2.1.1  Statens rättshjälps- och intressebevakningsdistrikt

Rättshjälps- och intressebevakningsdistrikten har till uppgift att ordna rättshjälp, allmän intressebevakning, ekonomisk rådgivning och skuldrådgivning. Bestämmelser om ordnandet av rättshjälpstjänster och allmänna intressebevakningstjänster finns i lagen om statens rättshjälps- och intressebevakningsdistrikt (477/2016). Bestämmelser om ekonomisk rådgivning och skuldrådgivning samt om ordnande av dessa finns i lagen om ekonomisk rådgivning och skuldrådgivning (813/2017). Den ekonomiska rådgivningen och skuldrådgivningen blev rättshjälpsbyråernas uppgift vid ingången av 2019. 

Det finns sex rättshjälps- och intressebevakningsdistrikt. Inom varje distrikt finns det 3–4 rättshjälpsbyråer och 3–4 intressebevakningsbyråer som sköter kundservicen. Dessutom finns det inom varje distrikt en administrativ enhet som har till uppgift att ordna byråernas stöd- och förvaltningstjänster. Distrikten omfattar sammanlagt 22 rättshjälpsbyråer och 22 intressebevakningsbyråer. Dessutom finns i landskapet Åland en byrå där rättshjälpen och intressebevakningen har sammanförts  

Vid rättshjälpsbyråerna tillhandahålls sådana tjänster inom den offentliga rättshjälpen som avses i rättshjälpslagen (257/2002) samt tjänster inom ekonomisk rådgivning och skuldrådgivning. Rättshjälpsbyråerna har inga regionala behörighetsbegränsningar, utan en klient kan få rättshjälpstjänster samt tjänster inom ekonomisk rådgivning och skuldrådgivning oberoende av sin hemort. Intressebevakningsbyråerna tillhandahåller i enlighet med lagen om förmyndarverksamhet (442/1999) allmänna intressebevakningstjänster för de huvudmän som bor inom deras område och för vilka domstolen eller förmyndarmyndigheten har förordnat en intressebevakare.  

Rättshjälpsbyråerna och intressebevakningsbyråerna har verksamhetsställen på cirka 160 orter, och cirka 40 % av verksamhetsställena har personal på plats. Rättshjälps- och intressebevakningsdistriktens stöd- och förvaltningsenheter finns på samma orter i olika delar av landet som rättshjälps- och intressebevakningsbyråerna. Inom vissa distrikt arbetar förvaltningsenheterna på flera orter.  

Bestämmelser om rättshjälps- och intressebevakningsdistrikten, byråernas verksamhetsställen och intressebevakningsområdena finns i justitieministeriets förordning om rättshjälps- och intressebevakningsdistrikten, om rättshjälpsbyråernas och intressebevakningsbyråernas verksamhetsställen samt om de kommuner för vilkas intressebevakningstjänster rättshjälps- och intressebevakningsdistriktet ansvarar (608/2016). När det gäller den allmänna intressebevakningens tjänster anges i förordningen vilka kommuners intressebevakningstjänster de enskilda distrikten ansvarar för. I distriktets arbetsordning fastställs vilka kommuners invånare intressebevakningsbyråerna producerar tjänster för. Enligt lagen om statens rättshjälps- och intressebevakningsdistrikt kan distrikten också tillhandahålla tjänster i form av köpta tjänster. Intressebevakningstjänster tillhandahålls som köpta tjänster för cirka 10 procent av huvudmännen.  

Den lagstiftningsmässiga utvecklingen i fråga om rättshjälpsbyråerna, intressebevakningsbyråerna och distrikten beskrivs närmare i utredare Jokinens utredning (Utredning om en rättshjälps- och intressebevakningsmyndighet. Justitieministeriet. Utredningar och anvisningar 2020:19 s. 12–19, tillgänglig på finska med presentationsblad på svenska). 

Statens rättshjälps- och intressebevakningsdistrikt är resultatstyrda ämbetsverk som inte utgör egna bokföringsenheter utan hör till justitieministeriets bokföringsenhet (BFE 150). 

Sydöstra Finlands och Sydvästra Finlands rättshjälps- och intressebevakningsdistrikt sköter dessutom vissa av konsumenttvistenämndens ärenden som gäller anställningsförhållanden. 

Tabell 1 ger en överblick över antalet ärenden som årligen har handlagts inom rättshjälps- och intressebevakningsdistrikten. Uppgifterna baserar sig på justitieministeriets bokföringsenhets bokslut för år 2022. Åren 2020–2022 handlades cirka 42 000–48 000 rättshjälpsärenden per år. Inom den ekonomiska rådgivningen och skuldrådgivningen handlades 22 000–23 000 ärenden per år. Antalet huvudmän inom intressebevakningen har varit cirka 43 000–44 000 per år (läget i slutet av året).  

Tabell 1. 

Tabell 2 ger en överblick över personalstyrkorna inom rättshjälps- och intressebevakningsdistrikten åren 2020–2022. Rättshjälps- och intressebevakningsdistriktens personalresurser uppgick till 1 170 årsverken år 2022. Av detta riktades cirka 591 årsverken till uppgifter inom intressebevakningen, 386 årsverken till uppgifter inom rättshjälpen och 193 årsverken till uppgifter inom den ekonomiska rådgivningen och skuldrådgivningen. 

Tabell 2. 

2.1.2  Justitieministeriet

Enligt 68 § i grundlagen svarar varje ministerium inom sitt ansvarsområde för beredningen av de ärenden som hör till statsrådet och för att förvaltningen fungerar som sig bör. Närmare bestämmelser om uppgifterna finns i lagen om statsrådet (175/2003) och reglementet för statsrådet (262/2003). Till varje ministeriums uppgifter hör ärenden inom det egna ansvarsområdet som gäller till exempel planering av verksamheten och ekonomin, resultatstyrning, lagberedning och internationella frågor. Bestämmelser om justitieministeriets uppgifter och om de ämbetsverk som hör till ministeriets verksamhetsområde finns i statsrådets förordning om justitieministeriet (543/2003). Enligt den hör bland annat rättshjälpen, den ekonomiska rådgivningen och skuldrådgivningen samt den allmänna intressebevakningen till justitieministeriets uppgifter. Enligt lagen om statens rättshjälps- och intressebevakningsdistrikt och lagen om ekonomisk rådgivning och skuldrådgivning hör den allmänna styrningen av och tillsynen över ordnandet av tjänster till justitieministeriet uppgifter.  

Justitieministeriet svarar dessutom för de uppgifter som följer av ministeriets roll som centralförvaltningsmyndighet för rättshjälps- och intressebevakningsdistrikten. Rättshjälps- och intressebevakningsdistrikten hör till justitieministeriets bokföringsenhet, och justitieministeriet svarar därför för vissa uppgifter i anslutning till betalningsrörelsen inom rättshjälps- och intressebevakningsdistrikten, för bokföringen och bokslutet samt för upprättandet av en verksamhetsberättelse enligt lagen om statsbudgeten (423/1988). Enligt lagen om statsbudgeten är det republikens presidents kansli och ministerierna samt som funktionellt och ekonomiskt ändamålsenliga helheter ämbetsverken, inrättningarna och andra organ som är bokföringsenheter. Finansministeriet bestämmer om bildandet av bokföringsenheter efter att ha hört det behöriga ministeriet. 

Bestämmelser om behörighet att inrätta, överföra, dra in och ändra tjänster finns i statstjänstemannaförordningen (971/1994). Enligt den beslutar myndigheten i fråga om tjänsteregleringar inom ämbetsverket. I statstjänstemannaförordningen har det dock föreskrivits om flera undantag från huvudregeln. Enligt 3 § 2 mom. 1 punkten i förordningen är det justitieministeriet som beslutar om tjänsteregleringarna bland annat i fråga om rättshjälps- och intressebevakningsdistrikten. 

Justitieministeriet är inom justitieministeriets förvaltningsområde för rättshjälps- och intressebevakningsdistriktens del den förhandlingsmyndighet som med stöd av 3 § 3 mom. 2 punkten i lagen om statens tjänstekollektivavtal (664/1970) bestämts av finansministeriet. I uppgiften ingår att avtala om lönesystemet och att förhandla vid meningsskiljaktigheter som gäller tillämpningen av avtalet. Justitieministeriet förhandlar även om rättshjälps- och intressebevakningsdistriktens förtroendemannaavtal. Med stöd av lagen om statens tjänstekollektivavtal är det finansministeriet som bestämmer förhandlingsmyndigheten.  

Lönebehörigheten, det vill säga behörigheten att fastställa tjänstemännens uppgiftsbaserade och personliga lönedelar, bevilja lönetillägg och besluta om naturaförmåner, hör enligt lagen om statens tjänstekollektivavtal till ämbetsverket eller inrättningen. Genom förordning av statsrådet kan det dock föreskrivas att behörigheten hör till någon annan myndighet. Med stöd av denna bestämmelse föreskrivs det i den gällande förordningen om statens tjänstekollektivavtal (1203/1987) att det bland annat för rättshjälps- och intressebevakningsdistriktens del är justitieministeriet som beslutar om avlöningen.  

Justitieministeriet svarar för ärenden som gäller rättshjälps- och intressebevakningsdistriktens lokaler. Etablerad praxis inom justitieministeriets förvaltningsområde har varit att det är justitieministeriet som beslutar om alla lokalprojekt och undertecknar hyresavtalen för de ämbetsverk som inte har någon egen centralförvaltning. När det gäller projekt och årliga hyresavtal på minst 400 000 euro har justitieministeriet dock enligt justitieministeriets arbetsordning behörighet också i fråga om de ämbetsverk som har egen centralförvaltning. 

Justitieministeriet svarar för utvecklingen, samordningen och styrningen av rättshjälpen, den allmänna intressebevakningen, den ekonomiska rådgivningen och skuldrådgivningen. Uppgifter som hör till dessa ansvarsområden är bland annat planering och ordnande av utbildning samt utveckling och underhåll av informationssystem, liksom även kommunikation som omfattar utveckling och drivande av webbplatser och intranät. Dessutom sköter ministeriet utvecklingen av distriktens arkivering och upphandling samt samordningen av den allmänna intressebevakningens köpta tjänster, den interna revisionen och utvecklingen av rapporteringen.  

