Stridsgruppskonceptet är inte problemfritt i sin nuvarande form och det krävs goda grunder för att regelbundet delta i beredskapsperioderna. Trots dessa utmaningar anser utrikesutskottet att Finlands deltagande i beredskapsperioderna för EU:s stridsgrupper är motiverat. Enligt utskottets bedömning undanröjer Finlands medlemskap i Nato inte behovet av att utveckla EU:s gemensamma säkerhets- och försvarspolitik. Särskild vikt bör dock fästas vid att det inte bildas överlappande strukturer eller funktioner, i synnerhet som merparten av EU:s medlemsstater också är medlemmar i Nato. Stridsgrupperna är också en del av EU:s övergripande och omfattande metodarsenal inom krishanteringen, inklusive civil krishantering. I detta sammanhang hänvisar utskottet till rekommendationerna i slutrapporten från den parlamentariska kommittén för krishantering. 

Av redogörelsen framgår att Finlands erfarenheter av deltagande i EU:s stridsgrupper har varit positiva. I redogörelsen betonas stridsgruppernas betydelse för utvecklandet och upprätthållandet av Finlands krishanteringsberedskap och Försvarsmaktens förmågor. Deltagandet i EU:s stridsgrupper anses också stödja Finlands mål att utveckla beredskapen att reagera på säkerhetshot som eskalerar snabbt och är svåra att förutse. 

Utskottet anser det vara viktigt att Finland har stött reformer som syftar till att öka stridsgruppernas användbarhet. Så länge som ansvaret för finansieringen av avdelningarna i huvudsak ligger på de medlemsstater som fullgör respektive beredskapsperiod, saknar i synnerhet de stater som ställer upp stora avdelningar också i fortsättningen intresse att använda dem i en faktisk krissituation. Också försvarsutskottet pekade på detta i sitt utlåtande (FsUU 5/2023 rd). 

Utrikesutskottet anser i likhet med försvarsutskottet (FsUU 5/2023 rd) att det skulle vara naturligt att EU som helhet står för merparten av kostnaderna eftersom EU:s stridsgrupper sätts in i unionens namn. Redogörelsen lyfter fram att det som ett led i genomförandet av den strategiska kompassen inom EU också pågår en diskussion om en ökning av de gemensamma kostnaderna för krishantering så att också kostnaderna för krishanteringsinsatser som genomförs av snabbinsatsförmågan fördelas jämnare mellan alla medlemsstater. Utrikesutskottet påskyndar denna debatt och uppnåendet av resultat i frågan. Om problemen med användningen inte blir lösta, kan det i framtiden blir svårare att tillsätta beredskapsperioderna. 

Det börjar vara bråttom med att lösa frågorna om användningen också för att man i enlighet med målen i den strategiska kompass som styr EU:s säkerhets- och försvarssamarbete strävar efter att utveckla EU:s snabbinsatsförmåga före 2025. Målet är att man utifrån stridsgrupper och andra förmågor som medlemsstaterna anvisat ska kunna ställa upp en EU-snabbinsatsstyrka på högst 5 000 soldater. Denna styrka ska inbegripa både arméns, flygvapnets och marinens förmågor och element som stöder dem, såsom cyberförmågor. Utskottet betonar vikten av att finansieringsfrågorna avgörs skyndsamt redan innan det byggs upp nya förmågor som kommer att stöta på samma grundläggande problem. Utskottet tillägger att det vid behandlingen av redogörelsen inte tydligt framgick hur kapaciteten hos EU:s nya snabbinsatsförmåga förhåller sig till EU:s stridsgrupper. Det är också nationellt viktigt att göra den övergripande strukturen tydligare. I och med Finlands Natomedlemskap deltar landet också i utvecklandet av Natos snabbinsatsförmåga. 

Utskottet anser att samarbetet med Frankrike i denna stridsgrupp är värdefullt. Också försvarsutskottet (FsUU 5/2023 rd) betonade i sitt utlåtande att i synnerhet samarbetet med de stora unionsländerna har ett mervärde med tanke på utvecklandet av Finlands försvar. Deltagandet bidrar till ett fördjupat bilateralt och multilateralt försvarssamarbete med de viktigaste allierade och partnerländerna. 

Avslutningsvis framhåller utskottet i likhet med försvarsutskottet att det är ytterst viktigt att riksdagen före och under beredskapsperioden hålls underrättad om alla utvecklingsscenarier som kan resultera i att en stridsgrupp sätts in. Beslutet om placering av stridsgrupper fattas enhälligt i EU, och i Finland är också riksdagen inkopplad i beslutsprocessen. 

Utrikesutskottet tillstyrker att en militär avdelning försätts i hög beredskap som en del av den EU-stridsgrupp som ställs upp av Frankrike, Belgien och Finland för beredskapsperioden den 1 januari—30 juni 2024.