Motivering

Metodarsenal och utvecklingstrender

Det är möjligt att påverka utsläppen av växthusgaser från trafiken bland annat genom att:

• minska fordonens specifika förbrukning,
• välja ett körsätt som är gynnsammast med tanke på bränsleförbrukningen (eco-driving, bilens bränsleförbrukning kan på detta sätt minskas med upp till 15—20 procent),
• välja det lämpligaste färdsättet med hänsyn till situationen och behovet,
• utveckla trafiksystemen och därmed också markanvändningen,
• utveckla kollektivtrafikens och gång- och cykeltrafikens funktion och göra den mera attraktiv,
• förena lokala förhållanden och behov med beaktande av samhällsstrukturen,
• nyttiggöra avtalet mellan Europeiska kommissionen och bilindustrin om minskad genomsnittlig bränsleförbrukning i nya fordon (förutsätter att finländska konsumenter väljer energisnålare fordon),
• höja transporteffektiviteten utifrån resultaten av logistiska undersökningar,
• utveckla pendlingstrafiken,
• starta pilotprojekt (som pilotprojektet med cykelcenter),
• gradera bilskatten enligt miljöhänsyn (såsom låg bränsleförbrukning och obetydliga utsläpp),
• arbeta för att nedsmutsande begagnade bilar inte införs i stora mängder,
• bestämma ett lägre beskattningsvärde än det nominella värdet för resebiljetter som betalas av arbetsgivaren,
• ställa som centralt mål vid resultatförhandlingar med Vägförvaltningen att förvaltningen i sina val stöder trafiksystem som minimerar koldioxidutsläppen och andra utsläpp och som ser till att vägnätet av lägre rang är i trafikerbart skick året runt,
• utveckla befintliga avtal (till exempel de ömsesidiga avsiktsförklaringarna mellan trafiksystemets parter och energisparavtal som avser inbesparingar i energiförbrukningen inom transportbranschen) och
• öka den samlade satsningen på forskning med hänsyn till att trafiken är den största källan till utsläpp av växthusgaser.

Utskottet framhåller att hela denna metodarsenal är tillämplig i Finland och att också många andra trafikrelaterade faktorer spelar en roll i att minska utsläppen av växthusgaser. Men samtidigt vill utskottet påpeka att enskilda konsumenter, hushåll, företag, sammanslutningar och olika aktörer inom den offentliga förvaltningen gör självständiga val som i sista hand avgör vilken betydelse varje enskild metod får och hurdant det övergripande resultatet i detta hänseende blir.

Som ett exempel på vad en enskild metod kan åstadkomma nämner utskottet det ovan tangerade avtalet mellan Europeiska kommissionen och bilindustrin. Enligt detta avtal skall de genomsnittliga koldioxidutsläppen från nya personbilar som säljs inom Europeiska unionens område av medlemmar av europeiska bilindustrin fås ner till målvärdet 148 g/km fram till 2008, vilket innebär en bensinkonsumtion på fem liter per 100 kilometer. I detta nu är konsumtionen 8 liter per 100 km. För dieseldrivna bilar är det nya målvärdet för bränslekonsumtionen 4,5 liter per 100 km. Från 2008 till 2012 skall målvärdet ytterligare i mån av möjlighet pressas ner till 120 g koldioxidutsläpp per körkilometer. Motsvarande avtal har sedermera undertecknats också med bilindustrierna i Japan och Korea. Utskottet påpekar att bilparken i Finland numera är den äldsta i EU.

Som bakgrundsinformation framhåller utskottet att det totala trafikarbetet inom persontrafiken enligt kommunikationsministeriets kalkyler väntas öka fram till 2010 med 15 procent från nivån 2000 och med 25 procent fram till 2025. Motsvarande tillväxttal för skåpbils- och lastbilstrafiken är 27 respektive 35 procent.

När det gäller bränslekonsumtionen väntas konsumtionen av dieselbränsle överstiga bensinkonsumtionen omkring 2010. Denna trend kan tänkas avspegla dels framväxten av nya energisnålare personbilar, dels utvecklingen i transportdominerade industri- och servicebranscher. Konsumtionen av flygpetroleum väntas öka snabbast, med inemot 4 procent om året, medan energiförbrukningen inom hela trafikområdet ligger under en procent om året.

Utskottet har utrett möjligheterna att använda biobränslen och olika slag av gaser som energikällor och har i det sammanhanget konstaterat att tillgången för närvarande är det största strukturella problemet. Till exempel i huvudstadsregionen kunde bara 120 bussar av en total fordonspark på mer än 1 300 bussar tanka på en gastankningsdepå.

