4.1.1  4.1.1 Genomförda åtgärder

I meddelandet nämns dessa genomförda åtgärder: 

– Förslagen om förenklad beskattning av e-handel, COM(2016) 755–757, har lämnats och behandlas just nu i rådet. 

– Förslaget om samma momssats för e-publikationer och tryckta publikationer, COM(2016)758, har lämnats och behandlas i rådet. 

– Kommissionen har inlett utvecklingen av instrumentet för analys av transaktionsnätverk för utbyte och gemensam behandling av mervärdesskatteuppgifter i Eurofisc-nätverket. 

– Direktivet (EU) 2017/1371 om bekämpande av bedrägeri som riktar sig mot EU:s finansiella intressen har antagits. 

– Kommissionen har inlett förhandlingar om ett avtal mellan EU och Norge om administrativt samarbete.  

– Förslaget om en tillfällig mekanism för omvänd skattskyldighet, COM(2016), har lämnats och behandlas i rådet.  

4.1.2  4.1.2 Förslag som lämnas samtidigt med meddelandet

Meddelandet hänvisar till kommissionens samtidiga lagstiftningsförslag, som fastställer de centrala principerna i ett slutgiltigt mervärdesskattesystem. Dessa förslag tas upp i 4.2. 

4.1.3  4.1.3 Kommande förslag

Enligt meddelandet kommer följande lagstiftningsförslag att lämnas i november 2017: 

– förändring av momssatserna så att de följer destinationsprincipen, 

– omfattande förenklingspaket för små och medelstora företag i syfte att minska de administrativa kostnaderna, 

– förslag om administrativt samarbete i syfte att förbättra utbytet av uppgifter, utförandet av riskanalyser och samarbetet mellan skatte- och tullmyndigheter samt brottsbekämpande myndigheter i EU. 

Senast i slutet av 2017 kommer kommissionen att lägga fram två rapporter om skatteförvaltningarnas effektivitet.  

Kommissionen avser att under 2018 lägga fram ett direktivförslag och tillhörande åtgärder för genomförande med detaljerade tekniska bestämmelser för ett slutgiltigt mervärdesskattesystem och utvecklingen av IT-verktyg. 

Enligt planerna införs det slutgiltiga mervärdesskattesystemet för handeln mellan medlemsstaterna senast 2022. 

4.2.1  4.2.1 Övergripande principer i ett slutgiltigt mervärdesskattesystem

Det nuvarande mervärdesskattesystemet för gränsöverskridande handel mellan EU:s medlemsstater började tillämpas 1993. Systemet var tänkt att bli temporärt. Gränsöverskridande leveranser mellan företag (gemenskapsintern leverans av varor) är undantagna från skatteplikt i avgångsstaten och beskattas som gemenskapsinterna förvärv i destinationsstaten så att förvärvaren (köparen) är skattskyldig.  

I det slutgiltiga mervärdesskattesystem som föreslås beskattas leveranser från en medlemsstat till en annan i stället på samma sätt som leveranser inom en medlemsstat. Detta innebär att leverantören (säljaren) i en leverans mellan företag ska betala momsen till destinationsstaten enligt dess skattesatser och övriga momsregler. Tanken är att säkerställa en enhetlig skattebehandling i hela produktions- och distributionskedjan.  

Förändringen av momsuppbörden kräver förenklingar. Dagens särskilda system med en enda kontaktpunkt i skatteförfarandet för elektroniska tjänster utökas till att omfatta övrig gränsöverskridande handel. Då behöver företagen bara registrera sig i den medlemsstat där de är etablerade och kan uppfylla sin deklarations- och betalningsskyldighet via en enda nätportal. Det nya systemet möjliggör även avdrag för moms på inköp. Den identifierande medlemsstaten redovisar momsen till destinationsstaten. Tanken är att förenkla momsuppbörden ur företagens synvinkel och skapa ett mer robust uppbördssystem för medlemsstaterna. 

Reglerna förenklas även på så sätt att leverantörerna tillåts utforma fakturorna enligt etableringsstatens regler. Företagen behöver inte längre göra sammandragsdeklarationer för gränsöverskridande transaktioner. 

Systemet förutsätter ökat förtroende och samarbete mellan skatteförvaltningarna eftersom destinationsstaten måste kunna lita på att skatten uppbärs i avgångsstaten. Systemet innebär också en avsevärd förändring för företagen. Därför föreslås att införandet sker stegvis.  

Första steget i reformen omfattar beskattningen av gränsöverskridande leveranser mellan företag. Leverantören betalar då moms på leveransen till köparens medlemsstat via ett system med en enda kontaktpunkt. Däremot betalas momsen såsom i dag av köparen, om skatteförvaltningen beviljat det inköpande företaget certifierad status. Summan av momsbetalningarna via det särskilda systemet blir då avsevärt mindre och företagens anpassning underlättas. I det andra steget utvidgas den nya skattebehandlingen till att omfatta gränsöverskridande tillhandahållanden av tjänster. Då behandlas alla transaktioner på den inre marknaden likadant oavsett om de är inhemska eller gränsöverskridande. Kommissionen avser att lämna förslag om det andra lagstiftningssteget efter att det första steget har utvärderats fem år efter ikraftträdandet.  

