Allmänt
Propositionen har två primära mål. Lagen om avbytarservice för lantbruksföretagare och lagen om avbytarservice för pälsdjursuppfödare föreslås bli ändrade för att harmoniera med Europeiska kommissionens riktlinjer för statligt stöd inom jordbruks- och skogsbrukssektorn och i landsbygdsområden för åren 2014—2020. Harmoniseringen av modellen för avbytarservice och de nödvändiga ändringarna kommer att beredas senare när avbytarservicen revideras i grunden.
Propositionen är också ett led i att uppfylla målen i regeringen Sipiläs program. I regeringsprogrammet finns det inskrivet att kostnaderna för avbytarservice ska minska med 20 miljoner euro 2016. Det finns också en skrivning om att lantbruksföretagarnas självrisk ska höjas och administrationen av avbytarservice effektiviseras.
Det är enligt utskottet positivt att sparåtgärderna i propositionen inte är lika radikala som i det första remitterade utkastet, eftersom välfungerande avbytarservice är viktig för att lantbruksföretagarna och pälsdjursuppfödarna ska trivas och orka med sitt arbete, arbeta kvar längre och kunna kombinera arbetsliv och familjeliv. Tanken är att sparkraven ska genomföras med så lite olägenheter som möjligt för de berörda, men med hänsyn till att kraven i de primära målen måste uppfyllas.
Avbytarservice under lantbruksföretagares semester ska fortsatt vara avgiftsfri och innefatta 26 dagar per kalenderår. Precis som i dag kan lantbruksföretagare och pälsdjursuppfödare välja service som tillhandahålls av en lokal enhet eller få ersättning för kostnaderna för avbytare som de ordnar med själva.
Inskränkningar i rätten till avbytarservice och vikariehjälp
För att uppfylla sparbetinget ska gruppen lantbruksföretagare med rätt att få avbytarservice inskränkas, kriterierna för att anlita avbytarservice och rätten till vikariehjälp begränsas och företagarna få större självrisk för vikariekostnaderna. Bara lantbruksföretagare med husdjursproduktion ska ha rätt till avbytarservice. I fortsättningen har växtodlare inte längre någon rätt att få vare sig avbytarservice eller vikariehjälp.
Det lägsta antalet husdjursenheter som är ett villkor för avbytarservice föreslås bli höjt från fyra till sex. Ändringen innebär att mindre husdjursgårdar går helt och hållet miste om möjligheten till avbytarservice.
Vid sjukdom kan vikariehjälp vara mycket viktig för växtodlarens hälsa och för tryggad verksamhet på gården, framhåller jord- och skogsbruksutskottet i sitt utlåtande. Social- och hälsovårdsutskottet anser att liknande situationer kan uppstå på de husdjursgårdar som lämnas helt utanför avbytarservicen. Följaktligen är det viktigt att det följs upp hur lantbruksföretagarnas välbefinnande och arbetsmotivation påverkas av inskränkningarna och att eventuella olägenheter behandlas när den genomgripande reformen av avbytarservicen är aktuell.
Hur besparingarna fördelas
Sparbetinget på 20 miljoner enligt regeringsprogrammet genomförs så att de statliga ersättningarna för lantbruksföretagarnas avbytarkostnader skärs ner med 19 miljoner euro och för förvaltningsutgifterna för avbytarservice till lantbruksföretagare och pälsdjursuppfödare med 1 miljon euro. Kostnadsbesparingarna i avbytarservicen beräknas realiseras dels via omstruktureringar inom jordbruket med färre avbytardagar som följd (15 miljoner euro), dels via ändringarna i lagen om avbytarservice för lantbruksföretagare och lagen om avbytarservice för pälsdjursuppfödare (4 miljoner euro).
Merparten av besparingarna beräknas följa av att färre lantbruksföretagare anlitar avbytarservice. Lantbruksföretagarna förväntas nämligen bli betydligt färre när husdjursproduktionen omstruktureras. I år får omkring 20 0000 företagare avbytarservice. Enligt vissa beräkningar minskar antalet med 10 procent 2016 och därefter med 5 procent årligen. År 2019 beräknas avbytaranvändarna vara 5 000 färre än i dag. Utskottet påpekar att man noga bör följa hur omstruktureringen fortskrider och om åtgärderna ger kostnadsbesparingar.
Ändringarna är tänkta att avlasta den lokala förvaltningen bland annat genom att de inte längre ska behöva upprätta serviceplaner. Avbyråkratiseringen är nödvändig för att genomdriva sparkraven.