En del av rättshjälps- och intressebevakningsdistriktens tjänster produceras centraliserat, och justitieministeriet sköter de avtal som anknyter till dem. De uppgifter som sammanhänger med statens ekonomi- och personalförvaltningsärenden sköts vid Servicecentret för statens ekonomi- och personalförvaltning (Palkeet), och de tjänster som hänför sig till rättshjälps- och intressebevakningsdistriktens informationssystem produceras vid Rättsregistercentralen. Rättsregistercentralen svarar också för det avtal om grundläggande informationstekniktjänster som ingås med Statens center för informations- och kommunikationsteknik Valtori. Största delen av lokalerna hyrs av Senatfastigheter.  

Inom justitieministeriet sköts majoriteten av de uppgifter som gäller rättshjälps- och intressebevakningsdistrikten av enheten för rättsskyddstjänster vid avdelningen för privaträtt och rättsvård. En del av ekonomi- och personalförvaltningens uppgifter sköts av förvaltnings- och styrningsavdelningen. Uppgifter som hänför sig till kommunikation och rapportering sköts delvis också av ministeriets stab.  

Dessutom har justitieministeriet från och med ingången av år 2022 haft till uppgift att sköta utvecklingen av det ekonomiska kunnandet och koordineringen av samarbetet. Uppgiften har sin grund i Finlands Banks förslag till en nationell strategi för ekonomisk kompetens. Uppgiften omfattar bland annat utdelning av understöd till aktörer inom tredje sektorn för förstärkning av det ekonomiska kunnandet samt till därmed sammanhängande forskningsarbete.  

Enheten för rättsskyddstjänster vid justitieministeriets avdelning för privaträtt och rättsvård sköter även uppgifter som hänför sig till resultatstyrningen av konsumenttvistenämnden och rättegångsbiträdesnämnden samt vissa ärenden som gäller den allmänna advokatföreningen (Finlands Advokatförbund). 

4.2.1  Samhälleliga konsekvenser

Propositionen handlar om en omorganisering av förvaltningen av tjänster och stödtjänsterna. Det föreslås inga ändringar med avseende på uppgifterna för de byråer som tillhandahåller kundbetjäning.  

Inrättandet av det nya ämbetsverket gör statsförvaltningen mer genomskådlig. Förutsättningarna för att ordna högklassiga och enhetligare tjänster i hela landet blir bättre när styrningen och utvecklingen av byråerna handhas av ett enda ämbetsverk i stället för att handhas av sex rättshjälps- och intressebevakningsdistrikt och justitieministeriet. 

Ämbetsverkets uppgift ska vara att ordna tjänster för den del av befolkningen som har det sämre ställt ekonomiskt eller på något annat sätt. Genom att förvaltningsuppgifterna samlas till en enda helhet är det möjligt att till exempel sörja för en mångsidigare informationsspridning till medborgarna. Detta behov accentueras särskilt i de tjänster som riktar sig till klienterna inom den ekonomiska rådgivningen och skuldrådgivningen samt i utvecklingen av det ekonomiska kunnandet. 

4.2.2  Ekonomiska konsekvenser

Propositionen hänför sig till budgetpropositionen för 2024 och avses bli behandlad i samband med denna.  

De ekonomiska konsekvenserna riktar sig för rättshjälpens, den ekonomiska rådgivningens och skuldrådgivningens samt intressebevakningens del mot dessas centralförvaltning. För rättshjälpsbyråernas och intressebevakningsbyråernas del har propositionen inga ekonomiska konsekvenser.  

Det har uppskattats att det behövs en arbetsinsats på 62 årsverken för Rättsserviceverkets centralförvaltning. Av detta ska resurser motsvarande cirka 34 årsverken täckas genom ett anslag som hänförs till rättshjälps- och intressebevakningsdistriktens stöd- och förvaltningstjänster. År 2022 uppgick anslaget till cirka 2 600 000 euro och anslaget ingår i moment 25.15.01 Rättshjälps- och intressebevakningsdistriktens omkostnader. Från momentet Justitieministeriets omkostnader 25.01.01 överförs ett anslag som binds till centralförvaltningsuppgifter och vilket uppskattas uppgå till cirka 1 463 000 euro. Anslaget motsvarar personalkostnaderna för cirka 14 årsverken och omfattar dessutom ett anslag för utbildning inom rättshjälps- och intressebevakningsdistrikten.  

Inrättandet av Rättstjänstverket förutsätter utöver det en resursökning på 14 nya årsverken. Lönekostnader och andra kostnader för personal, informationssystem och lokaler föranleder utgifter på cirka 1 583 000 euro, vilka hänför sig till moment 25.15.01 Rättshjälps- och intressebevakningsdistriktens omkostnader. 

Behovet av extra personal beror på de uppgifter som hänför sig till bokföringsenheten och på de lagstadgade förvaltningsuppgifterna, för vilka det varken inom justitieministeriet eller inom distriktens förvaltning finns tillräckliga personalresurser eller tillräcklig kompetens. Till dessa uppgifter hör bland annat uppgifter som anknyter till informationshantering, dataskydd och informationssäkerhet samt uppgifter som anknyter till IKT-sakkunskap, dataanalys, rapportering, kommunikation, upphandling och riskhantering. Som tjänstebenämningar för de nya uppgifterna föreslås sektorchef, systemsakkunnig och sektorspecialsakkunnig, sakkunnig inom informationsförvaltning, dataanalytiker, dataskyddsombud, sakkunnig inom ekonomiförvaltning och personaladministration, specialsakkunnig inom upphandlingar, lokalitetsexpert, sakkunnig inom intern revision och riskhantering samt kommunikationsexpert.  

Det uppskattas att ämbetsverket år 2025 kommer att föranledas kostnader av engångsnatur på kring 131 000 euro, vilka beror på kostnader av engångsnatur i anslutning till flyttning och inredning samt kommunikation.  

Vidare uppskattas det år 2024 uppkomma kostnader av engångsnatur på omkring 885 000 euro för förberedande åtgärder som hänför sig till inrättandet av ämbetsverket. Kostnaderna omfattar projektkostnader som hänför sig till Servicecentret för statens ekonomi- och personalförvaltning (415 000 euro), kostnader för ändringar i informationssystemen (Rättsregistercentralen 60 000 euro, Statens center för informations- och kommunikationsteknik Valtori 68 250 euro och IKT-kostnader för kommunikation 75 000 euro), kostnader för förändringsutbildning (50 000 euro) och personalkostnader (198 000 euro). Kostnaderna hänför sig till moment 25.15.01 Rättshjälps- och intressebevakningsdistriktens omkostnader. 

Justitieministeriet föranleds från och med 2025 en permanent utgiftsökning på 250 000 euro. Tilläggsbehovet är en följd av att den andel som ministeriet betalar till Servicecentret för statens ekonomi- och personalförvaltning ökar då rättshjälps- och intressebevakningsdistrikten inte längre hör till justitieministeriets bokföringsenhet och justitieministeriet måste betala en större andel av kostnaderna för ministeriets bokföringsenhet. Utgifterna ska hänföras till moment 25.01.01 Justitieministeriets omkostnader. 

Myndigheten för digitalisering och befolkningsdata har uppskattat att myndigheten år 2024 orsakas kostnader av engångsnatur motsvarande cirka 110 000 euro till följd av det arbete avseende informationssystemen som de ändringar som gäller förordnande av allmän intressebevakning föranleder. Kostnaderna hänför sig till moment 28.30.03 Omkostnader för Myndigheten för digitalisering och befolkningsdata. 

På det hela taget antas inrättandet av det nya ämbetsverket öka statens årliga utgifter från och med år 2025 med sammanlagt 1 833 000 euro, varav 1 583 000 euro hänför sig till ämbetsverket och 250 000 euro till justitieministeriet. För år 2024 beräknas uppkomma utgifter av engångsnatur på cirka 885 000 euro för justitieministeriets förvaltningsområde och 110 000 euro för finansministeriets förvaltningsområde. För år 2025 beräknas uppkomma utgifter av engångsnatur på cirka 131 000 euro. 

I budgetpropositionen för 2024 föreslås att det till beslutsdelen under moment 25.15.01 fogas ett tillägg om att anslaget under momentet också får användas till utgifter för beredningen av inrättandet av Rättstjänstverket. 

Kostnaderna täcks inom ramen för anslagen i planen för de offentliga finanserna och statsbudgeten.  

Propositionen har inga ekonomiska konsekvenser för företag eller privatpersoner. 

4.2.3  Konsekvenser för medborgarnas ställning

Ändringen bedöms i huvudsak förbättra tjänsterna för klienterna indirekt och på lång sikt. Propositionens konsekvenser för klienterna är indirekta, eftersom det i propositionen inte föreslås några ändringar med avseende på rättshjälpsbyråernas eller intressebevakningsbyråernas lagstadgade uppgifter. Klienterna inom rättshjälpen och den allmänna intressebevakningen samt den ekonomiska rådgivningen och skuldrådgivningen ska enligt förslaget även i fortsättningen sköta sina ärenden genom rättshjälpsbyråerna och intressebevakningsbyråerna samt på Åland genom Ålands rättshjälps- och intressebevakningsbyrå. Förslaget medför inte heller några omedelbara ändringar när det gäller servicekanalerna, såsom telefontjänsten, e-tjänsten eller chattjänsten. Ändringen inverkar inte på den personal som har hand om rättshjälpen och den allmänna intressebevakningen samt den ekonomiska rådgivningen och skuldrådgivningen, och därför sköts relationerna till klienterna fortsättningsvis av samma personal. 

Genom att samla förvaltningsuppgifterna till en enda helhet förbättras möjligheterna att sköta bland annat kommunikationen på ett mer interaktivt och tydligare sätt än tidigare. Till exempel blir kommunikationen i sociala medier lättare att hantera. En mångsidigare kommunikation förbättrar medborgarnas möjligheter att hitta den information de behöver och att få tjänster. Detta blir särskilt tydligt inom den ekonomiska rådgivningen och skuldrådgivningen och i uppgiften att utveckla det ekonomiska kunnandet samt inom rättshjälpen. 

