Utskottet välkomnar att försörjningen för dem som lever på de lägsta pensionsinkomsterna förbättras genom att folkpensionen och garantipensionen höjs. Garantipensionen har tidigare höjts tre gånger 2017—2019 med sammanlagt cirka 47 euro. Folkpensionen har senast höjts med 20 euro genom en lag som trädde i kraft den 1 januari 2008.
Den nu föreslagna höjningen av folkpensionen med cirka 34 euro och av garantipensionen med 50 euro berör omkring 609 000 pensionstagare, som har en total pension under 1 200—1 300 euro i månaden. Garantipensionstagarna och folkpensionstagarna beräknas öka med omkring 20 000 personer till följd av höjningarna. Därefter finns det cirka 116 000 personer som får garantipension och cirka 220 000 personer som får folkpension. Utgifterna inom de offentliga finanserna beräknas öka med omkring 183 miljoner euro till följd av ändringarna i propositionen, när man också räknar in den samtidiga ökningen av skatteintäkterna.
Efter höjningen av folkpensionen med cirka 34 euro stiger folkpensionens fulla belopp för ensamboende till 662,86 euro i månaden och för dem som bor i parförhållande till 591,79 euro i månaden 2020. Folkpensionens belopp minskar när arbetspensionsinkomsterna ökar, vilket betyder att folkpension inte betalas till ensamboende när arbetspensionen är omkring 1 368 euro i månaden och inte till dem som bor i parförhållande när arbetspensionen är cirka 1 226 euro i månaden. När den totala pensionen är cirka 1 000 euro i månaden är nettohöjningen cirka 19 euro i månaden. När garantipensionen höjs med 50 euro stiger garantipensionens fulla belopp till 834,52 euro i månaden 2020. För dem som får garantipension höjs nettopensionen med 47–50 euro i månaden. Garantipension ges ut om beloppet av de övriga pensionsinkomsterna är lägre än 827 euro i månaden 2020. De föreslagna höjningarna inbegriper också indexhöjningen 2020. Höjningarna är lägre om pensionstagarens folkpension har samordnats med bosättningstiden i Finland eller om pensionen betalas ut i förtid.
Med höjningen av folkpensionen stiger beloppet av extra fronttillägg, eftersom det beräknas på grundval av folkpensionsbeloppet. Detsamma gäller beloppet av fullt grundunderstöd enligt militärunderstödslagen, som alltså är bundet till folkpensionens fulla belopp. Med höjningen av garantipensionen stiger minimiinkomstgränsen för att lämna invalidpension vilande. Därmed kan pensionstagaren få en något större extra inkomst vid sidan av invalidpensionen än det nu är möjligt. Höjningen av garantipensionen underlättar också för äldre långtidsarbetslösa som har en svår arbetsmarknadsposition, eftersom beloppet av pensionsstödet är bundet till beloppet av garantipensionen.
Regeringen föreslår också att minimibeloppet av rehabiliteringspenningen för unga och av rehabiliteringspenningen för yrkesinriktad rehabilitering höjs på samma sätt som garantipensionen. Det är enligt utskottet nödvändigt för att medverka till att partiellt arbetsföra unga och partiellt arbetsföra vuxna utan anknytning till arbetslivet ansöker om yrkesinriktad rehabilitering i stället för att ansöka om invalidpension. Vidare anser utskottet att det är lämpligt att ändra beloppen av tilläggsdelarna till avträdelsestöden för lantbruksföretagare på samma sätt som folkpensionsbeloppet ändras. Utskottet föreslår en teknisk korrigering i ikraftträdandebestämmelserna i lagförslag 5 om ändring av lagen om avträdelsestöd för lantbruksföretagare och i lagförslag 6 om ändring av lagen om avträdelsestöd för lantbruksföretagare.
Utskottet välkomnar att regeringen ändrar tilläggssjälvriskandelen till bostadsbidraget för pensionstagare och koefficienten för tilläggssjälvriskandelen och att ändringen i pensionsinkomsten därför inte nämnvärt påverkar bostadsbidraget för pensionstagare och därmed inte minskar ökningen i de disponibla inkomsterna. Samtidigt påpekar utskottet att en del av pensionstagarna får allmänt bostadsbidrag och att bostadsbidraget för omkring 6 000 pensionstagarhushåll som får allmänt bostadsbidrag kan sjunka med 0–17 euro i månaden. Då kommer höjningen av pensionen inte att ge dem ökade disponibla inkomster fullt ut.
De föreslagna höjningarna ger pensionstagare med de allra lägsta inkomsterna bättre försörjning och minskar i viss mån låginkomstkvoten. Samtidigt minskar pensionstagarnas behov av utkomststöd. Utgifterna för grundläggande utkomststöd beräknas sjunka med cirka 5,3 miljoner euro 2020 till följd av höjningarna. Med avseende på både bidragstagarna och det sociala trygghetssystemet som helhet är det ändamålsenligt att höja de primära förmånerna för att minska behovet av utkomststöd i sista hand och göra människor mindre beroende av denna stödform.
Höjningen av folkpensionen och garantipensionen resulterar i att minimipensionens belopp stiger i förhållande till små arbetspensioner. Utskottet anser att det med avseende på pensionssystemet som helhet och dess incitamenteffekt är nödvändigt att i enlighet med regeringsprogrammet starta en trepartsutredning om hur det inom arbetspensionssystemet ska gå att förbättra situationen för dem som får de lägsta arbetspensionerna.
Dessutom betonar utskottet att pensionstagarnas försörjningsmöjligheter inte bara påverkas av inkomsterna utan också av deras utgifter och förmögenhet. I synnerhet utgifterna för boende och sjukdom medför försörjningssvårigheter för många pensionstagare, vilket också kommer fram i att många pensionstagare drabbas av utsökning. Utskottet konstaterar att den gällande lagen om klientavgifter inom social- och hälsovården ger kommunerna möjlighet att jämka klientavgifterna, men anser det vara viktigt att arbetet med att revidera lagstiftningen om klientavgifter fortsätter snabbt. Enligt regeringsprogrammet är syftet med revideringen att undanröja hindren för vård och öka jämlikheten i hälsa bland annat genom utvidgad avgiftsfrihet och skäligare avgifter. Utskottet välkomnar också att regeringsprogrammet har en skrivning om att utreda möjligheterna för att vid sidan av hushållsavdraget införa ett stödsystem för att också personer med låga inkomster ska kunna dra nytta av en förmån av samma typ som hushållsavdraget.
För att minska fattigdomen bland pensionärer krävs det övergripande åtgärder baserade på fakta. Utskottet påpekar att den befintliga kunskapen om pensionärsfattigdomen delvis är splittrad och anser att det är nödvändigt med en omfattande och systematisk undersökning av fattigdomens karaktär och orsaker.