Allmän motivering

Av de orsaker som framgår av propositionen och på grundval av erhållen utredning finner utskottet förslaget behövligt och lämpligt. Utskottet tillstyrker lagförslagen med följande anmärkningar och ändringsförslag.

Social kreditgivning

Social kreditgivning är en ny, frivillig uppgift för den kommunala socialvården. Den sociala kreditgivningen ger den kommunala socialvården ett nytt instrument för att hjälpa människor med små inkomster eller inga inkomster alls, när de hamnat i ekonomiskt trångmål. Den sociala kreditgivningen är en mycket krävande uppgift för socialförvaltningen. Arbetet kräver i stor utsträckning juridiska kunskaper dels inom socialt arbete, dels inom ekonomisk rådgivning och skuldsanering. När det sociala arbetet i kommunerna redan nu belastas av ansträngda ekonomiska resurser, får den bankverksamhet som den sociala kreditgivningen kräver av kommunerna inte inkräkta på det sociala arbetet i övrigt.

Utskottet påpekar att det för en adekvat social kreditgivning krävs både kunskap och kompetens. Det i sin tur kräver att personalen får kompletteringsutbildning och att de personella resurserna de facto utökas. Möjligheterna att anställa ny personal begränsas dock redan nu av bristen på kvalificerad personal. Den kommunala socialförvaltningen bör i dessa frågor biträdas av ekonomi- och skuldrådgivning och ha tillgång till expertis inom kreditgivning och finansiering. Utskottet påpekar att åtminstone små kommuner kan få hjälp i starten av samarbete mellan större regioner.

Lagen om planering av och statsandel för social- och hälsovården tillåter att kommunerna ordnar uppgifter inom ramen för socialvården också genom köp av tjänster, till exempel av en annan kommun eller av någon offentlig eller privat aktör. Social kreditgivning är en uppgift som kommunerna kan komma överens om att ordna till exempel tillsammans eller genom att köpa tjänsten.

Utskottet påpekar att kommunerna i sin instruktion kan föra över beslutanderätten beträffande social kreditgivning på tjänsteinnehavare som är underställda ett kollegialt organ. Beslutanderätt kan överföras med stöd av 12 § socialvårdslagen.

Den sociala kreditgivningen i förhållande till utkomsstödet

Med avseende på de klienter som får sociala krediter är gränsdragningen mellan social kredit och utkomststöd av betydelse. Lagförslaget utgår från att det utreds om den sökande har rätt att få grunddel till utkomststöd, behovsprövat utkomststöd eller förebyggande utkomststöd, innan en social kredit beviljas. Den sociala kreditgivningen får under inga omständigheter ersätta eller inskränka medborgarnas rätt att få utkomststöd, understryker utskottet. Också grundlagsutskottet påpekar i sitt utlåtande att de sociala krediterna inte kan ersätta den rätt till oundgänglig försörjning som var och en garanteras i grundlagen.

Många kommuner lever under ständigt tryck att spara in på utgifterna för utkomststöd. Därför understryker utskottet att den sociala kreditgivningen inte får leda till att kriterierna för förebyggande och behovsprövat utkomststöd stramas åt. Enligt utskottet är det därför nödvändigt att verkställigheten villkoras. Det behövs särskilda anvisningar om detta samtidigt som det måste följas upp att utkomststöd och framför allt förebyggande utkomststöd är det primära valet. Det måste vara klart var gränsen mellan social kredit och utkomststöd respektive förebyggande utkomststöd går. Utkomststöden ges ut för utgifter som är nödvändiga för att klienterna skall klara sig på egen hand. För att inskärpa detta måste social- och hälsovårdsministeriet meddela kommunerna tydliga anvisningar om förhållandet mellan sociala krediter och utkomststöd.

Jämlikhetsaspekter

Det är frivilligt för kommunerna att ordna social kreditgivning. Kommunernas ekonomiska situation och den stora egenfinansieringen kan leda till att tillgången till sociala krediter inte kommer att motsvara efterfrågan i kommunerna. Även om ett frivilligt system enligt grundlagsutskottet inte strider mot jämlikhetsbestämmelserna i 6 § i grundlagen, kommer invånarna i kommunerna de facto att särbehandlas om bara en del av kommunerna har ekonomiska resurser att tillhandahålla sociala krediter. Så har till exempel rådgivningen i ekonomi- och skuldfrågor visat att särbehandling av invånarna är ett faktum eftersom alla kommuner inte har satsat lika mycket på rådgivningen. Därför är det extra viktigt att statsandelarna fördelas rätt och är tillräckligt stora.

Enligt planerna skall ett projekt starta för genomförandet av den sociala kreditgivningen. Inom ramen för projektet skall rikstäckande anvisningar utarbetas, råd och vägledning ges och utbildning ordnas för personalen ute i kommunerna när den sociala kreditgivningen startar. Utskottet anser projektet nödvändigt och påpekar att projektarbetet också bör innefatta en bedömning av personalresurserna och en utvärdering av hur jämlikhetsbestämmelserna fullföljs inom den sociala kreditgivningen.