Social- och hälsovårdsutskottet anser att de föreslagna preciseringarna i lagen om temporär begränsning av vissa av kommunernas och samkommunernas rättshandlingar inom social - och hälsovården (548/2016, nedan kallad begränsningslagen) är motiverade. Samtidigt konstaterar utskottet att det fortfarande finns ett behov av att ha kvar den temporära begränsningslagen, eftersom beredningen av en strukturell reform av social- och hälsovården pågår. 

Även om dispensförfarandet vid byggnadsinvesteringar inom offentlig social- och hälsovård i viss mån har ökat den administrativa bördan, har förfarandet enligt uppgifter till utskottet fungerat bra och haft positiv effekt på planeringen av investeringarna inom social- och hälsovården. Nyttan är därför större än den administrativa börda som förfarandet medför. Utskottet påpekar att det fortfarande finns anledning att understryka vikten av smidig och snabb behandling av dispens. Samtidigt lyfter utskottet fram kommunernas oro för att begränsningslagen kan orsaka problem med lokalhyror och fastighetsförvaltning samt leda till extra kostnader för den offentliga sektorn. 

Preciseringarna i 4 § innebär att en bygginvestering som görs via ett bolag som ägs av en kommun eller en samkommun ensam eller tillsammans med andra kommuner eller samkommuner i dispensförfarandet jämställs med en investering som genomförs av kommunen eller samkommunen. Det förtydligar lagen, anser utskottet. Annars skulle kommuner och samkommuner kunna kringgå begränsningslagen genom att göra de investeringar som begränsningen avser via bolaget. Följaktligen stämmer preciseringarna i 4 § överens med lagens syfte. 

I propositionen preciseras 6 § så att en kommun, en samkommun eller ett bolag som ägs av en kommun eller en samkommun svarar för de kostnader och andra påföljder som följer av att ett lagstridigt avtal är ogiltigt, om de inte har ansökt om dispens eller har förfarit i strid med dispensen. Utskottet anser att den föreslagna preciseringen förtydligar ansvaret vid eventuell ogiltighet för rättshandlingar som gäller investeringar. Med preciseringen säkerställer man finansiärernas tillit till att kostnaderna för en investering som eventuellt blir ogiltig inte ska betalas av finansiärerna, om kommunen, samkommunen eller ett bolag som de äger har förfarit i strid med begränsningslagen vid dispensförfarandet. Enligt utskottet är ändringen nödvändig för att finansiärerna av de här orsakerna inte ska avstå från att finansiera bygginvesteringar inom social- och hälsovården. Kommunerna, samkommunerna eller de bolag som de äger har tillgång till den bästa informationen om sina projekt. Om påföljderna till följd av ogiltighet beror på dem, ska enligt utskottet ansvaret ligga på aktörerna. 

Utskottet konstaterar att avsikten med ändringen i 6 § explicit är att ta ställning till vem som är ansvarig när man inte har ansökt om dispens för investeringar i byggnader på det sätt som avses i lagen eller förfarit i strid med dispensen. Däremot anger preciseringen inte vem som har eventuellt skadeståndsansvar när rättshandlingar har vidtagits i strid med begränsningslagen i andra situationer.