Allmän motivering

Av de orsaker som framgår av propositionen och med stöd av erhållen utredning finner utskottet propositionen behövlig och lämplig. Utskottet tillstyrker lagförslagen, men med följande anmärkningar och ändringsförslag.

Propositionen underlättar situationen för invandrarna i Finland, eftersom de i propositionen ingående förslagen innebär att invandrarna får sin försörjning under ålderdomen eller vid arbetsoförmåga genom ett eget förmånssystem. Social- och hälsovårdsutskottet förutsatte uttryckligen i sitt betänkande ShUB 23/2000 rd att regeringen vidtar åtgärder för att i synnerhet återflyttare i pensionsåldern skall få tryggad försörjning genom andra förmånssystem än i form av utkomststöd. På denna punkt uppfylls riksdagens krav.

Det särskilda stödet tryggar försörjningen under ålderdomen eller vid arbetsoförmåga för de invandrare som annars skulle vara i behov av långvarigt utkomststöd. Äldre invandrare slipper därmed att titt och tätt besöka de kommunala socialbyråerna, eftersom stödet inte kräver en ny ansökan varje månad. Det särskilda stödet beviljas av Folkpensionsanstalten, som justerar stödbeloppet en gång om året. Också om en person beviljas särskilt stöd fråntas han eller hon inte rätten till utkomststöd.

Utrikesutskottet ansåg i sitt utlåtande den 17 december 1999 om utredningen om ingermanlänningarnas återflyttning att det är viktigt att garantera de ingermanländska pensionärerna en försörjningsnivå som motsvarar minimipensionen. När det särskilda stödet utbetalas till fullt belopp motsvarar det ett utkomststöd av minimipensionsstorlek. Men när det gäller bestämningsgrunderna skiljer sig det särskilda stödet i allt väsentligt från folkpensionen.

Stödet är ett behovsprövat socialt understöd som hör till socialomsorgen och för att få det krävs det att sökanden annars skulle vara i behov av långvarigt utkomststöd. Stödbeloppet påverkas inte av hur länge sökanden bott i Finland utan den som har bott här i fem år kan få särskilt stöd till fullt belopp, medan full folkpension betalas först efter 40 års boende. Så gott som alla fortlöpande inkomster som stödtagaren disponerar över påverkar stödbeloppet. Det gör också makens inkomster och sökandens och makens förmögenhet. I folkpensionerna däremot beaktas endast arbetspensioner och andra motsvarande pensioner och ersättningar som överstiger ett visst eurobelopp. Förmögenheten lämnas obeaktad i folkpensionen. Det särskilda stödet skiljer sig från folkpensionen också när det gäller bl.a. retroaktiv betalning, tillåten vistelse utomlands samt skyldigheten att söka andra förmåner. På denna punkt är förutsättningarna för att få särskilt stöd strängare än i fråga om folkpensionen.

Utskottet vill peka på vissa saker som har med administreringen av det särskilda stödet att göra. För att stödet skall kunna betalas ut måste sökanden lämna en mängd utredningar till Folkpensionsanstalten och Folkpensionsanstalten i sin tur skaffa fram en mängd uppgifter. Det kan exempelvis vara svårt för administratören att skaffa fram uppgifter om utländska arbetspensioner och förmögenhet utomlands. I praktiken är det också svårt att kontrollera hur långa tider förmånstagaren vistas utomlands, en faktor som kan påverka stödbeloppet. Även om Folkpensionsanstalten redan nu tvingas skaffa fram liknande utredningar för de förmånssystem anstalten administrerar, komplicerar inhämtandet av mängden utredningar som påverkar förmånen i praktiken förmånsavgörandena, menar utskottet. Därför gäller det att ge akt på eventuella problem i administreringen.