7.1
Lag om ursprungsgarantier för energi
1 kap. Allmänna bestämmelser
1 §.Lagens tillämpningsområde. Den föreslagna lagen föreskriver om ursprungsgarantier för el, gas, väte samt värme och kyla och om certifiering av ursprung genom ursprungsgarantier. Lagen föreskriver därtill om angivande av elens ursprung.
2 §.Definitioner. Paragrafen innehåller bestämmelser om lagens centrala definitioner.
I 1 punkten föreskrivs om definitionen av ursprungsgarantin. Definitionen grundar sig på definitionen av ursprungsgaranti enligt artikel 2andra stycket led 12 i RED II men motsvarar omfattningen på det föreslagna nationella ursprungsgarantisystemet. Förutom det förnyade angivandet av ursprung kan ursprungsgarantier även visa ursprunget på el som producerats med kärnkraft samt spillvärme och spillkyla. I enlighet med energieffektivitetsdirektivet kan ursprungsgarantierna dessutom visa att elen producerats med högeffektiv kraftvärme.
I 2 punkten föreskrivs om definitionen på förnybar energikälla som motsvarar definitionen av energi från förnybara energikällor enligt artikel 2 andra stycket led 1 i RED II. Med förnybar energi avses vind- och solenergi (solvärme och solenergi) samt geotermisk energi, omgivningsenergi, tidvattensenergi, vågenergi och annan havsenergi, vattenkraft och biomassa samt deponigas och gas från avloppsreningsverk samt biogas som inte härstammar från fossila källor
Definitionens innehåll grundar sig på det som föreskrivs i RED II. Med geotermisk energi som inkluderas i definitionen avses enligt artikel 2 andra stycket led 3 i RED II energi som har lagrats i form av värme under den fasta jorden. Med omgivningsenergi avses enligt artikel 2 andra stycket led 2 i RED II sådan naturligt förekommande värmeenergi och energi som ackumulerats inom ett avgränsat område, som kan lagras i omgivningsluften, dock inte i frånluft, eller i yt- eller avloppsvatten. Med biomassa avses enligt artikel 2 andra stycket led 24 i RED II den biologiskt nedbrytbara delen av produkter, avfall och restprodukter av biologiskt ursprung från jordbruk, inklusive material av vegetabiliskt och animaliskt ursprung, av skogsbruk och därmed förknippad industri inklusive fiske och vattenbruk, liksom den biologiskt nedbrytbara delen av avfall, inklusive industriavfall och kommunalt avfall av biologiskt ursprung. Med biogas avses enligt artikel 2 andra stycket led 28 i RED II gasformiga bränslen som framställts av biomassa.
Med förnybar gas avses i punkt 3 biogas samt annan gas, exklusive väte, som produceras med förnybara energikällor. Gas som producerats med förnybara energikällor kan till exempel avse syntetisk metan som tillverkats av väte som producerats med förnybara energikällor eller gas som annars producerats med förnybara energikällor. Förnybar gas kan även vara i trycksatt eller flytande form. Väte som producerats med förnybara energikällor avgränsas utanför definitionen för att separera ursprungsgarantierna för väte och annan gas.
I 4 punkten definieras el som producerats med förnybara energikällor. Definitionen motsvarar bestämmelsen i den nuvarande lagen om ursprungsgaranti för el. I 5 punkten föreskrivs om definitionen av värme och kyla som produceras med förnybara energikällor.
I 6 och 7 punkterna föreskrivs om definitionen av spillvärme och spillkyla enligt artikel 2 andra stycket led 9 i RED II. Med spillvärme och spillkyla avses oundviklig värme eller kyla som genereras som biprodukt i industrianläggningar eller anläggningar för kraftproduktion, eller inom tjänstesektorn, och som skulle förflyktigas oanvända i luft eller vatten om det inte fanns tillgång till ett fjärrvärme- eller kylsystem, detta om en kraftvärmeprocess har använts eller kommer att användas eller om kraftvärmeproduktion inte är möjlig. Enligt definitionen i RED II är kännetecknet för spillvärme och spillkyla dess användning i fjärrvärme- eller fjärrkylsystem. Enligt artikel 2 andra stycket led 19 avses med fjärrvärme eller fjärrkyla distribution av värmeenergi i form av ånga, hetvatten eller kylda vätskor från centrala eller decentraliserade produktionskällor, via ett nät, till flera byggnader eller anläggningar i syfte att värma eller kyla ner utrymmen eller processer. I inhemska avfallsförbränningsanläggningar är avfallsförbränning nära kopplad till återvinning av energi och värmen som avfallsförbränningen genererar ses inte som spillvärme.
I 8–10 punkterna föreskrivs om definitionerna för kraftvärme, högeffektiv kraftvärme och om definitionerna för el som producerats med kraftvärme som motsvarar definitionerna i den nuvarande lagen om ursprungsgarantier för el. Definitionerna grundar sig på energieffektivitetsdirektivet.
I 11 punkten föreskrivs om kraftverks apparater för egen förbrukning. Om apparater för eget bruk som avses här föreskrivs i handels- och industriministeriets förordning om kraftverks apparatur för egen förbrukning (309/2003) som utfärdats med stöd av 2 § 13 punkten i lagen om punktskatt på elström och vissa bränslen (1260/1996). Bemyndigandet fanns ursprungligen i 2 § 13 punkten i lagen i fråga men flyttades i samband med ändringen i paragrafen till 11 punkten. I 12 punkten föreskrivs om värme för eget bruk. Definitionen av värme för eget bruk baseras på Skatteförvaltningens anvisning i lagen om punktskatt på elström och vissa bränslen (1260/1996).
I 13 punkten föreskrivs om residualmix för el enligt definitionen i artikel 2i andra stycket led 13 i RED II.
I 14 punkten avses med elförbrukare slutförbrukaren av el samt en fysisk eller juridisk person som levererar el endast till andra bolag inom samma koncern eller inom en fastighet eller därmed jämförbar fastightsgrupp via ett internt nät. Definitionen motsvarar definitionen i den nuvarande lagen om ursprungsgarantier för el. Med koncern avses en koncern i enlighet med 6 § i bokföringslagen.
Definitionen av elens slutförbrukare i 15 punkten motsvarar definitionen i 3 § 18 punkten i elmarknadslagen.
I 16 punkten föreskrivs om definitionen av gasförbrukare. På motsvarande sätt som för elförbrukaren hänvisar gasförbrukare till både slutförbrukare och till en fysisk eller juridisk person som levererar gas endast till bolag inom samma koncern eller inom en fastighet eller därmed jämförbar fastighetsgrupp via ett internt nät. Definitionen av gasens slutförbrukare motsvarar definitionen enligt 3 § 28 punkten i naturgasmarknadslagen (587/2017). I 17 punkten föreskrivs på motsvarande sätt om definitionen av väteförbrukare.
I 18 punkten föreskrivs om definitionen av förbrukare av värme och kyla. Med förbrukare av värme och kyla avses både slutförbrukare och slutanvändare av värme och kyla. Med slutförbrukare avses enligt energieffektivitetslagen (1429/2014) en fysisk och juridisk person som använder energi eller varmt bruksvatten oberoende av om personen har ett avtalsförhållande med leverantören av ifrågavarande energi eller varma bruksvatten. Med slutanvändare av värme och kyla avses enligt definitionen i energieffektivitetslagen en fysisk eller juridisk person som köper värme eller kyla eller båda för eget bruk. Slutförbrukaren kan använda energin själv eller leverera den vidare till slutkunden. Slutanvändaren har ett avtal för energianskaffningen med försäljaren av värme eller kyla. Slutanvändaren kan exempelvis vara ett bostadsaktiebolag som levererar energi vidare åt invånarna, dvs. slutförbrukarna. Slutanvändaren och slutförbrukaren kan även vara samma instans.
Enligt 19 punkten är energiförsäljare en allmän benämning för leverantörer av el, gas, väte, värme och kyla.
I 20 punkten föreskrivs om definitionen av bedömningsorgan. Med bedömningsorgan avses en av tillsynsmyndigheten godkänd sammanslutning inom EES-området som uppfyller kraven för bedömningsorganet som föreskrivs nedan i 25 § 1 mom. En fysisk person kan inte fungera som bedömningsorgan.
3 §.Ursprungsgarantier för energi. I paragrafen föreskrivs om de energi- och produktionsformer som kan beviljas ursprungsgarantier. Ursprungsgarantier kan beviljas för el, gas, väte samt värme och kyla. Ifall energin endast delvis är producerad med förnybara energikällor beviljas ursprungsgarantin för den andelen.
Enligt förslaget kan ursprungsgaranti för el beviljas för el som producerats med förnybara energikällor och kärnkraft samt för el som producerats med högeffektiv kraftvärme. Artikel 19.2 stycke 1 förutsätter att medlemsstaterna säkerställer beviljandet av ursprungsgarantier för energi som producerats med förnybara källor. I Finland tas därtill ursprungsgarantier i bruk för el som producerats med kärnkraft. Enligt artikel 14.10 i energieffektivitetsdirektivet beviljas ursprungsgarantier även för el som producerats med högeffektiv kraftvärme. Om elen produceras med högeffektiv kraftvärme genom att använda förnybara energikällor beviljas endast ursprungsgaranti för förnybar energi för elen som producerats, i ursprungsgarantin anges förutom det förnybara ursprunget även högeffektiv kraftvärme i enlighet med artikel 19.8 i RED II. Bestämmelsen om informationsinnehållet i ursprungsgarantin inkluderas i 4 §.
Ursprungsgaranti för gas kan beviljas för förnybar gas. Gas för vilken ursprungsgaranti beviljas kan till exempel vara trycksatt eller flytande förnybar gas eller råbiogas. Förnybar gas kan matas in i naturgasnätet eller produceras utanför naturgasnätet.
Ursprungsgaranti kan även beviljas för väte som producerats med förnybara energikällor.
Ursprungsgarantier för värme och kyla kan beviljas för värme och kyla som producerats med förnybara energikällor. Ursprungsgarantier för värme och kyla kan beviljas för fjärrvärme och fjärrkyla, industrivärme och -kyla samt för fastighetsspecifik värme och kyla.
Ursprungsgaranti för värme och kyla kan dessutom beviljas för spillvärme och spillkyla.
Ursprungsgarantier kan inte beviljas för energi som används i energiproduktionsprocessen.
