Motivering
Bakgrunden till lagförslaget
I slutet av 2008 godkände riksdagen temporära ändringar
i bestämmelserna om ansvarsskuld och solvens för
arbetspensionsanstalterna. Genom den temporära lagen undvek
arbetspensionsanstalterna att tvingas realisera sina investerade
tillgångar i ett läge där marknadsvärdet
på framför allt aktieinvesteringar var exceptionellt lågt
på grund av störningarna på den globala
finansmarknaden. Den permanenta lagstiftningen hade tvingat bolagen
att realisera sina investeringar, eftersom det sjunkande värdet
ledde till mindre verksamhetskapital. Samtidigt krävde bestämmelserna
att ansvarsskulden skulle justeras upp med flera procent, eftersom
det i relation till svängningarna på marknaden
drar ut på tiden innan justeringskoefficienten fastställs.
Den temporära regleringen har visat sig vara mycket
behövlig, eftersom den har gjort det möjligt att
behålla stora investerade tillgångar inom arbetspensionssystemet.
Inga medel utanför arbetspensionssystemet överfördes
till arbetspensionsanstalterna. Den temporära lagen ledde alltså varken
till att tillgångarna minskade eller ökade. Utan
temporär lagstiftning hade realisationsförlusterna
däremot lett till en drastisk nedgång i medlen
i pensionssystemet. Lagstiftningen var också särskilt
betydelsefull för de finländska börsbolagen,
eftersom deras aktier ytterligare skulle ha skrivits ner om stora
mängder aktier hade kommit ut på marknaden.
De temporära bestämmelserna har visat sig fungera,
för de har gjort det möjligt att placera arbetspensionsmedel
där de ger god avkastning. Vid utgången av 2009
hade marknadsvärdet på arbetspensionsanstalternas
investeringar återfått ungefär samma
nivå som det låg på i slutet av 2007.
Enligt utredning fick pensionsanstalterna inte några likviditetsproblem
till följd av finanskrisen.
Fortsatt temporär reglering
Krisen på finansmarknaden visade att bestämmelserna
om solvens för pensionsanstalter inte är så flexibla
i förändrade marknadslägen. Social- och
hälsovårdsministeriet arbetar för närvarande
på en ändring i de permanenta solvensbestämmelserna.
Avsikten är att införa bestämmelser som
garanterar solvensen trots rubbningar på marknaden. Ändringsförslagen
avses bli överlämnade till riksdagen under innevarande
riksmöte.
Den temporära lagen föreslås gälla
i två år till, eftersom pensionsanstalterna annars
i sin investeringspolitik måste bereda sig på tiden
efter de temporära bestämmelserna redan nu. Om
den temporära lagen inte får förlängd
giltighetstid, blir pensionsanstalterna redan i år tvungna
att sänka risknivån på sina investeringar
genom att sälja aktier. Då blir den förväntade
avkastningen lägre samtidigt som pensionsavgifterna stiger.
Utskottet instämmer med det som regeringen skriver
i motiven om att ändringarna i solvensbestämmelserna
lämpligen bör göras med tillräcklig
framförhållning och med en tillräcklig övergångstid,
så att pensionsanstalterna får tillräckligt
med tid att anpassa risknivån efter dem. Därför
ställer utskottet sig bakom regeringens förslag
om en fortsättning på de temporära bestämmelserna
och vill se att ändringarna i de permanenta bestämmelserna
bereds snarast.
En fortsättning på den temporära
lagen innebär att solvensen för pensionsanstalter
fastställs så att den s.k. EMU-bufferten (2,5
miljarder euro) fortfarande jämställs med verksamhetskapitalet.
Dessutom gäller fortfarande bestämmelsen om att
verksamhetskapitalets minimibelopp är oberoende av placeringsfördelningen.
