Bakgrund och mål

Syftet med förslaget är att genomföra en totalreform av lagstiftningen om specialfinansieringsbolaget Finnvera Abp (nedan även specialfinansieringsbolaget eller bolaget) och säkerställa att bolaget har bättre möjligheter att bedriva sin verksamhet som statligt specialfinansieringsbolag samt effektivt sköta sina närings- och industripolitiska uppgifter enligt lagen. Syftet med reformen är att förbättra funktionaliteten och effektiviteten hos de finansiella tjänster som Finnvera tillhandahåller samt att säkerställa dess roll som en aktör som stöder exporten och korrigerar marknadsmisslyckanden. Propositionen grundar sig på skrivningen i regeringsprogrammet för regeringen Orpo, enligt vilken en totalreform av Finnvera Abp ska genomföras och Finnveras exportfrämjande roll stärkas. 

I propositionen föreslår regeringen att det stiftas en ny lag om statens specialfinansieringsverksamhet och om ordnande av den (lagförslag 1). För närvarande finns bestämmelser om Finnvera Abp:s och dess dotterbolag Finlands Exportkredit Ab:s verksamhet i tio olika lagar och nio förordningar. I propositionen har bolagets uppgifter enligt de olika lagarna sammanställts i den föreslagna nya lagen, och det föreslås att de gällande lagarna upphävs. Dessutom föreslås ändringar i bestämmelserna om finansmarknaden, inkomstskattelagen och lagen om kundinformationssystemet för företagstjänster. 

Den föreslagna nya lagen innehåller bestämmelser om bland annat bolagets syfte, förvaltning och uppgifter, villkor för och beslutsfattande om finansieringsverksamheten, ekonomiska verksamhetsprinciper, statens ansvar och tillsynen över bolaget.  

Lagarna avses huvudsakligen träda i kraft den 1 januari 2026. Det föreslås dock att bestämmelserna om finansiell tillsyn i 4 kap. i lagförslag 1 ska träda i kraft två år efter det att de övriga bestämmelserna i lagen har trätt i kraft. 

Ekonomiutskottet anser att syftena med propositionen ligger i linje med regeringsprogrammet och är välkomna. Utskottet tillstyrker lagförslagen med följande kommentarer och ändringsförslagen i detaljmotiveringen. 

Grundlagsutskottets utlåtande

Grundlagsutskottet har i sitt utlåtande (GrUU 47/2025 rd) bedömt lagförslagets grundlagsenlighet särskilt med avseende på grundlagens 3 § (fördelning av statliga uppgifter och parlamentarism), 82 § (statens upplåning och statliga säkerheter), 87 § (fonder utanför budgeten) och 124 § (överföring av offentliga förvaltningsuppgifter på andra än myndigheter). Utskottet påpekar att propositionen helt och hållet saknar en bedömning av propositionen med avseende på 82 § i grundlagen, som gäller statens upplåning och säkerheter som staten ställt, trots att en viktig del av propositionen rör riksdagens samtycke till beviljande av statsborgen och statsgaranti. I utlåtandet fäster utskottet allvarlig uppmärksamhet vid att de bestämmelser i grundlagen som är centrala för bedömningen av propositionen tydligt bör lyftas fram i propositionerna för att riksdagens rätt att få information ska tillgodoses på behörigt sätt.  

Grundlagsutskottet anser att propositionen är anmärkningsvärt svårläst både på grund av regleringens allmänna karaktär och på grund av det svårbegripliga språk som används i propositionen. 

Grundlagsutskottet meddelar att lagförslag 1 ska behandlas i den ordning som föreskrivs i 87 § i grundlagen och att lagförslag 1 kan behandlas i den ordning som föreskrivs i 87 § i grundlagen endast om grundlagsutskottets konstitutionella anmärkningar till lagförslagets 6 och 15 § samt definitionen av offentliga förvaltningsuppgifter beaktas på behörigt sätt. Enligt utlåtandet kan lagförslag 2—6 behandlas i vanlig lagstiftningsordning.  

Specialfinansieringsbolagets finansieringsfullmakter, en noggrannare indelning av dem och statens ansvar

Enligt grundlagsutskottets utlåtande är 6 § 1 och 2 mom. (finansieringsfullmakter) samt 15 § 1 och 4 mom. (statens ansvar) i lagförslag 1 av betydelse med avseende på 82 och 3 § i grundlagen. Enligt 3 § 1 mom. i grundlagen utövas den lagstiftande makten av riksdagen, som också fattar beslut om statsfinanserna. Enligt 82 § 1 mom. i grundlagen ska statens upplåning vara grundad på riksdagens samtycke, av vilket framgår de nya lånens eller statsskuldens maximibelopp. Enligt 82 § 2 mom. i grundlagen får statsborgen och statsgaranti beviljas med riksdagens samtycke. Grundlagsutskottet konstaterar i sitt utlåtande att riksdagen i situationer enligt 82 § också kan ge sitt samtycke i form av lag.  

Grundlagsutskottet konstaterar att följande ändringar och preciseringar måste göras i 6 § 1 och 2 mom. samt 15 § 1 och 4 mom. i lagförslag 1 för att de ska uppfylla kraven i 82 och 3 § i grundlagen: 

Enligt första meningen i 6 § 1 mom. i lagförslag 1 får beloppet av bolagets och dess dotterbolags i 5 § avsedda förbindelser uppgå till högst 50 miljarder euro. I 5 § i lagförslaget anges bolagets uppgifter och vad bolaget kan göra för att fullgöra sina uppgifter. Grundlagsutskottet fäster uppmärksamhet vid den öppet formulerade hänvisningen i första meningen i 6 § 1 mom. gällande beloppet av de förbindelser som avses i 5 §. Grundlagsutskottet anser det problematiskt att det av den föreslagna bestämmelsen inte framgår vilka förbindelser som avses i bestämmelsen. Med beaktande av grundlagsutskottets tidigare utlåtandepraxis om tillräcklig specificering av borgens- och garantiförbindelser är den föreslagna bestämmelsen öppen på ett problematiskt sätt. 

