2.1.1  Allmänt om tobaksaccis

I lagen om tobaksaccis (1470/1994) definieras de tobaksprodukter som ska beskattas och föreskrivs det om grunderna för påförande av accis. I lagen om tobaksaccis avses med tobaksprodukter alla produkter som omfattas av tobaksaccis, oberoende av om de innehåller tobak eller inte.  

Tobaksaccis tas för det första ut på cigaretter, cigarrer och cigariller samt pip- och cigarettobak och dess undergrupp finskuren tobak avsedd att rullas till cigaretter, nedan rulltobak , som omfattas av den harmoniserade tobaksbeskattningen i EU. På dem tillämpas rådets direktiv 2011/64/EU om strukturen och skattesatserna för punktskatten på tobaksvaror, nedan tobaksskattedirektivet . I tobaksskattedirektivet föreskrivs det om definitioner av tobaksprodukter samt om tobaksskattens struktur och minimiskattenivåer.  

Förfarandebestämmelserna om produkter som omfattas av harmoniserad tobaksbeskattning har harmoniserats genom rådets direktiv (EU) 2020/262 om allmänna regler för punktskatt (omarbetning), nedan punktskattedirektivet . I punktskattedirektivet finns det bestämmelser om allmänna regler för punktskatt inom unionen och säkerställs fri rörlighet för produkterna vid handel mellan medlemsstaterna samt säkerställs att produkterna beskattas på ett behörigt sätt.  

Enligt punktskattedirektivet får medlemsstaterna påföra nationella punktskatter också på andra produkter än de som omfattas av den harmoniserade skatten. En förutsättning är att påförande av sådana skatter inte leder till gränsformaliteter. I Finland tas det nationellt ut tobaksaccis på vätskor för elektroniska cigaretter, tobaksprodukter avsedda för upphettning, rökfria nikotinprodukter, cigarettpapper samt så kallade andra produkter som innehåller tobak.  

Som andra produkter som innehåller tobak beskattas bland annat tobak för användning i munnen, nedan snus , som omfattas av tobakslagen (549/2016). Enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/40/EU om tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra författningar om tillverkning, presentation och försäljning av tobaksvaror och relaterade produkter och om upphävande av direktiv 2001/37/EG, nedan tobaksdirektivet , är utsläppandet av snus på marknaden inte tillåtet inom EU, förutom när det gäller det undantag som beviljats Sverige i dess anslutningsfördrag. Snus beskattas i Finland vid brottmål, eftersom olaglig försäljning av snus här konkurrerar med den lagliga tobaksmarknaden. Högsta förvaltningsdomstolen har i sitt årsboksavgörande HFD 2012:123 ansett att snus kan omfattas av den nationella tobaksaccisen trots att det är en produkt som omfattas av importrestriktioner.  

Av de nationellt skattepliktiga produkterna är vätskor för elektroniska cigaretter, tobaksprodukter avsedda för upphettning och rökfria nikotinprodukter, i praktiken nikotinpåsar, så kallade nya produkter som har kommit ut på marknaden och för vilka Europeiska kommissionen redan i 10 års tid har utrett en inkludering i tillämpningsområdet för tobaksskattedirektivet. Kommissionen har haft för avsikt att lägga fram ett förslag till ändring av tobaksskattedirektivet redan länge, men tills vidare har inget förslag lagts fram. Detta har lett till att flera medlemsstater liksom Finland har infört nationella skatter på nya produkter. I Finland började nikotinfria och nikotinhaltiga vätskor för elektroniska cigaretter omfattas av tobaksaccisen vid ingången av 2017 (RP 138/2016 rd) och tobaksprodukter avsedda för upphettning vid ingången av 2022 (RP 143/2021 rd). Nikotinpåsar blev punktskattepliktiga från och med den 1 januari 2024 (RP 38/2023 rd).  

Enligt det mål som skrivits in i lagen om tobaksaccis är syftet med tobaksaccisen bl.a. att främja de hälsopolitiska mål om vilka det föreskrivs i tobakslagen. Målsättningen med tobakslagen är att användningen av tobaksprodukter och andra nikotinhaltiga produkter som innehåller ämnen som är giftiga för människor och orsakar beroende ska upphöra. Detta har också utgjort grunden för att skattebasen för tobaksaccisen har utvidgats till nya produkter. Syftet med skatten är att höja priserna och på så sätt förebygga de olägenheter som konsumtionen av produkterna orsakar. 

Punktskatten på de flesta tobaksprodukter fastställs som en värderelaterad skatt, alltså som en procentandel av produktens detaljhandelspris, och som skatt per enhet, alltså som skatt på basis av antal, milliliter eller gram. Med detaljhandelspris avses det detaljhandelspris som den skattskyldige har uppgett. För de billigaste cigaretterna, rulltobak, cigarrer och cigariller samt för nikotinpåsar tas det ut en minimiskatt per enhet istället för skatt baserad på priset och skatt per enhet. För vätskor för elektroniska cigaretter, tobaksprodukter avsedda för upphettning och rökfria nikotinprodukter i vätskeform tas det endast ut skatt per enhet. Andra produkter som innehåller tobak samt cigarettpapper beskattas endast med en skatt som är bunden till priset. Eftersom snus inte lagligt kan säljas i detaljförsäljningen i Finland, fastställer Skatteförvaltningen ett kalkylerat detaljförsäljningspris som beskattningsvärde för snus. 

