Denna sida använder kakor (cookies). Läs mer om kakor
Nedan ser du närmare vilka kakor vi använder och du kan välja vilka kakor du godkänner. Tryck till slut på Spara och stäng. Vid behov kan du när som helst ändra kakinställningarna. Läs mer om vår kakpolicy.
Söktjänsternas nödvändiga kakor möjliggör användningen av söktjänster och sökresultat. Dessa kakor kan du inte blockera.
Med hjälp av icke-nödvändiga kakor samlar vi besökarstatistik av sidan och analyserar information. Vårt mål är att utveckla sidans kvalitet och innehåll utifrån användarnas perspektiv.
Hoppa till huvudnavigeringen
Direkt till innehållet
Granskad version 2.0
Riksdagen remitterade den 18 september 2003 en proposition med förslag till lag om beaktande av arbetstagares pensionsavgift och löntagares arbetslöshetsförsäkringspremie i fråga om vissa dagpenningar (RP 63/2003 rd) till social- och hälsovårdsutskottet för beredning.
Utskottet har hört
överinspektör Minna Levander och specialplanerare Minna Liuttu, social- och hälsovårdsministeriet
förmånschef Suvi Onninen, Folkpensionsanstalten
socialpolitisk sekreterare Kaija Kallinen, Finlands Fackförbunds Centralorganisation FFC rf
jurist Irma Pahlman, Tjänstemannacentralorganisationen FTFC rf
ombudsman Juhapekka Suutarinen, Servicearbetsgivarna
arbetsmarknadsombud Merja Berglund, Företagarna i Finland
I propositionen föreslås att det stiftas en lag om beaktande av arbetstagares pensionsavgift och löntagares arbetslöshetsförsäkringspremie i fråga om vissa dagpenningar.
I fråga om de dagpenningsförmåner som beräknas på basis av lönen ska enligt propositionen från arbetsinkomsten eller förmånen på samma sätt som under tidigare år dras av en andel som motsvarar arbetstagares pensionsavgift och löntagares arbetslöshetsförsäkringspremie. Avdraget föreslås vara 4,9 % år 2004.
Propositionen hänför sig till budgetpropositionen för 2004 och avses bli behandlad i samband med den. Lagen avses träda i kraft den 1 januari 2004.
Med hänvisning till propositionen och övrig utredning anser utskottet propositionen vara motiverad. Utskottet tillstyrker lagförslaget, men med följande anmärkningar och ändringsförslag.
Regeringen föreslår att avdraget från den arbetsinkomst som dagpenningar grundar sig på fortsätter att gälla ett år till. Därmed stiftar riksdagen den tolfte ettåriga lagen om beaktande av arbetstagares pensionsavgift och löntagares arbetslöshetsförsäkringspremie. Utskottet hänvisar till sina tidigare ståndpunkter (ShUB 28/2002 rd, ShUB 39/2001 rd och ShUB 31/2000 rd) att det är nödvändigt att kriterierna för dagpenningar bygger på permanent lagstiftning. Utskottet anser det fortfarande nödvändigt att frågan bereds i en trepartsgrupp för att kriterierna för dagpenningar ska regleras genom permanent lagstiftning senast när finansieringen av sjukförsäkringen ses över. När frågan handläggs bör det primära alternativet vara att avdraget slopas.
Utskottet föreslår att 1 § i lagförslaget ändras så att den andel som dras av från arbetsinkomster eller förmåner som ligger till grund för dagpenning ska vara 4,85 procent 2004. Ändringen kommer sig av att arbetstagares pensionsavgift och löntagares arbetslöshetsförsäkringspremie beräknas vara 4,85 procent 2004 i stället för 4,9 procent som regeringen utgick från när propositionen togs fram.
Med stöd av det ovan sagda föreslår social- och hälsovårdsutskottet
att lagförslaget i övrigt godkänns enligt propositionen men 1 § med följande ändring:
Om det i lag eller förordning bestäms att i beloppet av dagpenning eller motsvarande förmån skall beaktas de arbetsinkomster som en person fått i arbets- eller tjänsteförhållande, skall från dessa arbetsinkomster eller från förmån som utbetalas avdras 4,85 procent 2004.
Helsingfors den 20 november 2003
I den avgörande behandlingen deltog
Sekreterare var
utskottsråd Harri Sintonen
Den särskilda lag som gör det möjligt att skära i socialförsäkringens dagpenningar har varit ettårig ända från 1993 och nu förlänger regeringen den åter genom proposition RP 63/2003 rd. Tanken är att lagarna ska vara klara och tydliga men regeringens förfarande underminerar alla försök till detta.
Det s.k. procentavdraget togs i bruk av akuta sparskäl under depressionen på 1990-talet. Dessa skäl har upphört att existera för länge sedan. Trots det finns avdraget fortfarande med och används som ett slags lönnavdrag.
Argumentet för avdraget har varit arbetstagares pensionsavgift och löntagares arbetslöshetsförsäkringspremie. Men det finns ingen hållbar grund för en sådan "solidaritet". Arbetstagares pensionsavgift och löntagares arbetslöshetsförsäkringspremie är enligt lag avdragbara i beskattningen. Eftersom avdragsprocenten såväl 2002 som 2003 bygger på det sammantagna beloppet av avgiften och premien, har det lett till ännu större nedskärningar i socialförsäkringens dagpenningar i förhållande till den förlust av disponibla inkomster som beskattningen orsakar löntagaren.
Efter nedskärningarna på 1990-talet ligger den lagstadgade socialförsäkringens ersättningar för inkomstbortfall på en låg nivå i Finland. Procentavdraget slår osolidariskt hårt mot dem som är arbetslösa eller långtidssjuka, har drabbats av olycksfall eller är föräldralediga för att sköta sina barn.
Med stöd av det ovan sagda föreslår vi
att lagförslaget förkastas.