Grundlagsutskottet anser att ekonomiutskottet måste precisera 6 § 1 mom. så att det entydigt framgår vilka förbindelser det hänvisas till. Ändringen är ett villkor för att lagförslag 1 ska kunna behandlas i den ordning som framgår av utskottets förslag till beslut.  

Ekonomiutskottet föreslår att 6 § 1 mom. preciseras på så sätt att beloppet av bolagets och dess dotterbolags i 5 § 1 mom. 1 punkten och 3 mom. avsedda förbindelser får uppgå till högst 50 miljarder euro. De förbindelser som avses i 5 § 1 mom. 1 punkten är krediter, garantier, exportgarantier, borgen och andra exportförbindelser för näringsverksamhet samt borgensbeslut inom ramen för vilka en finansiär eller kreditförsäkrare kan bevilja flera enskilda finansieringar. I 5 § 3 mom. föreskrivs det om Finlands Exportkredit Ab:s exportfinansieringsuppgifter. Bolaget har inga offentliga förvaltningsuppgifter. Ekonomiutskottet föreslår att bolagets uppgifter enligt 5 § 3 mom. inte ska omfatta den uppgift att bevilja och administrera exportgarantier som i grundlagsutskottets tidigare utlåtandepraxis betraktats som en offentlig förvaltningsuppgift och som anvisats statens specialfinansieringsbolag (GrUU 2/2001 rd, s. 1—2).  

Grundlagsutskottet noterar i sitt utlåtande att det i 6 § 1 mom. i lagförslag 1 inte föreskrivs om en närmare fördelning av specialfinansieringsbolagets och dess dotterbolags förbindelser enligt 6 § 1 mom. inom ramen för det maximibelopp som föreslås i paragrafen. Enligt 6 § 2 mom. i lagförslaget kan beslut om den närmare indelningen av maximibeloppen för bolagets och dess dotterbolags förbindelser enligt 1 mom. fattas i statsbudgeten.  

Grundlagsutskottet noterar att det antingen i lag särskilt måste föreskrivas åtminstone om fullmakten att ställa borgen eller garanti eller så måste riksdagen separat ge sitt samtycke till fullmakten om ställande av borgen eller garanti som en del av ett årligt beslut om statsbudgeten eller en tilläggsbudget. Om samtycket ges som en del av det årliga budgetbeslutet, ska det då i budgetbeslutet fattas närmare beslut om fullmakterna att ställa borgen och garanti inom ramen för den övre gränsen enligt den föreslagna lagen. Som en del av samma beslut bör man ta ställning till om fullmakten kan användas på lika villkor för förbindelser på olika risknivåer eller om man till exempel i fråga om specialrisktagning enligt 10 § i lagförslaget separat bör fastställa en övre gräns för användningen av fullmakten. Ändringen är ett villkor för att lagförslag 1 ska kunna behandlas i den ordning som framgår av utskottets förslag till beslut. 

Ekonomiutskottet hänvisar till arbets- och näringsministeriets svar den 24 november 2025 och tilläggsutredning den 1 december 2025 och föreslår att bestämmelser om närmare indelning av specialfinansieringsbolagets och dess dotterbolags förbindelser enligt 6 § 1 mom. utfärdas i lag. Ekonomiutskottet föreslår att 6 § 1 mom. preciseras så att fullmakten för inhemsk finansiering av den föreslagna totala fullmakten på 50 miljarder euro uppgår till högst 10 miljarder euro, fullmakten för exportgarantier till högst 40 miljarder euro och fullmakten för andra ansvarsförbindelser för exportfinansiering, inklusive borgen, till högst 40 miljarder euro. Dessutom föreslås det att fullmakterna för exportgarantier och ansvarsförbindelser för annan exportfinansiering inte får uppgå till sammanlagt mer än 40 miljarder euro. Högst 20 miljarder euro av den totala fullmakten på 50 miljarder euro kan vara finansiering som beslutats i förfaranden enligt 10 § (specialrisktagning) och 11 § (beslut om finansiering som ägarbeslut).  

Kreditrisken i exportfinansieringen kan täckas antingen med exportgaranti eller med exportkredit. Valet av exportgaranti eller exportkredit som finansiellt instrument beror på om banken eller någon annan privat finansiär deltar i finansieringen av projektet. Beviljandet av exportkredit täcker hela kreditrisken och finansieringen i anslutning till projektet. 

Enligt 6 § 1 mom. i lagförslag 1 får beloppet av skulder som bolaget upptagit för medelsanskaffning och som staten svarar för uppgå till högst 20 miljarder euro. I ljuset av motiveringen till lagförslaget tolkar grundlagsutskottet bestämmelsen så att syftet med den är att direkt med stöd av lag föreskriva om statlig proprieborgen på högst 20 miljarder euro för lån som bolaget upptar för sin medelsanskaffning. Grundlagsutskottet tolkar bestämmelsen så att det inte är fråga om statlig upplåning enligt 82 § 1 mom. i grundlagen, utan om statsborgen enligt 82 § 2 mom. i grundlagen. 