Således får arbetspensionsanstalter fortfarande
ha en större andel riskfyllda investeringar än
vad de permanenta bestämmelserna tillåter. Däremot ska
kompletteringen till ålderspensionsfonderna göras
enligt den permanenta lagstiftningen och verksamhetskapitalet får
inte längre stärkas på bekostnad av ansvarsskulden. Åtgärderna
i fråga om detta i den temporära lagen gällde
bara året 2008 och de hithörande bestämmelserna
föreslås inte bli förlängda.
När kompletteringen till ålderspensionsfonderna
slopades för 2008 med stöd av den temporära
lagen, kvarstod i verksamhetskapitalet en summa som motsvarar ungefär
2 procent av ansvarsskulden (ca 1,4 miljarder euro). Härefter kommer
högre verksamhetskapital att leda till en högre
avsättningskoefficient för pensionsansvar. Enligt
koefficienten överförs medel till ålderspensionsansvar.
Detta är viktigt, eftersom den slopade kompletteringen
2008 sänkte fonderingsgraden för ålderspensioner.
Enligt beräkningar som utskottet fått kommer nedgången
i fonderingen att rättas till på ungefär
tio år. I annat fall kommer nedgången att leda
till att pensionsavgifterna höjs.
Kundgottgörelser
När utskottet godkände den temporära
lagen (ShUB 33/2008 rd) påpekade
utskottet att det med tanke på arbetspensionssystemets
trovärdighet är problematiskt om pensionsanstalterna genom
lagstiftningsåtgärder får stöd
för sin solvens samtidigt som arbetspensionsanstalterna delar
ut medel som kundgottgörelser.
Enligt 5 § i den temporära lagen får åtgärderna
för att stärka solvensen inte leda till ökade kundgottgörelser
eller nedsättningar av understödsavgifterna till
stiftelser och kassor. Kundgottgörelserna räknas
ut enligt verksamhetskapitalet som det skulle se ut utan den temporära
lagen. Bestämmelsen föreslås nu få förlängd
giltighetstid, så arbetspensionsanstalternas möjlighet
att dela ut kundgottgörelser påverkas inte.
Den maximisumma som arbetspensionsanstalterna får överföra
för kundgottgörelser bestäms enligt summan
av två olika faktorer: 1,1 procent av verksamhetskapitalet
och 50 procent av kostnadsöverskottet. Under 2007—2011
får bolaget efter egen bedömning också använda
variablerna 1,2 procent och 25 procent. Bolagen får kostnadsöverskott
om de sparar in på sina omkostnader jämfört
med hur mycket av arbetspensionsavgifterna som är reserverat
för ändamålet på förhand.
Gottgörelsebeloppet i euro som räknas ut enligt
verksamhetskapitalet beror på bolagets solvenssituation,
alltså rent konkret hur väl bolaget har lyckats
få långtidsavkastning på sina investeringar.
När arbetspensionsavgiften fastställs, beaktas
arbetspensionsanstalternas genomsnittliga kundgottgörelse
i beräkningsgrunderna som en faktor som sänker
avgiften. Om kundgottgörelserna hade slopats för
2008 skulle det enligt utredning ha inneburit att arbetspensionsavgiften hade
varit så mycket högre som gottgörelserna krävde,
alltså 0,3 procent av lönerna. Avgiften för
både arbetsgivare och arbetstagare 2009 skulle således
ha varit 0,15 procent högre. Pensionsavgiften för
arbetsgivare 2010 är fastställd med beaktande
av de prognostiserade genomsnittliga kundgottgörelserna,
som ska betalas till arbetsgivarna 2011 efter att de slutgiltiga
gottgörelsebeloppen preciserats.
Kundgottgörelserna är ett av de få instrumenten
för konkurrens mellan bolagen och utgör ett incitament
för effektiv verksamhet. Enligt skrivningen i regeringsprogrammet
ska konkurrensen inom arbetspensionsbranschen främjas utifrån
en utredning om konkurrensförhållandena inom arbetspensionssystemet.
Utskottet anser att kundgottgörelserna och deras inverkan
på konkurrensförhållandena och arbetspensionsavgiften
behöver utvärderas när bestämmelserna
om konkurrens inom pensionssektorn ses över.