Då energi omvandlas från en form till en annan, till exempel vid produktion av el eller värme med förnybar gas eller då el omvandlas till väte, är det möjligt att bevilja ursprungsgarantier för slutprodukterna om ursprunget på energin som använts i produktionen är certifierad genom annullering av ursprungsgarantier eller på annat sätt tillförlitligt kan verifieras. Elen som till exempel används i produktionen av väte ska certifieras som förnybar genom annullering av ursprungsgarantier om användningen av förnybar energi inte framgår ur produktionsanläggningens verifieringsintyg. I praktiken till exempel i situationer där el som producerats med förnybara energikällor kommer från samma anläggningsområde och om detta kan påvisas genom verifiering av anläggningen behöver aktören inte separat ansöka om och annullera ursprungsgarantier. Vid produktion av till exempel el eller värme med förnybar gas kan man anse att gasens ursprung tillförlitligt kan verifieras till exempel i situationer där gasen levereras för förbrukning längs en sådan gasledning som inte är en del av naturgasnäten som omfattas av tillstånd enligt 2 kap. i naturgasmarknadslagen (587/2017) eller om gasen används inom samma fastighet eller därmed jämförbar fastighetsgrupp där gasen har producerats.
4 §.Uppgifter i en ursprungsgaranti. Paragrafen föreskriver om de uppgifter som ursprungsgarantin ska innehålla och som grundar sig på artikel 19.7 i RED II. Paragrafen föreskriver dessutom att ursprungsgarantin för förnybar energi som beviljats för el som producerats med högeffektiv kraftvärme med förnybara energikällor ska ange användningen av högeffektiv kraftvärme.
2 mom. innefattar bestämmelsen om bemyndigande. Närmare bestämmelser om uppgifterna i ursprungsgarantin kan utfärdas genom förordning av statsrådet. Enligt artikel 19.7 i RED II är till exempel en del av uppgifterna ändamålsenliga att föreskriva genom förordning på grund av deras tekniska karaktär.
5 §.Standardenhet och giltighetstid för ursprungsgarantier. Ursprungsgarantins standardstorlek är en megawattimme. För varje producerad energienhet kan endast en ursprungsgaranti för energi beviljas vilket är centralt med avseende på ursprungsgarantisystemets tillförlitlighet.
Enligt 2 mom. är ursprungsgarantin i kraft i 12 månader under vilken tid ursprungsgarantin kan användas. Ursprungsgarantin ska således annulleras efter 12 månader från ifrågavarande energis sista produktionsdag.
6 §.Residualmixför el. I paragrafen föreskrivs om principerna för beräkningen av elens residualmix som i stor utsträckning motsvarar 11 d § i den gällande lagen om ursprungsgarantier för el. Tillsynsmyndigheten, dvs. Energimyndigheten, ska beräkna elens residualmix för varje period av ett kalenderår och publicera den årligen före utgången av juni det följande året. För de övriga energiformerna behövs residualmixen inte beräknas enligt förslaget.
Vid beräkning av residualmixen ska det säkerställas att energienheten som producerats med förnybara energikällor samt energienheten som producerats med kärnkraft tas i beaktan endast en gång. Den här principen ska beaktas då beslut om beräkningsmetoden för residualmixen fattas. Differensen mellan den icke-certifierade produktionen och den icke-certifierade förbrukningen utjämnas med hjälp av den europeiska residualmixen. Vid val av beräkningsmetod ska vid mån av möjlighet även förenligheten mellan det europeiska beräkningssättet för residualmixen och det nationellt valda beräkningssättet tas i beaktande.
För att residualmixen ska kunna beräknas i tid ska tillsynsmyndigheten meddela sådana för beräkningen av residualmixen behövliga föreskrifter för registerföraren för ursprungsgarantiregistret för el och elförsäljarna som gäller de tidsfrister som ska iakttas vid hänförandet av använda ursprungsgarantier till ett visst kalenderår samt vid lämnandet av uppgifter om detta till tillsynsmyndigheten.
Elförsäljare, elproducenter och elförbrukare är skyldiga att använda residualmixen vid meddelande om elens ursprung om elens ursprung inte har certifierats med ursprungsgarantier eller om inte undantagen om certifieringsskyldigheten som föreskrivs i 7 § kan tillämpas. Om skyldigheten att ange ursprung enligt 19 och 20 § uppfylls ska även elförsäljaren ange ursprung enligt residualmixen ifall elens ursprung inte har certifierats med ursprungsgarantier eller om det inte är fråga om el som producerats med fossila energikällor som anges enligt faktiskt produktionssätt.
Aktörerna ska använda den senaste residualmixen för elen senast tre månader efter att den offentliggjorts. I jämförelse med bestämmelsen i den gällande lagen om ursprungsgarantier för el förlängs överföringstiden med en månad. Ändringen bedöms underlätta aktörernas arbete och den inverkar inte avsevärt på aktualiteten på informationen som elförbrukarna får.
Närmare bestämmelser om beräkningen av residualmixen kan utfärdas genom förordning av statsrådet.
2 kap. Certifiering av energins ursprung
7 §.Skyldighet att certifiera ursprunget för el med ursprungsgarantier. Paragrafen motsvarar i stor utsträckning certifieringsskyldigheten i 11 § i den gällande lagen om ursprungsgarantier för el. I fortsättningen skulle skyldigheten att använda ursprungsgarantier för att certifiera ursprung omfatta även kärnkraft, för att undvika dubbelräkning, eftersom ursprungsgarantier i fortsättningen kan beviljas för el som producerats med kärnkraft. I 3 mom. tilläggs dessutom ett undantag för certifiering av ursprung för el som producerats för eget bruk i en produktionsanläggning under 1 megavoltampere.
Enligt 1 mom. ska elförsäljaren som till elförbrukaren säljer el som producerats med förnybara energikällor eller kärnkraft certifiera ursprunget på den sålda elen som producerats med förnybara energikällor och kärnkraft. Skyldigheten att certifiera elens ursprung genom annullering av ursprungsgarantier är endast kopplad till situationer där försäljaren säljer el till elförbrukaren som uttryckligen har producerats med förnybara energikällor eller kärnkraft, inte som så kallad allmän el. Även i de situationer där försäljaren endast anger att en viss andel av elens ursprung är från förnybara källor eller har producerats med kärnkraft ska ursprungsgarantierna annulleras för motsvarande mängd. Om försäljaren säljer el som utsläppsfri el ska den sålda elen certifieras genom annullering av ursprungsgarantier för el som antingen producerats med förnybara energikällor eller med kärnkraft. Certifieringsskyldigheten gäller inte andra energikällor än el som producerats med förnybara energikällor eller kärnkraft. Till exempel kan el som producerats med kolkraft säljas som fossil el utan certifiering med ursprung enligt den föreslagna lagen.
Definitionen av elförbrukare omfattar förutom slutförbrukaren även situationer där försäljarens avtalspartner säljer el vidare till företag inom samma koncern samt situationer där försäljarens avtalspartner levererar el vidare inom fastighetsnätet eller motsvarande internt elnät inom fastighetsgruppen. Bestämmelsen motsvarar till den delen bestämmelsen i den nuvarande lagen om ursprungsgaranti för el.
Mängden el som produceras med förnybara energikällor och kärnkraft eller andelen såld el ska certifieras genom att använda ursprungsgarantier. Elförsäljaren ska enligt det som föreskrivs i 12 § meddela registerföraren för ursprungsgarantiregistret om användningen av ursprungsgarantier under deras giltighetstid och registerföraren annullerar använda ursprungsgarantier. Att certifieringsskyldigheten för ursprunget uppfylls visas genom att senast på tidpunkten som tillsynsmyndigheten bestämt uppvisa antalet annullerade ursprungsgarantier som motsvarar den sålda elen. För att certifiera elens ursprung ska de annullerade ursprungsgarantierna uttryckligen vara ursprungsgarantier för el, dvs. ursprungsgarantier kan inte användas för certifiering mellan olika energiformer i kors. Certifiering av elen, som använts i produktionsprocessen av förnybart väte, som förnybar kan göras med ursprungsgarantier. Ursprunget på förnybart väte som är slutprodukten i processen certifieras dock med ursprungsgarantier för väte.
Enligt 2 mom. ska även en elproducent, som i annan affärsverksamhet än affärsverksamhet i anslutning till försäljning av el lämnar sina kunder uppgifter om ursprunget för den el som producenten använder, certifiera ursprunget för el som producerats med förnybara energikällor och kärnkraft i enlighet med 1 mom. Momentet avser i praktiken till exempel företag inom skogsindustrin som själva använder elen de producerat med förnybara energikällor för tillverkning av olika slutprodukter, såsom papper, och som informerar om detta i sin marknadsföring. Genom bestämmelsen säkerställs att ursprunget på el som producerats med förnybara energikällor eller kärnkraft även i dessa situationer är tillförlitligt certifierade och å andra sidan att risken för dubbelräkning minskas.
Enligt 3 mom. ska även elförbrukaren certifiera ursprunget på elen som anges i marknadsföringen. Enligt 3 mom. ska elförbrukaren, som i sin marknadsföring anger att elen som används har producerats med förnybara energikällor eller kärnkraft, säkerställa elens ursprung enligt 1 mom. eller på annat sätt kunna visa att elen som använts certifierats enligt 1 mom. För att visa elens ursprung på annat sätt än med ursprungsgarantier kan till exempel ske genom leveransavtal för elen där det avtalats om leverans av el som producerats med förnybara energikällor eller kärnkraft. Elförbrukaren kan förutsätta att elförsäljaren följer certifieringsskyldigheten.
I jämförelse med bestämmelsen i den gällande lagen om ursprungsgarantier för el tilläggs ett undantag om elförbrukare som idkar småskalig elproduktion. En elförbrukare som producerar el för eget bruk med förnybara energikällor i en elproduktionsanläggning eller i flera produktionsanläggningar som bildar ett kraftverk med en nominell effekt på under en megavoltampere, behöver inte certifiera ursprunget på elen som elförbrukaren använder och producerar själv med motsvarande mängd annullerade ursprungsgarantier då elens ursprung anges i marknadsföringen. För att undvika dubbelräkning förutsätter tillämpningen av undantaget att ursprungsgarantier inte har ansökts för ifrågavarande el. Fastställandet av den egna produktionen och dess användning grundar sig på nätinnehavarens mätningar och balansavräkningsuppgifter. Elförbrukarens elproduktion kan till exempel ske som en del av verksamheten i en sådan energigemenskap där elförbrukaren är medlem eller delägare.
8 §.Skyldighet att certifiera ursprunget för gas med ursprungsgarantier. Skyldigheten att certifiera energins ursprung genom att använda ursprungsgarantier utvidgas genom det här lagförslaget till att omfatta även gas. Enligt förslaget gäller certifieringsskyldigheten, på motsvarande sätt som certifieringsskyldigheten för el, gasförsäljare, elproducenter och elförbrukare då gasens ursprung anges vara förnybart. Certifieringsskyldigheten gäller förnybar gas i de situationer där gasen uttryckligen säljs i enlighet med ursprungspåstående, det vill säga som produktifierad gas.