Merparten av koldioxidutsläppen från trafiken härstammar fortfarande från vägtrafiken. Mängderna antas ligga kvar omkring 11—11,5 miljoner ton under 2000—2010. Utsläppen från flygtrafiken väntas öka snabbast men utgöra omkring 5 procent av alla koldioxidutsläpp från trafiken 2010.

Bannätet elektrifieras i snabb takt. De nya elloken är energieffektivare än de dieseldrivna och därmed kan koldioxidutsläppen fram till 2010 förväntas minska med en tredjedel från nivån 2000. En höjning av axeltrycken till 25 eller rentav 30 ton inom varutransporterna bidrar också till större energieffektivitet i branschen. Inom passagerartrafiken införs snabba tågförbindelser, som förväntas locka resenärer att ta tåget i stället för flyget eller sin egen bil. Uppkomsten av bandstäder mellan Helsingfors och Tammerfors och Helsingfors och Åbo väntas öka persontrafiken på dessa banavsnitt. År 2000 stod järnvägstrafiken för bara 2 procent av koldioxidutsläppen från trafiken i Finland, trots att järnvägstrafiken utgjorde 25 procent av varutransporterna och 5 procent av persontrafiken. Resecentra kan anläggas för att främja kombinerade buss- och tågtransporter.

Luftfartsverket uppger att flygtrafiken står för 2 procent av alla koldioxidutsläpp i Finland. Någon minskning är inte i sikte med beaktande av hur kraftigt flygtrafiken har ökat. Däremot kan utsläppen av växthusgaser från flygtrafiken reduceras bland annat genom utveckling av motortekniken och flygledningsmetoderna, bättre planering av flygrutterna och effektivare användning av luftrummet.

Utskottet ser det som en positiv sak att organisationen för internationell civil luftfart ICAO har tagit en aktivare roll i att reducera utsläppen av växthusgaser. Trots detta kom organisationens miljökommitté i januari 2001 fram till att en öppen utsläppshandel på lång sikt är den mest kostnadseffektiva metoden att reducera koldioxidutsläppen, medan frivilliga åtgärder på kort sikt är den bäst framkomliga metoden.

Kyotoavtalet omfattar inte sjöfart och insjötrafik. Utskottet anser att också dessa trafikformer bör arbeta för att reducera utsläppen av växthusgaser precis som alla andra. På denna punkt spelar Internationella sjöfartsorganisationen IMO en viktig roll.

Information, utbildning, motivation

Utskottet lyfter fram följande åtgärder som direkt eller indirekt kan bidra till att reducera utsläppen av växthusgaser:

• bättre handledning i hur man kör ekonomiskt,
• gemensam planering av markanvändningen och trafiksystemen i landet,
• en enhetligare samhällsstruktur,
• stöd till kommunerna i planeringen av markanvändningen,
• gemensamma insatser med kundorganisationerna för att göra kollektivtrafiken mera attraktiv,
• bättre service och mera information för att främja användningen och
• nya former av samarbete för att gynna gång- och cykeltrafiken.

Medinflytande i Europeiska gemenskapen och övrigt internationellt samarbete

Enligt utskottets mening är det viktigt att Finland utövar sitt medinflytande på internationell nivå bland annat genom att

• stödja projekt i syfte att ta fram bättre regelverk för att förbättra fordonens energieffektivitet och reducera utsläppen av växthusgaser,
• delta i arbetet för att utveckla principer för ekonomisk styrning och logistisk informationsteknik,
• delta i arbetet med EG:s strategi för en integrerad trafikmiljö och annat internationellt miljörelaterat trafiksamarbete och
• delta i arbetet i internationella organisationer i trafiksektorn (som ICAO och IMO) för effektiv reducering av utsläppen av växthusgaser.

Sammandrag

Trafiken är den enskilda verksamhetssektor som ger upphov till mest utsläpp av växthusgaser. Det är möjligt att reducera utsläppen i betydande grad tack vare ny energisnål teknik och forskningsbaserade samhällslösningar, effektiva trafiksystem och till och med ett körsätt som optimerar ett enskilt fordons energiförbrukning (eco-driving). Utskottet måste i alla fall konstatera att var och en som kör med ett fordon på trafiklederna i mycket hög grad genom sitt eget val av fordon och körsätt precis som alla andra som rör sig i trafiken genom sitt val av trafikmedel och sätt att ta sig fram avgör i vilken riktning utsläppen i sista hand utvecklas. Utskottet uppmärksammar att havs- och insjötrafiken helt står utanför avtalet och att inga nämnvärda åtgärder har vidtagits för luftfartens del.