1  Bakgrund och nuläge

Europeiska kommissionen lade den 30 mars 2022 fram ett förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om fastställande av harmoniserade villkor för saluföring av byggprodukter, om ändring av förordning (EU) 2019/1020 och om upphävande av förordning (EU) 305/2011 (COM(2022) 144 final) (förslag). Med förslaget vill kommissionen åtgärda bristerna i den gällande byggproduktförordningen. 

Byggproduktförordningen säkerställer en väl fungerande inre marknad och fri rörlighet för byggprodukter i EU. Detta görs genom harmoniserade tekniska specifikationer som fastställer ett gemensamt tekniskt språk om hur man ska prova och kommunicera prestandan hos byggprodukter (t.ex. reaktion vid brandpåverkan, värmeledningsförmåga och ljudisolering). Det är obligatoriskt för tillverkarna att använda standarder när deras referensuppgifter anges i Europeiska unionens officiella tidning, nedan EUT. Byggprodukter som omfattas av sådana standarder ska vara försedda med CE-märkning som visar att de överensstämmer med sin angivna prestanda. Därefter kan dessa produkter cirkulera fritt på den inre marknaden. EU:s medlemsstater får inte kräva ytterligare märkning, intyg eller provning. I byggproduktförordningen fastställs inga produktkrav. EU:s medlemsstater ansvarar för de säkerhets-, miljö- och energikrav som är tillämpliga på byggnader och väg- och vattenbyggnadsarbeten.  

I Europeiska kommissionens genomföranderapport från 2016 om byggproduktförordningen Rapport från kommissionen till Europaparlamentet och rådet om genomförandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 305/2011 av den 9 mars 2011 om fastställande av harmoniserade villkor för saluföring av byggprodukter och om upphävande av rådets direktiv 89/106/EEG (COM(2016) 445 final). identifierades vissa brister i dess genomförande och ett betydande antal utmaningar kopplade till bl.a. standardisering, förenklade förfaranden för mikroföretag och marknadskontroll. Utvärderingen av byggproduktförordningen Arbetsdokument från kommissionens avdelningar SWD(2019) 1770 – Evaluation of Regulation (EU) No 305/2011 laying down harmonised conditions for the marketing of construction products and repealing Council Directive 89/106/EEC. , yttrandena från Refit-plattformen samt medlemsstaternas och de berörda parternas återkoppling pekade tydligt på att de brister och utmaningar som framkom i genomförandet av förordningen hindrar den inre marknaden för byggprodukter att fungera och därför gjorde att målen i förordningen inte uppnåddes.  

Byggproduktförordningen nämns i ett flertal meddelanden från kommissionen. I meddelandet ”Ren energi för alla i Europa” Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén, Regionkommittén och Europeiska investeringsbanken, Ren energi för alla i EU, (COM(2016) 860). betonades behovet av att frigöra tillväxt- och sysselsättningspotential genom att förbättra funktionen hos den fortfarande fragmenterade inre marknaden för byggprodukter. I meddelandet om den europeiska gröna given Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, Europeiska rådet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén – Den europeiska gröna given (COM(2019) 640 final). , handlingsplanen för den cirkulära ekonomin Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén – En ny handlingsplan för den cirkulära ekonomin – För ett renare och mer konkurrenskraftigt Europa COM(2020) 98 final. och meddelandet om en renoveringsvåg för byggnader COM(2020) 662 final. betonades den roll som byggproduktförordningen spelar som en del av insatserna för energi- och resurseffektiva byggnader och renoveringar och för att ta itu med hållbarheten hos byggprodukter. I förslaget till ett reviderat direktiv om byggnaders energiprestanda8 och EU:s skogstrategi9 samt meddelandet om hållbara kretslopp för kol10 nämns byggnaders och byggmaterials växthusgasutsläpp. Dessutom har både Europaparlamentet och rådet efterlyst åtgärder för att främja byggprodukternas cirkularitet, ta itu med hinder på den inre marknaden för byggprodukter och bidra till målen i den europeiska gröna given och handlingsplanen för den cirkulära ekonomin11. 

Det största problemet för medlemsstaterna är att mer än etthundra harmoniserade produktstandarder väntar på att kommissionen ska publicera deras referensuppgifter i Europeiska unionens officiella tidning. Ett annat problem med de harmoniserade produktstandarderna är bristerna i dem. Eftersom de harmoniserade produktstandarderna i ljuset av rättspraxis vid unionens domstol C-475/19 P anses vara heltäckande, har medlemsstaterna inte möjlighet att nationellt utfärda bestämmelser om hälso- och säkerhetsrelaterade produktkrav även om standarden de facto inte skulle inkludera dessa krav. Med byggproduktförordningen försökte man minska mikroföretagens administrativa börda genom s.k. förenklade förfaranden som riksdagen ansåg vara viktiga. Dessvärre har de förenklade förfarandena inte fungerat som förväntat i praktiken.  

