Utskottet ser synnerligen positivt på att regeringen föreslår förbättringar för närståendevårdarna. Åtgärderna gör att närståendevårdarna får bättre förutsättningar att orka i sin vårduppgift samtidigt som incitamenten för närståendevård blir fler. Propositionen är ett led i regeringens spetsprogram för att utveckla hemvården för äldre och förbättra närståendevården för alla ålderskategorier, som genomförs 2016—2018. I en andra tilläggsbudget för 2016 har det reserverats 49,3 miljoner euro för utvecklingen av närstående- och familjevården. Den årliga tilläggsfinansieringen kommer att vara sammanlagt 95 miljoner euro från och med 2018 (90 miljoner euro 2017).  

Propositionen hänför sig också till det stegvisa genomförandet av det nationella utvecklingsprogrammet för närståendevården som offentliggjordes 2014. Målet är att minska institutionsvården, öka hemvården och trygga den äldre befolkningens möjligheter att bo hemma längre. Bättre tjänster till närståendevårdare minskar behovet av serviceboende och service i hemmet samt minskar behovet av heldygnsomsorg utanför hemmet. Genom att ersätta dyrare vård med närstående- och familjevård kan man göra betydliga kostnadsbesparingar. Avsikten är att med denna proposition och propositionen om familjevård (RP 86/2016 rd) uppnå en årlig sparpotential om ca 220 miljoner euro i kommunernas utgifter från och med 2020. Närståendevårdens andel av besparingen är omkring 190 miljoner euro.  

Ökad ledighet

Närståendevårdares rätt till ledighet föreslås bli utvidgad så att alla närståendevårdare som har ingått ett avtal om närståendevård har rätt till minst två dygn ledig tid per kalendermånad. De närståendevårdare som oavbrutet eller med få avbrott är bundna vid vården dygnet runt eller fortgående varje dag ska också i fortsättningen ha rätt till minst tre dygn ledig tid per kalendermånad. Till socialvårdslagen fogas dessutom bestämmelser om ledighet för personer som vårdar en anhörig eller närstående och om kommunens skyldighet att under ledigheten ordna ändamålsenlig avlösarservice. 

Enligt utskottet är det positivt att närståendevårdarnas ledigheter ökas och att kretsen av personer som är berättigade till ledighet vidgas. Utskottet noterar att en betydande del av de personer som har rätt till ledighet låter bli att ta ut den. Enligt utredning från Institutet för hälsa och välfärd är orsaken till detta ovilja att lämna den vårdbehövande i någon annans vård, den vårdbehövandes vägran att acceptera en annan vårdare samt bristen på lämplig avlösarservice. Utskottet understryker att avlösarservicen måste ha tillräckliga resurser och vara aktiverande och rehabiliterande och hålla hög kvalitet. För att vårdarna ska ta ut sina ledigheter krävs det att avlösarservicen utvecklas och ordnas så att vården motsvarar den vårdbehövandes individuella behov och att vårdaren kan lita på att den närstående får adekvat vård. 

Om arrangemangen kring ledigheterna sköts väl kan man motverka att i synnerhet närståendevårdare med förvärvsarbete blir överbelastade och utmattade. Utmattning och trötthet har konstaterats öka vårdarnas benägenhet att lämna arbetslivet i förtid, vilket i synnerhet för kvinnor kan medföra risker för social isolering och fattigdom. Det är ofta svårt att återgå till arbetslivet efter att vårdförpliktelsen upphört. 

Enligt propositionen kan kommunen och närståendevårdaren avtala om att närståendevårdaren tar ut ledig tid i form av flera ledigheter som är kortare än ett dygn. Periodiseringen av lediga dygn ger närståendevårdaren större flexibilitet. Utskottet anser det viktigt att närståendevårdaren har en faktisk möjlighet att om hen så önskar ta ut ledigheten i hela dygn men också så att alla intjänade lediga dagar kan tas ut på en och samma gång.  