Inom den ekonomiska rådgivningen och skuldrådgivningen behandlades år 2022 cirka 23 000 ärenden och inom rättshjälpen cirka 42 000 ärenden. Det är svårt att bedöma vilken inverkan ändringen får på antalet klienter. Som en följd av bättre kommunikation kan medborgarnas medvetenhet om tillgången till tjänsterna öka och detta kan i sin tur leda till att antalet klienter i synnerhet inom den ekonomiska rådgivningen och skuldrådgivningen ökar. Däremot bedöms ändringen inte ha några konsekvenser för antalet klienter inom intressebevakningen, eftersom en klientrelation inleds utifrån behovet av intressebevakning och genom ett förordnande av domstolen eller förmyndarmyndigheten. I slutet av år 2022 uppgick antalet huvudmän inom den allmänna intressebevakningen till cirka 40 000.  

Harmoniseringen av förvaltningen antas, i takt med att verksamheten utvecklas, göra den service som klienterna får på olika håll i landet mer enhetlig. Detta i sin tur kan antas ha en indirekt positiv inverkan på jämlikheten mellan klienterna i hela landet. I arbetet med att utveckla tjänsterna har man observerat att praxis varierar till exempel med avseende på processen för hur en klientrelation inleds. Det finns bättre möjligheter att förenhetliga processerna och införa de bästa förfaringssätten i praktiken, om byråerna styrs av en aktör i stället för att styras av sex distrikt.  

Den interna kontrollen och revisionen bedöms bli effektivare genom ett enda ämbetsverk. Detta bedöms bidra till att förbättra kvaliteten i synnerhet inom den allmänna intressebevakningen, där den egendom som förvaltas och som tillhör klienterna är betydande.  

Det föreslås inga ändringar i bestämmelserna om medborgarnas rätt att anföra klagomål över verksamheten. Rättshjälpsbyråernas och intressebevakningsbyråernas och därmed också bland annat de offentliga rättsbiträdenas självständiga ställning förblir till denna del oförändrad. Medborgarnas och intressentgruppernas möjlighet att sköta sina förvaltnings- och stödtjänstärenden med myndigheten blir dock enklare när uppgiften sköts av ett enda ämbetsverk i stället för av sex olika distrikt. Detta gäller till exempel en klients möjlighet att anföra en sådan klagan över en myndighets verksamhet som avses i förvaltningslagen (434/2003).  

Det finns särskilda bestämmelser om tillsynen över rättsbiträden i lagen om statens rättshjälps- och intressebevakningsdistrikt. I propositionen föreslås det att dessa bestämmelser tas in som sådana i lagen om Rättstjänstverket. Med stöd av bestämmelserna övervakas offentliga rättsbiträden av den tillsynsnämnd som finns i anslutning till Advokatförbundet med avseende på huruvida de vid skötseln av ett advokatuppdrag har iakttagit god advokatsed. Ett ärende inleds utifrån ett klagomål från en medborgare. 

De allmänna intressebevakarna övervakas med stöd av lagen om förmyndarverksamhet av förmyndarmyndigheten, med andra ord av Myndigheten för digitalisering och befolkningsdata respektive Statens ämbetsverk på Åland. Förmyndarmyndigheten övervakar att intressebevakaren sköter ett enskilt intressebevakaruppdrag i enlighet med lagen om förmyndarverksamhet. Övervakningsmetoderna omfattar till exempel redovisningsskyldighet och krav på tillstånd för rättshandlingar som är av betydelse för huvudmannen. Dessutom har var och en möjlighet att anföra klagomål hos förmyndarmyndigheten, om han eller hon anser att intressebevakaren inte har skött sin uppgift i enlighet med lagen om förmyndarverksamhet. Med avseende på den ekonomiska rådgivningen och skuldrådgivningen finns det inga specialbestämmelser om tillsynen, utan klagomål över verksamheten kan anföras med stöd av de allmänna bestämmelserna.  

Till den del tillsynsnämnden eller förmyndarmyndigheten saknar behörighet kan klagomål över hur en tjänsteman inom ett rättshjälps- och intressebevakningsdistrikt har förfarit anföras hos en högre myndighet i enlighet med 8 a kap. i förvaltningslagen. En högre myndighet kan behandla ett klagomål som gäller en underlydande myndighet eller en förman ett klagomål som gäller en underlydande. Det kan således vara ändamålsenligt att ledande allmänna intressebevakare och ledande offentliga rättsbiträden behandlar klagomål som gäller deras underlydande och att klagomål som gäller ledande offentliga rättsbiträdens eller ledande allmänna intressebevakares förfaringssätt behandlas inom det nya ämbetsverkets centralförvaltning, i enlighet med vad generaldirektören bestämmer i arbetsordningen. Behörighet att behandla en förvaltningsklagan har även högre myndigheter än de ovan anförda. Ett klagomål som gäller en tjänsteman vid en byrå kan således också lämnas in till exempel direkt till centralförvaltningen eller justitieministeriet. Vid behov kan ett klagomål även överföras till en annan myndighet. Klagomål som gäller generaldirektören ska dock behandlas vid justitieministeriet. 

Riksdagens förvaltningsutskott ansåg vid behandlingen av en regeringsproposition som gällde förvaltningsklagan att det är viktigt att tillämpningen när det gäller de instanser som är föremål för förvaltningsklagan är bred, så att förvaltningsklagan kan anföras också mot hur utlagda förvaltningsuppgifter sköts (FvUB 6/2014 rd). Således ska också klagomål över förfaringssätt som hänför sig till producenter av köpta tjänster enligt propositionen kunna anföras hos ämbetsverket.  

Skadeståndsanspråk som riktar sig mot rättshjälps- och intressebevakningsdistrikten behandlas med stöd av lagen om statens skadeståndsverksamhet (978/2014) vid Statskontoret. Detsamma ska enligt förslaget gälla för anspråk som riktar sig mot Rättstjänstverket som ska inrättas. I propositionen föreslås att det i lagen om Rättstjänstverket tas in en informativ paragraf om detta. 

4.2.4  Konsekvenser för myndigheternas verksamhet

Justitieministeriet

Centralförvaltningsmyndighetsuppgifterna, som i brist på ett centralförvaltningsverk har skötts vid justitieministeriet, ska enligt förslaget överföras från justitieministeriet till Rättstjänstverket. Från justitieministeriets uppgiftsområde stryks sålunda med avseende på rättshjälps- och intressebevakningsdistrikten de uppgifter som hänför sig till bokföringsenheten, de uppgifter som hänför sig till sådana anskaffningar av lokaler där beloppet understiger 400 000 euro samt de uppgifter som hänför sig till beslut om tjänsteregleringar, det vill säga om inrättande, indragning, överföring och ändring av tjänster. Vid justitieministeriet skötta utvecklingsuppgifter, utbildningen, utvecklingen av informationssystemen, upphandlingsverksamheten, kommunikationen, utvecklingen av rapporteringen och arkiveringen samt den interna revisionen överförs från ministeriet till ämbetsverket. Det nya ämbetsverket föreslås i stället för justitieministeriet ingå de avtal med Rättsregistercentralen som gäller bland annat utveckling och underhåll av informationssystemen. 

Justitieministeriet ska fortsättningsvis sköta sådana uppgifter på statsrådsnivå som enligt förslaget hänför sig till Rättstjänstverket: den strategiska styrningen av ämbetsverket, lagberedningen och budget- och ramberedningen för statsrådet samt resultatstyrningen av ämbetsverket. Dessutom ska ministeriet sköta de viktigaste frågorna i anslutning till EU-samarbetet och det internationella samarbetet. Ministeriet ska också fortsättningsvis svara för uppgifter som anknyter till Advokatförbundet. Med avseende på resultatstyrningen underlättas förfarandet när resultatförhandlingarna förs med endast ett ämbetsverk i stället för med sex distrikt.  

Justitieministeriets allmänna styrningsuppgifter inom hela förvaltningsområdet ska kvarstå oförändrade och inga ändringar föreslås för justitieministeriet med avseende på dem. Dessa styrningsuppgifter inbegriper till exempel planering och utveckling av förvaltningsområdets gemensamma personaladministration, informationsförvaltning och digitalisering. Justitieministeriet styr och utvecklar ministeriets och förvaltningsområdets upphandlingsverksamhet, arkivfunktion, informationssäkerhet och dataskydd samt svarar för upphandlingen av förvaltningsområdets gemensamma informationstekniska tjänster och gemensamma grundläggande informationstekniktjänster samt främjar förvaltningsområdets övergripande informationstekniska uppbyggnad och gemensamma tjänster.  

Även om de centralförvaltningsmyndighetsuppgifter som gäller rättshjälps- och intressebevakningsdistrikten och som sköts av justitieministeriet enligt propositionen ska överföras till det nya ämbetsverket, ska ministeriet dock ha kvar uppgifter i anslutning till tjänstekollektivavtalsfrågor och avlöning. Dessa uppgifter ska överföras till verket senare, när dess verksamhet har etablerats. Dessutom ska behörigheten med avseende på stora lokalprojekt kvarstå hos justitieministeriet. 

Inom projektet för inrättande av ämbetsverket har det uppskattats att ministeriet använder sammanlagt cirka 14 årsverken för skötseln av de uppgifter som följer av ministeriets roll som centralförvaltningsmyndighet. Uppgifterna är fördelade på flera tjänstemän, eftersom centralförvaltningsmyndighetsuppgifterna för många av tjänstemännen utgör endast en del av deras uppgiftsområde. 

Förslaget innebär att mängden uppgifter avtar något vid justitieministeriets förvaltnings- och styrningsavdelning och stab. Mest avtar mängden uppgifter inom enheten för rättsskyddstjänster vid avdelningen för privaträtt och rättsvård, vars uppgifter till största delen överförs till det nya ämbetsverket. Till följd av överföringen av uppgifterna övergår de tjänster som inrättats för uppgifterna och de tjänstemän som sköter dem till ämbetsverket. Minskningen av antalet uppgifter och anställda förutsätter att de uppgifter som blir kvar vid justitieministeriet omorganiseras. Till dessa uppgifter hör bland annat uppgifter i anslutning till den strategiska planeringen vid Rättstjänstverket, till lagberedningen, till det internationella samarbetet och till advokatföreningen samt resultatstyrningsuppgifter inom Utsökningsverket, konkursombudsmannens byrå, rättegångsbiträdesnämnden och konsumenttvistenämnden.  

