Den nordiska rörligheten och den gemensamma arbetsmarknaden lyfts ofta fram som en av de största framgångarna inom det nordiska samarbetet. Trots detta upplever många medborgare som arbetat över landsgränserna betydande praktiska och administrativa hinder. 

Ett konkret exempel är svårigheterna att ta emot vissa utbetalningar från Sverige till ett finländskt bankkonto. I nuläget krävs i praktiken ofta ett svenskt bankkonto för att kunna ta emot arvoden eller andra ersättningar från Sverige. Därtill är tillgången till svenska myndigheters e-tjänster i stor utsträckning beroende av svenskt BankID, vilket förutsätter en svensk bankrelation och i många fall en giltig svensk id-handling, där det inte räcker med en finländsk id-handling. 

Detta försämrar mobiliteten bland länderna och skapar problem bland annat för personer som återvänder till Finland efter att ha jobbat i Sverige och ska lyfta svensk pension, utbytesstuderande och andra som tillfälligt vistats i Sverige och arbetstagare som rör sig mellan länderna och behöver ta emot arvoden eller ersättningar, exempelvis för ett styrelseuppdrag i ett svenskt bolag. 

Fall har uppmärksammats där pensionärer, efter många år i Sverige, har svårt att få överblick över och hantera sin svenska pension digitalt eftersom de saknar svenskt BankID. Detta visar hur avsaknaden av ömsesidigt erkännande av nationella identifieringssystem konkret försvårar vardagen. Samma sak gäller exempelvis finländska sjöarbetstagare anställda på svenskt flaggade fartyg, för att kunna ansöka om föräldraledighet och ersättning. Dessa fall belyser hur bristerna i systemen får reella ekonomiska och praktiska konsekvenser.