Tobaksaccisen på cigaretter, cigarrer och cigariller samt löstobak har höjts varje år sedan 2009, med undantag för några år. Skattehöjningarna har genomförts halvårsvis sedan 2016. Senast höjdes tobaksaccisen på cigaretter, cigarrer och cigariller samt löstobak den 1 november 2024. Samtidigt fastställdes den skattehöjning som ska genomföras med fem månaders mellanrum åren 2025–2027. Den första höjningen träder i kraft den 1 juli 2025 och den sista den 1 juli 2027. Under de senaste åren har skattehöjningarna i huvudsak genomförts genom en höjning av punktskatten på tobak per enhet, eftersom den värderelaterade skatten redan varit hög. Dessutom har minimiskattenivån höjts. Avsikten har varit att dimensionera höjningarna av tobaksaccisen så att tobaksprodukternas prisstegring inte leder till att den inhemska försäljningen i betydande utsträckning ersätts med resandeinförsel som inte omfattas av beskattningen eller med smuggling.  

Skatten på vätskor för elektroniska cigaretter, tobaksprodukter avsedda för upphettning samt nikotinpåsar och andra rökfria nikotinprodukter har inte höjts sedan de började omfattas av skatten. Detta beror på att marknaden för nya produkter ännu inte är etablerad. Det har varit svårigheter med att få de vätskor för elektroniska cigaretter som finns på marknaden att bli omfattade av tobaksaccisen, särskilt när det gäller nikotinfria vätskor för elektroniska cigaretter. Detta hänger delvis samman med frågan om skatteplikten för dem, som behandlas i avsnitt 2.2.2. Enligt skattedeklarationsuppgifterna finns det åtminstone tills vidare inga nikotinprodukter avsedda för upphettning på den finländska marknaden. Rökfria nikotinprodukter håller först på att komma inom ramen för de närmare bestämmelserna och begränsningarna i tobakslagen, eftersom riksdagen godkände de ändringar i tobakslagen som gäller rökfria nikotinprodukter i mitten av maj 2025 (L 251/2025, RP 221/2024 rd). Ändringslagen träder i kraft den 1 augusti 2025, men den innehåller flera övergångsbestämmelser.  

Minimiskatten på tobaksprodukter har ett hälsopolitiskt mål: med hjälp av den säkerställs det att skatt till ett bestämt eurobelopp tas ut för de billigaste produkterna oberoende av deras pris. I praktiken har minimiskatten på cigaretter sedan juli 2025 tillämpats när priset på cigaretter varit lägre än 10,95 euro per 20 st. Minimiskatten tillämpas på rulltobak när priset på en påse tobak på 30 gram är lägre än 12,30 euro. Minimiskatten på cigarrer och cigariller tillämpas på produkter vars pris är lägre än 71 cent. Minimiskatten på nikotinpåsar gäller exempelvis produkter som kostar mindre än 4,80 euro per 12 gram. 

Punktskatten på nikotinpåsar är för närvarande i genomsnitt cirka 1,80 euro per dosa. Skattens andel av priset är i genomsnitt cirka 30 procent, vilket är en klart lägre andel än för traditionella tobaksprodukter. Punktskatten på vätskor för elektroniska cigaretter är 3,00 euro per vätskebehållare på 10 milliliter. Skattebeloppet kan vanligen uppskattas vara cirka 30–40 procent av produktens pris. 

Av tabellen nedan framgår de skattenivåer för tobaksaccispliktiga produkter som gäller från ingången av juli till utgången av året 2025. 

Tabell 1. Skattenivåerna för produkter som omfattas av tobaksaccis 1.7.–31.12.2025 

Bestämmelser om beskattnings- och skatteuppbördsförfarandena samt skattekontroll i fråga om tobaksbeskattningen finns i punktskattelagen (182/2010) och i lagen om beskattningsförfarandet beträffande skatter som betalas på eget initiativ (768/2016). Punktbeskattningen, inklusive tobaksbeskattningen, och dess skattekontroll hör till Skatteförvaltningens uppgifter. Tullen handhar dock tillsynen över punktbeskattningen samt brottsundersökningen. Dessutom ansvarar Tullen i vissa situationer för beskattningen av punktskattepliktiga produkter som importeras från områden utanför Europeiska unionen. 

2.1.2  Vätskor för elektroniska cigaretter

Såsom det konstateras ovan i avsnitt 2.1.1 är både nikotinhaltiga och nikotinfria vätskor för elektroniska cigaretter skattepliktiga. Vätska för elektroniska cigaretter definieras i lagen om tobaksaccis genom en hänvisningsbestämmelse till tobakslagstiftningen. Med vätska för elektroniska cigaretter avses sådan nikotinvätska och nikotinfri vätska för förångning som avses i tobakslagen eller motsvarande lagstiftning för landskapet Åland. 

Med nikotinvätska avses i tobakslagen vätska som innehåller nikotin och är avsedd för förångning med hjälp av en elektronisk cigarett och som inte innehåller mer nikotin än 20 milligram per milliliter och inte ska användas för de ändamål som avses i 3 § 1 mom. i läkemedelslagen (395/1987).  

Med nikotinfri vätska för förångning avses enligt tobakslagen annan vätska än nikotinvätska som är avsedd för förångning med hjälp av en elektronisk cigarett eller på något annat motsvarande sätt.  

En stark nikotinhaltig vätska som innehåller mer än 20 milligram nikotin per milliliter är inte nikotinvätska enligt tobakslagen och omfattas således inte av tobaksaccisen.  