Rättshjälps- och intressebevakningsdistrikten har utgjort en betydande del av justitieministeriets bokföringsenhet och därmed också av de serviceavgifter som betalats till Servicecentret för statens ekonomi- och personalförvaltning för uppgifter som anknyter till bokföringsenheten. De serviceavgifter som Rättstjänstverket skulle betala till Servicecentret beräknas inte genom ändringen överstiga rättshjälps- och intressebevakningsdistriktens nuvarande andel. Däremot beräknas beloppet av de serviceavgifter som justitieministeriet betalar för justitieministeriets bokföringsenhet öka med 250 000 euro. 

Rättshjälps- och intressebevakningsdistrikten

Enligt propositionen ska de statliga rättshjälps- och intressebevakningsdistrikten upphöra att existera och deras uppgifter ska överföras till Rättstjänstverket som ska inrättas. De förvaltnings- och stöduppgifter som nu sköts vid distriktens administrativa enheter ska skötas inom det nya ämbetsverkets centralförvaltning. Centralförvaltningen ska dessutom sköta de centralförvaltningsmyndighetsuppgifter som ska överföras från justitieministeriet.  

Rättshjälpsbyråerna och intressebevakningsbyråerna samt Ålands rättshjälps- och intressebevakningsbyrås uppgifter förblir enligt propositionen oförändrade. Det föreslås att bestämmelser om deras uppgifter ska finnas i den nya lagen och att bestämmelser om deras verksamhetsställen fortsättningsvis ska utfärdas genom förordning av justitieministeriet. Bestämmelser om byråernas namn och områden ska utfärdas genom förordning av statsrådet.  

Rättstjänstverket

Rättstjänstverkets uppgifter ska enligt förslaget bestå av de uppgifter som nuvarande rättshjälps- och intressebevakningsdistrikt har. Dessa uppgifter omfattar ordnandet av tjänster samt med tjänsterna förknippade personal- och ekonomiförvaltningsuppgifter och andra förvaltningsuppgifter. Från justitieministeriet till det nya ämbetsverket överförs de uppgifter inom centralförvaltningen som gäller ämbetsverket, såsom den riksomfattande utvecklingen av tjänsterna samt utbildningen, kommunikationen och utvecklingen av rapporteringen, liksom även den interna kontrollen, riskhanteringen och utvecklingen och underhållet av informationssystemen. 

Avsikten är att Rättstjänstverket ska bli en egen bokföringsenhet. Bokföringsenheten har uppgifter som rättshjälps- och intressebevakningsdistrikten enligt gällande beslut inte utför själva, utan de sköts vid justitieministeriet. Uppgifter som i propositionen är nya för ämbetsverket och som hör till bokföringsenheten är bland annat ekonomiplanering, ram- och budgetberedning och bokföring samt upprättande och uppföljning av bokslut. Finansministeriet beslutar om bildandet av en bokföringsenhet.  

Från justitieministeriet till ämbetsverket ska enligt förslaget överföras även tjänsteregleringsbefogenheterna och sådana lokalanskaffningar som till beloppet understiger 400 000 euro. Lönebehörigheten och uppgiften som förhandlingsmyndighet för tjänstekollektivavtal ska i initialskedet inte överföras från ministeriet till Rättstjänstverket, utan uppgifterna ska överföras när verkets verksamhet har etablerats. Beslut om förhandlingsmyndigheter fattas av finansministeriet. Överföringen av lönebehörigheten förutsätter att förordningen om statens tjänstekollektivavtal (1203/1987) ändras. 

Enligt förslaget ska justitieministeriet ansvara för de viktigaste linjedragningarna för det internationella samarbetet på området. Emellertid ska också ämbetsverket få ansvar för internationellt samarbete. Ämbetsverket ska aktivt delta i verksamheten inom internationella organisationer och samarbetsnätverk på området.  

Rättstjänstverket ska dessutom vara statsbidragsmyndighet i fråga om fördelningen av statsunderstöd för utvecklande av det ekonomiska kunnandet. Statsbidragsanslaget ska fortsättningsvis finnas under justitieministeriets moment, till vilket ämbetsverket beviljas användarrättigheter. Bidragsanslaget är 650 000 euro år 2023. 

Ämbetsverket ska enligt förslaget bestå av en nationell centralförvaltning samt regionala rättshjälpsbyråer och intressebevakningsbyråer. Centralförvaltningens uppgift ska vara att utveckla ämbetsverket och ordna förvaltnings- och stödtjänsterna. Det föreslås att inga bestämmelser om centralförvaltningens struktur ska ingå i lagen, utan att beslut om dess struktur och tjänster ska fattas av ämbetsverkets generaldirektör. Rättshjälpsbyråerna och intressebevakningsbyråerna ska sköta sina lagstadgade kundservicefunktioner oberoende av centralförvaltningen och de andra byråerna. Modellen motsvarar gällande praxis och den ståndpunkt som framförs i utredare Jokinens rapport, enligt vilken centralförvaltningen endast ska ansvara för förvaltnings- och bakgrundsuppgifterna och inte styra byråerna eller deras personal i skötseln av enskilda ärenden. Detta baserar sig på de normer och den rättspraxis som gäller jäv och som Jokinen har utrett i sin rapport (Utredning om en rättshjälps- och intressebevakningsmyndigheten. Utredningar och anvisningar 2020:19). 

Avsikten är att centralförvaltningens förvaltningsuppgifter ska skötas på flera orter, så att tjänstemännens tjänsteställen finns på olika håll i landet på ämbetsverkets verksamhetsställen. Inom några av rättshjälps- och intressebevakningsdistrikten arbetar den administrativa personalen på olika orter, och i praktiken har det visat sig att uppgifterna också kan skötas på ett decentraliserat sätt. Sålunda kommer tjänsteplatserna för de tjänstemän som övergår till ämbetsverket inte nödvändigtvis att ändras och det uppstår då inte heller situationer där en person måste förflyttas till en annan pendlingsregion. 

Rättshjälpsbyråerna och intressebevakningsbyråerna

Propositionen innehåller inga förslag om ändringar i rättshjälpsbyråernas och intressebevakningsbyråernas lagstadgade uppgifter. Bestämmelser om antalet rättshjälpsbyråer och intressebevakningsbyråer och om deras namn ska utfärdas genom förordning av statsrådet och bestämmelser om verksamhetsställena genom förordning av justitieministeriet. För deras del finns inga ändringar under behandling i samband med inrättandet av ämbetsverket. Klienterna ska enligt förslaget även framöver uträtta sina ärenden genom de lokala rättshjälpsbyråerna och intressebevakningsbyråerna, och avsikten är inte att ta i bruk riksomfattande arbetsförlopp för kundprocesserna med anledning av förslaget.  

Rättshjälpsbyråernas och intressebevakningsbyråernas självständiga och inbördes oberoende ställning förblir oförändrad och är fortfarande nödvändig bland annat för att kunna säkerställa att god advokatsed, som är bindande för rättsbiträdena, iakttas. Av denna anledning kan offentliga rättsbiträden vid två byråer fortfarande företräda klienter som är varandras motparter.  

Det tekniska genomförandet av e-tjänsterna ska även framöver skötas på riksnivå, och hanteringen av ärenden via e-tjänsterna ska fortsättningsvis ske genom den byrå som klienten valt. Chattjänsten är riksomfattande och anonym.  

Med avvikelse från gällande bestämmelser föreslås det i propositionen att bestämmelser om byråernas områden ska utfärdas genom förordning av statsrådet. Detta är nödvändigt för att trygga de språkliga rättigheterna och för att tydligt fastställa byråernas språkliga ställning. Ändringen påverkar inte rätten för klienterna inom rättshjälpen, den ekonomiska rådgivningen och skuldrådgivningen att välja vid vilken byrå de vill sköta sina ärenden. Genom ändringen förtydligas byråernas skyldighet att i enlighet med 6 § 2 mom. i språklagen vara antingen tvåspråkiga eller enspråkiga regionala enheter. De byråer som har arbetat tvåspråkigt när gällande bestämmelser har varit i kraft ska enligt förslaget fortsättningsvis vara tvåspråkiga. Centralförvaltningen för det ämbetsverk som ska inrättas, vilken ska vara verksam inom hela landet, ska vara tvåspråkig på det sätt som avses i språklagen, och den ska sålunda betjäna medborgarna på både finska och svenska. I propositionen föreslås vidare att samiska språklagen ska tillämpas på Rättstjänstverket, vilket utökar ämbetsverkets plikt att ordna service på samiska i hela landet. Detta bedöms inte ha några betydande konsekvenser ur byråernas synvinkel, eftersom man redan med stöd av de gällande bestämmelserna vid behov har kunnat skaffa en tolk för samiskspråkiga personer.  

I propositionen föreslås ändringar i förfarandet för förordnande av intressebevakare, vilket har konsekvenser för intressebevakningsbyråernas verksamhet. Enligt gällande bestämmelser fördelas huvudmännen mellan intressebevakningsbyråerna på det sätt som bestäms i rättshjälps- och intressebevakningsdistriktets arbetsordning. Enligt förslaget ska intressebevakningsuppdragen skötas genom den intressebevakningsbyrå inom vars område huvudmannen har sin hemort. Om alla intressebevakare i en byrå är jäviga, ska uppdraget överföras till en byrå som bestäms genom förordning av statsrådet. Om det på grund av huvudmannens bostadsort, tillgodoseendet av de språkliga rättigheterna eller något annat viktigt intresse är nödvändigt, kan ett intressebevakaruppdrag också överföras till en annan byrå. Rättshjälps- och intressebevakningsdistriktens arbetsordningar har innehållit motsvarande föreskrifter, och ändringen på författningsnivå medför i sig inte någon förändring med avseende på verksamheten.  

