsvarande sätt får inte heller domstolens beslut om särskild husrannsakan överklagas genom besvär, och endast den anhållningsberättigade tjänstemannen har rätt att anföra klagan över beslutet (17 § 3 mom.). 

Trots att det vid genomsökning av utrustning och särskild husrannsakan inte är fråga om helt likadana tvångsmedel, till exempel i fråga om förrättandet av genomsökningen och den förhandskännedom som den person som är föremål för genomsökningen har om den, finns det likheter i vad personerna inte vet i det avseendet att personen i bägge fallen inte har förhandskännedom om genomsökningen, även om det finns skillnader som gäller själva tidpunkten för förrättandet av genomsökningen, på grund av det dröjsmål som hör till genomsökningen av utrustning. Genomsökning av utrustning förrättas vanligen i förundersökningsmyndighetens utrymmen, alltså först efter det att utrustningen har omhändertagits eller tagits i beslag, medan särskild husrannsakan i regel förrättas omedelbart på den plats som är föremål för rannsakan. I vilket fall som helst förrättas ingendera genomsökningen i hemlighet för personen, och vid domstolsbehandlingen av ett yrkande på genomsökning av utrustning är det inte heller fråga om att bedöma nivån av kännedom hos innehavaren av utrustningen eller hos en annan person som har rätt till den. Såväl vid genomsökning av utrustning som vid användning av andra tvångsmedel är det inte fråga om en dialog mellan den behöriga myndigheten och innehavaren av utrustningen om huruvida genomsökningen får förrättas. Genomsökning av utrustning är ett tvångsmedel, som används då de lagstadgade förutsättningarna uppfylls och vars lagenlighet enligt förslaget separat ska bedömas i domstol före genomsökningen kan förrättas. 

Med tanke på rättsskyddet för innehavaren av en anordning eller en annan person som har rätt till den anses det inte vara behövligt att höra personen vid domstolsbehandlingen av ett yrkande på genomsökning av utrustning. Också i detta avseende ska det beaktas att om något tas i beslag vid genomsökning av utrustning eller en handling kopieras vid genomsökningen, får den som är föremål för åtgärden i enlighet med 7 kap. 15 § föra ärendet till domstol för att pröva huruvida det finns förutsättningar för beslag. 

Rättsskyddet för innehavaren av en anordning, eller en annan person som har rätt till den, i förhållande till förutsättningarna för genomsökning av utrustning ska i enlighet med förslaget tryggas genom att förutsättningarna för genomsökning, och framför allt hur de förhåller sig till proportionalitetsprincipen, i framtiden bedöms på förhand förutom av den anhållningsberättigade tjänstemannen även av en oberoende domstol. Genom domstolens förhandshandskontroll säkerställs också på det sättet en rättvis balans mellan berättigade intressen som i samband med brottsbekämpning gör sig gällande för att svara mot utredningens behov å ena sidan, och de grundläggande rättigheter avseende respekt för privatlivet och skydd av personuppgifter som tillkommer de personer vars uppgifter kan komma att lämnas ut å andra sidan. 

Således anses det i propositionen motiverat och med tanke på rättsskyddet enligt grundlagen tillbörligt att innehavaren av en anordning eller en annan person som har rätt till den inte behöver höras vid domstolsbehandlingen av ett yrkande på genomsökning av utrustning, trots att det inte föreslås någon separat rätt för dessa personer att söka ändring eller anföra klagan när det gäller sådan genomsökning av utrustning som grundar sig på domstolens förhandstillstånd (se även avsnitt 9.4 och 9.5). Därutöver bör det beaktas att innehavaren av utrustningen eller en annan person som har rätt till den vid huvudförhandlingen i målet kan bestrida lagenligheten av bevis som fåtts genom genomsökning av utrustning, med hänsyn till 17 kap. 25 § 3 mom. i rättegångsbalken, som möjliggör det minimikrav som ställs i Europadomstolens rättspraxis (se till exempel Svetina v. Slovenien, 22.5.2018 och även Bykov v. Ryssland, 10.3.2009, stora kammaren). Trots att nationell rättspraxis förhåller sig restriktivt till förbud mot att utnyttja bevis, och bevis som fåtts på ett lagstridigt sätt genom ingrepp i skyddet för privatlivet och förtroliga meddelanden inte har försatts i ett övergripande förbud mot utnyttjande med tanke på genomförandet av en rättvis rättegång (till exempel HD:2023:14), fungerar bedömningen av huruvida genomförandet av en rättvis rättegång kan äventyras vid huvudförhandlingen i ett brottmål som ett extra skydd vid sidan om de övriga skyddsmekanismer som framförts i propositionen. 

Förslaget i propositionen bedöms vara godtagbart med tanke på det rättsskydd som tryggas i grundlagen. 

9.7  Överensstämmelse med EU-rätten och nationellt handlingsutrymme

I enlighet med vad som beskrivs ovan i avsnitt 1.1 konstateras det i Europeiska unionens domstols dom om genomsökning av utrustning att det för att tillgodose kravet på att en proportionalitetsbedömning görs i varje enskilt fall, där samtliga relevanta omständigheter vägs mot varandra, är av väsentlig betydelse att frågan om tillstånd att använda detta tvångsmedel prövas av en domstol eller en oberoende myndighet. Enligt domen måste domstolen eller den oberoende myndigheten kunna göra en korrekt avvägning mellan å ena sidan de intressen som inom ramen för brottsbekämpning gör sig gällande för att svara mot utredningens behov och å andra sidan de grundläggande rättigheterna avseende respekt för privatlivet och skydd av personuppgifter för den som saken gäller. I domen är det således uttryckligen fråga om att det i den nationella lagstiftningen ska säkerställas att en domstol eller oberoende myndighet i andra än motiverade brådskande fall utövar förhandskontroll över att genomsökning av utrustning förrättas på behörigt sätt. 