Under Finlands ordförandeperiod i Europeiska unionens råd bereddes rådets slutsatser om cirkulär ekonomi i byggbranschen Den cirkulära ekonomin inom byggsektorn – Rådets slutsatser (antagna den 28 november 2019), 14653/19. Enligt rådets slutsatser ska förslaget till en reform av byggproduktförordningen beakta återanvändningen av byggprodukter. Omnämnandet av hållbar användning av naturresurser i en bilaga till byggproduktförordningen ska inkluderas i de harmoniserade produktstandarderna. Byggprodukternas egenskaper ska kunna anges på ett eller annat sätt, även om det finns brister i standarden om egenskaperna i fråga, som t.ex. avsaknad av information om klimatavtrycket. Återanvändningen av byggprodukter ska utgå från frivillighet. I rådets slutsatser betonades att säkerheten och hälsan inte får äventyras vid återanvändning av byggprodukter och inte vid användning av produkter tillverkade av återvunnet material. Dessutom konstaterades det att återvinningen och återanvändningen av byggprodukter inte åtgärdas endast genom en ändring av byggproduktförordningen, utan att också övrig relaterad EU-lagstiftning ska beaktas. Slutsatserna innehåller dessutom en lista över saker som kommissionen kan överväga och mellan vilka den kan välja konkreta åtgärder vid beredningen av byggproduktförordningen. 

2  Förslagets syfte

De två allmänna målen med förslaget till förordning är enligt kommissionen 1) att uppnå en väl fungerande inre marknad för byggprodukter och 2) att bidra till målen för den gröna och digitala omställningen, särskilt den moderna, resurseffektiva och konkurrenskraftiga ekonomin. Förslaget ingår i Refit-programmet om lagstiftningens ändamålsenlighet och överensstämmer med dess mål, eftersom det gör EU:s lagstiftning enklare, mer målinriktad och lättare att efterleva.  

3  Förslagets huvudsakliga innehåll

De största förändringarna jämfört med den gällande byggproduktförordningen är att tillämpningsområdet blir avsevärt bredare samtidigt som vissa produktgrupper som hissar, vatten- och avloppsanordningar, sanitär utrustning och trafiksignalprodukter tas bort från tillämpningsområdet. I och med ändringarna regleras inte längre enbart frågor om den inre marknaden för byggprodukter, utan förslaget inkluderar bl.a. direkta produktspecifika krav som är bindande för tillverkarna, krav på byggande och byggverk till den del som skyldigheten till CE-märkning utvidgas till att gälla bl.a. enfamiljshus och byggprodukter tillverkade på byggplatsen samt reglering av tjänster i anslutning till produkterna.  

Förordningen utvidgas från att säkerställa fri rörlighet för byggprodukter på den inre marknaden till ett medel för att uppnå Europeiska unionens klimatmål. Enligt förslaget blir byggprodukternas miljöegenskaper en del av de harmoniserade tekniska specifikationerna och därigenom prestandadeklarationerna. Den cirkulära ekonomin har beaktats i många av artiklarna. Förslaget innehåller bestämmelser om återanvändning av byggprodukter samt ytterligare skyldigheter för tillverkarna som gäller bl.a. bedömning av produkternas miljöegenskaper, förpackningar, krav på återvunnet innehåll, förhindrande av förtida åldrande av produkter och utformning av produkter så att de enkelt kan repareras, renoveras och uppgraderas. Tillverkaren ska redan när produkten tillverkas beakta bl.a. dess livslängd och återanvändning.  

Vissa standarder är obligatoriska och vissa frivilliga. Utgångspunkten är att de harmoniserade produktstandarderna är obligatoriska och att frivilligheten anknyter till horisontaliteten och produktsäkerheten. Sålunda gör tillverkaren beroende på situationen en prestandadeklaration eller deklaration om överensstämmelse. 

Förslaget breddar avsevärt kretsen av ekonomiska aktörer, inbegripet utöver traditionella tillverkare, importörer och distributörer även t.ex. servicetillhandahållare, som installatörer och nedmonterings- och rivningsentreprenörer, samt nätplattformar. Det föreslås att kommissionen ges befogenhet att inrätta en europeisk digital produktdatabas. 

Kommissionens förslag ökar kommissionens rätt att anta delegerade akter om produkters egenskaper och materialkrav och kompletterar därigenom de harmoniserade tekniska specifikationerna eller att anta delegerade akter i stället för standardiseringsorganisationen CEN:s standarder.  

4  Förslagets detaljerade innehåll

Kapitel I innehåller de allmänna bestämmelserna.  

I artikel 1 beskrivs ämnet och hänvisas det, till skillnad från i den gällande förordningen, uttryckligen till byggprodukternas miljö-, klimat- och säkerhetsprestanda för de väsentliga egenskaperna samt till produktkraven när det gäller miljö, klimat, säkerhet och funktion.  