Grundlagsutskottet noterar att den föreslagna 6 § om bolagets medelsanskaffning måste preciseras så att det i lag eller i statsbudgeten på motsvarande sätt som i fråga om förbindelser enligt 6 § 1 mom. fattas beslut om maximibeloppet av de skulder som bolaget upptar för sin medelanskaffning och som staten ansvarar för, om det totala beloppet för fullmakten i paragrafen och vid behov om indelningen av den enligt maximibeloppen för de metoder för medelsanskaffning som är förenade med olika risker. Dessutom måste bestämmelsen förtydligas så att förbindelsens rättsliga karaktär entydigt framgår. Ändringarna är ett villkor för att lagförslag 1 ska kunna behandlas i den ordning som framgår av utskottets förslag till beslut. 

I propositionen ingår en bestämmelse om maximibeloppet av lån för specialfinansieringsbolagets medelsanskaffning i 6 § 1 mom. Ekonomiutskottet föreslår att bestämmelser om finansieringsfullmakter för bolagets medelsanskaffning ska ingå i 6 § 2 mom. för tydlighetens skull.  

Dessutom lyfter ekonomiutskottet fram grundlagsutskottets tolkning att det inte är fråga om statlig upplåning enligt 82 § 1 mom. i grundlagen, utan om statsborgen enligt 82 § 2 mom. i grundlagen. Utskottet föreslår därför att 6 § 2 mom. ändras så att det för bolagets medelsanskaffning enligt 5 § 2 mom. 1 punkten föreskrivs om det sammanlagda kapitalbeloppet av statens separata borgensförbindelser och inte om kapitalbeloppet av de skulder som bolaget tar upp för medels-anskaffningen och som staten svarar för. Bolaget ansöker om särskilda statliga borgensförbindelser för sin medelanskaffning när det lagstadgade ansvaret behöver kompletteras med borgensförbindelser. Utskottet anser att den föreslagna ändringen bättre beskriver bolagets medelsanskaffningsuppgift och statens ansvar i anslutning till den. 

Ekonomiutskottet hänvisar till arbets- och näringsministeriets svar den 24 november 2025 och föreslår att det på motsvarande sätt som i fråga om de förbindelser som avses i 6 § 1 mom. utöver maximibeloppet av specialfinansieringsbolagets separata borgensförbindelser för medelsanskaffning föreskrivs om beloppet av och indelningen av fullmakten i paragrafen enligt maximibeloppen för de finansieringssätt som medför olika risker. Utskottet föreslår att bestämmelsen om specialfinansieringsbolagets medelsanskaffning i 6 § kompletteras så att det framgår hur fullmakten för medelsanskaffning fördelas på långfristiga och kortfristiga skulder så att kapitalbeloppet av kortfristiga skulder får uppgå till högst 3 miljarder euro av 20 miljarder euro. Dessutom föreslår utskottet att bestämmelsen kompletteras med att bolaget får ha räntor som räknas på kapitalet av den skuld som staten svarar för och, som skydd mot risker, ett behövligt antal ränteväxlings- och valutaväxlingsavtal som anknyter till skulderna och andra motsvarande skyddsarrangemang.  

I sitt utlåtande noterar grundlagsutskottet att det av första meningen i 6 § i lagförslag 1 endast framgår upp till vilket belopp bolaget har fullmakt att godkänna förbindelser som avses i 5 §. Statens ansvar för dessa i den första meningen i 6 § 1 mom. avsedda förbindelser framgår däremot inte av lagförslaget. Grundlagsutskottet menar att förhållandet mellan första meningen i 6 § 1 mom. och 15 § 1 mom. måste bedömas i fråga om kopplingen mellan bolagets behörighet som gäller förbindelser och statens ansvar. Bestämmelsen i 15 § 1 mom. gäller maximibeloppet av bolagets förbindelser, men det framgår inte vilket ansvar staten har för bolagets förbindelser. Eftersom det i den första meningen i 6 § 1 mom. och i 15 § 1 mom. i konstitutionellt hänseende är fråga om statens borgens- eller garantiansvar, bör beloppet av statens ansvar framgå noggrannare av regleringen än vad som föreslagits.  

Grundlagsutskottet anser att ekonomiutskottet måste ändra regleringen så att förhållandet mellan bolagets fullmakt som gäller förbindelser och statens ansvar entydigt framgår av lagtexten. Det är ett villkor för att lagförslaget ska kunna behandlas i den ordning som framgår av utskottets förslag till beslut. 

Ekonomiutskottet hänvisar till arbets- och näringsministeriets svar den 27 november 2025 och föreslår att 15 § 1 mom. kompletteras så att det tydligt konstateras att staten svarar för bolagets förbindelser och skulder för dess medelsanskaffning upp till maximibeloppen i 6 §. På så sätt förtydligas förhållandet mellan 6 § 1 mom. och 15 § 1 mom., och maximibeloppet av statens ansvar framgår tydligt av lagen. 

Enligt 15 § 4 mom. i propositionen kan statsrådet ställa proprieborgen utan motsäkerheter som säkerhet för lån och låneprogram som bolaget upptar. Enligt motiveringen är syftet med fullmakten att ställa borgen att komplettera den bestämmelse som föreslås i 15 § 1 mom. om statens ansvar för bolagets skulder, om det ansvar som föreskrivs i lagen behöver kompletteras med en separat borgensförbindelse.  

Grundlagsutskottet noterar att det av det föreslagna 15 § 4 mom. inte framgår på författningsnivå vilken den övre gränsen för de i momentet avsedda borgensförbindelserna är. Enligt grundlagsutskottets uppfattning kan man av motiveringen till lagförslaget göra den bedömningen att avsikten med den föreslagna regleringen är att möjliggöra borgen för lån som avses i 6 § 2 mom. (den andra meningen i 6 § 1 mom. i propositionen). Lagförslagets 6 § 2 mom. och15 § 4 mom. är dock inte direkt kopplade till varandra varken på författningsnivå eller i motiveringstexten. Därför förblir det på ett problematiskt sätt oklart vilken den övre gränsen för statens borgensansvar enligt 15 § 4 mom. är. 