Enligt 64 § i tobakslagen får privatpersoner inte föra in starka nikotinvätskor för förångning som innehåller mer än 20 milligram nikotin per milliliter eller andra nikotinvätskor för förångning som har ett användningsändamål enligt 3 § 1 mom. i läkemedelslagen. Införselförbudet gäller också anskaffning och mottagande av sådana vätskor per post eller på något annat motsvarande sätt från andra länder. Ett undantag är dock resandeinförsel: en privatperson får medföra högst 10 milliliter sådan vätska för eget personligt bruk. Införsel av starka vätskor har i tobakslagen begränsats endast i fråga om privatpersoner, inte i fråga om företag.  

2.1.3  Resandeinförsel

Punktskattelagstiftningen

Bestämmelser om resandeinförsel av produkter som omfattas av den harmoniserade punktbeskattningen finns i punktskattedirektivet. Bestämmelserna har tagits in i den nationella punktskattelagen.  

Punktskatt på punktskattepliktiga varor som en privatperson förvärvar för eget bruk och som införs som resandeinförsel tas endast ut i den medlemsstat där de punktskattepliktiga varorna förvärvas. Resandeinförsel från en annan EU-medlemsstat är således skattefri. Med eget bruk avses förutom privatpersonens personliga bruk även hans eller hennes familjs personliga bruk eller en gåva. Produkter som överlåts mot något som helst vederlag anses ha förts in för kommersiellt syfte. För tobaksprodukter som importeras för annat än eget bruk ska betalas punktskatt på tobak till Finland. Vid fastställandet av om produkterna är avsedda för importörens eget bruk ska särskild hänsyn tas till innehavarens kommersiella ställning och skälen till innehavet, var produkterna finns eller, i tillämpliga fall, det transportsätt som använts, dokumentationen av produkterna, produkternas beskaffenhet och kvantitet.  

Enligt punktskattedirektivet kan medlemsstaterna, om de så önskar, i sin nationella lagstiftning föreskriva om en referensnivå för bevisändamål för resandeinförseln av tobaksprodukter. Om en resenär för eget bruk importerar tobaksprodukter som förvärvats i en annan medlemsstat i en omfattning som överstiger referensnivåerna, ska resenären visa att produkterna kommer att användas för eget bruk. De nationella referensnivåerna får inte underskrida de specifika mängder per produktgrupp som anges i direktivet, dvs. 800 stycken för cigaretter, 400 stycken för cigariller, 200 stycken för cigarrer och 1 kilogram för röktobak. I fråga om tobaksprodukter har referensnivåerna för punktskattefri resandeinförsel inte tagits in i den nationella lagen.  

Bestämmelser om skattefrihet för tobaksprodukter som införs som resandeinförsel från länder utanför Europeiska unionen finns i punktskattelagen. De mängder som importeras skattefritt baserar sig på rådets direktiv 2007/74/EG om undantag från mervärdesskatt och punktskatt på varor som införs av resande från tredjeländer. En resenär får för eget bruk skattefritt föra in högst 200 cigaretter, 100 cigariller, 50 cigarrer eller 250 gram röktobak. En resande får föra in flera än en tobaksprodukt av de som nämns ovan, om de procentuella andelarna av de skattefria maximikvantiteterna uppgår till sammanlagt högst 100 procent. På andra produkter som omfattas av punktskatt på tobak tillämpas 95 d § i mervärdesskattelagen (1501/1993). Enligt den paragrafen får resande med kommersiella luftfartyg eller fartyg föra in varor till ett värde av högst 430 euro, medan andra resande får föra in varor till ett värde av högst 300 euro. 

Enligt lagen om undantag för landskapet Åland i fråga om mervärdesskatte- och accislagstiftningen (1266/1996) tillämpas på resandeinförsel mellan landskapet Åland och det övriga Finland samma bestämmelser som på resandeinförsel från länder utanför unionen. Detta beror på att Åland inte hör till EU:s skatteområde, även om Åland hör till EU:s tullområde. 

Tullen övervakar resandeinförseln som en del av skattekontrollen i fråga om punktbeskattningen. 

Tobakslagstiftningen

I tobakslagen finns bestämmelser om begränsningar i resandeinförseln av tobaksprodukter. Enligt 62 § får den som inte har fyllt 18 år inte föra in några tobaksprodukter eller nikotinvätskor alls i landet.  

Kvantitativt har man för det första begränsat resandeinförseln av sådana tobaksprodukter vars detaljhandelsförpackningar inte är försedda med varningstexter på finska och svenska. Enligt 67 § får en privatperson föra in högst följande mängder sådana produkter i landet: 200 cigaretter, 50 cigarrer, 100 cigariller, 250 gram rulltobak, piptobak eller tobak för vattenpipa, 200 dosenheter andra tobaksprodukter eller 250 gram andra tobaksprodukter i lösvikt samt 10 milliliter nikotinvätska för elektroniska cigaretter. Från och med ingången av augusti 2025 får produkterna föras in endast för eget personligt bruk, inte längre även för familjens bruk eller som gåva.  

Resandeinförseln av nikotinfria vätskor för elektroniska cigaretter har inte begränsats i tobakslagen.  

Den begränsning i tobakslagen som gäller resandeinförsel av nikotinpåsar träder i kraft den 1 februari 2026, efter den övergångsperiod på sex månader som ingår i lagen. Efter det får högst 1 000 gram nikotinpåsar föras in för personligt bruk, om detaljhandelsförpackningen inte är försedd med varningstexter på finska och svenska.  