I artikel 2 definieras tillämpningsområdet som är avsevärt bredare än det gällande. Enligt förslaget omfattar tillämpningsområdet t.ex. byggprodukter, produkter och tjänster för 3D-utskrift, byggsatser eller sammansättningar som omfattas av harmoniserade tekniska specifikationer eller europeiska bedömningsdokument samt prefabricerade enfamiljshus. Breddningen av tillämpningsområdet till byggprodukter som tillverkas på byggplatsen, produkter som kan anses var byggprodukter trots att deras tillverkare inte har avsett dem vara sådana samt utöver produkter även relaterade tjänster (bl.a. 3D-utskrift, installation och demontering) innebär en stor förändring jämfört med nuläget. I och med denna breddning tillämpas förordningen i vissa fall även på begagnade byggprodukter. Till skillnad från nuläget har dessutom vissa produktgrupper tagits bort från byggproduktförordningens tillämpningsområde för att undvika överlappningar med t.ex. dricksvattendirektivet33 och direktivet om rening av avloppsvatten från tätbebyggelse34, vilket i praktiken skulle kunna innebära att ett flertal publicerade harmoniserade produktstandarder dras bort från Europeiska unionens officiella tidning. 

I artikel 3 fastställs definitionerna. Utöver att definitionen av byggprodukt har breddats innehåller förslaget helt nya definitioner, som direkt installation, byggnad, ekonomisk aktör, viktig del, sammansättning och begagnad produkt. De flesta av de föreslagna definitionerna anknyter till övrig lagstiftning, i synnerhet om avfall och marknadskontroll. 

I artikel 4 fastställs de grundläggande kraven för byggnadsverk och de detaljerade reglerna för att fastställa byggprodukternas väsentliga egenskaper (prestandabaserade, t.ex. återvunnet innehåll). Detta kommer att göras på grundval av de grundläggande krav för byggnadsverk som fastställs i del A i bilaga I och kommer tillsammans med bedömningsmetoderna att utgöra en del av de standarder som gjorts obligatoriska för tillämpningen av denna förordning. Kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter för att fastställa tröskelvärden och prestandaklasser i förhållande till de väsentliga egenskaperna. Vid förseningar eller brister i standardiseringsprocessen ges kommissionen dessutom befogenhet att anta delegerade akter som innehåller tekniska specifikationer. Dessutom ges kommissionen befogenhet att ändra del A i bilaga I genom delegerade akter mot bakgrund av den tekniska utvecklingen eller för att täcka nya risker och miljöaspekter. Motsvarande teknik föreslås i förslaget till direktiv om artificiell intelligens (artiklarna 40–52). Också i t.ex. leksaksdirektivet 2009/48/EG föreskrivs om kommissionens befogenheter att ändra direktivets bilagor för anpassning till den tekniska utvecklingen (artikel 46). Kommissionen har även möjlighet att göra ändringar i Reach-förordningen (EG) nr 1907/2006 om kemikalier. Den omfattande lagstiftningsbefogenhet som kommissionen ges, klassificeringen av standarder i obligatoriska och frivilliga samt ändringarna i standardiseringsförfarandet innebär en avsevärd förändring jämfört med nuläget.  

I artikel 5 anges att alla produkter som omfattas av förordningens tillämpningsområde måste uppfylla de allmänna, direkt tillämpliga kraven samt kraven för respektive produktfamilj eller produktkategori som anges i del D i bilaga I. Där ges även kommissionen befogenhet att anta delegerade akter där mer specifika produktkrav anges i enlighet med delarna B, C och D i bilaga I. Dessa delegerade akter kan kompletteras med frivilliga harmoniserade standarder som har utfärdats med stöd av en standardiseringsbegäran. Dessutom ges kommissionen befogenhet att ändra delarna B, C och D i bilaga I genom delegerade akter mot bakgrund av den tekniska utvecklingen eller för att täcka nya risker och miljöaspekter. Förslaget i artikeln innebär en avsevärd förändring jämfört med nuläget där byggproduktförordningen reglerar endast utsläppandet på marknaden.  

I artikel 6 ges kommissionen befogenhet att fastställa vilket bedömnings- och kontrollsystem som är tillämpligt, inklusive de ytterligare åtgärder som krävs för att motverka systematiska överträdelser.  

