Syftet med den föreslagna ändringen av lagen om främjande av integration (1386/2010, nedan integrationslagen) är att sörja för att kommunerna och välfärdsområdena ordnar integrationsfrämjande tjänster för personer som flyr kriget i Ukraina. Genom ändringen av lagen om mottagande av personer som söker internationellt skydd och om identifiering av och hjälp till offer för människohandel (746/2011, nedan mottagningslagen) preciseras dessutom bestämmelserna om när mottagningstjänsterna upphör då en person som får tillfälligt skydd får en hemkommun. 

I och med kriget i Ukraina tillämpas tillfälligt skydd nu för första gången. Antalet personer som får tillfälligt skydd i Finland var cirka 40 500 i mitten av oktober. Största delen av dem som får tillfälligt skydd omfattas av mottagningstjänster. De som får tillfälligt skydd har i regel inte fått en hemkommun i Finland, eftersom de inte uppfyller villkoren för att få en hemkommun enligt 4 § i lagen om hemkommun (201/1994). De har dock i vissa situationer kunnat ansöka om hemkommun hos Myndigheten för digitalisering och befolkningsdata. 

De flesta av dem som får tillfälligt skydd under 2022 börjar uppfylla villkoren för att få hemkommun från och med mars 2023, när giltighetstiden för de tillfälliga uppehållstillstånd som de beviljats har förlängts och de har bott i Finland utan avbrott i minst ett år. Efter detta kan de beviljas en hemkommun om de ansöker om det hos Myndigheten för digitalisering och befolkningsdata. Att ha en registrerad hemkommun är viktigt eftersom vissa tjänster och förmåner och även vissa skyldigheter i lagstiftningen är knutna till hemkommunen. Därför bedöms kommunernas och välfärdsområdenas roll som anordnare av tjänster för personer som får tillfälligt skydd öka betydligt från och med mars 2023. 

I integrationslagen föreslås bland annat bestämmelser om att kommuner och välfärdsområden ska kunna betalas i integrationslagen definierade statliga ersättningar för att ordna tjänster för personer som får tillfälligt skydd och som har beviljats en hemkommun (44 §). Utskottet konstaterar att det är fråga om bland annat en kalkylmässig ersättning som betalas för handledning, rådgivning och ordnande av annan integrationsfrämjande verksamhet för personer som avses i 2 § 2 och 3 mom. i den lagen, i fortsättningen alltså också sådana personer med hemkommun som får tillfälligt skydd. Den kalkylerade ersättningen är inte öronmärkt eller bunden till en viss person eller tjänst, så den kan också täcka personalkostnader för integrationstjänster. 

I integrationslagen (43 §) föreslås det också att olika myndigheters roller i fråga om anvisande till kommuner förtydligas. Flyktingförläggningen har till uppgift att göra en framställning till närings-, trafik- och miljöcentralen om vem som ska anvisas till en kommun. Förläggningen stöder också personer i deras självständiga flyttning till kommunen. I praktiken ger förläggningen personerna information om till exempel hur man söker sig till Folkpensionsanstaltens tjänster och hjälper vid behov dem att fylla i en förmånsansökan. Dessutom ger förläggningen personen vägledning och råd i hur man söker hyresbostad till rimligt pris, ingår hyresavtal och bland annat tecknar en nödvändig hemförsäkring och ingår elavtal. Förläggningen hänvisar också familjerna till kommunala tjänster för att de ska få stöd med att söka plats för barnen inom småbarnspedagogiken eller i skolan, om familjen flyttar till en annan ort. Mer omfattande bestämmelser om en förläggnings uppgifter finns i mottagningslagen. 

Dessutom föreslås det i integrationslagen bestämmelser (27 §) om att sådana barn eller unga med tillfälligt skydd som kommit till landet som minderåriga utan vårdnadshavare och som har fått en hemkommun ska få boende- och stödtjänster på samma sätt som en kvotflykting som kommit till landet som minderårig utan vårdnadshavare eller ett barn eller en ung person som får internationellt skydd. 

Utskottet betonar vikten av fungerande informationsutbyte mellan förläggningen, kommunen och andra myndigheter för att personerna ska kunna flytta från förläggningen till kommunen så smidigt som möjligt. Redan enligt den gällande integrationslagen får kommunen till exempel av förläggningen sådana uppgifter om en person som avses i 2 § 2 eller 3 mom. som är nödvändiga för skötseln av kommunens uppgifter enligt 2, 5 och 6 kap. i integrationslagen. För anvisande till kommuner får kommunerna till exempel uppgifter om de personer som ska anvisas till kommunerna. Kommunen ser också de uppgifter i det elektroniska ärendehanteringssystemet för utlänningsärenden som finns om personer som bor i kommunen och som omfattas av den kalkylmässiga ersättningen. Av Folkpensionsanstalten får kommunen uppgifter om de invandrare som annat än tillfälligt får utkomststöd, så att kommunen ska kunna utarbeta inledande kartläggningar och integrationsplaner för dem. Dessutom ber förläggningen alla personer som ska flytta till en kommun om samtycke till att klient- och patientuppgifterna överförs till kommunen och i fortsättningen även till välfärdsområdet. Kommunen och välfärdsområdet ska begära dessa uppgifter av den förläggning där personen har varit klient. 

Utskottet anser det vara viktigt att kommunerna, välfärdsområdena och arbets- och näringsbyråerna erbjuds stöd för att ordna tjänster för personer som får tillfälligt skydd och att de informeras om kommande ändringar. Det är nödvändigt bland annat för att samarbetsformerna mellan kommunerna och välfärdsområdena bara håller på att utformas. Det är viktigt att de som får tillfälligt skydd också själv får information om eventuell ansökan om hemkommun och om vad det innebär att få en hemkommun samt om de praktiska omständigheterna kring flytten till en kommun. Ministerierna bereder anvisningar och information både som förvaltningsövergripande samarbete och var och en inom sitt förvaltningsområde. Utskottet betonar att informationen ska vara så tydlig och enhetlig som möjligt. 

I mottagningslagen (14 §) föreslås en bestämmelse om att en person som får tillfälligt skydd och som har en i lagen om hemkommun avsedd hemkommun i Finland kan tillhandahållas mottagningstjänster under en rimlig tid. Syftet med bestämmelsen är att se till att de som får tillfälligt skydd inte får överlappande tjänster från olika system och att mottagningstjänster inte tillhandahålls längre än nödvändigt. Samtidigt säkerställs det att mottagningstjänster ändå tillhandahålls tills personen får de tjänster och förmåner som han eller hon behöver av kommunen, välfärdsområdet eller Folkpensionsanstalten. Enligt utredning tar man också hänsyn till att familjemedlemmarna kan få en hemkommun vid olika tidpunkter när man bedömer vad som är en rimlig tid för tillhandahållandet av mottagningstjänster. Inom mottagningssystemet och i kommunerna finns det redan nu flera familjer där vissa familjemedlemmar har anteckning av hemkommun och vissa inte. Enligt uppgift beaktar servicesystemet familjemedlemmarnas olika rättigheter till tjänster, och familjemedlemmarna skiljs inte från varandra. 

Sammantaget anser utskottet att propositionen behövs och fyller sitt syfte. Utskottet tillstyrker lagförslagen med några lagtekniska ändringar i lagförslag 1.