Den tillåtna mängden nikotinpåsar på 1 000 gram i tobakslagen är anmärkningsvärt stor jämfört med cigaretter och nikotinhaltiga vätskor för elektroniska cigaretter. Gränserna för resandeinförseln av dem har fastställts så att nikotinhalten är densamma och motsvarar 200 milligram nikotin. Gränsen på 1 000 gram för resandeinförsel av nikotinpåsar innebär jämfört med dessa en nikotinhalt som är cirka 80 gånger högre, med antagandet att nikotinhalten i nikotinpåsar som införs för personligt bruk som resandeinförsel är den högsta nikotinhalten som tillåts i lagen från ingången av augusti 2025, dvs. 16,6 milligram. Som jämförelse kan det också konstateras att resandeinförseln av andra tobaksprodukter har begränsats i tobakslagen till 200 dosenheter eller 250 gram produkter i lösvikt, om detaljhandelsförpackningen inte innehåller hälsovarningar. Med dosenhet avses den mängd av produkten som används på en gång. Den i tobakslagen tillåtna mängden resandeinförsel av nikotinpåsar motsvarar 2 000 dosenheter nikotinpåsar som väger ett halvt gram. 

Resandeinförseln av både cigaretter och nikotinvätskor har i regeringens proposition RP 15/2016 rd bedömts räcka till för cirka 12–15 dagar för de flesta användare. En resandeinförsel av nikotinpåsar på 1 000 gram innebär vid användning under 12–15 dagar en daglig användning på cirka 67–83 gram, vilket med en nikotinpåse på ett halvt gram förutsätter att 134–166 nikotinpåsar används dagligen. Gränsen på 1 000 gram, omvandlad till antal dosor med nikotinpåsar, innebär t.ex. 83 dosor som väger 12 gram.  

Också resandeinförseln av snus och liknande tuggtobak samt tobak för användning i näsan har begränsats i tobakslagen. Högst 1 000 gram av dessa produkter för medföras per kalenderdygn för eget personligt bruk. Annan införsel av produkterna är helt förbjuden med undantag för produkter i stängda försäljningslokaler eller lager ombord på fartyg och luftfartyg i internationell trafik. Förbudet hänför sig till att försäljning, överlåtelse och förmedling av dessa produkter enligt 51 § i tobakslagen är förbjuden i Finland. När det gäller snus baserar sig försäljningsförbudet på artikel 17 i tobaksdirektivet, enligt vilken det är förbjudet att släppa ut snus på marknaden inom hela EU, med undantag för Sverige som har beviljats undantag i dess anslutningsfördrag. Förbudet mot försäljning av tuggtobak och tobak för användning i näsan är ett nationellt förbud som tobaksdirektivet möjliggör. I Finland har användningen av tuggtobak och tobak för användning i näsan varit liten. 

Tullen utövar tillsyn över efterlevnaden av förbud mot införsel och begränsningar av införsel enligt tobakslagen. 

2.2.1  Konsumtion och skatteintäkter

En uppskattning av konsumtionen av nikotinpåsar är förenad med osäkerhetsfaktorer, eftersom marknaden har genomgått en stor förändring och konsumtionen verkar ha ökat betydligt. På basis av beskattningsstatistiken kan det uppskattas att den skattepliktiga konsumtionen för närvarande är cirka 660 ton per år, dvs. kalkylmässigt cirka 55 miljoner dosor på 12 gram. Det är dock möjligt att de kommande ändringarna i tobakslagen påverkar mängden skattepliktig konsumtion. Det förbud mot smakämnen som tas in i tobakslagen kan minska den skattepliktiga försäljningen, men å andra sidan kan förbudet mot distansförsäljning öka den. 

Det genomsnittliga priset på skattepliktiga nikotinpåsar har mellan sommaren 2024 och våren 2025 på basis av beskattningsuppgifterna varit 0,49 euro per gram, dvs. kalkylmässigt cirka 5,90 euro per 12 gram dosa. Det finns inga närmare uppgifter om produkternas prisintervall, men de billigaste 15 procenten av produkterna kostar cirka 4,20 euro per 12 gram dosa. 

Resandeinförsel och internetköp av nikotinpåsar och snus mäts genom en enkätundersökning på motsvarande sätt som för cigaretter. Enligt resultaten uppgick resandeinförseln av nikotinpåsar till cirka fyra miljoner dosor och antalet internetköp till cirka nio miljoner dosor 2024 (Institutet för hälsa och välfärd, Tupakkatuotteiden matkustajatuonti 2024, på finska). Resandeinförseln utgör således cirka 6 procent och internetköpen cirka 13 procent av den totala konsumtionen av nikotinpåsar. Detta innebär att i synnerhet internetköp för närvarande utgör en relativt stor andel av den totala konsumtionen. Resandeinförseln av snus uppgick till cirka nio miljoner dosor. Resandeinförseln av snus var således enligt enkätundersökningen större än resandeinförseln av nikotinpåsar, men snus köps i liten omfattning på nätet. Det finns emellertid skäl till en viss skepsis mot siffrorna, eftersom enkäten är förenad med betydande osäkerhet. Det är exempelvis möjligt att resultaten innehåller en viss undervärdering.  