Enligt grundlagsutskottets utlåtandepraxis ska statens borgens- och garantiansvar framgå entydigt av lagen (GrUU 25/2008 rd, GrUU 14/2011 rd och GrUU 11/2020 rd). Eftersom det i 6 § 2 mom. och i 15 § 4 mom. i konstitutionellt hänseende är fråga om statens borgens- eller garantiansvar, bör beloppet av statens ansvar framgå noggrannare av regleringen än vad som föreslagits.  

Grundlagsutskottet anser i utlåtandet att ekonomiutskottet måste ändra regleringen så att förhållandet mellan bolagets fullmakt som gäller förbindelser och statens ansvar entydigt framgår av lagtexten. Ändringen är ett villkor för att lagförslag 1 ska kunna behandlas i den ordning som framgår av utskottets förslag till beslut. 

Ekonomiutskottet hänvisar till arbets- och näringsministeriets svar den 27 november 2025 och föreslår att det i 15 § för det första föreskrivs att statsrådet utan motsäkerhet kan ställa proprieborgen som säkerhet för lån och låneprogram som bolaget upptar. Dessutom föreslår utskottet att det på motsvarande sätt som i fråga om de förbindelser som avses i 6 § 1 mom. tydligt konstateras i 15 § att staten svarar för bolagets förbindelser och skulder för dess medelanskaffning upp till maximibeloppen i 6 §. På så sätt förtydligas förhållandet mellan 6 § 2 mom. och 15 § 4 mom. i propositionen, och maximibeloppet av statens ansvar framgår tydligt av lagen. Ekonomiutskottet föreslår att bestämmelser om statlig proprieborgen för tydlighetens skull ska finnas i 15 § 1 mom. i stället för i 15 § 4 mom.  

Statsgarantifonden som en fond utanför statsbudgeten (GrUU 47/2025 rd, stycke 38)

I 15—17§ i lagförslag 1 ingår bestämmelser om statsgarantifonden. Det föreslås att den gällande lagen om statsgarantifonden upphävs. Avsikten är att den nuvarande statsgarantifonden ska fortsätta med sin verksamhet utan avbrott trots ändringarna i lagstiftningen.  

Statsgarantifonden är en i 87 § i grundlagen avsedd fond som står utanför statsbudgeten. Enligt paragrafen kan genom lag bestämmas att en statlig fond ska lämnas utanför statsbudgeten, om skötseln av någon bestående statlig uppgift nödvändigtvis kräver det. Enligt förarbetena till grundlagen utgör fonder som står utanför budgeten ett undantag från principen om budgetens fullständighet och de anses inskränka riksdagens budgetmakt. Utgångspunkten bör vara att budgeten ska uppta statens samtliga inkomster och utgifter och att fonder inrättas endast i undantagsfall (RP 1/1998 rd, s. 58/I). 

För att ett lagförslag om inrättande av en fond utanför statsbudgeten eller om väsentlig utvidgning av en sådan fond eller dess ändamål ska godkännas krävs i riksdagen minst två tredjedelars majoritet av de avgivna rösterna. 

I sitt utlåtande ingående går grundlagsutskottet utförligt in på förslagets konsekvenser för statsgarantifondens omfattning och användningsändamål. Grundlagsutskottet anser att förslaget innebär en väsentlig utvidgning av statsgarantifondens omfattning och ändamål på det sätt som avses i 87 § i grundlagen. För godkännande av lagförslag 1 i riksdagen krävs därför kvalificerad majoritet enligt 87 § i grundlagen, alltså minst två tredjedels majoritet av de avgivna rösterna. 

Grundlagsutskottet noterar i sitt utlåtande att lagen till skillnad från den gällande regleringen inte längre innehåller några bestämmelser om statsgarantifondens beslutande organ. Enligt den gällande lagen har fonden en direktion och en generalsekreterare. Enligt den föreslagna 16 § i lagförslag 1 svarar arbets- och näringsministeriet för beslutsfattandet om fonden, fondens förvaltning och att fondens ekonomi och verksamhet ordnas på ett ändamålsenligt sätt. I 17 § föreslås det dessutom att arbets- och näringsministeriet fattar beslut om betalning av fondens medel till specialfinansieringsbolaget. 

Grundlagsutskottet anser att de föreslagna bestämmelserna om det organ som svarar för fondens förvaltning och beslutsfattande inte är tillräckligt exakta och noggrant avgränsade. Det bör föreskrivas noggrannare om fondens beslutsfattande än vad som föreslagits också därför att i synnerhet besluten om utbetalning från fonden till bolaget är ekonomiskt betydande. I konstitutionellt hänseende är det enligt grundlagsutskottet motiverat att ekonomiutskottet preciserar bestämmelserna om fondens beslutande organ.  

Ekonomiutskottet hänvisar till arbets- och näringsministeriets svar den 24 november 2025 och föreslår att 16 § kompletteras med bestämmelser om statsgarantifondens förvaltning och beslutande organ. Enligt utskottets förslag till 16 § 2 mom. utövas den högsta beslutanderätten i statsgarantifonden av fondens direktion, som svarar för fondens beslutsfattande, förvaltning och för att ekonomin och verksamheten ordnas på behörigt sätt. Direktionen ska bestå av en av arbets- och näringsministeriet utsedd ordförande, en vice ordförande och högst tre andra medlemmar som var och en har en personlig suppleant.  