Samarbetet i fråga om ordnandet av tjänster för en huvudman utvidgas dock till att omfatta hela landet, när det inte längre finns några distriktsgränser. Om huvudmannens hemort till exempel ändras, kan intressebevakningsbyrån överföra intressebevakaruppdraget till en annan byrå var som helst i landet. Enligt gällande bestämmelser förutsätter överföringen till ett annat distrikts område att byrån gör en anmälan till förmyndarmyndigheten eller en ansökan hos domstolen. Bestämmelser om samarbete i ändringssituationer behövs eventuellt i verkets arbetsordning.  

Bestämmelser om byråernas verksamhetsställen ska fortsättningsvis utfärdas genom förordning av justitieministeriet. Inga ändringar bereds i anknytning till dem med anledning av propositionen. Nätet av verksamhetsställen och tillgången till service utvecklas i enlighet med lagen om grunderna för tillgången till statlig service och placeringen av funktioner (728/2021), som trädde i kraft den 1 januari 2022.  

Även om det inte föreslås några ändringar i byråernas lagstadgade uppgifter, kommer en enda centralförvaltning sannolikt att göra att byråernas roll i administrativa uppgifter blir enhetligare. Rättshjälps- och intressebevakningsdistrikten tillämpar olika praxis bland annat i fråga om i vilken mån de ledande offentliga rättsbiträdena och de ledande allmänna intressebevakarna deltar i rekryteringen av byråns personal. Praxis bedöms till dessa delar bli enhetligare, beroende på vilka lösningar verken tar till. I och med rättshjälps- och intressebevakningsdistriktens utveckling av samarbetet kring HR-frågor har det blivit tydligt att praxis varierar inom distrikten också exempelvis med avseende på riktlinjerna för lönerna. Det kan anses sannolikt att bemötandet av personalen till denna del blir mer jämlikt när anvisningarna ges av en instans i stället för av sex olika distrikt.  

Trots att byråerna sköter klienternas uppdrag självständigt, förutsätter ibruktagandet av riksomfattande enhetliga förfaranden att byråerna vid behov har beredskap att ordna sina tjänster, exempelvis telefontjänsterna, på ett nytt sätt i enlighet med ämbetsverkets riktlinjer.  

Ålands rättshjälps- och intressebevakningsbyrå

Med stöd av 27 § 1 mom. 3 punkten i självstyrelselagen för Åland (1144/1991) har riket lagstiftningsbehörighet i fråga om statsmyndigheternas organisation. I propositionen föreslås det att tjänsterna inom landskapet Åland fortfarande ska produceras vid Ålands rättshjälps- och intressebevakningsbyrå. Enligt 6 § 1 mom. i självstyrelselagen för Åland är ämbetsspråket vid Ålands rättshjälps- och intressebevakningsbyrå svenska. 

Rättegångsbiträdesnämnden och konsumenttvistenämnden

De centralförvaltningsmyndighetsuppgifter som hänför sig till rättegångsbiträdesnämnden och konsumenttvistenämnden sköts vid justitieministeriet inom samma enhet där de centralförvaltningsmyndighetsuppgifter som hänför sig till rättshjälps- och intressebevakningsdistrikten i huvudsak sköts. Dessutom sköts en liten del av konsumenttvistenämndens stöduppgifter inom Sydöstra Finlands och Sydvästra Finlands rättshjälps- och intressebevakningsdistrikt.  

Avsikten är att de båda myndigheternas centralförvaltnings- och stödtjänster ska omorganiseras och bli en del av ämbetsverket Specialmyndigheterna inom justitieförvaltningen. Inrättandet av det ämbetsverket bereds samtidigt med inrättande av Rättstjänstverket. Beredningsunderlaget som gäller propositionen om ämbetsverket Specialmyndigheterna inom justitieförvaltningen är offentligt tillgängligt på adressen valtioneuvosto.fi/sv/projekt, identifieringskod OM067:00/2023. 

Myndigheten för digitalisering och befolkningsdata

Propositionen har konsekvenser för förmyndarmyndigheternas verksamhet. De mest betydande konsekvenserna har propositionen för verksamheten vid Myndigheten för digitalisering och befolkningsdata, som är den riksomfattande förmyndarmyndigheten. På Åland är det Statens ämbetsverk på Åland som är förmyndarmyndighet. Till förmyndarmyndighetens uppgifter hör att lämna in intressebevakningsansökningar till domstolen och att förordna intressebevakare i de situationer som anges i lagen om förmyndarverksamhet. Dessutom utövar förmyndarmyndigheten tillsyn över intressebevakarnas verksamhet.  

Processen för förordnande av intressebevakare vid det nya ämbetsverket har beretts i samarbete med Myndigheten för digitalisering och befolkningsdata, och konsekvenserna av ändringen med avseende på myndighetens verksamhet har utretts. Till följd av ändringen förenklas processen för förordnande av intressebevakare hos Myndigheten för digitalisering och befolkningsdata något. Vidare bedöms det att den gemensamma utvecklingen på riksnivå underlättas, eftersom förslaget innebär att den riksomfattande Myndigheten för digitalisering och befolkningsdatas samarbetspartner blir en aktör på riksnivå i stället för sex rättshjälps- och intressebevakningsdistrikt och justitieministeriet. Ändringen bedöms inte ha några konsekvenser med avseende på tillsynen över enskilda huvudmäns intressebevakning. På behovet av personalresurser inom Myndigheten för digitalisering och befolkningsdata har ändringen ingen inverkan. 

Till följd av förslaget ändras processen för förordnande av intressebevakare. Tjänsteproducenten för den allmänna intressebevakningen bestäms enligt gällande bestämmelser i enlighet med den arbetsordning som rättshjälps- och intressebevakningsdistriktet fastställt. Enligt gällande bestämmelser förordnas till allmän intressebevakare ett visst distrikts allmänna intressebevakare, och beslutet meddelas den intressebevakningsbyrå eller tjänsteproducent som anges i arbetsordningen. Efter den ändring som föreslås i propositionen förordnas till allmän intressebevakare alltid en allmän intressebevakare vid Rättstjänstverket. Beslutet vidarebefordras till tjänsteproducenten, som specificerar intressebevakarens nummer och meddelar förmyndarmyndigheten tjänstebenämningen och den allmänna intressebevakarens ordningsnummer. Propositionen förutsätter att det görs ändringar i de register som Myndigheten för digitalisering och befolkningsdata för, vilket medför extra arbete och kostnader av engångsnatur för myndigheten. Kostnaderna av engångsnatur för registret över förmynderskapsärenden och de ändringar som anknyter till registret uppskattas uppgå till cirka 50 000 euro och kostnaderna för ändringarna i befolkningsdatasystemet till 60 000 euro, det vill säga sammanlagt 110 000 euro.  

Av de orsaker som framgår ovan av avsnittet ”Rättshjälpsbyråerna och intressebevakningsbyråerna” föreslås det i propositionen att intressebevakningsbyråernas områden ska bestämmas på det sätt som anges i statsrådets förordning, om inte Rättstjänstverket har beslutat att skaffa tjänsterna som köpta tjänster. Hos Myndigheten för digitalisering och befolkningsdata sköts de uppgifter som gäller förordnandet av intressebevakare genom en riksomfattande process, och med tanke på processens funktion är det viktigt att Rättstjänstverket klart anger vilken tjänsteproducent som producerar tjänsterna. Till denna del förenklas samarbetet när aktören är ett enda ämbetsverk.  

Ändringarna har inte lika stora konsekvenser för verksamheten vid Statens ämbetsverk på Åland, eftersom dess tillsynsuppgift gäller Ålands rättshjälps- och intressebevakningsbyrå, vilken det inte föreslås några ändringar för i propositionen. Ålands rättshjälps- och intressebevakningsbyrå hör till Sydvästra Finlands rättshjälps- och intressebevakningsdistrikt. I administrativa frågor och utvecklingsfrågor ska Statens ämbetsverk på Åland efter ändringen samarbeta med Rättstjänstverkets centralförvaltning.  

Producenterna av köpta tjänster inom den allmänna intressebevakningen

För en del av tjänsterna inom den allmänna intressebevakningen anlitas producenter av köpta tjänster. År 2023 finns det gällande avtal om köpta tjänster med 16 tjänsteproducenter. De som tillhandahåller köpta tjänster är kommuner, städer eller privata företag, till exempel advokatbyråer. Gällande avtal om köpta tjänster finns inom fem rättshjälps- och intressebevakningsdistrikt.  

Enligt gällande bestämmelser upphandlas köpta tjänster av varje rättshjälps- och intressebevakningsdistrikt för sig. Distriktet har hand om anskaffningen av köpta tjänster, avtalshanteringen och frågor som gäller betalningsrörelsen. Enheten för rättsskyddstjänster vid justitieministeriet styr och samordnar verksamheten för köpta tjänster. Propositionen innebär att anskaffningen av köpta tjänster överförs till det nya ämbetsverket. I de övergångsbestämmelser som ingår i propositionen föreslås det att de avtal som distrikten ingått överförs till det nya ämbetsverket med stöd av lagen.  

I det praktiska arbetet har det framkommit att förfaringssätten när det gäller tillsynen samt det hur nära samarbetet är varierar inom olika distrikt. Enligt vad som föreslås i propositionen ska en enda aktör ansvara för upphandlingen, tillsynen och utvecklingen av köpta tjänster, i stället för sex ämbetsverk och justitieministeriet, och detta bedöms leda till ett mer enhetligt bemötande av producenterna av köpta tjänster och ett mer enhetligt samarbete med dem. 

Det föreslås sådana ändringar i processen för förordnande av intressebevakare som har smärre konsekvenser för dem som producerar köpta tjänster. Enligt gällande bestämmelser ska tjänsteproducenterna på lämpligt sätt höras innan beslut om förordnande av intressebevakare fattas. Syftet med denna bestämmelse är att på förhand fråga om tjänsteproducenten anser att den huvudman som föreslagits för producenten inte omfattas av avtalet om köpta tjänster. Enligt en enkät som riktades till tjänsteproducenterna har sådana situationer i praktiken visat sig vara mycket sällsynta. Om förhandsförfrågningar inte vore nödvändiga, skulle processen för förordnande av intressebevakare kunna påskyndas hos Myndigheten för digitalisering och befolkningsdata. Därför föreslås det i propositionen att förhandsförfrågningarna slopas. Ändringen påverkar inte rätten för en producent av köpta tjänster att vägra ta emot en uppgift som inte omfattas av avtalet om köpta tjänster.  

