Sammantaget anser utskottet att propositionen behövs och fyller sitt syfte. Utskottet tillstyrker lagförslaget utan ändringar.  

Propositionen om ändring av lagen om djursjukdomar berör i första hand de ersättningar som ges med statens medel vid förekomst av en djursjukdom. Regeringen föreslår att lagen om djursjukdomar ändras så att det på lagen baserade systemet för ersättning av kostnader och skador som förorsakas av djursjukdomar ska uppfylla Europeiska unionens nya bestämmelser om statligt stöd inom jord- och vattenbrukssektorn. Utskottet konstaterar att de föreslagna ändringarna gäller preciseringar och avgränsningar som inte påverkar de ersättningsbelopp som enligt lagen om djursjukdomar kan betalas ut. Förslaget syftar också till att förenkla tolkningen av vilka djursjukdomar som kan ge rätt till ersättning.  

Vidare föreslås några lagändringar som i enlighet med regeringsprogrammet minskar den administrativa bördan och undanröjer vissa praktiska problem som har upptäckts vid tillämpningen av lagen. Utskottet understryker att den administrativa bördan bör minskas på så sätt att bekämpningen av djursjukdomar och skyddet av människors hälsa i Finland bibehålls på nuvarande mycket höga nivå. Det gynnsamma läget i fråga om djursjukdomar och myndigheternas öppna informationspolicy har bidragit till att konsumenterna litar på att livsmedelssäkerheten i landet är god. 

Ändringen av 46 § syftar till att främja seminverksamheten för hästar. Enligt förslaget ska sperma som är avsedd för seminering av ston i Finland i fortsättningen kunna lagras utan det godkännande av anläggningar som det föreskrivs om i lagen. Ändringen gäller uttryckligen sperma som samlats in för den inhemska handeln. Utskottet konstaterar att också sperma som samlats in för den inhemska handeln ska ha samlats in på en godkänd hingststation, vars verksamhet regleras av de stränga kraven i lagstiftningen, däribland kravet på veterinärövervakning. Spermasatsernas hygieniska kvalitet och sjukdomsfrihet har alltså kontrollerats innan sperman fryses ned, och risken för spridning av sjukdomar genom nedfryst sperma kan bedömas vara tämligen liten. För godkännande av anläggningar för lagring av andra djurarters sperma krävs i enlighet med Europeiska unionens lagstiftning och gällande praxis att anläggningen har en utsedd veterinär som ansvarar för att djursjukdomar inte sprids från lagret. 

Gällande 73 § 1 mom. i lagen om djursjukdomar förutsätter att fordon som används för transport av däggdjur över Finlands gränser ska desinficeras. Utskottet ser det som nödvändigt att detta görs omsorgsfullt. I paragrafens 2 mom. föreskrivs det om desinfektionsplatser. Utskottet konstater att det i den föreslagna ändringen av 73 § 2 mom. är frågan om att desinfektionsplatsen i fortsättningen inte ska behöva godkännande av myndigheterna. Den föreslagna ändringen syftar till smidigare bestämmelser om transport av renar över Finlands gränser. EU-lagstiftningens krav för godkännande av en desinfektionsplats är tämligen tungt och förutsätter en byråkratisk process. Direktivets minimikrav för godkännande av en desinfektionsplats gäller i fråga om klövdjur endast nötkreatur, svin, får och getter, så man kan anse att detta tills vidare är en tillräcklig avgränsning också i Finland.  

Utskottet konstaterar att underlättandet av rentransporter mellan Finland, Sverige och Norge inte i någon nämnvärd grad ökar risken för spridning av allvarliga djursjukdomar. Till följd av de långa avstånden i Lappland har det varit besvärligt att följa de gällande, stränga desinfektionskraven. Sjukdomsläget för ren ser i stort sett likadant ut i de nordiska länderna och för närvarande finns det inga tecken på någon betydande fara för spridning av djursjukdomar genom renar. Med tanke på eventuella djursjukdomar måste man dock anvisa platser där transportmedlen vid behov kan rengöras och desinficeras. Lamor och alpackor transporteras i mycket liten utsträckning i Finland, och denna verksamhet omfattas i vilket fall av desinfektionskraven i 73 § 1 mom. 

Den illegala importen av djur, särskilt hundar, är ett växande problem som är förknippat med avsevärd risk för spridning av djursjukdomar. En del av försummelserna av importkraven beror på okunskap, men den illegala importen anknyter också till kriminell verksamhet. Enligt förslaget till ändring av 113 § ska förutom regionförvaltningsverk också kommunalveterinären ha behörighet att bestämma att ett djur ska isoleras eller en djurprodukt förvaras på en anvisad plats, i det fall att kriterierna för flyttning av djuret eller produkten inte uppfylls. Utskottet menar att den föreslagna ändringen säkerställer genomförandet av de omedelbara åtgärderna i brådskande fall bättre än de gällande bestämmelserna.  

Ändringen möjliggör enligt utskottets uppfattning att risken för spridning av djursjukdomar vid till exempel illegal import av hundvalpar kan reduceras effektivare än genom den gällande lagstiftningen. Importen av hundar till Finland från andra europeiska länder är i stor utsträckning en kommersiell verksamhet där de involverade strävar efter att sänka kostnaderna genom att pruta på de obligatoriska rabiesvaccinationerna och hälsokontrollerna. Ändringen kan i extrema fall förhindra att till exempel en rabiessjuk hund göms undan för myndigheterna. Rabies förekommer för närvarande inte i Finland, så utskottet ser det som nödvändigt att myndigheterna vid behov kan vidta behövliga isoleringsåtgärder. Ändringen ökar inte i någon nämnvärd grad kommunalveterinärens uppgifter, eftersom kommunalveterinärerna också i dag kontrollerar illegalt importerade djur och beslutet om isolering kan fattas i samband med kontrollen.