Den jämkade arbetslöshetsförmånen bestäms på grundval av den arbetsinkomst som betalats under jämkningsperioden. Jämkningsperioden är i de situationer som avses i 1 § den period under vilken arbetsinkomsten betalas och i de situationer som avses i 1 a § den period under vilken den arbetstid som ligger till grund för lönen har utförts. 

Om det i en situation som avses i 1 § 1—3 punkten under en jämkningsperiod betalas arbetsinkomst för en längre intjänandeperiod än en månad, fördelas arbetsinkomsten så att den påverkar utbetalningsmånaden och lika många därpå följande månader som för vilka arbetsinkomsten betalats på en gång. Om det på basis av tidpunkten för löneutbetalningen och övriga omständigheter likväl är uppenbart att syftet med arrangemanget har varit att undvika att inkomsten beaktas vid jämkningen, ska inkomsten jämkas enligt de perioder under vilka den arbetstid som ligger till grund för lönen har utförts. 

Den arbetsinkomst som betalats under jämkningsperioden jämkas inte om den baserar sig på arbete som avses i 1 § 1—3 punkten och har intjänats under en period för vilken arbetslöshetsförmån inte betalas på grund av en tid utan ersättning eller skyldighet att vara i arbete enligt 2 a kap. eller allmänna begränsningar för erhållande av förmåner enligt 3 kap. 

En arbetssökande har inte rätt till arbetslöshetsförmån, om hans eller hennes arbetstid, på basis av vilken lönen betalas, i de fall som avses i 1 § 2 punkten och 1 a § 1 mom. under en granskningsperiod om en kalendervecka eller i de fall som avses i 1 § 1 och 3 punkten under en jämkningsperiod överstiger 80 procent av den inom branschen tillämpade maximiarbetstiden för arbetstagare i heltidsarbete. Om det inte finns något kollektivavtal inom branschen, görs jämförelsen med den ordinarie arbetstid som avses i 3 kap. i arbetstidslagen (605/1996). 

Vid beräkningen av arbetstiden för heltidsarbete under en jämkningsperiod anses en månad innefatta 21,5 betalningsdagar.