Enligt 1 mom. ska gasförsäljaren, som säljer förnybar gas till gasförbrukaren, certifiera ursprunget på den sålda gasen genom att använda ursprungsgarantier. Med gasanvändare avses i lagen slutförbrukaren av gas samt en fysisk eller juridisk person som levererar gas endast till andra bolag inom samma koncern eller inom en fastighet eller därmed jämförbar fastighetsgrupp via ett internt nät. På motsvarande sätt som för el certifieras mängden förnybar gas eller andelen av den sålda gasen, senast vid tidpunkten som tillsynsmyndigheten fastställt, med motsvarande mängd annullerade ursprungsgarantier. Skyldigheten att certifiera ursprung gäller endast situationer där den sålda gasens ursprung angetts vara förnybart. För certifiering av gasens ursprung ska en ursprungsgaranti som beviljats för förnybar gas användas och det är inte möjligt att använda en ursprungsgaranti för en annan energiform för att uppfylla certifieringsskyldigheten.
I 1 mom. föreskrivs även om undantag i certifieringsskyldigheten. Vid försäljning av förnybar gas behöver försäljaren inte certifiera det förnybara ursprunget med ursprungsgarantier om gasen levereras för förbrukning via en sådan gasledning som inte är en del av naturgasnätet som avses i tillståndet i 2 kap. i naturgasmarknadslagen (587/2017) och om ursprungsgarantier inte har ansökts för ifrågavarande gas. I 2 kap. i naturgasmarknadslagen föreskrivs om tillstånd för innehavare av distributionsnät och överföringsnät, innehavare av slutna distributionsnät och för direktledningar. Undantaget grundar sig på att i situationer där gasen levereras via en gasledning direkt till förbrukning uppstår inga oklarheter med avseende på gasens ursprung. Dessutom behöver gasens förnybara ursprung inte certifieras med ursprungsgarantier i situationer där gasen används i samma fastighet eller därmed jämförbar fastighetsgrupp som gasen har producerats. I det här sammanhanget avses med fastighetsgrupp intilliggande fastigheter som samma instans besitter. I dessa situationer levereras gasen nödvändigtvis inte direkt till förbrukning via en gasledning utan den kan till exempel överföras till en behållare. Förbrukningen ska ske inom samma fastighet eller fastighetsgrupp. För att undvika dubbelräkning förutsätter tillämpningen av undantagen att ursprungsgarantier inte har ansökts för ifrågavarande gas.
Enligt 2 mom. ska en gasproducent, som i annan affärsverksamhet än affärsverksamhet i anslutning till försäljning av gas lämnar sina kunder uppgifter om ursprunget för den gas som producenten använder, certifiera ursprunget för förnybar gas i enlighet med 1 mom. Enligt 3 mom. ska även gasförbrukare, som i sin marknadsföring anger att den använda gasen är förnybar, certifiera den förnybara gasens ursprung som används antingen genom att annullera ursprungsgarantier eller exempelvis med ett leveransavtal. Undantagen som föreskrivs i 1 mom. tillämpas även på gasproducenten och gasförbrukaren.
9 §.Skyldighet att certifiera ursprunget för väte med ursprungsgarantier. I ursprungsgarantisystemet för väte tillämpas motsvarande bestämmelser som för certifieringsskyldigheten för gas. Utvecklingen av ursprungsgarantisystemet för vätets del är osäker på grund av det förnybara vätets tillsvidare låga användning. Det är dock motiverat att iaktta samma bestämmelser eftersom väte kan överföras på motsvarande sätt som gas i naturgasnätet. Registerföraren för ursprungsgarantiregistren är samma för gas och väte varmed tillämpning av olika bestämmelser kan leda till ett mer ineffektivt genomförande.
10 §.Skyldighet att certifiera ursprunget för värme och kyla med ursprungsgarantier. Paragrafen föreskriver om certifieringsskyldigheterna för försäljare, producent och förbrukare av värme eller kyla. Certifieringsskyldigheten gäller både värme och kyla som producerats med förnybara energikällor och spillvärme och spillkyla i de situationer där värme och kyla uttryckligen säljs i enlighet med ursprungspåstående, dvs. som då kallad produktifierad värme och kyla. Enligt statsrådets förordning om förbruknings- och faktureringsuppgifter och fördelning av kostnaderna i fråga om värme, kyla och vatten (254/2021) förutsätts inte certifiering av ursprung genom annullering av ursprungsgarantier för årlig anmälan av uppgifter om energikällornas andelar för värmeenergi som producerats och köpts av en detaljförsäljare. Certifieringen av ursprung ska ske genom att annullera ursprungsgarantier. Undantaget är situationer där överföringen av energi som säljs som producerad med förnybara energikällor eller som spillvärme eller spillkyla tekniskt sker så att det inte råder oklarheter om värmen eller kylans ursprung. Undantaget omfattar till exempel situationer där värmen produceras i samma fastighet eller samma fastighetsgrupp som samma instans besitter och om värmen överförs till förbrukning så att den inte blandar sig med övrig värme. Undantaget omfattar även till exempel sådana situationer där det i fjärrvärmenätet endast överförs värme från sådana produktionsanläggningar som endast använder förnybara energikällor. Tillämpningen av undantaget förutsätter att det för ifrågavarande energi inte har ansökts ursprungsgarantier. Syftet med förutsättningen är att hindra risken för eventuell dubbelräkning. I produktionsanläggningar för förnybar energi är det oundvikligt att använda fossila bränslen i underhålls- och uppstartsituationer varför det är nödvändigt att föreskriva att användningen av dessa bränslen i låg mängd inte hindrar tillämpningen av undantaget.
I 2 och 3 mom. föreskrivs om certifieringsskyldigheterna för producenten och förbrukaren av värme och kyla. Enligt 2 mom. ska en producent av värme och kyla, som i annan affärsverksamhet än affärsverksamhet i anslutning till försäljning av värme och kyla lämnar sina kunder uppgifter om ursprunget för den värme eller kyla som producenten använder, certifiera ursprunget för energin från förnybara energikällor samt från spillvärmen och spillkylan i enlighet med 1 mom. Enligt 3 mom. ska även förbrukaren av värme och kyla, som i sin marknadsföring anger att värmen eller kylan som används har producerats med förnybara energikällor, certifiera ursprunget för energin från förnybara energikällor samt från spillvärme och spillkyla antingen genom att annullera ursprungsgarantier eller på annat sätt kunna visa att värmen eller kylan som använts har certifierats i enlighet med 1 mom. Undantagen som föreskrivs i 1 mom. tillämpas även på producenten och förbrukaren av värme och kyla.
11 §.Beviljande av ursprungsgaranti. Registerförare för ursprungsgarantiregister ska bevilja ursprungsgarantier för el som producerats med förnybara energikällor och kärnkraft, förnybar gas, förnybart väte, värme och kyla som producerats med förnybara energikällor samt spillvärme och spillkyla då villkoren i 1 mom. uppfylls. Energins produktionssätt ska först verifieras enligt den föreslagna lagen. I 14 § i lagen föreskrivs om verifieringen. Dessutom ska den sökande meddela uppgifterna som krävs för beviljandet av ursprungsgarantin till registerföraren.
Den som ansöker om ursprungsgaranti är oftast energiproduktionsanläggningens innehavare. Regleringen hindrar dock inte att energiproduktionsanläggningens innehavare bemyndigar en annan instans att hämta ursprungsgarantierna för dennes del och administrera dem. Energiproduktionsanläggningens innehavare ansvarar dock till exempel för att tillhandahålla informationen som föreskrivs i 15 § till registerföraren. Ursprungsgaranti beviljas på grundval av den mängd energi som produceras per kalendermånad. Om produktionsmängden under en kalendermånad understiger en megawattimme beviljas ursprungsgarantin den kalendermånad under vilken mängden producerad energi uppgår till en megawattimme.
I 3 mom. föreskrivs om bemyndigande att utfärda förordning. Med stöd av momentet kan närmare bestämmelser om beviljande av ursprungsgarantier utfärdas genom förordning av statsrådet.
12 §.Annullering av ursprungsgaranti. Enligt artikel 19.2 stycke 2 i RED II ska medlemsstaterna säkerställa att energienheten som producerats med förnybara källor endast beaktas en gång. Detta är även centralt i det nationella ursprungsgarantisystemet där ett syfte med regleringen är att förhindra dubbelräkning.
För att hindra dubbelräkning ska ursprungsgarantin annulleras då den har använts för att certifiera ursprunget. Energiförsäljaren och energiförbrukaren, som själva certifierar ursprunget på energin de använder med ursprungsgaranti, ska utan oskäligt dröjsmål skriftligen eller på annat av registerföraren godkänt sätt meddela om användningen av ursprungsgarantin såsom avses i 7–10 § till registerföraren eller annan instans som denne hänvisar till. Anmälningsskyldigheten föreskrivs i de allmänna förvaltningslagarna, såsom förvaltningslagen och lagen om elektronisk kommunikation i myndigheternas verksamhet (13/2003). Utgångsmässigt ska meddelanden till registerföraren göras skriftligt eller genom att använda ett jämförbart elektroniskt format. Registerföraren kan dock besluta sig för att godkänna även annat kommunikationsformat för att meddela om användning av ursprungsgaranti. Registerföraren ska annullera ursprungsgarantin genast då informationen om användningen av garantin erhållits.
Paragrafens 2 mom. innehåller bemyndigande att utfärda förordning.
13 §.Ogiltigförklarande av ursprungsgaranti. Ursprungsgarantin ska enligt lagförslaget vara i kraft i 12 månader från den sista produktionsdagen av energin som motsvarar ursprungsgarantin. Om användning av ursprungsgarantin inte meddelats och om den inte annullerats inom 12 månader ska registerföraren på eget initiativ ogiltigförklara ursprungsgarantin. I praktiken kan ogiltigförklarandet ske automatiskt i datasystemet då tidsfristen på 12 månader överskridits.
Paragrafens 2 mom. innehåller bemyndigande att utfärda förordning. Med stöd av momentet kan närmare bestämmelser om ogiltigförklaring av ursprungsgarantin utfärdas genom förordning av statsrådet.
14 §.Verifiering av en energiproduktionsanläggnings produktionssätt och energikällor. Innan ursprungsgarantier kan beviljas ska energiproduktionsanläggningens produktionssätt och de energikällor det använder tillförlitligt verifieras. Verifieringen utförs av ett av tillsynsmyndigheten, dvs. Energimyndigheten, godkänt bedömningsorgan som beviljar verifieringsintyg. Verifieringsintyget är även en bekräftelse på att den energi som energiproduktionsanläggningen producerar uppfyller villkoren för beviljande av ursprungsgaranti.