Domstolarna

Eftersom avsikten inte är att genom propositionen ändra rättshjälpsbyråernas och intressebevakningsbyråernas verksamhet, är konsekvenserna för domstolarna små. Förslaget medför inga ändringar i fråga om offentliga rättsbiträden eller ekonomi- och skuldrådgivare.  

Ärenden som gäller intressebevakning ska fortfarande behandlas vid domstolarna, och inga ändringar genomförs med avseende på det lokala samarbetet med intressebevakningsbyråerna. I propositionen föreslås det dock ändringar i förfarandet för förordnande av intressebevakare så att det i stället för en allmän intressebevakare inom rättshjälps- och intressebevakningsdistriktet är en allmän intressebevakare vid Rättstjänstverket som förordnas till allmän intressebevakare. Detta förenklar i någon mån beslutsfattandet. Enligt gällande bestämmelser ska domstolen sända beslutet om intressebevakning till den tjänsteproducent som anges i distriktets arbetsordning. I propositionen föreslås det att beslutet ska sändas till den intressebevakningsbyrå som anges i statsrådets förordning eller till en annan tjänsteproducent som ämbetsverket meddelat. Ändringen bedöms inte ha några betydande konsekvenser för domstolarna.  

Enligt gällande bestämmelser ska ett ärende som hänför sig till ändring av intressebevakare när huvudmannen flyttar till området för ett annat rättshjälps- och intressebevakningsdistrikt behandlas av en domstol. I propositionen föreslås det att rättshjälps- och intressebevakningsdistrikten slopas, vilket innebär att intressebevakningen i sådana fall där huvudmannen flyttar till en annan ort kan flyttas till en annan byrå utan ett beslut av en domstol. Detta minskar även i någon mån behandlingen av rutinmässiga ärenden vid domstolarna.  

Rättsregistercentralen och Statens center för informations- och kommunikationsteknik Valtori

Justitieministeriet har i sin roll som centralförvaltningsmyndighet ingått serviceavtal med Rättsregistercentralen. Propositionen innebär att Rättstjänstverket ska svara för utvecklingen och underhållet av verkets informationssystem. Rättsregistercentralens uppgifter förblir desamma som förut, men efter ändringen är det Rättstjänstverket som är avtalspart.  

Rättsregistercentralen ska enligt propositionen dessutom sörja för anskaffningen av de av rättshjälps- och intressebevakningsdistriktens tjänster i anslutning till grundläggande informationsteknik för vilka Statens center för informations- och kommunikationsteknik Valtori anlitas. Ändringen medför uppgifter av engångsnatur för både Rättsregistercentralen och Valtori. De kostnader som föranleds av dessa uppgifter ersätts i enlighet med serviceavtalen. IKT-kostnaderna hör till de ekonomiska konsekvenser som beskrivs i punkt 4.2.2. 

Servicecentret för statens ekonomi- och personalförvaltning Palkeet

Servicecentret för statens ekonomi- och personalförvaltning Palkeet har en viktig roll som serviceproducent för statens bokföringsenheter. Servicecentret sköter uppgifter i anslutning till rättshjälps- och intressebevakningsdistriktens ekonomi- och personalförvaltning som en del av den service som centret producerar för justitieministeriets bokföringsenhet. Ändringen har således inga betydande konsekvenser för Palkeets verksamhet.  

Serviceavtalet med Palkeet ingås i allmänhet av bokföringsenheten. Eftersom avsikten är att Rättstjänstverket ska bli en självständig bokföringsenhet, är det efter ändringen verket som är Palkeets nya avtalspart.  

Att Rättstjänstverket blir en bokföringsenhet innebär betydande mängder extra arbete av engångsnatur för Palkeet, som ska kompenseras för de kostnader detta medför i enlighet med serviceavtalet. De ekonomiska konsekvenserna av detta har beaktats i de utgifter som beskrivs i avsnitt 4.2.2 Ekonomiska konsekvenser. 

Övriga riksomfattande intressentgrupper

Andra betydande riksomfattande intressentgrupper är bland andra Senatfastigheter, Hansel Ab och Statskontoret, med vilka justitieministeriet har samarbetat i egenskap av centralförvaltningsmyndighet för rättshjälps- och intressebevakningsdistrikten. Vad beträffar dessa överförs samarbetet till Rättstjänstverket.  

Dessutom samarbetar rättshjälps- och intressebevakningsdistrikten och justitieministeriet som centralförvaltningsmyndighet med riksomfattande myndigheter och sammanslutningar, såsom Myndigheten för digitalisering och befolkningsdata, Domstolsverket, Åklagarmyndigheten, Utsökningsverket, Finlands Advokatförbund, Garantistiftelsen och många organisationer. Förslaget bedöms göra samarbetet på riksnivå enklare och lättare för intressentgrupperna, då samarbetsparten är en aktör i stället för rättshjälps- och intressebevakningsdistrikten och justitieministeriet. 

Regionala intressentgrupper

Uppgifterna inom rättshjälpen och den allmänna intressebevakningen samt den ekonomiska rådgivningen och skuldrådgivningen är till sin natur sådana att de förutsätter ett nära regionalt och lokalt samarbete med myndigheter och andra intressegrupper. Det regionala och lokala samarbetet för att utveckla kundservicen sköts i praktiken av rättshjälpsbyråerna när det gäller rättshjälpen, den ekonomiska rådgivningen och skuldrådgivning samt av intressebevakningsbyråerna när det gäller intressebevakning. Detta etablerade samarbete ska enligt förslaget fortsätta. I takt med att verksamheten vid Rättstjänstverket utvecklas, ska riktlinjerna för utvecklingen av samarbetet med intressentgrupperna dras upp på riksnivå.  

4.2.5  Konsekvenser för personalen

Bestämmelser och avtal om omställningar inom statsförvaltningen

Den personal som ska övergå till Rättstjänstverket är i sin helhet anställd i tjänsteförhållande, och propositionen innehåller inga förslag om att ändra arten av personalens anställningsförhållande. På ändringen tillämpas därför bestämmelserna i statstjänstemannalagen (750/1994). I lagens 5 a § föreskrivs att i samband med omstrukturering av funktioner inom statsförvaltningen överförs tjänsterna och förflyttas de tjänstemän som utnämnts till tjänsterna till samma ämbetsverk som uppgifterna överförs till. Om en person har utnämnts till ett tjänsteförhållande för viss tid, övergår han eller hon till ämbetsverket för den tid som tjänsteförhållandet varar. En tjänst kan överföras utan samtycke från tjänstemannen, om tjänsten överförs inom eller till tjänstemannens pendlingsregion. 

Bestämmelser om samarbetsförfarandet i samband med genomförandet av en ändring finns i lagen om samarbete inom statens ämbetsverk och inrättningar (1233/2013). Delprocesserna i detta förfarande genomförs inom rättshjälps- och intressebevakningsdistrikten och justitieministeriet när projektet för inrättande av ämbetsverket pågår. 

Dessutom ska vid omställningar Finansministeriets beslut och anvisning om omställningsskydd inom statsförvaltningen (VN/25890/2020) iakttas.  

Rättshjälps- och intressebevakningsdistriktens personal

Propositionen innebär att alla tjänster och tjänsteförhållanden för viss tid inom rättshjälps- och intressebevakningsdistrikten, inklusive de tjänstemän som utnämnts till tjänsterna, överförs till Rättstjänstverket. Detta gäller rättshjälpsbyråerna och intressebevakningsbyråerna samt distriktens förvaltnings- och stöduppgifter.  

Konsekvenserna av överföringen när det gäller personalens ställning vid rättshjälpsbyråerna och intressebevakningsbyråerna är av formell natur, eftersom ändringen endast gäller tjänsteöverföringar från rättshjälps- och intressebevakningsdistrikten till Rättstjänstverket. Arbetsuppgifterna för de tjänstemän som arbetar vid byråerna förblir enligt förslaget oförändrade och kvarstår vid samma byråer och verksamhetsställen som före ändringen.  

Propositionen har betydande konsekvenser för den personal som sköter förvaltnings- och stödtjänster. Förvaltnings- och stödpersonalens andel av distriktens 1 170 årsverken år 2022 var sammanlagt 34 årsverken. De tjänstemän som sköter stöd- och förvaltningsuppgifter och som utnämnts till ordinarie tjänster ska enligt förslaget överföras till Rättstjänstverkets riksomfattande centralförvaltning, som efter ändringen ska svara för stöd- och förvaltningstjänsterna. Eftersom tjänsterna ska skötas på riksnivå och omorganiseras i enlighet med detta, kommer uppgiftsbeskrivningarna för den personal som överförs sannolikt att ändras åtminstone delvis. 

Rättshjälps- och intressebevakningsdistriktens förvaltningspersonal arbetar på de verksamhetsställen på olika håll i landet som anges i justitieministeriets förordning. Inom några distrikt arbetar förvaltningspersonalen på flera ställen, på två eller tre orter. Avsikten är att det riksomfattande ämbetsverkets verksamhetsställen ska finnas på samma orter som före ändringen och att förvaltningsuppgifterna fortsättningsvis ska skötas på flera orter runtom i landet. Därför kan den personal som överförs fortsätta arbeta på sina tidigare pendlingsorter. 

Direktörerna för rättshjälps- och intressebevakningsdistrikten har utnämnts för viss tid högst tills det nya ämbetsverket inleder sin verksamhet. Därför övergår direktörerna för rättshjälps- och intressebevakningsdistrikten inte till ämbetsverkets centralförvaltning med stöd av statstjänstemannalagen.  

Konsekvenser för justitieministeriets personal

Enligt en uppskattning inom ramen för projektet har en arbetsmängd motsvarande cirka 14 årsverken använts för de uppgifter som ska överföras från justitieministeriet till Rättstjänstverket. Denna arbetsmängd är fördelad på fler personer än 14, eftersom centralförvaltningsmyndighetsuppgifterna för många tjänstemäns del utgör endast en del av deras uppgifter. Till ämbetsverket ska enligt förslaget de tjänstemän överföras vars tjänster och uppgifter till största delen överförs till ämbetsverket. Dessa tjänstemäns uppgiftsbeskrivningar ändras och fastställs vid ämbetsverket.  