Skattebasen för nikotinhaltiga vätskor för elektroniska cigaretter har varit cirka 9 000 liter per år och mängden har inte förändrats nämnvärt under de senaste åren. Nikotinfria elektroniska cigaretter har anmälts till beskattning endast i mycket liten utsträckning på eget initiativ. Det finns inga beskattningsuppgifter om priserna på vätskor för elektroniska cigaretter, men på basis av utbudet i fysiska butiker kostar en 10 milliliter stor behållare för vätskor för elektroniska cigaretter vanligen cirka 10 euro. Resandeinförseln och internetförsäljningen av vätskor för elektroniska cigaretter var enligt en enkätundersökning liten 2024. 

Enligt enkätundersökningar har användningen av nikotinpåsar ökat betydligt. Enligt undersökningen Hälsosamma Finland (på finska) ( https://thl.fi/tilastot-ja-data/tilastot-aiheittain/terveyden-ja-hyvinvoinnin-edistaminen/aikuisvaeston-hyvinvointi-ja-terveys-terve-suomi/ennakkotieto ) använde fem procent av personerna i arbetsför ålder, dvs. 20–64-åringarna, nikotinpåsar dagligen 2024. År 2022 var motsvarande andel två procent. Användningen har blivit vanligare i synnerhet bland män där den dagliga eller sporadiska användningen av nikotinpåsar ökade från åtta procent 2022 till 16 procent 2024. Mest nikotinpåsar används av män under 40 år, av vilka 24 procent använder nikotinpåsar åtminstone sporadiskt.  

Den regelbundna användningen av elektroniska cigaretter har förblivit liten i Finland. År 2024 använde en procent av männen och kvinnorna i åldern 20–64 år nikotinhaltiga elektroniska cigaretter dagligen enligt enkäten Hälsosamma Finland.  

Det är också vanligt att unga använder nikotinpåsar, enligt enkätundersökningar. Enligt den europeiska skolundersökningen (ESPAD) ( https://www.julkari.fi/handle/10024/150084 ) uppgav 31 procent av pojkarna och 17 procent av flickorna i åldern 15–16 år att de någon gång använt nikotinpåsar 2024 och 11 procent av pojkarna och tre procent av flickorna hade använt dem dagligen. Enligt resultaten är användningen av nikotinpåsar något vanligare än användningen av snus. År 2024 hade 26 procent av pojkarna och 13 procent av flickorna någon gång använt snus, cirka sju procent av pojkarna och tre procent av flickorna uppgav att de använder snus dagligen.  

Nio procent av pojkarna och 13 procent av flickorna uppgav att de dagligen använder elektroniska cigaretter. Fler än tidigare hade testat elektroniska cigaretter, 40 procent av de unga, medan motsvarande andel 2019 var 34 procent.  

2.2.2  Vätskor för elektroniska cigaretter

Nikotinfria vätskor för elektroniska cigaretter

Högsta förvaltningsdomstolen meddelade sommaren 2024 ett prejudikat om punktskatteplikt för nikotinfria vätskor för elektroniska cigaretter (HFD 2024:67). I prejudikatet var det fråga om huruvida de aromkoncentrat och propylenglykol- och vegetariska glycerinpreparat som specificerades i säljarens begäran om förhandsavgörande till Skatteförvaltningen var nikotinfria vätskor för elektroniska cigaretter, ämnade att förångas, som omfattas av tillämpningsområdet för lagen om tobaksaccis. Produkterna hade flera användningsområden och kunde användas både i elektroniska cigaretter och till exempel i livsmedel. Produkterna hade tillverkats utanför Finland och de importerades till Finland och såldes i sina originalförpackningar. Punktskattelagens uppskovsförfarande tillämpades inte på dem. Säljaren hörde till landets ledande kedjor för varumärken för elektroniska cigaretter och hade köpt produkterna av partihandlare i Finland. I målet skulle det med tanke på punktskatteplikten för tobaksprodukter särskilt bedömas vilken betydelse detaljhandelsstället för produkterna hade och för vilket användningssyfte konsumenterna köpte dem.  

Enligt högsta förvaltningsdomstolen utgörs inom punktskatteförfarandet en skattepliktig händelse av produktens framställning, mottagande från en medlemsstat eller import från ett land utanför unionen. Skattskyldigheten uppkommer då de punktskattepliktiga produkterna frisläpps för konsumtion. Om uppskovsförfarandet inte tillämpas, anses produkterna ha frisläppts för konsumtion genast när de har importerats till Finland eller här tagits emot från en annan medlemsstat. Enligt högsta förvaltningsdomstolen förutsätter ett fungerande punktskattesystem att produktens användningssyfte, som är avgörande med tanke på tillämpningen av punktskattelagstiftningen, måste kunna definieras redan när produkten anländer till Finland. Detta användningssyfte kan inte längre variera enligt produktens detaljförsäljningsställen.  

Högsta förvaltningsdomstolen ansåg att en del av de produkter som avsågs i begäran om förhandsavgörande skulle anses som livsmedel som inte är punktskattebelagda, trots att de såldes i specialaffärer för e-cigaretter. Det var fråga om internationellt kända varumärken inom livsmedelsindustrin som inte ansågs vara ämnade att förångas. Däremot var produkter som tillverkats av ett företag som är känt som tillverkare av vätskor för elektroniska cigaretter och vars produktnamn antydde att de tillverkats för att användas som basvätska för elektroniska cigaretter enligt högsta förvaltningsdomstolen sådana vätskor för elektroniska cigaretter som omfattades av tobaksaccis.  

Efter högsta förvaltningsdomstolens prejudikat faller en betydande mängd av de vätskor som de facto används i elektroniska cigaretter utanför tillämpningsområdet för lagen om tobaksaccis (se Koivuniemi L. och Lax P., Nikotiinittomien sähkösavukkeiden verotus – katsaus päätökseen KHO 2024:67, Verotus-lehti 4/2024, s. 434, på finska).  