I artikel 7 definieras det ”harmoniserade området” i motsats till de områden som medlemsstaterna ansvarar för. Medlemsstaterna ska enligt förslaget iaktta det harmoniserade området i sin nationella lagstiftning, sina övriga bestämmelser eller administrativa åtgärder, och de får inte ställa tilläggskrav på produkter som omfattas av det. Dessutom föreskrivs om en mekanism för att hantera medlemsstaternas tvingande regleringsbehov när det gäller hälsa, säkerhet och miljöskydd, inklusive klimatskydd. Det handlar om ett nytt viktigt förfarande jämfört med den gällande regleringen som ska tillämpas som förfarandebestämmelse i situationer när man nationellt ser allvarliga brister i de harmoniserade tekniska specifikationer som ingår i det harmoniserade området 

I artikel 8 ges kommissionen befogenhet att anta delegerade akter för att undvika dubbel bedömning av produkter enligt denna förordning och annan unionsrätt.  

I kapitel II (artiklarna 9–18) fastställs förfarandet, deklarationerna och märkningen.  

Artiklarna 9–12 reglerar prestandadeklarationen och dess tillämpliga undantag. I förslaget ingår inga ändringar i de grundläggande principerna för prestandadeklarationen (artikel 9). Vid sidan av den föreslås som en ny möjlighet en s.k. modifierad prestandadeklaration som utfärdas för begagnade, återtillverkade och överblivna produkter (artikel 12). Förslaget breddar undantagen i prestandadeklarationen jämfört med nuläget (artikel 10) så att medlemsstaterna ges möjlighet till undantag förutsatt att det har säkerställts att produkten inte rör sig utanför medlemslandet i fråga (inkl. självständiga mikroföretag som inte bedriver gränsöverskridande handel, på vissa villkor: för återtillverkade produkter eller delar av byggnadsverk som har tillverkats för återanvändning eller som är återtillverkade).  

I artiklarna 13 och 14 fastställs regler för deklaration om överensstämmelse (överensstämmelse med produktkrav enligt artikel 5). För att minimera den administrativa bördan ska deklarationen om överensstämmelse kombineras med prestandadeklarationen. Den gällande byggproduktförordningen kräver inte att en deklaration om överensstämmelse görs. 

Enligt artikel 15 kan en prestandadeklaration och en deklaration om överensstämmelse tillhandahållas i elektroniskt format eller via en permalänk. De ska tillhandahållas på det eller de språk som krävs av de medlemsstater där tillverkaren har för avsikt att göra produkten tillgänglig.  

I artiklarna 16–18 fastställs de allmänna principerna och villkoren för CE-märkning och för användning av andra märkningar.  

I kapitel III (artiklarna 19–33) definieras de ekonomiska aktörernas rättigheter och skyldigheter. De ekonomiska aktörernas rättigheter, men i synnerhet skyldigheter, har jämfört med nuläget utvidgats och preciserats avsevärt. Det föreslås omfattande nya skyldigheter för tillverkare och andra aktörer, bl.a. miljörelaterade (artikel 22).  

Kapitel IV (artiklarna 34–42) innehåller bestämmelser om standarder för byggprodukter och europeiska bedömningsdokument.  

I kapitel V (artiklarna 43–46) fastställs krav för utseende myndigheter med ansvar för tekniska bedömningsorgan samt regler för hur de ska utses, övervakas och utvärderas.  

I kapitel VI (artiklarna 47–63) beskrivs de anmälande myndigheternas uppgifter (artikel 48), de krav som tillämpas på dessa myndigheter (artikel 49), kraven för de anmälda organen (artikel 50), presumtionen om överensstämmelse (artikel 51), formell invändning (artikel 52), anmälda organs skyldigheter gentemot underleverantörer och dotterbolag (artikel 53) samt användning av anläggningar utanför det anmälda organets provningslaboratorium (artikel 54). Dessutom föreskrivs det om anmälningsförfarandet, som att tillhandahålla ansökan och ändringar av anmälan (artiklarna 55–60) samt de anmälda organens informationsskyldighet. 

I kapitel VII (artiklarna 64–67) föreskrivs om förenklande förfaranden. För att minska den administrativa bördan, i synnerhet för små och medelstora företag och mikroföretag, fastställs förenklingsförfaranden i detta kapitel. I förslaget har det gjorts kompletteringar i det förenklade förfarandet jämfört med nuläget (artikel 65). Enligt förslaget ska ett organ som ansvarar för den tekniska bedömningen eller ett anmält organ bedöma och fastställa uppfyllandet av kraven i denna artikel även när mikroföretag som tillverkar produkter som omfattas av de harmoniserade tekniska specifikationerna hanterar produkter på vilka system 3 tillämpas enligt bestämmelserna för system 4. Också i situationer som avses i artikel 66 i förslaget där det tillverkas specialprodukter som inte är serietillverkade ska ett anmält organ eller ett tekniskt bedömningsorgan dock bedöma och intyga att de skyldigheter som avses i punkt 1 fullgörs korrekt. 