De uppgifter som ska överföras till det nya ämbetsverket sköts inom enheten för rättsskyddstjänster vid avdelningen för privaträtt och rättsvård samt vid förvaltnings- och styrningsavdelningen och vid justitieministeriets stab. Ändringen berör i huvudsak enheten för rättsskyddstjänster, där det finns sammanlagt 16 tjänstemän i ordinarie tjänsteförhållande. Till enhetens uppgifter hör förutom uppgifter som gäller rättshjälps- och intressebevakningsdistrikten även uppgifter som hänför sig till utsökningen, konkursombudsmannens byrå, konsumenttvistenämnden och rättegångsbiträdesnämnden samt Finlands Advokatförbund. Utsökningsuppgifterna sköts av två tjänstemän, vars uppgifter enligt förslaget ska kvarstå vid ministeriet.  

Inom ramen för projektet för inrättande av ämbetsverket utreds vilka tjänster som ska överföras och vem som ska övergå till det nya ämbetsverket.  

Avlöning

Överenskommelser om lönerna för rättshjälps- och intressebevakningsdistriktens personal har slagits fast i två preciserande tjänstekollektivavtal. Överenskommelser i fråga om lönerna för rättsbiträden finns i det preciserande tjänstekollektivavtalet gällande lönen för offentliga rättsbiträden av den 31 mars 2021 (det s.k. O-avtalet) och i fråga om lönerna för övriga tjänstemän inom rättshjälps- och intressebevakningsdistrikten i det preciserande tjänstekollektivavtalet gällande rättsväsendets allmänna avtalsområde av den 21 januari 2021 (det s.k. Y-avtalet). På justitieministeriets tjänstemän tillämpas det preciserande tjänstekollektivavtalet för justitieministeriet och vissa ämbetsverk av den 11 mars 2021 (det s.k. M-avtalet). 

Målet är att om en persons arbetsuppgifter ändras på grund av en organisationsreform, så ska uppgifterna behålla minst samma kravnivå som tidigare.  

I underteckningsprotokollet till statens tjänste- och arbetskollektivavtal för avtalsperioden 2023–2025 av den 24 februari 2023 har det avtalats att om en person med stöd av lag övergår till ett nytt ämbetsverk och det vid det nya ämbetsverket inte tillämpas samma lönesystem som vid det gamla ämbetsverket, så har personen i minst 24 månader rätt till minst den månadslön som personen hade rätt till vid det tidigare ämbetsverket. Om de nya arbetsuppgifterna omfattas av samma preciserande tjänstekollektivavtal som de tidigare arbetsuppgifterna, ska uppgifternas kravnivå bedömas enligt samma avtal som tidigare. 

Avsikten är att justitieministeriet och personalorganisationerna, medan projektet för inrättande av ämbetsverket pågår, ska förhandla om hur och med stöd av vilket preciserande tjänstekollektivavtal avlöningen för tjänstemännen vid det nya ämbetsverkets centralförvaltning ska bestämmas. 

Tjänster och tillsättande av dem

Antalet tjänster som behövs inom centralförvaltningen beräknas bli 62. Avsikten är att största delen av tjänsterna inom centralförvaltningen inklusive tjänstemännen ska överföras dit från rättshjälps- och intressebevakningsdistrikten och justitieministeriet. En del av tjänsterna är nya.  

Verkets generaldirektör ska höra till statens högsta tjänstemannaledning och ska därför med stöd av statstjänstemannalagen och statstjänstemannaförordningen utnämnas för en period på fem år. Generaldirektören ska utnämnas av statsrådet på basis av en öppen ansökan. I propositionen föreslås det att justitieministeriet ska kunna inrätta en generaldirektörstjänst och att denna ska kunna tillsättas så snart som möjligt efter det att lagen har stadfästs. Tjänsten ska till en början placeras vid justitieministeriet och därifrån, i samband med inrättandet av ämbetsverket, överföras till ämbetsverket.  

Justitieministeriet kan enligt förslaget innan ämbetsverkets verksamhet inleds också inrätta andra tjänster som är nödvändiga för att verket ska kunna inleda sin verksamhet samt utnämna tjänstemännen till dessa tjänster. De tjänstemän som utnämns kan innan ämbetsverket inleder sin verksamhet anställas i ett tjänsteförhållande för viss tid vid justitieministeriet, för att förbereda inledandet av ämbetsverkets verksamhet. Efter att ämbetsverket har inlett sin verksamhet ska det enligt förslaget vara verkets generaldirektör som bestämmer om inrättande av tjänster och om vem som utnämns till dem. 

4.2.6  Rätten att använda finska och svenska

Bestämmelser om den grundlagsenliga rätten att använda finska eller svenska finns i språklagen (423/2003). Vid statliga myndigheter har var och en rätt att använda finska eller svenska. I språklagstiftningen är en myndighets skyldigheter beroende av om myndigheten är enspråkig eller tvåspråkig. En tvåspråkig myndighet ska bland annat betjäna allmänheten på finska och svenska och i kontakten använda kundens språk. Dessutom finns olika bestämmelser som gäller bland annat handläggningsspråket. I lagen om de språkkunskaper som krävs av offentligt anställda (424/2003) bestäms kraven på språkkunskaper för statsanställda enligt om det är fråga om en enspråkig eller en tvåspråkig myndighet.  

Enligt 5 § i språklagen (1039/2014) utgör kommunerna grundenheten för den språkliga indelningen. I 6 § föreskrivs om grunderna för indelningen av myndigheter i enspråkiga och tvåspråkiga myndigheter. Den språkliga statusen för en regional enhet vid en myndighet eller någon annan regional organisation bestäms enligt språkförhållandena i enhetens ämbetsdistrikt. 

I propositionen föreslås det att Rättstjänstverket ska bestå av den nationella centralförvaltningen och de regionala rättshjälps- och intressebevakningsbyråerna. Centralförvaltningens personal ska placeras på flera orter runtom i landet och dess tjänster ska omfatta hela landet. Därmed ska ämbetsverkets centralförvaltning vara tvåspråkig. Till denna del utökas möjligheten att använda svenska för att sköta ärenden som gäller förvaltnings- och stödtjänster i någon mån jämfört med nuläget.  

Ämbetsverkets kundservice ska tillhandahållas vid de regionala rättshjälpsbyråerna och intressebevakningsbyråerna. I propositionen föreslås det att byråernas områden fastställs genom förordning av statsrådet. Rättshjälpsbyråerna och intressebevakningsbyråerna är således sådana i 6 § 3 mom. i språklagen avsedda regionala enheter vars språkliga status bestäms enligt de kommuner som finns inom deras ämbetsdistrikt. Om det i området finns endast enspråkiga kommuner, är byrån enspråkig. Om det i området finns kommuner med olika språk och minst en tvåspråkig kommun, är byrån tvåspråkig.  

Det föreslås fortfarande inga begränsningar i lagen i fråga om vilken rättshjälpsbyrås tjänster en klient inom rättshjälpen, den ekonomiska rådgivningen eller skuldrådgivningen ska anlita. Rättshjälpsbyråernas klienter ska fortfarande ha rätt att vända sig till vilken rättshjälpsbyrå som helst, oberoende av vilken kommun de är bosatta i. Således kan till exempel en klient som bor inom en enspråkig rättshjälpsbyrås område vända sig till en tvåspråkig rättshjälpsbyrå, om klienten så önskar.  

Intressebevakningsbyråernas klienter bestäms på basis av domstolens eller förmyndarmyndighetens beslut. I propositionen föreslås det att intressebevakaruppdraget ska skötas av den intressebevakningsbyrå inom vars område intressebevakarens hemkommun finns. Om det med avseende på tillgodoseendet av en klients språkliga rättigheter eller något annat viktigt intresse är nödvändigt, kan ett intressebevakaruppdrag dock även skötas av en annan byrå. Om klienten exempelvis har sin hemort inom en enspråkig intressebevakningsbyrås område, kan klienten vid behov få intressebevakningstjänsterna genom en tvåspråkig byrå. Detta är möjligt också enligt gällande bestämmelser.  

Det ska fortsättningsvis vara möjligt att utnyttja rättshjälpsbyråernas och intressebevakningsbyråernas tjänster också som telefon- och distansservice, varvid klienten inte nödvändigtvis behöver ta sig till en byrå i ett annat område, om klienten vill sköta sina ärenden genom en annan byrå än den inom vars område klientens hemkommun är belägen. Vid enspråkiga byråer ska det fortfarande vid behov vara möjligt att anlita tolk.  

Tjänsterna ska enligt förslaget dessutom kunna skaffas som köpta tjänster. När det gäller skyldigheten för producenter av köpta tjänster att iaktta bestämmelserna i språklagen tillämpas 25 § i språklagen. Köpta tjänster har inhandlats för cirka 10 procent av huvudmännen inom intressebevakningen. I avtalen om köpta tjänster beaktas tillgodoseendet av de språkliga rättigheterna i enlighet med språklagen. Propositionen har inga konsekvenser med avseende på tillgodoseendet av de språkliga rättigheterna för de klienter för vilka producenter av köpta tjänster anlitas.  

I gällande lagstiftning finns inga bestämmelser om att rättshjälpsbyråernas och intressebevakningsbyråernas verksamhetsområden fastställs i lag eller förordning. Genom förordning av justitieministeriet utfärdas dock bestämmelser om både rättshjälpsbyråernas och intressebevakningsbyråernas namn och verksamhetsställen. I fråga om den allmänna intressebevakningen fastställs dessutom genom förordning av justitieministeriet vilka kommuner som omfattas av rättshjälps- och intressebevakningsdistriktets skyldighet att ordna tjänster inom den allmänna intressebevakningen för de huvudmän som bor inom kommunernas område. Bestämmelser om hur huvudmännen fördelas inom distrikten finns i distriktens arbetsordning. 