Verifieringsintyget är i kraft under en bestämd tid. Verifieringsintyget ska förnyas under dess giltighetstid om de tekniska egenskaperna för produktionsanläggningens produktionssätt eller energikällorna det använder ändras på ett sätt som inverkar eller kan inverka på beviljande av ursprungsgarantier.
Närmare bestämmelser om verifiering, uppgifterna som ska ingå i ett verifieringsintyg och dess giltighetstid får utfärdas genom förordning av statsrådet. Förordningen kan även föreskriva om likställande av verifiering som grundar sig på annat system för verifiering som avses i paragrafen. På så sätt kan verifieringar som ingår i andra verifieringssystem användas ifall de uppfyller villkoren för verifieringsförfarandet som avses i den här lagen. Exempelvis kan likställandet av registerförares godkända förenklade verifieringsförfarande även föreskrivas genom förordning såsom i gällande reglering.
I 5 kap. föreskrivs om krav som gäller bedömningsorgan och dess uppgifter.
15 §.Anmälan om en energiproduktionsanläggnings produktionssätt och energikällor. Enligt 1 mom. ska energiproduktionsanläggningens innehavare till registerföraren lämna uppgifter om vilket produktionssätt och vilka energikällor som produktionsanläggningen använt för att producera den energimängd som ursprungsgarantin gäller. Dessa uppgifter är behövliga för beviljande av ursprungsgaranti.
Enligt 2 mom. kan närmare bestämmelser om informationsförfarandet utfärdas genom förordning av statsrådet.
3 kap. Erkännande av ursprungsgarantier
16 §.Erkännande av ursprungsgarantier som beviljats inom Europeiska unionen eller Europeiska ekonomiska samarbetsområdet. I paragrafen föreskrivs om erkännande av ursprungsgarantier som beviljats i en annan medlemsstat enligt artikel 19.9 i RED II. Dessutom gäller skyldigheten om erkännande ursprungsgarantier som beviljats i EES-stater enligt bestämmelserna i direktivet. Enligt paragrafen ska ursprungsgarantier som beviljats för förnybar energi, el som producerats med kärnkraft och spillvärme eller spillkyla erkännas för att visa energins ursprung då certifieringsskyldigheten i 7–10 § och elförsäljarens anmälningsskyldighet i 19 § uppfylls. Ursprungsgarantierna ovan behöver dock inte erkännas om det föreligger grundade tvivel på deras riktighet, tillförlitlighet eller trovärdighet. Medlemsstaternas skäl till vägran av erkännande föreskrivs i direktivet.
Enligt 2 mom. är arbets- och näringsministeriet behörig myndighet att besluta om erkännande av ursprungsgarantier. Ministeriet kan på särskild begäran besluta om Finland erkänner ursprungsgarantier enligt 1 mom. från en viss EU- eller EES-stat för att användas för ett syfte enligt 7–10 och 19 §. Begäran kan till exempel framställas av tillsynsmyndigheten, registerföraren för ursprungsgarantiregister eller energiförsäljaren. Erkännande av ursprungsgarantier enligt 1 mom. är utgångspunkten enligt direktivet och erkännandet av ursprungsgarantier kräver således vanligtvis inget separat beslut. I praktiken gäller begäran om beslut avseende erkännande till ministeriet situationer där det finns tvivel om ursprungsgarantins riktighet, tillförlitlighet eller trovärdighet. Ifall ministeriet beslutar vägra erkännande på grund av grundade tvivel ska ministeriet underrätta kommissionen om sådan vägran och skälen till denna. Om kommissionen anser att vägran att erkänna är ogrundad kan kommissionen enligt artikel 19.10 i direktivet genom sitt beslut kräva att ifrågavarande medlemsstat ska erkänna garantierna.
I 2 mom. föreskrivs dessutom om tillsynsmyndighetens och registerförarens skyldighet att underrätta ministeriet om man anser att ursprungsgarantier som beviljats en viss EU- eller EES-stat ska vägras erkännande. Tillsynsmyndigheten eller registerföraren fattar inte själv beslut om vägran att erkänna.
17 §.Erkännande av ursprungsgarantier som beviljats inom Europeiska unionen eller Europeiska ekonomiska samarbetsområdet för el som producerats med högeffektiv kraftvärme. I paragrafen föreskrivs om erkännande av ursprungsgarantier som en annan EU-medlemsstat eller EES-stat har beviljat för el som producerats med högeffektiv kraftvärme. Ursprungsgarantierna ska erkännas som bevis på sådana omständigheter som anges i 3 § 1 mom. och 4 § samt i de bestämmelser som utfärdats med stöd av dem. Paragrafen grundar sig på bestämmelsen om erkännande av ursprungsgarantier i artikel 14.10 i energieffektivitetsdirektivet (2012/27/EU). Ursprungsgarantierna ovan behöver dock inte erkännas om det föreligger grundade tvivel på deras riktighet, tillförlitlighet eller trovärdighet.
Enligt 2 mom. kan arbets- och näringsministeriet enligt separat begäran besluta om Finland erkänner ursprungsgarantier som beviljats för el som producerats med högeffektiv kraftvärme i en viss EU- eller EES-stat. På motsvarande sätt som i 16 § för specificerade ursprungsgarantier gäller även begäran om beslut om erkännande av ursprungsgarantier för högeffektiv kraftvärme närmast situationer där det måste utredas om det finns grunder för att vägra erkännande av ursprungsgarantin. På så sätt kräver inte erkännandet av ursprungsgarantin nödvändigtvis separat beslut av arbets- och näringsministeriet. Arbets- och näringsministeriet ska underrätta kommissionen om en vägran om erkännande och skälen till denna. Enligt direktivet kan kommissionen genom sitt beslut förplikta medlemsstaten att erkänna ursprungsgarantierna.
Enligt 2 mom. ska tillsynsmyndigheten och registerföraren för ursprungsgarantiregistret underrätta ministeriet om de anser att ursprungsgarantier för en viss EU- eller EES-stat ska vägras erkännande.
18 §.Erkännande av ursprungsgarantier som beviljats för förnybar energi i ett tredjeland. Ursprungsgarantier som beviljats i tredjeländer för energi som producerats med förnybara energikällor ska erkännas för användningsändamål enligt 7–10 och 19 §, om Europeiska unionen har ingått ett avtal med det tredjelandet om ömsesidigt erkännande av ursprungsgarantier som beviljats i unionen och kompatibla ursprungsgarantisystem som inrättats i det tredjelandet och energin importeras eller exporteras direkt. Ursprungsgarantier får inte erkännas om Europeiska unionen inte har ingått avtal om ömsesidigt erkännande med det tredje landet som beviljat ursprungsgarantin. Det finns dock ingen skyldighet att erkänna en ursprungsgaranti som avses ovan om det föreligger grundade tvivel på dess riktighet, tillförlitlighet eller trovärdighet. Den föreslagna paragrafen grundar sig på artikel 19.11 i RED II.
Enligt 2 mom. är arbets- och näringsministeriet behörig myndighet att besluta om erkännande av en ursprungsgaranti och kan således på separat begäran besluta om erkännande av ursprungsgarantier enligt 1 mom. avseende ett visst tredjeland. Arbets- och näringsministeriet ska även i dessa situationer underrätta kommissionen om en vägran och skälen till denna. Det finns inga särskilda bestämmelser om dessa situationer i RED II. Den föreslagna bestämmelsen är till den här delen enhetlig med det som föreskrivs i 16 och 17 §.
I 2 mom. föreskrivs dessutom om tillsynsmyndighetens och registerföraren för ursprungsgarantiregistrets skyldighet att underrätta ministeriet om de anser att ursprungsgarantier för en viss tredje stat ska vägras erkännande.
4 kap. Bestämmelser som gäller elförsäljare
19 §.Skyldighet att ange elens ursprung. I kapitlet föreskrivs om elförsäljarens skyldighet att ge slutförbrukaren av el information om energikällorna i enlighet med bilaga I punkt 5 i elmarknadsdirektivet. En elförsäljare ska först och främst en gång i året i fakturorna ange varje energikällas andel på produktnivå för den el som slutförbrukaren köper i enlighet med elförsäljningsavtalet. Informationen ska alltså inkluderas en gång i året på fakturan till slutförbrukaren av el. Ifrågavarande information ska dessutom hållas lättillgänglig för slutförbrukaren, till exempel på elförsäljarens webbsidor eller i en mobilapplikation. Det ska tydligt framgå för slutförbrukaren på fakturan eller i fakturans bilaga var informationen finns tillgänglig. Anvisningar om var informationen hittas behöver inte inkluderas på varje faktura utan det kan anses tillräckligt om till exempel en länk och en kompletterande anvisning inkluderas på fakturan en gång i året.
Enligt 2 mom. ska fakturorna eller deras bilagor tillhandahålla information om varje energikällas andel av hela energiutbudet av elen som elförsäljaren sålt i Finland under föregående år på ett begripligt och enkelt jämförbart sätt. Ifrågavarande information kan även tillhandahållas på elförsäljarens webbsidor eller på annat lättillgängligt jämförbart sätt för slutförbrukaren om det tydligt framgår av fakturorna eller deras bilagor var informationen finns tillgänglig. Detta gör det möjligt att hålla fakturorna tydliga och enkla. Information om varje energikällas andel av hela energiutbudet av elen som elförsäljaren sålt ska även anges för den sålda elens del i Europeiska unionen om elförsäljaren är verksam i flera olika medlemsstater.
Energikällornas andelar ska åtminstone meddelas i tre klasser, dvs. producerade med förnybara energikällor, kärnkraft eller fossila bränslen. I den fördelning enligt energikällor som elförsäljaren angett för elförbrukarna ska alla anskaffningskällor inbegripas både i fråga om den el som sålts till elförbrukare och den el som sålts till elförsäljare, med undantag av den balanskraft som balanskraftsenheten har levererat. El som certifierats på annat sätt än med ursprungsgarantier ska anges med hjälp av den residualmix som Energimyndigheten publicerar. I och med lagförslaget kan ursprunget anges på grundval av det faktiska produktionssättet endast för el som producerats med fossila energikällor.
20 §.Lämnande av uppgifter om mängden koldioxidutsläpp och radioaktivt avfall som uppkommer av energikällorna för el. I paragrafen föreskrivs om elförsäljarens skyldighet enligt bilaga I punkt 5 i elmarknadsdirektivet att tillhandahålla uppgifter till slutförbrukaren om mängden koldioxidutsläpp och radioaktivt avfall som uppkommit av energikällorna för den el som elförsäljaren sålt under det föregående kalenderåret. I 2 mom. föreskrivs om enheterna som ska användas i angivandet.