Det första steget i reformen är vidare indelat i två delsteg. I det första delsteget ingår det nu aktuella lagstiftningsförslaget och övriga förslag som enligt meddelandet kommer att lämnas under 2017. 

Det aktuella lagstiftningsförslaget innehåller endast bestämmelser om fastställande av de centrala principerna i det nya systemet. Enligt dessa ska det tillfälliga systemet för handeln mellan medlemsstaterna ersättas av ett slutgiltigt beskattningssystem som i princip grundar sig på 

- att beskattning av varor och tjänster ska ske i destinationsmedlemsstaten, 

- leverantörens eller köparens, om denne är en certifierad beskattningsbar person, skyldighet att betala mervärdesskatt samt  

- ett enda registreringssystem för deklaration och betalning av samt avdrag för mervärdesskatt. 

Detaljerade tekniska bestämmelser för genomförandet av dessa grundprinciper kommer att läggas fram 2018, i det andra delsteget. Då planeras också en översyn av hela mervärdesskattedirektivet och de nuvarande övergångsartiklarna. 

4.2.2  4.2.2 Snabba förbättringar

I november 2016 antog Ekofinrådet slutsatser om möjliga snabba förbättringar av momsreglerna för gränsöverskridande transaktioner.  

Rådet valde ut fyra specifika förbättringsområden:  

– betydelsen av köparens momsregistreringsnummer, 

– kedjetransaktioner, 

– call off -lager och 

– bevis för undantag från skatteplikt vid gemenskapsintern leverans av varor.  

De begärda åtgärderna ingår i kommissionens aktuella lagstiftningsförslag men skiljer sig från slutsatserna genom att vissa förfaranden har kopplats till det nya begreppet "certifierad beskattningsbar person". 

4.2.3  4.2.3 Certifierad beskattningsbar person

Enligt förslaget ska begreppet certifierad beskattningsbar person införas redan innan det slutgiltiga mervärdesskattesystemet träder i kraft. Begreppet gör det möjligt att identifiera dem som generellt kan anses vara pålitliga skattebetalare. Det utgör en central del i det första steget mot det slutgiltiga systemet.  

Förslaget innebär att vissa förenklingsregler, som skulle kunna vara bedrägerikänsliga, bara kan tillämpas om en certifierad beskattningsbar person deltar i den berörda transaktionen. I det nuvarande systemet tillämpas reglerna på samma sätt för alla och skattskyldiga kategoriseras inte efter tillförlitlighet. 

Förslaget utgår från att status som certifierad beskattningsbar person ska beviljas på enhetliga grunder inom unionen. Status beviljad av en medlemsstat gäller i hela unionen. Statusen ska inte beviljas skattskyldiga för vilka de allmänna momsreglerna inte är tillämpliga eller som endast är tillfälliga utövare av ekonomisk verksamhet. 

Det föreslagna direktivet fastställer övergripande kriterier för medlemsstaternas certifiering av beskattningsbara personer. För beviljande av status som certifierad beskattningsbar person krävs att alla nedanstående kriterier uppfylls:  

- sökanden är etablerad inom EU, 

- frånvaro av allvarliga överträdelser eller upprepade överträdelser av skattereglerna och tullagstiftningen, inbegripet att sökanden inte får vara dömd för allvarliga brott som rör sökandens ekonomiska verksamhet,  

- att sökanden uppvisar en hög grad av kontroll över sina transaktioner och av varuflödet genom ett system för affärsbokföring och, vid behov, bokföring av transporter, som möjliggör lämpliga skattekontroller, eller genom en tillförlitlig eller auktoriserad intern verifieringskedja,  

- bevis på att sökanden är ekonomiskt solvent, som ska anses ha bevisats genom en god ekonomisk ställning som innebär att sökanden kan fullfölja sina åtaganden, med vederbörlig hänsyn tagen till särdragen hos den typ av affärsverksamhet som berörs eller genom garantier som lämnats av försäkringsföretag eller andra finansinstitut eller genom andra ekonomiskt tillförlitliga tredje parter.  

Skattskyldiga med status som godkänd ekonomisk aktör (AEO) i tullbeskattningen anses uppfylla dessa kriterier automatiskt.  

Enligt förslaget införs nya bestämmelser i förordningen om administrativt samarbete så att statusen som certifierad beskattningsbar person integreras i systemet för utbyte av information om mervärdesskatt (VIES). Skatteförvaltningar och företag kan på elektronisk väg kontrollera ett visst företags status som certifierad beskattningsbar person.  

Enligt planerna antas senare en rådets genomförandeförordning för att fastställa de praktiska arrangemangen för en status som certifierad beskattningsbar person och säkerställa att förfarandena för beviljande eller återkallande av statusen är tillräckligt harmoniserade i hela unionen.  

4.2.4  4.2.4 Registreringsnummer och deklaration för mervärdesskatt

Enligt förslaget kräver undantag från skatteplikt vid gemenskapsintern leverans av varor att förvärvaren (köparen) har ett registreringsnummer för mervärdesskatt i en annan medlemsstat än den från vilken transporten avgår och att leverantören (säljaren) fyller i en korrekt sammandragsdeklaration. 