Ekonomiutskottet föreslår att bestämmelser om direktionens uppgifter finns i 16 § 3 mom. Dessutom föreslår utskottet att paragrafen får ett nytt 4 mom. enligt vilket närmare bestämmelser om fondens beslutsfattande får utfärdas genom förordning av statsrådet. 

Enligt 15 § 2 mom. överförs anslag från statsbudgeten till statsgarantifonden i vissa situationer, om de medel som fonderats för bolagets och Finlands Exportkredits exportfinansiering eller statsgarantifondens medel inte räcker till för att täcka ansvaren.  

Grundlagsutskottet påpekar att det i den föreslagna bestämmelsen inte blir helt klart hur medlen ska överföras från budgeten till fonden. Enligt 3 § i den gällande lagen om statsgarantifonden får fonden sina medel från ett anslag som anvisas i statsbudgeten för att överföras till fonden. Grundlagsutskottet noterar att det av den föreslagna paragrafen inte exakt framgår att en förutsättning för överföring av anslag till statsgarantifonden ska vara att anslag har reserverats i budgeten för detta ändamål. Av orsaker som beror på 84 § i grundlagen är det motiverat att ekonomiutskottet preciserar regleringen till denna del. 

Ekonomiutskottet föreslår att 15 § 2 mom. preciseras så att det tydligt sägs ut att statsgarantifonden får sina medel ur det anslag som i statsbudgeten anvisas för överföring till fonden. 

Specialfinansieringsbolagets uppgifter som offentliga förvaltningsuppgifter

Att offentliga förvaltningsuppgifter anförtros ett statsägt aktiebolag har betydelse med avseende på 124 § i grundlagen (se t.ex. GrUU 1/2025 rd, stycke 4). Enligt den bestämmelsen kan offentliga förvaltningsuppgifter endast genom lag eller med stöd av lag anförtros andra än myndigheter, om det behövs för en ändamålsenlig skötsel av uppgifterna och om det inte äventyrar de grundläggande fri- och rättigheterna, rättssäkerheten eller andra krav på god förvaltning. Begreppet offentliga förvaltningsuppgifter används i 124 § i grundlagen i en relativt vidsträckt bemärkelse, så att det omfattar uppgifter som exempelvis hänför sig till verkställigheten av lagar samt beslutsfattande om enskilda personers och sammanslutningars rättigheter, skyldigheter och förmåner (RP 1/1998 rd, s. 179).  

Grundlagsutskottet har tidigare med avseende på 124 § i grundlagen granskat bland annat den uppgift att bevilja och administrera exportgarantier som anvisats statens specialfinansieringsbolag. Beviljandet av statliga exportgarantier är enligt utskottet trots sina starka privaträttsliga särdrag en offentlig förvaltningsuppgift enligt 124 § i grundlagen (GrUU 2/2001 rd, s. 2). Grundlagsutskottet anser att beviljandet av statliga exportgarantier fortfarande i enlighet med grundlagsutskottets tidigare bedömning bör betraktas som en offentlig förvaltningsuppgift och att det bör föreskrivas om saken på behörigt sätt. 

I lagförslaget används till skillnad från den gällande regleringen inte begreppet exportgaranti på författningsnivå, utan endast begreppet exportfinansiering. Grundlagsutskottet konstaterar att förhållandet mellan exportgarantiuppdraget och exportfinansieringen förblir oklart i propositionsmotiven.  

Den föreslagna bestämmelsen i 5 § 1 mom. 2 punkten innebär enligt propositionsmotiven att bolaget också agerar som Finlands exportgarantiinstitut. Eftersom det samtidigt föreslås att lagen om exportgaranti upphävs är det dock inte helt klart vilken bestämmelse på lagnivå de exportgarantiuppgifter för Finlands i 5 § 1 mom. 2 punkten avsedda exportfinansieringsinstitut som betraktas som offentliga förvaltningsuppgifter grundar sig på och på vilka grunder de ska skötas.  

Regleringen måste i fråga om exportgarantiuppgifter preciseras av orsaker som beror på 124 § i grundlagen, menar grundlagsutskottet. Närmare bestämmelser på lagnivå om hur exportgarantiverksamheten ska ordnas och skötas, motsvarande de gällande bestämmelserna på lagnivå, är motiverade också av den orsaken att exportgarantierna medför sådant finansieringsansvar för staten som är av synnerligen stor betydelse för statsfinanserna.  

Det är enligt grundlagsutskottet nödvändigt att precisera regleringen så att de grundläggande bestämmelserna om skötseln av offentliga förvaltningsuppgifter på tillbörligt sätt framgår på författningsnivå. Bestämmelserna kan enligt utskottets tidigare utlåtandepraxis åtminstone anses vara de grundläggande bestämmelserna om ordnande och skötsel av exportgarantiuppgifter. Ändringen är ett villkor för att lagförslag 1 ska kunna behandlas i den ordning som framgår av utskottets förslag till beslut. (GrUU 47/2025 rd, stycke 51.) 

Ekonomiutskottet hänvisar till arbets- och näringsministeriets svar den 24 och 27 november 2025 och föreslår att regleringen preciseras i fråga om offentliga förvaltningsuppgifter så att 5 § 1 mom. i lagförslag 1 om bolagets uppgifter kompletteras med en bestämmelse om att bolaget har till uppgift att bevilja exportgarantier. Dessutom konstateras det i specialmotiven till paragrafen att uppgifter som gäller beviljande och förvaltning av exportgarantier är offentliga förvaltningsuppgifter enligt 124 § i grundlagen.  