I fråga om de specifika utsläppen av koldioxid ska de utsläppsfaktorer per energikälla och produktionssätt vilka har använts vid beräkningen av de specifika utsläppen samt metoden för fördelning av utsläppen vid kombinerad produktion av el och värme nämnas. Vid beräkning av koldioxidens specifika utsläpp beaktas endast förbränningens utsläpp och det fossila kolets andel. Uppgiften om mängden använt kärnbränsle kan grunda sig på uppgifterna som antingen använts i elförsäljarens elupphandling eller på uppgifterna i Energimyndighetens senaste beräkning av residualmixen och som myndigheten har publicerat. För elens del som inte certifierats med ursprungsgarantier ska informationen om residualmixen som Energimyndigheten publicerat användas i angivelsen av koldioxidens specifika utsläpp och mängden använt kärnbränsle.
5 kap. Registerförare och bedömningsorgan
21 §.Registerförare. I paragrafen föreskrivs om registerförare för ursprungsgarantiregister. Med registerförare avses ett utsett behörigt organ som uppfyller kraven i artikel 19.5 i RED II. Stamnätsinnehavaren som ålagts systemansvar enligt elmarknadslagen är även i fortsättningen registerförare för ursprungsgarantiregistret för el. Då lagen träder i kraft är Fingrid Oyj systemansvarig stamnätsinnehavare. Registerförare för ursprungsgarantiregistret för gas är överföringsnätsinnehavaren för naturgassystemet som ålagts systemansvar enligt naturgasmarknadslagen. Då lagen träder i kraft är Gasgrid Finland Oy systemansvarig överföringsnätsinnehavare. Dessutom föreslås Energimyndigheten som registerförare för ursprungsgarantiregistret för värme och kyla.
22 §.Registerförarens uppgifter. Registerförarens uppgifter i båda systemen är att bevilja, överföra, annullera och ogiltigförklara ursprungsgarantier på ett sätt som är jämlikt och icke-diskriminerande för parterna på energimarknaden. Beviljande, överföring, annullering och ogiltigförklarande av ursprungsgarantier ska ordnas så att ursprungsgarantierna är korrekta, tillförlitliga och skyddade mot bedrägeri. Kraven på beviljande, överföring, annullering och ogiltigförklaring av ursprungsgarantier ska dessutom vara i enlighet med standarden CEN - EN 16325. Uppdateringsarbetet med standarden är på hälft vid tidpunkten för regeringens proposition och det är möjligt att uppdateringen av standarden inte blir klar innan lagen träder i kraft. I sådana fall ska standarden iakttas endast med avseende på ursprungsgarantier för el tills standarden har uppdaterats till att omfatta även gas, väte, värme och kyla.
Registerföraren ska dessutom med avseende på sakenlig skötsel av uppgifterna enligt behov följa med branschens utveckling nationellt och internationellt samt delta i det europeiska samarbetet för utvecklingen av ursprungsgarantisystemet. Det europeiska samarbetet gäller främst samarbetet mellan registerförarna för att utveckla systemet och för att till exempel säkerställa registrens kompabilitet samt samarbete med avseende på uppdateringen av standarden CEN EN 16325. Enligt artikel 19.6 i RED II ska medlemsstaterna och de utsedda behöriga organen säkerställa att de krav de inför är förenliga med ifrågavarande standard och därför är det viktigt att följa utvecklingsarbetet för standarden.
Enligt 2 mom. ska registerföraren för ursprungsgarantiregistret för el samt gas och väte meddela tillsynsmyndigheten om det finns misstanke om att energiproduktionsanläggningens innehavare eller annan användare av registret har brutit mot den här lagen eller mot en bestämmelse eller föreskrift som utfärdats med stöd av lagen. I praktiken kan det till exempel vara fråga om en situation där registerföraren misstänker att en aktör tillhandahållit felaktiga uppgifter för att få en ursprungsgaranti eller låtit bli att lämna uppgifter som hänför sig till beviljande av ursprungsgarantin. Det är inte registerförarens uppgift att bedöma om följden av förfarandet eventuellt är ett förbud eller föreläggande enligt 33 § 1 mom., utan den bedömningen görs av Energimyndigheten.
Enligt 3 mom. ska registerföraren för ursprungsgarantiregistren för el samt gas och väte kunna överlåta skötseln av uppgiften i sin helhet till sitt helägda dotterbolag. Det föreslagna sättet att organisera registerförarens uppgifter till den systemansvariga stamnätsinnehavarens eller systemansvariga innehavaren av överföringsnätets helägda dotterbolag gör det möjligt att vid behov separera verksamheten från den systemansvariges övriga verksamhet vilket även kan stärka transparensen i avgifterna. Registerföraren för ursprungsgarantiregistren för el samt gas och väte kan även delvis eller helt skaffa nödvändiga tjänster från en avtalspartner som fungerar som tjänsteproducent för att sköta uppgifterna. Ansvaret för att uppgiften sköts sakenligt stannar i vilket fall som helst hos registerföraren.
Registerföraren för ursprungsgarantiregistret för värme och kyla, dvs. Energimyndigheten, kan inte på samma sätt som registerföraren för ursprungsgarantiregistren för el samt gas och väte subdelegera registerförarens uppgifter vidare. Registerförarna för ursprungsgarantiregistren för el samt gas och väte föreslås subdelegeringsmöjlighet till deras helägda dotterbolag eftersom detta anses nödvändigt för att trygga expertis och resurser. Som registerförare för ursprungsgarantiregistret för värme och kyla fungerar å andra sidan en myndighet som inte omfattas av samma kriterier för delegering av registerförarens uppgifter. Energimyndigheten kan dock skaffa ett datasystem för uppgiften samt relaterade tekniska underhållstjänster antingen delvis eller helt från en avtalspartner som är verksam som tjänsteproducent. Detta gör det möjligt att sköta uppgiften så kostnadseffektivt som möjligt. Energimyndigheten ansvarar även här för den sakenliga skötseln av uppgiften och i praktiken även för datasystemets funktion. Eftersom det endast är fråga om anskaffning av tekniska datasystemtjänster behövs det inte regleras separat.
Förutom speciallagstiftningen ska registerföraren i sin verksamhet även följa bestämmelserna i den allmänna lagstiftningen. Till exempel tillämpas lagen om informationshantering inom den offentliga förvaltningen (informationshanteringslagen, 906/2019) på Energimyndigheten och till vissa delar även på registerförarna för ursprungsgarantiregistren för el samt gas och väte. 4 kap. och 22–27 § i informationshanteringslagen tillämpas på enskilda personer eller samfund till den del de sköter om förvaltningsuppgifter, dessutom tillämpas 4 och 28 § i lagen på enskilda personer eller samfund då de utövar offentlig makt såsom avses i 4 § 2 mom. i lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet.
Registerförarna hanterar personuppgifter, såsom e-postadresser där namnuppgifter ingår, då de sköter sina lagstadgade uppgifter. Uppgifter behandlas framför allt i situationer där energiproduktionsanläggningarnas innehavare och andra registeranvändares kontaktuppgifter registreras i registren, men registerförarens sakenliga skötsel av uppgifterna kan förutsätta behandling av personuppgifter även i andra situationer.
Den allmänna dataskyddsförordningen (EU) 2016/679 och dataskyddslagen (1050/2018) föreskriver om behandling av personuppgifter. I artikel 6.2 och 6.3 i den allmänna dataskyddsförordningen föreskrivs om nationella anpassningar av regleringen i förordningen. Enligt punkt 3 ska den grund för behandling som avses i punkt 1 c och e fastställas i enlighet med unionsrätten eller en medlemsstats nationella rätt som den personuppgiftsansvarige omfattas av. Den rättsliga grunden kan innehålla särskilda bestämmelser för att anpassa tillämpningen av bestämmelserna i denna förordning, bland annat: de allmänna villkor som ska gälla för den personuppgiftsansvariges behandling, vilken typ av uppgifter som ska behandlas, vilka registrerade som berörs, de enheter till vilka personuppgifterna får lämnas ut och för vilka ändamål, ändamålsbegränsningar, lagringstid samt typer av behandling och förfaranden för behandling, inbegripet åtgärder för att tillförsäkra en laglig och rättvis behandling, däribland för behandling i andra särskilda situationer enligt kapitel IX. Syftet med behandlingen ska fastställas i den rättsliga grunden eller, i fråga om behandling enligt punkt 1 e, ska vara nödvändigt för att utföra en uppgift av allmänt intresse eller som ett led i den personuppgiftsansvariges myndighetsutövning. Unionsrätten eller medlemsstaternas nationella rätt ska uppfylla ett mål av allmänt intresse och vara proportionell mot det legitima mål som eftersträvas.
Behandlingen av personuppgifter som registerförare för ursprungsgarantiregister för el, gas och väte utför för skötseln av sina uppgifter grundar sig på artikel 6.1 c och registerföraren av ursprungsgarantiregistret för värme och kyla på artikel 6.1 e i den allmänna dataskyddsförordningen. Behandlingen av personuppgifter är lagenlig då behandlingen är behövlig för uppfyllandet av registerförarens lagstadgade skyldighet eller om den är behövlig för utförandet av uppgifter gällande allmänt intresse eller för utövandet av offentlig makt som ankommer den personuppgiftsansvarige. I den föreslagna lagen föreskrivs om registerförarens uppgifter som är offentliga förvaltningsuppgifter och för vilka det i vissa situationer är behövligt med behandling av personuppgifter. Paragrafen utgör således en behövlig nationell rättslig grund för registerförarens behandling av personuppgifter för att sköta sina uppgifter som avses i artikel 6.1 c och e i den allmänna dataskyddsförordningen.
Insamling av personuppgifter för upprätthållandet av ursprungsgarantiregistret medför ingen stor risk för den registrerades rättigheter eller friheter eftersom det inte är fråga om känsliga personuppgifter. Behandlingen är inte heller omfattande. Behandlingen av personuppgifternas lagenlighet enligt den föreslagna paragrafen är begränsad till endast sådana situationer där behandlingen är behövlig för registerförarens sakenliga skötsel av uppgiften. Bestämmelsen omfattas av rätten att uppfylla ett mål av allmänt intresse och är proportionell mot det legitima mål som eftersträvas såsom förutsätts i dataskyddsförordningen.
I 4 mom. föreskrivs om bemyndigande att utfärda förordning. Med stöd av momentet kan närmare bestämmelser om registerförarens uppgifter som avses i 1 mom. utfärdas genom förordning av statsrådet.