Enligt propositionen kan lokalförvaltningen spara in cirka 33 årsverken årligen tack vare lagändringarna och omstruktureringen. Ett årsverke mindre beräknas spara in 40 000 euro om året. Kalkylmässigt minskar kostnaderna således med cirka 1,3 miljoner euro. Anpassningen av förvaltningspersonalen kommer sannolikt att ske med en viss fördröjning eftersom lagändringarna till en början ger en del extra arbete. Utskottet påpekar att de beräknade kostnadsbesparingarna inte nödvändigtvis kommer att uppnås fullt ut redan 2016.
De besparingar som uppkommer via strukturutvecklingen och lagändringarna innebär att lantbruksföretagarnas behov av avbytarservice minskar med omkring 500 årsverken.
Hur avbytarservice söks
I fortsättningen ska avbytarservice via en lokal enhet sökas skriftligt. I ansökan ska tidpunkterna för den planerade semestern uppges. Ansökan om avgiftsbelagd avbytarhjälp ska lämnas in samtidigt med semesteransökan.
Tumregeln är att ju tidigare enheten får information om tidpunkten desto mer kostnadseffektivt kan avbytarservicen ordnas. Det är av betydelse när avbytararbetskraften för den lokala enheten planeras i sin helhet, likaså när arbetsschemana och semestrarna läggs upp för avbytarna. För att de lokala enheterna ska kunna sysselsätta avbytarna regelbundet bör lantbruksföretagarna fördela semestern jämnt över hela kalenderåret. Därför föreslår regeringen att tidpunkten för de planerade semestrarna ska uppges för varje lantbruksföretagare redan i ansökan. Anmälningsskyldigheten gäller inte avbytare som företagarna själva ordnar.
Målet att semestrar ska anmälas till den lokala enheten så tidigt som möjligt är motiverat med avseende på kostnadsbesparingarna, menar utskottet. Samtidigt påpekar utskottet att det i vissa situationer kan vara orimligt, om semestrarna inte kan ändras senare. Följaktligen anser utskottet det motiverat att lagen också i fortsättningen har en bestämmelse som tillåter att semesteransökan kompletteras och ändras efter det att ansökningstiden har gått ut. Utskottet föreslår därför att 18 § ändras.
Förhandsanmälan av semesterdagar beräknas spara in 100 000 euro årligen i avbytarkostnader. Som kompensation föreslår utskottet att det subventionerade priset för avbytarhjälp enligt 28 § höjs från 13,50 till 13,75 euro i timmen.
Hur vikariehjälp söks
Enligt propositionen ska ansökan om vikariehjälp göras skriftligt varje gång innan hjälpen börjar. Tanken är att den skriftliga ansökan delvis ska kunna kompletteras muntligt. Det kan behövas exempelvis när vikariehjälp tidigare har beviljats av samma orsak och behöver fortsätta. Vid förhinder, exempelvis akut sjukdom, kan en lantbruksföretagare bemyndiga någon att göra en ansökan på hans eller hennes vägnar.
Kravet på skriftlig ansökan beror på EU:s riktlinjer för statligt stöd. Om ansökan inte görs skriftligt kan stödet enligt punkt 70 i riktlinjerna inte anses lämpligt för den inre marknaden. Finland har i fråga om detta inte skickat in någon anhållan om flexibilitet till kommissionen.
Precis som jord- och skogsbruksutskottet anser social- och hälsovårdsutskottet att dels ansökan på papper, dels ansökan via sms, e-post eller liknande meddelanden som kan verifieras och sparas kan betraktas som skriftlig ansökan. Samma system tillämpas på ansökan om vikariehjälp för renskötare och det anses fungera väl.
Tillgången till avbytare
I flera sammanhang har utskottet påpekat behovet av att förbättra anställningsvillkoren och arbetsmiljön för avbytare för att arbetet ska vara attraktivt och tillgången till avbytare kunna garanteras (ShUB 7/2007 rd, ShUB 45/2009 rd och ShUB 25/2010 rd). I synnerhet avbytarnas deltidsarbete bör kunna reduceras. Trots att gårdarna blivit betydligt större har det inte påverkat längden på avbytarnas arbetsdag eller minskat deltidsanställningarna. I dagens läge har redan mer än hälften av avbytarna deltidsarbete och de kan bli ännu fler när reformen träder i kraft.
Deltidsarbete lockar inte sökande eftersom deltidsanställda avbytare är bundna av arbetet praktiskt taget hela dagen. Arbetsdagen är uppdelad i två pass och resorna kan vara långa. Med arbetstimmarna vid deltidsanställning är inkomsterna mycket låga. Dessa faktorer inverkar på möjligheterna att rekrytera kvalificerad personal och skyndar på flykten från avbytarverksamheten. Social- och hälsovårdsutskottet stöder jord- och skogsbruksutskottet i kravet att man i reformen av avbytarverksamheten bör utreda möjligheterna att övergå till heltidsanställningar.