De föreslagna ändringarna i socialvårdslagen förbättrar de personers rätt till ledighet som i praktiken är närståendevårdare utan att ha ingått avtal om detta. Reformen ökar jämlikheten mellan närståendevårdarna eftersom en betydande del av de som sköter anhöriga eller närstående under en lång period inte har ingått närståendevårdaravtal och därför står helt utanför det ledighetssystem som har utvecklats för att hålla uppe närståendevårdarnas arbetsmotivation. Om kommunerna har möjligheter att enligt prövning ordna med ledigheter för dessa vårdare och en lämplig avlösarservice kommer vårdarnas arbetsmotivation att öka och vårdförhållandena att vara stabila. 

Utskottet konstaterar att det inte är alldeles lätt att genomföra lagen när det gäller personer som inte har ingått avtal om närståendevård. För att de som saknar avtal om närståendevård ska försättas i en jämlik ställning måste kommunerna uppställa kriterier utifrån vilka en närstående har rätt till ledighet.  

Jämlikheten främjas av planerna på att sammanjämka praxis inom landskapen för att bevilja stöd för närståendevård och för vårdarvodena senast 2019 när regeringens riktlinjer för vård- och regionförvaltningsreformen genomförs. Enligt spetsprojektet för att förbättra närståendevården kan landskapen inom ramen för projektet ta fram gemensamma grunder för hur stödet för närståendevård ska bestämmas. De aktörer som deltar i spetsprojektet kan exempelvis avtala om att de center för närstående- och familjevård som ska inrättas får i uppdrag att ta fram enhetliga grunder för hur stödet för närståendevård bestäms inom regionen. Andra landskap kan därefter utnyttja erfarenheterna från spetsprojektet. 

Förberedelse av närståendevårdare

För att stödja närståendevårdarna i deras vårdarbete föreslås det att i lagen intas en bestämmelse om kommunens skyldighet att vid behov förbereda närståendevårdaren för uppdraget som närståendevårdare och ordna utbildning. Förberedelse och utbildning för uppdraget som närståendevårdare ökar vårdarnas kompetens och stödjer dem i deras arbete. Enligt utskottet är det ändå lämpligt att förberedelse inte ställs som ett krav för att någon ska kunna sköta ett närståendevårdaruppdrag. Däremot ska alla närståendevårdare erbjudas förberedelse och ges möjlighet att också i ett senare skede delta i sådan utbildning eftersom behovet av stöd kan aktualiseras närsomhelst under vårdförhållandet. Det vore dessutom bra att utveckla stöd i digital form och olika slag av gruppstöd. 

Syftet med förberedelse och utbildning är att ge vårdarna stöd och kunskaper. Förberedelsen kunde hjälpa vårdarna att bli bättre på att identifiera sina starka sidor och sitt behov av stöd och också uppmuntra dem att utnyttja sina ledigheter. Utskottet menar att närståendevårdarna måste ges tillfälle att delta i förberedelsen genom att det ordnas god avlösarservice under den tid förberedelsen pågår. 

Förberedelse för närståendevårdare har i stor utsträckning ordnats av organisationer inom tredje sektorn och med frivillig arbetskraft. Verksamheten har finansierats med stöd från Penningautomatföreningen. När uppgiften nu föreslås övergå på kommunerna och bli lagfäst anser utskottet det viktigt att organisationer med stark kompetens och långvarig erfarenhet av förberedelse och utbildning också i framtiden kan producera dessa tjänster. Därmed kan mångsidigheten säkerställas.  

Utskottet föreslår att ansvaret för att ordna förberedelse för närståendevårdare övergår på kommunerna först från början av 2018. Det ger aktörerna inom tredje sektorn möjlighet att anpassa sin utbildning så att de kan producera tjänsterna på det sätt som avses i upphandlingslagen. 

Trots den föreslagna övergångsperioden föreslår utskottet att de extra medel som har reserverats för förberedelseutbildning för närvårdare används som planerat 2016 och 2017 inför den lagtillämpning som blir aktuell 2018. De extra medlen möjliggör för kommunerna och landskapen att redan före lagändringen börja planera, utveckla och etablera förberedelse och utbildning som en del av den ordinarie verksamheten och utvidga utbudet så att det når allt fler närståendevårdare. De besparingar som reformen beräknas medföra kan därmed nå samma omfattning trots att lagändringen träder i kraft först 2018.  

