1.1  Kommissionens mål att minska företagens rapporteringsbörda med 25 procent

I sitt meddelande EU:s konkurrenskraft på lång sikt – efter 2030 (COM(2023) 168 final) betonar kommissionen vikten av ett regelverk som säkerställer att målen uppnås till lägsta möjliga kostnad. Kommissionen har därför åtagit sig att rationalisera och förenkla rapporteringskraven i EU-lagstiftningen med det slutliga målet att minska kraven med 25 procent. Riksdagen har informerats om ärendet genom ett E-brev (E 24/2023).  

Mot denna bakgrund lämnade kommissionen den 17 oktober 2023 ett förslag till Europaparlamentets och rådets beslut om ändring av direktiv 2013/34/EU vad gäller tidsfristerna för antagande av standarder för hållbarhetsrapportering för vissa sektorer och vissa tredjelandsföretag (COM(2023) 596 final)  

1.2  Fastställandet av hållbarhetsinformationens innehåll genom kommissionens ESRS-standarder

Enligt redovisningsdirektivet (2013/34/EU) – ändrat genom direktivet om hållbarhetsrapportering – fastställs för företag en bilateral rapporteringsskyldighet vad gäller väsentliga ESG- eller hållbarhetsfrågor om miljö (eng. environment – E), mänskliga rättigheter och sociala aspekter (eng. social – S) samt företagens administration (eng. governance – G). Rapporteringen ska inkludera dels den information som krävs för att förstå företagets hållbarhetspåverkan, dels den information som krävs för att förstå hur hållbarhetsfrågor påverkar företagets utveckling, resultat och ställning. Rapporteringsskyldigheten gäller stora företag och moderföretag i stora koncerner samt börsnoterade små och medelstora företag. 

Hållbarhetsinformationen måste rapporteras i enlighet med europeiska standarder för hållbarhetsrapportering (ESRS), vilka ska antas av kommissionen genom delegerade akter. Dessa ESRS ska specificera innehållet och, i förekommande fall, den struktur som ska användas vid rapporteringen. 

En första uppsättning av allmänna eller sektorsövergripande ESRS antogs av kommissionen den 31 juli 2023. De gäller för all hållbarhetsrapportering oavsett i vilken sektor den rapporteringsskyldiga bedriver företagsverksamhet. 

1.3  Sektorspecifika ESRS-standarder – förlängning av antagandet

Enligt direktivet om hållbarhetsrapportering ska kommissionen vid sidan om de allmänna standarderna även utarbeta sektorspecifika ESRS-standarder för rapportering i synnerhet om de frågor som är typiska för den sektor inom vilken företagen är verksamma. I artikel 29b.1 tredje stycket i redovisningsdirektivet anges att sektorspecifika ESRS ska antas senast den 30 juni 2024.  

Kommissionen föreslår nu att tidsfristen för antagande av de sektorspecifika ESRS-standarderna ska förlängas med två år jämfört med nuvarande tidsgräns i redovisningsdirektivet som är den 30 juni 2024.  

Kommissionen anser att en förlängning av tidsfristen för antagande är relevant så att företagen bättre kan koncentrera sig på att genomföra de allmänna ESRS-standarderna som antogs den 31 juli 2023. Samtidigt kan man säkerställa att det finns tillräckligt med tid för att utarbeta effektiva sektorspecifika ESRS-standarder och begränsa rapporteringskraven till ett nödvändigt minimum. 

1.4  ESRS för tredjelandsföretag – förlängning av antagandet

I artikel 40b i redovisningsdirektivet anges dessutom den tidsgräns för antagande av ESRS som ska användas av vissa tredjelandsföretag med verksamhet i unionen till den 30 juni 2024.  

Med tanke på att rapporteringskraven för dessa tredjelandsföretag endast gäller från och med räkenskapsåret 2028, och med tanke på den ovannämnda förlängningen av tidsfristen för antagande av sektorsspecifika ESRS, föreslår kommissionen att även tidsfristen för antagande av standarder för tredjelandsföretag bör förlängas med två år. Detta kommer att göra det möjligt för kommissionen att lägga mer resurser på att utveckla effektiva och proportionella sektorspecifika ESRS. 

4.1  Kommissionens konsekvensbedömning

Kommissionen har inte ansett att en konsekvensbedömning är nödvändig i fråga om detta förslag. I samband med sitt förslag om direktivet om hållbarhetsrapportering 2022 bedömde kommissionen dock att rapporteringsskyldigheten omfattar cirka 49 000 företag som står för ungefär tre fjärdedelar av omsättningen för alla aktiebolag inom EU. De beräknade engångskostnaderna för övergången till den nya rapporteringsmodellen i EU är 1,2 miljarder euro och de årliga återkommande kostnaderna 3,6 miljarder euro. Å andra sidan medför de enhetliga skyldigheterna enligt kommissionen betydande besparingar i företagens administrativa kostnader. Eftersom de många enskilda förfrågningarna om hållbarhetsinformation som investerarna riktar till företagen kommer att minska, behöver företagen inte längre sätta ner så mycket arbetstid och andra resurser på att ta fram den information som behövs för att svara på dessa förfrågningar. Kommissionen uppskattar denna besparing till 1,2–2 miljarder euro per år. 

4.2  Konsekvenser för Finlands del

Kommissionen ska iaktta de i direktivet om hållbarhetsrapportering fastställda tidsfristerna för antagande av ESRS-standarder med stöd av de delegerade befogenheter som tilldelats kommissionen enligt direktivet. Kommissionen kan inte frångå dessa tidsfrister om inte direktivet ändras.  

Ändringen av direktivet medför inte ett behov av att ändra Finlands nationella lagar. Ärendet ger inte upphov till några extra kostnader för företag eller myndigheter.