Eftersom det är ändamålsenligt att byråernas språkliga status bestäms regionalt, kan den gällande nivån på bestämmelserna inte anses vara tillräcklig med avseende på 80 och 122 § i grundlagen. De språkliga rättigheterna hör till de grundläggande fri- och rättigheterna, och bestämmelser om hur de ska avgränsas ska utfärdas genom lag. Med stöd av ett bemyndigande i lag får närmare bestämmelser utfärdas genom förordning. Enligt 122 § i grundlagen ska när förvaltningen organiseras en indelning i sinsemellan förenliga områden eftersträvas så att den finsk- och svenskspråkiga befolkningens möjligheter att erhålla tjänster på det egna språket tillgodoses enligt lika grunder. Därför föreslås det i propositionen att det genom förordning av statsrådet ska utfärdas bestämmelser om byråernas verksamhetsområden.  

Även om det inte finns några gällande kommunspecifika bestämmelser om gränserna för verksamhetsområdena, utfärdas bestämmelser om byråernas verksamhetsställen genom förordning av justitieministeriet. Dessutom anges intressebevakningsbyråernas områden i arbetsordningen. Av denna orsak har det i praktiken varit klart att de tvåspråkiga byråerna är Helsingfors, Östra Nylands, Mellersta Österbottens och Österbottens, Kymmenedalens, Västra Nylands samt Egentliga Finlands rättshjälpsbyråer och intressebevakningsbyråer. 

Eftersom avsikten är att rättshjälpsbyråernas och intressebevakningsbyråernas verksamhet ska förbli oförändrad, ska de tvåspråkiga byråerna fortsätta som tvåspråkiga byråer. De övriga byråerna ska vara enspråkiga.  

Utöver de regionala byråerna har klienterna inom rättshjälpen, den ekonomiska rådgivningen och skuldrådgivningen som en riksomfattande service tillgång till chattjänsten och de elektroniska tjänsterna. Båda formerna av service tillhandahålls både på finska och svenska, och det föreslås inga ändringar med avseende på dem i detta sammanhang. 

För att trygga de svenskspråkiga klienternas ställning har statsrådets förordning om de språkkunskaper som krävs av vissa offentliga rättsbiträden och allmänna intressebevakare inom statens rättshjälps- och intressebevakningsdistrikt (829/2016) utfärdats med stöd av lagen om de språkkunskaper som krävs av offentligt anställda. I förordningen föreskrivs det med avvikelse från huvudregeln om antalet sådana tjänster som offentligt rättsbiträde och allmän intressebevakare som förutsätter utmärkta kunskaper i svenska. Bestämmelsen gäller Södra Finlands, Sydvästra Finlands samt Västra och Inre Finlands rättshjälps- och intressebevakningsdistrikt. Tjänsterna är placerade vid sådana byråer inom de ovannämnda distrikten inom vilkas områden det finns tvåspråkiga kommuner. 

I samband med den föreslagna ändringen är det meningen att det fortsättningsvis genom förordning av statsrådet ska föreskrivas om de ovannämnda särskilda kraven på språkkunskaper. Förordningen ska vara byråspecifik och i den föreslås också ingå bestämmelser om att personalen inom den ekonomiska rådgivningen och skuldrådgivning ska ha utmärkta kunskaper i svenska. Efter ändringen förbättras klienternas möjligheter att få tjänster inom ekonomisk rådgivning och skuldrådgivning på sitt modersmål.  

Särskilda språkbestämmelser som gäller Åland finns i 6 kap. i självstyrelselagen för Åland (1144/1991) och i statsrådets förordning om de språkkunskaper som krävs av statsanställda i landskapet Åland (1218/2007). Propositionen föranleder inga ändringar med avseende på de språkliga rättigheterna när det gäller Ålands rättshjälps- och intressebevakningsbyrå.  

4.2.7  Rätten att använda samiska

I propositionen ingår en ändring av samiska språklagen (1086/2003) genom vilken lagens tillämpningsområde utvidgas till att gälla det riksomfattande Rättstjänstverket. 

Enligt 2 § 1 mom. 2 punkten i samiska språklagen tillämpas lagen bland annat på de myndigheter inom den statliga distrikts- och lokalförvaltningen vilkas ämbetsdistrikt omfattar Enare, Enontekis, Sodankylä och Utsjoki kommuner. Med stöd av lagrummet ska lagen enligt gällande bestämmelser tillämpas inom Norra Finlands rättshjälps- och intressebevakningsdistrikt när samer sköter sina ärenden genom en rättshjälpsbyrå eller intressebevakningsbyrå som hör till distriktet eller med den personal som sköter förvaltningsärendena inom distriktet. 

I propositionen föreslås det att de nuvarande rättshjälps- och intressebevakningsdistrikten ska upphöra att existera och att deras uppgifter ska överföras till det riksomfattande ämbetsverk som ska inrättas. Eftersom Rättstjänstverket enligt propositionen har hela landet som ämbetsdistrikt, föreslås det att samiska språklagen ändras så att Rättstjänstverket tas in i lagens tillämpningsområde på samma sätt som det har gjorts i fråga om vissa myndigheter och inrättningar som är centrala för medborgarnas rättsskydd och som är riksomfattande. Därför föreslås det att Rättstjänstverket tas in som nytt ämbetsverk i 2 § 1 mom. 7 punkten i samiska språklagen. 

Propositionens konsekvenser för den samiskspråkiga befolkningen beskrivs närmare i avsnitt 7.4 Specialmotivering. 

4.2.8  Konsekvenser för informationshanteringen

Vid justitieministeriet har det gjorts en sådan bedömning av konsekvenserna av ändringen som avses i 8 § 2 mom. i lagen om informationshantering inom den offentliga förvaltningen (906/2019).  

Enligt gällande bestämmelser fungerar de sex rättshjälps- och intressebevakningsdistrikten som informationshanteringsenheter, och i fråga om centralförvaltningsuppgifterna är det justitieministeriet. Avsikten är att det nya ämbetsverket ska vara informationshanteringsenhet och överta informationshanteringsskyldigheterna efter att den föreslagna lagen trätt i kraft. Verket ska bland annat ansvara för utarbetandet av informationshanteringsmodellen och beskrivningen för genomförandet av handlingsoffentligheten.  

Vid rättshjälpsbyråerna använder rättshjälpspersonalen och ekonomi- och skuldrådgivningspersonalen samt vid intressebevakningsbyråerna intressebevakningspersonalen kundsystem vars ägarskap innehas av justitieministeriet. Ägarskapet till systemen ska enligt förslaget överföras till det ämbetsverk som ska inrättas. Användarrättigheterna till systemen ska inte ändras, utan de kvarstår hos rättshjälpsbyråerna och intressebevakningsbyråerna. Distriktens stöd- och förvaltningspersonal har inga användarrättigheter till systemen och några sådan föreslås inte heller för personalen inom Rättstjänstverkets centralförvaltning.  

De nuvarande distriktens stöd- och förvaltningsuppgifter överförs enligt förslaget till det nya ämbetsverket och det informationsmaterial som distrikten innehar om dessa arbetsuppgifter slås samman till följd av ändringen. Inom justitieministeriets förvaltningsområde finns för behandlingen av förvaltningsärenden systemet Hilda, vilket tagits i bruk inom rättshjälps- och intressebevakningsdistrikten under år 2023. De uppgifter som distrikten har i Hilda-systemet ska därför överföras till det nya ämbetsverkets centralförvaltning för att användas där. I samband med ibruktagandet av Hilda-systemet har det gjorts en separat bedömning av systemet med avseende på hur ändringarna påverkat informationshanteringen.  

Avsikten är att ämbetsverket ska utgöra en självständig bokföringsenhet. I enlighet med gällande bestämmelser sköts de arbetsuppgifter som hör till bokföringsenheten vid justitieministeriet. Rätten att få uppgifter som hänför sig till bokföringsenheten övergår enligt förslaget till de tjänstemän inom centralförvaltningen som sköter bokföringsenhetens uppgifter.  

I propositionens övergångsbestämmelser föreslås det att ärenden som gäller centralförvaltningsmyndighetsuppgifter och som är anhängiga inom rättshjälps- och intressebevakningsdistrikten eller vid justitieministeriet, ingångna avtal och förbindelser samt de rättigheter och skyldigheter som följer av dem övergår på Rättstjänstverket när lagen träder i kraft. På offentligheten och sekretessen i fråga om dessa ska det nya ämbetsverket tillämpa lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet (621/1999). Ändringen påverkar inte offentligheten och sekretessen i fråga om ärenden som behandlas vid rättshjälpsbyråerna och intressebevakningsbyråerna med stöd av substanslagarna.  

Den personuppgiftsansvarige som avses i dataskyddslagstiftningen föreslås i stället för statens rättshjälps- och intressebevakningsdistrikt vara det ämbetsverk som ska inrättas. Ämbetsverket ska ha ett dataskyddsombud. Rättshjälps- och intressebevakningsdistrikten är arkivbildare och har egna arkivbildningsplaner som till sitt innehåll är lika. Förslaget innebär att det är det nya ämbetsverket som efter reformen ska vara arkivbildare och som bland annat ska svara för utarbetandet av arkivbildningsplanen.  

I den gällande lagen om statens rättshjälps- och intressebevakningsdistrikt, den gällande lagen om ekonomisk rådgivning och skuldrådgivning samt den gällande rättshjälpslagen finns bestämmelser bland annat om rättshjälpsbyråernas och intressebevakningsbyråernas rätt att få uppgifter av myndigheter via en teknisk anslutning. Det föreslås att dessa bestämmelser upphävs, eftersom det föreskrivs om överlämnande av uppgifter mellan myndigheter via en teknisk anslutning i den gällande lagen om informationshantering inom den offentliga förvaltningen. Rätten hos personalen inom den ekonomiska rådgivningen och skuldrådgivningen att få tillgång till information föreslås bli utvidgad till att gälla även uppgifter om utsökning, utöver att som för närvarande gälla skatteuppgifter och uppgifter som hänför sig till FPA. För tydlighetens skull föreslås också andra små ändringar i bestämmelserna om tillgång till information.  

Eftersom det inte är nödvändigt att göra några betydande ändringar i informationssystemen med anledning av propositionen, har ändringen i informationshanteringen inga betydande ekonomiska konsekvenser.