Ekonomiutskottet föreslår att 7 § 1 mom. om allmänna förutsättningar för beviljande av finansiering kompletteras på det sätt som grundlagsutskottet förutsätter, med grundläggande bestämmelser om ordnande och skötsel av exportgarantiuppgifter. Bestämmelserna motsvarar i huvudsak 7 § i den gällande exportgarantilagen (422/2001). Dessutom är OECD:s exportkreditavtal bindande för Finland. Avtalet trädde i kraft 2011 och är direkt tillämplig rätt. När exportgaranti prövas och beviljas ska dessutom beaktas också de övriga förutsättningarna för beviljande av finansiering enligt 7 § 1 mom. samt kraven på finländskt intresse enligt 8 §. 

Ekonomiutskottet konstaterar vidare att på specialfinansieringsbolagets verksamhet tillämpas de allmänna förvaltningslagar och bestämmelser om tjänsteansvar som blir tillämpliga vid skötseln av offentliga förvaltningsuppgifter samt lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet (621/1999). 

Grundlagsutskottet noterar att specialfinansieringsbolaget och Finlands Exportkredit, som är dess dotterbolag, delvis sköter samma uppgifter enligt propositionen. Bolagets uppgifter kan även i framtiden fördelas mellan moderbolaget och det nuvarande dotterbolaget eller framtida dotterbolag. Arbetsfördelningen fastställs närmare i bolagsordningarna. Det förblir oklart om avsikten är att dotterbolagen ska sköta offentliga förvaltningsuppgifter. Grundlagsutskottet fäster ekonomiutskottets uppmärksamhet vid att om avsikten är att offentliga förvaltningsuppgifter ska anförtros också andra bolag än specialfinansieringsbolaget, bör det föreskrivas om detta på behörigt sätt med beaktande av grundlagsutskottets utlåtandepraxis om subdelegering. 

Ekonomiutskottet hänvisar till arbets- och näringsministeriets svar den 24 november 2025 och konstaterar att specialfinansieringsbolaget för närvarande har ett dotterbolag, Finlands Exportkredit Ab. I sitt svar påpekar arbets- och näringsministeriet att Finlands Exportkredit Ab inte har några offentliga förvaltningsuppgifter. Uppgiften för statens specialfinansieringsbolag att bevilja och administrera exportgarantier har i grundlagsutskottets tidigare utlåtandepraxis ansetts vara en offentlig förvaltningsuppgift (GrUU 2/2001 rd, s. 1—2) och föreslås nu uttryckligen bli utesluten från Finlands Exportkredit Ab:s uppgifter. Bestämmelser om uppgifterna finns i 5 § 3 mom. i lagförslag 1. 

Syftet med Finnveras verksamhet

Finnvera Abp är ett specialfinansieringsbolag som helt och hållet ägs av finska staten. Näringsverksamhet som finansieras av Finnvera ska ske i Finland eller så ska beviljandet av finansiering främja Finlands ekonomiska utveckling. Arbets- och näringsministeriet svarar för ägarstyrningen av bolaget. 

Syftet med Finnveras och Finlands Exportkredit Ab:s verksamhet är enligt förslaget att främja exporten, de finländska företagens verksamhet, tillväxt, internationalisering och en hållbar ekonomisk tillväxt i Finland. Verksamheten ska fortfarande ha två fokusområden, dvs. kredit- och borgensverksamhet inom den inhemska finansieringen samt exportfinansiering, som omfattar både kreditgivning och exportgarantier. 

Finnvera och Finlands Exportkredit ska sträva efter att utgifterna för deras verksamhet på lång sikt kan täckas med inkomsterna från verksamheten. Kredit- och borgensförluster som föranleds av deras inhemska verksamhet ersätts årligen ur statsbudgeten på basis av statsrådets förbindelser för kredit- och borgensförluster. Förlusterna till följd av exportfinansieringen täcks för sin del i första hand med Finnveras och Finlands Exportkredits fria egna kapital och medel ur statsgarantifonden. 

Enligt gällande lagstiftning utesluts grynderentreprenad och skogsbruk från bolagets finansiella tjänster i fråga om byggnadsrörelse samt åkerbruk och boskapsskötsel i fråga om jordbruk. Den föreslagna regleringen är för sin del i princip branschneutral och innehåller inga branschspecifika begränsningar av finansieringen. Ekonomiutskottet anser i likhet med flera sakkunnigyttranden att förslaget till denna del är motiverat.  

Till skillnad från den gällande regleringen nämns små och medelstora företag inte särskilt i den föreslagna bestämmelsen om syftet med bolagets verksamhet. I propositionsmotiven betonas dock små och medelstora företags, mikroföretags och tillväxtorienterade företags centrala betydelse med tanke på Finlands ekonomiska tillväxt samt dessa aktörers ställning i centrum för Finnveras finansieringsverksamhet. Dessutom beaktas finansieringen av små och medelstora företag och tillväxtföretag noggrant i bolagets strategi och ägarstyrning, står det i propositionsmotiven. 

Ekonomiutskottet hänvisar till sakkunnigyttrandena och konstaterar att särskilt små och medelstora företags och mikroföretags tillgång till finansiering har försvårats under de senaste åren. Med tanke på samhällsekonomin är det dessutom ytterst viktigt att tillgången till finansiering kan tryggas för tillväxtföretag som i betydande grad möjliggör ekonomisk tillväxt i Finland. Utskottet anser att Finnveras verksamhet även i fortsättningen starkt bör riktas till små och medelstora företag och tillväxtföretag. De fortsatta tjänsterna för mikroföretag, små och medelstora företag och tillväxtföretag och utvecklingen av dem bör säkerställas bland annat genom heltäckande konsekvensbedömningar, systematisk uppföljning av verksamheten och genom ägarstyrning av bolaget.  