Undersökningar av välmående och hälsa

En ny form av service för att gynna närståendevårdarnas arbete är bestämmelsen om kommunens skyldighet att vid behov ordna undersökningar av närståendevårdares välmående och hälsa samt social- och hälsovårdstjänster som stöder deras välmående. Utskottet välkomnar förslaget och konstaterar att närståendevårdarens egen hälsa ofta har kommit i andra hand när hen i stället har prioriterat den vårdbehövandes hälsa och välmående. Undersökningar av närståendevårdarnas välmående och hälsa gör det lättare att i preventivt syfte hitta svaga punkter i arbetsförmågan och ingripa proaktivt. Eventuella riskfaktorer för välmående kan identifieras i ett tidigt skede. Utskottet framhåller att närståendevårdarnas psykiska hälsa också bör uppmärksammas i tillräcklig utsträckning.  

Utveckling

Som ett led i spetsprojektet görs en uppföljning och utvärdering av utvecklingsåtgärderna som också kan utnyttjas vid uppföljningen och utvärderingen av konsekvenserna av de föreslagna lagändringarna. Avsikten är att inom spetsprojektet samla in uppgifter som en del av insamlingen av uppföljningsuppgifter om äldreomsorgslagen 2016 och 2018. I samband med detta samlar man också in uppföljningsuppgifter om reformerna av närstående- och familjevård för personer i olika åldrar. Dessutom planerar man en separat, mer omfattande insamling av uppgifter om närstående- och familjevård som är inriktad på spetsprojektets behov och som utförs under spetsprojektets gång. Utskottet menar att det är viktigt att också organisationer kan delta i spetsprojektet. 

Uppgifterna fyller en viktigt funktion för att man vid beredningen av ny lagstiftning om närståendevårdare bättre ska kunna beakta mångfalden i närståendevården, där den vårdbehövande har en avgörande betydelse för vårdsituationens natur bland annat i fråga om hur betungande och bindande den är. Ett barn som kräver särskild vård är ett vårdförhållande som på många sätt avviker från vård av exempelvis en minnessjuk make och vårduppgifterna är beroende av olika slags stödtjänster. En närståendevårdare som samtidigt förvärvsarbetar har likaså en helt annan situation än den som är närståendevårdare på heltid. Närståendevårdare i arbetsför ålder har en annan sits än en närståendevårdare i pensionsåldern både när det gäller den egna och den vårdbehövandes livssituation. Under den fortsatta beredningen måste olika typer av vårdsituationer identifieras i fråga om kraven på närståendevårdarens hälsa, arbetsmotivation och vårdens art. 

Barnkonsekvensbedömning

Under 2014 berördes nästan 7 000 barn under 18 år av stödet för närståendevård. De barn som får närståendevård är i olika åldrar och har varierande behov. De förändringar som propositionen medför påverkar klart deras rättigheter och välbefinnande. Men propositionen saknar en konsekvensbedömning på denna punkt. Det hade varit viktigt att i konsekvensbedömningen beakta olika åldersgrupper och deras behov, inklusive särskilda behov för barn på grundval av sjukdom, funktionsnedsättning eller andra särskilda bakgrundsfaktorer såsom kulturell eller språklig bakgrund.  

Utskottet slår fast att kravet på en konsekvensbedömning baserar sig på FN:s konvention om barnets rättigheter. Enligt konventionen ska barnets bästa komma i främsta rummet i alla beslut som rör barn.  

Information

För att stödja verkställigheten av förslagen ger social- och hälsovårdsministeriet för tillämpningen av de föreslagna ändringarna en kommuninfo efter det att lagändringarna har trätt i kraft, sägs det i propositionen. Utöver detta är det också nödvändigt att rikta information till de aktörer som förverkligar närståendevården.