Det är dock fortfarande motiverat att nikotinfria basvätskor och smaksatta vätskor som används i vätskor för elektroniska cigaretter omfattas av skatten. Såsom konstaterades vid beredningen av tobaksaccis på vätskor för elektroniska cigaretter 2016 (RP 138/2016 rd) finns det både statsfinansiella skäl och folkhälsoskäl för beskattning av nikotinfria vätskor för elektroniska cigaretter. Vätskor för elektroniska cigaretter är ur skadesynpunkt tobakssubstitut oberoende av nikotinhalten. Tobaksaccisen är inte endast en nikotinskatt, utan skatten reflekterar också annan skada som följer av rökning. Syftet med accisen är att stöda tobakslagens mål att särskilt förebygga det att barn och unga börjar röka. Rökning av nikotinfria vätskor kan fungera som en inkörsport till användning av antingen nikotinhaltiga elektroniska cigaretter eller traditionella tobaksprodukter. Under de senaste åren har det på marknaden kommit ut nya slags produkter, s.k. vape-enheter, som i allmänhet är nikotinfria engångsprodukter som påminner om elektroniska cigaretter. Vape-enheterna är avsedda för nya, unga användargrupper. De lockar användarna med färgglada och lekfulla utseenden och söta dofter. Enheterna kan till exempel påminna om överstrykningspennor, hörlursfodral, leksaker eller seriefigurer. (Institutet för hälsa och välfärd, Sähkösavuke, https://thl.fi/aiheet/alkoholi-tupakka-ja-riippuvuudet/tupakka/tupakkatuotteet-ja-sahkosavuke/sahkosavuke , på finska, hämtad 9.6.2025)  

Dessutom kan även nikotinfria vätskor orsaka konkreta men för hälsan. Även om en del nikotinfria vätskor används allmänt i andra syften, bl.a. i kosmetik, finns det fortfarande inga systematiska uppgifter om deras effekter vid användning i elektroniska cigaretter, dvs. som förångade och inhalerade vätskor. Enligt Institutet för hälsa och välfärd är det dock känt att det i vätskor och aerosoler i elektroniska cigaretter har påträffats flera skadliga ämnen och att det också vid upphettning av nikotinfria vätskor till aerosoler uppstår skadliga ämnen såsom olika aldehyder. Den söta smaken eller doften framställs med många kemikalier som inte är avsedda för inhalering. Även en smaklös basvätska, såsom propylenglykol eller vegetabilisk glycerol, omvandlas vid upphettning. De skadliga föreningar som bildas av dessa kan orsaka inflammation i lungorna och skada cellerna. De är också skadliga för munhälsan. (Institutet för hälsa och välfärd, Sähkösavuke, https://thl.fi/aiheet/alkoholi-tupakka-ja-riippuvuudet/tupakka/tupakkatuotteet-ja-sahkosavuke/sahkosavuke , på finska, hämtad 9.6.2025)  

År 2022 meddelade högsta förvaltningsdomstolen ett prejudikat om mervärdesbeskattningen av smaksatta vätskor, HFD 2022:78. Näringsverksamheten för det bolag som överklagat skatterättelsenämndens beslut bestod i huvudsak av försäljning till konsumentkunder av e-cigaretter, aromförstärkare, dvs. smaksatta vätskor, batterier och övriga tillbehör som hänförde sig till e-rökning. I målet var det fråga om huruvida den nedsatta skattesatsen för livsmedel eller den allmänna skattesatsen skulle tillämpas på de smaksatta vätskor som företaget sålde. 

Högsta förvaltningsdomstolen konstaterade att olika smaksatta vätskor i livsmedelsbutiker ingick i butikernas livsmedelssortiment och i det sammanhanget i regel fick betraktas som avsedda att användas som livsmedel. Bolaget sålde emellertid i sina specialbutiker för e-cigaretter främst produkter som i allmänhet kunde kombineras med e-rökning. De smaksatta vätskor som såldes av bolaget kunde därmed kombineras med e-rökning utifrån sitt sammanhang. På basis av den samlade bedömningen fick enligt högsta förvaltningsdomstolen de smaksatta vätskor som såldes av bolaget anses ha sålts i syfte att ångas i samband med användning av e-cigaretter. De var inte att anses som livsmedel vars försäljning var föremål för nedsatt skattesats. Högsta förvaltningsdomstolen konstaterade att principen om skatteneutralitet inte heller utgjorde något hinder för tillämpning av olika skattesatser, eftersom genomsnittskonsumenten köper produkter för smaksättning av drycker och livsmedel och för bakning i en livsmedelsbutik och inte i en affär som fokuserar på försäljning av produkter som hänför sig till e-rökning. När smaksatta vätskor köps i en affär som fokuserar på försäljning av produkter som hänför sig till e-rökning, kan köpet inte anses motsvara samma behov som genomsnittskonsumentens köp i en livsmedelsaffär.  