23 §.Krav som gäller registren. Ursprungsgarantiregistret ska vara elektroniskt. Detta är nödvändigt för både en smidig behandling och för att trygga kompabiliteten mellan nationella register och övriga europeiska ursprungsgarantisystems register. Enligt paragrafen ska dessutom registrets egenskaper stöda en sakenlig skötsel av registerförarens uppgifter, och framför allt att ursprungsgarantierna är korrekta, tillförlitliga och skyddade mot bedrägeri. Den allmänna lagstiftningen, såsom informationshanteringslagen, ställer krav på registrets verksamhet och som registerföraren ska ta i beaktan.
Närmare bestämmelser om krav på registret samt beviljande, överföring, annullering och ogiltigförklarande av ursprungsgarantier som sker i registret utfärdas genom förordning av statsrådet. Bestämmelse om bemyndigande är nödvändig eftersom kraven kan vara av teknisk natur och de kan påverkas av standarden CEN - EN 16325 som för närvarande uppdateras.
24 §.Prissättning av och villkor för registerförarens tjänster. Enligt 1 mom. ska prissättningen av tjänsterna i anslutning till beviljande och överföring av ursprungsgarantier för el, gas och väte vara skälig. Med tjänsteavgifterna kan sådana skäliga kostnader täckas som registerföraren orsakas av fullgörandet av de skyldigheter som följer av denna lag samt en skälig vinst för tillhandahållandet av tjänsten. Med skälig prissättning avses att prissättningen ska grunda sig på orsakade kostnader och att verksamhetens vinst ska vara skälig. Vinsten för verksamheten som kan anses godtagbar ska återspegla den affärsverksamhetsrisk som är karakteristisk för liknande affärsverksamhet. Verksamheten ska även sträva efter kostnadseffektivitet, dvs. det ska inte vara en avsevärd skillnad mellan prissättningen av tjänsterna och de lägsta möjliga kostnaderna.
I 39 § i lagen föreskrivs separat om avgifterna för registerförare för ursprungsgarantiregistret för värme och kyla eftersom dessa avgifter grundar sig på lagen om grunderna för avgifter till staten (150/1992).
Enligt 2 mom. ska mindre producenters möjligheter att dra nytta av systemet med ursprungsgaranti beaktas i registerförarens servicevillkor. Bestämmelsen gäller alla tre registerförare. I praktiken kan registerföraren möjliggöra mindre producenters deltagande i ursprungsgarantisystemet och underlätta deras kommande kostnadsbelastning genom att till exempel godkänna aktörer till systemet som aggregerar producenterna i registret som en aktör. Aggregeringen minskar kostnaderna för både producenterna och registerförarna och då är det inte längre nödvändigt att separat beakta mindre energiproducenter vid prissättningen av tjänsterna.
Någon separat avgift får inte tas ut för annullering och ogiltigförklarande av ursprungsgarantier för någon energiform i ursprungsgarantisystemet. En sådan avgift kan utgöra hinder för annullering, vilket är viktigt för att förhindra dubbelräkning, och å andra sidan leda till orimliga situationer då ursprungsgarantin och dess värde inte längre kan användas på grund av att ursprungsgarantin har ogiltigförklarats. Registerföraren ska publicera tjänstens försäljningsvillkor och -priser med avseende på öppenheten.
Närmare bestämmelser om alla registerförares villkor kan utfärdas genom förordning av statsrådet. Dessutom kan närmare bestämmelser om prissättningen av tjänster för registerförare för ursprungsgarantiregistren för el samt gas och väte utfärdas genom förordning av statsrådet.
25 §.Krav som gäller bedömningsorgan samt godkännande av bedömningsorgan. I paragrafen föreskrivs om krav för bedömningsorgan och godkännandet av dessa. Bedömningsorganet har en central roll i beviljandet av ursprungsgarantier varför det är nödvändigt att säkerställa att verifieringarna som bedömningsorganen utfärdar är av tillräcklig och jämn kvalitet. Genom att införa krav för godkännande av bedömningsorganet strävar man efter att säkerställa att dessa målsättningar uppfylls.
Bedömningsorganet förutsätts först och främst vara funktionellt och ekonomiskt oberoende i utförandet av bedömningsorganets uppgifter som avses i den här lagen. För det andra ska organets personal ha god teknisk och yrkesmässig utbildning samt en tillräckligt omfattande erfarenhet för bedömningsorganets uppgifter som avses i den här lagen. För det tredje förutsätts att organet har ett enligt bedömningar tillförlitligt och övervakat förfarande med vars hjälp överensstämmelsen med kraven på energins ursprung säkerställs, samt behöriga anvisningar för verksamheten och uppföljningen av den.
Tillsynsmyndigheten, dvs. Energimyndigheten, ska godkänna sammanslutningen som uppfyller kraven som bedömningsorgan. I beslutet om godkännande ska bedömningsorganets kompetensområde definieras samt nödvändiga bestämmelser om bedömningsorganets verksamhet för att trygga allmänna och privata intressen. Genom bestämmelserna säkerställs att bedömningsorganets uppgifter blir behörigt omskötta. I beslutet är det till exempel möjligt att fastställa hurdana förfaranden som bedömningsorganet får tillämpa. Godkännandet kan av särskilda skäl ges för en viss tid.
Närmare bestämmelser om kraven som föreskrivs bedömningsorganet och om godkännandet av bedömningsorganet kan utfärdas genom förordning av statsrådet.
26 §.Ändring och återkallande av godkännande av bedömningsorgan. Sammanslutningen ska uppfylla kraven för bedömningsorgan under hela den tiden som sammanslutningen idkar verifieringsverksamhet enligt den här lagen. Bedömningsorganet förutsätts enligt förslaget underrätta tillsynsmyndigheten om sådana förändringar i verksamheten som har verkningar för hur kraven som införts för bedömningsorganet uppfylls.
I 2 mom. kan tillsynsmyndigheten ändra bestämmelsen i sitt beslut om godkännande om det är nödvändigt för att säkerställa att bedömningsorganets uppgifter utförs på ett behörigt sätt. Ärendet som hänför sig till ändringen av bestämmelsen kan även inledas på ansökan av bedömningsorganet. Ändringen kan till exempel gälla kompetensområdet.
Om bedömningsorganet väsentligen handlar i strid med bestämmelserna i lagen eller bestämmelserna som utfärdats med stöd av den eller med bestämmelserna i beslutet om godkännande kan tillsynsmyndigheten utfärda en anmärkning eller varning åt bedömningsorganet. Varning eller anmärkning kan även ges i situationer där bedömningsorganet inte uppfyller kraven för godkännande.
Tillsynsmyndigheten kan i vissa situationer även återkalla beslutet om bedömningsorganets godkännande. Beslutet om godkännande kan återkallas om det i ansökan eller dess bilaga angivits felaktiga eller bristfälliga uppgifter som väsentligt har inverkat på godkännandet av bedömningsorganet. Dessutom kan beslutet återkallas i situationer där bedömningsorganet inte längre uppfyller förutsättningarna för godkännande av bedömningsorgan eller om bedömningsorganet på ett väsentligt sätt har försummat eller brutit den lagstadgade skyldigheten eller begränsningen eller bestämmelsen i beslutet, och om anmärkningarna och varningarna till bedömningsorganet inte har lett till att bristerna har avhjälpts.
Tillsynsmyndigheten ska även återkalla godkännandet av bedömningsorganet om bedömningsorganet gör en ansökan i ärendet.
27 §.Bedömningsorganens uppgifter. I paragrafen föreskrivs om bedömningsorganets uppgifter. Enligt 1 mom. är bedömningsorganets uppgift att i enlighet med 14 § i lagen utföra verifiering av energiproduktionsanläggningens produktionssätt och energikällorna den använder. Bedömningsorganet ska utfärda ett verifieringsintyg över verifieringen.
Enligt 2 mom. ska bedömningsorganet meddela tillsynsmyndigheten om det finns misstanke om att energiproduktionsanläggningens innehavare eller annan användare av registret har brutit mot den här lagen eller mot bestämmelser eller föreskrifter som utfärdats med stöd av lagen. Det är inte bedömningsorganets uppgift att bedöma om följden av förfarandet eventuellt är ett förbud eller föreläggande enligt 33 § 1 mom., utan den bedömningen görs av Energimyndigheten.
28 §.Tjänsteansvar. Paragrafen föreskriver om tillämpningen av bestämmelserna för straffrättsligt tjänsteansvar på en person som tjänstgör hos registerföraren för ursprungsgarantiregistret för el samt gas och väte samt på en person som tjänstgör hos bedömningsorganet då dessa utför deras offentliga förvaltningsuppgifter som avses i lagen. Grundlagsutskottet har i sitt utlåtande ansett att det i situationer där offentliga förvaltningsuppgifter anförtros till någon annan än en myndighet måste det författningsmässigt ses till att det på den som sköter uppgiften tillämpas samma bestämmelser som på den som sköter samma uppgift med tjänsteansvar när de utför sin uppgift. Om straffrättsligt tjänsteansvar föreskrivs i 40 kap. i strafflagen och enligt 12 § 1 mom. tillämpas bestämmelserna för tjänsteman som avses i ifrågavarande kapitel även på personer som använder offentlig makt.
Dessutom innefattar paragrafen en informativ hänvisning till (412/1974). Bestämmelsen om försummelse vid myndighetsutövning i 3 kap. 2 § i skadeståndslagen tillämpas förutom på offentliga samfund även på andra samfund, som på grund av lag, förordning eller bemyndigande i lag handhar en offentlig uppgift och i denna uppgift använder offentlig makt. Enligt paragrafen är ett offentligt samfund skyldigt att ersätta skada som förorsakats genom fel eller försummelse vid myndighetsutövning. Ansvar föreligger dock endast om de krav blivit åsidosatta som med hänsyn till verksamhetens art och ändamål skäligen kan ställas på fullgörandet av åtgärden eller uppgiften. Skadeståndsansvaret hos en arbetstagare som sköter om offentliga förvaltningsuppgifter definieras enligt bestämmelserna i 4 kap. i skadeståndslagen.
Vid skötsel av offentliga förvaltningsuppgifter ska dessutom de allmänna förvaltningslagarna följas, såsom förvaltningslagen, språklagen (423/2003), samiska språklagen (1086/2003), lagen om offentlighet, dataskyddslagen (1050/2018) och lagen om elektronisk kommunikation i myndigheternas verksamhet (13/2003).
