Motivering

Syftet med propositionen är att ändra metoden för att beräkna tiden i arbete som är ett villkor för arbetslöshets-, vuxenutbildnings- och alterneringsledighetsförmånerna så att det utgår från inkomsterna. Till följd av arbetspensionsreformen förändras praxis med att registrera tiden i arbete så att det inte längre är tiden som registreras utan inkomsterna. Social- och hälsovårdsutskottet konstaterar att de föreslagna tekniska ändringarna i metoden för att beräkna förmånerna är nödvändiga på grund av ändringarna i pensionslagstiftningen. Ändringarna betyder samtidigt att räknesättet blir mer komplicerat och för den sökande gör reformen åtminstone ingenting för att klarlägga lagstiftningen.

Genom propositionen vill regeringen ändra räknemetoden så att den inte kommer åt att inverka på de nuvarande förmånsvillkoren. När det gäller förmåner vid arbetslöshet och alterneringsledighet omvandlas inkomsterna till tid i arbete genom att årsinkomsten delas med talet 423, som svarar mot den lägsta månadsinkomst som uppfyller arbetsvillkoret. För vuxenutbildningsstödet föreslås divisorn 940. Regeringen konstaterar att räknemetoden inte förväntas inverka i nämnvärd omfattning på antalet stödmottagare, även om det går att tjäna in mer tid i arbete genom tidsbestämt arbete. I APL- och KoPL-branscherna och i vissa deltidsarbeten blir intjäningen långsammare, men enligt propositionen är förändringen inte särskilt stor.

Arbetslivs- och jämställdhetsutskottet föreslår i sitt utlåtande att divisorn för vuxenutbildningsstöd ska vara 423 euro precis som i lagen om utkomstskydd för arbetslösa och lagen om alterneringsledighet. Alternativt ska tiden i arbete på yrkande av sökanden själv beräknas enligt de verkliga tiderna i arbete.

Social- och hälsovårdsutskottet noterar att den tekniska ändringen i räknemetoden oundvikligen för med sig vissa mindre förändringar i villkoren för att få förmånen. För vuxenutbildningsstöd krävs klart kortare tid i arbete än för de övriga förmånerna. Den inkomstbaserade räknemetoden för tid i arbete är desto mindre precist ju kortare tider det är fråga om. För att villkoren för förmånen inte ska förändras i väsentlig grad har man stannat för en högre divisor för vuxenutbildningsstödet.

Med den modell som arbetslivs- och jämställdhetsutskottet för fram berättigas en stor grupp anställda till stöd som enligt den gällande lagen inte skulle ha tjänat in tillräckligt med tid i arbete för att få stöd. Om en lägre divisor används för vuxenutbildningsstöd betyder det att arbetsvillkoret förkortas generellt. Villkoret förkortades för fyra månader sedan från tio till fem år. Ett kortare villkor än så har inte krävts i de ställningstaganden av arbetslivs- och jämställdhetsutskottet eller kulturutskottet som det refererats till och behovet av ett kortare arbetsvillkor kommenteras inte heller i föreliggande proposition, som är teknisk till sin karaktär. Social- och hälsovårdsutskottet anser att det behövs erfarenheter av effekterna av den reform som trätt i kraft den 1 augusti 2006 innan man överväger en eventuell förkortning av arbetsvillkoret för vuxenutbildningsstöd.

Reformen förbättrar klart de deltidsanställdas villkor i fråga om alla förmånerna i propositionen, som arbetslivs- och jämställdhetsutskottet påpekar i sitt utlåtande. Social- och hälsovårdsutskottet understryker att propositionen i det stora hela förbättrar speciellt kvinnors villkor, eftersom det oftast är kvinnor som har deltidsanställningar. Men enligt arbetslivs- och jämställdhetsutskottet slår de negativa konsekvenserna av de föreslagna ändringarna i villkoren för vuxenutbildningsstöd hårdare mot kvinnor, som oftare än män har lågavlönat deltidsarbete. Som exempel nämner utskottet läder- och skoindustrin och trädgårdsbranschen. Social- och hälsovårdsutskottet framhåller att de visstidsanställda heltidsarbetandes villkor i motsvarande branscher förbättras genom att de kan samla på sig ett år arbetshistoria med omkring sex månaders arbete. I trädgårdsbranschen, som tagits som exempel, spelar det här en verklig roll på grund av det säsongbetonade arbetet. Dessutom bör det noteras att det i stor utsträckning är samma anställda som har olika slag av atypiska anställningar, som tidsbestämt heltids- och deltidsarbete. Om förmånen tjänas in snabbare utifrån tidsbestämt heltidsarbete kompenserar det i många fall det att förmånen eventuellt tjänas in långsammare i deltidsarbete.

Det är svårt att göra en exakt bedömning av hur stor förändringen för de deltidsanställda kan bli. Enligt utbildningsfondens statistik för 2005 var den inkomst som låg till grund för utbildningsstödet för omkring tre procent av sökandena mindre än enligt den föreslagna divisorn 930 euro. Inkomsterna talar emellertid inte om hurdant arbete den som sökt in till utbildning haft före utbildningen. Ledigheter utan lön kan t.ex. dra ner inkomstnivån. I inkomsterna har hittills inte heller beaktats semesterpenningar eller semesterpremier, men de vägs in i den nya räknemetoden.

Den förändrade räknemetoden inverkar på arbetsvillkoret först i fråga om den tid som beräknas från början av 2007 och effekterna kommer fram stegvis. Regeringen konstaterar i motiveringen till sin proposition att reformens effekter kommer att följas upp senast tre år efter det att lagen har trätt i kraft. Social- och hälsovårdsutskottet ser det som mycket viktigt att det följs upp hur reformen genomförs och särskilt att effekterna för dem som har atypiska anställningar utvärderas.

Enligt utredning till social- och hälsovårdsutskottet ska det följas upp hur vuxenutbildningsstödet och hela systemet med vuxenutbildningsstöd fungerar under nästa regeringsperiod. Ett utvecklingsmål är att göra utbildningen mer jämlik genom att främja utbildningsmöjligheterna för dem som arbetar i atypiska anställningar. Social- och hälsovårdsutskottet menar att villkoren för vuxenutbildningsstöd och frågan om intjäningsprincipen alls är lämplig för hela stödsystemet bör bedömas på nytt i samband med utredningen.