Utskottet noterar också att de regionalpolitiska målen inte längre nämns särskilt i paragrafen om syftet med bolagets verksamhet. I propositionsmotiven konstateras det att kärnan i bolagets verksamhet enligt den föreslagna regleringen är näringspolitiken, vars genomförande betonar varje regions starka sidor och möjligheter, som bolaget fortfarande medfinansierar. På så sätt förverkligas också de region- och kommunpolitiska målen i bolagets verksamhet. Dessutom har företagen ofta svårt att få finansiering för sina investeringar på marknaden just på grund av sitt läge. Utskottet konstaterar att Finnveras näringspolitiska uppgift som komplement till marknadsmisslyckanden är ytterst central i dessa situationer.  

Finnveras exportfinansiering

Enligt regeringsprogrammet är ett av de viktigaste syftena med förslaget att stärka Finnveras exportfrämjande verksamhet. Finlands offentliga exportfinansieringssystem bygger på OECD:s exportkreditavtal och EU:s regler om statsstöd. Syftet med Finnveras exportfinansiering är att säkerställa att finländska exportföretag har internationellt likvärdiga förutsättningar att konkurrera om exportleveranser med företag i andra länder. Att säkerställa exportfinansieringen innebär i stort sett att finska exportföretag ska kunna få finansiering för sina exportleveranser baserat på exportkrediter och exportgarantier på samma villkor som de konkurrerande utländska exportföretagen får från exportkreditinstituten i sina hemländer. Ur exportföretagens synvinkel är det också viktigt att systemet fortsätter att fungera samt att beslutsprocessen är smidig och förutsägbar.  

Ekonomiutskottet instämmer i den åsikt som framförts i en rad sakkunnigyttranden och konstaterar att förändringarna och oförutsägbarheten i den globala omvärlden, den tilltagande konkurrensen om statligt stöd och utmaningarna i anslutning till den internationella handeln ytterligare framhäver betydelsen av en effektivt fungerande och konkurrenskraftig exportfinansiering som kan bidra till ekonomisk tillväxt i Finland. Ekonomiutskottet noterar också att de offentliga exportfinansieringssystemen i Finlands samtliga viktiga konkurrentländer ses som viktiga exportfrämjande instrument. Staterna strävar efter att genom sina finansiella system trygga lika konkurrensvillkor för sina företag på den internationella marknaden. Det medför ytterligare utmaningar för det finländska exportfinansieringssystemets funktion och konkurrenskraft.  

Ekonomiutskottet anser i likhet med sakkunnigyttrandena att ett konkurrenskraftigt exportfinansieringssystem är viktigt också med tanke på ett optimalt nyttjande av FoU-satsningarna och en innovationsdriven ekonomisk tillväxt. Med tanke på att nyttiggöra Finlands ökande FoU-satsningar är det viktigt att vi i Finland genom exportfinansiering kan erbjuda finländska exportörer internationellt likvärdiga förutsättningar att konkurrera om exportleveranser.  

Ekonomiutskottet hänvisar till sitt tidigare betänkande EkUB 6/2025 rd — RP 23/2025 rd och konstaterar att riskerna i verksamheten ökar av att exportgarantierna koncentreras till några enstaka branscher, vissa kunder inom dessa branscher och till några enstaka länder. Särskilt fartygs- och varvsindustrins andel, omkring 50 procent, av exportgarantierna är stor.  

Finnveras inhemska finansieringsverksamhet för att korrigera marknadsmisslyckanden

I Finnveras inhemska finansieringsverksamhet har bolaget till uppgift att erbjuda företag finansiering vid marknadsmisslyckande, det vill säga när företagen inte har möjlighet att få finansiering på den privata marknaden. Finnveras inhemska finansieringsåtgärder berör till stor del små och medelstora företag samt framför allt växande små och medelstora företag, som internationaliseras och som är viktiga för den ekonomiska tillväxten. 

I några sakkunnigyttranden till utskottet konstateras det att man i den föreslagna regleringen inte tillräckligt väl har säkerställt att den finansiering som Finnvera erbjuder verkligen kompletterar den privata finansieringen och inte konkurrerar med privata finansieringsaktörer på marknaden. Ekonomiutskottet anser det särskilt viktigt att se till att offentliga aktörer inte utestänger eller begränsar privat kapital från marknaden. Däremot bör man med hjälp av offentlig finansiering kunna använda så mycket privat kapital som möjligt som hävstång för att påskynda tillväxten i Finlands ekonomi och förbättra konkurrenskraften. 

Enligt propositionen och arbets- och näringsministeriets svar den 24 november 2025 säkerställs det genom bolagsstyrelsens åtgärder och effektiv ägarstyrning att Finnveras verksamhet begränsas till situationer med marknadsmisslyckande. I förslaget anses Finnveras verksamhet inte åsidosätta privat finansiering heller därför att finansiering typiskt beviljas i samarbete med privata finansiella institut på så sätt att Finnvera går i borgen för krediten. I några sakkunnigyttranden konstateras det att även om det i sig är motiverat att det finns ett bolag som Finnvera för att korrigera marknadsmisslyckanden, kan ansvaret för att definiera och fatta beslut om marknadsmisslyckanden inte överlåtas enbart på bolagets styrelse och ägarstyrning. Ägarstyrningen ingår vanligen inte i bolagets operativa verksamhet, där finansieringsbesluten i allmänhet fattas. 

