Motivering
Regeringen föreslår att riksdagen godkänner
avtalet om handel, utveckling och samarbete mellan Europeiska gemenskapen
och dess medlemsstater, å ena sidan, och Sydafrika, å andra
sidan. Utskottet konstaterar att det rör sig om ett avtal med
delad behörighet, vilket betyder att riksdagens godkännande
gäller de bestämmelser som hör till Finlands
behörighet. Utskottet finner förslaget behövligt
och motiverat.
Avtalet ingår i Europeiska unionens åtgärder för
att i större skala stödja demokratiseringsprocessen
i Sydafrika. Unionen började bereda avtalet sommaren 1995.
De förhandlingar som ledde till att avtalet godkändes
var en lång och komplicerad process. Förhandlingarna
avgjordes under Finlands EU-ordförandeskap i slutet av 1999.
Det var speciellt frågorna om vin och spritdrycker som
försvårade förhandlingarna. Ett separat
kompletterande avtal om vin- och spritfrågorna godkändes
i januari 2002. Enligt vad utskottet erfarit var det separata avtalet
för vissa av unionens medlemsstater en förutsättning
för ikraftsättandet av avtalet om handel, utveckling
och samarbete.
Sydafrikas anslutning till de arrangemang som gäller
EU och Afrika, Västindien och Stillahavsområdet
godkändes 1997. Sydafrika har också anslutits
till det senaste EG-AVS-avtalet, det s.k. Cotonou-avtalet. Sydafrika
deltar dock i Cotonou-avtalet på särskilda villkor.
Sydafrika erhåller till exempel inte medel ur Europeiska utvecklingsfonden.
Utskottet framhåller att dessa särskilda restriktioner
i Cotonou-avtalet understryker frihandelsavtalets betydelse.
Avtalet är det första frihandelsavtal som
Europeiska unionen (gemenskapen och dess medlemsstater) ingått
med ett land som enligt vissa kriterier kan klassificeras som ett
u-land. Avtalet täcker cirka 90 procent av handeln mellan
EU och Sydafrika. Avtalets influensområde är asymmetriskt,
dvs. av Europeiska unionens import från Sydafrika kommer
95 % att befrias från tull inom loppet av tio år
och av Europeiska unionens export till Sydafrika 86 % inom
loppet av tolv år. Utskottet anser dock att avtalets betydelse
avsevärt minskar därför att cirka 300
jordbruksprodukter på grundval av Europeiska unionens gemensamma
jordbrukspolitik på EU:s anmodan lämnats utanför
avtalets tillämpningsområde.
Avtalets handelspolitiska bestämmelser har utifrån
ett separat beslut preliminärt tillämpats sedan
ingången av 2000. De nya bestämmelserna har haft
en positiv inverkan på handelsutbytet mellan parterna.
Enligt en utredning till utskottet har till exempel Sydafrikas export
till EU:s område ökat med cirka 35 procent under denna
tid.
Handeln med Sydafrika uppvisar en klart positiv handelsbalans
för Finlands del. Exporten till Sydafrika, av vilken över
hälften utgjordes av telefon- och radioapparater, var cirka
330 miljoner euro 2000 och importen under samma tid cirka 38 miljoner
euro. Enligt vad utskottet har erfarit sjönk värdet
på exporten en aning 2001 i jämförelse
med 2000 framför allt på grund av den kraftiga
devalveringen av Sydafrikas valuta randen. Av länderna
i Afrika är Sydafrika dock fortfarande Finlands överlägset
mest betydande handelspartner. Utskottet bedömer att avtalet
gör det lättare för finländska
företag att etablera sig på marknaden i Sydafrika
trots att avtalets långa övergångstider
påverkar handeln för vissa ur Finlands synvinkel
viktiga exportprodukter.
Utskottet menar att frihandelsavtalet med Sydafrika tack vare
avtalsbestämmelserna om en politisk dialog och respekt
för de mänskliga rät-tigheterna och de
grundläggande friheterna innehåller beaktansvärda
politiska element. Avtalet är en viktig signal som uttrycker
EU:s stöd för en fortsatt demokratisk utveckling
i Sydafrika. Avtalet kan också ses som en positiv åtgärd
för att stödja Sydafrikas aktiva strävan
att stärka en gynnsam politisk, ekonomisk och mänsklig
utveckling i hela Afrika, menar utskottet.