Syftet med den internationella konventionen om hantering av fartygs barlastvatten är att förhindra att främmande arter sprids till vattendrag där de inte hör hemma. Konventionen är viktig eftersom de främmande arterna kan undanröja ursprungliga arter och leda till obalans i naturen och även orsaka stora ekonomiska förluster. Utskottet ställer sig bakom målen med konventionen men anser att det finns en del problem. Åtgärderna i konventionen är inte alltid till fullo motiverade, och de ökar kostnaderna inom sjöfarten. Anläggningarna fungerar inte heller problemfritt i dag. I propositionen nämns 55 reningsanläggningar som har fått typgodkännande. Det är viktigt att betona att anläggningarna har godkänts i testomständigheter och inte i praktiken. De finländska rederier som hittills har testat användningen av en del godkända reningsanläggningar på Östersjön har inte lyckats få dem att fungera.  

Utskottet anser att det är ytterst viktigt att Finland godkänner konventionen så att vi kan vara med och vidareutveckla och korrigera bristerna i den. 

Förhållandena i Östersjön, bl.a. det grumliga vattnet, den låga salthalten och den låga temperaturen vintertid, kan minska prestandan hos de anläggningar som hanterar barlastvatten. Också en stor del av hamnarna runtom i världen finns vid flodmynningar och har grumligt vatten och låg salthalt. Det viktigaste särdraget som karaktäriserar Östersjön är således det kalla vattnet vintertid. 

För närvarande pågår en revision av riktlinjerna för typgodkännande av hanteringsanläggningar inom IMO, och det är bra att Finland kan delta i det arbetet efter att ha ratificerat konventionen. Enligt de sakkunniga som hörts väntas anläggningarnas prestanda förbättras i takt med att tekniken utvecklas och tillverkarna och de organisationer som utfärdar typgodkännanden får större erfarenhet av dem. När det gäller tillverkare som har en lång verksamhet bakom sig inom marinindustrin, t.ex. Wärtsilä, uppfyller redan den första generationens anläggningar kraven, bedömer de sakkunniga. Enligt en utredning till utskottet kommer konventionen att öka kostnaderna inom sjöfarten men samtidigt öppna nya möjligheter för det finländska näringslivet. 

Utskottet understryker att det är viktigt att tekniken faktiskt fungerar, eftersom fungerande anläggningar är det enda sättet att motverka spridningen av främmande arter. Det räcker alltså inte att anläggningarna uppfyller kraven, utan de måste vara effektiva och fungerande. Finland bör delta aktivt i arbetet inom IMO för att säkerställa detta. 

Enligt propositionen kommer kostnaderna för investeringar i anläggningar för hantering av barlastvatten att uppgå till ca 150 miljoner euro inom fartygstrafiken till Finland. Dessutom tillkommer driftskostnader och administrativa kostnader. Man bör likväl notera att en del av fartygen också betjänar trafiken i andra länder. Det medför dock en belastning för den finländska sjöfarten och exportindustrin.  

Det är en bra sak att konventionen innebär lika villkor globalt. Vid utfrågningen ansåg de sakkunniga ändå att de totala kostnaderna är stora och att man för att minimera dem bör försäkra sig om att anläggningarna fungerar också i de förhållanden som råder i Östersjön. 

IMO har beviljat Östersjön status som särskilt känsligt havsområde (PSSA). Utskottet menar också att det är viktigt att konventionen kan sättas i kraft så att man kan säkerställa skyddet av Östersjön. På grund av de geografiska förhållandena och bestämmelserna i konventionen finns det inte någon möjlighet till skifte av barlastvatten på öppet hav på Östersjön. Därför är det viktigt att försäkra sig om att anläggningarna fungerar. 

Problemet med sjöfarten i närområdet är att hamnarna ligger nära varandra och att arterna inte skiljer sig åt särskilt mycket mellan dem. Till exempel är avstånden mellan Estland och Finland mycket kortare än mellan Fredrikshamn och Kemi. Den sistnämnda sträckan hör till inrikestrafiken och kraven i konventionen ska således inte tillämpas. Trafiken mellan västkusten och östkusten i Sverige är också inrikestrafik, trots att det handlar om hav av helt olika typ. Det är möjligt att få dispens från kraven i konventionen, men enligt utredning till utskottet är förfarandet vid beviljandet av dispens inkonsekvent. Utskottet understryker att man måste få till stånd ett konsekvent och fungerande förfarande i den reguljära trafiken inom Östersjön och i Nordeuropa. 

Av insjöarna i Finland är särskilt Saimen och Saima kanal, där det bedrivs internationell sjöfart, ett särskilt sårbart och värdefullt område. Utskottet anser det viktigt att området skyddas så att fraktfartyg åläggs att iaktta kraven i konventionen. Samtidigt får man inte försvåra verksamheten för mindre turistfartyg i alltför hög grad. Utöver hanteringsanläggningar bör man därför också godkänna andra ersättande system, t.ex. försegling av barlastvattentankar, för att säkerställa skyddet av insjöarna.