I kapitel VIII (artiklarna 68–76) föreskrivs om marknadskontroll och skyddsåtgärder. Enligt artikel 68 i förslaget ska kommissionen inrätta ett portalsystem för klagomål som gör det möjligt för fysiska eller juridiska personer att dela klagomål eller rapporter om eventuella överträdelser av denna förordning. Om kommissionen anser att ett klagomål eller en rapport är relevant och motiverad ska den rikta den till marknadskontrollmyndigheten. Det handlar om ett nytt system och förfarande jämfört med nuläget. Enligt artikel 69 ska medlemsstaterna bland sina marknadskontrollmyndigheter utse en eller flera ”behöriga myndigheter” som har den särskilda kunskap som behövs för att bedöma produkter både tekniskt och rättsligt. Dessutom ska det bland de behöriga myndigheterna utses en ”nationell behörig myndighet” som ska fungera som kontaktpunkt för kontakter med andra medlemsstater. Jämfört med nuläget har det gjorts en del preciseringar och kompletteringar i artikel 70 (Förfarande för att hantera bristande överensstämmelse), artikel 71 (Unionens förfarande i fråga om skyddsåtgärder) och artikel 72 (Produkter som uppfyller kraven men som likväl utgör en risk), men dessa innebär dock inga stora förändringar. I artikel 73 föreslås som ny befogenhet för kommissionen att anta delegerade akter för närmare bestämmelser om det minsta antalet kontroller och personresurser för marknadskontrollen för att säkerställa att kontrollerna utförs i en omfattning som är tillräcklig för att säkerställa ett effektivt genomförande. I artikel 74 föreslås bestämmelser om samordning och stöd för marknadskontroll, i artikel 75 om kostnadstäckning och i artikel 76 om rapportering och riktmärkning. 

I kapitel IX (artiklarna 77–81) definieras principerna för informationssamarbete och administrativt samarbete. Syftet är att stärka det övergripande systemet och tillämpningen av förordningen och undvika avvikande beslut som skulle kunna skapa ojämlika villkor. 

I kapitel X (artikel 82) fastställs villkoren för samarbete med länder utanför EU. Syftet är även att begränsa de negativa effekterna som bristande efterlevnad hos ekonomiska aktörer baserade i dessa länder har på den inre marknaden. 

I kapitel XI (artiklarna 83 och 84) behandlas medlemsstaternas incitament och grön offentlig upphandling som är nytt jämfört med nuläget. I artikel 84 ges kommissionen befogenhet att komplettera denna förordning genom delegerade akter där det fastställs hållbarhetskrav som tillämpas på offentliga upphandlingar, inbegripet medlemsstaternas genomförande, övervakning och rapportering av dessa krav. 

I kapitel XII (artikel 85) ges kommissionen befogenhet att avgöra om en viss produkt är en byggprodukt.  

I kapitel XIII (artikel 86) ändras förordning (EU) 2019/1020 så att den även gäller byggprodukter.  

Kapitel XIV (artiklarna 87–94) innehåller slutbestämmelserna. 

5  Förslagets rättsliga grund och förhållande till proportionalitets- och subsidiaritetsprinciperna

Förslaget grundar sig på artikel 114 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget), eftersom huvudsyftet med förordningen är att undanröja hinder för byggprodukters rörlighet på den inre marknaden.  

Statsrådet anser att den rättsliga grund som kommissionen föreslår är adekvat. 

Kommissionen motiverar förenligheten med subsidiaritetsprincipen med att bristerna i byggproduktförordningen inte utan EU:s bestämmelser kan åtgärdas genom nationella lagar eftersom medlemsstaterna inte har befogenhet att ändra byggproduktförordningen eller korrigera dess brister genom nationella åtgärder. Endast på EU-nivå kan villkoren för att säkerställa fri rörlighet för byggprodukter fastställas samtidigt som lika villkor säkerställs och hållbarhetsmål eftersträvas. När det gäller mervärdet av åtgärder på EU-nivå kommer förslaget att bidra till att förbättra den inre marknadens funktion för byggprodukter genom att öka rättssäkerheten och förutsägbarheten, förbättra de likvärdiga förutsättningarna inom byggekosystemet och ta itu med aspekterna i fråga om klimat- och miljöprestanda och cirkularitet när det gäller byggprodukter, vilka endast kan hanteras på EU-nivå. 

Enligt kommissionen är förslaget förenligt även med proportionalitetsprincipen eftersom det inte går utöver vad som är nödvändigt för att uppnå en väl fungerande inre marknad för byggprodukter och är proportionerligt för att uppnå det avsedda målet. Förslaget syftar till att åtgärda de konstaterade bristerna i byggproduktförordningen och målen i den europeiska gröna given och handlingsplanen för den cirkulära ekonomin när det gäller byggprodukter. Det bygger på grundprinciperna i byggproduktförordningen (inkl. de harmoniserade standarder som utarbetats av de europeiska standardiseringsorganisationerna). Det är absolut nödvändigt att ta itu med och förbättra de grundläggande funktionerna i byggproduktförordningen, särskilt standardiseringsprocessen, för att uppnå de politiska målen. Några av de nya funktionerna, såsom produktkrav eller kommissionens rättsakter som innehåller tekniska specifikationer, kommer endast att tillämpas när det behövs för specifika produkter. 