Samtidigt understryker utskottet att mekaniseringen och automatiseringen av gårdarna kräver större satsningar på avbytarnas yrkeskompetens och färdigheter genom arbetshandledning och kompletteringsutbildning.
Säkerheten på arbetsplatsen
Under behandlingen i utskottet kom det fram att det finns stora brister i arbetarskyddet för avbytare. Sett ur arbetarskyddsperspektiv hör avbytaryrket till de farligaste. Trots det lyder avbytare inte under samma arbetarskyddsbestämmelser som arbetstagare i övrigt. Det är klart att avbytarnas arbetsmiljö måste uppfylla säkerhetskraven i arbetarskyddsbestämmelserna för att olycksfall i arbetet och yrkessjukdomar ska kunna undvikas.
De lokala enheter som svarar för avbytarservicen svarar också för att avbytarna har behörigt arbetarskydd. Enheterna har dock inga möjligheter att påverka säkerheten på avbytarnas arbetsplatser. På ett praktiskt plan är det gårdarna som ska ta hand om säkerhetsfrågorna, men de lokala enheterna har ingen rätt att kontrollera säkerheten med besök på gårdarna. Utskottet anser det viktigt att befogenhetsfrågorna i tillsynen över arbetarskyddet utreds skyndsamt och att bestämmelserna om avbytarnas säkerhet på arbetsplatsen och tillsynen över säkerheten revideras för att motsvara arbetarskyddslagstiftningen. Utskottet föreslår ett uttalande om frågan (Utskottets förslag till uttalande).
Övriga synpunkter
Under behandlingen i utskottet kom det fram att avbytarservicen behöver ses över. Jord- och skogsbruksutskottet påpekar detsamma i sitt utlåtande. Enligt propositionen får en avbytare som företagaren själv skaffat inte vara en familjemedlem, inte ens när personen finns registrerad i förskottsuppbördsregistret. Någon sådan inskränkning finns inte i den avbytarservice som den lokala enheten ordnar. Den lokala enheten kan således sända en avbytare som är anställd hos den till gården. Social- och hälsovårdsutskottet framhåller att inskränkningen för familjemedlemmar beror direkt på kraven i EU:s riktlinjer för statligt stöd och föreslår därför inte att inskränkningen slopas.
Propositionen innehåller en bestämmelse om att det av en lantbruksföretagare tas ut 5 euro per timme för beredskap som den lokala enheten ordnar. Den gällande lagen har inga bestämmelser om beredskap, men beredskap har ändå ordnats med varierande praxis. Det förekommer att beredskap ges som en del av semestern utan avgift och som en del av vikariehjälp mot avgift för vikariehjälp. I vissa fall har det tagits ut en avgift som motsvarar avgiften för subventionerad eller helt och hållet avgiftsbelagd avbytarhjälp. För att samordna praxis och för att alla lantbruksföretagare ska behandlas lika har regeringen ansett det nödvändigt att ta in bestämmelser om beredskap för övervakning av automation och en beredskapsavgift.
Enligt motiven motsvarar beloppet i stort sett den merkostnad som den lokala enheten har för beredskapsersättning till avbytaren. Jord- och skogsbruksutskottet påpekar att avgiften inte behandlar lantbruksföretagare lika eftersom de som har produktion som förutsätter beredskap måste betala för avbytarservice under semestern. Social- och hälsovårdsutskottet hänvisar till motiven till propositionen och framhåller att kostnaderna för avbytarservice stiger och att sparmålet i propositionen inte uppfylls, om bestämmelserna om beredskapsavgifter ändras. Det är nödvändigt att det följs upp vilka konsekvenser beredskapsavgifterna har för hur avbytarservice anlitas och tillämpas och att frågan behandlas i den genomgripande reformen av avbytarservicen. Utskottet föreslår ett uttalande om detta (Utskottets förslag till uttalande).
Jord- och skogsbruksutskottet lyfter fram behovet av att utöka den subventionerade avgiftsbelagda avbytarservicen från 120 till 200 timmar om året. Utskottet hänvisar till att man i kostnaderna för fler avbytartimmar måste ta hänsyn till att bara en del av lantbruksföretagarna utnyttjar den nuvarande möjligheten att få subventionerad avgiftsbelagd avbytarservice fullt ut (i snitt används 61 timmar/år/företagare) och att lantbruksföretagarna i fortsättningen kommer att vara betydligt färre. Social- och hälsovårdsutskottet anser att det måste följas upp hur timantalet för subventionerad avgiftsbelagd avbytarservice räcker till och vilka konsekvenser inskränkningen har för lantbruksföretagarnas möjligheter att orka med sitt arbete och att behovet av ändringar av timantalet behandlas i samband med en genomgripande reform av avbytarservicen. Utskottet föreslår ett uttalande om frågan (Utskottets förslag till uttalande).