Ekonomiutskottet konstaterar att syftet med Finnveras verksamhet kan uppnås effektivt med tanke på samhällsekonomin endast om verksamheten begränsar sig till att korrigera faktiska marknadsmisslyckanden och flaskhalsar på ett sådant sätt och med sådana medel att verksamheten inte tränger ut privat finansiering från marknaden. Utskottet betonar vikten av kontinuerlig uppföljning av marknadseffekterna av Finnveras verksamhet samt beredskapen att ändra arbetssätten, om bolagets verksamhet snedvrider konkurrensen på marknaden. Utskottet konstaterar att bedömningen av marknadsmisslyckanden i enskilda situationer ska grunda sig på allmänna kriterier som utvecklats för bedömning av marknadsmisslyckanden, såsom bedömningskriterier enligt EU:s regler om statligt stöd som lämpar sig för Finnveras verksamhet.  

I några sakkunnigyttranden framförs det också att även om borgen för lån från en bank eller något annat finansiellt institut i fråga om inhemsk finansiering är Finnveras primära finansieringsform, bör man i fortsättningen bereda sig på en mer betydande användning av direkta krediter vid sidan av borgen för att säkerställa finansieringens effektivitet och genomslagskraft. Detta anses vara viktigt särskilt för att säkerställa verksamheten och konkurrensmöjligheterna för finländska företag som växer snabbt och har tillväxtpotential i situationer där finansiering inte kan fås på den privata marknaden. Ekonomiutskottet fäster uppmärksamhet vid det som konstateras i sakkunnigyttrandena, nämligen att andelen direkta krediter som avgjort marknadsmisslyckanden har minskat klart i Finnveras finansiering under de senaste åren.  

Finansiell tillsyn

Enligt propositionen ska den finansiella tillsynen över Finnvera överföras från arbets- och näringsministeriet till Finansinspektionen. Utöver de föreslagna bestämmelserna i lagen föreslås det att innehållet i tillsynen preciseras genom förordning av statsrådet. 

Ekonomiutskottet anser i likhet med flera sakkunnigyttranden att förslaget är viktigt och välkommet. Den finansiella tillsynen måste stärkas, eftersom Finnveras ansvar och fullmakter har höjts betydligt under de senaste decennierna och också beloppet av statens gällande ekonomiska åtaganden i anslutning till bolagets verksamhet har ökat. Således är bolagets ansvar i förhållande till statsfinansernas storlek och risktäckningskapacitet för närvarande betydligt större än när den gällande lagen och strukturen för tillsynen över bolaget stiftades.  

Ett av de viktigaste syftena med Finansinspektionens finansiella tillsyn är att ge den statliga ägaren information om att bolaget kan bedöma riskerna på rätt sätt. Metoderna för finansiell tillsyn enligt förslaget är tillsynsmyndighetens bedömning och tillsyn över beräkningen av uppföljningsnyckeltal. Arbets- och näringsministeriet bör beakta slutsatserna i den bedömning som lämnats in av Finansinspektionen vid planeringen och verkställandet av näringspolitiken och vid styrningen av bolaget. På grund av bolagets statsfinansiellt stora sammantagna ansvar förutsätts det i lagen att tillsynsrapporten lämnas inte bara till det ministerium som ansvarar för ägarstyrningen utan också till finansministeriet.  

Det ankommer på arbets- och näringsministeriet i egenskap av ansvarig för ägarstyrningen att ge bolaget anvisningar om risktagning i enlighet med 9 § 2 mom. i lagförslag 1. Finansinspektionen ska således inte övervaka bolagets näringspolitiska uppgifter eller ta ställning till eventuella riskkoncentrationer som beror på näringspolitiska faktorer. Men Finansinspektionen ska bedöma det anknytande riskhanteringssystemet och kreditprocessen. Dessutom kan tillsynsmyndigheten i sin bedömning framföra synpunkter till exempel på hur bolagets skyldighet till kundkontroll och förutsättningarna enligt penningtvättslagen uppfylls. Ekonomiutskottet anser att det ligger i både Finnveras och statens intresse att tillsynen över bolaget utövas av en oberoende aktör och enligt allmänt godtagna principer för tillsyn över finansieringsorganisationer till den del det är möjligt med beaktande av specialfinansieringsbolagets särdrag. En oberoende och professionell bedömning av bolagets riskhantering stärker också öppenheten och trovärdigheten i statens och bolagets riskhantering på finansmarknaden. 

I några sakkunnigyttranden har den föreslagna modellen för finansiell tillsyn ansetts vara ett mycket exceptionellt arrangemang med risker och merkostnader jämfört med aktörer som ansvarar för exportfrämjandet i andra länder. Ekonomiutskottet ser det som viktigt att det ska finnas en tvåårig övergångsperiod för överföringen av den finansiella tillsynen för att tillsynen ska kunna ordnas så kostnadseffektivt som möjligt och fungera bra.  

Som bilaga till propositionen finns ett utkast till statsrådets förordning om finansiell tillsyn över specialfinansieringsbolaget. Utkastet bygger på bemyndigandena att utfärda förordning i 3, 9, 19, 20 och 21 § i lagförslag 1. Ekonomiutskottet förutsätter att man i det fortsatta arbetet med statsrådets förordning säkerställer att de beredskapsskyldigheter som avses i förordningen ingår i bolagets lagstadgade riskhanteringsskyldighet. Dessutom påpekar utskottet att man i det fortsatta arbetet med förordningen bör beakta de preciseringar av bemyndigandena att utfärda förordning i 3, 19 och 21 § som gjorts under riksdagsbehandlingen samt slopandet av bemyndigandet i 20 § att utfärda förordning.