Enligt artikel 5.3 i EUF-fördraget ska unionen enligt subsidiaritetsprincipen på de områden där den inte har exklusiv befogenhet vidta en åtgärd endast om och i den mån som målen för den planerade åtgärden inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna, vare sig på central nivå eller på regional och lokal nivå, och därför, på grund av den planerade åtgärdens omfattning eller verkningar, bättre kan uppnås på unionsnivå. Statsrådet anser att förslaget principiellt även är förenligt med subsidiaritetsprincipen eftersom förslaget grundar sig på delade befogenheter och ansvar mellan unionen och medlemsstaterna i styrningen och övervakningen av byggandet så att regleringen om hur byggprodukternas egenskaper ska deklareras på den inre marknaden hör till unionens befogenhet, och regleringen om byggande av byggnadsverk hör till medlemsstaternas befogenhet. Statsrådet anser att förslaget principiellt även är förenligt med proportionalitetsprincipen. I den fortsatta beredningen bör iakttagandet av subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna granskas, i synnerhet med tanke på utvidgningen av tillämpningsområdet till verksamhetsutövare och tillverkningen av byggprodukter vid byggnadsverk.  

Föreslagen delegerad befogenhet till kommissionen  

Delegerad befogenhet 

Kommissionen ges i fråga om ett flertal bestämmelser befogenhet att i enlighet med artikel 290 i EUF-fördraget anta delegerade akter. Utnyttjandet av delegerade akter ger kommissionen bl.a. befogenhet att föreskriva om frivilliga och obligatoriska väsentliga egenskaper och bedömningsmetoder för byggprodukter, t.ex. om standardiseringsarbetet fördröjs oskäligt eller om standarderna inte täcker behovet av lagstiftning i medlemsstaterna eller målen i EU:s klimat- och miljölagstiftning. Dessutom kan kommissionen fastställa tröskelnivåer och prestandaklasser. För att undvika överlappande unionslagstiftning ges kommissionen befogenhet att komplettera byggproduktförordningen med delegerade akter för att fastställa på vilka villkor uppfyllandet av skyldigheter enligt annan unionslagstiftning också uppfyller vissa skyldigheter enligt denna förordning, om samma aspekt av hälsa, säkerhet eller miljöskydd annars skulle bedömas både enligt denna förordning och enligt annan unionslagstiftning. Dessutom kan kommissionen genom delegerade akter fastställa t.ex. minsta antalet kontroller och personresurser för marknadskontrollmyndigheten. Likaså ges kommissionen rätt att genom en delegerad akt fastställa bl.a. proportionella minimisanktioner som riktar sig mot ekonomiska aktörer, tekniska bedömningsorgan och anmälda organ som är direkt eller indirekt inblandade i brott mot skyldigheterna i denna förordning. Enligt statsrådets uppfattning återstår för medlemsstaterna att välja sanktionernas beskaffenhet. 

De delegerade akter som ingår i förslaget är till vissa delar mycket omfattande och innehåller inte enbart reglering av teknisk natur. Därför finns det anledning att fästa särskild uppmärksamhet vid att de delegerade förordningarna är exakta och noggrant avgränsade. Dessutom kan delegerade akter delvis antingen beröra direkt eller indirekt sådana centrala omständigheter i regleringen om vilka det bör föreskrivas i själva förordningen, som t.ex. tillämpningsområdet samt individens rättigheter och skyldigheter.  

Tilldelande av genomförandebefogenheter 

Nödvändiga bestämmelser om ekonomiska aktörers rättigheter och skyldigheter får i enlighet med artikel 33 i förslaget antas som genomförandeakter. Kommissionen kan enligt artikel 85 i förslaget på vederbörligen motiverad begäran av en medlemsstat eller på eget initiativ genom genomförandeakter fastställa om ett specifikt föremål eller en specifik kategori av produkter omfattas av definitionen av ”byggprodukt” eller utgör en produkt som avses i artikel 2.1.  

6  Förslagets konsekvenser

7  Förslagens förhållande till grundlagen samt de grundläggande och mänskliga rättigheterna

Enligt 124 § i grundlagen kan offentliga förvaltningsuppgifter anförtros andra än myndigheter endast genom lag eller med stöd av lag, om det behövs för en ändamålsenlig skötsel av uppgifterna och det inte äventyrar de grundläggande fri- och rättigheterna, rättssäkerheten eller andra krav på god förvaltning. Uppgifter som innebär betydande utövning av offentlig makt får dock ges endast myndigheter. 