Enligt propositionen ska domstolen på förhand besluta om genomsökning av utrustning på yrkande av en anhållningsberättigad tjänsteman, med vissa särskilt föreskrivna undantag. I avsnitt 1.1 har de föreslagna undantagen från domstolens förhandskontroll bedömts närmare i förhållande till domen om genomsökning av utrustning. 

I domen om genomsökning av utrustning behandlas inte andra möjligheter till undantag från domstolens förhandskontroll, varvid de undantag som föreslås i denna proposition inte heller i domen har behandlats i förhållande till kravet på förhandskontroll i domstol. I enlighet med vad som anförts i avsnitt 1.1 bedöms de föreslagna undantagen vara motiverade och proportionerliga samt möjliga med tanke på det nationella handlingsutrymmet i fråga om kraven enligt domen om genomsökning av utrustning. Trots att det i domen inte uttryckligen behandlas andra möjligheter till undantag från domstolens förhandskontroll, bedöms det inte innebära en fullständig brist på nationellt handlingsutrymme, såtillvida att de krav som ställs i domen i övrigt uppfylls i den nationella lagstiftningen. Dessutom har kravet på domstolens förhandskontroll i domen om genomsökning av utrustning till exempel förenats uttryckligen med sådan behandling av bland annat eventuella känsliga uppgifter i mobiltelefonen som kan innebära ett allvarligt eller till och med synnerligen allvarligt ingrepp i de grundläggande rättigheter som fastslås i artiklarna 7 och 8 i stadgan om de grundläggande rättigheterna. Domen bedöms inte gälla andra typer av anordningar, med förutsättningen att anordningarna inte innehåller sådana känsliga uppgifter i fråga om vilka behandling kan innebära ett allvarligt eller synnerligen allvarligt ingrepp i de grundläggande rättigheter som fastslås i artiklarna 7 och 8 i stadgan (se exemplet i avsnitt 4.1.4). 

Vid beredningen av propositionen har det inte noterats andra sådana avgöranden av Europeiska unionens domstol som i sig nödvändigtvis skulle hänföra sig till den kontext som ligger till grund för propositionen eller till eventuella ramar för bedömningen av det nationella handlingsutrymmet i frågan, eller som nödvändigtvis indirekt skulle erbjuda beaktansvärda riktlinjer för bedömningen. I det fall som domen om genomsökning av utrustning tar ställning till är det fråga om att innehavaren av en mobiltelefon inte samtyckte till polisens begäran om att i samband med genomsökning få undersöka informationen i mobiltelefonen. Därmed bedöms det att domen om genomsökning av utrustning uttryckligen förenar kravet på förhandskontroll i domstol med sådana situationer där det är fråga om användning av tvångsmedel trots att den person som är föremål för tvångsmedlet motsätter sig det. Domen om genomsökning av utrustning bedöms således inte utgöra ett hinder för att det i den nationella lagstiftningen föreskrivs om möjligheten att avvika från domstolens förhandskontroll på basis av samtycke. Domen bedöms inte heller utgöra ett hinder för att en person på ett giltigt sätt kan avstå från sin rätt till domstolsbehandling. 

Som stöd för den tolkning som gjorts ovan kan även Europeiska unionens domstols avgörande i målet C-205/21 (26.1.2023) lyftas fram. I målet var det fråga om tvångsmedel som använts vid förundersökningen i syfte att utreda bedrägeri i anknytning till skatteskulder. Den misstänkte samtyckte inte till att lämna sina fingeravtryck eller att fotograferas för att dessa uppgifter om henne skulle kunna registreras och vägrade samarbeta i syfte att fastställa hennes DNA-profil. Efter att den misstänkte vägrat genomförde polisen inte insamlingen av dessa uppgifter utan förde ärendet till domstol för att få tillstånd att samla in ovannämnda uppgifter. Fallet utgick alltså från en motsvarande situation som ovan, i fråga om vilken det bedöms att ”domen om genomsökning av utrustning uttryckligen förenar kravet på förhandskontroll i domstol med sådana situationer där det är fråga om användning av tvångsmedel trots att den person som är föremål för tvångsmedlet motsätter sig det”. I sitt avgörande i målet C-205/21 ansåg domstolen att det inte är problematiskt att insamlingen av fingeravtryck och fotografier och fastställande av en DNA-profil enligt bulgarisk lagstiftning grundar sig på den registrerades samtycke och, då inget samtycke getts, på domstolens förhandstillstånd. Detta bedöms i sin tur understödja denna ovan konstaterade bedömning: ”Domen om genomsökning av utrustning bedöms således inte utgöra ett hinder för att det i den nationella lagstiftningen föreskrivs om möjligheten att avvika från domstolens förhandskontroll på basis av samtycke.” 

Också i fråga om de övriga undantag som föreslås i propositionen bedöms det att det inte är fråga om sådan behandling av uppgifter som innebär ett allvarligt eller till och med synnerligen allvarligt ingrepp i de grundläggande rättigheter som fastslås i artiklarna 7 och 8 i stadgan om de grundläggande rättigheterna och som förutsätter förhandskontroll enligt domen om genomsökning av utrustning. Således bedöms det att de ändringar som föreslås i propositionen är i överensstämmelse med EU-domstolens dom. 

På de grunder som anges ovan kan lagförslaget behandlas i vanlig lagstiftningsordning. Det anses dock önskvärt att grundlagsutskottet ger ett utlåtande framför allt i frågan om samtycke och rättsskydd.