Motivering

Av de orsaker som framgår av propositionerna och med stöd av erhållen utredning finner utskottet propositionerna behövliga och ändamålsenliga. Utskottet tillstyrker lagförslagen med följande anmärkningar.

Utskottet menar att den föreslagna höjningen av statsandelen för social- och hälsovården är absolut nödvändig för att de kommunala social- och hälsovårdstjänsterna skall kunna förbättras. Som förvaltningsutskottet konstaterar i sitt utlåtande ökar kommunernas kostnadsansvar med cirka 200 miljoner euro perioden 2000—2003 på grund av de ökade kostnaderna om indexjusteringarna följer budgetpropositionen. Staten och kommunerna har ibland i sin inbördes dialog svårt att komma fram till gemensamt acceptabla grunder för en bedömning av både den ekonomiska utveckling som redan skett och den som förestår. För att undanröja problem av detta slag i framtiden gäller det att utveckla avtalsförfarandet mellan staten och kommunerna. I likhet med förvaltningsutskottet anser social- och hälsovårdsutskottet att indexjusteringarna av statsandelarna skall göras fullt ut så att de motsvarar stegringen i kostnadsnivån. Utskottet vill också påpeka att statsandelen i dagsläget utgör 57 % av de sammantagna kalkylerade driftsutgifterna för tjänsterna inom undervisnings- och kulturväsendet medan motsvarande siffra för social- och hälsovården är 25,3 %. Utskottet menar att statsandelen för social- och hälsovården såvitt möjligt bör höjas för att de statliga finansieringsandelarna skall vara lika stora. Utskottet föreslår ett uttalande om saken (Utskottets förslag till uttalande).

Stabila och förutsägbara kommunfinanser är viktiga för alla kommuner. Såväl små som stora kommuner har av en eller annan orsak svårigheter med att tillhandahålla social- och hälsovårdstjänster, och ju mer det finansiella läget i kommunerna försämras desto svårare blir det att upprätthålla de basala tjänsterna. Jämfört med glesbygderna dras tillväxtcentra med höga lönekostnader och dyra bygg- och fastighetskostnader. Också den snabba befolkningstillväxten och den tillväxt i efterfråga till följd av särproblemen i dessa centra gör det svårt att ordna med servicen. Typiska problem för småkommuner åter är långa avstånd, förändringar i åldersstrukturen och en ogynnsam försörjningskvot. För att problemen i både de stora och de små kommunerna skall kunna lösas bör statsandelen för social- och hälsovården enligt utskottets mening höjas ännu mer med hänsyn till att primära förmåner skall finnas att tillgå i adekvat utsträckning. Dessutom behövs såväl inom socialvården som hälsovården ett interkommunalt samarbete och omstruktureringar, som bl.a. det nationella projektet för tryggande av hälso- och sjukvården i framtiden och det nationella programmet för utveckling av den sociala sektorn skall försöka generera.

Påslaget på statsandelen för social- och hälsovården fördelas på kommunerna enligt nuvarande kalkylmässiga grunder utan öronmärkningar. Utskottet understryker att den höjda statsandelen för social- och hälsovården faktiskt bör gå till de ändamål som nämns i proposition RP 144/2002 rd. De extra 15 miljoner euro som tillkommer i och med proposition RP 258/2002 rd är viktiga, menar utskottet. Detta tillägg grundar sig på den inkomstpolitiska helhetsuppgörelsen och är främst avsett för lönekostnader inom den kommunala social- och hälsovården.