Motivering
Av lagförslagen i propositionen ingår ändringarna
av följande lagar i social- och hälsovårdsutskottets
behörighet: lagen om utkomstskydd för arbetslösa,
lagen om finansiering av arbetslöshetsförmåner
och sjukförsäkringslagen. Social- och hälsovårdsutskottet
tillstyrker lagförslagen i propositionen.
Utskottet lägger vikt vid propositionens mål att
en uppsagd arbetstagare så snart som möjligt ska
kunna få ny sysselsättning. Att förhindra
arbetslöshet eller avbryta den tillräckligt tidigt är det
effektivaste sättet att förebygga långtidsarbetslöshet.
Genom att betala ut utkomstskydd till förhöjt
belopp för den tid sysselsättningsfrämjande åtgärder
vidtas och den som blivit uppsagd självständigt
söker ny anställning belönar man arbetstagaren
för aktiva insatser och erbjuder samtidigt ekonomisk lättnad
som kompensation för uteblivna löneinkomster.
På så sätt leder propositionen till en
klar förbättring av uppsagda arbetstagares ställning.
Utskottet anser det positivt att regeringen i detta sammanhang
föreslår förbättrade förmåner för
dem som får arbetslöshetsskyddets grunddagpenning,
i och för sig utan samband med åtgärdsmodellen
för omställningsskydd. I samband med reformen
av lagen om utkomstskydd för arbetslösa avstod
man från att betala ut avgångsbidrag vid uppsägning
och avgångsbidraget ersattes från början
av 2003 med arbetslöshetsdagpenningens förhöjda
förtjänstdel. Eftersom bortfallet av avgångsbidraget
innebar försämrade förmåner
vid uppsägning för dem som endast har rätt
till grunddagpenning, är det adekvat att denna
olägenhet nu rättas till.
Den aktuella reformen innebär att förmånerna
inom utkomstskyddet mångfaldigas ytterligare. Den inkomstrelaterade
dagpenningen kan i olika långa perioder bestå av
en grunddel av samma belopp som grunddagpenningen och av en förtjänstdel,
förhöjd förtjänstdel, inkomstrelaterad
dagpenning förhöjd med tillägg för
sysselsättningsplan och av inkomstrelaterad dagpenning
förhöjd med tilläggsdagstillägg.
Dagpenningen kan betalas ut med barnförhöjning
eller jämkad på grund av arbetsinkomster eller med
avdrag på grund av sociala förmåner.
Brokigheten i förmånerna bidrar till ett svåröverskådligt
system där medborgarna har svårt att hålla
sig underrättade om sina rättigheter. Att verkställa
förmånssystemet blir samtidigt komplicerat och
dyrt.
Utskottet anser det positivt att man i lagförslaget
beaktar dem som varit anställda för viss tid då den
arbetstid på 36 månader som står som villkor
för utbetalning av tillägg för sysselsättningsplan
beräknas för de senaste 42 månaderna. Ändå gynnar
reformen de arbetstagare som haft en jämförelsevis
etablerad ställning i arbetslivet. Utskottet konstaterar
att personer som varit anställda för viss tid
i fortsättningen bör få bättre
förmåner antingen genom att man sänker antalet
obligatoriska arbetsmånader eller genom att man förlänger
granskningsperioden.
Möjligheterna att få tillägg för
sysselsättningsplan begränsas av den bestämmelse
i 6 kap. 3 a § i lagen om utkomstskydd för arbetslösa som
föreskriver att om arbetstagaren bestrider grunden för
anställningsförhållandets upphörande,
fattas inget beslut om tillägg förrän
frågan om uppsägningens lagenlighet har avgjorts.
En motsvarande bestämmelse finns i 6 kap. 3 § i
lagen om utkomstskydd för arbetslösa i fråga
om förhöjd förtjänstdel. Utskottet
fäster arbetslivs- och jämställdhetsutskottets
uppmärksamhet vid att bestämmelsen indirekt kan
leda till att en uppsagd person i själva verket inte kan
bestrida upphörandet av anställningsförhållandet
på grund av att utkomstskyddet i så fall försvagas. När
dessutom tillägget för sysselsättningsplan är avgjort
större än dagpenningens förhöjningsdel, är
tillägget av stor betydelse för de arbetslösas utkomst;
betalas det ut retroaktivt åratal i efterskott tjänar
det inte längre syftet att förebygga långtidsarbetslöshet.
Utskottet konstaterar att systemet genom avtal mellan arbetstagar-
och arbetsgivarorganisationerna i framtiden bör utvecklas
därhän att lagliga rättssäkerhetsåtgärder kan
vidtas utan att en uppsagd persons förmåner försvagas.
Utskottet betonar att om reformerna ska lyckas krävs
det att myndigheterna inom arbetskraftsförvaltningen tilldelas
adekvata resurser eftersom de också påförs
nya uppgifter. För att reformen ska förebygga
arbetslöshet måste arbetskraftsmyndigheterna agera
utan dröjsmål. Eftersom det inte är lätt
att förutse mängden arbetstagare som blir uppsagda
eller hur många av dem som söker sig till arbetskraftsförvaltningens åtgärder,
bör man följa upp reformen och gå in
för att trygga extra resurser omedelbart om kalkylerna
i propositionen och tilläggsresurserna för arbetskraftsförvaltningen
visar sig vara underdimensionerade. Utskottet betonar att tjänsterna
för personer som redan saknar anställning inte
får försämras på grund av reformen. Redan
nu kräver individuella aktiverings-, rehabiliterings- och
sysselsättningsåtgärder för
långtidsarbetslösa enligt regeringsprogrammet
effektivare insatser av arbetskraftsmyndigheternas personal.