I den nya byggproduktförordningen föreslås att det inrättas en EU-databas eller ett EU-system för byggprodukter där tillverkarnas prestandadeklarationer och deklarationer om överenstämmelse läggs till samt uppgifter om ekonomiska aktörer som t.ex. kontaktuppgifter, skatte- och företagsregisternummer och bankkonton. I fråga om databasen eller systemet för byggprodukter bör innehållet i databasen och eventuella kopplingar till grundläggande och mänskliga rättigheter ägnas uppmärksamhet om det i databasen registreras uppgifter som omfattas av den allmänna dataskyddsförordningen (EU) 2016/679. Om databasens mer exakta verksamhet har förordningen inga bestämmelser.  

I artikel 90 föreskrivs om sanktioner. Enligt artikeln ska medlemsstaterna fastställa regler om sanktioner om förordningen inte följs och vidta alla nödvändiga åtgärder för att säkerställa att reglerna tillämpas. Sanktionerna ska vara effektiva, proportionella och avskräckande. Medlemsstaterna ska till kommissionen anmäla dessa regler och åtgärder samt utan dröjsmål anmäla eventuella senare ändringar som berör dem. Medlemsstaterna ska fastställa regler om sanktioner för ekonomiska aktörer, tekniska bedömningsorgan och anmälda organ i de fall av bristande överensstämmelse som nämns i artikeln. Förordningens bestämmelser om straff ska uppfylla de allmänna kraven på exakthet och noggrann avgränsning som gäller de grundläggande rättigheterna för att vara förenlig med de grunder som anges för kriminalisering i grundlagen. Enligt förordningen ansvarar medlemsstaterna för bestämmelserna om straff. När det föreskrivs om straff ska grundlagen beaktas. 

Innehållet i förslaget kan anses vara förenligt med bestämmelserna i Finlands grundlag. 

8  Ålands behörighet

Enligt 18 § i självstyrelselagen för Åland har landskapet lagstiftningsbehörighet i fråga om byggnads- och planväsendet samt bostadsproduktion (7 punkten), natur- och miljövård (10 punkten) och näringsverksamhet (22 punkten). Förordningsförslaget gäller den inre marknaden och kan anses reglera näringsverksamheten. Förslaget anses ingå i landskapets lagstiftningsbehörighet.  

9  Behandlingen av förslagen i Europeiska unionens institutioner och de övriga medlemsstaternas ståndpunkter

Kommissionen lade den 30 mars 2022 fram ett förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om fastställande av harmoniserade villkor för saluföring av byggprodukter, om ändring av förordning (EU) 2019/1020 och om upphävande av förordning (EU) 305/2011 (COM(2022) 144 final). Behandlingen av förslaget i rådets arbetsgrupp för teknisk harmonisering (byggprodukter) inleddes den 20 maj 2022. Hittills har ärendet tagits upp av arbetsgruppen fyra gånger.  

Som rapportör till Europeiska parlamentet utsågs Christian Doleschal och ärendet kommer att behandlas i IMCO-utskottet. 

10  Den nationella behandlingen av förslaget

Statsrådets skrivelse har beretts vid miljöministeriet i samarbete med arbets- och näringsministeriet, inrikesministeriet, kommunikationsministeriet, Trafikledsverket och Säkerhets- och kemikalieverket. Kommissionens förslag lades fram vid sektionen för konkurrenskrafts sammanträde den 16 juni 2022. Utkastet behandlades i ett skriftligt förfarande av sektionen för konkurrenskraft 22.6–29.6.2022 samt i ett skriftligt förfarande av EU-ministerutskottet 6.7–8.7.2022. 

11  Statsrådets ståndpunkt

Statsrådet förhåller sig i princip positivt till kommissionens förslag. Statsrådet anser att förslagets mål att främja cirkulär ekonomi och en välfungerande inre marknad i byggbranschen är viktigt. Statsrådet anser att möjligheten till en mer omfattande återanvändning av byggprodukter är viktig.  

Statsrådet anser att man bör försäkra sig om att de bestämmelser som gäller delegerade befogenheter, genomförandebestämmelser och kommittéförfarandet i sin föreslagna form lämpar sig för sitt ändamål. Omfattningen och relevansen för de föreslagna delegerade befogenheterna bedöms mer ingående när förhandlingarna går vidare. Statsrådet anser att det är viktigt att harmoniserade standarder utnyttjas till stöd för kraven i EU-lagstiftningen även framöver, primärt i relation till kommissionens tekniska och gemensamma specifikationer. När tekniska och gemensamma specifikationer undantagsvis används ska intressentgruppernas möjligheter att delta i utarbetningsprocessen säkerställas. Delegerade akter kan emellertid anses vara ett ändamålsenligt förfarande när det handlar om att definiera kategorier och värden till följd av att definieringsarbetet stagnerat för att säkerställa en fungerande inre marknad. Delegerade akter behövs dock inte för t.ex. sådana frågor som tillsynsmyndigheterna vanligtvis beslutar om. I fråga om sanktionerna anser statsrådet att respekten för de nationella rättssystemets principer och proportionalitetsprincipen är viktig. Det är viktigt att säkerställa att det finns nationellt handlingsutrymme avseende skyldigheterna i fråga. Vid den fortsatta beredningen ska det också säkerställas att den slutliga förordningen inte innehåller skyldigheter i strid med de grundläggande principerna i det nationella rättssystemet.  