I sina avgöranden om tobaksaccis och mervärdesskatt har högsta förvaltningsdomstolen bedömt försäljningsställets betydelse på olika sätt. I båda prejudikaten har den skattemässiga behandlingen av nikotinfria vätskor inte bedömts samtidigt med tanke på både punktbeskattningen och mervärdesbeskattningen. Efter prejudikaten i fråga är det möjligt att samma produkt såld på samma plats vid mervärdesbeskattningen tolkas som såld för användning i e-cigaretter på basis av försäljningsstället, men vid punktbeskattningen som livsmedel på basis av det användningssyfte som definierats vid tidpunkten för införseln. Om samma produkt såld i samma butik vid mervärdesbeskattningen betraktas som tobaksprodukt, men inte vid punktbeskattningen, skulle det leda till en inkonsekvent och oklar situation med tanke på beskattningen. 

Starka nikotinvätskor

Tullen har i sina utlåtanden i samband med ändringen av tobakslagen och lagen om tobaksaccis lyft fram behov av att ändra regleringen av vätskor som innehåller mer än 20 milligram nikotin per milliliter.  

I fråga om tobakslagen föreslog Tullen i sitt utlåtande till social- och hälsovårdsministeriet (VN/11255/2023 och VN/29848/2024) att lagstiftningen om starka nikotinvätskor och nikotinvätskor för läkemedelsändamål som avses i 64 § i tobakslagen ska ses över. Tullen hade upptäckt brister och inkonsekvenser i bestämmelserna om införsel av dessa vätskor som innehåller nikotin.  

När det gäller tobaksaccisen föreslog Tullen i sitt utlåtande om regeringens proposition RP 97/2024 rd för riksdagen att definitionen av vätska för elektroniska cigaretter utvidgas till att gälla också sådana vätskor som innehåller nikotin och är avsedda för förångning och har en nikotinhalt som överstiger 20 milligram per milliliter. Tullen påpekade att brott mot importförbuden i tobakslagen bestraffas som smuggling och att smuggling av nikotinvätska som omfattas av tobaksaccis också uppfyller rekvisitet för skattebedrägeri Se i anslutning till detta högsta domstolens prejudikat HD 2024:39 samt utkastet till regeringsproposition om skydd mot självinkriminering som sändes på remiss den 11 juni 2025 (VM058:00/2025). . Eftersom stark nikotinvätska inte omfattas av tobaksbeskattningen, behandlas smuggling av nikotinvätska därtill inte som skattebrott. Av detta följer enligt utlåtandet att smuggling av starkare nikotinvätska straffas lindrigare än smuggling av svagare nikotinvätska. Enligt Tullen är det skäl att beakta att den skatteskuld som följer av beskattningsbeslutet ska utgöra en betydande faktor som förhindrar missbruk. Dessutom påpekade Tullen att tobakslagens införselbestämmelser om starka nikotinvätskor endast gäller resandeinförsel av privatpersoner och således inte ska tillämpas på fall som gäller kommersiell import. Tullen har enligt sin egen tolkning inte förutsättningar att ingripa i kommersiell import av starka nikotinvätskor på straffrättsliga grunder, om inte dessa vätskor börjar omfattas av tobaksaccisen på samma sätt som andra nikotinvätskor, tobaksprodukter och rökfria nikotinprodukter, dvs. nikotinpåsar.  

2.2.3  Resandeinförsel

Gränsen på 1 000 gram för resandeinförsel av snus enligt tobakslagen är ovillkorlig. Privatpersoner får inte föra in mer än 1 000 gram sådana produkter. Bestämmelsen i lagen om tobaksaccis begränsar inte importen, utan frågan gäller när produkterna anses vara importerade för eget bruk och således skattefria. 

Brott mot tobakslagens begränsningar, såsom den kvantitativa begränsningen av resandeinförsel, uppfyller rekvisitet för smugglingsbrott enligt strafflagen (39/1889). I den administrativa beskattningsprocessen bedöms grunderna för skattefrihet för resandeinförsel – dvs. huruvida produkterna har förts in för eget bruk – självständigt i förhållande till brott mot begränsningarna i tobakslagen. Enbart det faktum att mängden införd snus överstiger den mängd som i tobakslagen tillåts för personligt bruk utgör inte grund för att ta ut punktskatt på snus (HFD 13.9.2017/4386).  

Faktorer som enligt punktskattelagen ska beaktas vid bedömningen av eget bruk är innehavarens kommersiella status och skäl för att inneha produkterna, den plats där produkterna finns och det använda transportsättet, dokument som hänför sig till produkterna, produkternas beskaffenhet och kvantitet samt andra därmed jämförbara relevanta omständigheter. I rättspraxis har importens privata och kommersiella karaktär bedömts från fall till fall och genom en helhetsbedömning. Högsta förvaltningsdomstolen fastställde i sitt prejudikat HFD 2005:39 om resandeinförsel av alkoholdrycker att man vid bedömningen av huruvida införseln är kommersiell ska beakta särdragen i varje enskilt fall, såsom resenärens levnadsvanor och rutiner, och bedömningen ska alltid göras från fall till fall och att frågan om huruvida införseln av alkoholdrycker är kommersiell avgörs utifrån en totalbedömning av omständigheterna i ärendet med tillämpning av bedömningskriterierna i lagstiftningen. 

Förutsättningarna för resandeinförsel i tobakslagen och lagen om tobaksaccis avviker från varandra. Enligt tobakslagen får snus föras in endast för personligt bruk, men enligt lagen om tobaksaccis får snus förutom för eget bruk också skattefritt föras in för importörens egen familjs bruk och som gåva vederlagsfritt.  