6 kap. Tillsyn
29 §.Tillsynsmyndighet. Paragrafen föreskriver om tillsynsmyndigheten och dess uppgifter. Energimyndigheten fungerar som övervakande myndighet över tillsynen av lagen samt de bestämmelser som utfärdats med stöd av den och sköter om andra lagstadgade uppgifter. Tillsynsmyndighetens uppgift är att i allmänna drag följa upp hur lagen och bestämmelserna som utfärdats med stöd av den genomförs samt att ingripa i situationer där aktörerna inte genomför sina lagstadgade skyldigheter eller handlar i strid med dem. Energimyndighetens tillsynsbehörighet riktar sig förutom till energimarknadsparterna som använder ursprungsgarantier i sin verksamhet även till registerförare för ursprungsgarantiregistren för el samt gas och väte och till bedömningsorgan. I 33 § i lagen föreskrivs om tillsynsmyndighetens tillgängliga reaktionsmetoder då lagbestämmelserna eller bestämmelserna som utfärdats med stöd av lagen eller föreskrifter inte följs.
Energimyndighetens tillsynsbehörighet gäller inte Energimyndigheten själv i uppgifterna som registerförare för ursprungsgarantiregistret för värme och kyla. Övervakningen av registerföraren för ursprungsgarantiregistret för värme och kyla genomförs genom vanligt förfarande vid ändringssökande såsom föreskrivs i 37 § i den föreslagna lagen. Dessutom övervakas även Energimyndighetens verksamhet som registerförare, såsom övrig offentlig förvaltning, av de allmänna laglighetsövervakarna (riksdagens justitieombudsman och justitiekanslern i statsrådet).
Tillsynsmyndigheten har även förhandsbehörighet i förhållande till registerförarna för ursprungsgarantiregistren för el samt gas och väte eftersom tillsynsmyndighetens uppgift är att fastställa villkoren för registerförarnas för el samt gas och vätes tjänster och metoderna för prissättningen av tjänsterna i enlighet med vad som föreskrivs i 30 §.
2 mom. innefattar en informativ bestämmelse om att tillsynsuppgiften som föreskrivs Energimyndigheten i den här lagen inte begränsar konsumentombudsmannens befogenhet i övervakningen av marknadsföringen. Konsumentombudsmannen övervakar bestämmelserna för marknadsföringen enligt 2 kap. i konsumentskyddslagen (38/1978). Konsumentombudsmannen har således behörighet, oberoende av Energimyndighetens tillsynsuppgift, att ingripa i marknadsföringen av energi till konsumenterna trots att verksamheten även kan bryta mot bestämmelserna i den föreslagna lagen.
30 §.Metoder och villkor som fastställs av tillsynsmyndigheten. Paragrafen föreskriver om Energimyndighetens, som fungerar som tillsynsmyndighet, behörighet att på förhand genom sitt beslut fastställa sådana villkor som ställts av och metoder som angetts av registerförarna för ursprungsgarantiregistren för el samt gas och väte.
Förhandsbehörigheten omfattar fastställande av metoden för bedömning av vad som är skälig vinst i samband med beviljande och överföring av ursprungsgarantier. Dessutom fastställer tillsynsmyndigheten metoderna för bestämmandet av avgifterna för beviljande och överföring av ursprungsgarantierna samt villkoren för ursprungsgarantiservicen i samband med dessa. Tillsynsmyndigheten fastställer inte avgifternas belopp utan grunderna för fastställandet av dessa. Registerförarna för ursprungsgarantiregistren för el samt gas och väte får inte ta servicevillkor eller metoder i bruk innan tillsynsmyndigheten har gett sitt fastställelsebeslut för dessa. Fastställelsebeslutet är till sin natur ett förvaltningsbeslut riktat till registerföraren och omfattas därmed av besvärsrätt.
Då tillsynsmyndigheten fattar ett fastställelsebeslut ska den inte vara bunden vid de villkor som framlagts för detta, utan tillsynsmyndigheten ska ha rätt att göra en avvikelse från framställningen. Enligt 2 mom. ska fastställelsebeslutet grunda sig på de servicevillkor och prissättningar som föreskrivs i bestämmelserna i 24 §.
31 §.Tillsynsmyndighetens rätt att få uppgifter. En effektiv tillsyn förutsätter lagstadgad rätt för tillsynsmyndigheten att få sådan information som behövs för tillsynen.
Enligt 1 mom. har tillsynsmyndigheten rätt att i enlighet med denna lag och bestämmelserna som utfärdats i stöd med den få nödvändiga uppgifter för tillsynen över att denna lag iakttas av energiförsäljaren. Sådana uppgifter är uppgifter om mängderna och andelen såld energi som certifierats som förnybar energi som sålts som förnybar energi, som el som producerats med kärnkraft eller som spillvärme eller spillkyla, om annullerade ursprungsgarantier samt uppgifter som använts vid beräkningen av energimixen. Sådan information är dessutom information av elförsäljaren om fakturorna och deras bilagor som hänför sig till uppfyllandet av dennes skyldigheter, såsom uppgifterna som energiförsäljaren presenterar på sina webbsidor.
I 2 mom. föreskrivs om tillsynsmyndighetens rätt till information i förhållande till innehavaren av energiproduktionsanläggningen som har ansökt om ursprungsgaranti för energi eller till vilken sådan har beviljats. Rätten till information gäller uppgifter om produktionsanläggningens produktionssätt och energikällorna som produktionsanläggningen använder samt den producerade mängden energi.
Enligt 4 mom. har tillsynsmyndigheten oberoende av sekretessbestämmelserna rätt att av registerförarna för ursprungsgarantiregistren för el, gas och väte samt av bedömningsorgan få nödvändiga uppgifter som behövs för tillsynen över att den föreslagna lagen och bestämmelserna som utfärdats med stöd av den iakttas. Om registerföraren överlåtit skötseln av uppgifterna enligt 22 § 3 mom. åt ett helägt dotterbolag omfattas ifrågavarande dotterbolag även av tillsynsmyndighetens rätt att få uppgifter enligt momentet. Tillsynen kan förutsätta tillgång till sekretessbelagda uppgifter, såsom dokument som innefattar uppgifter om privat affärshemlighet (24 § 1 mom. 20 punkten i offentlighetslagen). Rätten till information enligt momentet som riktar sig till registerförarna gäller uppgifter som till exempel hänför sig till beviljande och annullering av ursprungsgarantier. Med avseende på bedömningsorganet kan dessa uppgifter vara dokument relaterade till utförandet av verifieringsuppgifterna.
32 §.Tillsynsmyndighetens inspektionsrätt. Paragrafen föreskriver om tillsynsmyndighetens inspektionsrätt.
I 1 mom. säkerställs tillsynsmyndighetens inspektionsrätt till utrymmen och områden som det med avseende på tillsynen som avses i lagen är nödvändigt att få tillträde till. Denna rätt omfattar alla de utrymmen och områden vars omständigheter är av betydelse för bedömningen av om ursprungsgarantilagstiftningen iakttas. Sådana utrymmen och områden är till exempel utrymmen och områden där energiproduktionsanläggningen är belägen, eller utrymmen som förvaltas av energiförsäljare, registerförarna för el, gas och väte eller bedömningsorgan, där den producerade eller sålda energimängden, datamaterial för annullerade ursprungsgarantier och verifiering förvaras samt platsen för nätinnehavarens mätinstrument. Tillsynsmyndigheten har även rätt att utföra inspektioner i ifrågavarande utrymmen och områden och vidta andra åtgärder som tillsynen förutsätter.
Enligt 1 mom. ska det som föreskrivs i 39 § i förvaltningslagen iakttas vid inspektion. Förfarandet vid inspektioner relaterade till behandling av förvaltningsärenden enligt bestämmelserna i 39 § i förvaltningslagen kan tillsammans med rättsprinciperna i 6 § i förvaltningslagen anses uppfylla de lagstiftade kraven för genomförande av inspektioner. Eftersom tillämpningen av 39 § i förvaltningslagen på tillsynstypiska inspektioner inte är helt tydlig med avseende på beredningen av förvaltningslagen (RP 72/2002 rd) är det nödvändigt att tillägga en hänvisningsbestämmelse med stöd av vilken bestämmelserna i 39 § i förvaltningslagen i tillämpliga delar iakttas vid inspektionerna.
Hemfriden tryggas med stöd av 10 § 1 mom. i grundlagen. Genom lag kan dock föreskrivas om åtgärder som ingriper i hemfriden och som är nödvändiga för att de grundläggande fri- och rättigheterna ska kunna tryggas eller för att brott ska kunna utredas. Myndighetsinspektioner är möjliga inom ramarna för hemfrid om det finns skäl att misstänka att ett brott har begåtts vars påföljd kan vara ett fängelsestraff. Därför är tillsynsmyndighetens behörighet med avseende på inspektioner begränsad enligt 2 mom. då det är fråga om utrymmen som används för boende av permanent natur. I sådana utrymmen är inspektioner endast möjliga om det finns skäl att misstänka att brott (ingivande av osant intyg till myndighet) som avses i 16 kap. 8 §, brott (marknadsföringsbrott) som avses i 30 kap. 1 § eller brott (förfalskning) som avses i 33 kap. 1 § i strafflagen (39/1889) har begåtts och om inspektionen är nödvändig för att utreda de omständigheter som inspektionen gäller.
Enligt 3 mom. ska den som inspektionen avser ska samarbeta gott med tillsynsmyndigheten och tillhandahålla allt nödvändigt material med avseende på inspektionen samt nödvändiga uppgifter och utredningar för utförandet av inspektionen.
Enligt 4 mom. har tillsynsmyndigheten vid utförande av inspektion rätt att beslagta energiförsäljares, energiproduktionsanläggningsinnehavares, registerförarnas för ursprungsgarantiregistren för el, gas och väte samt bedömningsorganens dokument samt övrigt material som ska granskas. Förutsättningen är dock att beslagtagningen av materialet är nödvändig med avseende på målsättningen att genomföra inspektionen. Materialet ska utan dröjsmål återlämnas då inspektionen inte längre kräver att materialet beslagtas. Alternativt kan tillsynsmyndigheten även ta kopia på materialet om kopiering av materialet kan anses möjlig eller ändamålsenlig.
33 §.Åtgärder vid överträdelse eller försummelse. I paragrafen föreskrivs om tillsynsmyndighetens tillgängliga reaktionsmetoder då lagbestämmelserna eller bestämmelserna som utfärdats med stöd av lagen eller föreskrifter inte följs.
Enligt 1 mom. 1 punkten kan tillsynsmyndigheten förbjuda energiförsäljare, energiproduktionsanläggningsinnehavare, registerförarna för ursprungsgarantiregistren för el, gas och väte eller bedömningsorgan som bryter mot bestämmelserna eller mot föreskrifter som utfärdats med stöd av denna lag att fortsätta eller upprepa överträdelserna samt enligt 2 mom. att förelägga denne att fullgöra sin skyldighet eller på annat sätt rätta sina överträdelser eller försummelser. Förbuden och föreskrifterna som avses i 1 mom. kan till exempel hänföra sig till skyldigheten att säkerställa energins ursprung med ursprungsgaranti (7-10 §) eller skyldigheten att ange elens ursprung (19 §).