Dessutom anser statsrådet att man behöver säkerställa att det inte uppkommer överlappningar med annan reglering. Särskild vikt bör läggas vid konsekvensen mellan byggproduktförordningen och ekodesignförordningen som samtidigt är under behandling. Eventuella överlappningar som bör undvikas har också bedömts kunna uppkomma med regleringen om företagsansvar och med kemikalielagstiftningen (REACH). Rent allmänt anser statsrådet att det är särskilt viktigt att regleringen är tydlig. 

Införandet av den cirkulärekonomiska aspekten i byggproduktförordningen är av avgörande vikt. Preciseringen av förordningens tillämpningsområde i fråga om begagnade produkter behöver dock uppmärksammas i den fortsatta beredningen. 

Statsrådet anser att kommissionens förslag om att avsevärt ändra byggproduktförordningens tillämpningsområde jämfört med vad som gäller i dag inte är bra. Kommissionens förslag skulle bredda tillämpningsområdet så att det även gäller bl.a. direkta installationer, komponenter som kan betraktas om byggprodukter fastän tillverkaren inte skulle ha avsett dem som byggprodukter, byggprodukter som återanvänds, 3D-utskrivna byggprodukter, byggprodukter som tillverkas på byggplatsen samt prefabricerade enfamiljshus. Samtidigt lämnar kommissionens förslag en rad sådana byggprodukter som för närvarande ingår i tillämpningsområdet utanför det. Statsrådet uttrycker sin oro över att ändringen av tillämpningsområdet kan orsaka byggbranschen avsevärda tilläggskostnader. Statsrådet anser att det är viktigt att skillnaden mellan byggande och tillverkning av en byggprodukt klargörs i samband med beredningen. Så hör t.ex. en byggnads byggmaterial och byggdelar som görs av naturmaterial från byggplatsen eller stenmaterial som krossas i samband med infrastrukturbyggen inte till byggproduktförordningens tillämpningsområde. Alla tillverkare av byggprodukter ska bemötas jämlikt oberoende av produktionsmetod. I fråga om återanvända byggprodukter bör det klargöras när de faktiskt hör till tillämpningsområdet och när de inte gör det. 

Statsrådet anser det vara ändamålsenligt att smf-sektorn har möjlighet att släppa ut produkter på marknaden enligt förenklade förfaranden och att den under vissa förutsättningar kan undantas från att lämna prestandadeklaration. Statsrådet önskar att ändringsförslaget har en positiv inverkan på standardiseringen inom byggbranschen. Eftersom övergångstiden är lång förutsätter statsrådet att man vid beredningen letar efter hållbara lösningar på de problem som förekommer i tillämpningen av den gällande byggproduktförordningen. Enligt statsrådet löser kommissionens förslag inte de problem som förekommit i standardiseringen av byggprodukter enligt den gällande byggproduktförordningen. Statsrådet ser en övergångstid på över 20 år som lång och utmanande för byggbranschen. 

Statsrådet påpekar att harmoniseringen av sättet att deklarera de produktspecifika egenskaperna inte eliminerar det nationella behovet av styrning i byggandet. Ansvaret för allmänhetens säkerhet och byggverkets sundhet ligger fortfarande hos medlemsstaterna. Statsrådet anser att det är bra att det finns möjlighet till nationell lagstiftning på grund av tvingande skäl i anslutning till hälsa, säkerhet och miljöskydd, även klimatskydd, förutsatt att detta inte urholkar standardiseringen som grund för en fungerande inre marknad. Det är ytterst viktigt att denna reglering tillämpas på harmoniserade produktstandarder som publicerats redan under den nuvarande byggproduktförordningens giltighetstid. 

Enligt statsrådet är det viktigt att se till att förslagets förhållande till EU:s förordning om marknadskontroll (2019/1020) är klart och att överlappningar undviks. I byggproduktförordningen ska det finnas bestämmelser endast om sådana befogenheter för marknadskontrollmyndigheterna som behövs på grund av byggproduktsektorns särskilda drag. I den föreslagna förordningen bör det föreskrivas om marknadskontroll endast då man vill avvika från förordningen om marknadskontroll. 

Statsrådets ståndpunkt ses över beträffande detaljerna i samband med den fortsatta beredningen.