Utifrån prövning från fall till fall betraktas som skattefri resandeinförsel i beskattnings- och rättspraxis ofta en mängd snus som betydligt överskrider gränsen för resandeinförsel på 1 000 gram enligt tobakslagen, om importören kan anses ha fört in snuset för eget bruk (t.ex. Helsingfors förvaltningsdomstol 19.10.2018 18/0848/1). Den mängd snus som i straffprocessen har konstaterats ha överskridit den tillåtna mängden för personligt bruk har i den administrativa beskattningsprocessen kunnat anses ha förts in för eget bruk. 

4.1.1  Skattehöjningar

I propositionen föreslås det att punktskatten på vätskor för elektroniska cigaretter och nikotinpåsar höjs så att skattehöjningen motsvarar målet för skatteintäkterna vid halvtidsöversynen. Punktskatten på vätskor för elektroniska cigaretter och nikotinpåsar höjs med i genomsnitt 37 procent. Skattehöjningen för nikotinpåsar är i genomsnitt cirka 37 procent och för vätskor för elektroniska cigaretter cirka 33 procent. Också efter höjningen ska skatten på rökfria nikotinprodukter i vätskeform vara densamma som skatten på vätskor för elektroniska cigaretter. 

I fråga om nikotinpåsar höjs både skatten per enhet och den värderelaterade skatten. Dessutom höjs minimiskatten så att skatten på billigare produkter stiger ungefär lika mycket som skatten på produkter i genomsnittsprisklassen. Skattehöjningen för de billigaste produkterna är cirka 0,60 euro per 12 gram dosa, för produkter i genomsnittsprisklassen cirka 0,67 euro per dosa och för dyrare produkter cirka 0,80 euro per dosa. Punktskatten på vätskor för elektroniska cigaretter höjs med 1,00 euro per vätskebehållare på 10 milliliter. 

I tabellen nedan presenteras de nuvarande och föreslagna skattebeloppen enligt produktgrupp. 

Tabell 2. Gällande och föreslagna skattenivåer för vätskor för elektroniska cigaretter och rökfria nikotinprodukter. 

4.1.2  Vätskor för elektroniska cigaretter

Definitionen av nikotinfria vätskor för elektroniska cigaretter preciseras i fråga om användningsändamålet. Av den föreslagna bestämmelsen framgår i fortsättningen uttryckligen att nikotinfria vätskor för elektroniska cigaretter omfattas av tobaksaccis både när de är avsedda för förångning med hjälp av elektroniska cigaretter eller på något annat motsvarande sätt och när de säljs för att användas eller används för detta ändamål. Användningsändamålet bestäms inte alltid i samband med att en produkt blir färdig eller importeras, utan det kan bestämmas eller ändras först efter färdigställandet eller importen. Till lagen om tobaksaccis fogas dessutom för tydlighetens skull en bestämmelse om skattskyldighet i dessa situationer. Utöver importörer kan också detaljförsäljare och användare vara skattskyldiga. 

Dessutom föreslås det i propositionen att också nikotinvätskor som innehåller mer än 20 milligram nikotin per milliliter och som används i elektroniska cigaretter ska bli skattepliktiga. Ändringen förenhetligar den skattemässiga behandlingen av vätskor som är avsedda för förångning i elektroniska cigaretter, som används eller säljs för förångning oberoende av nikotinhalten. Nikotinvätskor som omfattas av läkemedelslagen ska även i fortsättningen stå utanför beskattningen.  

4.1.3  Resandeinförsel

För att förtydliga bestämmelserna om resandeinförsel av snus och nikotinpåsar föreslås det i propositionen att tobakslagstiftningens och skattelagstiftningens bestämmelser om en kvantitativ begränsning av resandeinförseln förenhetligas till vissa delar.  

Den skattefria resandeinförseln av snus, tuggtobak och tobak för användning i näsan ska i punktskattelagen begränsas till 200 gram.  

Det föreslås att det för nikotinpåsar ska föreskrivas en motsvarande maximimängd på 200 gram för skattefri resandeinförsel som för snus. Till skillnad från snus, tuggtobak och tobak för användning i näsan gäller den gräns för resandeinförsel av nikotinpåsar som anges i tobakslagen endast de produkter som inte är försedda med varningspåskrifter på finska och svenska. Gränsen för resandeinförsel i tobakslagen träder i kraft den 1 februari 2026. 

Snus och nikotinpåsar får även i fortsättningen importeras skattefritt för eget bruk och inte enbart för importörens personliga bruk på samma sätt som enligt tobakslagen. I fråga om användningsändamålet förblir bestämmelserna således förenliga med bestämmelserna om resandeinförsel av andra punktskattepliktiga produkter. 

Tobaksaccis ska betalas på den mängd snus och nikotinpåsar som importeras för annat än eget bruk, också för den del som understiger 200 gram. Om snus eller nikotinpåsar i sin helhet importeras för annat än eget bruk, ska tobaksaccis betalas för all införd snus eller alla införda nikotinpåsar.  

Den gräns på 200 gram för skattefrihet vid resandeinförsel som föreslås i lagen om tobaksaccis är ingen kvantitativ importgräns och det är således inte fråga om en begränsning av den fria rörligheten för varor. Det är fråga om hur mycket produkter en privatperson kan föra med sig skattefritt. Ur skattelagstiftningens synvinkel kan man importera mer produkter genom att iaktta förfarandebestämmelserna för kommersiell import och genom att betala skatter. Importen av dessa produkter har begränsats i annan lagstiftning, såsom tobakslagstiftningen.  

Det föreslås inga ändringar i bestämmelserna om resandeinförsel av privatpersoner från länder utanför EU. Regleringen grundar sig på EU-lagstiftningen.