Förslaget medför två nya materiella villkor för undantaget från skatteplikt. Dessa har Europeiska unionens domstol tidigare betraktat som enbart formella villkor. För närvarande leder detta till situationer där medlemsstaterna, när villkoren inte har uppfyllts, endast kan ålägga böter eller administrativa påföljder, men inte vägra själva undantaget. 

Målet med villkoren är att underlätta tillsynen och förbättra kvaliteten på uppgifterna i VIES samt deras tillförlitlighet. 

4.2.5  4.2.5 Kedjetransaktioner

Förslaget syftar till att harmonisera reglerna för kedjetransaktioner. Med kedjetransaktioner avses på varandra följande leveranser av samma varor i en enda gemenskapsintern transport mellan två medlemsstater. 

Enligt EU-domstolens rättspraxis gäller undantaget från skatteplikt bara den transaktion i kedjan till vilken transporten ska hänföras. Kriterierna för hur man i praktiken hänför transporterna skiljer sig inom unionen. Förslagets syfte är att främja rättssäkerheten i dessa situationer. 

Exempelvis i en ABC-kedjetransaktion där transporten sker på uppdrag av B innebär förslaget att transaktionen mellan A och B är en gemenskapsintern leverans som är undantagen från skatteplikt ifall B upplyser A om destinationsmedlemsstaten samt har registrerats för mervärdesskatt i någon annan medlemsstat än den varifrån transporten avgick. Om något av dessa villkor inte uppfylls, är det transaktionen mellan B och C som utgör en sådan gemenskapsintern leverans som undantas från skatteplikt.  

Dessa regler tillämpas bara om både A och B är certifierade beskattningsbara personer. I annat fall tillämpas de nuvarande reglerna enligt vilka undantag från skatteplikt förutsätter att leverantören visar att transporten är hänförlig till leveransen i fråga. 

4.2.6  4.2.6 Call off -lager

Call off -lager är ett förfarande där en leverantör överlåter varor till ett lager i en annan medlemsstat så att äganderätten överförs först när förvärvaren tar varor från lagret.  

Enligt nuvarande regler anses leverantören ha gjort ett gemenskapsinternt förvärv i ankomstmedlemsstaten, och leverantören är i princip skyldig att ha ett registreringsnummer för mervärdesskatt i den staten. Skattebehandlingen är dock inte enhetlig eftersom vissa medlemsstater tillämpar förenklade förfaranden.  

Kommissionen föreslår en förenklad enhetlig reglering där lagerarrangemanget betraktas som leverantörens gemenskapsinterna leverans och köparens gemenskapsinterna förvärv när vissa villkor uppfylls. Då behöver leverantören inte ha momsregistreringsnummer för varje medlemsstat där denne har varor i call off -lager. 

Enligt förslaget ska en gemenskapsintern leverans till call off -lager uppfylla följande villkor: 

- transaktionen sker mellan två certifierade beskattningsbara personer, 

- varorna transporteras till en annan medlemsstat för att säljas i ett senare skede, 

- leverantören är inte etablerad i destinationsmedlemsstaten, 

- köparen är registrerad i destinationsmedlemsstaten och dennes identitet samt momsregistreringsnummer är kända för leverantören vid tidpunkten för transporten, 

- leverantören tar upp transaktionen i sin sammandragsdeklaration. 

Leverantören och köparen ska föra ett register över varor som levereras enligt dessa regler. 

4.2.7  4.2.7 Bevis för undantag från skatteplikt vid gemenskapsintern leverans av varor

Kommissionen föreslår att rådets genomförandeförordning ändras för att införa en motbevisbar presumtion vid transport av varor till en annan medlemsstat. Bevisbarheten behövs för undantaget från skatteplikt vid gemenskapsintern leverans av varor. Harmoniseringen av beviskraven är tänkt att öka rättssäkerheten och underlätta företagens verksamhet. 

I fall där varorna har transporterats direkt av leverantören eller av en tredje part för dennes räkning, och leverantören är en certifierad beskattningsbar person, införs en presumtion enligt vilken varorna har transporterats till en annan medlemsstat, om leverantören är i besittning av två icke motstridiga handlingar som intygar transporten.  

I fall där köparen är en certifierad beskattningsbar person och varorna har transporterats av köparen, direkt eller genom en tredje part för dennes räkning, införs en presumtion enligt vilken varorna anses ha transporterats till en annan medlemsstat, om leverantören är i besittning av två icke-motstridiga handlingar som visar att transporten ägt rum samt ett skriftligt intyg från köparen på att varorna har transporterats och med uppgift om ankomstmedlemsstaten. 

Skattemyndigheten får motbevisa presumtionen på grundval av bevisning som visar att varorna inte har transporterats till en annan medlemsstat.  

En förteckning över bevis som kan komma i fråga införs i förordningen. 

I fall där presumtionsvillkoren inte uppfylls tillämpas de nuvarande reglerna.