Innan ett förbud eller föreläggande utfärdas ska tillsynsmyndigheten höra parten. På hörandet tillämpas förvaltningslagen. På delgivning av beslut om förbud och föreläggande tillämpas likaså förvaltningslagen. När ett beslut innehåller ett avgörande som är förpliktande för en part ska beslutet delges som bevislig delgivning enligt 60 § i förvaltningslagen.
Tillsynsmyndighetens förbud eller föreläggande enligt 1 mom. ska följas oberoende av ändringsansökan som avses i 38 § om inte domstolen för sökande av ändring bestämmer annat.
Enligt 2 mom. kan tillsynsmyndigheten förena ett förbud eller föreläggande som den med stöd av 1 mom. meddelar med vite eller hot om tvångsutförande eller hot om avbrytande såsom föreskrivs i viteslagen (1113/1990). I regel meddelas en huvudförpliktelse och vite med stöd av 1 mom. genom ett och samma beslut.
7 kap. Särskilda bestämmelser
34 §.Styrning och uppföljning. Enligt paragrafen svarar arbets- och näringsministeriet för den allmänna styrningen, uppföljningen och utvecklingen av verksamheten som hör till lagens tillämpningsområde.
35 §.Bevarande av uppgifter. Paragrafen föreskriver om skyldigheten att bevara uppgifter med avseende på energiförsäljare, innehavare av energiproduktionsanläggning, registerförarna för ursprungsgarantiregistren för el, gas och väte och bedömningsorgan.
Enligt 1 mom. ska energiförsäljaren se till att uppgifternas tillförlitlighet som avses i 31 § 1 och 2 mom. kan säkerställas i sex år från utgången av det kalenderår som uppgifterna gäller.
Energiproduktionsanläggningens innehavare ska se till att uppgifternas tillförlitlighet som avses i 31 § 3 mom. kan säkerställas i sex år från utgången av det kalenderår som uppgifterna gäller.
Registerförarna ska se till att tillförlitligheten för uppgifter relaterade till beviljande, överföring, annullering och ogiltigförklarande av ursprungsgarantier kan säkerställas i sex år från utgången av det kalenderår som uppgifterna gäller.
Bedömningsorganen ska se till att tillförlitligheten på uppgifter som enligt 27 § anses väsentliga för utförandet av uppdraget kan säkerställas i sex år från utgången av det kalenderår som uppgifterna gäller.
Med avvikelse från vad som sägs ovan tillämpas dock bestämmelserna om bevarande av uppgifter i den allmänna dataskyddlagstiftningen på bevarandet av personuppgifter.
36 §.Sökande av ändring i beslut av arbets- och näringsministeriet och tillsynsmyndigheten. Paragrafen har en informativ hänvisning om sökande av ändring i arbets- och näringsministeriets och tillsynsmyndighetens, dvs. Energimyndighetens, beslut. Ändringssökande till förvaltningsdomstolen föreskrivs i lagen om rättegång i förvaltningsärenden (808/2019, nedan förvaltningsprocesslagen).
37 §.Sökande av ändring i beslut av registerförare och bedömningsorganet. Paragrafen föreskriver om sökande av ändring i beslut som fattats av registerförarna, dvs. registerförarna för ursprungsgarantiregistren för el, gas och väte och Energimyndigheten i egenskap av registerförare för värme och kyla samt i bedömningsorganens beslut.
Liksom i gällande lag om ursprungsgarantier för el får ändring i beslut som fattats av registerföraren och bedömningsorganet inte sökas genom besvär, utan först ska rättelse yrkas. Vid omprövningsförfarande följs förvaltningslagen (434/2003).
I 2 mom. finns en informativ hänvisning enligt vilken ändring för ett beslut som registerföraren och bedömningsorganet fattat i ett rättelseförfarande kan sökas genom besvär enligt förvaltningsprocesslagen.
38 §.Verkställighet av beslut. Enligt paragrafen ska Energimyndighetens, i egenskap av tillsynsmyndighet, beslut om förbud eller föreläggande som utfärdats med stöd av 33 § 1 mom. samt beslut om vite eller hot om tvångsutförande eller hot om avbrytande enligt 33 § 2 mom. iakttas trots sökande av ändring. Energimyndighetens utfärdade förbud, förelägganden och andra beslut enligt 33 § avser situationer där energiförsäljare, innehavare av energiproduktionsanläggningar, registerförarna för ursprungsgarantiregistren för el, gas och väte eller bedömningsorgan inte följer lagbestämmelserna eller bestämmelserna och föreskrifterna som utfärdats med stöd av lagen och i praktiken således på ett väsentligt sätt äventyrar målsättningarna bakom ursprungsgarantisystemet; riktighet, tillförlitlighet och trovärdighet. Därför ska besluten följas trots sökande av ändring. Domstolen för sökande av ändring kan dock förbjuda verkställandet av Energimyndighetens ifrågavarande beslut eller bestämma att verkställigheten ska avbrytas eller föreskriva något annat som gäller verkställigheten.
39 §.Avgifter. I 1 mom. finns en informativ hänvisning till lagen om grunderna för avgifter till staten enligt vilken de allmänna grunderna för när Energimyndighetens prestationer ska vara avgiftsbelagda och för storleken av de avgifter som uppbärs för prestationerna samt övriga grunder för avgifterna.
Trots vad som föreskrivs i 6 § i 1 mom. i lagen om grunderna för avgifter till staten kan avgifter relaterade till ursprungsgarantiregistret för värme och kyla fastställas till ett lägre belopp än prestationens självkostnadsvärde. Ursprungsgarantierna för värme och kyla medför en klart högre risk för avkastning på avgifter som tas ut av registeranvändarna än för ursprungsgarantier för el och gas eftersom marknaden för ursprungsgarantier för värme och kyla är ny och det är svårt att förutspå dess uppkomst och storlek. Kostnaderna i samband med uppstarten av ursprungsgarantitjänsten för värme och kyla är betydande och fastställandet av avgifterna enligt självkostnadsvärde kan i initialskedet avsevärt fördröja utvecklingen av ursprungsgarantimarknaden för värme och kyla. Genom ursprungsgarantisystemet strävar man å sin sida efter att uppmuntra produktionen av förnybar värme och kyla samt användningen av spillvärme och spillkyla. Med beaktande av kostnaderna för systemet är det möjligt att fastställa avgifterna för ursprungsgarantiregistret för värme och kyla till ett lägre belopp i enlighet med vad som föreskrivs i 6 § 3 mom. i lagen om grunderna för avgifter till staten med avseende på miljöskyddet.
Enligt 2 mom. är avgifterna och kostnaderna som Energimyndigheten tar ut enligt denna lag direkt utsökbara och om indrivningen av dessa föreskrivs i lagen om verkställighet av skatter och avgifter (706/2007).
8 kap. Ikraftträdande
40 §.Ikraftträdande. I 1 mom. ingår en sedvanlig ikraftträdandebestämmelse. Den föreslagna lagen träder i kraft den 30 juni 2021.
Enligt 2 mom. upphävs lagen om certifiering och angivande av elen ursprung (1129/2003) och bestämmelser som utfärdats med stöd av den genom den här lagen.
I 3 mom. föreskrivs om överföringsbestämmelser för certifieringsskyldigheterna som föreskrivs i 7-10 § med avseende på el som producerats med kärnkraft, förnybar gas, väte, värme och kyla som producerats med förnybara energikällor samt spillvärme och spillkyla. Enligt 3 mom. tillämpas skyldigheten att certifiera ursprunget på el som producerats med kärnkraft som föreskrivs i 7 § samt 8‒10 § i den föreslagna lagen från den 1 januari 2022.
Enligt 4 mom. tillämpas 19 § 5 mom. i den föreslagna lagen om angivande av el som producerats med kärnkraft från den 1 januari 2022. Annan el än el från förnybara energikällor och vars ursprung är känt kan antingen anges enligt det faktiska produktionssättet eller med hjälp av residualmixen fram till den 31 december 2021. Andelen el som producerats med kärnkraft kan således anges till slutet av år 2021 enligt det faktiska produktionssättet.
Enligt 5 mom. ska registerföraren ta i bruk ett ursprungsgarantiregister enligt 23 § senast den 1 november 2021. Genom bestämmelsen säkerställs en skälig tid särskilt för registerförare för ursprungsgarantiregister för gas, väte samt värme och kyla att ta i bruk ett elektroniskt ursprungsgarantiregister enligt lagen. Trots tidtabellen för ibruktagandet av registret ska registerföraren dock retroaktivt bevilja ursprungsgarantier för energi som har producerats den 30 juni 2021 eller därefter.
Enligt 6 mom. kan energiproduktionsanläggningens innehavare redan före verifieringen enligt 14 § 1 mom. eller därmed jämförbar verifiering visa att energiproduktionsanläggningens produktionssätt och energikällorna som använts har verifierats enligt denna lag, om det tillförlitligt går att visa att ifrågavarande energiproduktionsanläggnings produktionssätt och använda energikällor har uppfyllt förutsättningarna för beviljande av ursprungsgaranti enligt 11 §. Bedömningsorganet ska som en del av verifieringen enligt 14 § 1 mom. i lagen säkerställa och fastställa att energiproduktionsanläggningens produktionssätt och energikällorna den använt har uppfyllt verifieringen redan innan den egentliga verifieringen. Av verifieringsintyget ska tidpunkten och grunderna för verifieringen tydligt framgå. Överföringsbestämmelsen tillämpas till och med den 31 december 2021.
41 §.Biogascertifikat. Paragrafen föreskriver om konverteringen av biogascertifikat som registrerats i biogascertifikatregistret som ursprungsgarantier då den föreslagna lagen träder i kraft. Registerföraren för ursprungsgarantiregistret för gas och väte kan på anmälan av biogascertifikatets innehavare ändra biogascertifikatet, som är giltigt då den föreslagna lagen träder i kraft eller som beviljats därefter, till ursprungsgaranti för gas i ursprungsgarantiregistret för gas enligt 8 §. Innehavaren av biogascertifikatet ska göra anmälan om ändring senast den 31 december 2021. Enligt 2 mom. med undantag för vad som föreskrivs i 13 § ska registerföraren för ursprungsgarantiregistret för gas och väte ogiltigförklara ett biogascertifikat som konverterats till ursprungsgaranti genast om det inte har använts inom 18 månader från den sista produktionsdagen av energin som ursprungsgarantin gäller. I praktiken bevaras biogascertifikatens längre giltighetstid (18 mån) i och med konverteringen.